Visar inlägg med etikett Libanon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Libanon. Visa alla inlägg

lördag 10 juli 2010

Det du aldrig får ta del av i våra ”objektiva, högklassiga, avslöjande, undersökande, sanningssökande” svenska media.

Några månader efter Ships to Gaza, nu när känslorna lugnat ned sig, har man till och med i P1 kunnat ta del av kommentarer som inte enbart är kritiska mot Israel utan också uttryckligen kritiska mot Hamas. Problemet är att nästa gång det hettar till, så kommer man man per automatik åter att lägga hela skulden på Israel.

Det är mycket intressant att ta del av vad som just nu skrivs i arabiska media. Ibland läser man mer politiskt inkorrekta artiklar där än i svenska media. Tack vare MEMRI (http://memri.org/), som jag nämnt i många bloggar och på min hemsida, och som översätter viktiga artiklar och tv-program i arabiska och iranska media (bl a) till engelska, så kan man följa med i muslimvärldens diskussioner, utan att behöva lära sig arabiska (jag prenumererar på deras nyhetsbrev, vilket gör det bekvämt att följa med). Jag litar fullt ut på MEMRI:s översättningar. Vid några tillfällen när jag sett tv-filmer som MEMRI översatt, har jag känt viss tveksamhet, eftersom det verkar ofattbart att människor skulle kunna säga så vidriga eller korkade saker. Jag har då låtit folk som kan arabiska kontrollera översättningen, och den har alltid visat sig vara korrekt. Israelfientliga media är givetvis rasande över MEMRI, men har tvingats erkänna att MEMRI:s översättningar är korrekta. Däremot kritiserar man urvalet av artiklar, som man menar är missvisande. Detta argument känns inte speciellt övertygande. De artiklar som översätts har under alla förhållanden varit publicerade i de media som anges. I muslimvärlden är det ont om verklig demokrati och alla tidningar är censurerade. De artiklar och program som publiceras är således godkända av Staten, vilket ger dessa en signifikans som man inte kan bortse från. Att MEMRI väljer ut artiklar är egentligen ganska självklart. Man väljer givetvis ut artiklar som har relevans när det gäller Mellanösternkonflikten och förhållandet mellan Islamvärlden och Västvärlden.

En annan viktig organisation är Honestreporting (http://www.honestreporting.com/), som också har ett nyhetsbrev. De granskar inte arabiska media utan hur media i Västvärlden (speciellt engelskspråkiga media) rapporterar från Mellanöstern. De har lyckats få felaktiga bilder borttagna (se exempel nedan), ohederliga reportrar sparkade etc (nyligen sparkades t ex Octavia Nasr, Senior Editor för CNN:s Mellanösternavdelning eftersom hon hade uttryckt sympati för den nyligen avlidne Fadlallah, Hizbollahs andlige fader och inspiratör till oräkneliga terrordåd – CNN inser, till skillnad från SR, att man inte kan ha reportrar som valt sida, då tappar man all trovärdighet). Så de gör stor nytta.

Obs, jag menar inte att alla reportrar som är kritiska mot Israel eller har en negativ grundinställning mot Israel skall sparkas. Det är fullt acceptabelt att man även gör program om konflikten i Mellanöstern som är inte objektiva, utan som starkt företräder den ena sidan. Men, det får inte förekomma sakfel och lögner! Och sådana program får inte framställas som någon form av objektiv nyhetsrapportering! Och det är här det är så snett i svenska media (och många andra i Väst). Man framställer rena partsinlagor som objektiva sanningar, man använder falska bilder tagna ur sitt sammanhang och man underlåter att nämna viktiga fakta, som kunde gett en större förståelse för den andra sidan. Eller man låter bli att förklara bakgrunden till det som sker, vilket kan göra att ena sidan då framstår som ett ondskefullt monster (tänk en uppslitande skilsmässa där endast den ena parten får ge sin syn på det som skett).

