Det fruktansvärda…

Man står handfallen och mållös inför det fruktansvärda som hänt i Norge. Ofattbart! Djävulskt! Vidrigt! Den nakna ondskan i all sin skändlighet! Man tänker på det lidande som drabbat ungdomarna på Utøya. Både de som dog och de som överlevde. Man tänker på de anhöriga. Man tänker på de som svårt skadade överlevde sprängningen i Oslo och som nu kommer att få leva resten av sina liv svårt invalidiserade; kanske blinda, kanske utan ben. Att en människa kan begå ett sådant illdåd är egentligen ofattbart. Men ondskan är ofattbar.

Vad som drev Breivik är oklart. Han har i media framställts som islamkritisk/islamfientlig och motståndare till mångkultur. Det finns emellertid många som är islamkritiska och inte tror på mångkulturens välsignelse, t ex undertecknad, men som ändå inte har några som helst planer på terrordåd eller våld. Jag misstänker att det måste vara något allvarligt fel i huvudet på Breivik.

Det som hänt har redan skildrats tillräckligt i media. Jag tänker här diskutera, inte terrordådet som sådant, utan hur det kommenterats i media (och då vissa speciella media som Aftonbladet och SVT).

Omedelbart efter att massakrerna i Oslo och på Utøya blivit kände så gissade jag, i likhet med de flesta andra (inklusive bedömare i TV och tidningar), att det rörde sig om ett islamistiskt terrordåd (även om jag tyckte det var märkligt att man valde socialdemokratiska ungdomar som mål). Ett sådant antagande är fullt naturligt och innebär inte nödvändigtvis att man har några förutfattade meningar. Det bygger snarare på erfarenhet och realistisk analys av sannolikheter. Flera hot har den senaste tiden framförts mot Norge från islamistiska terrorgrupper på grund av landets engagemang i Libyen och Afghanistan. När det stod klart att det rörde sig om en ”etnisk norrman” insåg jag direkt hur media skulle handskas med detta. De kristendomshatande medlemmarna av Godhetskören skulle nu vända det hela mot alla som har synpunkter på den muslimska invandringen, för att inte tala om att man nu skulle försöka få kristendomen att framstå som boven i dramat. Ett gyllene tillfälle, med andra ord, som det gällde att inte missa.

Redan från början var media noggranna med att påpeka att gärningsmannen på Utøya var blond och blåögd och såg ut som en etnisk norrman. Detta baserades på vittnesuppgifter från överlevande. Antag nu att gärningsmannen hade sett ut att komma från Yemen eller Afghanistan. Hade media då omedelbart påpekat att han var svarthårig och skäggig och såg ut som en muslimsk terrorist? Förmodligen inte. Detta kan tolkas på flera sätt. En av tolkningarna är att muslimsk terrorism är så vanlig att det inte särskilt behöver påpekas. En annan tolkning är att media har en positiv vinkling när det gäller islam.

Efter att Breivik gripits och identifierats dröjde det inte länge förrän både namn och personuppgifter började läcka ut. I Svenska Dagbladet kunde man läsa ”Anders Behring Breivik är medlem i den norska frimurarorden Johannes-logen St. Olaus T.D Tre Söiler, enligt flera medier”.

Typiskt och förutsägbart påstod man, både på Aftonbladets hemsida och på SVT Text, att Breivik är kristen:

32-åringen är en etnisk norrman och har nära samröre med inrikes högerextremism. Enligt polisen går mannen åt "höger och kristen-fundamentalistisk riktning".
(SVT Text 23/7 2011 kl 14.00)

Medlem i rasistparti
På sin Facebook-sida uppger sig 32-åringen vara politiskt konservativ. De senaste åren har han varit aktiv på islamfientliga nätsidor och han har i olika inlägg sagt att han stödjer nationalismen, och har kritiserat det mångkulturella samhället. Han har även vänt sig mot svenska medier, som han anser inte är tillräckligt kritiska mot islam.
Kristen och singel
Anders Behring Breivik hävdar att han läst religion och finans, är kristen och singel. Dessutom säger han sig gilla jakt, litteratur, klassisk musik, Winston Churchill och dataspelet World of Warcraft. Samt tv-serier som True Blood och Dexter.
(Aftonbladets hemsida 23/7 2011 kl 12.40)

Aftonbladet har således till och med underrubriken ”Kristen och singel” i fetstil för att riktigt poängtera hur han inspirerades till terrordådet genom att vara en lydig lärjunge till Jesus Kristus, som ju sade till sina lärjungar, ”Gå för den skull ut och massakrera hela världen”. Eller vad han nu sade.

Det första som slår mig är att hans gillande av Winston Churchill knappast skulle ha varit ömsesidigt. Tvärtom! Hade Churchill levat idag, hade vi nog fått höra ett mästerligt tal, där han fullständigt hade krossat Breivik och hans gelikar.

Det är typiskt för just Aftonbladet och SVT att de särskilt poängterar att Breivik är kristen (om han nu verkligen är kristen). Den som brukar läsa på min blogg vet ju vad jag tycker om t ex SVT. Public Service – pyttsann! Snarare “vänstervriden ateistservice”.

Det andra som slår mig är vad som skulle hänt om nu Breivik varit muslim eller hindu eller buddhist. Hade SVT och Aftonbladet då särskilt påpekat att han var muslim etc. Knappast. Då hade man i vanlig ordning sagt att hans terrordåd inte hade någonting med islam att göra och att han missuppfattat islam.

Låt oss nu granska påståendet att Breivik är kristen. SVT skriver, ”Enligt polisen går mannen åt ’höger och kristen-fundamentalistisk riktning’”. Vad menar de med det? Vad har höger med kristen att göra? Vad menar man med kristen-fundamentalistisk? Och vad betyder ”går mannen åt…”? Är han inte där än, eller…? Det är ju bara en uppradning av meningslösa och odefinierade begrepp och missuppfattningar, vilka är ägnade att spela på människors känslor och skapa en negativ bild av konservativa och av kristna. Aftonbladet å sin sida kallar i underrubriken Breivik för ”Kristen och singel”, dvs man påstår inte bara att han har sympatier åt det kristna hållet utan att han är kristen. Vad innebär detta? Är han med i någon församling? Räknar han sig som troende kristen? Ber han till Gud och läser Bibeln varje dag? Går han på gudstjänster? Älskar han sin Herre och Frälsare, Jesus Kristus? Eller innebär det bara att han är sympatiskt inställd till kristendomen, eftersom den står i motsatsställning till islam, som han hatar? Eller betyder det bara att han är barndöpt och inte har tagit steget att lämna kyrkan?

Enligt SvD och många, många andra media är Breivik frimurare. Man undrar varför SVT och Aftonbladet utelämnar detta. Det kan finnas två skäl (jag bortser då från journalistisk inkompetens):

1. De menar att det är irrelevant att Breivik är frimurare. Detta kan inte på något sätt ha påverkat Breivik att göra det han gjorde (men i så fall måste de mena att kristendomen påverkat Breivik att göra det han gjorde).

2. De känner till att frimureri och kristen tro är oförenliga, och att det därför är omöjligt att han både kan vara frimurare och kristen. Och eftersom de vill passa på att angripa kristendomen väljer de att utelämna frimureriet för inte folk skall förstå motsägelsen.

Bibeltrogen kristendom (kan det finnas någon annan kristendom?) och frimureri är inte möjliga att förena. Visserligen krävs för att bli antagen som frimurare att man ”har en kristen bekännelse (i varje fall i den svenska Frimurarorden). Men detta är bara ord, som ingenting betyder. Frimurarorden hyser säkert sympatier för den kristna moralen, men detta innebär inte att man är kristen. Kristendomen talar om trohet mot Jesus, medan frimureriet har helt andra preferenser. Därmed inte på något sätt sagt att frimurare har någon dragning mot terrorism. Tvärtom så har frimurarna en omfattande välgörenhetsverksamhet och gör mycket gott (förmodligen mer gott än de flesta ateister). Men man kan inte både vara frimurare och troende kristen. Det är omöjligt! Min far var frimurare av någon av de allra högsta graderna. Som frimurare får man inte avslöja någonting, men under årens lopp, och utifrån enstaka saker som min far sade, kunde jag lägga ihop två och två. När det var dags för min far att få den näst högsta graden (tror jag det var) drog han sig ur. Han var inte personligt kristen (vad jag vet) men han frågade mig ändå om jag trodde att frimureriet var förenligt med kristendomen (han visste att jag var kristen). Han hade tydligen börjat upptäcka att så inte var fallet (detta kanske man inte upptäcker förrän man kommer upp i de högsta graderna och då har man kanske långsamt vant sig att tänka i vissa banor). Det finns mängder av böcker skrivna i ämnet, bl a av avhoppade frimurare, vilka klart visar på oförenligheten med den kristna tron, bl a beroende på att man inom frimureriet sysslar med ockultism och new age. Ockultism är något som är en dödssynd i Bibeln, både i Gamla och Nya Testamentet.

Så om Breivik var frimurare, vilket han förmodligen var, var han definitivt inte troende kristen. Att han sedan kanske var med i Norska Statskyrkan (eller vad det heter) på grund av att han kanske var döpt där som barn, eller att han till och med kände sig attraherad av den kristna trons moral, gör honom inte till kristen. Man är inte kristen för att man gillar kristendomen. Man är inte kristen för att man säger att man är kristen. Man är inte kristen för att man är medlem i en kristen församling. Man är inte ens kristen för att man är ärkebiskop eller påve. Kristen är man, om och endast om, man är en Jesu efterföljare. Dvs en människa som lever ett liv i lydnad inför sin Herre och Frälsare. En sådan människa skulle aldrig ta till våld för att genomdriva sin vilja.

Det Breivik gjort är totalt hundraprocentigt oförenligt med Jesu undervisning. Det finns inte någonting i Nya Testamentet (som definierar den kristna tron) som kan användas för att rättfärdiga onda handlingar. Att mörda i Jesu namn, är att häda Gud och att döma sig själv till helvetet. Jesus själv säger i Matt 7:21:

Inte alla som säger "Herre, herre" till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: "Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort underverk i ditt namn?" Då skall jag säga dem som det är: "Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!"

Ondskans hantlangare finns överallt, både bland muslimer, kristna, vita européer, svarta afrikaner, indianer och på Aftonbladets och SVT:s redaktioner. För att inte tala om bland medlemmarna i Godhetskören. När hela världen följde rättegången i Jerusalem mot Adolf Eichmann (en av Förintelsens arkitekter) myntades begreppet ”den banala ondskan”. Man insåg att de som låg bakom Förintelsen inte i allmänhet var monstruösa psykopater utan helt vanliga människor. I varje människa finns potential till både gott och ont. Det är vi själva som väljer. Det är därför som världen behöver en Frälsare, som räddar oss från vår egen ondska. Och det var därför jag för 33 år sedan böjde knä för Jesus Kristus. Inte för att jag längtade efter att bli en blodig terrorist utan för att jag sökte det goda och det rätta och det sanna och ville skapa en bättre värld med mindre lidande.

Jesus Kristus har således ingen koppling alls med det Breivik gjorde i Oslo och på Utøya. Noll! Nada! Nichts! Hakuna! Oavsett om han skulle vara med i en kristen församling, ja även om han vore ärkebiskop, så har hans illdåd i alla fall ingenting med Jesus Kristus att göra. Sådana handlingar inspireras av Djävulen och ingen annan! Nu har jag svårt att tro att skulle vara aktiv eller ens medlem i någon kristen församling. I så fall hade detta nog varit huvudnyheten i Aftonbladets och SVT:s rapportering. Man kan bara tänka sig Aftonbladets löpsedlar.

Det är också typiskt att man vill koppla fundamentalistisk kristendom till högerspöket. För det första har kristen tro ingen koppling till politisk extremhöger (eller till någon annan politisk riktning). Sann, dvs biblisk kristendom är opolitisk – höjd över politik (vad osann kristendom står för är helt ointressant). Politik handlar om att forma samhällen. Kristendomen handlar om att förvandla hjärtan hos människor. Jesus påpekade gång på gång för sina lärjungar att hans rike inte var av denna Världen. Dvs kristendomen handlar inte om världslig makt utan om att människor får sina hjärtan förvandlade och därmed inspireras till goda och kärleksfulla handlingar.

Och vad menar man med ”kristen-fundamentalistisk”? Den egentliga definitionen av ”kristen fundamentalist” är helt enkelt någon som tror på kristendomens fundament. Och den som tror på och bejakar de kristna fundamenten (Älska din nästa såsom dig själv, Du skall älska dina fiender…) begår definitivt inte terrordåd. Varje år mördas flera hundratusen kristna för sin tro. Mördarna är muslimer eller kommunister (Nordkorea, Kina) och även hinduer. Kristna mördar inte muslimer eller andra. Möjligen dödas en och annan muslim när någon kristen försvarar sig och sin familj. Kristendomen är kärlekens och fridens religion. Till skillnad från islam.

