Tomma tunnor…

Lite uppdatering angående islamvärldens, i tidigare bloggar nämnda, bristande engagemang när det gäller hjälpinsatser vid naturkatastrofer (och överhuvudtaget hjälpinsatser).

Saudiarabien annonserade tio dagar efter katastrofen att man tänkte donera 50 miljoner USD till Haiti, medan andra arabstater har gett mindre summor. Kuwait gav t ex 3,5 miljoner USD och Qatars Röda Halvmånen (islamvärldens motsvarighet till Röda Korset) har lovat att skänka 4 miljoner riyals (ca 1 miljon USD). Kuwaits bidrag torde motsvara någon eller några minuters (eller kanske sekunders) oljeinkomster, för att nu sätta in siffrorna i sina rätta sammanhang. Huruvida några fler islamländer bidragit känner jag inte till. Vi ser i alla fall att det handlar om småsmulor i förhållande till de här ländernas ekonomiska resurser.

Klicka på denna länk för en fullständig lista över olika länders och organisationers givande till Haiti.

I Al-Hayat (en arabiskspråkig tidning som ges ut i London) diskuterade den palestinske forskaren Khaled Hroub (verksam vid Oxford University) den 23/1 2010 islamvärldens brist på medkänsla (med anledningen av katastrofen på Haiti). Jag saxar några utdrag:

Frånvaron av samhällelig eller privat hjälp från arabiska och muslimska [länder] till de katastrofdrabbade människorna på Haiti är en skam.

Våra förvrängda religiösa sinnen [och vår föreställning om gudomlig] belöning och straff, har inpräntat [i oss] ett sjukt, mekaniskt sätt att tänka, som inte lämnar något utrymme för mänskliga känslor.

Det är intressant att ”alla dessa som drar svärd mot imperialismen” är iögonfallande frånvarande från listan av hjälpinstitutioner.

Ondskans axelmakter, som George W Bush brukade säga, visar sig som vanligt leva upp till sitt rykte. I den syriska tidningen Al-Thawra kunde man den 26/1 2010 läsa följande:

Amerikas exploatering av jordbävningen på Haiti, för att få exklusive kontroll över detta ödelagda lands öde, avslöjar klart kolonialistiska avsikter.

I den syriska tidningen Teshreen skrev en tidigare chefredaktör samma dag:

Haitierna har all rätt i världen att frukta den beväpnade amerikanska hjälp som har landat i deras land med militära helikoptrar och marinsoldater.

Så skriver man i Syrien – ett land som inte gjort speciellt mycket för att hjälpa de drabbade på Haiti. Självklart använder USA militära helikoptrar, eftersom många av dessa är perfekta i sådana här situationer (givetvis handlar det inte om attackhelikoptrar). Det är t ex svårt att tänka sig en för ändamålet lämpligare transporthelikopter än den militära transporthelikoptern CH-47 Chinook. Den har stor lastkapacitet, kan flyga långa sträckor och har lämpliga vinschar och är stryktålig. Att man använder soldater vid naturkatastrofer är också mycket vanligt. I Sverige brukar vi till och med använda soldater när man går skallgång efter en försvunnen person. Om man nu snabbt behöver sätta in en hjälpstyrka i ett annat land, måste rimligen soldater vara ett av de bästa alternativen. USA har knappast 10 000 hjälparbetare som sitter och väntar på att åka ut till något katastrofområde. Däremot har man soldater som kan åka vart som helst på jorden med kort varsel, och som dessutom har en lämplig infrastruktur för sådana här situationer. Dessutom har det varit nödvändigt med soldater som har vapen, eftersom beväpnande ligor passat på, under det att samhället varit lamslaget, att plundra, mörda och våldta efter bästa förmåga. Hjälparbetare har i vissa områden behövt beväpnad eskort för att kunna fullgöra sin uppgifter. Flygplatsen i Port au Prince var helt lamslagen efter jordbävningen och amerikanarna tog över flygledning och liknande för att hjälpflygplanen skulle kunna landa.

Men i Syriens, och andra arabstaters, ögon är allt som USA gör förkastligt. Och allt man själv gör utgör ett bevis på islams kärleksfullhet, godhet etc. Även om man inte gör någonting annat än att komma med tomma ord.

Som sagt, jag väntar fortfarande på att islamvärlden skall överraska mig. Inte genom att mörda fler människor (två rubriker på text-tv just nu "Dödlig talibanattack mot skola" och "Nytt attentat mot pilgrimer i Irak"), utan genom att i handling visa att islam utgör en av de goda krafterna i världen. Hittills är jag föga imponerad!

Mitt hjärta är tungt av sorg!

Det känns tungt att skriva det här. När man ser bilder och hör reportage från Haiti, är det som om hjärtat ville brista. Detta fruktansvärda lidande! Ett lidande som är nästan omöjligt att föreställa sig. Och i den mån man kan föreställa sig det, grips man av sådana känslor av vanmakt, förtvivlan, sorg och hopplöshet, att det känns som något skall brista inom en. Just nu ligger människor fastklämda i ruinerna, många med svåra skador. De har inte fått vatten på flera dagar och är döende. De flesta som ligger i ruinerna kommer antagligen aldrig att hittas, och deras ruttnande kroppar kommer att slitas sönder av grävskopar, när man så småningom börjar återuppbyggnaden. Jag kan inte låta bli att fundera över vad man tänker på i en sådan situation. Speciellt barnen. Vad tänker ett barn på som ligger fastklämt? Det är totalt mörkt, kanske är smärtan outhärdlig. Rädslan. Skräcken. Ensamheten. Törsten fruktansvärd. Ingen mamma eller pappa som kan trösta. En outsäglig fasa, omöjlig att förstå. Och skulle man förstå den, skulle man antagligen bli vansinnig. Kanske hade de tur som dog direkt!