SVT:s Janne Josefsson i Uppdrag Granskning lyckades t ex under ett program i samband med Gazakriget tala om detta krig i en timmes tid utan att en enda gång nämna de 12 500 raketer som innan kriget hade regnat ned över israeliska städer. Det är en bedrift i sig, som nästan är beundransvärd. Tyvärr kan det knappast räknas som en journalistisk bedrift, tvärtom! Det hela är skamligt! Under all kritik! Janne Josefsson säger här indirekt att Israel är det enda land på jorden som inte får försvara sig när det attackeras. Janne Josefsson må ha sådana åsikter privat, men när dessa får torgföras i ett Publicservicemedium har det gått för långt. Därför är min bestämda uppfattning att Public Service skall omformas till att enbart sända samhällsinformation (”Nu kära vänner är det dags att lämna in deklarationen….”) och inget annat. Möjligen rena kulturprogram, typ konserter och liknande. Då kan israelhatarna och Sanningens Fiender starta en egen betalkanal, som enbart är dedicerad till att hata Israel och gulligulla med Hamas etc. Den som vill ha en sådan kanal kan betala för den och själv slipper jag ta del av eländet.

Varje år utnämner Honestreporting ”Årets mest oärliga rapportör från Mellanöstern”. BBC har vunnit två gånger vill jag minnas. SVT och SR och Aftonbladet är tyvärr utanför tävlan, eftersom de inte sänder/skriver på engelska, annars tvivlar jag inte en sekund på att de hade fått en (o)hedersam placering i täten av startfältet.

En missvisande bild som Honestreporting nyligen lyckades få borttagen från the Daily Telegraph är följande.


Den publicerades i samband med Ships to Gaza-incidenten, men är i själva verket tagen under Gazakriget för ett och ett halvt år sedan och har absolut ingenting med Israels (och Egyptens) blockad av Gaza att göra. Syftet med bilden var givetvis att skapa sympati för de ”lidande palestinierna” (på bekostnad av sanningen).

Efter dessa allmänna synpunkter låt mig nu dra nytta av MEMRI:s tjänster och ge läsaren utdrag från några intressanta artiklar i arabiska media.

I en intervju i den egyptiska oppositionstidningen Al-Wafd, den 23/6 2010 säger Mahmoud Al-Zahnar, ledare för Hamas, bl a:
Vår plan i detta stadium är att etablera en palestinsk stat utan att erkänna Israel och utan att ge upp rätten att återvända [för de 4 miljoner palestinska ”flyktingar” som vill återvända för att bosätta sig inom Israels gränser]; Vårt slutgiltiga mål är att ha Palestina i sin helhet [dvs även det som idag kallas Israel].

Jag säger detta högt och klart så att ingen kan anklaga mig för att använda politisk taktik. Vi kommer inte att erkänna den israeliska fienden...

Om vi kunde befria Negev nu [Negevöknen ingår i det område som Israel tilldelades 1948 av FN] skulle vi fortsätta [våra militära aktiviteter] men vår [begränsade] förmåga gör att vi, efter att ha blivit av med den israeliska närvaron i Gaza, nu måste avsluta resterna av denna ockupation och gå vidare med Västbanken.

Det skulle kännas befriande om våra kära media i Sverige inte bara gjorde rubriker av att Israel har mage att försvara sig mot att utplånas, utan också hade helsidesartiklar om vad Hamas högste ledare säger. Dessa artiklar kunde gärna uppvisa samma upprördhet och ilska och fördömanden som artiklarna riktade mot Israel gör. Det skulle liksom kännas lite mer trovärdigt.

I en artikel på den liberala websidan Aafaq (www.aafaq.org, June 22, 201) skriver den palestinska journalisten Zainab Rashid att den syriska propagandaapparaten använder Gazaflottiljen för att vända uppmärksamheten från det som händer i Syrien och förtrycket mot det syrianska folket:
Innan Hamas kom till makten, var Gazas situation när det gäller ekonomi, utbildning, levnadsstandard och frihet mycket bättre än i Syrien under styre av familjen Assad och dess förtryckande säkerhetstjänst – som har vridit klockan tillbaka flera decennier och gjort dess medborgare till ett av de fattigaste folken i området och i världen. De har strypt friheten och fängslat den som höjt sin röst för att begära även ett minimum av frihet.

Frihetsflottor som seglar mot den syrianska kusten är det absolut minsta som det syriska folket behöver – att världens uppmärksamhet och samvete fokuseras på folkets fruktansvärda lidande under Assadregimens piska. Kan någon ta initiativet? Eller är någon intresserad… [kanske nästa projekt för Henning Mankell, Matthias Gardell och de andra ”frihetskämparna”]?

