Migrationsverket räknar med att ca 12 000 s k ensamkommande flyktingbarn kommer att söka sig till Sverige i år (2015) och kommande år. Såvitt jag kan förstå kommer 100 procent av dessa att beviljas permanent uppehållstillstånd. Varje sådant ”barn” kostar mellan 2000 och 7000 kr/dygn (ibland mer än så – jag har sett siffror på att det i enstaka fall kan handla om 15 000 kr/dygn) under de första två åren, innan ”barnet” ifråga sedan kan slussas vidare till mindre kostsamma boenden.
S k ensamkommande flyktingbarn är en tämligen ny företeelse. Första gången uttrycket användes var 2004 när 338 flyktingar av denna typ kom till Sverige. Sedan har det eskalerat snabbt. Ensamkommande flyktingbarn är idag en miljardindustri. Privata entreprenörer som upplåter boenden till ensamkommande skär, som vi strax skall se, guld med täljknivar, som man brukar säga.
Innan vi går vidare, låt oss (apropå "guld med täljknivar") titta på vad ”mindre kostsamma boenden” kan innebära (dit de ensamkommande flyttar efter de två första åren). I Expressen kunde man den 5/5 2015 läsa en artikel med rubrik ”Ettorna hyrs ut till flyktingar för 46 500 kr” (per månad). Självklart betalar inte flyktingarna så mycket, utan det är vad samhället, dvs du och jag, får betala. Tror du att någon tjänar pengar på att hyra ut en etta på 20 kvadratmeter (enligt artikeln) för 46 500 kr/mån? Japp! Rätt gissat. Du är smart du! Och har uppenbarligen en djup förståelse för ekonomiska realiteter. Är du kanske civilekonom rent av?
Följdfrågan blir nu: ”Tror du att det finns starka inhemska (svenska), ekonomiska intressen (bland entreprenörer inom flyktingindustrin) när det gäller att fortsätta Sveriges nuvarande massinvandringspolitik?” Skulle tro det! Eller hur? Givetvis kostar inte alla lägenheter, där de ensamkommande kan bo, när de slussats ut från det dyra boendet, lika mycket. Men det är under alla förhållanden inte gratis. Det handlar om helt andra hyror än vad vanliga människor betalar för en lägenhet. Ingen politiker/tjänsteman skulle kunna tänka sig att ösa lika mycket pengar över en vanlig, etnisk svensk. Det vore helt, absolut, hundraprocentigt uteslutet! Etniska svenskar är idag andra klassens människor i Sverige!
Jag flyttar ju till Portugal till hösten och tänker hyra ut min lägenhet under första året – bra att ha om jag skulle ångra mig. Det vore inte dumt att få in 46 500 kr/mån, den är ju trots allt mer än dubbelt så stor som den lägenhet som nämns ovan. Men skulle jag begära en sådan hyra blev jag anklagad för ocker. Lägger jag på för mycket på min egen månadsavgift (mer än avgift för el och kanske någon tusenlapp för att det är möblerat) kan min hyresgäst anmäla mig till min bostadsrättsförening och hyresnämnden, och jag tvingas att betala tillbaka den del av hyran som betraktas som oskälig, annars riskerar jag att förlora min lägenhet (läste om ett sådant fall häromdagen i någon tidning). Och detta med all rätt. Men varför kallas det inte ocker när Migrationsverket betalar? Såvitt jag vet är ocker straffbart.
Det tycks som att både strafflag och ekonomiskt sunt förnuft bryter samman så fort det handlar om flyktingar. Vilket givetvis beror på att så fort någon bara antyder att det också finns ekonomiska aspekter på flyktingmottagning (precis som på allt annat, inklusive sjukvård och äldrevård), så anklagas vederbörande av Godhetskören för rasism och jämförs med Hitler (och jämförelsen utfaller ofta till Hitlers fördel). Ingen vågar således ifrågasätta någonting när det gäller flyktinghanteringens kostnader. Vem vill förlora sina vänner, sitt jobb och dessutom få ett massmediedrev på sig?!
När jag läste att 12 000 ensamkommande flyktingbarn kommer hit i år så tog jag mig för att sätta in dessa siffror i en kalkyl jag redovisat flera gånger förut. Kalkylen blir tydligare, ju flera individer det handlar om och visar vilka absurda konsekvenser Sveriges flyktingpolitik leder till.
