onsdag 23 februari 2011

Allt står väl till... eller...

Tänkte ge lite mer information om Muslimska Brödraskapet (Per-Albin Hanssons ideologiska bröder om man får tro Matthias Gardell), vilka omnämndes i en av mina senaste bloggar. I norsk TV sändes i november 2010 en dokumentär om Brödraskapet. Programmet var gjort av en irakisk invandrare, som flydde från Irak till Norge för att han ville leva i fred och i religiös och politisk frihet. Han vill definitivt inte leva i ett Norge med sharíalagar, vilket Muslimska Brödraskapet vill införa. Programmet är mycket ambitiöst gjort och innehåller bl a intervjuer gjorda i Egypten med ledare för Brödraskapet. Även många andra intervjuas; både avhoppare och folk med förstahandskunskaper om Muslimska Brödraskapet. Speciellt du som tror att jag överdriver när jag skriver om faran med islam bör se detta program (det kan ses här). När du sett detta program kan du svara på följande två frågor:
1.Tror du att programmet ger en helt felaktig bild av Brödraskapet?
2.Vill du leva i ett Sverige och ett Europa där Brödraskapet har den absoluta makten?
3.Om Du svarat nej på fråga 1 och 2, vad tänker du göra åt saken? Om du inte gör något, kommer du (om du är ung) eller dina barn att vara medborgare i det nya Kalifatet, där prästerna bestämmer och där unga våldtagna kvinnor (som våldtagits av t ex sin egen farbror och inte vågat ropa på hjälp, eftersom de fruktar att släkten kommer att tro att de förfört farbrorn) stenas.

Simon Wiesenthalcentret har precis i dagarna publicerat ett dokument där man ingående granskar Muslimska Brödraskapet.Titeln är “'Hitler Put Them in Their Place': Egypt’s Muslim Brotherhood’s Jihad Against Jews, Judaism, and Israel [Hitler satte dem på plats: Egyptens muslimska Brödraskaps Jihad mot judar, judendom och Israel]” (dokumentet kan läsas här i sin helhet). Visst får rubriken oss att tänka på Per-Albin Hansson och den svenska folkhemstanken, eller hur? Det är ju varje fall så Matthias Gardell tycks se på saken. Du som tycker att jag överdriver när det gäller Brödraskapet, läs detta dokument!!!


Tv5 har börjat visa en programserie med titeln ”Den hemliga miljonären”. Idén har man fått från bl a USA och England, där man sänt en sådan serie i flera år. Tanken är att en miljonär bosätter sig incognito i en fattig stadsdel. Han/hon låtsats sedan vara en vanlig människa och arbetar t ex som jobbare på någon arbetsplats (ibland på det företag han/hon själv äger). Där lär han känna olika personer och deras öden. Så småningom hittar mijonären en person (eller flera) som är i akut behov av hjälp eller förtjänar uppmuntran och avslöjar då vem han/hon är. Och så får personen i fråga kanske sin utbildning till läkare betald eller får pengar till handpenningen på huset eller vad det nu kan vara. Ibland är upplösningen väldigt rörande.

Nu skulle man göra ett avsnitt med den rika hotellägaren Salka Börjesson Eynon, som lämnar sin vardag för att bo i en invandrartät stadsdel i Malmö (i programbeskrivningen sägs Rosengård, men det är tydligen fel, det skall vara Södra Sofielund). Jag saxar från Aftonbladet den 22/2 2011 (artikeln kan läsas här).
I kvällens avsnitt av "Den hemliga miljonären" är det förmögna hotellägaren Salka Börjeson Eynon, 48, som lämnar lyxiga vardagen för att bo i ett av Malmös stökigaste områden: Rosengård. Redan vid ankomsten blev hon och produktionsteamet utsatta för gatulivet. Tittarna får se hur kameran sluttar neråt mot marken när stämningen blir allt mer hotfull.
– Stäng kameran nu för helvete, skriker en av männen som omringar dem.
– Sen kom det fram flera andra och då skrek de "Vi har våra egna lagar. Ni har inget här att göra". Det kändes väldigt osäkert, säger Salka.
– Det är inte frågan om de hade vapen eller inte. Det har de ju där, fortsätter hon.