Den syriske skribenten Farid Ghadry menar till och med att Syrien är ett ockuperat land och att ockupationsmakten heter familjen Assad (http://gluefox.com/komment/syrian.shtm).

I den egyptiska dagstidningen Rooz Al-Yousuf fanns den 29/6 2010 en artikel av Muhammad Hamadi där situationen i Gaza kommenterades. Några citat:
Efter att Hamas övergav militärt motstånd och övergick till motstånd via Internet och i media, publicerade en av Hamas många webbsidor en viktig rapport, där man jämförde priser av varor och produkter i Egypten och Gaza.

Rapporten säger: Ett kilo vattenmelon i Gaza kostar mindre än en egyptisk lira, medan den i Egypten kostar över två lira; ett kilo tomater i Gaza kostar mindre än en halv lira, medan det i Egypten kostar 1,5 lira; ett kilo potatis i Gaza kostar en halv lira, medan kostnaden i Egypten är två lira…. Ett kilo kyckling i Egypten kostar 20 lira, och i Gaza får man betala endast 10 lira….

Jämförelsen av priser i Egypten och Gaza, som blockerats i tre år, som de påstår, visar att livet under belägring är billigare och bekvämare och lättare…

Så vilken blockad talas det om? Får blockaden priserna att gå ned? Och hur flödar alla varor in i Gaza trots blockaden?

Om detta är hur det är att leva i Gaza under belägring, så borde det egyptiska folket, som har plågats av höga priser, och som ger av sina begränsade inkomster för att rädda de belägrade invånarna i Gaza, be till Allah att han må hemsöka dem med en sådan belägring, om belägringen kommer att leda till lägre priser och göra det möjligt för våra vanlig medborgare att köpa ägg, kött och fjäderfä, som gazaborna gör.

Al-Hayat Al-Jadida, en tidning som tillhör den Palestinska Myndigheten skrev följande den 24/6 2010, med anledning av de två libanesiska kvinnor som fanns med ombord på Gazakonvojen, och som hyllades för sitt mod och för sin solidaritet med Gazabefolkningen i den libanesiska pressen:
Mina ärade libanesiska damer, mödrar och systrar… folket i Gaza behöver inte mat eller kläder. Vad de behöver är kärlek, fred, förnuft, realism, försoning, nationell enhet och tolerans. De behöver få sina sår helade, höja sig över obetydliga stridigheter och få en nykter syn på det palestinska folkets övergripande intressen.

Ta den säkrare landvägen (i stället för den farliga sjövägen). Sök upp Hamas ledare i Beirut och Damaskus och få dem att förstå att nationell försoning och enhet är den bästa vägen för att bryta blockaden [mot Gaza]. Berätta för dem – eftersom [i egenskaper av att vara libaneser] ni själva har fått känna på inbördeskrigets fasor och politisk och sekteristisk splittring – att vad de har gjort och fortfarande gör i Gaza är ett brott. Jag skulle vilja att ni får veta att beslutsfattarna i Hamas bär ansvaret för 700 Fatahmedlemmars [Fatah är lika med den Palestinska Myndigheten] död och för de tusentals offer för Cast Lead attacken [det israeliska namnet för Gazakriget 2009 – ”Cast lead” betyder ungefär ”gjuta bly” eller ”kasta bly”, det kanske syftar på sedvänjan att på nyår hälla smält bly i vatten och låta de former som bildas när blyet stelnar förutsäga framtiden]. De utsatte sig medvetet för detta vansinniga krig, bara för att Hamas namn skulle nämnas i nyhetsprogram och på satellitkanaler, och på så sätt bli ett etablerat namn. Chefen för Hamas politiska byrå, Khaled Mash’al, spelade med blod och kroppsdelar från barn och gamla i Gaza som insats….

Man skulle önska att SVT, SR och våra andra media vore lika klarsynta som författaren till ovanstående. Men de flesta media i Västvärlden (och speciellt i Sverige) svalde den krok som Hamas lade ut. Ja de svalde inte bara kroken, utan sänke och flöte och hela fisklinan.