Nu tror jag inte SVT är så intresserade av vad som menas med kristen fundamentalism. Det handlar återigen om att skapa vissa känslor hos tittarna och lyssnarna. Ordet ”fundamentalism” för tankarna till islamister och Röda Brigader och alla andra terrorgrupper. Genom att använda ordet fundamentalist i samband med kristna, hoppas man att tittarna skall koppla samman mord och våld och ondska med kristendomen. Något som knappast länder SVT till heder. Och ännu mindre hedersamt blir det, eftersom SVT har mage att påstå sig vara en publicserviceorganisation.

Apropå den banala ondskan så mår jag nästan illa när jag ser alla medlemmarna i Godhetskören, som nu förfasar sig och riktigt dräglar av självgodhet. En norsk minister sade på TV något om att ”Man tror inte att något sådant här kan hända”. Varför tror han inte det? Känner han inte till Förintelsen? Det var vanliga, triviala människor (kontorister, kycklinguppfödare, lärare, advokater, snickare etc) som med liv och lust deltog i Förintelsen och krossade judiska spädbarn mot stengolvet eller slängde in levande barn i krematorieugnarna eller slängde ned levande barn i massgravarna (där de ibland fortfarande levde efter 12 timmar – ungefär som när sent aborterade foster får ligga och självdö på diskbänken i sköljrummet)!!!!! Det var människor som du och jag! Både du som läser detta och jag (och den norske ministern) hade garanterat kunna begå de mest fruktansvärda handlingar om vi levt i Tyskland under Nazitiden. De tyskar som gjorde motstånd mot nazisternas illdåd var ytterst få. Så inbilla dig inte att du som läser detta hade tillhört de goda. Kanske, kanske, men förmodligen inte. Så medlemmarna i Godhetskören skulle kanske se sig själva i spegeln och meditera lite över sina egna tillkortakommanden.

Jag har i tidigare bloggar varnat för vad som kan komma att hända i Europa om massinvandringen av muslimer fortsätter och om muslimerna tillåts att ta för sig på det sätt som de gör. Breivik var uppenbarligen oerhört frustrerad över utvecklingen i Norge (vilket inte på något sätt ursäktar det han gjorde). Det är han inte ensam om. Det tycks dessutom som att han var mer arg på de som ligger bakom dagens mångkulturpolitik än han var på muslimerna, därför riktades hans terrordåd mot regeringen och det politiska ungdomsförbund som var kopplat till det parti han hatade över allt annat. Nu tycks det som att han agerat helt på egen hand. Det var kanske därför norska säkerhetspolisen missade honom. Men fortsätter islamiseringen av Norge och andra europeiska länder i samma takt som hittills, så kommer vi inte bara att få se fler terrordåd av den här typen. Risken finns att vi till slut får partier som driver liknande linjer och som får reellt inflytande i sina länder. Och då står vi kanske inför en situation som påminner om upptakten till Tredje Riket. Ungern tycks närma sig detta. Det är en oerhört farlig situation, när kultureliten som styr, hamnar på kollisionskurs med stora delar av allmänheten. Då kan plötsligt extrema partier få makten. Och detta kommer definitivt att slå tillbaka mot kultureliten. I Tyskland skickades kultureliten till koncentrationsläger omedelbart efter att Hitler kommit till makten, där de flesta dog. Om jag skulle ge kultureliten och Godhetskören ett litet tips så är det, ”Lyssna på folket! Om inte, kommer ni att ställa till ett oerhört elände både för Sverige och för er själva.”

Frågan är om historien någonsin sett en mer misslyckad terrorist än Breivik. Han motverkade till 100 procent sitt eget syfte. Han kunde inte ha gjort islam och mångkulturen en större tjänst än han nu gjort. Kanske kommer han så småningom att utnämnas till helgon inom islam, eftersom han så effektivt nu lyckats skifta fokus från islamsk terror till kristen högerterror. Hur kan han ha trott att det han gjorde på något sätt skulle tjäna hans mål (om han nu inte i hemlighet är muslim, som ville ge islam en skjuts framåt)? Han kan inte förstå speciellt mycket. Samtidigt måste han ju vara ganska resursfull med tanke på att han t ex startade ett företag som sysslade med växtodling och på så sätt kunde köpa tonvis med konstgödsel (som är en huvudingrediens i hemmagjorda sprängmedel). Att helt ensam genomföra både terrordåden i Oslo och det på Utøya tyder på både organisationsförmåga och stor skicklighet. Och här ser vi i all tydlighet skillnaden mellan intelligens och vishet. Visheten lägger sin intelligens i sanningens och det godas tjänst, medan intelligens utan vishet kan leda till vilka absurditeter som helst.

De vapen han använde var tydligen hans egna (han hade licens på dem – fast jag förstår inte riktigt hur han kunde ha licens på ett automatvapen, vilket tidningarna påstått). Kanske kommer detta att leda till ännu mer inskränkningar när det gäller rätten att inneha skjutvapen. Detta kommer inte att leda till att ”de onda” kommer att ha mindre vapen (det är sällan licensbelagda vapen används för brott – det flödar in smuggelvapen i stora mängder). Däremot kommer det att leda till att allmänheten är helt obeväpnad, medan bovarna fortfarande kommer att vara lika beväpnade. Därmed blir allmänheten utlämnad på nåd och onåd till bovarna. I Israel är det obligatoriskt för soldater på permission att bära sitt vapen och ha ammunition med sig. Överallt ser man soldater med vapen. Jag glömmer aldrig när jag var i Cesarea i norra Israel och tittade på någon sevärdhet. Där kom skolklasser (små barn kanske 8-10 år gamla) och så lärarinnan, som inte bara hade en axelväska utan också en Uzi (den israeliska kulsprutepistolen) över axeln (däremot känner jag inte till att palestinska lärarinnor känner behov av att vara beväpnade – jag överlåter tolkningen av detta till läsaren). Hur som helst, fördelen med det israeliska systemet är att så fort någon terrorist börjar skjuta mot folk på gatan eller vid busshållsplatsen (har hänt oräkneliga gånger), blir han ihjälskjuten efter några sekunder. Han hinner kanske bara döda en eller två innan han stoppas. På Utøya hann Breivik (plus eventuellt någon till) skjuta över 90 människor. Han höll på i över en timmes tid utan att stoppas. Kanske tog ammunitionen slut sedan, vad vet jag. Jag kan riktigt känna den maktlöshet som ungdomarna på Utøya måste ha känt när Breivik bara sköt och sköt och alla var helt utlämnade åt honom. Så som sagt, jag tror inte lösningen är att avväpna norska eller svenska folket. Bovarna kommer att ha lika mycket vapen för det.

Det onda som hänt i Norge bevisar inte på något sätt att islam är en god kraft. Lika lite som att nazismens ondska bevisar att de Röda Khmererna eller Stalin var goda. Det bevisar bara att ondskan är ett mänskligt fenomen som finns överallt, och också hos dig och mig. Omedelbart efter att händelserna i Norge blev kända gick flera islamistiska terrorgrupper ut och tog på sig skulden. Dvs de har definitivt inget emot det som skedde. En intressant sak är att Mohammed Amin Kharriki, ordförande för Sveriges unga muslimer, sade följande i Rapport 19:30 23/7-11, "Ah, hur konstigt det än kan låta så kändes det lite skönt faktiskt… Alltså, det [det] är sorgligt det som hände, men på något sätt så kändes det alltså att… [eh ah] Då kan man väl åtminstone fortsätta jobba emot den här islamofobin, utan att få ännu en belastning som [som] skulle göra det värre." Jag känner inte till att han blivit kritiserad för detta uttalande. Jag har i och för sig full förståelse för hur han känner. Men jag misstänker, att om en kristen varit i en liknande situation och sagt ungefär samma sak, så hade media reagerat mycket, mycket negativt (att på något sätt se något positivt i det som hänt kan ju uppfattas som lite väl pragmatiskt och känslokallt).

När det gäller min kritik av islam och islamismen så finner jag ingen anledning att ändra på någonting med anledning av det som hänt i Norge.

Flera kommentatorer har tagit upp aspekten att islamsk terrorism i Europa är försumbar. De flesta terrordåd begås av baskiska separatister, eller irländska terrorister eller sådana som Breivik. Och visst är det sant, även om vi inte skall glömma bort terrordåden i London och Madrid med sammanlagt flera hundra döda och över 1000 skadade. Här tror jag det beror på hur man räknar. Om man med terrordåd menar antalet sprängda bomber och liknande kanske påståendet stämmer. Men räknar man antalet döda har jag svårt att tro att det kan vara korrekt. I varje fall om vi tittar på de senaste 20 åren. Ofta dör inte någon alls vid baskiska och irländska terrordåd. Eller så handlar det om några få stycken (vilket inte på något sätt ursäktar dessa dåd). Breivik har utan tvekan ändrat lite på dessa siffror.

Det finns en annan viktig aspekt på detta. Muslimerna i Europa ligger lågt. De vet att de bara behöver bida sin tid så kommer Europa att bli muslimskt inom maximalt 100 år. Det kommer att ske demografiskt utan något krig eller liknande, eftersom muslimerna då kommer att vara i majoritet i Europa. Islamistiska terrorgrupper har en fristad i Europa och kan verka tämligen fritt (så länge de inte ställer till något otyg här). Från Europa kan de sedan åka ned till olika jihadstrider i Somalia, Afghanistan etc och sedan komma hem och vila upp. De kan skicka pengar till olika terrorgrupper i Mellanöstern och på annat sätt stödja dem, t ex genom att lobba olika politiker och media. Och hur mycket de än verbalt hotar de olika länderna i Europa (vilket vissa mullor gör i sina predikningar), så är chansen stor att de ändå inte kan utvisas, eftersom de ofta riskerar dödsstraff i sina hemländer. Och allt detta vet muslimerna om. De är experter på att utnyttja våra lagar och vårt välfärdssystem till sin egen fördel.

Större delen av Europa står idag på islams sida, mot Israel. Sverige är ett av de mest israelfientliga länderna i världen. Men Norge är förvånande nog, om möjligt, ännu värre i sin totala oförståelse för Israels situation. Så muslimerna i Europa har all anledning att vara nöjda med situationen. Skulle de ske ett stort antal muslimska terrordåd i Europa finns stor risk att muslimerna snabbt skulle förlora sin favör, vilket skulle vara en katastrof inte minst för Hamas och Hizbollah och palestinierna. Alltså ligger de stora islamska terrorgrupperna lågt här i Europa. De är logiska och beräknande. Terrordådet i julas i Stockholm begicks t ex av en ensam, frustrerad muslim och inte av någon organisation.

Till sist kanske någon nu vill ställa frågan, ”Tar du (Krister Renard) tillbaka all din kritik av islam etc, nu när det visat sig att kristna är minst lika goda kålsupare som muslimerna?” Mitt svar blir att jag inte tar tillbaka någonting. Att det finns onda, etniska norrmän, som eventuellt kallar sig kristna, mildrar inte min kritik av islamismen (eller islam). Det finns onda människor överallt. Jag står för allt det jag skrivit tidigare när det gäller muslimsk invandring till Europa. Och mångkultur. Och jag tar inte tillbaka mitt påstående att många av dagens politiker är landsförrädare. Jag anser att de är det, av skäl som jag nogsamt förklarat i tidigare bloggar. Däremot tar jag totalt avstånd från Breivik och det han gjort. Självklart! Men två plus två är fortfarande 4 även om Breivik anser så. Och muslimsk massinvandring är fortfarande ett stort hot även om Breivik anser så. Och mångkultur leder till ett icke fungerande samhälle, oavsett om Breivik anser så. Hitlers motorvägar blir inte sämre av att det var Hitler som lät bygga dem. Det som är sant är sant, även om det finns idioter och onda människor som påstår samma sak.

Och som sagt, att koppla händelserna i Norge till den kristna tron kan inte bottna i något annat än ren ondska!

Al-Idiotía

Antag att det fanns en kristen rörelse, låt oss kalla den ”al-Idiotía”, som hade anhängare utspridda över vår planet, och som mördade tusentals och åter tusentals människor varje år. Sprängdåd här, lönnmord och kidnappningar där. Och som dessutom hotade alla som kritiserade deras version av kristendomen med halshuggning (och även genomförde detta hot när det var möjligt). Och som inte det vore nog, också försökte förbjuda yttrandefriheten i Västvärlden genom hot om våld och självmordsbombningar och som mördade alla som lämnade den kristna tron (för att t ex bli muslimer eller ateister). Hur skulle den ca en miljard kristna som finns runt om i världen ställa sig till detta?

