Idag tänkte jag skriva lite grand om kristofobin i vårt land (och i hela västvärlden).
För någon månad sedan valdes en ny rektor vid Lunds Universitet, Per Eriksson. Det framkom så småningom att denne tidigare varit medlem i en pingstkyrka (numera är han med i Evangeliska Frikyrkan, där man också tror på Gud – huugha!). Sex lärare vid universitet skrev omedelbart ett protestbrev, där man begärde att någon annan skulle väljas till rektor. En av dem, universitetslektor Cecilia Hägerhäll, sade i Sydsvenska Dagbladet:
Han tillhörde en rörelse där man menar att Bibeln är Guds ord, punkt. Och pingstpastorn Åke Green säger att homosexualitet är en synd. Det är inte en sådan person som passar att vara rektor. Pingstkyrkan är ju en rätt extrem vetenskapsfientlig rörelse. Hade han varit buddhist hade det varit mycket mer okontroversiellt.
Det tycks som att Hägerhäll har vissa problem med demokratibegreppet plus att hon framstår som djupt okunnig i vissa avseenden. Det finns nämligen mängder av framstående forskare som är troende kristna. Det finns inte någon som helst motsättning mellan att vara bibeltroende kristen (kan det finnas någon annan kristen?) och att vara framgångsrik vetenskapsman/kvinna. På min hemsida har jag många, många exempel på detta. Tack och lov tog inte regeringen något intryck av protestskrivelsen, utan fastställde i veckan Per Erikssons utnämning. Att universitetslärare på fullt allvar kan ifrågasätta om en troende kristen skulle kunna vara universitetsrektor, väcker farhågor. Man undrar vart Sverige är på väg.
Kristofobin är inte bara verksam i Sverige. Nyligen så tvingades Michael Reiss, direktor för utbildningsfrågor vid Royal Society (Englands motsvarighet till vetenskapsakademin och kanske den mest berömda av alla vetenskapsakademier) att avgå. Kravet på hans avgång kom från tre nobelpristagare, efter att Reiss nyligen vid en vetenskapsfestival sagt att kreationisters argument borde bemötas i skolan och att ”en lärare bemöter kreationismen bäst om denne ser kreationismen som en världsåskådning och inte som en missuppfattning”. Reiss är professor vid London Institute of Education och utbildad präst i Anglikanska Kyrkan. I sitt tal påpekade Reiss mycket noga att han inte ansåg att man skulle undervisa om kreationism utan att han avsåg de fall när elever väckte frågor om skapelse. En av de som krävde Reiss’ avgång, Harold Kroto (nobelpristagare i kemi 1996) motiverade sitt ställningstagande på följande sätt, ”Jag anser inte att någon som har en personlig religiös världsåskådning är lämpad att representera det vetenskapliga samhället i dessa frågor.” Man undrar om Kroto anser att någon som har en ateistisk världsåskådning är lämpad att representera det vetenskapliga samhället? Kroto må vara nobelpristagare, men någon filosof är han definitivt inte. Vetenskap är inte ekvivalent med ateism. Vetenskap tar överhuvudtaget inte ställning i religiösa frågeställningar. Intressant är att Richard Dawkins, som ofta framstår som nästan besatt av hat mot Gud och kristna, var kritisk mot behandlingen av Michael Reiss. Han tyckte att kravet på Reiss avgång ”kommer lite för nära en häxjakt för min smak”.
Vem vet vad framtiden bär i sitt sköte. Kanske kommer troende kristna (kan det finnas några andra kristna?) att förbjudas att verka som lärare, läkare, piloter etc. Man kanske befarar att en kristen pilot ber till Gud i stället för att försöka rädda ett störtande plan. Själv är jag ganska så kunnig i flyghistoria, eftersom det är ett av mina intressen. Jag kan i sammanhanget nämna att några av Andra Världskrigets främsta flygaress var troende kristna. Två av Englands skickligaste jaktpiloter blev präster efter kriget. Att en troende kristen skulle vara en sämre lärare, pilot etc är fullständigt nonsens. Snarare tvärtom. En kristen läkare har en helt annan grund för en human människosyn än vad en ateist och evolutionist har. Enligt evolutionsteorin har människan inget som helst värde överhuvudtaget, annat än vad en viss individ väljer att tillskriva henne. Och det valet kan ju göras på många sätt. Hitler var en ivrig evolutionist, som dessutom älskade djur. Himmler likaså. I Nazityskland fanns mängder av lagar som garanterade djurens rätt (men inga som garanterade människornas rätt). Det påminner inte så lite om dagens Sverige, där den som skjuter en varg kan straffas lika hårt som den som mördar en människa. Nu säger jag inte att alla evolutionister är nazister. Självklart inte. Men en sak är säker, alla nazister var evolutionister!