På länken kan man också se ett filmavsnitt från inspelningen.

Det är uppenbart att muslimska ungdomar anser att de äger vissa delar av Malmö. Man kunde tycka att de skulle uppvisa någon form av tacksamhet för att de fått komma hit, att de fått ta hit sina anhöriga, att de får gratis skolgång, sjukvård etc, trots att de många gånger inte betalt in ett enda öre till svenska samhället, dvs de försörjs av svenska skattebetalare. Invandrare från Sydamerika, Polen etc uttrycker ofta tacksamhet gentemot sitt nya land. Och vill inget hellre än integreras. Och försöker dessutom göra rätt för sig. Dessvärre tycks tacksamhet inte ligga för muslimer (självklart finns det muslimska invandrare som är tacksamma, men dessa märks knappast). Islam gör ju anspråk på världsherravälde och kräver att alla skall underkasta sig denna religion, antingen genom att bli muslimer eller genom att leva i ett apartheidliknande tillstånd gentemot muslimerna. Varför skulle man då vara tacksam för att man fått komma till Sverige? Sverige kommer ju snart att vara en del av Kalifatet och man tar ju bara för sig av det som i princip redan tillhör islam.

Vi kommer att få se alltmer av detta. Malmö är bara början. Till slut kommer situationen att bli helt outhärdlig och då kommer vi att få våldsamma konflikter mellan muslimer och andra grupper i Sverige (och Europa). Och förmodligen slutar det med ett blodigt inbördeskrig (det är min absoluta övertygelse). Islam är nämligen omättlig och går inte att förhandla med. Det är ju så ondskan alltid fungerar. Islams absoluta och icke förhandlingsbara mål är att erövra Europa och införa sharíalagar (och sedan erövra hela världen). Problemet är inte att islamisterna har detta som sin agenda. Problemet är att islams heliga dokument (Koranen och hadítherna) befaller muslimerna att tvångsislamisera hela världen. Förhandlingar och diskussioner kan inte hindra detta, enbart fördröja det oundvikliga slutet. Samma sak gäller situationen i Mellanöstern. Inga förhandlingar kan skapa verklig fred mellan araber och judar, så länge som islam har något som helst politiskt inflytande. De fredsavtal som just nu finns mellan Israel och Egypten respektive Jordanien är bara tillfälliga, i väntan på att islam skall bli tillräckligt starkt för att krossa Israel en gång för alla och sedan utrota det judiska folket från jorden yta. Ur islamisternas (och dessvärre också ur islams) synpunkt finns inget annat slutmål. Den enda fråga som återstår är hur stor del av muslimerna som stöder islamisterna (dessa tolkar Koranen och hadítherna helt korrekt, därför är det endast avfälliga muslimer som vill ha en permanent fred med Israel och den kristna världen). Tyvärr tror jag det är en förkrossande stor del som stöder islamisterna.

Hur stor del av tyska folket stödde Hitler? Det finns inga exakta siffror, men man vet i alla fall att det var en mycket, mycket stor andel. Därför anser jag att det är fel att säga att nazisterna genomförde Förintelsen. Det var de tyska och österrikiska folken som genomförde Förintelsen (plus en del andra folk; ukrainare, ester, letter, litauer, vitryssar, ungrare, rumäner för att nu nämna de allra värsta förbrytarländerna).

Det hade gått att stoppa Hitler innan Andra Världskriget bröt ut. Hade man lyssnat på Churchill, som ville detta, hade tiotals miljoner människoliv sparats. Nu gjorde man inte det. I stället försökte man förhandla med Hitler för att visa hur god och snäll man var. Detta ledde till minst 50 miljoner döda. Var Chamberlain verkligen så god och snäll? Churchill kallades för övrigt ”krigshetsare” i svenska media före krigsutbrottet. Det är ju så den politiska korrektheten fungerar.