Hassan Nasrallah uttalar sig om Förintelsen i libanesisk TV
För att förstå vad Hamas och Hizbollah är för typ av organisationer och vad de står för, låt mig avsluta med ett tv-klipp, där Hizbollahs generalsekreterare Hassan Nasrallah uttrycker tvivel på Förintelsen (klicka här).

För mig framstår det som totalt ofattbart hur människor som säger sig tro på förnuft, demokrati, rättvisa och sanning, så totalt kan kasta sig i armarna på Hizbollah och Hamas. Jag kan inte finna någon rimlig förklaring annat än ren och skär ondska.

Som sagt, de synpunkter och fakta som framkommit ovan, får vi inte ta del av i svenska media. Så vi får tacka MEMRI (och Honestreporting) för den här gången. Och du som vill följa med i det som händer i Mellanöstern, prenumerera på deras nyhetsbrev, så slipper du vara utlämnad åt den klick vänsterintellektuella som dominerar våra media (det finns mängder av undersökningar som visar på just detta, dvs att majoriteten av journalisterna har vänstersympatier). Ett litet hopp kanske finns i alla fall. Jag tycker mig ha märkt en svag attitydförändring när det gäller behandlingen av Israel. Kanske börjar man till slut att inse vad Hamas etc står för och att vägen till fred i Mellanöstern går genom att stödja de demokratiska och moderata (ej av förväxla med Moderaterna i Sverige) krafter som finns i arabvärlden.

En viktig del av detta är att kraftfullt ta avstånd från den palestinska sidans terror och aggressivitet, användande av barnsoldater, användande av civila som mänskliga sköldar, hjärntvättandet av palestinska ungdomar i både skola och på fritid till inte bara israelhat utan också antisemitism etc, etc. Sverige är en av de största bidragsgivarna till palestinierna. Om vi t ex bekostar palestinska skolböcker, borde vi kunna kräva att de tar bort allt judehat som florerar ymnigt i dessa böcker. Om Carl Bildt kunde lämna sitt grovhångel med Turkiet för ett ögonblick och vända blickarna mot Mellanöstern, och ta av sig sina antiisraeliska glasögon, och säga något vettigt, vore det t ex bra. Varje form av acceptans, eller avsaknad av fördömande, när det gäller det jag räknat upp ovan, är en dolkstöt i ryggen på det palestinska folket. Så länge detta fortsätter finns ingen utsikt till fred. De journalister som ensidigt beskriver konflikten i Mellanöstern till Hamas etc fördel, är, tillsamman med Hamas, Hizbollah etc, det palestinska folkets verkliga fiender.

måndag 26 januari 2009

SSSF — en ny förening har sett dagens ljus

Under de senaste veckorna har Swatdalen i Pakistan intagits av talibanerna. Denna dal var en gång i tiden känd som Pakistans motsvarighet till Schweiz. Där fanns blomstrande fruktodlingar och vackra utflyktsmål och ett perfekt klimat. Hotellen låg tätt och man hade bl a Pakistans enda skidanläggning. Turister strömmade dit och Swatdalens ekonomiska standard var därför god, vilket i sin tur ledde till en, efter pakistanska förhållanden, hög utbildningsnivå. Marcus Sönnerbrandt, samordnare för den Svenska Pingstmissionen i Pakistan, skrev nyligen om den senaste tidens utveckling:

Idag är Swatdalen till stora delar ödelagd, över hundra skolor har sprängts i luften eller på annat sätt förstörts av talibanerna, skidanläggningen har förvandlats till aska, frukt från trädgårdarna ligger och ruttnar, människor är rädda för att gå ut och man litar inte ens på sina grannar (Världen idag, 19/1 2009).

Jag fick precis i skrivande stund ett nyhetsbrev från MEMRI (Middle East Media Research Institute) med rubriken ”Fler människor har dödats i Pakistan genom talibanlett våld i Swatdalen än under Israels operationer i Gaza”. Man skriver där bl a:

Ca 400 privata skolor har stängts, vilket gör att 40 000 flickor förlorat rätten till utbildning. Dessutom är det osannolikt att de 84 000 kvinnliga studenter som går i statliga skolor, kan fortsätta sin utbildning, trots att pakistanska regeringen sagt att man skall öppna dessa skolor igen med början den 1/3 2009. Minst 10 flickskolor i Mingora, som försökte fortsätta efter talibanernas deadline den 15 januari, har sprängts. Talibanerna har också gjort det obligatoriskt för män att ha huvudbonad och har förbjudit männen att raka sig. Denna bestämmelse träder i kraft den 25/1 2009.

