Happy Non-denominational Midwinter Festival!
(God Ickereligionsrelaterad Midvinterfest)
Hoppas att du fick många fina vinterpresenter!
Så där ja, nu har jag ställt allt tillrätta. Läsaren kanske tror att jag skämtar. Ånej, det är blodigaste allvar. Vem skulle vilja kränka människor? Inte jag i alla fall. Här har vi mycket att lära av Diskrimineringsombudsmannen (DO), som ju är professionell på att inte kränka. I DN den 3/12 2010 kunde man läsa en artikel om DO, signerad Hanne Kjöller, med rubriken ”Diskriminering: Hur länge tänker regeringen blunda för en myndighet i fritt fall?”
Anställda hos diskrimineringsombudsmannen, DO, får inga julklappar. De får en vinterpresent. Inte heller ordnar myndigheten någon julfest. De håller decemberfest.
En rolig anekdot eller talande för hela verksamheten? Det lutar onekligen åt det senare.
För fruktar man att en julklapp på en svensk arbetsplats kan uppfattas som diskriminerande blir liksom inget diskrimineringsärende för litet.
Visst skall vi skämmas för julen och allt annat som är svenskt, eller hur? Fy skäms på oss som inte redan har utplånat vår egen kultur! Nu måste vi lägga manken till 2011. DO har många viktiga saker att göra under våren. Se till att Evert Taube förbjuds i radio och tv (han lovsjunger ju den vackra svenska skärgården och vackra svenska flickor.., och vad skall de stackars invandrarna tänka när de hör det?!). Ta bort korset i svenska flaggan. Införa fängelsestraff för den som sjunger ”Du gamla du fria...” Visst är det hemskt att ha en nationalsång – det finns det ju inget annat land i världen som har, eller hur? Och efter det geniala snilledraget att döpa om julen till decemberfest och julklappar till vinterpresenter, är det nu dags för DO att på allvar ta itu med påsk och pingst. Och så får vi inte glömma att förbjuda ägg och ansvjovismackor och semlor. Jaja, det finns sannerligen mycket att göra för DO innan Sverige är fullständigt avkulturaliserat.
Nu följer några iakttagelser som tyvärr bekräftar det jag skriver ovan och i andra bloggar och artiklar:
1. På julaftonen tittade jag tillsammans med en god vän på årets Julkonsert i Slottskyrkan, där kungafamiljen var närvarande. Erland Ros, pastor i Hovförsamlingen, var inledningstalare. Han inledde med orden, ”En gammal, mycket klok kinesisk filosof för mycket länge sedan – Kon Fu Tse hette han....” och sedan gavs ett tämligen innehållslöst citat av Konfuzius (något om att det är bättre att tända en liten lampa än att förbanna mörkret – och det kan vi ju alla hålla med om). Därefter kom den käre hovpastorn in på ”Lågan från Betlehem”. Med denna avses en låga som brunnit i Födelsekyrkan i Betlehem ända sedan 500-talet ”efter Kristus” (detta var f ö enda gången namnen Jesus eller Kristus nämndes). Han berättade att sedan 1986 har scouter tänt ett ljus på den lågan och transporterat det tända ljuset till olika länder (ungefär som den olympiska elden). Detta har fått det fyndiga namnet ”Fredsljuset från Betlehem”, och som den goa pastorn sa så skall ”vi ta till oss den lågan i vårt inre” – ”den lågan skall bli ett ljus för gemenskap, för förståelse, för vänskap och för tolerans”. Visst är det fint! Vackra ord, men knappast ord som befriar oss från egoismens och ondskans förbannelse. Därtill krävs övernaturlig pånyttfödelse. Ros fortsatte:
Den store scoutledaren Baden-Powell har några tänkvärda ord till oss alla. ”Försök att lämna denna värld något bättre än när du kom in i den.” Nu bär 7 scouter från Roslagsnäsby Scoutkår in fredslågan från Betlehem. Den skall placeras på vårt altare.
Därefter spelades och sjöngs ett antal kända och älskade julmusikstycken (jag förväntar mig att DO tar itu med detta till nästa vinterfest). Musiken var överlag mycket bra och speciell bra var hovsångaren Karl-Magnus Fredriksson (baryton), som jag aldrig hört tidigare och som var så bra att jag blev helt överväldigad (här är jag allvarlig). Sedan läste Kronprinsessan Victoria julevangeliet med stor inlevelse (man fick intrycket av att hon trodde betydligt mer på detta än hovpastor Ros). I ärlighetens namn skall erkännas att överhovpredikanten på slutet höll en predikan som var ganska bra, även om också han lyckades undvika att nämna namnet Jesus.
