Ett par fältstudier och en konklusion

(Nedanstående artikel lade jag upp den 25/6. I morse fick jag mail från några av mina läsare, som påpekade att artikeln var borta. Google som tillhandahåller blogghotellet har ändrat i användargränssnittet och i vissa avseenden försämrat detta rejält. Jag råkade klicka på fel "knapp" häromdagen och trodde jag hade raderat alla mina artiklar. Så var tack och lov inte fallet, men tydligen lyckades jag radera just denna artikel. Det verkar som att den här artikeln är synnerligen viktig, eftersom det varit en kamp att åstadkomma den. Jag fick t ex datorstrul när artikeln var nästan klar, datorn startade plötsligt om när jag satt och skrev, och sedan kunde jag inte öppna Worddokumentet, där den fanns. Efter flera timmars arbete lyckades jag till slut få fram den. Nåja, här är den igen. Det är bra med backuper!)

Låt mig inleda med att citera svenska Wikipedias artikel om den Koptiska kyrkan:

Koptisk-ortodoxa kyrkan är den orientaliskt ortodoxa kristna kyrkan i Egypten. Koptiskan används traditionellt som kyrkospråk. Medlemmarna kallas kopter. Enligt traditionen är kyrkan bildad av evangelisten Markus omkring 42 e.Kr.

Kateketskolan i Alexandria är den äldsta kateketskolan i världen. Den grundades 190 av den lärde Pantanaeus, och den blev en viktig institution för religiös undervisning vid vilken Athenagoras, Clemens av Alexandria, Didymus den blinde och Origenes undervisade. Origenes anses vara teologins fader och var verksam med jämförande bibelstudier och bibelkommentarer. Origenes skrev mer än 6000 bibelkommentarer utöver sin berömda Hexapla, det första exegetiska verket som är vetenskapligt. Vid skolan gavs även undervisning i matematik, naturvetenskap och humaniora.

Araberna erövrade Egypten 641. Under tiden då Koptiska kyrkan stått under Bysantinska riket hade den lidit; egyptier hade torterats och dödats för att de ansågs vara heretiker. När araberna attackerade dem under befälhavaren Amr ibn al-As kämpade imperiets armé, men folket som förföljts var inte ovänliga mot sina nya härskare [här har uppenbarligen något blivit fel i texten, men man förstår ändå ungefär vad som menas]. De fick ställning som dhimmi ("skyddsfolk") och kallades Bokens folk, och de tilläts utöva sin religion under skydd av sharia.

Trots de politiska omvälvningarna förblev Egypten ett huvudsakligen kristet land, men långsamt skedde en konvertering till islam. Vid slutet av 1100-talet var landet i stort sett muslimskt, med en kristen minoritet. Detta skedde efter kalifen Al-Hakim bi-Amr Allahs förföljelser, och efter att arabiska blev tillåtet som liturgiskt språk av påven och patriarken Gabriel ibn-Turaik.

Egypten var således ett kristet land långt innan islam kom dit. Bysantinska riket, som nämns ovan, kallades också det Östromerska riket. Som påpekas ovan så behandlades kopterna illa när Egypten styrdes från Östrom. Bakgrunden till detta var att det under de första århundradena efter kristendomens uppkomst hade uppstått ett antal irrläror inom kristendomen (gnosticism, arianism etc – här kan du läsa mer om dessa), som hotade att splittra den unga religionen (ja som inte bara hotade utan också verkligen åstadkom stor skada). Detta ledde till bittra strider. Ofta med ord, men dessvärre också ibland med fysiska medel. Mycket tragiskt och helt oförenligt med Jesu klara undervisning. Dvs att man försvarar sanningen är inte fel (irrlärorna, som verkligen var irrläror och mycket väl kunde ha krossat kristendomen, var oförenliga med både Jesu ord, Apostlarnas undervisning och traditionen från Kyrkofäderna), men att använda fysiskt våld i sammanhanget går inte att motivera utifrån Jesu undervisning. Tyvärr har onda saker gjorts i Jesu namn (men inte befallda av honom – detta diskuterar jag i min artikel om kyrkohistoria på min hemsida), men nu är det inte det jag skall ta upp i föreliggande artikel.

Egypten var följaktligen ett av de länder där människor först anammade den kristna tron (inte genom våld utan genom omvändelse). Detta skedde mycket tidigt. Kanske bara något årtionde efter Jesu korsfästelse och uppståndelse. Mer än 500 år senare erövrade muslimerna (araberna) Egypten. Detta skedde med svärdet och inte genom att egyptierna frivilligt valde att bli muslimer. Wikipedia beskriver ovan, det som jag själv många gånger skrivit om i olika artiklar, dvs att kristna och judar betraktades som Bokens folk och tilläts att behålla sin tro. Kravet var att de underkastade sig islam och blev s k dhimmis. Så långt låter det kanske inte så farligt. Men som vi strax skall se så var det mycket värre än vad det låter (Wikipedia tenderar att framställa islam alltför välvilligt – läs gärna denna korta kommentar till vad Wikipedia skriver ovan.)

Bokens folk utgörs, förutom av judar och kristna, också av zoroastrer (den senare är en nästan utdöd persisk religion). Dessa tre grupper har en helig ”bok” som är äldre än Koranen och har därför, enligt Koranen, rätt att behålla sin tro om de underkastar sig islam. Givetvis fanns stora grupper i Egypten och andra länder i området som varken var kristna eller judar (observera dock att Wikipedia skriver att Egypten var ett "huvudsakligen kristet land"!). Dessa har enligt islam, till skillnad från Bokens folk, inte rätt att behålla sin tro, utan måste bli muslimer eller dö.

Begreppet Bokens folk (dhimmis) låter som sagt förhållandevis tolerant, och används ofta av Godhetskören när de vill visa att det inte finns något tvång inom islam. Kravet för islams beskydd är att man följer ett antal mycket kränkande regler, som varierade något från land till land och också berodde på hur välvillig regenten var för tillfället. Dessa regler innebar att man inte fick bygga nya kyrkor. Ja man fick inte ens reparera redan befintliga kyrkor. Man fick inte uttrycka sin tro så att muslimerna stördes, dvs man fick inte ringa i kyrkklockor, man fick inte sjunga så högt att det hördes ut etc. Dhimmis var förbjudna att äga vapen och att rida på häst. De fick inte bygga hus som var högre än muslimernas hus. När man mötte en muslim på trottoaren var man tvungen att kliva ned från trottoaren och gå ut på gatan, som kanske var en stinkande gyttjepöl (allt detta finns detaljerat beskrivet i sharíalagen). Allt gick ut på att visa på muslimernas överhöghet över Bokens folk. För att erhålla islams ”beskydd” (dvs att man slapp bli ihjälslagen – utom ibland) tvingades Bokens folk dessutom att betala en straffskatt, jizya (denna är förordnad i Koranen).

Beroende på prästerna och den lokale härskaren kunde dhimmilagarna ta sig mer eller mindre vidriga uttryck. Jizya, dvs straffskatten, kunde t ex i vissa muslimska samhällen uppgå till 200 procent av inkomsten, vilket i praktiken var samma sak som att kristna och judar tvingades att bli muslimer för att överleva. Att titta en muslim i ögonen betraktades som en skymf (det tolkades som att en ynklig hund öppet utmanar sin herre och härskare) och kunde leda till att man blev ihjälslagen och gärningsmannen gick då alltid fri. Att leva som dhimmi handlade således om apartheid av värsta slag (enligt Godhetskören är allt vad muslimerna gör charmigt, så jag antar att man skulle kunna kalla denna typ av diskriminering för charmpartheid). I vissa muslimska länder var förtrycket mindre än i andra. I t ex Marocko, som av olika skäl hörde till de mer toleranta muslimska länderna, kunde judar och kristna leva ganska drägligt under vissa perioder.

