Någon av mina läsare tipsade mig om en svensk hemsida, ”Nyheter från Israel – Rapporter, Analyser och Reportage”. Innehavaren av denna sajt heter Paul Widen. Lägg till den bland dina bokmärken om du är intresserad av att veta mer om vad som försiggår vid Medelhavets östra kant, än vad public service och andra politiskt korrekta media låter dig får veta.
Jag hittade där en artikel, vilken handlade om när Kanadas premiärminister, Stephen Harper, besökte Israel i januari 2014. Han är en av de få ledande internationella politiker som är positiv till Israel och stöder landet. Rubriken på artikeln är ”Jag ombads peka ut Israel”.
Jag citerar:
Stephen Harper fick många ögonbryn att höjas när han vägrade att öppet kritisera Israels bosättningspolitik på Västbanken. Under en presskonferens igår fick han en tydligt bitande fråga om huruvida hans stöd till Israel även innebär att han stöder byggandet av bosättningar, och sedan ytterligare en fråga om Kanadas officiella syn i frågan om Israels bosättningar. Harpers svar var tålmodigt men ändå dräpande:Läs gärna hela artikeln!
”Låt mig återigen understryka det: jag är inte här för att kritiskt peka ut Israel. Jag tycker att det är intressant att jag igår under mitt besök hos den palestinska myndigheten inte ombads att kritiskt peka ut den palestinska myndigheten vad gäller dess sätt att styra eller rörande mänskliga rättigheter eller något annat. Jag ombads att peka ut Israel. När jag är i Israel ombeds jag att peka ut Israel, när jag är i den palestinska myndigheten ombeds jag att peka ut Israel och när jag är på besök i hälften av världens övriga länder ombeds jag att peka ut Israel.”
Den intellektuella motsatsen till elit (dvs majoriteten av mediafolk, politiker etc) brukar vara väldigt noga med, när de kritiserar Israel, att säga, ”Jag är inte antisemit. Jag är antisionist”. Bortsett från att de varken tycks veta vad dessa två ord egentligen betyder, så framkommer det ganska tydligt att de, i ordets verkliga mening, är antisemiter. Att man tar avstånd från just detta ord beror på att man inte vill förknippas med Hitler (däremot är man väldigt snar med att jämföra alla sina meningsmotståndare med Hitler). Men, om det nu vore sant att man inte är antisemit, utan bara är kritisk mot hur Israel behandlar palestinierna, varför tar man då i stort sett aldrig upp övergrepp från den arabiska sidan (egentligen finns inget palestinskt folk – det är bara en lek med ord – 1948 kallades de judar som bodde i området för palestinier och den judiska, engelskspråkiga tidningen hette då Palestinian Post)? Om man enbart vore kritisk till det som är fel, borde man kritisera allt som är fel.
Dessutom borde man då starkt kritisera den palestinska sidans oförsonlighet. I ett flertal artiklar på min hemsida och i min blogg ger jag exempel på detta. De olika palestinska organisationerna erkänner fortfarande vare sig att Israel existerar eller att Israel har rätt att existera (det är bara att titta på den palestinska flaggan så ser man att så är fallet – den visar enbart ett Storpalestina, där någon judisk stat inte längre existerar i området). I samtliga palestinska skolbokskartor saknas landet Israel (om inte detta ändrats de senaste månaderna, vilket ju vore väldigt bra i så fall). Den judiska staten kallas i dessa kartor för ”Entiteten” och området är vitt, dvs framställs som ett vakuum. De flesta palestinska organisationer driver linjen att judarna inte har någon som helst anknytning till området, utan är inkräktare, och att Jerusalem aldrig har varit huvudstad i en judisk stat (exakt samma sak har påståtts av olika ledande arabiska politiker, bl a Egyptens tidigare utrikesminister).
Jag kan nämna i sammanhanget att ordet Jerusalem förekommer 629 gånger i Gamla Testamentet i King James bibelöversättning. Dessutom förkommer ytterligare hänvisningar till Jerusalem som Sion och Davids stad. Däremot nämns inte Jerusalem explicit i Koranen och islam har därför inte någon som helst religiös anknytning till Jerusalem (annat än att de erövrat staden genom krig). Läs gärna den här artikeln på min hemsida, där jag bemöter ovanstående.Hamas, Hizbollah och många andra palestinska organisationer har klart och tydligt uttalat att det i deras framtidsvision enbart existerar ett islamskt, judefritt Storpalestina. Hur ordet ”judefritt” skall tolkas, dvs huruvida judarna i området skall fördrivas eller mördas, tycks det råda lite delade meningar om. Men ändå. Hur kan man överhuvudtaget begära att Israel skall förhandla med en motståndare som har en sådan inställning (den Palestinska Myndigheten, med vilken Israel förhandlar, säger dessutom en sak till västerländska media och en annan sak när de talar arabiska till sina anhängare – dessutom har även de vid flera tillfällen sagt att en tvåstatslösning bara är en tillfällig lösning – se bild på deras officiella flagga nedan – och det är precis så islam alltid, alltid fungerar – de skall ha allt och accepterar inga kompromisser). Inget annat land i världen skulle acceptera att förhandla med en sådan part.
Engelska Wikipedia beskriver Fatahs flagga på följande sätt: "Den officiella Fatahflaggan har en gul eller vit bakgrund. Det officiella emblemet i centrum av flaggan visar två knytnävar som håller gevär, och en handgranat, ovanpå en karta över det historiska Palestina (dvs det Brittiska Mandatets gränser, inkluderande dagens Israel, Västbanken och Gazaremsan [understrykning tillagd av mig])." Observera Fatah grundades av bl a Yassir Arafat och är således mer eller mindre liktydigt med den palestinska myndighet som Israel förhandlar med.Denna groteska asymmetri i vad man kräver av Israel och vad man kräver av palestinierna/araberna visar, enligt min ringa mening, att det handlar om ren och skär antisemitism (judehat) och inget annat. Godhetskörens förtigande av, och totala likgiltighet inför, den växande antisemitismen i Sverige (från bl a muslimiskt håll) utgör ytterligare bevis för det jag säger.