Att vare sig orden Jesus eller Kristus nämndes en enda gång under denna julgudstjänst/konsert måste betraktas som mycket anmärkningsvärt. Bibeln talar om att människor skall profetera i Jesu namn, driva ut demoner i Jesu namn, göra underverk i Jesu namn (Matt 7:22). Matt 12:21 säger ”Och hans namn skall ge folken hopp”. Matt 18:20 säger, ”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem” för att nu ta några få exempel på vad Bibeln har att säga om Jesu namn. För mig är det ofattbart att man kan ha en julkonsert i en kyrka, och där predika om julen, utan att nämna namnet Jesus i klartext. Pastor Ros inledningstal framstår som nästan ofattbart. Han citerar således en kinesisk filosof och Baden-Powell (det är inget fel på någon av dem i sig) men kommer inte med ett enda citat av Jesus. Som om inte Jesus skulle ha någonting att säga om fred och frid och tolerans och allt annat sådant! Den toleranta människosyn som vi har idag har hela sitt ursprung i Jesu undervisning! Ingen har uttalat sådana underbara ord som Jesus. Ord som är så befriande för oss människor, fångna som vi är i ondska, prestige, egoism, rädsla för det annorlunda osv. Man kan givetvis tycka vad man vill om Jesus och Konfuzius etc. Men julen är ju faktiskt den tid då vi firar Jesu födelse. Vore det då inte lämpligt att låta Jesus vara huvudpersonen i alla avseenden? Min gode vän, som jag såg programmet tillsammans med, är ateist men reagerade lika starkt som jag över att Jesus nästan helt negligerades.
Det tycks som att de främsta företrädarna för Svenska Kyrkan skäms för sitt överhuvud (Jesus). Man vill reducera kristendomen till en inomvärldslig, lagom gullig och politiskt korrekt ideologi, där Jesus (som inte får nämnas vid namn) är en sötsliskig, kramgod nallebjörn och inte den han verkligen är; Konungarnas Konung och herrarnas Herre, och den som en gång skall döma varje människa. Den namnlösa och menlösa Jesus som indirekt presenterades av hovpastor Ros kanske hade varit lämplig som ledare för Unga Örnar i Kumla, men är knappast svaret på mänsklighetens svåraste frågor. De verkliga problemen kan inte lösas genom att tända ljus och tala om jämlikhet och vänskap och tolerans. Det Jesus står för kan inte reduceras till vackra ord, utan handlar om övernaturlig omvändelse från synd och befrielse av människor bundna i droger och ondska och ensamhet och sjukdomar. Alltför många företrädare för dagens kristenhet säger ”Det finns inga synder. Du är bra som du är. Jag bejakar allt du gör.” Kram, kram. På så sätt konserverar man människor i deras synd. Den Jesus som uppenbaras i Bibeln säger till varje människa, som med ärligt hjärta vänder sig till honom, ”Dina synder är dig förlåtna. Gå och synda inte mer!” Upprättelse och förvandling i stället för bekräftelse av våra svagheter.
I Upp 3:16 säger Jesus till församlingen i Laodikeia, ”Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun”. Jag tror att Gud föredrar en hederlig ateist som Christer Sturmark framför en ljummen ”kristen” präst som inte ens en gång vågar nämna eller citera Jesus Kristus, och som reducerar kristendomen till ett inomvärldsligt, politiskt korrekt budskap, som varken leder till sann omvändelse eller upprättelse. Jesus säger i Matt 23:33, ”Ormar, ni huggormars avföda, hur skall ni kunna undgå att dömas till Gehenna (Helvetet)?” Kristendomen är ingen lek, den är blodigt allvar, som handlar om var varje människa skall tillbringa evigheten. Att inte nämna detta är att bli medskyldig till att människor går förlorade.
2. TV4+:s programtablå den 29/12 2010:
15:30
Det okända
Svenskt ockult magasin från 2009. När Anita Ekdahl och hennes sambo Christer flyttade in i sitt hus i Hörby kände hon redan från början att hon ogillade huset. Det blir inte bättre av att hon ser en man som stirrar på dem genom fönstret och sedan försvinner. När tragedin drabbar familjen och Christer begår självmord, eskalerar problemen. Caroline Giertz och mediet Lena Ranehag försöker ge svar på om det är Christer som försöker nå familjen från andra sidan. 4/10.
Visst är det fascinerande med det övernaturliga?! Otaliga tv-program handlar om just detta ämne – både fiction och dokumentärer. Många människor ser med största spänning på den här typen av program. Samtidigt vore det nästan omöjligt för våra tv-kanaler (bortsett från rent kristna kanaler som TV10) att visa program som handlar om övernaturlig kristendom (dvs den kristendom som Bibeln talar om). Klagomurarna skulle gå varmgång av alla upprörda människor som då skulle ringa (sedan skulle det givetvis också finnas människor som ringde och tackade, men det är en annan historia).