Än är det möjligt att stoppa islamisterna i Europa. Eller skall vi göra samma misstag den här gången som när det gällde nazisterna? Både islamister och nazister är samma andas barn och har samma slutmål på sin agenda. Väntar vi för länge med att sätta ner foten blir priset fruktansvärt högt (om vi nu inte böjer oss under islam och blir antingen muslimer eller dhimmis). Vi måste visa muslimerna i Europa att vi inte accepterar det som pågår. Jag anser t ex att de muslimer i Malmö, som hotade tv-teamet där och som hävdade att de har sin egna lagar, skall fråntas sitt svenska medborgarskap och utvisas till de länder de kommer från. Punkt slut! Endast sådana signaler kan hindra en utveckling mot det inbördeskrig, som jag tyvärr tror kommer att drabba oss.

Jag såg f ö att Polishögskolan skulle besöka Moskén vid Medborgarplatsen för att ragga elever där. Man vill ha en mångkulturell poliskår. Och det låter ju bra. Och det är bra. Problemet är bara att Moskén vid Medborgarplatsen är en tummelplats för islamister. I flera reportage med dolda mikrofoner har man bandat predikningar där som talar om judarnas utrotande och som förhärligar terror på olika sätt. Är det sådana poliser vi vill ha i vårt land? Som vid ett större terrordåd, när det kanske blir eldstrider mellan polis och islamistgrupper, börjar skjuta sina egna kollegor i ryggen. För det är precis vad som kommer att hända. Det är därför som muslimer inte får göra lumpen i Israel. Israelerna har lärt sig detta ”the hard way”. En muslims högsta prioritet ligger inte mot sitt land utan mot islam. Druserna, som bor i Israel får däremot göra lumpen, eftersom de alltid är lojala mot det land de bor i. Det är en del av den drusiska religionen, precis som att Bibeln uppmanar de kristna att vara lojala medeborgare i sina respektive länder.

Det tycks som att svenska folket (och hela Europas folk) är ett folk som med fri vilja arbetar på sin egen undergång. Det är fascinerande och samtidigt äckligt att se. Jag förstår inte riktigt hur det blivit så. Framtiden ser sannerligen mörk ut för vårt land och hela Europa (speciellt Västeuropa). Det enda som skulle kunna rädda oss vore ett direkt ingripande av Gud.

Svenskarnas längtan efter sin egen undergång framgår allt tydligare. I höstas ankom drygt 200 asylsökande till Frösö Park, gamla F4, på Frösön. En av de asylsökande, som kom från Somalia, angav som skäl varför han borde få stanna i Sverige:

– Jag är duktig på fotboll. Finns det någon fotbollsklubb här i Östersund som behöver en bra spelare. Jag är bra, förklarade Drogba Dini.

Endast två av de 200 har fått asyl i Sverige (fotbollsdrömmar är inte något giltigt asylskäl). Några av de som fick avslag tog då ut sin ilska – på boendet. Man slog helt enkelt sönder rummen och klottrade på väggarna. Nu pågår en totalrenovering av boendet.

Med anledning av vandaliseringen av flyktingförläggningen frågade Östersundsposten ett antal boende i Frösön om man ska ta emot fler flyktingar. Man tycker att invånarna i Frösön skulle vara upprörda eller arga på grund av det som hänt. Alla intervjuade svarade dock ja på frågan (nu vet man ju inte om tidningen tog bort de svar som var kritiska till invandring). Det är till att vara med i Godhetskören (här kan läsaren ta del av några av svaren). Man riktigt ser (det finns bilder på de som svarar) hur snälla de goda Frösöborna är, när de avger sina politiskt korrekta svar, vilka applåderas av alla rekordeliga människor. Och visst, jag tycker att vi skall ta emot invandrare. Men jag tycker att vi i första hand skall koncentrera oss på att hjälpa människor i sina respektive länder eller i närområdet (där så är möjligt). Då kan vi hjälpa 100 gånger fler än vi gör idag (det kostar inte 2000 kr per dag att hjälpa någon i Somalia eller i något av Somalias grannländer). Men även om vi skall ta emot invandrare i rimliga mängder, tycker jag inte att vi skall acceptera att invandrare tar över delar av våra städer, att de hotar svenskar som demonstrerar för Israel eller hotar yttrandefriheten i vårt land. Sådana invandrare skall omedelbart fråntas sitt svenska medborgarskap (om de lyckats få ett sådant) och skickas tillbaka till sina hemländer.