Jag tror att jag med mycket stor säkerhet kan förutsäga kristenhetens reaktion inför en sådan ondskefull sekt. Vi skulle se ett massivt, totalt fördömande av al-Idiotías handlingar och även av al-Idiotía själv. Tiotusentals präster, biskopar, lekmän etc skulle säga och skriva och predika, ”Förbannelse över den som mördar i Guds namn!!! Förbannelse över al-Idiotía och dess ledarskap (enligt Bibeln har vi kristna auktoritet både att välsigna och att förbanna)!” Al-idiotia skulle förlora allt stöd från kristna utanför gruppen, och då även från människor som i och för sig sympatiserade med vissa delar av al-Idiotías agenda (kanske ingår där att strida mot globalisering eller miljöförstöring), eftersom enligt den kristna tron ändamålet aldrig helgar medlen. Människor är inte verktyg för att uppnå ett mål. Individen är inte ett medel utan är målet för Guds syften! Kristendomen handlar om individer och inte om ”mänskligheten” i en vidare bemärkelse. Gud älskar inte mänskligheten, Gud älskar varje människa, dvs dig och mig. Att använda onda medel för att skapa en bättre värld är inte tillåtet enligt den kristna tron. Och dessutom är det omöjligt. Man kan inte skapa en bättre värld genom ondskefulla handlingar, eftersom grunden för den nya världen då bygger på ondska, vilket gör den perverterad, hur gott tänkt det hela än var från början (därför kunde inte kung David, trots att han var ”en man efter Guds hjärta”, bygga judarnas Tempel – han hade blod på sina fingrar). Eftersom t ex Sovjetstaten föddes ur terror och mord, kunde den aldrig frigöra sig från våldets förbannelse, och kännetecknades därför av våld och död och förtryck ända tills denna onda hydra kollapsade av sin egen tyngd.

Som sagt, en grupp som al-Idiotía skulle fördömas enhälligt av kristenheten, eftersom mord och våldshandlingar och terror är hundraprocentigt, totalt, absolut oförenliga med Jesu Kristi undervisning.

Visst har det förekommit avarter inom kristendomen, som t ex Wacosekten i Texas och Jim Jones sekt i Guyana, där 913 medlemmar, varav 276 barn, begick självmord (delvis med våld tvingade därtill) på order av sin ledare. Men dessa avarter har fördömts av andra kristna i enlighet med vad jag skriver ovan. Deras ledare har inte haft någonting med Jesus att göra (även om dessa ledare ofta påstått sig vara Jesus själv återfödd eller något liknande) och deras lära har varit helt oförenlig med Jesu undervisning. Man är inte kristen för att man säger sig vara kristen eller för att man är med i en kristen församling eller för att man är döpt. Man är kristen för att man lyder sin Herre och Mästare – Jesus Kristus.

Nu finns ingen världsomspännande kristen grupp som heter al-Idiotía. Men det finns en världsomspännande muslimsk grupp som heter al-Qaída. De begår precis de vidriga våldshandlingar jag skriver om ovan (det finns för övrigt en uppsjö av liknande grupper; Muslimska Brödraskapet i Egypten, Al-Shabaab i Somalia etc, etc). Ofta hävdas att man måste skilja mellan islamismen (typ al-Qaída) och islam. Jag är tveksam till om detta stämmer. Om det vore lika stor skillnad mellan den islam som uppenbaras i islams heliga skrifter och islamismen som det är mellan den kristendom som uppenbaras i Bibeln och t ex Wacosektens version, skulle vi förvänta oss ett totalt och enhälligt fördömande av islamismen från den absoluta majoriteten av muslimer. Något sådant förekommer inte överhuvudtaget. Tvärtom så kan man misstänka att den absoluta majoriteten av världens muslimer mer eller mindre sympatiserar med islamismen (enligt den svenske muslimen Muhammed Omar – tidigare svenska medias gullegris – är islamismen den enda sanna tolkningen av islam).

Många muslimer, som egentligen innerst inne tar avstånd från islamisternas våld, har samtidigt dåligt samvete för detta. Något som skymtar fram i intervjuer och i andra sammanhang. De är övertygade om att de själva är dåliga muslimer, ja rent av avfälliga, medan de tror att islamisterna är de riktiga muslimerna, vilka tar sin tro på allvar och är beredda att dö för den (ungefär som att avfälliga kristna ibland har dåligt samvete för att de inte är lika radikala som man är på Livets Ord). Därför har islamisterna ett indirekt stöd även från många muslimer, som rent förnuftsmässigt avskyr våld och terror, men som ändå inte kan förmå sig att fördöma islamismens våldsdåd. Man lever i en slags schizofren verklighet, där man både avskyr och beundrar islamisterna.

Detta är mycket farligt, eftersom det påminner om utvecklingen i Tyskland före Andra Världskriget, där vanliga tyskar skämdes för sin bristande nationalism när de såg nazisterna tåga på gatorna. De avskydde kanske nazismens våldsexcesser men sveptes ändå med på vågen. Facit blev historiens dittills värsta krig med över 50 miljoner döda. Tyvärr ser jag ett liknande scenario i Europa inom maximalt 50 år. En total katastrof för vår kontinent. Det finns egentligen bara tre möjliga scenarios;

Nummer ett är att européerna böjer sig under islam (kanske sker detta naturligt genom att Europas majoritet så småningom kommer att vara muslimer) och tillåter sharíalagen att styra och därmed låter Europa regredera till medeltidens mörker (eller egentligen något ännu värre, eftersom medeltiden inte enbart var så mörk som vi ofta föreställer oss).

Nummer två är att européerna inte böjer sig under islam. Detta kommer förmodligen att leda till historiens blodigaste inbördeskrig, eftersom fienden bor mitt ibland oss. Under Andra Världskriget kunde man flyga över till Tyskland och bomba och sedan flyga hem igen och dricka te. Fienden bodde där och vi bodde här och det var enkelt att skilja på vän och fiende. Vid inbördeskrig kanske fienden bor i våningen ovanpå mig. Inbördeskrig är därför alltid mycket blodigare och grymmare än konventionella krig.

Den tredje möjligheten är att muslimerna får möta Jesus Kristus och förstår vem som är den Levande, Sanne Guden, och därmed förvandlas till fredsälskande Jesusanhängare. Muslimer är ofta mer hängivna sin tro än vad kristna är, och om och när islam faller och muslimerna blir kristna, kommer de att bli till en välsignelse för hela världen.

Innerst inne tror och hoppas jag att det sista alternativet är det som kommer att bli verklighet.

Någon kanske tänker, ”Ja men tänk om det finns ett fjärde alternativ, nämligen att muslimerna så småningom accepterar och anpassar sig till Europas kultur!” Tyvärr tror jag inte detta är möjligt, även om jag skulle önska att det vore det (islams heliga skrifter förbjuder att muslimer integreras i icke-muslimska samhällen – se nedan!).

I samband med självmordsbombningen i Stockholm strax före jul, tog en imam i Stockholm avstånd från detta dåd. Och det är ju bra. Frågan är bara om han menar det han säger. Kanske gör han det. Kanske inte. Det tragiska är att vi aldrig kan veta om en muslim talar sanning, eftersom det, enligt hadítherna, är obligatoriskt för en rättrogen muslim att ljuga om detta gagnar islam. Vi läser följande i sharíalagen (Reliance of the Traveller, sammanställd av Ahmad ibn Naqib al-Misri, r8.2):

Talet är ett medel för att uppnå mål. Om ett lovvärt mål kan uppnås både genom att säga sanningen och genom att ljuga, är det olagligt att uppnå målet genom att ljuga, eftersom det inte finns något behov av att ljuga. När det är möjligt att uppnå ett sådant mål genom att ljuga men inte genom att säga sanningen, är det tillåtet att ljuga om att uppnå målet är tillåtet, och obligatoriskt att ljuga om målet är obligatoriskt [fetsil tillagt av mig].

Observera, det är inte jag som skriver så eller hittar på. Så står det i sharíalagen, som utgör en sammanfattning av hur Koranen, hadítherna etc skall tillämpas, och som är obligatorisk att följa för varje rättrogen muslim. Så tyvärr kan vi aldrig lita på vad en rättrogen muslim säger och inte heller vad han eller hon lovar (något som Israel fått lära sig ”the hard way”). Det är ett stort problem och något som vi måste ta hänsyn till när vi förhåller oss till islam.

I samband med självmordsdådet i Stockholm har flera s k intellektuella i Sverige (som givetvis alla är framstående solister i Godhetskören) påtalat att muslimer alls inte behöver be om ursäkt för islamistiska terrordåd. Jag håller helt och hållet med om detta. Det finns ingen anledning varför muslimer, som inte sympatiserar med terrordåd, skulle be om ursäkt för islamistiska terrordåd, lika lite som kristna behöver be om ursäkt för det som skedde i Knutby eller i Waco (eftersom detta inte har någonting med kristen tro att göra). Men jag talar inte om att be om ursäkt! Jag talar om att ta avstånd från. Att öppet deklarera att detta inte är islam!!! Med tanke på att al-Qaída gör anspråk på att vara de enda sanna uttolkarna av Koranen, borde det ligga varje muslim varmt om hjärtat att låta världen veta att al-Qaída har fel. Om de nu har fel?.

När man som kristen läser om exempelvis Knutby och liknande känner man att man vill ställa sig på torget och skrika för full hals, ”Detta är inte kristendom – det har ingenting med Jesus Kristus att göra!” Den öronbedövande tystnaden från muslimskt håll när det gäller terror talar därför sitt tydliga språk. Om al-Qaídas etc handlingar vore oförenliga med islam och ett brott mot fridsreligionen islams heliga principer, varför tar inte hela islamvärlden enhälligt och högljutt avstånd från dessa gruppers vidriga, stinkande, djävulska terrordåd? Man behöver givetvis inte göra det, men det är förvånande att man inte gör det (undantag finns, men de är oerhört få). Om nu islamistisk terror vore att häda Allah, som det måste vara om Allah är fridens och kärlekens Gud, borde tusentals imamer, mullor etc utfärda fatwor på löpande band (vilken korankunnig muslim som helst kan göra detta) mot islamisterna, där de döms till döden för hädelse, och där man förklarar att när en självmordsbombare vaknar upp på andra sidan så möts han inte av 72 mörkögda, högbarmade, sköna jungfrur utan av Djävulen själv, som säger ”Välkommen till Helvetet!” Salman Rushdie dömdes ju till döden för hädelse genom en fatwa utfärdad av Ayatollah Komeinih (Irans ”befriare”). Är Allah verkligen så god som många muslimer påstår, ja i så fall måste islamisternas våldsdåd vara en oerhört mycket värre hädelse än Rushdies. Varför då denna tystnad?

Apropå hädelse så mördades 4/1 2011 Salman Taseer, guvernör i Punjab. Varför mördades han? Jo, han arbetade mot Pakistans hädelselagstiftning (som stipulerar dödsstraff för hädelse av islam och Profeten) och försökte bl a att få dödsdomen mot den kristna kvinnan Asia Bibi hävd. Asia Bibi är dömd till döden för att ha hädat Muhammed. Bl a så påstås det att hon sagt att Koranen är falsk, vilket jag (och alla andra bibeltroende kristna – kan det finnas några andra kristna?) också tror att den är – med falsk menar jag då att den inte är den Sanne Gudens uppenbarelse (personligen så tror jag att det var Muhammed som hittade på Koranen).

– Men Krister, så kan du väl inte säga! Det är ju kränkande mot muslimerna. Vad har du rätt att tro att du har monopol på sanningen?

– Muslimerna anser att Bibeln är falsk (och tror sig dessutom ha monopol på sanningen). Dvs de menar att den ursprungliga Bibeln var sann, men att den gått förlorad och att vi idag har en falsk Bibel (skälet till detta är att Koranen erkänner att Bibeln är given av Gud, men samtidigt stämmer inte Koranen med Bibeln, alltså måste dagens Bibel vara förvanskad – detta är mycket osannolikt eftersom vi har originalhandskrifter av GT från 250 f Kr och dessa stämmer helt och hållet med dagens Bibel). Om nu muslimerna anser sig ha rätt att säga att den kristna Bibeln är falsk, måste väl jag ha rätt att försvara min tro, och dessutom att säga att Koranen är falsk. Eftersom Koranen motsäger Bibeln på avgörande punkter kan både inte vara sanna samtidigt. Är Koranen sann är den Bibel vi har idag falsk och vice versa.

För att fortsätta på temat Taseer, så sågs denne som en av Pakistans mest betydelsefulla politiker. Han visste vilka risker han tog genom att hjälpa Asia Bibi och sade nyligen att han inte skulle backa om han så skulle bli ”the last man standing (den siste att stå upp)”. Tyvärr är människor av Taseers kaliber sällsynta, både i islamvärlden och i Västvärlden. Extra otäckt är att han mördades av sin egen livvakt (han träffades av 26 skott), vilket visar hur svårt det är att skydda sig mot den här typen av fanatism. Livvakten överlämnade sig själv till polisen efter dådet och sade, ”Salman Taseer är en hädare och det här är straffet för en hädare”.

