Än en gång en israelisk överreaktion

Israel anklagas ofta för att använda övervåld mot palestinierna. Senast var det under Gazakriget för cirka ett år sedan. Efter att Hamas och andra terrorgrupper avskjutit mer än 10 000 raketer mot israeliska städer, reagerade till slut Israel. Egypten hade varnat palestinierna för att fortsätta skjuta raketer och menade att de fick skylla sig själva om Israel slog tillbaka. Övervåld? Tja… Överreaktion? Tja… Men vad är det då att skjuta 10 000 raketer mot ett annat lands städer? Undervåld? Underreaktion? Och dessutom reaktion på vad? Jo på att Israel har oförskämdheten att existera.

Nu är det kanske dags för media att åter anklaga Israel för att ha överreagerat. Fast inte genom övervåld utan genom överbarmhärtighet. USA har sänt stora resurser till det jordbävningsdrabbade Haiti. Tusentals soldater för att hålla ordning (typiskt är att Venezuelas diktator Chavez har anklagat USA för att försöka ta över Haiti). Sammanlagt har man redan ca 10 000 hjälparbetare (inkluderande soldaterna) på plats. Man har skickat dit ett hangarfartyg med helikoptrar för att kunna transportera skadade, distribuera livsmedel, etc. Man har släppt ned stora kvantiteter mat från flygplan. Etc, etc. Storbritannien har skickat 64 brandmän och 8 frivilliga. Frankrike har sänt trupper för att söka efter överlevande. Många nationer, inklusive Sverige, har skickat både praktisk hjälp och pengar. Svenska folket har hittills gett 50 miljoner kronor till de drabbade och Regeringen har lovat att skänka 180 miljoner ovanpå detta. EU kommer att ge miljardbelopp till återuppbyggnaden. Israel, som har ca 7,5 miljoner invånare, har skickat ett team till Haiti med 220 personer, vilket inkluderar medicinsk personal, och man har redan upprättat ett stort fältsjukhus, som kommer att kunna behandla upp till 5 000 personer per dag. Förenta Nationerna kommer också att sätta upp ett fältsjukhus, men det är ännu inte i drift. Israels armé, är till skillnad från FN, känd för sin effektivitet (läs närmare om Israels hjälpinsats här).

Jag kan också nämna att församlingen Livets Ord i Uppsala har sänt iväg ett läkarteam på ett tiotal personer till Haiti (varav tre läkare och fyra sjuksköterskor). Undrar hur många läkarteam de församlingar som är kritiska till Livets Ord har sänt iväg? Nåja, det var en parentes. Undrar förresten hur många läkarteam Humanisterna i Sverige skickat iväg. Namnet förpliktigar ju. Jag talar alltså om ateisternas organisation i Sverige. De som klagar på kristna, och menar att kristendomen är roten till allt ont här i världen. Det som brukar känneteckna ateistiska organisationer vid sådana här katastrofsituationer, är deras totala frånvaro.

Läste förresten att det sök- och räddningsteam som Myndigheten för Samhällsskydd i Sverige skulle sända iväg till Haiti, och som man i stora ordalag berättat om i media, aldrig kom iväg. Eftersom man inte fick någon förfrågan från EU eller FN, valde man att stanna hemma. Det tycks som att kärleken är en starkare och effektivare drivkraft än byråkratiska principer.

Islamländerna då? Arabstaterna? Hittills ingenting (rätta mig om jag har fel)! I min förra blogg hoppades jag att de muslimska länderna skulle överraska mig den här gången. Dessvärre verkar det inte bli så, vilket jag inte heller förväntade mig. Den allmänt accepterade politiskt korrekta synen är ju att islam är en lika kärleksfull och fredsälskande religion som judendom och kristendom. Verkligheten visar definitivt att så inte är fallet. Pengar saknas inte. Det verkar vara medkänsla och kärlek som saknas.

Kommer svenska media att rapportera om Israels överreaktion i Haiti? Kommer de att berätta om det israeliska fältsjukhuset? Självklart inte! Kommer de att nämna muslimska länders snålhet när det gäller att lindra lidandet i världen (jag talar då inte om fattiga länder som Somalia, utan om länder som Gulfstaterna och Saudiarabien, som är mycket rikare än t ex Sverige)? Ja, den som lever får se.

---

Tillägg:

En läsare skrev till mig och berättade att TV4 häromkvällen faktiskt rapporterade om det israeliska fältsjukhuset. Utan några negativa kommentarer. Det var ju roligt att höra. Det skulle vara intressant att veta om SVT nämnt något om detta sjukhus. Och ännu roligare vore att läsa om en stor hjälpinsats från muslimska länder. Jag väntar med stor spänning... och föga hopp.

