Nedslag I: I tidskriften Fokus (9-17/4 2009) fanns en artikel om Annika Östberg (se tidigare bloggar) med rubriken ”En mänsklig tragedi” (hela artikeln kan läsas här). I artikeln intervjuas Karolina Johnsson, som suttit många år i fängelse i Thailand för heroinsmuggling. Johnsson pläderar för att svenskar dömda för brott utomlands, där strafftiden kan vara mycket längre än här hemma, bör överföras till Sverige. Reportern frågar då ”I fallet Dawit Isaak har det klagats mycket på den så kallade tysta diplomatin. Vilken modell är mest effektiv i sådana här fall?” Östbergs situation jämförs alltså med Isaaks situation. Detta framstår för mig som horribelt. Den svenske medborgaren Dawit Isaak, som är av eritreanskt ursprung, sitter fängslad i sitt hemland på grund av att han arbetat för yttrandefrihet och demokrati där. Han är inte någon kriminell person som för egen vinning stjäl eller mördar. Tvärtom har han varit beredd att riskera sitt liv för sitt lands frihet. Annika Östberg å andra sidan har suttit fängslad på grund av hon varit djupt inblandad i två mord (dessutom är hon dömd för ett tredje mord). Jag förstår inte hur man på något sätt kan nämna Östberg och Isaak i en och samma artikel. Det är som att jämföra Adolf Hitler med Moder Théresa. Östberg är en simpel brottsling, som varit med om att mörda tre personer, medan Isaak tillhör mänsklighetens goda krafter.
Apropå överskriften till artikeln (”En mänsklig tragedi”) så finns det fler mänskliga tragedier än att Annika Östberg suttit många år i fängelse, vilket jag anser vara synnerligen välförtjänt. Den polisman som Annika Östberg aktivt hjälpte till att mörda, hade en fru och två döttrar, som fick sina liv förstörda. Det är också en mänsklig tragedi! En kollega och god vän till den mördade polismannen fick också sitt liv förstört och slutade som alkoholist. Östberg har inte drabbats av en tragedi, hon är orsaken till flera tragedier, som drabbat oskyldiga människor!
Jag tycker faktiskt att journalister borde kunna skilja mellan de goda och de onda krafterna här i världen. Det bör man kunna förvänta sig, speciellt av en så i allmänhet högklassig tidskrift som Fokus.
Nedslag II: För ett par år sedan höll jag en massmedialt välbevakad föreläsning om intelligent design vid Linköpings Universitet. Två forskare vid universitetet samt studierektorn försökte stoppa min föreläsning, utan att lyckas. Rektorn vid universitet skickade ut ett rundmail till samtliga studenter, där han varnade för föreläsningen och kallade intelligent design för ”trams” och ”tokerier”.
Nyligen inbjöds förintelseförnekaren och antisemiten Ahmed Rami till en temadag om yttrandefrihet, anordnad av Utrikespolitiska Studentföreningen vid Linköpings Universitet. Även om en ledare i Östgöta-Correspondenten uttalade sig kritiskt mot att Rami blivit inbjuden, känner jag inte till att några forskare eller någon studierektor vid universitetet försökt stoppa Ramis medverkan. Jag känner inte heller till att rektorn skrivit ett rundbrev till universitetets studenter och varnat för förintelseförnekarnas ”trams” och ”tokerier”. Jag har svårt att tro att så skulle vara fallet (men om någon av mina läsare har annan information så tar jag tacksamt emot den).
Nu kan man kanske invända att Rami antagligen inte kom att stå oemotsagd, medan jag fick tala fritt i 90 minuter utan att någon fick tillfälle att vederlägga mina eventuella felaktigheter. Mot detta kan man invända att de studenter som lyssnade till mig på Linköpings Universitet hade matats med evolutionsparadigmet ända sedan de började på dagis, och dessutom kommer att fortsätta att matas av detta tänkande resten av sina liv. En nyanserad debatt behöver inte innebära att man blir avbruten hela tiden och aldrig får tala till punkt. En sådan debatt kan också innebära att man får lägga fram sina argument ostört och att sedan motargumenten kommer före eller efter debatten. Om jag genom att tala i 90 minuter skulle kunna övertyga mina åhörare om att vissa saker de fått lära sig under 20 års undervisning är fel, ja då vore detta ett mirakel. Och om dessutom intelligent design är så korkat och motsägelsefullt som motståndarna påstår, ja då vore det ett ännu större mirakel om mina åhörare skulle byta sida efter 90 minuters föreläsning. I så fall vore jag antagligen den störste vältalare som någonsin levat.
Jag noterar i alla fall med tillfredsställelse att intelligent design, enligt Linköpings Universitet, tydligen är mer kontroversiellt än att förneka Förintelsen. Huruvida detta säger något om intelligent design, eller om det säger något om Linköpings Universitet eller om det säger något om förnekade av Förintelsen överlåter jag åt läsaren att avgöra. En sak är i alla fall säker, att tvivla på Den Heliga Evolutionens omnipotens tycks utgöra en större fara för samhället och mänskligheten än att tvivla på Förintelsen. Detta visar att evolutionsteorin, enligt Renards tvivelfikationskriterium (se föregående blogg), inte fullt ut deltar i det vetenskapliga spelet, utan att det handlar om en vetenskapliga teori med starka, ja mycket starka, ideologiska undertoner.