Islam hade uppenbarligen en period av viss tolerans, när också vetenskap blomstrade inom islam (dock inte på grund av islam utan trots islam, eftersom själva tänkandet i islam inte uppmuntrar till vetenskapliga aktiviteter). Tack vare att muslimerna erövrade Alexandria (för den som inte vet det så är detta en egyptisk stad) med sitt berömda bibliotek, fick de tillgång till antikens lärdomsskatter. Dessvärre brände de ned biblioteket i minst två omgångar, men många viktiga böcker räddades undan av mer förnuftiga araber (och kristna). Det var bl a dessa böcker som inspirerade araberna till att göra vissa begränsade vetenskapliga upptäckter, som sedan på omvägar förmedlades till Europa (Här finns en längre artikel om detta intressanta ämne).

Till en början hade de militära ledarna inom islam stor makt (av uppenbara skäl – utan dem hade man inte kunnat erövra de områden man erövrade). Så småningom började emellertid prästernas inflytande öka och på 1100-talet hade prästerna tagit makten nästan helt och hållet (islam är egentligen mer ett politiskt system än en religion). Då upphörde all vetenskap och filosofi inom islamvärlden och man frös tiden och stannade i utvecklingen. Man kan säga att hela islamvärlden idag befinner sig mentalt på 1100-talet när det gäller människosyn, kvinnosyn, samhällssyn, världsbild, humanism, moral etc. Samtidigt använder man modern teknologi, vilket leder till samhällen fulla av motsägelser och absurditeter.

Wikipedia skriver, ”långsamt skedde en konvertering till islam. Vid slutet av 1100-talet var landet i stort sett muslimskt, med en kristen minoritet. Detta skedde efter kalifen Al-Hakim bi-Amr Allahs förföljelser, och efter att arabiska blev tillåtet som liturgiskt språk av påven och patriarken Gabriel ibn-Turaik.” Dvs precis som jag skriver så drogs de muslimska tumskruvarna åt allt mer och på 1100-talet fanns bara en liten kristen minoritet kvar, medan resten hade konverterat (ofta av tvång eller nödvändighet) till islam.

Ovanstående utgör en bakgrund till dagens ämne. Egypten (och Nordafrika, Syrien etc) var kristna områden innan islam påbörjade sin utbredning. Dessa länder erövrades av islam med svärdets hjälp och invånarna tvingades (mer eller mindre) att konvertera till islam.

Detta faktum nämns nästan aldrig i dagens media, utan läsaren eller tittaren eller lyssnaren får ofta intrycket att islam alltid (sedan urminnes tider) har härskat i Egypten etc, och tack var muslimernas oerhörda godhet och tolerans har man tillåtit en judisk och kristen minoritet (som egentligen inte har något där att göra) att existera. Men det är inte sanningen. Den är att islam är som en gökunge, som knuffar ut de andra ungarna ur boet. Islam har erövrat Egypten från egyptierna och mer eller mindre med tvång infört islam som statsreligion (om inte legalt så i praktiken).

Godhetskören, som ju vill vara mästare i godhet, talar ofta om Nordamerikas indianer, och hävdar att dessa har större rätt till Nordamerika än den vite mannen. Och jag håller med. Behandlingen av Nordamerikas och Sydamerikas ursprungsbefolkningar är en skamlig historia, som den vite mannen har all anledning att skämmas för (det finns också andra förtryckare av indianerna – i många länder i Sydamerika förtrycks indianerna av de svarta i lika hög grad som de svarta någonsin har förtryckts av de vita). Men om nu indianerna har större rätt till den amerikanska kontinenten än den vite mannen, eftersom de var där före den vite mannen, så måste i konsekvensens namn de kristna kopterna ha större rätt till Egypten än vad araberna (och islam) har. Kopterna och kristendomen fanns ju i Egypten långt innan araberna kom dit. Men sådan logik biter givetvis inte på Godhetskören. Det blinda hatet tar inte intryck av några som helst logiska eller faktabaserade argument.

I Världen idag kunde man för några veckor sedan läsa en artikel med rubriken "Kristna skall konvertera eller lämna landet”. Landet i fråga är Egypten.

Egyptisk nättidning citerar Muslimska brödraskapets presidentkandidat:

Enligt den populära egyptiska nyhetssajten El Bashayer säger Muhammad Mursi, Muslimska brödraskapets presidentkandidat, att alla kristna i landet ska konvertera till islam, tvingas lämna landet eller acceptera att betala en särskild skatt för icke-muslimer [precis i skrivande stund, den 24/6 läste jag på Text-TV att Mursi vunnit presidentvalet i Egypten. Kanske dags för Mel Brooks att göra en ny parodifilm, ”Det våras för mullorna”?].

Den arabiska våren, ja. Vår för vem? För de kristna tycks det snarare handla om höst eller iskall vinter. Så nu är det inte nog med att de kristna, som fanns i Egypten 500 år innan islam ens var påtänkt, skall leva som en förtryckt minoritet. Nu skall de kastas ut eller konvertera (dvs upphöra att vara kristna) eller betala jizya. Godhetskören brukar ofta tala om den vers i Koranen som säger att det inte finns något tvång i religionen. Här ser vi tolkningen av denna vers tillämpad i praktiken.

Den aktuella versen hittar vi i Sura 2:257. Problemet är att man aldrig citerar hela versen. Man säger bara ”Koranen hävdar klart och tydligt att det finns inget tvång i religionen…” Och det låter ju bra. Men låt oss se hur versen fortsätter, "Det finns inget tvång i religionen, den rätta vägen är tydligt skild från förvillelsen..." Det är helt uppenbart att "den rätta vägen" syftar på islam, som således är "tydligt skild från förvillelsen". Den senare omfattar med andra ord alla andra religioner, och då bl a kristendom och judendom. Koranen tar således totalt avstånd från alla andra religioner och kallar dem "förvillelser” (detta tycker Godhetskören är charmigt men när kristna kallar islam för en förvillelse, vilket islam är enligt Bibeln, då tuggar Godhetskören fradga av raseri och beskyller de kristna för att vara intoleranta och fulla av hat). Vad jag tror att Koranen försöker säga här är ungefär, "det är så uppenbart att islam är den rätta vägen, att varje uppriktig människa frivilligt måste välja att bli muslim när han/hon får islam presenterad för sig". Alltså finns inget tvång, eftersom alla ärliga människor frivilligt kommer att vilja bli muslimer när de får ta del av Koranens budskap. Hur det skall gå för dem som inte frivilligt väljer islam, återkommer vi strax till.

Muhammad Mursi vann således det egyptiska presidentvalet. Det skedde med knapp majoritet. Aftonbladet hade med anledning av detta en artikel den 24/6 med rubriken ”Läget spänt i Egypten efter Mursis valseger”. Man konstaterar där att Mursis seger går tvärtemot viljan hos demonstranterna på Tahrirtorget i Kairo, vilka var de som triggade den arabiska ”våren”. Samtidigt skriver man om Mursi, ”Mursi förespråkar en vidsynt, modern form av islamistisk agenda som ska ta Egypten, med sina omkring 80 miljoner invånare, Arabvärldens folkrikaste nation, in i en ny demokratisk era”. ”Vidsyntheten” hos den moderna islamismen innebär således att de kristna egypterna skall lämna landet eller bli muslimer eller betala en straffskatt för att de är kristna. I mina ögon låter det vare sig vidsynt eller modernt. Det låter snarare som intolerant och medeltida.