Fortsätter vi på den farliga och självdestruktiva väg vi anträtt, kommer vi snart att ha verkligt invandrarfientliga och rasistiska partier i vår riksdag. Och dessa kommer att få allt större makt. Det skulle förvåna mig om SD får mindre än 12 procent i nästa val. Och då kommer också de invandrare som vill integreras och som vill vara lojala svenska medborgare och som vill försörja sig, och som är värdefulla för vårt land, att drabbas. De invandrare som kastar sten på demonstrationer som stöder Israel, som hotar vår yttrandefrihet etc är inte en tillgång för vårt land. De är en belastning och har inget här att göra. Vi har ingen skyldighet att hjälpa sådana människor.

Jag kommer säkert att vara död innan det blir verkligt otäckt i vårt land. Det kommer förmodlgen att dröja minst 25 år eller kanske mer (men det kan också gå fortare — enligt vad som framkommer i den norska filmen tror Brödraskapet att de kommer att härska i Europa redan 2021, vilket jag har svårt att tro, men å andra sidan vem kunde 1935 tro att Tyskland skulle vara en rykande ruinhög tio år senare). Även utan våld så kommer islam att härska i Europa om ca 50 år, på grund av att den muslismka befolkningen växer mycket snabbare än den inhemska. Representanter för Brödraskapet reser just nu runt i hela Europa och uppmuntrar muslimerna att skaffa så många barn som möjligt.

Ärligt talat struntar jag i hur det går för Sverige och Europa. På sätt och vis tycker jag det vore rätt åt svenskarna och européerna om de blev tvångsislamiserade och tvingades gå omkring i niqab och att all icke-islamsk kultur förbjöds. Det vore ett lagom straff för svenskarnas israelhat. Och inte minst vore det ett lämpligt straff för svenskarnas förakt för sitt eget land och sin egen kultur. Ett folk som föraktar sin egen kultur förtjänar att vara ett annat folks slavar. Men det som gör mig ledsen och också mycket förvånad, är svenska folkets likgiltighet inför sina egna barns framtid. Vill man verkligen lämna efter sig ett Sverige till sin barn, där inbördeskrig rasar och där bussar och tunnebanor självmordsbombas dagligen? Jag har svårt att tro det. Men varför accepterar man då islamiseringen av Sverige? Och hur tänker man när det gäller de homosexuella, som man ju säger sig värna om. Enligt hadítherna och sharíalagen skall en ogift man som begår en homosexuell handling straffas med 100 piskrapp medan en gift man skall stenas till döds. Tänker svenskarna böja sig under detta? Då kan det ju inte ha varit så mycket bevänt med toleransen och omsorgen om de homosexuella.

Min fråga är: ”Är definitionen på att vara god att man vill överlämna sitt eget land till en främmande inkräktare som vill förslava oss?” Om det är defintionen på att vara god, vilket det tycks vara, ja i så fall får jag väl stoltsera med min ondska. Jag tänker i alla fall inte lägga mig ner och dö när en aggressiv angripare vill stjäla mitt land och min kultur!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Personligen anser jag att de politiker, som just nu är på väg att överlämna vårt land till en främmande inkräktare, är landsförrädare. I feghetens och den politiska korrekthetens namn leder de vårt land in i undergången och kommer på sikt att skapa ett ofattbart lidande för de medborgare de fått i uppdrag att värna om. Det tycks som att våra politiker har oändligt mycket mer välvilja gentemot de som försöker ta över vårt land än de har mot sitt eget folk. Att man är på god väg att lägga ned hela det svenska försvaret, vilket givetvis kommer att underlätta för den som planerar att ta över vårt land, utgör ett ytterligare indicium på att våra politiker är landsförrädare. Jag påstår inte att våra politiker medvetet och avsiktligt förråder vårt land. Förräderiet är med all sannolikhet oavsiktligt och har sin grund i att den politiska korrektheten hindrar politikerna att tänka logiskt. Men även om det är oavsiktligt är det landsförräderi, eftersom det bottnar i feghet och ansvarslöshet.