---

Ett ytterligare tillägg:

Med anledning av det jag skriver ovan om ateistiska organisationer fick jag ett mail med bl a följande text:

Det är oerhört roande att läsa ditt bloginlägg "Än en gång en israelisk överreaktion" där du hävdar att "Det som brukar känneteckna ateistiska organisationer vid sådana här katastrofsituationer, är deras totala frånvaro." Jag kan med glädje upplysa dig om följande:

http://content.usatoday.com/communities/religion/post/2010/01/atheists-haiti-earthquake-doctors-without-borders-red-cross/1

Länken leder till en sida som berättar att Richard Dawkins skänkt 10 000 USD till offren i Haiti. Och det är ju bra. Men jag kan inte se att detta på något sätt påverkar det jag skriver om de ateistiska organisationerna. Dessutom är det intressant att man anser det vara en nyhet, värd en artikel, att en ateist skänker pengar till välgörande ändamål. Att kristna gör det tas som självklart och brukar sällan ge rubriker.

Dawkins inser givetvis att han för att vara trovärdig i sin kritik av den kristna tron, själv måste göra lite goda saker. Huruvida han gör det av kärlek eller av beräkning eller för att han känner att han måste, vet jag inte, och det spelar ju inte så stor roll för de behövande på Haiti. Visst kan enskilda ateister vara givmilda. Jag säger inte att ateister som människor är sämre människor än andra. Det jag säger är att det som driver dem, om de gör goda saker, är inte deras ateism, utan deras medmänsklighet. Torbjörn Tännsjös teser, att vi skall abortera barn som riskerar att födas handikappade, och att det inte skall finnas någon övre tidsgräns för abort, är däremot en direkt och logisk konsekvens av hans ateism. Och om nu Tännsjö skänker pengar till nödlidande, vilket han kanske gör, är detta en konsekvens av hans medmänsklighet, som inte har något med hans ateism att göra. I det kristna perspektivet, som jag omfattar, och därför resonerar utifrån, är ju människan skapad av Gud och har ett samvete som säger vad som är rätt och fel. Detta gäller även ateister. Men inte kännetecknas ateismen, som världsbild, av samma givande som kristendomen. Hur många sjukhus, skolor, hem för gatubarn etc drivs av ateistiska organisationer? Även ateister erkänner ibland det jag säger ovan, vilket framgår av följande artikel på min hemsida: Är verkligen humanisterna humanister?

Att som Dawkins "stöta i basuner" när man ger gåvor är något som Jesus fördömer. Han säger i Matt 6:2-4:

När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människor skall prisa dem. Sannerligen de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

Men tänk om ateisterna gör just det, dvs ger i det fördolda. De kanske till och med ger mer än de kristna, fast vi inte vet om det. Visst, teoretiskt är det möjligt. Men, ändå lyser deras organisationer med sin totala frånvaro vid alla katastrofer. Vilket betyder att de i varje fall inte engagerar sig rent praktiskt. Det räcker ju inte med att ge pengar. Någon måste ju också göra det praktiska arbetet. Men kanske ateisterna har uppfunnit en osynlighetsmaskin, så att de inte syns. Kanske är det ateistiska fältsjukhuset på Haiti osynligt, ungefär som klingonernas rymdskepp (i StarTrek). Det vore verkligen bibliskt. Frågan är dock hur troligt det är.

Mitt hjärta är tungt av sorg!

Det känns tungt att skriva det här. När man ser bilder och hör reportage från Haiti, är det som om hjärtat ville brista. Detta fruktansvärda lidande! Ett lidande som är nästan omöjligt att föreställa sig. Och i den mån man kan föreställa sig det, grips man av sådana känslor av vanmakt, förtvivlan, sorg och hopplöshet, att det känns som något skall brista inom en. Just nu ligger människor fastklämda i ruinerna, många med svåra skador. De har inte fått vatten på flera dagar och är döende. De flesta som ligger i ruinerna kommer antagligen aldrig att hittas, och deras ruttnande kroppar kommer att slitas sönder av grävskopar, när man så småningom börjar återuppbyggnaden. Jag kan inte låta bli att fundera över vad man tänker på i en sådan situation. Speciellt barnen. Vad tänker ett barn på som ligger fastklämt? Det är totalt mörkt, kanske är smärtan outhärdlig. Rädslan. Skräcken. Ensamheten. Törsten fruktansvärd. Ingen mamma eller pappa som kan trösta. En outsäglig fasa, omöjlig att förstå. Och skulle man förstå den, skulle man antagligen bli vansinnig. Kanske hade de tur som dog direkt!

Mitt lilla fadderbarn Daphkaël, 4 år gammal. Du som tror på bönens kraft, du får gärna be för henne!

Själv har jag ett fadderbarn på Haiti genom Hoppets Stjärna; en liten flicka som heter Daphkaël och är 4 år gammal. Mitt tidigare fadderbarn på Haiti, som hette Chandramise, fyllde 18 i somras och lämnade då fadderprogrammet. Eftersom hon fått tillfälle att gå i skola, hör hon till de lyckligt lottade. Hon har möjlighet att få ett riktigt arbete, och även om lönen är dålig, går den att leva på.