Godhetskörens standardbortförklaring är att Muslimska brödraskapets version av islam inte är ett uttryck för den ”sanna islam”, som är tolerant och kärleksfull och barmhärtig. Tja, vad är den ”sanna islam” då? Det måste rimligen vara den islam man hittar i Koranen, hadítherna och sharíalagen, dvs islams heliga skrifter. Ingen har anklagat Muslimska brödraskapet för att vara avfälliga muslimer (dvs islams motsvarighet till K G Hammar och hans gelikar), som kompromissar med Koranen för att passa in islam i vad som är politiskt korrekt i Västvärlden. Nej, de följer exakt vad islams heliga skrifter befaller de troende att göra. Muslimska brödraskapet är inte islamister, detta begrepp är något som Godhetskören hittat på för att blanda bort korten (eller möjligen i någon form av missriktad välvilja). Många muslimer erkänner inte begreppet islamism, eftersom de menar att det västvärlden kallar islamism i själva verket är den sanna islam. Det Muhammad Mursi säger ovan är inte ett uttryck för någon extrem form av islamism, utan för den ”sanna islam”. Det han säger är exakt vad Koranen och hadítherna och sharíalagen föreskriver.

Någon vecka senare hade Världen idag en annan artikel på samma tema, men den här gången handlade det om Syrien (vanliga media tar inte upp sådant här, annat än i extrema undantagsfall, eftersom det inte är bra reklam för islam). Rubriken var ”kristna uppmanas lämna syrisk stad”.

Efter ett ultimatum från en befälhavare för den väpnade oppositionen flyr nu kristna från staden Qusayr i västra Syrien. De kristna fruktar att bli måltavlor, förgöras eller drivas ut, säger Neville Kyrke-Smith, direktor för brittiska Aid to the Church in Need till Catholic News Agency.

General Abdel Salam Harba, militär ledare för en väpnad gren inom den syriska oppositionen, gav förra fredagen ett ultimatum till den kristna i staden Qusayr, nära Homs, att de måste lämna staden, rapporterar Vatikanens nyhetsbyrå Fides. Två katolska präster som lämnat staden uppger för Fides att de hört utrop från minareter med uppmaningar till kristna att lämna staden.

Källor i staden uppger att islamistiska extremister inom oppositionen betraktar de kristna som "otrogna", beslagtar deras tillhörigheter och utför massavrättningar, skriver Barnabas Fund.

Men alla oppositionella grupper står inte bakom utspelet mot de kristna. I ett uttalande till Fides på måndagen i förra veckan, från upprorsledarna i staden, sägs att de "levt sida vid sida med våra älskade kristna bröder och systrar i årtionden". Där konstateras också att de flesta kristna familjer, liksom många muslimska familjer, lämnat Qusayr för två månader sedan efter intensiv granatbeskjutning mot staden från regeringstrogna styrkor, skriver Barnabas Fund.

Som påpekas i artikeln så står inte alla muslimer bakom hoten mot de kristna. Självklart finns muslimer som är fina människor och som vill leva i fred med kristna och judar. Problemet är att islam, enligt min inte så ringa mening, genom sin våldspropaganda tar fram det sämsta hos människan (Koranen är full av uppmaningar till våld mot kristna och judar och andra i islams ögon förhatliga grupper – läs själv Koranen och bilda dig en egen uppfattning i stället för att lita enbart på vad Godhetskören säger eller vad jag säger). Många muslimer upplever sig säkert som schizofrena när de skall försöka jämka ihop sina personliga åsikter med sin religion. Problemet är att de riskerar att dödas om de protesterar mot mullornas skräckvälde.

Precis som Egypten så var Syrien ett kristet land långt innan islam fanns. Bibeln berättar t ex om hur aposteln Paulus (som hette Saulus innan han blev kristen) blev omvänd när han var på väg till Damaskus. Så även här har islam kommit som en inkräktare för att sedan ta över landet och betrakta de som var där före islam som att de inte hör hemma i landet. Det kallas fräckhet. Oerhörd fräckhet, och talar inte gott för islam!

På senare tid har antalet muslimska attacker mot kristna och kristna kyrkor i Nigeria trappats upp. Norra Nigeria är huvudsakligen muslimskt medan södra delen av landet huvudsakligen är kristet.

Nu säger visserligen Koranen att de kristna har rätt att behålla sin tro i ett muslimskt land, enligt vad som beskrivits ovan. Men det finns många kryphål som gör att muslimerna ändå kan angripa de kristna och ha full sanktion för detta i Koranen. De kan t ex hävda att de kristna inte underkastat sig islam fullt ut (ett påstående som nästan är omöjligt att motbevisa – under historiens gång har det ibland räckt med att en jude eller kristen inte klivit åt sidan när en muslim kommit gående, eller sagt emot en muslim, för att utlösa massakrer med hundratals döda (oftast på judar men även kristna).

Observera att Nigeria inte är ett muslimskt land. Muslimerna är inte ens i majoritet (de kristna utgör över 50 procent av befolkningen enligt de senaste uppskattningarna). Men det ligger i islams natur att härska. Alla måste böja sig för islam (i Sverige utgör muslimerna än så länge en minoritet – ändå försöker de inskränka vår lagstadgade yttrande- och tryckfrihet och blir alltmer fräcka i sina krav på särbehandling). Och vi ser samma tendens i Egypten. I presidentvalet deltog endast 51 procent av egypterna. Det var bara ett par hundra tusen fler (av 50 miljoner röstberättigade) som röstade på Mursi än på den andre presidentkandidaten. Trots detta kräver Muslimska brödraskapet att få bestämma 100 procent av landets framtida utveckling (de kristna har inte ens rätt att existera som jämlikar i Mursis Egypten). Det låter inte speciellt demokratiskt.

Den 18/6 kunde man läsa följande på SVT text:

Nigeria: Islamister bakom kyrkattentat

Islamistgruppen Boko Haram uppgav i dag att den låg bakom de våldsamma attackerna mot tre kyrkor i Nigeria i går.

Minst 52 människor dödades och tre gånger så många skadades när självmordsbombare utlöste sina sprängladdningar vid kyrkor i staden Kaduna.

En talesperson för Boko Haram säger att dåden var en hämnd för kristnas våld mot muslimer. Men de allra flesta dödsoffren krävdes när kristna gick till motattack [fetstil tillagt av Krister].

Ofta när SVT och andra av den politiska korrekthetens basuner rapporterar om muslimska våldsdåd mot kristna är man mycket noga med att påpeka att kristna minsann inte är ett dugg bättre (ja snarare ännu värre). Om kristna slår tillbaka står det ofta i rubriken att kristna angripit muslimer, och sedan i artikeln kan man möjligen läsa att det hela utlöstes av att muslimer hade dödat ett antal kristna (det är exakt samma sak när man rapporterar från Israel). Ovanstående artikel är inget undantag, även om rubriken är förvånansvärt korrekt (kanske var det någon sommarvikarie som ännu inte fått lära sig hur en slipsten skall dras, som satte rubriken).

Det är inte lätt att förstå vad meningen "En talesperson för Boko Haram säger att dåden var en hämnd för kristnas våld mot muslimer. Men de allra flesta dödsoffren krävdes när kristna gick till motattack" betyder. Ingick offren för de kristnas motattack i de 52 som dog vid självmordsattackerna? Om om svaret är nej på den frågan, måste dödsoffren när kristna gick till motattack vara betydligt fler än 52. Detta har jag mycket svårt att tro. Men som sagt, SVT etc slår knut på sig själva i sin iver att svärta ner kristna och judar och höja islam till skyarna. Och då blir det inte alltid logiskt.

