Tyvärr (för reportrarna på SR) måste man ju på SR på något sätt upprätthålla sina anspråk på att vara ett Publicserviceorgan, så därför lät man också en reporter från Expressen komma till tals. Jag antar att hon hade skrivit något i ämnet. Hon försvarade Lars Vilks’ föreläsning och menade att yttrandefriheten även måste innefatta rätten att yttra sådant som vissa människor upplever som kränkande. Här var tonläget hos StudioEtt-reportrarna ett helt annat. Rösterna vibrerade av upprördhet och aggressivitet, ja det stockade sig nästan för dem, och det stod helt klart på vilken sida Studio Ett stod. Och nu minsann kom man med skarpa invändningar. Ett av deras (dåliga) argument var, att i så fall borde man ju tillåta barnpornografi, om nu allt skall vara tillåtet. Och det är ju förbjudet, eller hur? Ett synnerligen korkat argument. Barnpornografi innebär att man utsätter barn för sexuella handlingar och filmar eller fotograferar detta. Här handlar det om dels ett lagbrott (otukt med minderårig), dels om kränkning av en nu levande person (ärekränkning är en straffbar handling) och speciellt om kränkning av ett oskyldigt barn. I Vilks fall handlar det om en ”kränkning” av en person som varit död i 1 400 år. Det finns ingen lagparagraf som förbjuder oss att karikera eller kränka Gustaf Vasa eller Shakespeare. Och Sverige är en rättstat. Det som är olagligt skall straffas, men det som är lagligt skall tillåtas (eller också skall lagen ändras).
Man upphör aldrig att förvånas över P1, som inte på något sätt lever upp till sitt Publicserviceåtagande, utan som ständigt vinklar verkligheten. Visst, program om kräftfisket i Tisaren utanför Hallsberg är säkert bra, men så fort det handlar om kontroversiella ämnen (Israel, islam, USA, abort, homoadoptioner, kristen tro etc) så förvandlas man till en propagandacentral. Den arabiska TV-kanalen Al Jazeera uppvisar betydligt större integritet när det t ex gäller konflikten Israel-Arabstaterna än vad P1 gör. Under Gazakriget, för ett och ett halvt år sedan, sänkte sig P1 till oanade avgrunder av partiskhet och vinkling. Någon gång lät man motvilligt Israel komma till tals, samtidigt som israelhatande norska läkare fick säga precis vad de ville utan att bli avbrutna. Al Jazeera å sin sida, lät varje dag under kriget en israelisk arabisktalande officer komma till tals och i 5 minuter ge Israels syn.
Förmodligen trodde sig reportrarna på Studio Ett göra muslimerna en stor tjänst. I själva verket gör de muslimerna en ödesdiger otjänst. Folk kommer att bli så arga på muslimer, när de ser hur vinklat det är (folk är inte så lättlurade som vissa reportrar tycks tro), att man i stället för att skapa förståelse för islam, skapar motsatsen. Om vi skall få förståelse för olika invandrargrupper, måste vi uppmuntra de grupper som vill följa svensk lag, och inte de grupper som med våld och hot försöker ta kontroll över det svenska samhället, vilket det faktiskt handlar om här.
Varje gång jag får tv-licensfakturan och läser i den medföljande broschyren mår jag nästan fysiskt illa. Låt mig citera vad som stod där för några månader sedan.
Du som betalar tv-avgiften gör någonting viktigt, även om du bara följer lagen. Genom att du själv bidrar till finansieringen av våra gemensamma kanaler, blir du samtidigt en garant för ett demokratiskt system. Du gör det möjligt att sända både breda och nischade program och låta såväl mäktiga som svaga röster komma till tals.