Taseers mördare, som heter Qadri, tycks nu ha blivit något av en idol i Pakistan. Han får blommor sända till fängelset och flera framstående advokater har erbjudit sig att försvara honom. Före mordet hade en mulla utfärdat en fatwa, i vilken Taseer förklarades vara en hädare. Därmed var det tillåtet för varje muslim att döda honom. Om Qadri, som för övrigt strålar av gott samvete efter väl förättat värv, döms enligt sharíalagen, vilket är fullt möjligt, kommer han med all sannolikhet att bli helt frikänd (eftersom han följt denna lag då han mördade en "hädare")! Det råder ingen som helst tvekan om att detta påminner starkt om overtyren till Andra Världskriget. Både i Tyskland och Japan mördades, redan innan dessa länders kriminella ledare fick makten, motståndare till det som höll på att hända (annars kanske det som hände inte hade hänt). Dessa mord utfördes av olika grupper med anknytning bl a till militären. Man hotade till och med att mörda Japans kejsare (som ansågs vara gudomlig) om denne motsatte sig det kommande kriget. Om någon av dessa mördare greps, fick de nästan alltid mycket milda straff och blev snabbt frigivna, långt innan de avtjänat sitt straff. En tillräckligt brutal och hänsysnlös och fantatisk ideologi är nästan omöjligt att stoppa när den tillåtits att växa sig för stark.

Det som sker just nu i Pakistan är knappast hoppingivande, speciellt om man betänker att Pakistan ändå anses vara ett av de mer liberala islamländerna i världen. De progressiva krafter som faktiskt finns i Pakistan (Taseer var en av dem) tycks ha små möjligheter att stå emot fundamentalisterna. Tänk om fundamentalisterna tar över Pakistan och får tillgång till kärnvapen! Vad kommer att hända då? Varken jag eller läsaren vill nog ens en gång tänka på detta scenario. När ondskan fått ett sådant fäste som den fått i länder som Pakistan (det är ungefär som den kritiska massan vid kärnexplosioner) är den nästan omöjlig att stoppa, utan den måste löpa linan ut. De som leder denna utveckling är det muslimska prästerskapet, som har massorna i sina händer (precis som Hitler). De muslimer som står på det godas sida borde avsätta de mullor som förför massorna, och tunnla dem in i ett annat universum via något veck i hyperrymden. Men förmodligen är det för sent för Pakistan.

Man skulle förvänta sig att den som gör Allah till en mördargud (genom att mörda i Allahs namn), vore en hädare i muslimernas ögon. Men hädare är tydligen den som tar avstånd från mord i Allahs namn. Jag tänker mig när islamisterna en vacker dag ringer på min dörr och jag öppnar och de skriker, ”Du har påstått att islam är en mordisk religion och därför skall vi mörda dig för att visa att islam inte är en mordisk religion utan att islam är kärlekens och fridens religion!” Vad säger man inför en så övertygande logik?

Under de senaste månaderna har vi läst om fruktansvärda illdåd mot kristna i Irak. I den syrisk-katolska domkyrkan i Bagdad mördades runt 50 personer och många fler skadades när fem ynglingar beväpnade med automatvapen sköt vilt omkring sig medan de ropade ”Allah akbar! (Allah är stor – deras handlingar tyder dock på att Allah är synnerligen liten)”. I Egypten mördades på nyårsnatten 23 medlemmar i Koptiska Kyrkan av medlemmar i Muslimska Brödraskapet. Om Allah nu verkligen är den fredens och kärlekens Gud som muslimerna hävdar, varför läser vi inte dagligen och överallt om muslimer som tar avstånd från attentat av den här typen? Det är väldigt enkelt att besvara denna fråga. Det står i hadítherna att araber måste bli muslimer eller dö (kristna icke-araber har rätt att behålla sin tro om de lever som dhimmis, dvs i ett slags slavliknande förhållande till muslimerna – se citat i tidigare bloggar). Det är det som är det tragiska. Islamisterna representerar tyvärr islam (tycks det i alla fall som), medan Jim Jones i Guyana inte representerade den kristna tron på något som helst sätt.

Tyvärr är Sverige en del av det onda. Vi skickar tillbaka irakiska kristna på löpande band, trots att dessa riskerar att mördas om de återvänder. Samtidigt tycks vi inte ha några som helst problem med att släppa in horder av muslimer i vårt land. Det råd som Reinfeldt och Bildt och höga chefer på Invandrarverket ger de irakiska kristna som skickas tillbaka är, ”Ligg lågt! Ni behöver ju inte skylta med er tro och dra på er onödig uppmärksamhet.” Tänk när människor flydde hit från kommunistblocket under kalla kriget. Inte skickade vi tillbaka dem och sedan sa, ”Ligg lågt! Ni behöver ju inte skylta med att ni inte tror på kommunismen”. Varför behandlar vi då kristna irakier annorlunda? Och det är precis detta som är huvudfelet med vår invandringspolitik, nämligen att vi till stora delar släpper in fel människor. Skillnaden mellan vår behandling av flyktingar från forna östblocket och kristna flyktingar från Irak heter – ondska! Det är ingenting annat än ren, djävulsk ondska!

Ondska är också förklaringen till vår behandling av Israel. Just nu skyller nästan alla svenska media på Israel för att fredförhandlingarna mellan Israel och palestinier avstannat. Detta är helt fel. Det är inte israelerna utan palestinierna som avbrutit förhandlingarna och som nu ställer orimliga krav på Netanyahu för att fortsätta förhandlingarna. Det låter så bra när svenska media förklarar att bara judarna slutar bygga ut sina bosättningar på Västbanken så kommer palestinierna att åter sätta sig vid förhandlingsbordet. Det är helt missvisande. Abbas kräver förutom byggstopp ett accepterande av 1967 år gränser, vilket skulle innebära att stora delar av Jerusalem skulle komma i palestinska händer, och då bl a Västra Muren. Judar skulle sedan förbjudas att besöka denna. När Jordanien härskade över Östra Jerusalem mellan 1948 och 1967 var Västra Muren soptipp och latrin!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Vad skulle svenska media säga om judarna gjorde om al Aqsamoskén till latrin?! Det vet vi alla vad de skulle säga. De flesta journalister skulle förmodligen dö av ett plötsligt uppstående megahögt blodtryck. Ögonen skulle vändas ut och in så man bara såg ögonvitan och fradgan skulle skumma runt munnen (är det någon som sett filmen Exorcisten?). Ovanpå detta kommer det omöjliga kravet att över 4 miljoner palestinska ”flyktingar” skall få återvända – inte till det palestinska området, utan till Israel! Det är ju inte seriösa förhandlingskrav överhuvudtaget. Och det bevisar att det inte går att förhandla med islam. Målet för islam är att härska över hela världen och förhandlingar kan inte förhindra detta, bara fördröja.

Om nu svenska journalister verkligen vill att en palestinsk stat skall bildas, borde de i stället uppmuntra palestinierna att komma med realistiska krav. Att de inte gör det visar att de svenska journalisternas hat mot Israel är oändligt mycket starkare än deras omsorg om det palestinska folket. En sak är säker, judarna gick som slaktfår in i gaskamrarna utan att göra motstånd. Det gör de aldrig om. Aldrig! Aldrig! Aldrig! Aldrig! Aldrig! Aldrig! Aldrig! Aldrig! Aldrig någonsin!

Avkulturaliseringen av Västvärlden fortsätter. Låt mig ta ett riktigt smaskigt exempel (det är nästan svårt att tro att det kan vara sant). En muslimsk familj i Spanien har anmält sin sons lärare sedan denne under en geografilektion berättade att det kalla, torra vädret i Trevelez (Granada) är lämpligt för att göra lufttorkad skinka (som är en av Spaniens mest kända matprodukter). Enligt vad sonen själv berättar i ett tv-inslag så sade han då till läraren, "Magistern, kan du låta bli att nämna grisar i min närvaro?" Läraren svarade då (i pojkens version), "att om jag inte gillade detta kunde jag återvända till mitt land". Efter anmälan åkte polisen till högstadieskolan för att förhöra läraren. Denne är nu åtalad för kränkning motiverad av främlingsfientlighet (Spanien är faktiskt till och med mer politiskt korrekt än Sverige). I en tv-intervju berättar läraren, José Reyes, vad han egentligen sade, "Här i klassen finns det 30 elever och en av dem måste anpassa sig till de 29 andra och inte de 29 andra till denna enda. Och om du inte accepterar den undervisning och kunskap som vi förmedlar i denna skola, har du alltid möjlighet att välja en annan skola." Enligt vad pojken själv säger mår han nu dåligt och har svårt att komma upp på morgnarna och också att koncentrera sig (intervjun kan ses här – rubriken stämmer dock inte, eftersom den påstår att Interpol är inkopplad, vilket är fel).

Jag kan för övrigt nämna att strax före jul så lanserade en bannlyst islamistisk hatgrupp i England en landsomfattande kampanj mot julen, som de betecknar som ond. Jag undrar hur länge vi får ha kvar vår jul i Sverige? I flera tidningsartiklar har man kunna läsa om att irakiska kristna i år försökte vara så diskreta som möjligt i sitt julfirande, för att inte stöta sig med Herrefolket (dvs muslimerna). Är detta det öde som också väntar oss?

På John Bauergymnasiet (en friskola) i Hässleholm serverade man vid höstterminens slut 2010 ett julbord. Dessvärre saknades (enligt bloggen Politiskt Inkorrekt) en hel del traditionella rätter, bl a så hade skinkan ersatts med kalkon. Klassiker som revbensspjäll, rödbetssallad, ål (vilket speciellt i Skåne är ett måste på julbordet) och Janssons frestelse saknades också. Däremot fanns ett antal halalrätter på bordet. Visst, jag menar inte att man inte skall ta hänsyn till att det finns muslimer bland eleverna. På samma sätt som att man har speciell mat för vegetarianer, elever med laktosintolerans etc så kan man ha speciell mat för muslimer. Men inte på bekostnad av den svenska julmaten!!!! Det är absolut fel och bäddar dessutom för ett ökande invandrarhat. Vi bor i faktiskt i Sverige och det kan aldrig vara fel att äta svensk julmat i Sverige. Ett folk som skäms över sin egen kultur, förtjänar inte att ha en egen kultur.

Medans jag ända retar upp vissa läsare kan jag ju lägga lite mer ved på brasan. Media har under sista veckan berättat om den 18-årige Abudala Karim, som nyligen greps när han uppenbarligen var på väg att genomföra en självmordsbombning i Uganda. Med honom fanns bl a den kvinnliga Al-Shabaabledaren Muhammed (jag visste inte att kvinnor kunde heta Muhammed) Abudinasia. Den sistnämnda är efterlyst internationellt för terrorism. Abudala, som bor i Sundsvall, kom till Sverige som ensamkommande flykting”barn” (talibarn kanske). Som sagt.

Första december 2010 laddade sheik Yousef Al-Qaradhawi, som är ledare för International Union of Muslim Scholars, upp en fatwa på sin hemsida som uppmanar muslimer att emigrera om de inte fritt kan praktisera sin religion i de islamska länder i vilka de bor. Fatwan varnar dessa emigranter för att vakta om sin muslimska identitet så att de inte assimileras in i ett icke-islamskt samhälle.

De skönsjungande medlemmarna i Godhetskören brukar sjunga så vackert om det mångkulturella samhället och muslimerna som bara längtar efter att assimileras i den svenska gemenskapen. Det är bara en vacker dröm och inget annat. En rättrogen muslim är, som vi sett ovan, förbjuden av sin tro att assimileras i ett icke-muslimskt samhälle. Enligt sharíalagen får han inte ens ha icke-muslimska nära vänner.

Det är i och för sig sant att ortodoxa judar inte heller vill assimileras i andra kulturer. Skillnaden är att judar inte hotar de länder de bor i. De försöker inte hindra yttrandefriheten, de hotar inte människor som kritiserar judendomen och de är lojala mot de länder de bor i. Många tyska judar deltog t ex i Första Världskriget på Tysklands sida. Tusentals dog och många av dem fick Järnkorset (en av Tysklands högsta utmärkelser för tapperhet). Det förekom att SS-soldater ryggade tillbaka när de föste in judiska män i tågen österut och såg att en del av dessa bar järnkorset runt halsen. Det måste ha lett till vissa funderingar.