Men visst, det förekommer säkert att kristna till slut blir så ursinniga att de slår tillbaka. Detta är emellertid inte förenligt med Jesu lära (som förmedlas genom Evangelierna och som definierar den kristna tron). Inte heller är det förenligt med någon av de andra skrifterna i Nya Testamentet (jag återkommer strax till detta). Men även om det inte är förenligt med vad Jesus lärt oss, är det mänskligt att försvara sig och även att kanske slå tillbaka när ens far eller mor eller son eller dotter mördats. Men det är så gott som aldrig de kristna som börjar.

Faktum är att fler kristna i världen mördas varje år för sin tro, än under de värsta förföljelserna i Romarriket. Kristna martyrer dör för sin rätt att tro och för sin rätt att predika evangeliet. Muslimska martyrer dör när de mördar icke-muslimer för att tvinga dem (mot deras vilja) att bli muslimer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ja muslimer mördar även andra muslimer för den delen – det är kanske inte för inte som den före detta muslimen Wafa Sultan kallar Allah för ”hatets Gud”. Hatet tycks inom islam ha samma framträdande plats som kärleken i den kristna tron. Det finns en avgrund mellan kristendomen och islam när det gäller tolerans, omsorg om de svaga och sjuka, kärlek, respekt etc (sedan kan det finnas kristna som inte lever upp till detta, men kristendomen definieras inte av pastorer, biskopar eller kristna generellt utan av Jesus Kristus). Angrepp på kristna, judar och andra icke-troende är helt förenligt med Koranens budskap. Ja inte bara förenligt, muslimerna uppmanas därtill av sina heliga skrifter. Låt oss titta på några koranverser:

I sura 9:29 läser vi:

Strid mot dem som inte tror på Allah och den Sista Dagen och som inte förbjuder det som Allah och hans budbärare har förbjudit, och inte heller erkänner sanningens Religion, även om de är Bokens Folk [dvs judar, kristna och zoroastrer] tills de i villig underkastelse betalar Jizya [den straffskatt som diskuterats ovan] och erkänner sig underkuvade.

Sura 8:28 säger har följande att säga om ”fridsfursten” Muhammed:

Det tillkommer ej profeten [dvs Muhammed] att taga fångar, förrän han anställt ett blodbad på jorden.

Jesus utgöt sitt blod för att sona våra synder. Muhammed uppmanar oss att utgjuta andra människors blod.

Och sura 9:5 har följande uppmuntrande budskap:

Men när de fridlysta månaderna gått till ända, så döda månggudadyrkarna, varhelst i finnen dem.

Till månggudadyrkarna räknas de kristna, eftersom de enligt Muhammed tror på tre Gudar; Fadern, Sonen och den Helige Ande (muslimerna har uppenbarligen inte förstått vad treenigheten innebär – Gud är en men uppenbarar sig för människan i tre olika former, som var och en är en person skild från de andra men ändå i enhet med helheten).

Om du nu tillhör Godhetskören och läser detta, så vet jag precis vad du tänker. Jag genomskådar ditt mörka hjärta. Du tänker så här, "Ja, men det finns lika mycket uppmaningar till våld i Gamla Testamentet som det finns i Koranen. Så det så." För det första stämmer inte detta, men då kommer vi in på teologi, som kräver stort utrymme för att förklara. Det enklaste motargumentet är att Koranen säger sig vara Guds sista uppenbarelse till människan. Den anses av muslimerna vara överlägsen Nya Testamentet och ännu tydligare visa vem Gud (Allah) är. Alltså måste Koranen jämföras med Nya Testamentet. Och vid en sådan jämförelse kommer Koranen till korta när det gäller höghet, kärlek, moral, tolerans, medmänsklighet etc, etc. Så käre medlem i Godhetskören, om du påstår att det finns verser i Nya Testamentet som innehåller motsvarande uppmaningar till våld som de Koranverser jag citerar ovan, ange då bok, kapitel och vers eller tig!!!

Vi ser tendenserna hos islam. Man erövrar ett land, eller infiltrerar landet, och när man är tillräckligt många eller har tillräcklig makt så gör man om samhället till ett muslimskt samhälle, där icke muslimer antingen får leva i underdånighet i ett apartheidliknande tillstånd eller dödas eller fördrivs. Och sedan ger man sken av att muslimerna härskat i detta land "sedan urminnes tider” (det är muslimernas standarduttryck som dumma västerlänningar köper utan att tänka) och att de kristna eller judarna är inkräktare i området, fast det i själva verket är tvärtom.

Det vi ser just nu i Europa i allmänhet och i Sverige i synnerhet, är inledningen till ovanstående. När muslimerna uppnått den ”kritiska massan” genom att föda många fler barn än de etniska européerna, och genom massinvandring påhejad av Godhetskören, vars medlemmar har en uppenbar dödslängtan, så kommer det att gå här som i Libanon (som var ett kristet land innan palestinierna kom dit på 1980-talet och förstörde landet). Antingen tar islam över utan motstånd (med tanke på svenska folkets ofattbara feghet och aningslöshet är det väl antagligen så det kommer att gå till i Sverige) eller också blir det inbördeskrig (vilket är det troliga scenariot i England och Frankrike, eftersom dessa länder inte består av ynkryggar i samma höga grad som Sverige – England är ju obesegrat i krig och muslimerna där anar nog inte vad som kommer att drabba dem när och om de försöker ta över landet).

Käre läsare, ser du verkligen fram mot detta? Jag tror att få ser fram mot ett islamistiskt Sverige. Inte ens stämledarna i Godhetskören vill nog ha en sådan framtid för Sverige, hur mycket de än tycks hata sitt fosterland. Men om man nu inte ser fram mot det jag beskriver, varför får vägen mot undergången fortsätta och till och med eskalera? Jo, därför att man inte tror att det jag skriver stämmer. Men i så fall – motbevisa mig! Och inte med politiskt korrekt nonsens utan med fakta och logik. Tack!

Om du kan motbevisa mig i det jag skriver i olika artiklar om vår invandringspolitik och om islam, så lovar jag att jag resten av mitt liv skall skriva artiklar som kommer att få till och med Centerpartiets partiledare Annie Lööf att framstå som talesman för Sverigedemokraterna!

Allt står väl till... eller...

Tänkte ge lite mer information om Muslimska Brödraskapet (Per-Albin Hanssons ideologiska bröder om man får tro Matthias Gardell), vilka omnämndes i en av mina senaste bloggar. I norsk TV sändes i november 2010 en dokumentär om Brödraskapet. Programmet var gjort av en irakisk invandrare, som flydde från Irak till Norge för att han ville leva i fred och i religiös och politisk frihet. Han vill definitivt inte leva i ett Norge med sharíalagar, vilket Muslimska Brödraskapet vill införa. Programmet är mycket ambitiöst gjort och innehåller bl a intervjuer gjorda i Egypten med ledare för Brödraskapet. Även många andra intervjuas; både avhoppare och folk med förstahandskunskaper om Muslimska Brödraskapet. Speciellt du som tror att jag överdriver när jag skriver om faran med islam bör se detta program (det kan ses här). När du sett detta program kan du svara på följande två frågor:

1.Tror du att programmet ger en helt felaktig bild av Brödraskapet?
2.Vill du leva i ett Sverige och ett Europa där Brödraskapet har den absoluta makten?
3.Om Du svarat nej på fråga 1 och 2, vad tänker du göra åt saken? Om du inte gör något, kommer du (om du är ung) eller dina barn att vara medborgare i det nya Kalifatet, där prästerna bestämmer och där unga våldtagna kvinnor (som våldtagits av t ex sin egen farbror och inte vågat ropa på hjälp, eftersom de fruktar att släkten kommer att tro att de förfört farbrorn) stenas.