Givetvis går mina tankar just nu till Daphkaël och Chandramise, och jag ber till Gud att de måtte ha klarat sig oskadda. I varje fall utan fysiska skador. En katastrof av den här typen leder med all säkerhet till psykiska men, men sådant kan förhoppningsvis läka med tiden. Men även om båda två nu överlevt och är oskadda, är det problem med vattenbrist, matbrist och risk för epidemier. I sådana här situationer kommer dessutom både människans bästa och sämsta sidor fram. En del människor växer som människor och tar ansvar och gör allt för att hjälpa. Andra väljer det onda, och de ser nu ett gyllene tillfälle att stjäla, råna, mörda, våldta etc, nu när hela samhället i stort sett brakat ihop och blivit laglöst.

USA har tagit ett stort ansvar och satsat enorma resurser på att hjälpa Haiti. Vanliga människor i olika länder ger pengar till olika hjälporganisationer, vilka slussar hjälpen vidare till Haiti. Vi får hoppas att hjälpinsatsen kan börja fungera fullt ut så snart som möjligt. Det har tydligen varit tämligen oorganiserat hittills. Men det är inte heller så lätt att komma till ett land som är nästan totalt utplånat. Var skall man börja? Hur skall man bli maximalt effektiv? Myndigheterna på Haiti verkar vara helt handfallna, och nästan omöjliga att få kontakt med, vilket ju kan bero på att många politiker och tjänstemän dödats och att de offentliga byggnaderna förstörts och därmed det mesta av kommunikationerna. Det kan ju också ha med oduglighet att göra. I sådana här länder blir man knappast tjänsteman på grund av sina professionella kvalifikationer, utan genom att man känner rätt personer, som man dessutom mutar.

Jag är övertygad om att de flesta europeiska länder kommer att skänka mycket stora summor till nödhjälp och återuppbyggnad av Haiti. De flesta länder på den amerikanska kontinenten kommer självklart att hjälpa till. Med all säkerhet kommer USA att vara det land som bidrar mest (så var det också vid tsunamin för några år sedan – USA bidrog då med 1939 miljoner USD medan Sverige bidrog med 177 miljoner USD). Många asiatiska länder kommer givetvis också att bidra med stora summor.

Just nu är många flygplan med läkare, sjukvårdspersonal, mediciner, mat, tält, filtar etc på väg mot Haiti (bl a från Sverige). Även fartyg är på väg med hjälp. Många har redan kommit fram. Jag kan inte låta bli att undra hur många hjälpflygplan, som just nu är på väg från Saudiarabien, de rika Gulfstaterna etc (muslimska länder som är fabulöst rika). Jag skulle bli förvånad om de muslimska länderna kommer att bidra med några större summor, ja kanske bidrar de inte med någonting överhuvudtaget! Det går bra att i storvulna ordalag berätta om hur god, kärleksfull och fredsälskande islam är. Tyvärr har vi aldrig sett detta omsatt i praktiken. Så nu, kära muslimer, har ni chansen att visa hur fel jag har. Överraska mig – för en gångs skull! Så skall jag modifiera min kritik av islam.

Till dig som läser detta: Jag vill be dig, av hela mitt hjärta, ge så mycket du kan till de lidande på Haiti! Sträck dig ut till de nödlidande och ge av ditt överflöd! Är du osäker på om dina pengar verkligen kommer fram? Du vill inte att de hamnar i fickorna på maffia och korrupta tjänstemän? Eller går till organisationer där cheferna tjänar grova pengar på sitt arbete (ordförande i Röda Korset tjänade t ex, enligt Text-TV 20/1 2009, 822 000 kr/år — dvs om människor skänker 100 kr var krävs det 8220 givare bara för att betala vederbörandes lön, vilket jag tycker är sjukt)? Bra! Då är du som jag. Då kan jag rekommendera att du kanaliserar dina pengar via Hoppets Stjärna. Här har vi människor som arbetar ideellt (självklart har de lön, den som arbetar heltid med hjälparbete måste givetvis kunna köpa mat, men det handlar inte om några fantasilöner). De har redan ett mycket stort arbete på just Haiti (bl a flera tusen fadderbarn, skolprojekt etc). De är redan där och har lokal kännedom och kontakter, och kan direkt kanalisera hjälpen dit där den behövs utan att gå genom mellanhänder, som kan vara ärliga, men som också kan vara rena bovar och banditer. Klicka på den här länken, så kommer du till Hoppets Stjärnas hemsida! Håll kreditkoret i beredskap käre vän! De nödlidande på Haiti behöver dig! Du är deras hopp! Människorna på Haiti behöver inte ditt medlidande! De behöver din konkreta hjälp och sådan hjälp kostar pengar. Kom ihåg, verklig, äkta kärlek är inte i första hand en ljuv känsla av välbehag. Varma vågor som går genom din kropp. Det är handling. Bespara offren på Haiti din sympati! Utan handling är den bortkastad!!!