Den ”kristne” palestiniern Edward Said (1935-2003) utkom 1978 med sin bok
Orientalism. Där driver Said följande tes: Västvärldens uppfattning om Orienten (och då framför allt arabvärlden) är helt felaktig. Europas kolonialism, imperialism och politiska dominans över Orienten har gjort att även den mest kunnige och välmenande och sympatiskt inställde europeiske forskare, författare, konstnär etc gett en förvrängd bild av Orienten. Dessa ofta välvilliga men felinformerade personer kallar Said för ”orientalister”, och deras (enligt honom) ”snedvridna” syn på Orienten för ”orientalism”, vilket är avsett som en nedsättande omdöme. I förlängningen av Saids tankegångar ligger tanken att allt negativt i arabvärlden är Västvärldens fel. Genom kolonialismen, utsugningen, godtyckliga gränsdragningar mellan artificiellt konstruerade länder (som Jordanien, Irak etc) och tillsättandet av ”lydiga” regenter tagna ur den arabiska makteliten, har Västvärlden korrumperat arabvärlden. Därför ser det ut som det gör i dessa länder, menar Said.
I
Defending the West (Prometheuss 2007) går den före detta muslimen Ibn Warraq tillrätta med begreppet orientalism och visar att Saids resonemang är fullt av motsägelser och bristande historieförståelse. Warraq skriver:
Det sistnämnda arbetet [Saids ”Orientalism”] lärde en hel generation av araber konsten av självömkan – ”om det inte vore för de onda imperialisterna, rasisterna och sionisterna, skulle vi än en gång vara en stor nation” – uppmuntrade de islamska fundamentalisterna på 1980-talet, tystade varje form av kritik mot islam och till och med stoppade framstående islamologers forskning, eftersom dessa kände att deras upptäckter kanske skulle förolämpa muslimerna…
I en
längre artikel på min hemsida redogör jag för Warraqs argumentering mot Said.