Detta är en fruktansvärd katastrof för kvinnorna i området (och även för dem som säljer rakhyvlar). Svenska media har emellertid varit så upptagna med sin hatpropaganda mot Israel under senaste tiden att man helt glömt att rapportera vad som sker i Swatdalen. Men vem vet, kanske man sympatiserar med talibanerna. Visste du förresten att talibanerna i Holland kallas tulibaner? Det kan vara bra att veta.

Jag har mer och mer börjat inse att det finns en internationell, världsomspännande informell förening, som det skrivs väldigt lite om. Det skrivs visserligen en del om dess aktiviteter, men inte om föreningen som sådan. Det är nu dags att lyfta fram denna förening i dagsljuset. Dess verkliga namn är hemligt, men jag har valt att kalla den SSSF, vilket betyder ”Sällskapet Stjäla, Slakta och Förgöra”. Jag tänker givetvis på det som Jesus säger i Joh 10:10, ”Tjuven kommer allenast för att stjäla, slakta och förgöra. Jag har kommit för att ge liv och liv i övernog.” Med ”tjuven” menar Jesus här Djävulen.

En passande logga för SSSF, eller hur? (PK står för Politisk Korrekthet, resten överlåter jag åt läsaren att räkna ut).

Det Jesus säger här, är att ondskan bara kan förstöra. Den kan inte bygga upp något. Nazisterna lämnade en rykande ruinhög efter sig (som i bilden lite längre ned). Tusenårsriket varade bara några få år och facit blev 50 miljoner döda och ett nästan utplånat Tyskland. Marxismen tycks på samma sätt vara oförmögen att skapa välstånd. Sovjetstaten föll inte på grund av USA:s militära eller ekonomiska makt eller några andra yttre faktorer. Den kollapsade av sin egen tyngd, sin egen oduglighet att skapa välstånd. I den mån kommunistiska stater har någon form av välstånd, beror det oftast på att man delvis infört andra ekonomiska faktorer. Kina har ju t ex numera ett slags mellanting mellan marxism och marknadsekonomi.

När man ser de olika vänstergrupper som finns i Sverige och andra europeiska länder, oavsett om de nu kallar sig för feminister, veganer, pacifister, palestinavänner etc, är detta bara olika yttringar av samma grundläggande ideologi, nämligen våldets och förstörelsens ideologi. Alla dessa ingår i paraplyorganisationen SSSF. Vare sig dessa grupper demonstrerar eller är motdemonstranter (vilket oftast innebär att de försöker hindra andra grupper att uttrycka sina åsikter), slutar det oftast med att man slår sönder allt man kommer åt att slå sönder. Hade inte polisen funnits, hade man förmodligen slagit sönder hela världen. Reclaim the Street (Ta tillbaka gatorna) är ett exempel på detta. När de demonstrerar för ”gatorna åt folket” blir resultatet nästan alltid krossade fönster, misshandlade människor (ofta de som bor på de gator som reclaimthestreetarna säger sig vilja ta tillbaka till folket) och förstörda bilar (vilka ägs av vanliga människor, dvs folket, och inte kapitalister). Vid en sådan demonstration frågade en reporter en person som just höll på att slå sönder fönster varför han gjorde detta. ”Jo jag tar tillbaka gatorna åt folket”, blev svaret. ”Men”, sade journalisten, ”jag är ju en av folket som bor här, och jag tycker inte om vad du gör. Vad har du för rätt att förstöra min stadsdel?” Busen blev svaret skyldig. Det var nog inte så viktigt för honom att kunna motivera det han gjorde. Det viktiga var att få slå sönder, eftersom vissa människor tycker sådant är jättekul. Våldsamma demonstrationer och liknande handlar sällan om några höga ideal eller någonting åt det hållet. Det handlar bara om en ursäkt för att få stjäla, slakta och förgöra. Inte av höga ideal utan bara för att det är så kul, som Nils Ferlin skriver i en av sina dikter.