Har jag fel i det jag säger om islam och min fruktan för islamiseringen av Europa? Ja ingen vore gladare än jag om så vore fallet. Överbevisa mig då! Så skall jag med glädje ändra mina åsikter. Men då får du komma med mer än personangrepp riktat mot mig. Och du kan bespara mig dina politiskt korrekta, innehållslösa floskler. Det jag kräver är hårda fakta och inte åsikter. Då måste du bevisa för mig att islam inte är vad jag säger att islam är. Och det tror jag inte att du kan. Men visst, du kan ju alltid försöka. Jag väntar med spänning.

lördag 19 februari 2011

Några korn av sanning

För en gångs skulle skall jag fatta mig kort och ge några enkla sanningar, som säger mycket om vad den kristna tron innebär.


Halv kristendom tolereras men föraktas.
Hel kristendom respekteras men förföljs.


(Seppo, Good Foundation)



En kyrka som bara vill nå de höga i samhället når varken de höga eller de låga. Men den kyrka som vill nå de låga, når både de låga och de höga.

(Carl-Erik Sahlberg, St Clara Kyrka)

fredag 18 februari 2011

Egyptens ödesval

Det som sker just nu i Tunisien och Egypten, och som kanske också verkar vara på väg att ske i en del andra muslimska länder (Libyen, Yemen m fl) hälsas med glädje av de flesta intellektuella i Västvärlden. Man tycker sig här se en motsvarighet till franska revolutionen eller Berlinmurens fall. Förtryckta folk reser sig mot sina förtryckare och blir fria. Demokrati införs och lyckan är fullständig.

På samma sätt hälsades revolutionen i Iran av Västvärldens journalister och kulturelit. Nu skulle folket befrias från den USA-stödde Shahens förtryck. Och visst var Shahen en förtryckare och visst var han stödd av USA, men han var bara en ynklig amatör jämfört med den som sedan tog över, dvs Ayatollah Khomeini. Skillnaden var att Shahen förtryckte för att behålla sin makt och sin rikedom medan Khomeini förtryckte i Allahs namn. Den senare typen av förtryck, dvs förtryck i en religions eller en ideologis namn, är ofta mångdubbelt värre, eftersom den religiöse ledaren eller ideologen förtrycker med gott samvete. Han gör det ju för folkets bästa. Rövarhövdningen eller despoten tröttnar kanske så småningom på att förtrycka och stjäla och våldta när han blivit mätt på rikedomar och vackra kvinnor (eller vad han nu strävar efter), eller också kanske så småningom samvetet hinner ifatt honom. Ideologen/den religiöse ledaren å sin sida sover gott om natten, oavsett hur många han mördat under dagen. Hans mördande är ju ett led i den Stora Lyckans Projekt, där Paradiset är slutmålet. Och då är inga offer för stora (speciellt inte när det gäller de offer andra människor måste göra – diktatorn själv står ju över allt sådant).

Risken finns att samma sak som skedde i Iran nu kommer att ske i Egypten. När det gäller Tunisien, där vågen av folkligt uppror startade, finns större hopp. Enligt en undersökning som publicerades 1/2 2010 av IMPACT-SE (Institutionen för övervakning av fred och kulturell tolerans i utbildningen) är Israel och Tunisien (före den senaste tidens händelser) de mest toleranta länderna i Mellanöstern. Undersökningen konstaterar att Tunisien visar Israel på kartan, till skillnad från de flesta andra länderna i regionen, inkluderande Egypten. De flesta islamländer nämner överhuvudtaget inte Israel i sin skolutbildning. Israel utmärks i skolböckernas kartor med ett vitt område, betecknat ”Entiteten”. Dock skall man inte vara alltför optimistisk när det gäller Tunisien. För några dagar sedan samlades radikala muslimer utanför synagogan i Tunis och skanderade "Allahu Akbar" (Gud är stor) och "Khaybar, Khaybar...” (Å judar, Mohammeds arme kommer åter..).