Karin Wiborn, missionsföreståndare i Svenska Baptistsamfundet, säger i Världen idag (29/12 2010),

För mig har året präglats av frågor kring skärningen mellan muslimer och kristna efter en resa till Syrien som jag gjorde med Sveriges Kristna Råd. Tankarna kring detta förstärktes efter självmordsbombaren, som kom från Tranås liksom jag. Det behövs dialog mellan islam och kristendom…

Ja tänk om det vore så enkelt! Dialog mellan islam och kristendom. Och det är ju så man skall säga om man skall applåderas av Godhetskören. Tyvärr är en sådan dialog utesluten, eftersom den enbart kommer att handla om detaljer när det gäller hur islam skall ta över den kristna världen (precis som Chamberlains dialog med Hitler handlade om hur Hitler skulle ta över världen och göra engelsmännen till slavar under nazisterna – fast det förstod ju inte Chamberlain). Det går inte att ha någon dialog med ondskan. Det är lika bra att inte ens påbörja en sådan. Det finns tack och lov muslimer som vill samexistera med kristna, sida vid sida, och de kan vi försöka ha en dialog med. Frågan är bara hur många de är. Jag misstänker att de utgör en ganska liten minoritet (som dessutom inte lever efter sin tro – Jihad är befalld för alla muslimer), som inte har speciellt stort inflytande. Det skulle dessutom kännas mer hoppingivande om de muslimer som säger sig vilja samexistera med andra kulturer, kraftfullt och öppet tog avstånd från all terrorism som begås i Allahs namn. Det skulle visa att det i alla fall finns en möjlighet att tolka Koranen annorlunda än vad islamisterna gör. Tyvärr tycks det vara oerhört svårt för muslimer att utåt kritisera andra muslimer (bl a av skäl som jag nämnt ovan). Något som gör att det knappast finns något hopp för en meningsfull dialog.

Till sist, en insändare i Uppsalatidningen (Uppsalas gratistidning med annonser) 30/12 2010-6/1 2011:

Varför skall vi sota för Vilks dårskap?

Har vi i vårt högmod gått för långt? Varför blir vår frihet ofrihet? Varför börjar bomberna falla i vårt land? Varför trigga till hat mellan folk och religioner?
Varför är Lars Vilks så feg? Han borde ta sin beundrarskara med sig till Mellanöstern och där missionera för det fria ordet. Där kan han visa sin s k konst på gator och torg.
Varför skall vi få sota för hans dårskap? Jag stöder inte den sortens yttrandefrihet som blir till översitteri och hat mellan jordens folk.
Låt oss leva i fred med alla religioner som omger oss.

Intressant logik, eller snarare brist på logik. Upphovsmannen till denna insändare tänker helt fel. I Mellanöstern finns lagar som bl a skyddar islam mot hädelse. Där är det således i lag förbjudet att överhuvudtaget avbilda Profeten Muhammed. Om Vilks skulle resa till något land i Mellanöstern är han givetvis skyldig att följa lagen där (oberoende av vad han tycker om den). Och om han bryter mot lagen där blir han med all rätt straffad och får skylla sig själv. På samma sätt är muslimer som kommer till Sverige skyldiga att följa svensk lag. Och enligt svensk lag har vi yttrandefrihet och det är tillåtet att kritisera religioner, inklusive islam. Det Vilks konstverk och Jyllandspostens muhammedkarikatyrer försöker visa, är att muslimer inte accepterar den yttrandefrihet som vår lag garanterar oss. Felet ligger inte hos Vilks utan hos de muslimer som inte kan acceptera svensk lag. Ingen har bett dem att komma hit och passar inte våra lagar är det bara att flytta någon annanstans. Så enkelt är det. Insändaren frågar sig ”Varför blir vår frihet ofrihet?” Svaret är mycket enkelt. Därför att islam inte accepterar frihet, och islams prästerskap vill införa samma förtryck här som i de muslimska länderna. Svaret på frågan ”Varför trigga till hat mellan folk och religioner?” är att Koranen och hadítherna uppmanar muslimer att förakta alla andra religioner. Problemet ligger helt och hållet hos islam. Därför måste de muslimer, som inte kan acceptera att muslimer konverterar till andra religioner, eller att Muhammed avbildas på olika sätt, eller att kvinnor har samma rättigheter som män, eller att vi äter julskinka, ändra sig eller flytta. Vi har ingen anledning att ändra oss. Vilks står inte för översitteri och hat. Översitteri och hat är islamisternas adelsmärke!

Insändaren ger Vilks skulden för islamistiska terrordåd. Det är ungefär som att ge den 17-åriga flickan, som blev våldtagen när hon var ute och promenerade, skulden för våldtäkten. ”Hon hade ju så kort kjol…”. Ja den har vi hört förut.

Ursäkter, bortförklaringar och dimridåer.

Jan Hjärpe, professor emeritus i islamofili, förlåt jag menar islamologi, deltog med anledning av bombdådet i Stockholm i en chatt som redovisas på Rapports hemsida från den 13/12 2010 (http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=110596&a=2267825). Hjärpes svar på allmänhetens frågor utgör ett formidabelt och mycket intressant exempel på den politiskt korrekta synen när det gäller islam, islamism och terrorism. Det kan därför vara lärorikt att analysera några av hans svar. Nedan redovisas ett urval av de frågor som ställdes, Hjärpes svar och mina kommentar till dessa (i texten som finns på länken ovan förekommer ett antal mer eller mindre uppenbara skrivfel eller stavfel som jag rättat efter bästa förmåga).

Återigen ber jag om ursäkt att det blev så långt. Jag skyller på Hjärpe. Å andra sidan bloggar jag ju inte så ofta, så det är kanske uthärdligt.

1.
Fråga: Finns det något religiösa ledare inom islam kan göra för att ytterligare brännmärka terrorhandlingar (inklusive självmord), och därmed också minska förväntningarna på goda konsekvenser i ett eventuellt nästkommande liv/tillvaro?

Svar: Många muslimska religiösa ledare arbetar intensivt för att motverka att islamistiskt språkbruk och extrema tolkningar av religionen används för att legitimera våld. För ett par år sedan var det ett stort initiativ av 138 sådana ledande personligheter som vädjade om hjälp och samarbete med kristna ledare för att försöka motverka att religion används som legitimering av våld. Problemet är att sådana initiativ inte är så intressanta för massmedia, medan våldsdåd har stort nyhetsvärde. Det skulle vara bra om sådana initiativ uppmärksammades mera.

Kristers kommentar: Det stämmer att det finns muslimska religiösa ledare som försöker motverka terrorhandlingar utförda av muslimer. Frågan är dock hur representativa de är och hur stort inflytande de har. I Europa har vi än så länge haft ganska få muslimska terrordåd, men det kan också ha att göra med att islamistiska terrorister har funnit en fristad i Europa, där de kan leva i trygghet (så länge de inte angriper europeiska mål), vila upp, planera nya dåd och dessutom bli försörjda av de europeiska ländernas välfärdssystem. Dessutom behöver de bara bida sin tid medan de växer sig allt starkare. Vi kan redan nu se hur islamisternas världsbild alltmer accepteras av media och politiker (numera kritiseras t ex inte bara Israels agerande, utan europeiska media har också börjat ifrågasätta om det judiska folket överhuvudtaget har någon anknytning till det område som idag kallas Israel – därmed ifrågasätts i förlängningen Israels rätt att existera).

Många muslimska ledare vet vilken katastrof det skulle bli för Europas muslimer om vi skulle ha lika många muslimska terrordåd här som i Irak. Det skulle mycket snabbt leda till att högerextrema partier fick egen majoritet i Europas länder, vilket skulle hota islams existens i Västvärlden. Ser vi globalt är det inte speciellt vanligt att islams prästerskap fördömer muslimska terrordåd (även i Europa, inklusive Sverige, är det sällsynt att mullor uttalar klara, skarpa avståndstaganden från terror – någon mulla i Stockholm har visserligen gjort detta i samband med bombdådet häromdagen, men än så länge handlar det om undantaget som bekräftar regeln). När det t ex gäller terrordåd begångna i Israel har jag aldrig någonsin hört ett enda sådant fördömande från en inflytelserik imam eller mullah eller annan religiös ledare. Aldrig någonsin!!! Tvärtom! Och jag talar då även om mullor etc i Sverige.

Skillnaden mellan islams och judendomens syn på terrordåd är avgrundslik. Jag saxar från min hemsida:

Ett ytterligare exempel på massmedias vinkling av allt som rör Mellanöstern var när Discoverykanalen den 4/9 2002 kl 21.00 skulle visa ett program med titeln "Terrorns tidevarv". I Aftonbladets TV-bilaga kunde man läsa följande om programmet; "Man undersöker hur terroristaktiviteter av både judar och islamistiska extremister under de senaste 30 åren har förvandlat kampen om land i Mellanöstern till heligt krig". Intressant att man nämner judiska terrorister före islamistiska terrorister. Man vill tydligen antyda att de judiska terrordåden är mycket värre och många fler. Vill man vara fullständigt objektiv i sådana här kontroversiella fall brukar man nämligen räkna upp personer och grupper i bokstavsordning. Men bokstaven "i" (=islam) kommer faktiskt före "j" (=judisk) både på svenska och engelska, så detta kan inte vara förklaringen till varför judarna nämns först. Om man inte använder bokstavsordning, brukar man i stället räkna upp den grupp först som i högst grad representerar det man diskuterar eller kritiserar. Själva programmet var nästan patetiskt (även om det fanns några intressanta inslag i det). Man gjorde sitt yttersta för att visa att de judiska terroristerna är minst lika hemska och många som de muslimska. Ändå lyckades man dåligt. Det enda judiska terrordåd man hade hittat under de senaste 30 åren (den tidsperiod som programmet handlade om) var när den judiske läkaren Baruch Goldmann 1994 sköt ihjäl ett trettiotal bedjande muslimer i en moské i Hebron (siffran är något osäker, enligt palestinska källor var det 50 som dog, men dessa källor är knappast helt trovärdiga — egentligen spelar antalet inte så stor roll, det är illa nog om det var 30). Dådet fördömdes av i stort sett alla judar, både vanliga människor, politiker, och ortodoxa rabbiner. Yitzak Rabin sade i parlamentet att Hebron-mördaren och hans sympatisörer är "en skam för judendomen, det judiska folket och sionismen". I Jerusalem demonstrerade religiösa ungdomar mot dem som "i judendomens namn" sprider hat och mördar. Israels ledande rabbiner undertecknade en deklaration som betecknade Hebronmassakern som "ett vanhelgande av Guds namn". Överrabbinen i landet uppsökte islams högste företrädare för att beklaga sorgen, för att nu ta några exempel (några sådana reaktioner från islams företrädare har jag aldrig sett, inte ens när det gäller de mest fruktansvärda terrordåd).

Discoveryprogrammet tog också upp ett annat judiskt terrordåd (som aldrig genomfördes), där en grupp religiösa judar på 80-talet skulle spränga Klippmoskén, som står på Tempelberget (judarna tror att den står på precis det ställe där det judiska templets allra heligaste var placerat). Det framkom att den judiska gruppen ansåg sig behöva en rabbins välsignelse för att kunna genomföra sitt dåd. Inte ens deras egen rabbin ville välsigna det. Och de hittade ingen annan rabbin heller, som var villig. Så de avstod. Och här ser man tydligt skillnaden mellan judendom och islam. Det var omöjligt att hitta någon rabbin som ville välsigna ett terrordåd (det betyder inte att det inte finns någon sådan rabbin, men det var uppenbarligen svårt att hitta denne). När det gäller islam är det precis tvärtom, det vore svårt, för att inte säga nästan omöjligt, att hitta en enda mulla i området (och i resten av världen för den delen också), som inte skulle vara beredd att välsigna nästan vilket terrordåd som helst, som är riktat mot Israel eller USA eller den kristna världen.

Beträffande de 138 ledande personligheter som Hjärpe nämner, vilka vädjade om samarbete med kristna ledare, så är det inte riktigt så enkelt som Hjärpe framställer det. Jag har skrivit en lång artikel om detta på min hemsida och hänvisar läsaren dit. Det enda jag håller med om i Hjärpes svar är att det vore bra om media mer uppmärksammade de muslimer som faktiskt vill ha en dialog och en samexistens mellan islam och andra kulturer/religioner. Och då inte bara uppmärksammade, utan också uttryckte sitt stöd för dessa. Nu känns det snarare som att svenska media i allmänhet och SR och SVT i synnerhet, är mer sympatiskt inställda till terrorgrupper som Hamas och Hizbollah än de är till palestinier som arbetar för samexistens mellan judar och palestinier (de få som fortfarande vågar uttrycka sådana tankar – alltför många av dem är redan mördade eller har tvingats fly). Det skulle också kännas mer trovärdigt om media, som ju själva anser sig sjunga i Godhetskören, också skulle uppmärksamma de kristna araberna, vars situation är mycket svår just nu. Tänk om Cecilia Uddéns och Jörgen Huitfeldts (båda verksamma i P1) röster skulle skälva lika mycket av återhållen vrede och raseri när de rapporterar om mord på kristna irakier, som var fallet när de rapporterade om Israels påstådda övergrepp under Gazakriget!

Kristna ledare har inte något behov av att motverka att ”extrema tolkningar" av deras religion "används för att legitimera våld”. Utifrån Jesu undervisning, som definierar den kristna tron (allt annat är mänskliga påfund som inte på något sätt definierar den kristna tron), finns ingen möjlighet att motivera våld eller hat eller förtryck. Jesus var en Fridsfurste medan Muhammed inte bara var profet utan också i minst lika hög grad krigshövding. Därför har islams hela historia dominerats av våld och krigiska erövringar.