Mitt lilla fadderbarn Daphkaël, 4 år gammal. Du som tror på bönens kraft, du får gärna be för henne!

Själv har jag ett fadderbarn på Haiti genom Hoppets Stjärna; en liten flicka som heter Daphkaël och är 4 år gammal. Mitt tidigare fadderbarn på Haiti, som hette Chandramise, fyllde 18 i somras och lämnade då fadderprogrammet. Eftersom hon fått tillfälle att gå i skola, hör hon till de lyckligt lottade. Hon har möjlighet att få ett riktigt arbete, och även om lönen är dålig, går den att leva på.

Givetvis går mina tankar just nu till Daphkaël och Chandramise, och jag ber till Gud att de måtte ha klarat sig oskadda. I varje fall utan fysiska skador. En katastrof av den här typen leder med all säkerhet till psykiska men, men sådant kan förhoppningsvis läka med tiden. Men även om båda två nu överlevt och är oskadda, är det problem med vattenbrist, matbrist och risk för epidemier. I sådana här situationer kommer dessutom både människans bästa och sämsta sidor fram. En del människor växer som människor och tar ansvar och gör allt för att hjälpa. Andra väljer det onda, och de ser nu ett gyllene tillfälle att stjäla, råna, mörda, våldta etc, nu när hela samhället i stort sett brakat ihop och blivit laglöst.

USA har tagit ett stort ansvar och satsat enorma resurser på att hjälpa Haiti. Vanliga människor i olika länder ger pengar till olika hjälporganisationer, vilka slussar hjälpen vidare till Haiti. Vi får hoppas att hjälpinsatsen kan börja fungera fullt ut så snart som möjligt. Det har tydligen varit tämligen oorganiserat hittills. Men det är inte heller så lätt att komma till ett land som är nästan totalt utplånat. Var skall man börja? Hur skall man bli maximalt effektiv? Myndigheterna på Haiti verkar vara helt handfallna, och nästan omöjliga att få kontakt med, vilket ju kan bero på att många politiker och tjänstemän dödats och att de offentliga byggnaderna förstörts och därmed det mesta av kommunikationerna. Det kan ju också ha med oduglighet att göra. I sådana här länder blir man knappast tjänsteman på grund av sina professionella kvalifikationer, utan genom att man känner rätt personer, som man dessutom mutar.

Jag är övertygad om att de flesta europeiska länder kommer att skänka mycket stora summor till nödhjälp och återuppbyggnad av Haiti. De flesta länder på den amerikanska kontinenten kommer självklart att hjälpa till. Med all säkerhet kommer USA att vara det land som bidrar mest (så var det också vid tsunamin för några år sedan – USA bidrog då med 1939 miljoner USD medan Sverige bidrog med 177 miljoner USD). Många asiatiska länder kommer givetvis också att bidra med stora summor.

Just nu är många flygplan med läkare, sjukvårdspersonal, mediciner, mat, tält, filtar etc på väg mot Haiti (bl a från Sverige). Även fartyg är på väg med hjälp. Många har redan kommit fram. Jag kan inte låta bli att undra hur många hjälpflygplan, som just nu är på väg från Saudiarabien, de rika Gulfstaterna etc (muslimska länder som är fabulöst rika). Jag skulle bli förvånad om de muslimska länderna kommer att bidra med några större summor, ja kanske bidrar de inte med någonting överhuvudtaget! Det går bra att i storvulna ordalag berätta om hur god, kärleksfull och fredsälskande islam är. Tyvärr har vi aldrig sett detta omsatt i praktiken. Så nu, kära muslimer, har ni chansen att visa hur fel jag har. Överraska mig – för en gångs skull! Så skall jag modifiera min kritik av islam.

Till dig som läser detta: Jag vill be dig, av hela mitt hjärta, ge så mycket du kan till de lidande på Haiti! Sträck dig ut till de nödlidande och ge av ditt överflöd! Är du osäker på om dina pengar verkligen kommer fram? Du vill inte att de hamnar i fickorna på maffia och korrupta tjänstemän? Eller går till organisationer där cheferna tjänar grova pengar på sitt arbete (ordförande i Röda Korset tjänade t ex, enligt Text-TV 20/1 2009, 822 000 kr/år — dvs om människor skänker 100 kr var krävs det 8220 givare bara för att betala vederbörandes lön, vilket jag tycker är sjukt)? Bra! Då är du som jag. Då kan jag rekommendera att du kanaliserar dina pengar via Hoppets Stjärna. Här har vi människor som arbetar ideellt (självklart har de lön, den som arbetar heltid med hjälparbete måste givetvis kunna köpa mat, men det handlar inte om några fantasilöner). De har redan ett mycket stort arbete på just Haiti (bl a flera tusen fadderbarn, skolprojekt etc). De är redan där och har lokal kännedom och kontakter, och kan direkt kanalisera hjälpen dit där den behövs utan att gå genom mellanhänder, som kan vara ärliga, men som också kan vara rena bovar och banditer. Klicka på den här länken, så kommer du till Hoppets Stjärnas hemsida! Håll kreditkoret i beredskap käre vän! De nödlidande på Haiti behöver dig! Du är deras hopp! Människorna på Haiti behöver inte ditt medlidande! De behöver din konkreta hjälp och sådan hjälp kostar pengar. Kom ihåg, verklig, äkta kärlek är inte i första hand en ljuv känsla av välbehag. Varma vågor som går genom din kropp. Det är handling. Bespara offren på Haiti din sympati! Utan handling är den bortkastad!!!