Trovärdiga källor anger, som nämnts ovan, dygnskostnader på boenden för ensamkommande till mellan 2000 och 7000 kr/dygn under de första två åren (bl a så skall det finns minst en anställd per ”klient”). Låt oss räkna med en medelkostnad på 3000 kr/dygn, vilket således är lågt räknat. (f ö så finns det svenska pensionärer vars nettomånadsinkomst ligger ungefär i den storleksordningen).
Årskostnaden per klient blir då 3000x365,25 = 1 095 750 (på ett år går det 365,25 dagar i genomsnitt, detta på grund av att vart fjärde år är skottår). Kostnaden blir således ca 1,1 miljon kr per ensamkommande och år.
De ensamkommande bor, som nämnts ovan, i genomsnitt ca 2 år på dessa dyra ingångsboenden, innan de slussas ut till de ”billigare” boenden jag nämnt ovan (dvs ettor för 46 500 kr/mån och liknande fantasisummor). Tänker vi oss nu ett stadigt inflöde av 12 000 ensamkommande per år under en längre tid, kommer det att efter ett år uppstå ett s k stationärt tillstånd (balans) med 24 000 ensamkommande boende på dyra ingångsboenden (år två, dvs 2016, bor de 12 000 kvar som anlände 2015 plus att ytterligare 12 000 tillkommer detta år — alla ensamkommande under ett visst år anländer givetvis inte den 1/1, utan detta sker utslaget över hela det aktuella året, men vid ett inflöde under flera år spelar detta ingen roll för mitt resonemang).
Den totala årskostnaden för 24 000 individer (vid ett konstant inflöde av 12 000 individer/år) blir således:
24000x1095750 = 26 298 000 000 (dvs ca 26,3 miljarder) kr.
Detta är mer än hälften av vad hela Sveriges försvar kostade 2014 (47 miljarder)!!! Och det är ca fem miljarder mer än vad hela Sveriges polisväsende kostade 2014 (21,5 miljarder)! Jag finner detta absurt. Jag betraktar de politiker som handskas med våra skattepengar på detta sätt som ekonomiska brottslingar. De gör sig skyldiga till trolöshet mot huvudman (dvs mot svenska folket). Sveriges politiker är tillsatta för att värna om svenska folket och om Sverige som nation – de är inte tillsatta att prioritera världens muslimer på bekostnad av svenska folket!!!!!!.
Låt oss nu göra en jämförelse. Jag har ett fadderbarn på Haiti, som jag betalar 400 kr/mån för. Detta inkluderar skola, mat, skoluniform, läroböcker, skrivmateriel och en hel del andra viktiga saker (i Indien kostar motsvarande ca 210 kr/mån). Mitt fadderbarn på Haiti kostar således 400x12 = 4800 kr/år.
Hur många barn på Haiti skulle man kunna hjälpa för vad de ensamkommande ”barnen” kostar svenska skattebetalare? Ja, elementär matematik ger, utifrån det jag räknat fram ovan:
26298000000/4800 = 5 478 750 (ca 5,5 miljoner)
dvs för vad de ensamkommande ”barnen” kostar Sverige per år, skulle vi i stället under samma tidsperiod kunna hjälpa ungefär 5,5 miljoner barn på Haiti (eller ca 10,4 miljoner barn i Indien)!!! Och då talar jag om verkliga barn! Som inte har någon som helst möjlighet att ta sig till Sverige.
Mina trogna läsare vet ju varför jag sätter citationstecken runt barn ovan. Men för eventuella nytillkomna måste jag förklara. En stor del av de s k ”ensamkommande flyktingbarnen” är varken barn eller ensamkommande eller ens flyktingar i FN:s mening. Merparten av dem är över 18 (och dessutom räknas man som vuxen redan i 13-årsåldern, dvs efter att puberteten inträtt, i de länder dessa individer kommer från). Mediciniska undersökningar (handledsröntgen och tandundersökning) som gjordes i Norge under en period för några år sedan visade att 90 procent av de ensamkommande ljög om sin ålder och uppgav en lägre ålder än vad undersökningarna sedan visade (läs här!). Det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda i Sverige. Merparten av de ensamkommande är över 18, och en hel del över 20. Jag har full förståelse för att man frestas att ljuga här. Klassas man som "barn" får man garanterat stanna i Sverige och behandlas dessutom mycket bättre än vanliga flyktingar. Förmodligen skulle jag själv frestas att ljuga i en liknande situation. Men oavsett detta, att tro att inga s k "ensamkommande barn" skulle ljuga om sin ålder är till ytterlighet naivt. Att tro gott om människor kan i och för sig vara en god egenskap, men de myndigheter, som i första hand skall arbeta för Sveriges bästa, har inte rätt att låta (politiskt korrekt) naivitet påverka deras arbete.