Om nu islam verkligen är den goda religion som alla politiskt korrekta svenskar anser, borde alla uttolkare av islam vara överens om detta. Då skulle inte islams prästerskap mumla i skägget som de gör idag (där man t ex säger en sak till svenska media och sedan en helt annan sak när man predikar på arabiska till sin församling). Då skulle de säga rakt ut, ”Var och en som begår terrordåd etc och på så sätt åsamkar andra människor lidande och död, oberoende av dessa människors religion eller etnicitet, kommer att hamna i Helvetet och få tillbringa evigheten där. Allah hatar det onda. Han är kärlekens och barmhärtighetens Gud!” (exakt detta skulle kunna sägas om Bibelns Gud). Om alla mullor skulle hota samtliga terrorister med enkel biljett till Helvetet, skulle det nog bli ett snabbt slut på muslimsk terror (det finns faktiskt enstaka mullor som utfärdat fatwor mot terrorism, men dessa mullor bor ofta i Västvärlden och har ganska litet inflytande).


2.
Fråga: Varför pratar man mycket om individen bakom den typen av handlingar och inte så mycket om ideologin de stödjer sig på?

Svar: Därför att det alltid är individer, konkreta människor som utför dåden. Det viktigaste måste vara att få svar på frågan varför individer tar till sig den ena eller andra ideologin eller propagandan. Utan konkreta människor spelar ideologin inte någon som helst roll. Den finns aldrig "i sig" utan alltid i hjärnan på konkreta människor.

Kristers kommentar: Det här är typiskt politiskt korrekt nonsens, som kanske låter bra och förnuftigt, men som egentligen inte säger någonting. Om det inte fanns onda ideologier/religioner, varför är då människor så arga på t ex nazismen och kallar den en farlig ideologi? Då borde man ju enbart tala om ”konkreta” individer som är farliga. Även SD anses av alla politiskt korrekta människor i vårt land stå för en ondskefull världsbild. Inte heller där talar man om individer. Tvärtom, flera politiker har sagt att man skall bemöta SD:s riksdagsmän artigt och trevligt, medan man skall strida mot den politik de representerar, dvs tvärtemot vad Hjärpe säger (i hans värld skall man vara arg på SD:s anhängare men inte på deras ideologi). Det Hjärpe kommer med här är rent analytiska påståenden, dvs påståenden utan innehåll, ungefär som att säga ”En triangel har tre hörn”. Det är ju sant föralldel, men har knappast tillfört debatten någonting.

Verkligheten visar oss att det finns religioner och ideologier som tar fram människans goda egenskaper och hjälper människor att skapa en bättre värld. Jag anser att kristendomen och judendomen är exempel på sådana världsbilder. Även buddhismen försöker hjälpa människan att leva rätt och minska lidandet i världen. Buddhismen är emot varje form av våld. Det finns emellertid också ideologier och religioner som tar fram det sämsta hos människan (nazismen, marxismen etc). Om en religion/ideologi är ond eller god kan inte avgöras utifrån vad dess anhängare säger. Jesus säger, ”På frukten känner man trädet”. Man är således inte god för att man säger sig vara god, man är god för att man är god, dvs för att man gör goda saker; skapar fred och frihet och välstånd, lindrar lidande och står för det som är sant och rättfärdigt, utan att detta sker på någon annans bekostnad. Människan har både goda och onda sidor och allt kan missbrukas. Så långt håller jag med Hjärpe. Det är individen som bestämmer sina handlingar. Därför kan även goda ideologier och religioner missbrukas. Men det är en helt annan sak och det är i allmänhet ganska uppenbart att det handlar om missbruk, när så är fallet. Inget av detta motbevisar på något sätt existensen av onda ideologier och religioner.

Tittar man på den kristna delen av världen, får man nog ändå säga att frukten av den kristna världsbilden är god (även om andelen kristna idag är ganska låg, domineras Västvärldens människosyn etc av den kristna världsbilden). Vi har frihet, demokrati, yttrandefrihet (än så länge i alla fall), ekonomiskt välstånd etc, speciellt om vi jämför med många andra delar av världen. Samma sak gäller den judiska staten Israel. Detta talar för att kristendom och judendom har en förmåga att skapa en värld som är bra att leva i. Samma sak gäller emellertid inte islamvärlden, där vi har efterblivenhet, våld, ett medeltida rättssystem, förtryck, diktatur, fattigdom, analfabetism etc. Att vissa muslimska länder har hög levnadsstandard har inte med islam att göra utan är helt och hållet en konsekvens av dessa länders oljetillgångar.

När man kritiserar islam brukar man ofta göra en distinktion mellan islam och politisk islam. Den senare kallas också islamism. Att säga att islam är en underbar, fredsälskande religion medan islamismen är en ond ideologi som missbrukar islam är politiskt korrekt. Helst bör man då tillägga att islamismen beror på den kristna Västvärldens förtryck av islamvärlden, den beror på Korstågen, den beror på den illegitima staten Israel, den beror på muslimska invandrares svåra sociala situation, som inte är deras eget fel utan orsakas av de infödda danskarnas, fransmännens, engelsmännens, svenskarnas etc rasism, intolerans och att dessa medvetet hädar islam. Dvs inga av de problem som är förknippade med islam är islams eller muslimernas eget fel. Säger man så får man full poäng i politisk korrekthet och kanske till och med får vara med i SVT:s motsvarighet till debattprogram. Men, hävdar man att islam är en religion som tycks ta fram det sämsta hos människan och att förtrycket, diktaturerna, fattigdomen, analfabetismen etc i islamvärlden beror på just islam, då….. (läsaren kan här själv lägga till något lämpligt, rysligt straff).

Som ”god kristen” vill man ju se det bästa hos alla människor. Jag hade själv den politiskt korrekta inställningen tills för ett antal år sedan, när jag började studera Koranen. Dessa studier har lett till att jag blivit allt mer övertygad om att det är själva islam, alltså religionen islam, det är fel på. Islamismen är, som jag ser det, en direkt konsekvens av islam. Islam är till sin natur politisk, eftersom islam gör anspråk på att styra hela samhället. Lagstiftning, ja allting, skall utgå från Koranen och prästerskapet skall vara de styrande. Således är religionen islam och politisk islam samma sak. Man kanske, om man vill vara snäll, kan säga att islam är ett nödvändigt villkor för islamismen, men inte ett tillräckligt villkor (det skulle alltså finnas möjligheter att göra mer välvilliga tolkningar av Koranen än vad islamisterna gör).

Jag har ingenting emot muslimer. Jag respekterar deras rätt att tro på och tillbe sin Gud, men jag tycker mig se hur till och med själva Koranen predikar ett budskap fullt av hat och våld och intolerans. Det är sant att det finns enstaka koranverser man kan plocka ut, vilka har ett mer positivt budskap, men helheten är inte positiv. Detta påstående bygger definitivt inte på förutfattade meningar utan på vad jag kommit fram till utifrån mina studier av Koranen och hadítherna och sharíalagen. Mer om detta finns att läsa på min hemsida.

Jag är inte ensam om en sådan åsikt. Det finns avhoppade muslimer som hävdar precis samma sak. Jag tänker t ex på Wafa Sultans nyutkomna, viktiga bok om islam, A God Who Hates (En Gud som hatar). Wafa Sultan är före detta muslim och numera psykiatriker bosatt i USA. Hon menar att felet med islam inte är mullorna eller islamisterna, utan Allah själv — hatets Gud — som hon kallar honom. Tillståndet i islamvärlden motsäger knappast hennes tes (givetvis så lever hon av uppenbara skäl under skyddad identitet — något som ytterligare bevisar att hon har rätt i sin kritik). Om nu islam verkligen vore så underbar som påstås i media etc, tycker man att islamvärlden skulle se helt annorlunda ut än vad den gör. Och då skulle miljoner européer fly till islamvärldens "frihet och välstånd" och inte tvärtom. Verkligheten talar knappast till islams fördel.


3.
Fråga: Varför får man inte skoja med/kritisera profeten Muhammed eller avbilda honom (ansiktet)? Han är ju inte gudomlig som Jesus?

Svar: Om en människa känner sig tillbakasatt, föraktad eller motverkad samtidigt som samma människa ser Muhammed som sitt ideal, känner man sig själv förnedrad om idealet förnedras. Så kan man förstå det psykologiskt.

Kristers kommentar: Återigen ett innehållslöst påstående. Visst, det är inte felaktigt, ungefär som att påståendet ”det är inte kul att vara dödsjuk” inte är felaktig. Men det säger knappast något som vi inte redan visste. Om Hjärpes svar innehåller hela sanningen, varför begår då inte kristna, som får sin tro trampad i smutsen, terrordåd? Många kristna känner sig idag föraktade och tillbakasatta och motverkade av media och samhället, för att nu använda Hjärpes terminologi, och borde således reagera precis som muslimerna på kränkningar. Ecce Homo-utställningen i Uppsala Domkyrka, där man under en gudstjänst visade bilder på Jesus i explicit sexuella situationer, utlöste förvisso protester och kritik från kristet håll (och även från muslimskt håll). Det fanns även ateister som protesterade, eftersom de menade att Ecce Homo gav en missvisande bild av människan Jesus. Men protesterna handlade mer om det olämpliga i att visa sådana bilder under en gudstjänst i Sveriges ärkehelgedom, än om bilderna som sådana. Dvs man kritiserade mer de kyrkliga ledare som släppte in bilderna under en gudstjänst, än vad man kritiserade själva bilderna. Några terrordåd förekom inte. Och inte heller behöver fotografen bakom Ecce Homo, Elisabeth Ohlson Wallin, leva under skyddad identitet. Det tycks som att terror och våld är helt oförenligt med den kristna tron (jag talar då inte om missbruk i Jesu namn, vilket förekommit och förekommer eftersom människor kan missbruka precis vad som helst, utan jag talar om den tro som utgår från Jesu direkta ord och undervisning och om människor som lever i lydnad gentemot Jesus) medan dessa saker tyvärr inte tycks vara oförenliga med islam.


4.
Fråga: Hur kan det komma sig att de här militanta muslimerna är så hängivna och så långsinta. Man kan ju lika gärna glömma Vilks och gå vidare i livet?

Svar: Det är riktigt att man borde göra så. Men om man inte har något liv att gå tillbaka till är det svårare. Och Vilks påhitt blir en sort krok att hänga upp den egna svårigheten att komma tillrätta med sitt liv. De blir en sorts samlande symbol för allt detta som man ser som fel och som då är "den andres" fel.

Krister kommentar: Man undrar vad Hjärpe försöker säga med detta. Är det avsett att vara en ursäkt eller är det en förklaring? Varför har muslimerna inte ”något liv att gå tillbaka till”? I så fall måste det ju vara något fel på islam. Alla människor som bor i Sverige har möjlighet att skaffa sig ett normalt liv. De muslimska ungdomarna i Sverige får gå i skolan, precis som alla andra, de har precis samma möjligheter till utbildning etc, etc. Men alltför få tar vara på tillfället. De kunde mycket väl plugga hårt i gymnasiet och sedan läsa på Handelshögskolan eller doktorera i plasmafysik eller bli domare i HD eller bli hantverkare eller vad vet jag, och bli värdefulla medborgare i vårt land. I stället anklagar de Sverige för att de inte får några jobb, trots att detta till stor del är deras eget fel och bl a beror på att de fullständigt struntade i skolan. I USA visar det sig att invandrare från Asien, t ex Vietnameser, ofta får de högsta betygen i High School och sedan skaffar sig höga utbildningar och ett bra jobb. I Sverige ser vi liknande tendenser när det gäller vissa invandrargrupper.

I en tidigare blogg har jag presenterat statistik som visar att muslimska invandrare i Danmark har mer än dubbelt så hög brottslighet som genomsnittet, medan brottsligheten hos invandrare från Asien är en tredjedel av snittet (ungefär samma siffror gäller i Sverige). Detta kräver sannerligen ett förklaring. Det tycks finnas ett systemfel i den islamska kulturen. Om jag var mullah skulle jag vara synnerligen oroad över detta och göra allt för att komma tillrätta med dessa problem (i stället för att skylla allt på de infödda svenskarna).


5.
Fråga: Skulle helgens bombdåd i Stockholm ha kunnat inträffa även utan publiceringen av Lars Vilks omtalade bild av profeten Muhammed?

Svar: Ja, då hade något annat fungerat som symbol för den fientlighet som man tror sig möta.