Simon Wiesenthalcentret har precis i dagarna publicerat ett dokument där man ingående granskar Muslimska Brödraskapet.Titeln är “'Hitler Put Them in Their Place': Egypt’s Muslim Brotherhood’s Jihad Against Jews, Judaism, and Israel [Hitler satte dem på plats: Egyptens muslimska Brödraskaps Jihad mot judar, judendom och Israel]” (dokumentet kan läsas här i sin helhet). Visst får rubriken oss att tänka på Per-Albin Hansson och den svenska folkhemstanken, eller hur? Det är ju varje fall så Matthias Gardell tycks se på saken. Du som tycker att jag överdriver när det gäller Brödraskapet, läs detta dokument!!!


Tv5 har börjat visa en programserie med titeln ”Den hemliga miljonären”. Idén har man fått från bl a USA och England, där man sänt en sådan serie i flera år. Tanken är att en miljonär bosätter sig incognito i en fattig stadsdel. Han/hon låtsats sedan vara en vanlig människa och arbetar t ex som jobbare på någon arbetsplats (ibland på det företag han/hon själv äger). Där lär han känna olika personer och deras öden. Så småningom hittar mijonären en person (eller flera) som är i akut behov av hjälp eller förtjänar uppmuntran och avslöjar då vem han/hon är. Och så får personen i fråga kanske sin utbildning till läkare betald eller får pengar till handpenningen på huset eller vad det nu kan vara. Ibland är upplösningen väldigt rörande.

Nu skulle man göra ett avsnitt med den rika hotellägaren Salka Börjesson Eynon, som lämnar sin vardag för att bo i en invandrartät stadsdel i Malmö (i programbeskrivningen sägs Rosengård, men det är tydligen fel, det skall vara Södra Sofielund). Jag saxar från Aftonbladet den 22/2 2011 (artikeln kan läsas här).

I kvällens avsnitt av "Den hemliga miljonären" är det förmögna hotellägaren Salka Börjeson Eynon, 48, som lämnar lyxiga vardagen för att bo i ett av Malmös stökigaste områden: Rosengård. Redan vid ankomsten blev hon och produktionsteamet utsatta för gatulivet. Tittarna får se hur kameran sluttar neråt mot marken när stämningen blir allt mer hotfull.
– Stäng kameran nu för helvete, skriker en av männen som omringar dem.
– Sen kom det fram flera andra och då skrek de "Vi har våra egna lagar. Ni har inget här att göra". Det kändes väldigt osäkert, säger Salka.
– Det är inte frågan om de hade vapen eller inte. Det har de ju där, fortsätter hon.

På länken kan man också se ett filmavsnitt från inspelningen.

Det är uppenbart att muslimska ungdomar anser att de äger vissa delar av Malmö. Man kunde tycka att de skulle uppvisa någon form av tacksamhet för att de fått komma hit, att de fått ta hit sina anhöriga, att de får gratis skolgång, sjukvård etc, trots att de många gånger inte betalt in ett enda öre till svenska samhället, dvs de försörjs av svenska skattebetalare. Invandrare från Sydamerika, Polen etc uttrycker ofta tacksamhet gentemot sitt nya land. Och vill inget hellre än integreras. Och försöker dessutom göra rätt för sig. Dessvärre tycks tacksamhet inte ligga för muslimer (självklart finns det muslimska invandrare som är tacksamma, men dessa märks knappast). Islam gör ju anspråk på världsherravälde och kräver att alla skall underkasta sig denna religion, antingen genom att bli muslimer eller genom att leva i ett apartheidliknande tillstånd gentemot muslimerna. Varför skulle man då vara tacksam för att man fått komma till Sverige? Sverige kommer ju snart att vara en del av Kalifatet och man tar ju bara för sig av det som i princip redan tillhör islam.

Vi kommer att få se alltmer av detta. Malmö är bara början. Till slut kommer situationen att bli helt outhärdlig och då kommer vi att få våldsamma konflikter mellan muslimer och andra grupper i Sverige (och Europa). Och förmodligen slutar det med ett blodigt inbördeskrig (det är min absoluta övertygelse). Islam är nämligen omättlig och går inte att förhandla med. Det är ju så ondskan alltid fungerar. Islams absoluta och icke förhandlingsbara mål är att erövra Europa och införa sharíalagar (och sedan erövra hela världen). Problemet är inte att islamisterna har detta som sin agenda. Problemet är att islams heliga dokument (Koranen och hadítherna) befaller muslimerna att tvångsislamisera hela världen. Förhandlingar och diskussioner kan inte hindra detta, enbart fördröja det oundvikliga slutet. Samma sak gäller situationen i Mellanöstern. Inga förhandlingar kan skapa verklig fred mellan araber och judar, så länge som islam har något som helst politiskt inflytande. De fredsavtal som just nu finns mellan Israel och Egypten respektive Jordanien är bara tillfälliga, i väntan på att islam skall bli tillräckligt starkt för att krossa Israel en gång för alla och sedan utrota det judiska folket från jorden yta. Ur islamisternas (och dessvärre också ur islams) synpunkt finns inget annat slutmål. Den enda fråga som återstår är hur stor del av muslimerna som stöder islamisterna (dessa tolkar Koranen och hadítherna helt korrekt, därför är det endast avfälliga muslimer som vill ha en permanent fred med Israel och den kristna världen). Tyvärr tror jag det är en förkrossande stor del som stöder islamisterna.

Hur stor del av tyska folket stödde Hitler? Det finns inga exakta siffror, men man vet i alla fall att det var en mycket, mycket stor andel. Därför anser jag att det är fel att säga att nazisterna genomförde Förintelsen. Det var de tyska och österrikiska folken som genomförde Förintelsen (plus en del andra folk; ukrainare, ester, letter, litauer, vitryssar, ungrare, rumäner för att nu nämna de allra värsta förbrytarländerna).

Det hade gått att stoppa Hitler innan Andra Världskriget bröt ut. Hade man lyssnat på Churchill, som ville detta, hade tiotals miljoner människoliv sparats. Nu gjorde man inte det. I stället försökte man förhandla med Hitler för att visa hur god och snäll man var. Detta ledde till minst 50 miljoner döda. Var Chamberlain verkligen så god och snäll? Churchill kallades för övrigt ”krigshetsare” i svenska media före krigsutbrottet. Det är ju så den politiska korrektheten fungerar.

Än är det möjligt att stoppa islamisterna i Europa. Eller skall vi göra samma misstag den här gången som när det gällde nazisterna? Både islamister och nazister är samma andas barn och har samma slutmål på sin agenda. Väntar vi för länge med att sätta ner foten blir priset fruktansvärt högt (om vi nu inte böjer oss under islam och blir antingen muslimer eller dhimmis). Vi måste visa muslimerna i Europa att vi inte accepterar det som pågår. Jag anser t ex att de muslimer i Malmö, som hotade tv-teamet där och som hävdade att de har sin egna lagar, skall fråntas sitt svenska medborgarskap och utvisas till de länder de kommer från. Punkt slut! Endast sådana signaler kan hindra en utveckling mot det inbördeskrig, som jag tyvärr tror kommer att drabba oss.