Enligt en artikel i Polistidningen (januari 2009) kostade det då mellan 60 000 kr och 100 000 kr att ta sig hit från Irak – idag kan det kosta 150 000 kr (motsvarande siffror gäller rimligen även Somalia eller Afghanistan), en summa som dessa personer omöjligen skulle kunna skrapa fram själva – och kan de skrapa fram dessa pengar själva, har de inget här att göra. Då tillhör de den rika överklassen i sina respektive länder. Artikeln är numera borttagen från Polistidningens hemsida – skulle kunna bero på att man inom polisen nu beordrat rättning i leden – inget negativt om invandrare och invandring får framkomma, vilket är orsaken till att polisen numera, i signalement, ofta endast uppger klädsel, ungefärlig ålder och kroppslängd, dvs tämligen värdelösa fakta om man verkligen vill ha allmänhetens hjälp att lösa brott – men i dagens Sverige är det uppenbarligen viktigare att upprätthålla skenet av mångkulturens alla välsignelser än att stoppa våldtäktsmän och rånare från att begå nya brott.
Helena Carlestam, som är omvärldsanalytiker på Migrationsverket, diskuterar i en intervju i SVT Rapport den 4/7 2015 18.03 varför afghanska och somaliska unga män väljer just Sverige och varför man försöker göra detta under förespegling av att vara barn:
Det är för att söka ett bättre liv. Det är antingen en del i en familjemigration eller så är det för att hitta en utbildning eller ett arbete. Ofta ser vi att barnen kommer först, därefter resten av familjen. Kanske tänker man att det är lättare för barn att få asyl. Eller så skickar man i väg sina barn i hopp om att de ska få en bättre framtid. [Att så många väljer Sverige] har att göra med att vi har så generös praxis och mottagningsvillkor och att det sedan tidigare finns många från t ex Afghanistan i Sverige.Även om det inte sägs explicit, så erkänner Carlestam här indirekt att de flesta ensamkommande inte är flyktingar i någon FN-mening, dvs de flyr inte med fara för sina liv från krig och förföljelse. De är helt enkelt ekonomiska migranter, som vill skapa sig en framtid i Sverige (i bästa fall). Och det är ok att försöka förbättra sina odds, men tyvärr kan Sverige inte ta emot alla människor i världen som är fattigare än en genomsnittlig svensk (i så fall skulle vi ganska snart bli lika fattiga som de fattigaste länderna i världen). Det är mycket bättre att Sverige satsar på att förbättra förhållandena i dessa länder än att vi förstör vårt eget land.
Ofta påstås inte bara att de ensamkommande kommer ensamma (vilket de sällan gör – de kommer i grupper och splittrar sedan upp sig innan de söker asyl) utan att de också är ensamma, dvs inte har några föräldrar eller släktingar. Allt för att väcka sympati och för att människor i Sverige skall tycka synd om dem och vilja ge dem en fristad här. Vi förstår, utifrån vad Carlestam säger, att detta inte stämmer (det kan givetvis stämma i enstaka fall, men dessa fall utgör med stor sannolikhet undantag och inte regel). Hon säger, ”Ofta ser vi att barnen kommer först, därefter resten av familjen [observera ordet ”ofta]. Kanske tänker man att det är lättare för barn att få asyl.” Dvs det är således i många fall en medveten strategi att först skicka hit barnen (brukar kallas ”ankarbarn”) för att sedan föräldrar och syskon skall få komma till Sverige som anhöriga. Om vi antar att varje ensamkommande har 2 föräldrar och 5 syskon, innebär 12 000 ensamkommande att Sverige varje år kommer att ta emot 84 000 (7x12 000) anhöriga till dessa (ovanpå de 12 000). Förutom de 200 000 vanliga flyktingar (ca 90 000 plus påföljande anhöriginvandring) som beräknas komma hit i år och många år framåt.