Kristers kommentar: Här slår Hjärpe huvudet på spiken. Det är säkert helt rätt det han säger, även om jag är förvånad över att han vågar säga det han säger med tanke på vad det implicerar när det gäller islam. Om det är på detta sätt, dvs att muslimerna letar efter saker att haka upp sig på, tycks det som att islam på sikt kommer att ställa till stort elände i Europa. Förmodligen är enda sättet att undgå detta att hela Europa böjer sig under islam. Allt annat uppfattas ju som fientligt mot islam. Sharíalagen (som utgör tolkningen av Koranen, hadítherna etc och som bestämmer hur man som muslim skall leva) har följande att säga om Jihad (nedanstående är hämtat ur Reliance of the Traveller, en sammanställning av sharíalagen av Ahmad ibn Naqib al-Misri).

Kalifen [överhuvudet för ett kalifat, dvs ett islamiskt samhälle kallat Ummah, som styrs av sharíalagen] krigar mot kristna, zoroastrer och judar (förutsatt att han först inbjudit dem att ansluta sig till islam i tro och praktik, och om de vägrar, att han inbjudit dem att gå in under islams sociala ordning, genom att betala skatten – kallad Jizya – för icke-muslimer). Och kriget fortsätter till dess att de blivit muslimer eller betalar Jizya, i enlighet med Allahs, den Allra Högstes, ord (o9.8).

Kristna och judar (och zoroastrer – en nästan utdöd persisk religion) behöver således inte bli muslimer om de betalar en särskild straffskatt och böjer sig under islam (och lever som dhimmis i ett apartheidliknande tillstånd, som finns definierat i sharíalagen och som är minst lika förtryckande som det sydafrikanska systemet var på sin tid). Vad gäller då övriga grupper (dvs de som inte är kristna eller judar, t ex ateisterna)?

Kalifen strider mot alla andra folk till dess att de blir muslimer, eftersom de inte är ett folk med en bok (o9.9).

”…till dess att de blir muslimer” låter ödesdigert. Här kommer man således inte undan med att betala straffskatt plus att bli förtryckt. Bli muslim eller dö, är budskapet. Det var precis detta val som miljoner människor ställdes inför när islam utbreddes under 600-talet och framåt. Många valde givetvis att bli muslimer.

I ärlighetens namn vill jag nämna att sharíalagen finns i flera versioner, vilka skiljer sig åt när det gäller detaljer. Den version jag citerar ovan är den mest använda. Det finns mildare tolkningar som t ex säger att även andra folk än ”bokens folk” kan komma undan med att betala straffskatt plus att underkasta sig. Alla uttolkare verkar dock vara överens om att avfälliga muslimer och araber som inte är muslimer (t ex kristna araber) måste bli muslimer eller dö.

Detta är vad islam står för. Det är inte någon liten extrem grupp som har dessa åsikter, utan i stort sett alla muslimer som tar sin tro på allvar har detta som sitt credo. Just nu pågår en etnisk rensning av kristna araber på de palestinska områdena. Efter andra världskriget var andelen kristna araber på Västbanken och i Gaza ca 20 procent. Idag har andelen sjunkit dramatiskt till 1,7 procent (det finns lite olika uppgifter här men tendensen är helt klar). Siffror som talar ett mycket tydligt språk. Tiotusentals kristna araber har utvandrat till andra länder från de palestinska områdena. Bl a då till Israel, där antalet kristna araber ökat från 34 000 år 1948 till 130 000 år 2005 (se t ex http://en.wikipedia.org/wiki/Palestinian_Christians).


6.
Fråga: Ska muslimer tvingas lära sig att utstå skämt om profeten för att kunna fortsätta att leva i den västerländska kulturen?

Svar: Muslimer i gemen förstår skämt även om profeten och har så gjort i århundraden. Det är relativt få som tar sådana skämt som tecken på fiendskap. Det är olyckligt att några få låter sig provoceras av ”skämt” som är avsedda att vara provokationer, som fallet var med Jyllandspostens teckningar och väl också med de Vilkska påfundet.

Kristers kommentar: För det första så var inte teckningarna i Jyllandsposten en provokation. Bakgrunden var att ett förlag gett ut en illustrerad barnbok om Jesus. Nu ville man ge ut en illustrerad barnbok om Muhammed (detta borde rimligen uppskattas av muslimerna, eftersom det visar att man betraktar islam som en av de viktiga religionerna). Det visade sig emellertid att ingen tecknare var villig, eller snarare vågade, att göra illustrationerna till boken. Det skulle inte alls handla om några nedsättande teckningar, tvärtom, men de tillfrågade tecknarna visste att muslimer inte tycker om att Profeten avbildas. Och de vissta också att muslimerna inte, som de kristna, är befallda att vända andra kinden till. Detta fick Jyllandsposten, som för övrigt är en av Danmarks största och mest inflytelserika tidningar, reda på. Man blev upprörd, med all rätt. Det är ju helt oacceptabelt att en folkgrupp, som kommit som flyktingar till ett land, och som tagits emot välvilligt, fått skolgång, socialhjälp etc, etc, försöker skrämma landets infödda befolkning till underkastelse, som det faktiskt handlar om. Om dansk lag garanterar varje människas yttrandefrihet, har ingen rätt att genom hot om våld, eller våld (man har ju gjort flera försök att mörda de som gjorde teckningarna i Jyllandsposten) hindra denna yttrandefrihet. Och allra minst så har de som inbjudits som gäster, dvs invandrare, rätt att göra detta. Jyllandsposten utlyste då en tävling där man inbjöd danska tecknare att göra karikatyrer av Muhammed. Detta var ingen provokation, utan en demonstration av att ”Ingen skall komma hit till Danmark och tala om för oss vad vi får säga och göra och tycka. Sådana människor har inte här att göra!” Och jag kan säga att jag håller med om detta till hundra procent. Det är inte Jyllandsposten etc, som provocerar muslimerna. Det är de militanta muslimerna som provocerar medborgarna i de länder som öppnat sina gränser för dem och i god vilja tagit emot dem som flyktingar.

För det andra skriver Hjärpe, ”…några få låter sig provoceras av ’skämt’”. Jo jag tackar jag. Muhammedteckningarna ledde till jättestora demonstrationer i arabvärlden, där danska flaggor brändes (var köper man danska flaggor i t ex Pakistan och vem vet dessutom där hur en dansk flagga ser ut? – det är uppenbart att dessa demonstrationer var organiserade från högre ort). Saudiarabien bojkottade Arlas produkter etc, etc. Muhammedkarikatyrerna ledde till att 100-tals kristna (förmodligen mångdubbelt fler) mördades i islamvärlden (exakt antal är givetvis omöjligt att ge). I Indonesien halshöggs i Allahs namn tre kristna skolflickor som hämnd. Att säga ”relativt få” är en flagrant lögn och det är svårt att förstå att en professor emeritus kan sänka sig till sådana intellektuella avgrunder. Det handlade om massiva protester och inte ”några få”.


7.
Fråga: Alla islamiska självmordbombarna redovisar tydligt varför de gör det. De hänvisar tydligt till vad Muhammad har sagt och vad som står i Quranen, de hittar inte på egna saker. Varför finns inte detta i din analys? Är det inte sant det de refererar till?

Svar: Det de gör är ett urval, en selektion. I det jättelika material som utgörs av den islamiska traditionens alla berättelser och utlåtanden, korantexter och korankommentarer, hadither (traditioner om vad profeten har sagt och gjort) kan man hitta allt. Det viktiga är att försöka se om just deras urval är representativt eller inte. Och det är det inte.

Kristers kommentar: Här ljuger Hjärpe så det skriker om det. Hade han varit journalist kunde man kanske ursäktat honom med att han är okunnig men politiskt korrekt. Att en professor i islamologi inte skulle känna till de texter som islam bygger på är uteslutet. Alltså återstår bara alternativet att han inte talar sanning. Visst kan man hitta mycket i hadítherna etc, men att man skulle kunna läsa ut vad som helst ur detta stämmer inte (lika lite som att man kan läsa ut vad som helst ur Bibeln – när jag läser kyrkofäderna från 300-talet och när jag läser moderna böcker skrivna av bibeltroende kristna, så finns där samma budskap, samma Gud, samme Jesus). Vare sig islams eller kristendomens uttolkare utgår från enstaka verser ur sina respektive Skrifter, utan det man utgår från är det sammanlagda budskapet (det gäller också de mullor som uppmuntrar till terrorism). En enskild muslim, som inte själv är teolog, skulle givetvis kunna bygga upp en lära på en enda vers.

Problemet med Hjärpes argument är den stora andel av islams prästerskap som stöder terror och våld och som är mycket skickliga på att motivera detta utifrån islams heliga texter. De allra flesta av dessa präster kan hela Koranen utantill. Det är säkert inte helt lätt att hjärntvätta en ung människa till att spränga sig själv i luften, men genom skicklig argumentering utifrån Koranen etc, där bl a evig lycka i Paradiset utlovas, ger man de blivande självmordsbombarna en förvänd världsbild. Vi får inte heller glömma bort att många av terroristerna kan citera hela Koranen utantill (de har ju gått på koranskolor i åratal). Om budskapet i Koranen och hadítherna etc, bortsett från några få enstaka verser (vilket Hjärpe antyder), vore ett frids- och kärleksbudskap, skulle det nog vara svårt för att inte säga omöjligt att motivera dessa koransprängda ungdomar (obs vitsen) till att i Allahs namn ta sina liv och samtidigt spränga hundratals människor (varav kanske många kvinnor och barn) i småbitar.

Jamen tänk på under vilka fruktansvärda levnadsförhållanden många av självmordsbombarna levt! Jo, i vissa fall, men dessa fruktansvärda levnadsförhållanden är skapade av de muslimska ledarna, som bl a tvingar flera miljoner palestinska flyktingar att leva i fattigdom i läger, genom att de hindras att integreras i de olika arabländerna (Jordanien är här ett undantag, som gett de palestinska flyktingarna jordanskt medborgarskap). Många av terroristerna i Västvärlden (9-11, Madrid och London) har dessutom inte alls levt under svåra förhållanden. De har varit ganska högutbildade och väl integrerade i samhället. Detta har förvånat många analytiker, vilket visar att dessa inte förstår islams natur. De tänker enbart i psykologiska och sociologiska termer.


8.
Fråga: Finns det något i religionen islam som försvårar för muslimer att acceptera pluralism, demokrati och ett sekulariserat samhälle samt en stat som står fri från religionen?

Svar: Vi vet att den absoluta majoriteten av muslimerna i världen vill ha demokrati och mänskliga rättigheter, och det finns flera ideologer i den muslimska världen som motiverar just kampen för demokrati och mänskliga rättigheter med religiösa argument. Och jag tror att de har framtiden för sig. Detta på samma sätt som kristendomen har utvecklats från att vara ett försvar för den absoluta kungamakten "av Guds nåde" till att acceptera och stödja idén om demokrati, Fast det tog lång tid...
En muslimsk demonstration någonstans i England. Visst ser väl läsaren fram mot den dag när de här trevliga grabbarna styr vårt land?!

Krister kommentar: Vad muslimerna vill innerst inne är inte lätt att veta. Under alla förhållanden kan vi konstatera att demokrati och mänskliga rättigheter lyser med sin frånvaro i muslimvärlden. Det finns inte ett enda muslimskt land som har en fungerande demokrati i verklig mening. Hjärpe har rätt när han säger att det finns riktningar inom islam som har en mer demokratisk syn, men dessa har knappast något egentligt inflytande. Det är möjligt att de har framtiden för sig, det hoppas jag verkligen. Frågan är dock om dessa riktningar bygger på Koranens budskap eller om de innebär ett försök att sopa de mer besvärande koranverserna under mattan (problemet är att det blir väldigt många verser att sopa under mattan). Utrymmet tillåter inte att jag går in närmare på detta utan här får jag hänvisa till det jag skriver om islam på min hemsida (här finner t ex läsaren ett axplock av koranverser med kommentarer).

Jag hävdar bestämt att islams styrande dokument stöder, ja inte bara stöder utan också befaller, muslimerna att utbreda islam genom våld (om så är nödvändigt), att förtrycka de andra religionerna, och att ljuga om detta gagnar islam. Dessa dokument förbjuder också all kritik och all diskussion när det gäller Koranens budskap. Någon kritisk granskning av t ex Koranen, på samma sätt som Bibeln granskas kritiskt av teologer i Västvärlden, förekommer inte inom islam. Och västerländska teologer, som studerar islam kritiskt, ger ofta, av uppenbara skäl, ut sina böcker under pseudonym.

