Evolutionsteorin – vetenskap eller ideologi?

Den idag kanske mest accepterade definitionen av naturvetenskap gavs av 1900-talsfilosofen Karl Popper och brukar kallas falsifikationskriteriet. Detta säger att en teori måste vara falsifierbar för att räknas som vetenskap, dvs det måste finnas en eller flera observationer som vid ett visst utfall falsifierar (motbevisar) teorin. Enligt den s k Standardmodellen kan t ex inga elementarpartiklar med särtal O och elektrisk laddning –2 existera. Skulle vi upptäcka en enda sådan partikel, skulle Standardmodellen omedelbart falla. Således är Standardmodellen en i Poppers mening vetenskaplig teori. ”Gummibandsteorier” som kan anpassa sig till vad man än observerar (t ex vissa psykologiska teorier), är omöjliga att falsifiera och deltar därför inte i det vetenskapliga spelet.

Jag skulle vilja postulera ett ytterligare villkor för att en teori skall få kallas vetenskaplig – Renards tvivelfikationskriterium. Enligt detta gäller följande:

För att en teori skall anses vara vetenskaplig måste det vara möjligt och tillåtet att ifrågasätta den. Och då inte bara att ifrågasätta detaljer i teorin utan även teorins själva grundvalar. Detta ifrågasättande måste dessutom öppet kunna publiceras och diskuteras i vetenskapliga sammanhang. Teorier som inte på allvar kan eller får ifrågasättas utgör pseudovetenskap oavsett vad som för övrigt gäller dessa teorier.

Ett magnifikt exempel på en, enligt Renards tvivelfikationskriterium, pseudovetenskaplig teori är evolutionsteorin. Att ifrågasätta denna är absolut förbjudet. En forskare som på något sätt uttrycker tvivel på evolutionsteorins grundläggande postulat, riskerar att få hela sin karriär förstörd. Ingen vetenskaplig publikation skulle våga publicera en artikel som på allvar ifrågasätter evolutionsteorin (dvs huruvida en evolution från encelliga organismer till människa, enbart styrd av darwinismens mekanismer, verkligen är möjlig).

När Stephen C Meyer 2004 lyckades få in en vetenskapligt granskad artikel om intelligent design i Proceedings of the Biological Society of Washington ledde detta till att tidskriftens chefredaktör, Dr Richard Sternberg, fick sparken. Denne var synnerligen väl meriterad och hade bl a två doktorsgrader, en i molekylär evolution och en i systemteori och teoretisk biologi. Men vad hjälper det när man begått den oförlåtliga synden, att kritisera den heliga evolutionen. Då rycker den evolutionära inkvisitionen ut och kättarbålet tänds.

Som sagt, evolutionsteorin tycks inte delta i det vetenskapliga spelet, eftersom den inte på allvar får ifrågasättas eller granskas. Slutsatsen blir att den övergripande inte utgör en del av det naturvetenskapliga projektet (även om vissa detaljer i teorin är naturvetenskap) utan att det handlar om en ideologi med vetenskapliga ambitioner.