Jag såg f ö att Polishögskolan skulle besöka Moskén vid Medborgarplatsen för att ragga elever där. Man vill ha en mångkulturell poliskår. Och det låter ju bra. Och det är bra. Problemet är bara att Moskén vid Medborgarplatsen är en tummelplats för islamister. I flera reportage med dolda mikrofoner har man bandat predikningar där som talar om judarnas utrotande och som förhärligar terror på olika sätt. Är det sådana poliser vi vill ha i vårt land? Som vid ett större terrordåd, när det kanske blir eldstrider mellan polis och islamistgrupper, börjar skjuta sina egna kollegor i ryggen. För det är precis vad som kommer att hända. Det är därför som muslimer inte får göra lumpen i Israel. Israelerna har lärt sig detta ”the hard way”. En muslims högsta prioritet ligger inte mot sitt land utan mot islam. Druserna, som bor i Israel får däremot göra lumpen, eftersom de alltid är lojala mot det land de bor i. Det är en del av den drusiska religionen, precis som att Bibeln uppmanar de kristna att vara lojala medeborgare i sina respektive länder.

Det tycks som att svenska folket (och hela Europas folk) är ett folk som med fri vilja arbetar på sin egen undergång. Det är fascinerande och samtidigt äckligt att se. Jag förstår inte riktigt hur det blivit så. Framtiden ser sannerligen mörk ut för vårt land och hela Europa (speciellt Västeuropa). Det enda som skulle kunna rädda oss vore ett direkt ingripande av Gud.

Svenskarnas längtan efter sin egen undergång framgår allt tydligare. I höstas ankom drygt 200 asylsökande till Frösö Park, gamla F4, på Frösön. En av de asylsökande, som kom från Somalia, angav som skäl varför han borde få stanna i Sverige:

– Jag är duktig på fotboll. Finns det någon fotbollsklubb här i Östersund som behöver en bra spelare. Jag är bra, förklarade Drogba Dini.

Endast två av de 200 har fått asyl i Sverige (fotbollsdrömmar är inte något giltigt asylskäl). Några av de som fick avslag tog då ut sin ilska – på boendet. Man slog helt enkelt sönder rummen och klottrade på väggarna. Nu pågår en totalrenovering av boendet.

Med anledning av vandaliseringen av flyktingförläggningen frågade Östersundsposten ett antal boende i Frösön om man ska ta emot fler flyktingar. Man tycker att invånarna i Frösön skulle vara upprörda eller arga på grund av det som hänt. Alla intervjuade svarade dock ja på frågan (nu vet man ju inte om tidningen tog bort de svar som var kritiska till invandring). Det är till att vara med i Godhetskören (här kan läsaren ta del av några av svaren). Man riktigt ser (det finns bilder på de som svarar) hur snälla de goda Frösöborna är, när de avger sina politiskt korrekta svar, vilka applåderas av alla rekordeliga människor. Och visst, jag tycker att vi skall ta emot invandrare. Men jag tycker att vi i första hand skall koncentrera oss på att hjälpa människor i sina respektive länder eller i närområdet (där så är möjligt). Då kan vi hjälpa 100 gånger fler än vi gör idag (det kostar inte 2000 kr per dag att hjälpa någon i Somalia eller i något av Somalias grannländer). Men även om vi skall ta emot invandrare i rimliga mängder, tycker jag inte att vi skall acceptera att invandrare tar över delar av våra städer, att de hotar svenskar som demonstrerar för Israel eller hotar yttrandefriheten i vårt land. Sådana invandrare skall omedelbart fråntas sitt svenska medborgarskap (om de lyckats få ett sådant) och skickas tillbaka till sina hemländer.

Fortsätter vi på den farliga och självdestruktiva väg vi anträtt, kommer vi snart att ha verkligt invandrarfientliga och rasistiska partier i vår riksdag. Och dessa kommer att få allt större makt. Det skulle förvåna mig om SD får mindre än 12 procent i nästa val. Och då kommer också de invandrare som vill integreras och som vill vara lojala svenska medborgare och som vill försörja sig, och som är värdefulla för vårt land, att drabbas. De invandrare som kastar sten på demonstrationer som stöder Israel, som hotar vår yttrandefrihet etc är inte en tillgång för vårt land. De är en belastning och har inget här att göra. Vi har ingen skyldighet att hjälpa sådana människor.

Jag kommer säkert att vara död innan det blir verkligt otäckt i vårt land. Det kommer förmodlgen att dröja minst 25 år eller kanske mer (men det kan också gå fortare — enligt vad som framkommer i den norska filmen tror Brödraskapet att de kommer att härska i Europa redan 2021, vilket jag har svårt att tro, men å andra sidan vem kunde 1935 tro att Tyskland skulle vara en rykande ruinhög tio år senare). Även utan våld så kommer islam att härska i Europa om ca 50 år, på grund av att den muslismka befolkningen växer mycket snabbare än den inhemska. Representanter för Brödraskapet reser just nu runt i hela Europa och uppmuntrar muslimerna att skaffa så många barn som möjligt.

Ärligt talat struntar jag i hur det går för Sverige och Europa. På sätt och vis tycker jag det vore rätt åt svenskarna och européerna om de blev tvångsislamiserade och tvingades gå omkring i niqab och att all icke-islamsk kultur förbjöds. Det vore ett lagom straff för svenskarnas israelhat. Och inte minst vore det ett lämpligt straff för svenskarnas förakt för sitt eget land och sin egen kultur. Ett folk som föraktar sin egen kultur förtjänar att vara ett annat folks slavar. Men det som gör mig ledsen och också mycket förvånad, är svenska folkets likgiltighet inför sina egna barns framtid. Vill man verkligen lämna efter sig ett Sverige till sin barn, där inbördeskrig rasar och där bussar och tunnebanor självmordsbombas dagligen? Jag har svårt att tro det. Men varför accepterar man då islamiseringen av Sverige? Och hur tänker man när det gäller de homosexuella, som man ju säger sig värna om. Enligt hadítherna och sharíalagen skall en ogift man som begår en homosexuell handling straffas med 100 piskrapp medan en gift man skall stenas till döds. Tänker svenskarna böja sig under detta? Då kan det ju inte ha varit så mycket bevänt med toleransen och omsorgen om de homosexuella.

Min fråga är: ”Är definitionen på att vara god att man vill överlämna sitt eget land till en främmande inkräktare som vill förslava oss?” Om det är defintionen på att vara god, vilket det tycks vara, ja i så fall får jag väl stoltsera med min ondska. Jag tänker i alla fall inte lägga mig ner och dö när en aggressiv angripare vill stjäla mitt land och min kultur!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Personligen anser jag att de politiker, som just nu är på väg att överlämna vårt land till en främmande inkräktare, är landsförrädare. I feghetens och den politiska korrekthetens namn leder de vårt land in i undergången och kommer på sikt att skapa ett ofattbart lidande för de medborgare de fått i uppdrag att värna om. Det tycks som att våra politiker har oändligt mycket mer välvilja gentemot de som försöker ta över vårt land än de har mot sitt eget folk. Att man är på god väg att lägga ned hela det svenska försvaret, vilket givetvis kommer att underlätta för den som planerar att ta över vårt land, utgör ett ytterligare indicium på att våra politiker är landsförrädare. Jag påstår inte att våra politiker medvetet och avsiktligt förråder vårt land. Förräderiet är med all sannolikhet oavsiktligt och har sin grund i att den politiska korrektheten hindrar politikerna att tänka logiskt. Men även om det är oavsiktligt är det landsförräderi, eftersom det bottnar i feghet och ansvarslöshet.