De senaste dagarna har mycket hänt i Egypten. Mubarak har avgått och landet har en interimsregering. Demonstrationerna på Tharirtorget i Kairo har till största delen varit förvånansvärt fredliga, även om en svensk journalist blev allvarligt knivskuren och svävade mellan liv och död under några dagar och CBS kvinnliga reporter blev överfallen av en folkmassa på 200 personer och svårt misshandlad och våldtagen (och sedan räddad av bl a egyptiska kvinnor). Militären har visat en anmärkningsvärd återhållsamhet när det gäller våldsanvändning, vilket är ett gott tecken. Mubarak har uppenbart förberett sin flykt ( i skrivande stund har han ännu inte lämnat landet utan befinner sig på sitt residens i Sharm-el-Sheik i Sinai). Enligt uppgifter har Mubarak under sin tid vid makten lyckats skrapa ihop en privat förmögenhet på någonstans mellan 20 och 400 miljarder kronor. Det säger en hel del om hur det går till i sådana här länder – när Arafat dog var han för övrigt en av jordens rikaste regenter. EU kräver nu att de banker där Mubaraks pengar finns skall frysa tillgångarna så att de kan återlämnas till Egypten.

Frågan är nu vad som skall hända. Skall hela den nuvarande makteliten petas direkt (flera av dem har redan försvunnit ur rampljuset) eller kommer de att tillsammans med militären fortsätta att styra landet efter att man (antagligen) genomfört en del kosmetiska (eller kanske till och med verkliga) reformer? Och vad kommer att hända så småningom? Kommer Muslimska Brödraskapet, som hittills legat lågt och sagt att man inte har några politiska aspirationer, att få politiskt inflytande?

Muslimska Brödraskapet har under de senaste decennierna arbetat på att bli politiskt och socialt etablerade. Man arbetar med hjälp för fattiga, med skolor etc och säger sig ha övergett terrorn som verktyg. Detta har fått många av Europas intellektuella att se Brödraskapet som en viktig del av Egyptens framtid.

Det finns dock all anledning att se med oro på ett Egypten där Brödraskapet utgör en maktfaktor. Under Andra Världskriget samarbetade Muslimska Brödraskapet med Adolf Hitler (som, om han lyckats erövra Palestina, omedelbart skulle ha satt igång med utrotning av judarna där). Brödraskapet hade vid den här tiden, precis som nazisterna, ett utrotningsprogram för det judiska folket på sin agenda. Någon har sagt att Brödraskapet har och har haft samma betydelse för islamismen som det sovjetiska bolsjevikpartiet hade för världskommunismen och att de idag utgör en mall, både ideologiskt och organisatoriskt, för alla senare islamistgrupper (som al-Qaeda och Hamas).

Det är intressant att många svenska debattörer, som så tydligt fördömde Sverigedemokraterna, vilka har sitt ursprung i öppet rasistiska och nazistiska grupperingar, nu tycks välkomna Muslimska Brödraskapet utan att skärskåda dess ideologiska rötter. SD skulle stängas ute på grund av sina ideologiska rötter och inte få påverka. Muslimska Brödraskapet, med en tydlig koppling till Tredje riket och Hitler och Förintelsen, ska inlemmas.

Mattias Gardell skrev den 18/2 2011 ett inlägg i Aftonbladet med rubriken ”Per Albins bröder” (kan läsas här), där han bl a påstår att ”Muslimska Brödraskapet vill bygga ett folkhem – inte ett nytt Iran”. Gardell representerar den typ av intellektuella som alltid tycks stödja de onda krafterna (så länge som dessa hatar USA och Israel). I och för sig skulle jag önska att Gardell hade rätt och jag fel, men chansen att så skulle vara fallet är nog mycket liten. På andra ställen på min blogg och min hemsida har jag nämnt den kvinnliga psykiatrikern Wafa Sultan. Hon växte upp i Syrien med starkt troende muslimska föräldrar men har lämnat islam och är idag en mycket skarp kritiker av islam. Hon har relativt nyligen utkommit med boken Den Gud som hatar, där hon driver tesen att det inte är islamisterna som är problemet, utan islam själv, och framför allt Allah, som hon kallar ”Hatets Gud”. Tyvärr tyder mycket på att hon har rätt. (här kan läsaren se ett utdrag av en debatt hon har med en muslimsk teolog, och här får läsaren en bakgrund till vem Wafa Sultan är). Det som fick Sultan att ta avstånd från islam var när en av hennes professorer på den medicinska högskolan i Aleppo (i Syrien) mördades inför hela klassen. Vilka var då mördarna (som under mordet ropade ”Allahu Akbar” i vanlig ordning)? Jo medlemmar i Muslimska Brödraskapet (som enligt Gardell vill bygga ett folkhem).