Begreppet ”ensamkommande flyktingbarn” år således helt missvisande i de flesta fall. Dessa personer är, som framgått ovan, inte ensamma i någon mening. De kommer sällan ensamma, de har familj och släkt därhemma, de är inte flyktingar undan krig och förföljelse, utan ekonomiska migranter, och de är i de allra flesta fall inte barn (även om samtliga media i Sverige envetet fortsätter att hävda att de är mellan 13 och 17 år gamla). Dessutom är de allra flesta män, och de kommer huvudsakligen från Somalia, Afghanistan och Eritrea. Somalia och Afghanistan är ju helt muslimska länder. I Eritrea utgör muslimerna ca 50 procent av befolkningen (möjligen något mindre). Det mesta talar således för att merparten av de ensamkommande är muslimska män i åldern 18-25, vilka kunnat hosta upp runt 100 000 kr för att ta sig hit. Punkt slut! Jag anser inte att vi skall hjälpa sådana överhuvudtaget!
Det som sker just nu är så bisarrt att det är svårt att förstå hur ens korkade människor skulle kunna handla så ovist. Det är inte utan att man börjar fundera över om det möjligen finns demoniska krafter i verksamhet här. Det är svårt att hitta någon annan förklaring.
Att förstöra Sveriges ekonomi behöver inte vara oåterkalleligt. Även om vårt välfärdssystem urholkas av ensamkommande plus alla andra flyktingar som omedelbart får tillgång till hela vårt välfärdssystem utan att ha betalat en krona till detta, plus att många av dem aldrig kommer att få jobb utan kommer att försörjas av svenska skattebetalare så länge de lever (detta kan funka när det gäller några få, men inte när det gäller miljoner), kan vi förmodligen resa oss och gå vidare. De stora flyktingströmmarna kanske inte kommer att vara mer än några få år till (hoppas våra politiker – jag misstänker dock att de kommer att vara ända tills vi stänger våra gränser).
Men det finns dessvärre andra, mycket allvarligare aspekter av den stora invandringen till vårt land än ekonomiska. Aspekter som är irreversibla. Oåterkalleliga. Merparten av de som tillåts stanna i Sverige kommer från muslimska länder. Den som känner till det minsta om islam, dvs som i likhet med mig, själv har studerat islams heliga skrifter (i stället för att läsa kompendier utgivna på Södertörns Högskola, vilka beskriver islam i en romantisk dimma av sockersött nonsens), inser att Sverige går en fruktansvärd framtid till mötes när muslimerna så småningom (inom kanske 40 år) kommer att utgöra en betydande del av Sveriges befolkning. En framtid som kommer att tävla med Hitlers storhetsvansinniga vision om Tusenårsriket när det gäller ondska, intolerans och antisemitism!
En oroväckande stor del av de muslimska invandrarna begår redan nu brott och det ganska snart efter att de kommit hit – våldtäkter, rån etc (den muslimska kulturens kvinnosyn ställs inför mycket stora utmaningar när den möter Västvärldens frigjorda kvinnor, vilkas signaler muslimska män har mycket svårt att tolka – för att uttrycka mig försiktigt) etc. Även andra och tredje generationens muslimska invandrare är groteskt överrepresenterade i brottsstatistiken (fast detta göms numera undan i statistiken, eftersom dessa räknas som svenskar – med statistik kan man trolla bort nästan vad som helst). Kort sagt, de ensamkommande ”barnen” (och de andra muslimska invandrarna) leder till stora, stora problem för de länder som tar emot dem. Och värre kommer det att bli. Mycket, mycket värre! Och speciellt då i ett så mesigt land som Sverige, där dessa individer i princip kan göra vad som helst (inklusive våldtäkt, rån och mord) och ändå får stanna här, och bli försörjda livet ut (eftersom vi i Sverige är så ofattbart goda – mot alla utom våra egna). Ett land med den minsta överlevnadsinstinkt skulle klargöra för invandrarna (och också tillämpa detta till 100 procent) att den som begår brott (bortsett från parkeringsböter, som inte räknas som brottspåföljd utan som en avgift) innan vederbörande blivit svensk medborgare, utvisas omedelbart på livstid. Utan några som helst undantag. Plus att eventuellt erhållet medborgarskap kan återkallas vid riktigt grova brott (t ex för de som begår rån, mord och våldtäkt eller som strider för IS).
