Enligt vad tidningarna påstod visar bilden en blodig ung palestinier med en israelisk polisman i bakgrunden. Bildtexten löd ungefär, "En israelisk polisman och en palestinier på Tempelberget" (det var lite olika i olika tidningar). Läsaren ges här uppfattningen att bilden föreställer en stackars (givetvis oskyldig) palestinier som blivit brutalt misshandlad av en sadistisk, israelisk polis. Bilden publicerade bl a i den ansedda tidningen The New York Times. Några dagar senare fick tidningen följande brev från Dr Aaron Grossman i Chicago. Denne skriver:
Angående er bild på sidan A5 (30/9) med den israeliske soldaten och palestiniern på Tempelberget — så är palestiniern i själva verket min son, Tuvia Grossman, en judisk student från Chicago. Han och två av hans vänner, drogs ut ur den taxi de färdades i genom Jerusalem av en palestinsk-arabisk pöbelhop och blev svårt misshandlade och knivskurna. Bilden kan omöjligen ha tagits på Tempelberget, eftersom det inte finns några bensinmackar på Tempelberget, och speciellt inte sådana med skyltar skrivna med hebreiska bokstäver, som den som tydligt skymtar i bilden bakom den israeliske soldaten, som i själva verket försöker skydda min son mot pöbeln.
Enligt ett flertal vittnesmål hade Tuvia Grossman med all sannolikhet mördats av pöbelhopen om soldaterna (det fanns fler soldater inblandade än den på bilden) inte räddat honom. De israeliska soldaterna misshandlade således inte Grossman utan räddade hans liv.
Efter att ha fått brevet publicerade The New York Times en rättelse där man identifierade Tuva Grossman som en "amerikansk student i Israel".
Samma bild publicerades i ett antal svenska tidningar. I en av de stora kvällstidningarna löd t ex bildtexten, "En ung palestinier har träffats av en gummikula i Jerusalem". Så vitt jag vet kom ingen svensk tidning med någon rättelse. Jag har svårt att tro att något intresse finns hos svenska tidningar för dylika tillrättalägganden. Det som är negativt för Israel är sant även om det inte är sant. Så fungerar den till ytterlighet fördummande politiska korrektheten.
Tio år efter händelsen fick Tuvia Grossman, som numera bor i Israel, träffa soldaten på bilden, som således var en av de soldater som räddade hans liv. Händelsen filmades och filmen finns utlagd på Honestreportings hemsida (klicka här!)
Apropå Honestreporting borde svenska media starta en intressegrupp — Unhonestreporting — som tillvaratar deras intressen och utvecklar nya metoder, genom vilka man kan ljuga utan att man direkt kan anklagas för att ljuga. Nu har man ju redan hunnit långt i detta avseende, men säg vad som inte kan förbättras.
Idag är jag på mitt elaka humör så jag låter följande bilder illustrera den svenska pressen på jakt efter Sanningen (vilket i deras version är ekvivalent med politisk korrekthet).
Expressens journalister förbereder en intervju med Livets Ords pastor Ulf Ekman.
Aftonbladets reportrar förbereder en intervju med Israels ambassadör.
Chefen för SVT:s vinklingsavdelning för Mellanöstern (en hemlig avdelning där de nyheter som TT glömt att förvinkla, vinklas färdigt för att bli så negativa som möjligt för Israel) på väg till jobbet. Den bistra minen beror på att han blixtinkallats under sin helgledighet, på grund av att en oerfaren vikarie råkat släppa fram ett nyhetsinslag som ger en positiv bild av Israel.Ha en bra dag!