När jag talar om övernaturlig kristendom avser jag gudstjänster där man predikar om Bibelns mirakler och där man ber för sjuka och profeterar och talar i tungor. Och där man tror på att Gud hör bön och att mirakler kan ske, och där man utmanar människor att lämna synd och ondska och bli Jesu lärjungar. Trots att allt detta var helt naturligt för Apostlarna och de första kristna känner sig många människor idag skrämda och kanske till med äcklade när de hör talas om den övernaturliga kristendomen. ”Vilka galningar” fnyser man. Men när ”mediet Lena Ranehag försöker ge svar på om det är Christer som försöker nå familjen från andra sidan” ja då är det synnerligen intressant och spännande.
Inte bara ateister och icke-troende i största allmänhet är starkt negativa till den övernaturliga kristendomen (ärligt talat så finns det ingen annan kristendom – allt annat är att kristendom leka). Till och med kyrkans högsta ledning i vårt land (jag tänker då på ärkebiskopar och alltför många biskopar och präster) tonar ned eller tar helt avstånd från alla övernaturliga uttryck för den kristna tron. Samtidigt finns det som sagt, många, många människor som tjusas av det övernaturliga (så länge det inte är kristet) och inte har några som helst problem med kristallterapi, newage, spöken och andar och olika typer av healing etc, etc. Bara inte Bibelns Gud eller Jesus är inblandade så går det bra.
Min personliga tolkning av detta är att människor upplever det ockulta som spännande. Människan har en dragning till något mer än det rent materiella (vilket hon inte borde ha om hon till 100 procent vore resultatet av en naturalistisk evolution) och därför tjusas hon av sådant. Men när det handlar om den kristna tron, ja då börjar det brännas. Tänk om det där med Jesus är sant! Då får det ju konsekvenser i det egna livet. Alltså är det bäst att akta sig. När det gäller de militanta ateisterna så hör man dem sällan eller aldrig explicit deklarera att Allah eller de hinduiska gudarna är falska gudar. Men beträffande Bibelns Gud så tuggar samma människor fradga i sin iver att förneka och förakta Honom. Någon, jag tror det var C S Lewis, talade i något sammanhang om människor som leker religion men som blir rädda när de kommer för nära Sanningen. Lite ockultism förgyller vardagen, medan den övernaturliga kristendomen känns skrämmande, eftersom den medför konsekvenser. Alltså kan vi kittla vår fantasi med det förstnämnda, medan vi inte vill höra talas om det sistnämnda. Därför kan vi avnjuta lite stilla orgelbrus och stämningsskapande körsång i en vacker kyrkolokal. Det är ju så vilsamt. Sanningen är emellertid att vi inte kan välja vad vi vill ha. Tar vi bort det övernaturliga tar vi också bort frälsningen och kvar bli bara en hemtrevlig förening som dricker kaffe på söndagarna.
3. Följande stod att läsa i den brittiska tidningen The Telegraph den 17/12 2010 (jag har full förståelse för att läsaren har svårt att tro att nedanstående kan vara sant, men dessvärre är det inte ett ovanligt finurligt aprilskämt).
Den europeiska kommissionen har fått kritik för att de producerat mer än tre miljoner kopior av en EU-almanacka för Högstadieelever, vilken inte har någon referens till julen, men som inkluderar judiska, hinduiska, sikhiska och muslimska högtider.
Längre ner i texten finner vi:
Medan eurokalendern anger muslimska, hinduiska, sikhiska, judiska och kinesiska högtider såväl som Europadagen och andra EU-helgdagar, finns inga kristna högtider angivna, trots det faktum att kristendomen är Europas majoritetsreligion.
Och ännu längre ned säger en talesman för [EU-]kommissionen:
Vi är ledsna för att det blev fel och kommer att korrigera detta i nästa upplaga. Religiösa helgdagar kanske inte kommer att nämnas alls för att undvika konflikter.
Det verkar nästan ofattbart att man av misstag skulle ha glömt att ta med t ex julen som en kristen högtid. Det är ju den största av alla högtider! Ärligt talat kan jag inte tro att det går att göra ett sådant misstag.
En god vän till mig menar att man avsiktligt ”glömt bort” de kristna högtiderna, väl vetande att detta skulle ge upphov till starka reaktioner från kristna. Då kunde man sedan säga att man skall ta bort alla religiösa högtider för att ”undvika konflikter”. Dvs det hela var planerat från början för att få bort allting som har med religion göra i EU-almanackan. Och vem vet, det låter inte helt orimligt. Att man på EU skulle ha glömt bort att man firar jul i EU-länderna låter inte troligt. Ja det låter inte ens möjligt.
Nu går vi in i 2011 och jag får önska mina läsare ett Gott Nytt 2011. Det skall bli spännande att se vad det nya året har att erbjuda oss. Men inte bara spännande utan också skrämmande. Tyvärr ser jag inte med tillförsikt an de kommande 10 åren. Jag ber till Gud att han skall skydda oss mot de allra värsta scenarion som jag ibland målar upp i mitt innersta och som jag då och då ger glimtar av i det jag skriver. Jag ser framför mig fruktansvärda tragedier för vårt land, men också ett uppvaknande av den som sover – både kristenheten och svenska folket.