Men tänk om utvecklingen i Egypten nu går mot sann demokrati? Och tänk om Brödraskapet har ändrat sig och nu nöjer sig med att arbeta politiskt. Problemet är att detta antagligen inte har någon betydelse. Målet är i alla fall detsamma; att införa sharíalagar fullt ut i Egypten, dvs Egypten som en rent muslimsk stat. Det spelar inte så stor roll om detta sker som i Iran, över en natt, eller om det sker stegvis under flera år. Hade kommunisterna fått makten i Sverige, hade utvecklingen antagligen inte blivit som i Sovjet, dvs en snabb, blodig revolution. I stället hade man gradvis gått längre och längre åt vänster. Slutresultatet skulle dock blivit detsamma som i Sovjet. Därför tror jag att det vore en katastrof av stora mått om Brödraskapet fick verklig makt i Egypten.

Det finns emellertid ett ytterligare alternativ, nämligen att egyptierna inte släpper in Brödraskapet i maktens korridorer. Medborgarna i Egypten kanske vill ha en sekulär demokrati. Ja det är en vacker tanke, frågan är bara om den är sann. Opinionsinstitutet PEW intervjuade i juni 2010, dvs innan revolten började, människor (såvitt jag kan förstå intervjuade man endast muslimer och inte kristna eller andra grupper) på Kairos gator (finns redovisad här: http://pewglobal.org/2010/12/02/muslims-around-the-world-divided-on-hamas-and-hezbollah/). Det visade sig att 95% av de intervjuade skulle välkomna att islam fick ett stort inflytande över politiken. 82% anser att man skall avrätta äktenskapsbrytare, 77% vill att man skall hugga händerna av tjuvar och 84% anser att man skall avrätta den som lämnar islam och blir ateist eller byter till en annan religion.

Man kan således inte avfärda möjligheten att Muslimska Brödraskapet blir en stark maktfaktor i det kommande Egypten, ja de kanske till och med får den absoluta makten där. Detta vore synnerligen obehagligt och farligt och Israel oroas mycket över denna möjlighet. Det fredsavtal som Israel har med Egypten skulle då antagligen rivas upp. Kanske inte omedelbart men på sikt. Antagligen skulle Egypten i så fall ganska snart börja rusta för krig med Israel och sedan överfalla Israel (i samarbete med Syrien och Jordanien och andra muslimländer) utan vare sig varning eller krigsförklaring (som man redan gjort flera gånger). Precis som när det gäller Hamas och Hizbollah har företrädare för Muslimska Brödraskapet vid några tillfällen deklarerat att målet är att förinta alla världens judar. Anarki eller att Mubarak kommer tillbaka till makten eller att militären styr Egypten är inte det mest skrämmande eller farliga scenariot (de två senare scenariorna ger ju åtminstone en viss stabilitet). Det verkligt otäcka vore om Muslimska Brödraskapet skulle få ett avgörande inflytande på Egyptens framtid.

Ett ännu obehagligare och inte alls omöjligt scenario är att revolten i islamvärlden sprider sig och att det hela slutar med att Egypten, Tunisien, Libyen, Algeriet, Yemen, Syrien och Jordanien inom några år styrs av islamister och att dessa sedan med förenade krafter, kanske med militärt stöd från Iran och Turkiet, kastar sig över Israel. Ett sådant angrepp skull Israel antagligen inte kunna stå emot utan hjälp från USA. Och Barak Obama är ett oskrivet blad när det gäller Israel. En sådan utveckling, om den skulle ske, vore antagligen inledningen till den Vedermöda som Uppenbarelseboken talar om. Det stora slutscenariot när ondskans och godhetens krafter kommer att mötas.