Har jag fel i det jag säger om islam och min fruktan för islamiseringen av Europa? Ja ingen vore gladare än jag om så vore fallet. Överbevisa mig då! Så skall jag med glädje ändra mina åsikter. Men då får du komma med mer än personangrepp riktat mot mig. Och du kan bespara mig dina politiskt korrekta, innehållslösa floskler. Det jag kräver är hårda fakta och inte åsikter. Då måste du bevisa för mig att islam inte är vad jag säger att islam är. Och det tror jag inte att du kan. Men visst, du kan ju alltid försöka. Jag väntar med spänning.

Egyptens ödesval

Det som sker just nu i Tunisien och Egypten, och som kanske också verkar vara på väg att ske i en del andra muslimska länder (Libyen, Yemen m fl) hälsas med glädje av de flesta intellektuella i Västvärlden. Man tycker sig här se en motsvarighet till franska revolutionen eller Berlinmurens fall. Förtryckta folk reser sig mot sina förtryckare och blir fria. Demokrati införs och lyckan är fullständig.

På samma sätt hälsades revolutionen i Iran av Västvärldens journalister och kulturelit. Nu skulle folket befrias från den USA-stödde Shahens förtryck. Och visst var Shahen en förtryckare och visst var han stödd av USA, men han var bara en ynklig amatör jämfört med den som sedan tog över, dvs Ayatollah Khomeini. Skillnaden var att Shahen förtryckte för att behålla sin makt och sin rikedom medan Khomeini förtryckte i Allahs namn. Den senare typen av förtryck, dvs förtryck i en religions eller en ideologis namn, är ofta mångdubbelt värre, eftersom den religiöse ledaren eller ideologen förtrycker med gott samvete. Han gör det ju för folkets bästa. Rövarhövdningen eller despoten tröttnar kanske så småningom på att förtrycka och stjäla och våldta när han blivit mätt på rikedomar och vackra kvinnor (eller vad han nu strävar efter), eller också kanske så småningom samvetet hinner ifatt honom. Ideologen/den religiöse ledaren å sin sida sover gott om natten, oavsett hur många han mördat under dagen. Hans mördande är ju ett led i den Stora Lyckans Projekt, där Paradiset är slutmålet. Och då är inga offer för stora (speciellt inte när det gäller de offer andra människor måste göra – diktatorn själv står ju över allt sådant).

Risken finns att samma sak som skedde i Iran nu kommer att ske i Egypten. När det gäller Tunisien, där vågen av folkligt uppror startade, finns större hopp. Enligt en undersökning som publicerades 1/2 2010 av IMPACT-SE (Institutionen för övervakning av fred och kulturell tolerans i utbildningen) är Israel och Tunisien (före den senaste tidens händelser) de mest toleranta länderna i Mellanöstern. Undersökningen konstaterar att Tunisien visar Israel på kartan, till skillnad från de flesta andra länderna i regionen, inkluderande Egypten. De flesta islamländer nämner överhuvudtaget inte Israel i sin skolutbildning. Israel utmärks i skolböckernas kartor med ett vitt område, betecknat ”Entiteten”. Dock skall man inte vara alltför optimistisk när det gäller Tunisien. För några dagar sedan samlades radikala muslimer utanför synagogan i Tunis och skanderade "Allahu Akbar" (Gud är stor) och "Khaybar, Khaybar...” (Å judar, Mohammeds arme kommer åter..).

De senaste dagarna har mycket hänt i Egypten. Mubarak har avgått och landet har en interimsregering. Demonstrationerna på Tharirtorget i Kairo har till största delen varit förvånansvärt fredliga, även om en svensk journalist blev allvarligt knivskuren och svävade mellan liv och död under några dagar och CBS kvinnliga reporter blev överfallen av en folkmassa på 200 personer och svårt misshandlad och våldtagen (och sedan räddad av bl a egyptiska kvinnor). Militären har visat en anmärkningsvärd återhållsamhet när det gäller våldsanvändning, vilket är ett gott tecken. Mubarak har uppenbart förberett sin flykt ( i skrivande stund har han ännu inte lämnat landet utan befinner sig på sitt residens i Sharm-el-Sheik i Sinai). Enligt uppgifter har Mubarak under sin tid vid makten lyckats skrapa ihop en privat förmögenhet på någonstans mellan 20 och 400 miljarder kronor. Det säger en hel del om hur det går till i sådana här länder – när Arafat dog var han för övrigt en av jordens rikaste regenter. EU kräver nu att de banker där Mubaraks pengar finns skall frysa tillgångarna så att de kan återlämnas till Egypten.

Frågan är nu vad som skall hända. Skall hela den nuvarande makteliten petas direkt (flera av dem har redan försvunnit ur rampljuset) eller kommer de att tillsammans med militären fortsätta att styra landet efter att man (antagligen) genomfört en del kosmetiska (eller kanske till och med verkliga) reformer? Och vad kommer att hända så småningom? Kommer Muslimska Brödraskapet, som hittills legat lågt och sagt att man inte har några politiska aspirationer, att få politiskt inflytande?

Muslimska Brödraskapet har under de senaste decennierna arbetat på att bli politiskt och socialt etablerade. Man arbetar med hjälp för fattiga, med skolor etc och säger sig ha övergett terrorn som verktyg. Detta har fått många av Europas intellektuella att se Brödraskapet som en viktig del av Egyptens framtid.

Det finns dock all anledning att se med oro på ett Egypten där Brödraskapet utgör en maktfaktor. Under Andra Världskriget samarbetade Muslimska Brödraskapet med Adolf Hitler (som, om han lyckats erövra Palestina, omedelbart skulle ha satt igång med utrotning av judarna där). Brödraskapet hade vid den här tiden, precis som nazisterna, ett utrotningsprogram för det judiska folket på sin agenda. Någon har sagt att Brödraskapet har och har haft samma betydelse för islamismen som det sovjetiska bolsjevikpartiet hade för världskommunismen och att de idag utgör en mall, både ideologiskt och organisatoriskt, för alla senare islamistgrupper (som al-Qaeda och Hamas).

Det är intressant att många svenska debattörer, som så tydligt fördömde Sverigedemokraterna, vilka har sitt ursprung i öppet rasistiska och nazistiska grupperingar, nu tycks välkomna Muslimska Brödraskapet utan att skärskåda dess ideologiska rötter. SD skulle stängas ute på grund av sina ideologiska rötter och inte få påverka. Muslimska Brödraskapet, med en tydlig koppling till Tredje riket och Hitler och Förintelsen, ska inlemmas.

Mattias Gardell skrev den 18/2 2011 ett inlägg i Aftonbladet med rubriken ”Per Albins bröder” (kan läsas här), där han bl a påstår att ”Muslimska Brödraskapet vill bygga ett folkhem – inte ett nytt Iran”. Gardell representerar den typ av intellektuella som alltid tycks stödja de onda krafterna (så länge som dessa hatar USA och Israel). I och för sig skulle jag önska att Gardell hade rätt och jag fel, men chansen att så skulle vara fallet är nog mycket liten. På andra ställen på min blogg och min hemsida har jag nämnt den kvinnliga psykiatrikern Wafa Sultan. Hon växte upp i Syrien med starkt troende muslimska föräldrar men har lämnat islam och är idag en mycket skarp kritiker av islam. Hon har relativt nyligen utkommit med boken Den Gud som hatar, där hon driver tesen att det inte är islamisterna som är problemet, utan islam själv, och framför allt Allah, som hon kallar ”Hatets Gud”. Tyvärr tyder mycket på att hon har rätt. (här kan läsaren se ett utdrag av en debatt hon har med en muslimsk teolog, och här får läsaren en bakgrund till vem Wafa Sultan är). Det som fick Sultan att ta avstånd från islam var när en av hennes professorer på den medicinska högskolan i Aleppo (i Syrien) mördades inför hela klassen. Vilka var då mördarna (som under mordet ropade ”Allahu Akbar” i vanlig ordning)? Jo medlemmar i Muslimska Brödraskapet (som enligt Gardell vill bygga ett folkhem).