Hjärpe visar verkligen var han står när han skriver ”Detta på samma sätt som kristendomen har utvecklats från att vara ett försvar för den absoluta kungamakten ’av Guds nåde’ till att acceptera och stödja idén om demokrati, Fast det tog lång tid…” Genom sin formulering ger han intrycket att kristendomen började som ett försvar för den absoluta kungamakten. Det gjorde den inte alls!!! Den började på ett kors, där Gud själv uppfylldes av mänsklighetens alla synder och ondska och på så sätt försonade den fallna människan med sig själv. Att kristendomen under vissa perioder använts av maktens lakejer för sina syften har lika lite som Knutby eller Inkvisitionen med sann kristendom att göra. Detta måste rimligen Hjärpe veta. Det han säger kan knappast bero på okunskap. Den sanna kristendomen, dvs den som definieras utifrån Bibeln, har alltid stått på de svagas sida. Jag utmanar läsaren att ge mig ett enda uttalande (som inte är ryckt ur sitt sammanhang) av Jesus (det är Jesu undervisning som utgör den grundläggande definitionen av den kristna tron – ingenting som bryter mot Jesu klara undervisning är kristet) som kan användas för att förtrycka de svaga och gynna de starka! Det finns inte! Hjärpe borde läsa någon bra bok i väckelsehistoria!

I stället för att stå på förtryckets och maktens sida, ligger den kristna människosynen bakom det moderna demokratibegreppet. Det finns ingen religion eller ideologi som lika starkt som kristendomen betonar alla människors lika värde och vårt ansvar för varandra. På Hjärpe låter det som att kristendomen slutade stödja kungamakten när demokratin växte fram i slutet av 1800-talet. Dvs, de inhumana, maktgalna kristna hoppade på jämlikhetståget för att inte hamna på efterkälken. I själva verket var det tvärtom. Demokratin, som växte fram i Europa för drygt hundra år sedan, hade till stora delar sin grund i Bibelns humana människosyn, vilken genomsyrar den västerländska kulturen, och även i de väckelserörelser som uppstod på 1800-talets slut och under 1900-talets början.

Nu är knappast Jan Hjärpe ensam om att framställa islam i så positiv dager som möjligt. I Aktuelltsändningen den 15/2 2010 kl 21.00 presenterade SÄPO en rapport om islamistisk extremism (rapporten hade inget med det aktuella dådet att göra, utan var beställd långt tidigare). SÄPO:s chefsanalytiker Malena Rembe var helt inne på Hjärpes linje när hon sade:

En vanlig myt är att islam är en våldsbejakande religion, och det är helt felaktigt. En annan vanlig myt är att de är väldigt skolade i religionen och drivs av religion. Vad vi ser är att de flesta drivs av spänningssökande våldsfascination och sina kompisrelationer.

Vi får hoppas att det hon säger inte uttrycker SÄPO:s verkliga kunskaper om islamistisk terrorism, utan att det mer handlar om att ge en officiell syn avsedd att lugna allmänheten. Skulle SÄPO verkligen på fullt allvar tro att det förhåller sig på detta sätt, kommer nog deras jakt på terrorister att krönas med föga framgång. När man t ex tar del av de brev som terroristerna bakom 9-11 lämnade efter, sig ser man att drivkraften bakom deras handlande var deras tro väl grundad i djupa kunskaper i Koranen och hadítherna.

När vi nu följer debatten efter det misslyckade bombdådet i Stockholm, ser man hur media, politiker etc försöker blanda bort korten. I stället för att tala om islam i sammanhanget (vilket ju i och för sig gjordes omedelbart efter dådet, men då alltid i ursäktande termer, som jag gett exempel på ovan), så började man efter några dagar (när man hämtat sig ur den första chocken) att tala om "farliga religioner" och "religiöst våld" etc. Man byter alltså ut islam mot religion i största allmänhet. Underförstått är att våld finns inom alla religioner och ingen religion är bättre än någon annan. Men kära vänner, det finns inget kristet våld för att ta ett exempel. Jesus förbjuder sina efterföljare att använda våld, han säger till och med att vi kristna skall älska våra fiender, medan Muhammed befaller sina anhängare att sprida islam genom våld. Muslimska terrordåd handlar inte om religiöst våld, det handlar om våld begånget av djupt troende muslimer, som skulle bli oerhört kränkta och sårade om någon sade till dem att de inte var riktiga muslimer, och vars våld motiveras utifrån deras heliga skrifter.

Låt mig avsluta med två citat, ett ur Koranen och ett ur hadítherna:

Strid mot dem som inte tror på Allah och den Sista Dagen och som inte förbjuder det som Allah och hans budbärare har förbjudit, och inte heller erkänner sanningens Religion, även om de är Bokens Folk [dvs judar, kristna och zoroastrer] tills de i villig underkastelse betalar Jizya [en straffskatt som dessa grupper måste betala för islams beskydd] och erkänner sig underkuvade (sura 9:29).

"...jag [dvs Muhammed] har befallts att strida mot människor, tills de erkänner att det inte finns någon annan gud än Allah och att Muhammed är Guds profet, och förrättar bönerna och betalar zakat..." (Hadíth enligt Bukhari, Volym 1, Bok 2, Nummer 24)

Enligt islams uttolkare dikterades Koranen för Muhammed av ärkeängeln Gabriel. Varje ord som står där är därför absolut sant och gäller för varje muslim för evigt.

Det fyller mig egentligen med stor sorg att behöva skriva dessa artiklar om invandring, islam etc. Jag skulle vilja skriva underbara artiklar om Guds kärlek och nåd och visa på Skapelsen skönhet och ge argument för den kristna tron. Jag känner det dock som absolut nödvändigt att ta upp problemet med muslimsk massinvandring till Europa, eftersom jag ser detta som en stor fara på grund av islams natur. Det jag skriver bygger inte på fördomar utan på vad Koranen, hadítherna etc säger. Jag skulle av hela mitt hjärta önska att jag slapp skriva texter av den här typen, men jag kan inte tigande stå bredvid och se på när hela den västerländska kulturen hotas.

Kristen kärlek innebär inte att medverka till sin egen utplåning (då kan vi dessutom inte hjälpa någon). Kristen kärlek innebär att av fri vilja dela med sig av sitt överflöd och att försöka skapa en bättre värld. Jag kan inte se att Sveriges misslyckade invandringspolitik bidrar till att skapa en bättre värld (annat än för de personer som missbrukar systemet). På sikt kommer den att skapa ett elände i vårt land och människor kommer att förbanna de politiker som släppte in så många muslimer i Europa. Det är våra efterkommande som kommer att få skörda frukten av vår tids fega politiker som tycks drivas, inte av sanningen eller vad som är bäst för vårt land, utan av vad som är politiskt korrekt. Epitetet landsförrädare ligger snubblande nära.

I Världen idag den 15/12 2010 fanns en artikel med rubriken, ”Ingen framtid för judar i Holland”. En känd politiker där (som inte på något sätt är antisemit utan bara realist) uppmanar judarna att lämna landet på grund av den växande antisemitismen bland muslimska invandrargrupper. I Holland finns ca 800 000 muslimer av knappt 17 miljoner invånare, dvs ungefär samma andel som i Sverige. I Malmö håller den judiska befolkningen på att lämna staden på grund av antisemitismen där. Västeuropa som skulle vara ett bålverk för frihet och jämlikhet och demokrati och öppenhet håller på att förändras mot något helt annat. Och den faktor som bidrar till detta är just islam!!! Personligen anser jag att det inte är judarna som skall lämna Holland eller Malmö, utan muslimerna. De har ingen rätt att komma hit och införa förtryck i våra länder och hota våra länders invånare. De påstår sig själva ha flytt från förtryck (annars hade de inte fått uppehållstillstånd) och nu förtycker de oss i allt högre grad. Och det kommer bara att bli värre ju fler muslimer det blir och ju längre vi väntar med att sätta hårt mot hårt. Ondskan förstår inte kompromisser. England och Frankrike försökte kompromissa med Hitler för att slippa ett krig. Hitler tog en sak i taget ända tills måttet var rågat och det inte gick att kompromissa längre. Churchill, som hela tiden hade varnat för Chamberlains kompromisspolitik, sade när han blivit premiärminister, ”Man försökte köpa sig fred till priset av vanära. Först kom vanäran och sedan kom kriget i alla fall”. Hade England och Frankrike satt hårt mot hårt redan från början, hade vi kanske sluppit Andra Världskrigets fasor med 50 miljoner döda.

Hade England och Frankrike dessutom klart deklarerat var de stod i judefrågan, när Hitler började transportera judar österut, är det inte säkert att han vågat genomföra Förintelsen. Dessa länders tystnad inför behandlingen av judar inom det tyska intresseområdet fick honom att tro att engelsmän och fransmän var glada över att bli av med Europas judar, även om de officiellt låtsades ogilla det som skedde.

Frågan är egentligen var England och Frankrike stod. Kanske hade Hitler och Goebbels åtminstone delvis rätt (i den icke naziockuperade delen av Frankrike samlade franska polisen ihop judarna och överlämnade till tyskarna för transport till Auschwitz)? Men efter kriget ville man ju låtsas stå på den goda sidan, så då var det dags för en helomvändning när det gällde judarna. Jag tänker också på hur det var i Sverige. Så länge tyskarna verkade vinna kriget fanns en klart antisemitisk inställning hos svenska beslutsfattare och media (med vissa undantag). Några tusen tyska judar släpptes in i Sverige på grund av att de hade släktingar här. Motvilligt släppte man också in 500 judiska barn mellan 6 och 16 år, som kom utan föräldrar. När tyskarnas krigslycka vände (1943 efter att tyskarna förlorat slaget om Stalingrad) ändrades Sveriges attityd långsamt (de modiga svenskarna – eller hur?). Våra vita bussar och liknande aktioner räddade några tusen judar (de vita bussarna hade order att inte ta med judar, de skulle rädda skandinaver i lägren, men vissa chaufförer bröt mot detta), det är sant. Men Raoul Wallenberg räddade mångdubbelt fler på egen hand genom sitt hjältemodiga arbete i Budapest (utan något direkt stöd från Sverige, snarare motarbetades han av UD). Hade tyskarna erövrat Sverige är jag övertygad om att Godhetskören (de politiskt korrekta) då gjort gemensam sak med Hitler och skickat Sveriges judar till gaskamrarna. När vi idag ser hur många muslimer som fått en fristad här i Sverige, samtidigt som vi hårdnackat vägrar ta emot irakiska kristna som flyr för sin liv på grund av hotet från muslimerna, förstår vi var medias och politikernas sympati ligger. Det tycks som att Godhetskören borde byta namn till L.D. – Lucifers Drängar.

Jag tycker att våra politiker skulle ställa islams ledarskap i Sverige mot väggen. Varför inte i ett TV-program, med hela svenska folket bänkat framför TV:n? Man skulle be mullorna etc att klart deklarera sin inställning till antisemitism, huruvida de anser att konvertiter (som lämnar islam och blir kristna) skall dödas (vilket hadítherna säger) och vad de anser om homosexualitet och om och hur homosexuella skall straffas. De borde också avtvingas var de står när det gäller religionsfrihet i muslimska länder, och hur de ser på kvinnors jämlikhet och många andra frågor t ex rätten för kristna att bygga kyrkor i muslimska länder etc, etc. Och de skulle inte tillåtas att komma undan genom att inveckla sig i teoretiska, teologiska diskussioner, utan bara svara ja eller nej? ”Anser du att konvertiter skall dödas? Ja eller nej!!!” ”Anser du att kristna skall ha rätt att bygga kyrkor i muslimska länder? Ja eller nej!!!”

Eller tänk om våra "modiga" skjutjärnsjournalister (Godhetskörens stämledare), som gärna ger sig på kristna, var lika aggressiva när de intervjuar islams ledarskap. Jag tänker t ex på när Lennart Persson (numera på Aktuellt) för ett antal år sedan gjorde en oerhört aggressiv och orättfärdig intervju med Ulf Ekman. Men när man intervjuar islams ledarskap uteblir de vassa frågorna och luddiga svar följs inte upp utan accepteras. Journalisterna tittar blygt ner i golvet och ber om ursäkt för att de tyvärr måste ställa några frågor som kanske kan upplevas som jobbiga. Men de måste ju göra sitt jobb och "vi skall göra det så trevligt som möjligt. Förlåt, förlåt".

Oavsett vad man nu anser om mina slutsatser ovan, vilka givetvis kan diskuteras, precis som att allt annat kan diskuteras, så råder ingen som helst tvekan om att Islams framväxt under Profeten Muhammeds och de efterföljande kaliferna är oskiljaktigt sammanlänkad med våld och krig. Inte heller råder det någon tvekan om det bedrövliga tillståndet i de muslimska länderna när det gäller frihet och demokrati och människovärde. Islams ökande inflytande i vårt land gör att vi måste ha rätt att ställa oss frågan varför det är så. Om detta inte beror på religionen islam, vad beror det i så fall på? Kulturkollision? Ja då måste vi fundera över vad som kan göras åt detta. Speciellt med tanke på att till och med SÄPO anser att radikaliseringen ökar bland Europas infödda muslimer. Vi måste ha rätt att fråga oss om vi vill att Sverige på sikt skall få samma demokratisyn och samma inställning till det judiska folket som man har i länder som Syrien och Saudiarabien och Yemen. Och om vi inte vill det, så måste vi ju på något sätt agera. Och då inte enbart genom att likt strutsen stoppa huvudet i sanden!