När företrädare för vetenskapen försöker framställa vetenskapen som inneboende ateistisk, har de slagit in på en farlig väg. Vetenskap riskerar då att bli ideologi. Ett av många medel för att avkristna samhället. Just nu är trycket att vara politiskt korrekt när det gäller intelligent design och religion oerhört starkt. På sikt kommer detta antagligen att slå tillbaka på ateisterna själva, helt enkelt därför att de har fel. Till slut kommer människor att reagera över de överdrivna anspråk på tolkningsföreträde som ateismens representanter har.
Oavsett vilken världsbild jag har, skall detta inte påverka min vetenskapliga integritet. Vetenskapen är en metod, vars regler formulerats av människor. Definitionsmässigt utesluter man allt som kan störa vår förmåga att dra säkra slutsatser. Därför har det övernaturliga ingen plats i vetenskapens modeller. Men inte heller ateismens världsbild har någon plats i dessa modeller. Huruvida det finns en övernaturlig verklighet eller ej, är en fråga som helt ligger utanför vetenskapens domän. Vetenskapen är definitionsmässigt oförmögen att se Gud. Detta är emellertid ingen brist hos Gud. Det är en brist hos vetenskapen (om nu Gud finns). Vetenskapen förser oss med användbara modeller av den fysiska, inomvärldsliga verkligheten. Den är oförmögen att ge oss absoluta sanningar, vilket ateisterna tycks mena. Låt oss inte dra växlar på vetenskapen som den inte kan leva upp till! Det är inte till gagn för vetenskapen. Tvärtom!
Tidigare har jag skrivit några bloggar plus en längre artikel på min hemsida (se länk högst upp till höger) om Per Kornhalls bok Skapelsekonspirationen. Nu inträffade det som jag väntat på. Kornhall tilldelades av Föreningen Humanisterna (ateisternas förening) årets Hedeniuspris. Motiveringen lyder:
I Hedenius anda och med stark förankring i den sanningssökande upplysningstraditionen har han under 2008 tagit sig an en av vår tids mest försåtliga osanningar: intelligent design. Med gedigen vetenskaplig grund parad med mångårig egen erfarenhet av trosrörelsen har Per Kornhall förmågan att både genomskåda och åskådliggöra intelligent designs bristande vetenskaplighet, liksom det propagandamaskineri med vilket den förfäktas. Per Kornhall har med humor, intellektuell skärpa och med stor pedagogisk begåvning bidragit till upplysning i vår tid.
Visserligen hade jag förväntat mig att han skulle få priset (det är ju inte så mycket som händer på ateistfronten, så skriver någon en bok som företräder ateismen är det en jättehändelse i denna lilla värld). Men ändå, det föranleder frågan, ”Måste man vara orättfärdig bara för att man är ateist?” Det borde ju inte behöva vara så. Man tycker att den som dragit slutsatsen att Gud inte finns borde kunna vara lika mycket demokrat och sanningssökare som den som dragit någon annan slutsats. Nu vet jag inte hur noggrant man läst boken. En enkel kontroll skulle t ex visat hur oärligt Kornhall handskas med citat. I min artikel om hans bok ger jag ett antal exempel på hur han citerar min hemsida helt ryckt ur sitt sammanhang, och hur hans källhänvisningar är så oklara att det är omöjligt för läsaren att kontrollera från vilka artiklar citaten är hämtade. Bara detta borde diskvalificerat boken för Hedeniuspriset. Ingemar Hedenius var en ärlig sanningssökande person, som jag högaktar, och jag är övertygad att han just nu roterar i sin grav över att förknippas med Kornhalls bok. Om jag vore ateist (vilket jag var fram till 1978) skulle min reaktion inför Kornhalls bok var densamma som evolutionsfilosofen Michael Ruse’s reaktion efter att ha läst Richard Dawkins bok Gudsillusionen, ”När jag läser Dawkins bok skäms jag över att vara ateist…”
Den humor man talar om i prismotiveringen lyser såvitt jag kan se helt med sin frånvaro. Det enda jag hittar i Kornhalls bok är ett vitriolliknande hat och inget annat. Ett totalt förakt för alla andra åsikter utom Kornhalls egna. Genom att ge Kornhall Hedeniuspriset kastar Humanisterna en skugga över Hedenius goda namn plus att de dessutom avslöjar sig själva. De står inte alls på sanningens och rättens sida. De står för åsiktsförtryck och tankediktatur och lögn. Jag förstår inte varför.