Att kunna titta på tv-program och lyssna på radio som är oberoende av politiska eller kommersiella intressen är långt ifrån en självklarhet…
Ja, det låter det. SVT och SR verkar inte alls för ”ett demokratiskt system”. De verkar för den politiska korrektheten, dvs de åsikter som en liten minoritet av intellektuella psykopater (psykopater skall här tolkas som maktmänniskor) hyser. De ”svaga röster” som möjligen kommer till tals är de röster som är politiskt korrekta. Dvs homosexuella, muslimer, ateister etc. Kristna kommer i stort sett aldrig till tals. De som försvarar Israels agerande kommer inte heller till tals. De får aldrig tala till punkt och ofta har man efteråt någon person som plockar sönder det som sagts. Och till sist, det kanske är sant att SVT och SR är oberoende av ”politiska eller kommersiella intressen”. Dvs SVT och SR styrs inte formellt av politiska eller ekonomiska organisationer. Men det som förs fram i dessa kanaler styrs av reportrarnas, programchefernas etc egna politiska agendor (marxism, ateism, antisemitism, kristendomshat etc). Och den styrningen är mycket starkare, eftersom den kommer inifrån, från reportrarnas egna hjärtan (eller vad de nu har i stället för ett hjärta). Deras credo verkar vara, ”Det som är värt att kämpa för, är värt att ljuga för”. Det märkliga är att SR och SVT får fortsätta att svika sina Publicserviceåtaganden, utan att statsmakten ingriper. Personligen anser jag att ledningen för dessa kanaler skulle sparkas. De reportrar och redaktionschefer som inte kan vara objektiva skall också sparkas. De kanske kan få jobb på Grönköpings Veckoblad, där man ju skildrar en fiktiv, påhittad verklighet (precis som man gör i P1). Att få ”lyssna på radio som är oberoende av politiska eller kommersiella intressen” tycks långt ifrån vara en självklarhet i Sverige.
Men låt oss återvända till diskussionen kring Vilks föreläsning. Jag kan inte minnas att P1 reagerade särskilt starkt över EcceHomo-utställningen i Uppsala Domkyrka för ett antal år sedan, som innebar en synnerligen grov kränkning av Jesus. Då stod man på ”yttrandefrihetens” sida. Hösten 2009 kritiserade JO Linköpings kommun för att deras tjänstemän våren 2009 (har jag för mig, möjligen var det 2008) tog ner en punkaffisch från kommunens anslagstavla, som visade Djävulen, bajsande i huvudet på Jesus (nu skojar jag inte – det är faktiskt sant). Affischen gjorde reklam för ett musikarrangemang, ”Punx against Christ”, som ägde rum i kommunens musikhus. Orsaken till att man tog ner affischen var att många människor hörde av sig, eftersom de kände sig kränkta. Då var minsann yttrandefriheten helig. Jag kan inte minnas att SR var upprörda över denna affisch eller uppvisade någon som helst förståelse för att kristna kände sig kränkta.
Personligen så stöder jag Ecce Homo och sagda affisch. Dvs det jag stöder är rätten att ha sådana utställningar som Ecce Homo och sätta upp affischer som kränker kristna. Yttrandefriheten får inte begränsas. Sedan kan man givetvis säga, att allt som är tillåtet är kanske inte rättfärdigt. Men det är en annan historia och en annan diskussion. Yttrandefrihet innebär rätten att säga saker som vissa människor ogillar. Allt annat är en parodi på yttrandefrihet. Börjar man begränsa yttrandefriheten, slutar det med att man nästan inte får säga någonting. Muslimerna som bor i Sverige måste acceptera vår syn på yttrandefrihet. Annars bör de flytta härifrån. Eller också arbeta för en lagändring, inom demokratins ram. Dvs inte genom att hota eller skrämma, utan genom att arbeta långsiktigt politiskt (när man ser hur det ser ut i muslimska länder, inser man kanske att detta inte är något realistiskt alternativ).
När man kränker Jesus (eller Buddha, vilket också förekommer), då talar det politiskt korrekta etablissemanget om hot mot yttrandefriheten och JO-anmäler, om någon eventuellt försöker hindra den typen av kränkningar. När man kränker Muhammed och Allah, då upphör plötsligt kravet på yttrandefrihet och man försvarar de muslimer som hotar vår yttrandefrihet. Detta talar inte till islams fördel. Tvärtom!