Våra politiker brukar säga att Sverige är en ”humanitär stormakt av högsta rang”. Tja, verkligheten visar på något helt annat. Vid jordbävningen på Haiti för ett par år sedan, där ca 200 000 människor dog och mångdubbelt fler skadades, skickade Sverige 180 miljoner kronor (det är den uppgift jag sett i svenska media – läser man på Internet så tycks det röra sig om ett betydligt mindre belopp, men låt oss hålla fast vid 180 miljoner för att vara välvilliga – har någon läsare mer aktuella siffror tar jag gärna emot rättelse). Jämför vår generositet gentemot lidande människor på Haiti, som avspeglas i dessa 180 miljoner kronor, med vad de ensamkommande kostar Sverige på ett år, enligt kalkylen ovan. Kan man verkligen säga att Sverige är en humanitär stormakt när man fördelar sin generositet på det groteska sätt man gör? Kan äkta godhet verkligen vara selektiv på ett så flagrant sätt?! Jag tycker inte det! I Stjärnornas Krig säger den onde, tidigare jediriddaren Darth Vader till sin förre, nu åldrade, mästare, Obi Wan-Kanobi, ”Jag har blivit starkare än du och jag är nu Mästaren”. Kanobi svarar då, ”Tja, möjligen Mästare i ondska!” När våra politiker stolta slår sig för bröstet och utnämner sig till Godhetens mästare, blir mitt svar ”Tja, möjligen mästare i självgodhet och självbedrägeri”.
Ofta säger medlemmarna i Godhetskören att Sverige inte har något val. Vårt samvete tvingar oss att ta emot alla som söker sig hit. Det är ett fullständigt missvisande argument. Låt oss titta lite på övriga länder i Skandinavien. 2013 tog Sverige emot knappt 4 000 ensamkommande. Motsvarande siffror för övriga skandinaviska länder var (på ett ungefär); Danmark 300, Norge 1 000 och Finland 150. Varför söker sig så många till Sverige och inte fler till våra grannländer? Ja, det är väldigt enkelt. Våra grannar ålderstestar de ankommande och vill de ta hit sina anhöriga gör man DNA-tester, för att se om dessa anhöriga verkligen är släkt med den ensamkommande. Väldigt många av de som kommer till Finland vägras asyl. Och ryktet sprider sig fort. Vem vill satsa hundratusen kronor om risken är stor att man skickas tillbaka till sitt hemland igen? Alltså väljer man länder där chansen att få asyl är mycket stor. Ett sådant land är Sverige. Det är vi själva som skickar ut de signaler som gör att antalet ensamkommande har ökat dramatiskt de senaste åren. I Sverige anser vi det vara kränkande att på något sätt ifrågasätta vad den ensamkommande säger. Säger han (det är nästan alltid en han) att han är 17, ja då vore det ofint att tvivla på detta. Och säger han att han inte har några anhöriga, ja då köper man det. Och även när han sedan själv bevisar att han ljugit och faktiskt har anhöriga, när han kräver att dessa skall flygas hit på svenska skattebetalares bekostnad, ja då vågar man inte lägga ihop två och två och konfrontera vederbörande med, ”Du ljög således. Alltså får du inte stanna här. Sådana invidiver vill vi inte ha i vårt land!”.
Att det kommer 12 000 ensamkommande (i mina dystra stunder brukar jag kalla dem för ”talibarn”) hit varje år (i stället för några hundra), beror helt enkelt på att vi är skandinaviska mästare i – inte godhet – utan dumhet. När svenska folket förr eller senare inser (den dagen närmar sig alltmer) vilket elände våra politiker och intellektuella och journalister (i maskopi) ställt till med för vårt land, och för kommande generationer, ja då kommer svenska folket att hata dessa människor. De kommer att ses för vad de verkligen är – landsförrädare av allra värsta slag!!!
Att räkningens timme närmar sig finns många tecken på. I senaste väljarundersökningen från Sentio (juli 2015) var SD näst största parti (2,5 procent större än M och 0,8 procent mindre än S – se bild ovan). Per Gudmundson i SvD spekulerade i en krönika om att SD mycket väl kan bli största parti i nästa val. SVT och andra politiskt korrekta media har valt att inte redovisa Sentios julimätning med motiveringen att Sentio inte använder samma mätmetod som de andra opinionsinstituten. Att detta är nonsens framgår av att man tidigare redovisat Sentio. Det verkliga skälet till att man negligerar Sentios senaste mätning torde vara helt uppenbart för var och en – skäms på er ni falska lögnjournalister! I förra valet lyckades f ö Sentio bäst när det gällde att förutsäga SD:s valresultat. De andra instituten slog fel på två procentenheter eller mer medan Sentio prickade rätt inom några tiondelars procentenheter. Detta diskuteras i en artikel av Daniel Walther, doktorand i statsvetenskap vid Umeå Universitet. Han skriver bl a:
Det verkar alltså som att det finns systematisk bias för vissa partier. Framförallt SD och MP hade stora avvikelser och samtliga institut verkar ha haft problem. Det tyder på att mätningsmetoderna för dessa kan behöva ses över [fetstil tillagt av mig].Att utesluta Sentios mätning med motivering att de använder en annan mätmetod framstår som precis så oärligt som man kan misstänka att det är. Enligt Walther är det ju just själva mätmetoden som "behöver ses över".