När det gäller Turkiet är utvecklingen mycket oroväckande. Landet kontrolleras sedan några år tillbaka av en regim som till grunden är islamistisk, även om de utåt sett försöker framstå som demokratiska och en del av den mänskliga civilisationen. Det finns dock många tecken på att landet långsamt är på väg mot att bli en islamistisk stat. Vår eminente utrikesminister Carl Blindt, förlåt jag menar Carl Bildt, tycks ha som sitt yttersta mål i livet att få med Turkiet i EU. Personligen tror jag detta vore en total katastrof både för EU och hela världen. Under den nuvarande regeringen har Turkiet förändrats från att vara en israelvänlig stat, som till och med samarbetade militärt med Israel, till att bli en svuren fiende till Israel. Turkiet är mycket starkt militärt och i kombination med ett kärnvapenbestyckat Iran (det är bara en tidsfråga innan detta är en realitet) utrustat med raketer som kan nå långt in i Europa, har vi en livsfarlig kombination, som mycket väl kan förlösa ett nytt världskrig (men som sagt då är vi antagligen inne i Uppenbarelsebokens scenarion).

För att vi skall få verklig demokrati i Egypten etc och verklig fred i Mellanöstern, måste islam förlora sitt politiska inflytande helt och hållet och nöja sig med att möta människors andliga och moraliska behov. Problemet är att islam som politisk maktfaktor är en grundläggande beståndsdel i islam. För att islam skall bli kompatibel med och kunna acceptera en sekulär stat, måste man bryta mot islams grundläggande doktriner. Detta förutsätter att islam utvecklas på ungefär samma sätt som många kristna samfund gjort under de senaste 50 åren, dvs att det muslimska prästerskapet avfaller från den ”rätta läran”. Detta är mycket osannolikt, eftersom hädelse inom islam straffas med döden (till skillnad från Svenska Kyrkan där hädelse belönas genom att man blir ärkebiskop). Den uppskattade livslängden för K G Hammar-liknande mullor torde vara synnerligen begränsad. Några minuter i bästa fall (längre kommer knappast en mulla, som uttrycker tvivel på någon av islam doktriner, att leva) är definitivt för lite tid för att åstadkomma några meningsfulla förändringar av islam.

Apropå islam så visade brittiska TV4 nyligen ett reportage, taget med dolda kameror, från några muslimska friskolor i England. Där visas hur lärarna talar om för eleverna att muslimer är överlägsna alla andra människor, att judar, hinduer etc är lågt stående varelser etc, etc. Representanter för skolorna har försökt bortförklara det som visades i programmet med att det var en ung, omogen lärare som nu fått sparken, som stod för övertrampen. Hade detta varit sant, hade det funnits hopp. Men tyvärr är inte dessa bortförklaringar sanna. Koranen, hadítherna och sharíalagen säger klart och tydligt att muslimer är överlägsna alla andra människor och att kristna och judar skall leva i ett slavliknande tillstånd i relation till muslimerna och att hinduer måste bli muslimer eller dö! Etc, etc. Läsaren rekommenderas att se detta program, som finns på Youtube (http://www.youtube.com/watch?v=v3hFT6gJ8NE). Programmet är uppdelat på flera filmer och länken leder till första avsnittet.

Vi lever i skrämmande tider. Att som merparten av de intellektuella stoppa huvudet i sanden och låtsas som att allt står väl till kanske känns skönt för stunden. Och dessutom framstår man ju som god och tolerant. Tyvärr försvinner inte rovdjuren för att strutsen stoppar huvudet i sanden. Inte heller försvinner problemen med islam genom att man låtsas som att de inte existerar. I stället kommer detta på sikt att leda till en katastrof av oanade mått, både för Sverige, Europa och stora delar av världen.