Personligen har jag inget behov av att kränka muslimer genom att visa bilder som dessa uppfattar som anstötliga. Dvs, jag har inget behov av att kränka, enbart för att såra. Däremot kan det vara berättigat att visa bilder, som av vissa uppfattas som kränkande, bara för att visa att ingen skall inskränka vår yttrandefrihet (det var ju motiveringen till Jyllandspostens Muhammedkarikatyrer). Så vitt jag kan förstå var Vilks föreläsning i Uppsala inte avsedd att kränka, ja den handlade egentligen inte i första hand om islam, utan var en diskussion om var yttrandefrihetens gränser går. Detta illustrerades med olika bilder och filmsekvenser. Eftersom just muslimer i Västvärlden försöker inskränka vår yttrandefrihet, handlade många av bilderna om Muhammed (det är ju där problemet ligger).
Föreläsningen ägde rum på ett universitet och för att ta del av den var man tvingen att gå dit. Om Vilks hade satt upp kränkande affischer överallt på öppen plats i Sverige, hade det kanske varit en annan sak (fast även detta måste han ha rätt att göra). Men ingen hade bett de muslimer, som var närvarande på föreläsningen, att gå dit. Precis som att jag stänger av TV:n eller byter kanal när jag upplever att programmet jag ser på kränker något som jag håller för heligt, så bör de muslimer som är lättkränkta låta bli att gå på en sådan här föreläsning. Självklart måste man ha rätt att på ett universitet diskutera och föreläsa om yttrandefrihetens gränser. Man måste också ha rätt att exemplifiera det man säger genom att visa bilder som ligger nära eller över yttrandefrihetens gräns. Att diskussioner om yttrandefrihet idag ofta handlar om just islam är muslimernas eget fel. Just för att många människor upplever att yttrandefriheten i Europa hotas av islam, är det viktigt att markera att ingen, jag säger ingen, har rätt att inskränka den. Mitt råd till de muslimer som inte gillar Europas yttrandefrihet är att använda sig av en annan av Europas grundlagsstadgade friheter, nämligen rätten att flytta någon annanstans.
Här kan läsaren se en 11 minuter lång videoinspelning från Vilks föreläsning (vänligen titta på hela videon, för att få rätt bild), som visar hur muslimer avbryter föreläsningen, rusar fram, hur de ropar ”Allah akbar (Allah är stor)” och hur någon också ropar ”Det här landet tillhör oss” eller något liknande. Jag bestrider att Sverige tillhör muslimerna. De har kommit hit som gäster. Tagits emot av oss. Vi har försörjt många av dem i åratal. De har fått gå gratis språkkurser. Anhöriga har fått komma hit och får t o m ett äldrestöd (i stället för pension, vilket kan uppgå till max 10 000 kr/mån efter skatt, dvs mer än vad många infödda svenskar som arbetat hela livet får). Och så har dessa människor oförskämdheten att säga att Sverige tillhör dem och att de har rätt att tala om för oss vad vi får säga och inte säga. Vill de vara svenskar, får de anpassa sig till våra lagar eller också försvinna härifrån. Det är min bestämda uppfattning. Och, om svenskarna inte är beredda att försvara sin yttrandefrihet, ja då förtjänar svenskarna att den tas ifrån dem.
(Youtube gjorde efter ett par dygn ovannämnda film mer svårtillgänglig. Man måste nu registrera sig på Youtube och sedan logga in och verifiera att man är 18 år för att kunna se den. Motiveringen är att vissa personer skulle kunna uppfatta filmen som stötande. Man undrar vad det sistnämnda har med 18 år att göra)
I slutet av videon från Vilks föreläsning kommer någon representant för universitet fram och säger att föreläsningen inte kommer att fortsätta, varvid muslimerna applåderar och skanderar, ”Muhammed, Muhammed….” Visst, det var en seger för dem. Men var det en seger för yttrandefriheten? Var det en seger för demokratin? Var det en seger för vårt land och vår kultur? Knappast! Läsaren kan kanske tänka sig, utifrån filmen, hur Sverige kommer att se ut, när vi har 2 miljoner muslimer i vårt land om 40 år (eller kanske tidigare). Till de läsare som tycker detta framtidsscenario verkar trevligt kan jag rekommendera, ”Fortsätt att sova sött, dessvärre kommer ditt uppvaknande inte att vara så behagligt. För det kommer, sanna mina ord!”