Och här ser vi lite reklam för vad en av SSSF:s grenar kan åstadkomma om de får lite tid på sig (Berlin 1946). Detta var vad nazisterna lämnade efter sig åt det tyska folket. Visst var de duktiga!?

Islamismen, för att gå tillbaka till talibanerna och deras gelikar, tycks oförmögen att skapa något annat än förstörelse, lidande och död. Exemplet ovan från Swatdalen är bara ett exempel bland många. Gaza är idag i ruiner. Varför då? Jo Hamas kan bara stjäla slakta och förgöra. Hamas kunde ha ägnat de år som gått sedan Israel ensidigt drog sig tillbaka från Gaza till att bygga upp jordbruk och industrier (i stället för att skjuta 6 000 raketer mot Israel). Jag är övertygad om att Israel, när de sett att Hamas arbetade på att bygga upp ett samhälle, i så fall hade hjälpt gazaborna ekonomiskt genom att starta företag i Gaza etc. Levnadsstandarden i Gaza kunde antagligen då ha varit på väg upp i rekordfart. Men, ondskan kan bara förstöra. Den är oförmögen att skapa något eller att bygga upp något. Däremot är ondskan duktig på att skylla ifrån sig. Det är alltid någon annans fel att det blir som det blir.

I slutet av 60-talet försökte palestinierna ta över Jordanien. De lyckades förstöra oerhört mycket i Jordanien innan de slängdes ut av kung Hussein, vars armé var för stark för Arafat den Onde (som jag kallar honom). Innan man slängdes ut hade man plundrat, mördat och våldtagit i Jordanien och jordanierna var så förbannade på palestinierna att man inte tog några fångar. Alla man fick tag på sköts på fläcken. Det hände t o m att palestinier flydde över till Israel för att rädda sina liv.

När palestinierna fördrevs från Jordanien tog man sig in i Libanon, som vid den här tiden var ett i huvudsak kristet land med hög levnadsstandard. Beirut brukade kallas Medelhavets Paris. Idag är Libanon i princip en ruinhög, även om landet i någon mån har byggts upp igen (libaneser är bland jordens skickligaste och mest företagsamma affärsmän). De kristna är till stora delar fördrivna. Under en mellanperiod, när palestinierna tillfälligt, med bl a Israels och USA:s hjälp, hade slängts ut ur Libanon, vistades de i Tunisien, Där omgavs de av en järnring av trupper och hindrades från att beväpna sig. Så Tunisien fick de aldrig chansen att förstöra. Det tycks som att varhelst islamismen drar fram får vi lidande, fattigdom och ond bråd död. Det finns för övrigt mängder av palestinier som avskyr Hamas och som bara vill ha fred till varje pris, men som är skrämda till tystnad. Varför stöder inte svenska journalister dem? Varför kan inte svenska journalister vara deras röst? Vad är det för fel på svenska journalister?

Det tycks som att de alltför många människor som sålt sig till ondskan, men som menar sig kämpa för en god sak, tror att bara man skapar kaos, river ned, mördar och förstör, så kommer paradiset automatiskt att uppstå. Ur kaoset och askan skall fågeln Fenix uppstiga i all sin härlighet. Dessvärre fungerar det inte så. Ett samhälle som växer fram ur ondska, är dömt att förbli ett ont samhälle. Som vägen dit är, så blir också resultatet! Det vilar en förbannelse över allt som är skapat i och genom våld.

Så käre läsare, höll ögonen öppna, och när du ser representanterna för Sällskapet Stjäla Slakta och Förgöra nalkas, fly för livet! Stannar du kvar, väntar bara eländes, eländes, elände.

Eller, ännu bättre, stanna kvar och strid för Sanning och Rätt. Låt inte ondskan och lögnen ta över vår värld! Vår store diktare, Esias Tegnér, skriver i dikten "Det Eviga";

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öknen bort.

Det sanna är evigt; kring himmel och jord
genljuda från släkte till släkte dess ord.

Det rätta är evigt: ej rotas därut
från jorden dess trampade lilja.