De recensioner Kornhall fått har varit uppseendeväckande positiva. DN, SvD och Dala-Demokraten var översvallande. Inte en enda negativ kommentar. Jag kan inte minnas att jag någonsin i hela mitt 65-åriga liv läst så odelat positiva recensioner av en bok (och då inkluderar jag böcker av nobelpristagare). Detta har jag kommenterat i tidigare bloggar. Intressant är att den enda recension som varit lite kritisk (även om den huvudsakligen var positiv) fanns i tidningen Folkvett, som ges ut av Föreningen Vetenskap och Folkbildning (som dessvärre tycks ha starka kopplingar till ateismen). Recensionen var skriven av Sverker Johansson, fysiker och lärare vid Jönköpings Universitet. Att Johansson inte helt ryckts med i lovprisningarna av Kornhalls bok, kanske har att göra med att han är fysiker och inte biolog.
Att en bok som är så full av hat och förakt mot andra människor, fått ett så positivt bemötande i stort sett överallt är på sätt och vis förvånande. Men på sätt och vis inte. Den politiska korrekthetens tryck är mycket, mycket stort i vårt land. Även framstående forskare rycks med i den intellektuella pöbelhopen. Utan några andra jämförelser erinrar jag om att två av Hitlers ivrigaste medlöpare var fysikerna Johannes Starck och Philipp Lenard, båda nobelpristagare i fysik. Så även framstående vetenskapsmän kan gå vilse i ideologiernas träskmarker. Det kanske vore bättre om evolutionisterna och biologerna lämnade de filosofiska spekulationerna åt filosoferna.
Jag kan inte låta bli att nämna att jag för några veckor sedan var på Jönköpings Universitet och talade om intelligent design. I studentkårens veckobrev nämndes min föreläsning. Den som skrev brevet visste tydligen inte om hur kontroversiellt ämnet är. Så några timmar senare, när vederbörande fått reda på sin fadäs, kom en ”Viktig rättelse”.
Ett mycket olyckligt misstag skedde i dagens nyhetsbrev. Det är inte Studentkåren som arrangerar föreläsningen om intelligent design, något som inte framgår av texten…
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att detta stycke slunkit igenom. Något liknande kommer aldrig mer att inträffa.
Det påminner lite om Katolska Kyrkans syndabekännelse ”mea culpa, mea maxima culpa (min skuld, min stora skuld)”. Det påminner också om intellektuella som gjorde avbön under Maos kulturrevolution, där de bekände vilka eländiga borgerliga förrädare de varit och bad ordförande Mao om förlåtelse. Som sagt, politisk korrekthet är ett intressant fenomen. Det tragiska är att det är så fördummande. Jag tror, att när historien fäller sin dom över 2000-talets första decennium, så kommer detta att kallas ”dumhetens och förljugenhetens decennium”. I sovjetstaten var lögnen satt i system. Tidningarna ljög. Skolan ljög, föräldrar ljög för sina barn och barnen för sina föräldrar. Äkta makar ljög för varandra och man ljög till och med för sig själv, när man intalade sig att man levde i ett paradis på jorden. Det känns som vi börjar närma oss detta tillstånd även i vårt land. Lögnen är satt i system. Men lögnen avslöjas alltid. För eller senare kommer ett barn att med hög röst ropa, ”Men han har ju inga kläder på sig. Han är ju naken”. Och de vuxna kommer att skämmas över sin ynklighet.