Även om Sveriges vansinniga, och för landet djupt skadliga, flyktingpolitik har sin grund i en vilja att hjälpa andra människor, kommer den på sikt att göra precis tvärtom. Genom att muslimer (i allmänhet) är oförmögna att anpassa sig till andra kulturer (de varken vill, eller kan eller får assimileras i en icke-muslimsk kultur), och eftersom de allra flesta migranter är just muslimer, kommer detta att leda till oerhörda motsättningar i vårt samhälle. Vi ser redan nu begynnelsen till sådana motsättningar. Vi ser t ex hur svenska folket håller på att splittras i stadsbor och landsbygdsbor, som lever i helt skilda världar och betraktar varandra med stor misstro. I princip kan man nog säga att 08-orna (dvs stockholmarna) föraktar alla som bor utanför Stockholm (med stockholmare menar jag här den typ som bor på Södermalm och röstar på MP/V/Fi – läsaren förstår säkert vilka jag menar). Splittringen mellan stad och landsbygd beror delvis på diametralt skild syn på invandringen (det finns inga flyktingförläggningar runt Mariaberget på Södermalm, medan det på landsbygden finns fullt med sådana, vilket ofta dominerar ett mindre samhälle och skapar stora konflikter med lokalbefolkningen – i andra artiklar ger jag exempel på detta, t ex hur den lokala ICA-butiken eller Pressbyrån fått slå igen på grund av hot och rån begångna av "nyanlända"). Vi ser också hur 08-orna vill översvämma hela Sverige (utom Stockholm förstås) med vargar och andra ståtliga rovdjur, vilket landbygdsborna betackar sig för. 08-ornas förståelse för landsbygdens villkor och problem är lika med noll, t ex så vill MP (som är ett typiskt Stockholmsparti), höja bensinskatten rejält, vilket ytterligare försvårar för landsbygden, eftersom bilen många gånger är enda transportalternativet. För att inte tala om hur MP och många andra partier aktivt arbetar på att lägga ner hela det svenska jordbruket (genom sin styvmoderliga inställning till jordbrukarnas villkor).
Dessa spänningar med åtföljande otrygghet kommer i sin tur att leda till en växande främlingsfientlighet (människor känner sig redan idag hotade av romer som tar för sig; olagligt ockuperar markområden, där de bosätter sig; ibland tigger väldigt påträngande (läs t ex vad Elisabeth Höglund, en av Sveriges mest meriterade journalister skriver på sin blogg); merparten av åldringsbrott begås dessutom av romska ligor; östststsligor som rånar och ibland mördar ensamma gamlingar på landsbygden; för att inte tala om alla gängskjutningar). Detta kommer i sin tur tyvärr att slå tillbaka mot skötsamma och laglydiga invandrare som vill anpassa sig och som vill bli en del av Sverige. Och det är så det alltid går när man försöker vara snäll i stället för att vara god i ordets verkliga mening ("snälla" föräldrar, som skämmer bort sina barn, förstör dem ofta för livet). Den som är verkligt god försöker hitta en strategi för att med de begränsade resurser man har (resurser är alltid begränsade), kunna hjälpa så många som möjligt på bästa sätt. Och dessutom hjälpa rätt människor, dvs de som är i störst behov. Och detta utan att allvarligt skada sitt eget land.
Äkta godhet utgår alltid från kärlek. Och äkta kärlek är alltid kopplad till sanning. Det tragiska är att vi idag ser hur många kristna försöker kopiera godheten, definierad av Aftonbladet och Miljöpartiet, i stället för att fråga sin Herre och Mästare om ledning. Jag kan inte se att Jesus befaller mig att förstöra mitt eget land och kommande generationers framtid för att hjälpa andra (och dessutom till stora delar hjälpa fel människor på fel sätt)! Och jag kan inte se att Jesus befaller mig att ge bort mitt land till islam!
