torsdag 26 juli 2012

BBC ger sig inte

I min förra bloggartikel berättade jag om PBC:s (Palestinian Broadcasting Corporation), förlåt jag menar förstås BBC (British Broadcasting Corporations) – de har ju inte bytt namn än i alla fall, oerhörda vinkling när det gäller Israel i samband med den pågående olympiaden (jag talar om BBC:s hemsida). Har du inte läst föregående blogg, ber jag att du först gör det innan du läser den här artikeln.

I förra bloggen skrev jag om att BBC först låtsades som att Israel inte har någon huvudstad överhuvudtaget (alla andra länder hade enligt BBC:s hemsida en huvudstad utom Israel – och inte nog med det, man påstod att Palestinas huvudstad var Östra Jerusalem fast det inte ens finns något land som heter Palestina). Se bild i föregående blogg.

Sverige har alltså, enligt BBC, en huvudstad (Capital) medan Israel inte har någon huvudstad utan bara ett administrativt säte (Seat of Government).

Efter mängder av klagomål ändrade BBC i texten, vilket jag beskrev i föregående blogg (bilden ovan visar hur det ser ut efter att man ändrat – bilden i föregående blogg visar hur det såg ut från början). Jag var dock inte särskilt observant. Personalen på BBC ändrar sig inte i första taget utan obstruerar ständigt. Hatet mot Israel är antagligen så starkt att de hellre förlorar sina jobb än är objektiva när det gäller Israel. Att argumentera med BBC om Israel är ungefär som att argumentera med en maffiaadvokat av värsta slag. Man kan inte vinna, lika lite som man kan vinna mot en psykopat. Det jag inte lade märke till var att BBC, när det gäller Israel, nu kallar Jerusalem för "Seat of Government" (ungefär "Säte för administrationen"). Se bild ovan! När det gäller Palestina (som inte finns som land) skriver man "Intended seat of government East Jerusalem" (planerat säte för administrationen Östra Jerusalem). När det gäller övriga länder används begreppet "Capital" (huvudstad).

Om Sverige plötsligt skulle hävda att Kumla är vår huvudstad skulle världspressen, inklusive BBC, acceptera detta utan några problem. Varför kan då inte BBC acceptera att Jerusalem är Israels huvudstad? Inget annat folk har samma rätt till Jerusalem som det judiska folket. Med vad rätt förnekar då BBC (och många engelsmän) judarna rätten till Jerusalem? Och accepterar de inte Jerusalem kunde de åtminstone ange Västra Jerusalem som Israels huvudstad (det vore också fel men i alla fall mer korrekt än att reducera Jerusalem till administrativt säte).

BBC tar sig således rätten att legitimera de palestinska områdena som en erkänd statsbildning (normalt görs detta av det internationella samfundet, vilket sker genom att fler och fler länder erkänner ett område som ett nytt land – under inga som helst förhållanden kan ett nyhetsmedia legitimera ett land) samtidigt som man försöker bestämma vad som är Israels huvudstad, eller snarare att Israel inte har någon huvudstad, utan enbart ett administrativt säte. Det råder ingen som helst tvekan om att många aktörer, inklusive BBC, just nu arbetar på att delegitimera Israel som land. Detta är steg nummer ett i Israels uplånande. I och med att Israel inte längre är ett erkänt land kommer världssamfundet att anse sig ha mandat att anfalla Israel.

Hur mycket jag än tycker om England och engelsmän, stöts jag bort av den starka antisemitism som finns där. Att engelsmännen var med och besegrade Nazityskland och befriade en del koncentrationsläger motsäger inte deras antisemitism (givetvis fanns undantag, Churchill var inte antisemit och flera engelska officerare slogs tillsammans med judarna 1948). Engelsmännen slogs inte mot Hitler för att han förföljde judar utan för att England var hotat av Tyskland och man slogs för sin överlevnad (hade inte Churchill funnits hade antagligen England ingått fred med Tyskland och låtit Hitler ta hand om sina judar bäst han ville). Antisemitismen fanns och finns där hela tiden.

När t ex polska motståndsrörelsen under kriget meddelade den polska exilregeringen i London vad som försiggick i Auschwitz, kontaktade omedelbart den polska exilregeringen den engelska militärledningen och även flera engelska politiker. Man begärde att Auschwitz skulle bombas eller att man skulle bomba järnvägarna som transporterade judar till gaskamrarna och att man skulle varna nazisterna via BBC för att de skulle ställas inför rätta för sina illdåd efter kriget, men möttes av kalla handen av engelsmännen. Inte förrän i slutet av kriget vaknade engelsmännen till och varnade via BBC tyskarna för att fortsätta utrota judar – konsekvenserna skulle i så fall bli ödesdigra för de som deltog i detta massmord. Jag är inte säker på att engelsmännen gjorde detta för att de inte längre var antisemiter. Snarare tror jag att det i främsta hand berodde på att de insåg att deras likgiltighet under kriget inför judarnas öde kunde slå tillbaka mot dem efter kriget. Historiens dom kunde ju bli att England uppenbarligen sympatiserade med Hitler i judefrågan. Nazisternas propagandaminister Joseph Goebbels var för övrigt övertygad om att de flesta engelsmän gillade vad tyskarna gjorde med judarna, även om de inte vågade erkänna detta öppet (detta framgår bl a av hans dagbok, som finns bevarad).

Engelsmännens skamliga behandling av judarna i Palestinamandatet efter Andra Världskrigets slut visar att deras antisemitism fanns kvar trots att de kände till Förintelsens alla fasor. De gjorde allt för att hindra judar att emigrera till Palestina, samtidigt som de i brott mot sitt mandat, illegalt släppte in horder av araber (som idag påstår sig ha bott i området "sedan urminnes tider"). När de lämnade Palestina, strax innan Israel utropades som självständig nation, överlämnade engelsmännen vapen, ammunition och fort till araberna (och hoppades uppenbarligen att araberna skulle göra processen kort med judarna). Nu fanns det givetvis undantag. Det fanns som nämnts ovan engelsmän som stannade kvar och slogs tillsammans med judarna mot araberna. Ett av Englands främsta flygaräss under kriget, George Beurling (han var ursprungligen från Canada), dog i en olycka när han levererade stridsflygplan till det nybildade israeliska flygvapnet.

Det intressanta är att engelsmännen, trots att de hela tiden gått muslimernas ärenden, inte mötts av någon tacksamhet från muslimerna. Mängder av mullor i England öser idag förbannelser över det engelska folket och lovar att halvmåneflaggan snart skall vaja över 10 Downing Street.

Jag har många gånger, både i England och Canada, mött antisemiter och Förintelseförnekare. Engelsmannen David Irving är en av de internationellt mest kända Förintelseförnekarna. Samtidigt är engelsmän oerhört arabvänliga (av för mig oförståeliga skäl). Kanske att detta nu håller på att svänga med tanke på alla muslimer som nu bor i England och som tar för sig mer och mer. Kanske att engelsmännen så småningom får smaka på islams sanna natur.

Det som skett med BBC under de senaste decennierna fyller mig med stor sorg. Hur har ett av världens ledande nyhetsmedia kunnat falla så djupt och reduceras till en propagandacentral för palestinier och araber (vars mål är att förinta landet Israel och mörda så många judar de kommer åt). Alla muslimer kanske inte har detta som mål, men alltför många, eftersom antisemitism ligger i själva islams natur. Islams heliga skrifter är fulla av judehat och uppmaningar till mord på judar (och även kristna), vilket jag visat i mängder av bloggartiklar och på min hemsida.

Det tycks som att världen går allt snabbare mot onda tider. Det känns skönt att man skall dö snart!