Men tänk om utvecklingen i Egypten nu går mot sann demokrati? Och tänk om Brödraskapet har ändrat sig och nu nöjer sig med att arbeta politiskt. Problemet är att detta antagligen inte har någon betydelse. Målet är i alla fall detsamma; att införa sharíalagar fullt ut i Egypten, dvs Egypten som en rent muslimsk stat. Det spelar inte så stor roll om detta sker som i Iran, över en natt, eller om det sker stegvis under flera år. Hade kommunisterna fått makten i Sverige, hade utvecklingen antagligen inte blivit som i Sovjet, dvs en snabb, blodig revolution. I stället hade man gradvis gått längre och längre åt vänster. Slutresultatet skulle dock blivit detsamma som i Sovjet. Därför tror jag att det vore en katastrof av stora mått om Brödraskapet fick verklig makt i Egypten.

Det finns emellertid ett ytterligare alternativ, nämligen att egyptierna inte släpper in Brödraskapet i maktens korridorer. Medborgarna i Egypten kanske vill ha en sekulär demokrati. Ja det är en vacker tanke, frågan är bara om den är sann. Opinionsinstitutet PEW intervjuade i juni 2010, dvs innan revolten började, människor (såvitt jag kan förstå intervjuade man endast muslimer och inte kristna eller andra grupper) på Kairos gator (finns redovisad här: http://pewglobal.org/2010/12/02/muslims-around-the-world-divided-on-hamas-and-hezbollah/). Det visade sig att 95% av de intervjuade skulle välkomna att islam fick ett stort inflytande över politiken. 82% anser att man skall avrätta äktenskapsbrytare, 77% vill att man skall hugga händerna av tjuvar och 84% anser att man skall avrätta den som lämnar islam och blir ateist eller byter till en annan religion.

Man kan således inte avfärda möjligheten att Muslimska Brödraskapet blir en stark maktfaktor i det kommande Egypten, ja de kanske till och med får den absoluta makten där. Detta vore synnerligen obehagligt och farligt och Israel oroas mycket över denna möjlighet. Det fredsavtal som Israel har med Egypten skulle då antagligen rivas upp. Kanske inte omedelbart men på sikt. Antagligen skulle Egypten i så fall ganska snart börja rusta för krig med Israel och sedan överfalla Israel (i samarbete med Syrien och Jordanien och andra muslimländer) utan vare sig varning eller krigsförklaring (som man redan gjort flera gånger). Precis som när det gäller Hamas och Hizbollah har företrädare för Muslimska Brödraskapet vid några tillfällen deklarerat att målet är att förinta alla världens judar. Anarki eller att Mubarak kommer tillbaka till makten eller att militären styr Egypten är inte det mest skrämmande eller farliga scenariot (de två senare scenariorna ger ju åtminstone en viss stabilitet). Det verkligt otäcka vore om Muslimska Brödraskapet skulle få ett avgörande inflytande på Egyptens framtid.

Ett ännu obehagligare och inte alls omöjligt scenario är att revolten i islamvärlden sprider sig och att det hela slutar med att Egypten, Tunisien, Libyen, Algeriet, Yemen, Syrien och Jordanien inom några år styrs av islamister och att dessa sedan med förenade krafter, kanske med militärt stöd från Iran och Turkiet, kastar sig över Israel. Ett sådant angrepp skull Israel antagligen inte kunna stå emot utan hjälp från USA. Och Barak Obama är ett oskrivet blad när det gäller Israel. En sådan utveckling, om den skulle ske, vore antagligen inledningen till den Vedermöda som Uppenbarelseboken talar om. Det stora slutscenariot när ondskans och godhetens krafter kommer att mötas.

När det gäller Turkiet är utvecklingen mycket oroväckande. Landet kontrolleras sedan några år tillbaka av en regim som till grunden är islamistisk, även om de utåt sett försöker framstå som demokratiska och en del av den mänskliga civilisationen. Det finns dock många tecken på att landet långsamt är på väg mot att bli en islamistisk stat. Vår eminente utrikesminister Carl Blindt, förlåt jag menar Carl Bildt, tycks ha som sitt yttersta mål i livet att få med Turkiet i EU. Personligen tror jag detta vore en total katastrof både för EU och hela världen. Under den nuvarande regeringen har Turkiet förändrats från att vara en israelvänlig stat, som till och med samarbetade militärt med Israel, till att bli en svuren fiende till Israel. Turkiet är mycket starkt militärt och i kombination med ett kärnvapenbestyckat Iran (det är bara en tidsfråga innan detta är en realitet) utrustat med raketer som kan nå långt in i Europa, har vi en livsfarlig kombination, som mycket väl kan förlösa ett nytt världskrig (men som sagt då är vi antagligen inne i Uppenbarelsebokens scenarion).

För att vi skall få verklig demokrati i Egypten etc och verklig fred i Mellanöstern, måste islam förlora sitt politiska inflytande helt och hållet och nöja sig med att möta människors andliga och moraliska behov. Problemet är att islam som politisk maktfaktor är en grundläggande beståndsdel i islam. För att islam skall bli kompatibel med och kunna acceptera en sekulär stat, måste man bryta mot islams grundläggande doktriner. Detta förutsätter att islam utvecklas på ungefär samma sätt som många kristna samfund gjort under de senaste 50 åren, dvs att det muslimska prästerskapet avfaller från den ”rätta läran”. Detta är mycket osannolikt, eftersom hädelse inom islam straffas med döden (till skillnad från Svenska Kyrkan där hädelse belönas genom att man blir ärkebiskop). Den uppskattade livslängden för K G Hammar-liknande mullor torde vara synnerligen begränsad. Några minuter i bästa fall (längre kommer knappast en mulla, som uttrycker tvivel på någon av islam doktriner, att leva) är definitivt för lite tid för att åstadkomma några meningsfulla förändringar av islam.

Apropå islam så visade brittiska TV4 nyligen ett reportage, taget med dolda kameror, från några muslimska friskolor i England. Där visas hur lärarna talar om för eleverna att muslimer är överlägsna alla andra människor, att judar, hinduer etc är lågt stående varelser etc, etc. Representanter för skolorna har försökt bortförklara det som visades i programmet med att det var en ung, omogen lärare som nu fått sparken, som stod för övertrampen. Hade detta varit sant, hade det funnits hopp. Men tyvärr är inte dessa bortförklaringar sanna. Koranen, hadítherna och sharíalagen säger klart och tydligt att muslimer är överlägsna alla andra människor och att kristna och judar skall leva i ett slavliknande tillstånd i relation till muslimerna och att hinduer måste bli muslimer eller dö! Etc, etc. Läsaren rekommenderas att se detta program, som finns på Youtube (http://www.youtube.com/watch?v=v3hFT6gJ8NE). Programmet är uppdelat på flera filmer och länken leder till första avsnittet.

Vi lever i skrämmande tider. Att som merparten av de intellektuella stoppa huvudet i sanden och låtsas som att allt står väl till kanske känns skönt för stunden. Och dessutom framstår man ju som god och tolerant. Tyvärr försvinner inte rovdjuren för att strutsen stoppar huvudet i sanden. Inte heller försvinner problemen med islam genom att man låtsas som att de inte existerar. I stället kommer detta på sikt att leda till en katastrof av oanade mått, både för Sverige, Europa och stora delar av världen.