Mitt svar är väldigt enkelt. Bakom alla media, vare sig det handlar om det som ibland kallas ”gammelmedia”, dvs de etablerade tidningarna, public service och liknande, eller om det rör sig om oortodoxa media som vissa Internetsajter (t ex Avpixlat.info), så finns det människor. Och människan är en ofullkomlig varelse. Samtidigt som människan har många goda egenskaper, ja rent av fantastiska egenskaper (självuppoffrande kärlek, generositet, genialitet etc) så har hon också egenskaper som egoism, prestige, girighet, avundsjuka, dumhet, flockmentalitet med mera. Därför måste man ta allt som sägs och skrivs med en nypa salt, och detta gäller även gammelmedia. Tidigare kunde man generellt sett lita på vissa media, som hade en erkänt hög standard (BBC, Östgötakorrespondenten m fl). Tyvärr har det skett en oerhörd standardsänkning hos nästan alla media. Den politiska korrektheten vilar som ett blytäcke över allt som skrivs och sägs, och ideologisk förblindelse får allt oftare ersätta sanningen i det som skrivs om kontroversiella ämnen som Mellanösternkonflikten, kristen tro, intelligent design, abort, homoadoptioner, invandring etc.
Beträffande avpixlat.info så måste man givetvis själv bedöma det som står där. Många av artiklarna har länkar till vanliga media, vilket visar att det som skrivs i varje fall inte är taget ur tomma luften. Men som sagt, när jag läser vad Aftonbladet skriver om t ex Livets Ord eller Israel, så måste detta också betraktas med mycket stor skepsis (jag har nästan oräkneliga exempel på min hemsida som handlar om massmedias ohederlighet gentemot kristna församlingar och kristendomen i allmänhet, för att inte tala om Israel). Så visst, allt måste bedömas kritiskt, även min hemsida och blogg. Genom mångfalden av tankar och argument som snurrar runt både i gammelmedia och Internetmedia (och andra icke mainstream media, som t ex tidningen Världen idag och Tv-kanalen Axess) kommer vi förhoppningsvis närmare sanningen än genom att enbart ta del av likriktade gammelmedia. Den senare gruppen av media kännetecknas dessvärre mer av enfald än mångfald. Allt i den politiska korrekthetens namn.
När det gäller den kontroversiella frågan om invandring är det inte bara Avpixlat.info som har icke politiskt korrekta synpunkter. I dagens Världen idag (27/7 2012) fanns en mycket välskriven (som vanligt) artikel skriven av Nasrin Mosavi Sjögren (all heder åt denna modiga och ärliga kvinna). Titeln var ”Ett bedraget land”. Låt mig ge några citat (jag rekommenderar verkligen att läsa hela artikeln).
Vi invandrare ses ständigt som ömkansvärda välgörenhetsprojekt att förbarma sig över. Som första generationens invandrare har dessa frågor varit mitt naturliga fokus.Det tycks som att Mosavi Sjögren ser på invandringsproblemet på precis samma sätt som vad jag själv gör. Det är intressant att den som vågar publicera en så politiskt inkorrekt artikel är en kristen tidning.
Men det som började som ett barns uppriktiga undran kring varför vuxna inte såg och förstod, har vid det här laget utvecklats till en fullvuxen intellektuell kvinnas närmast paniska förtvivlan över ett älskat land som aktivt arbetar på sin egen undergång. Med politiker som blundar för verkligheten som om de fick betalt för det och en journalistkår som medvetet undanhåller all information som riskerar att få den förljugna kulissbilden av ett välmående land att krackelera. Allt för att undanhålla den egna befolkningen sanningen om hur lurade de blir på den trygghet och solidaritet de alltid har trott på.
För ett par dagar sedan gick polisen ut med en efterlysning på Twitter, där de uppgav att offret beskrev att rånaren hade romskt utseende. Genast började det absurda drevet, som slutade med att poliserna fick göra avbön i rikstäckande media för att de hade oförskämdheten att prioritera yrkesheder och brottsoffer framför den påbjudna vanföreställningen om att det varken finns nationaliteter eller etniciteter.
Det gör mig enormt ledsen och arg att se hur de generösa och vänliga svenskarna blir så bedragna. Hur mycket de politiskt korrekta än inbillar sig att de skyddar värnlösa flyktingar genom detta fundamentala svek, är sanningen en helt annan. I realiteten ser människor den skriande diskrepans som råder mellan den officiella berättelsen och den faktiska verkligheten. I detta mellanrum föds verklig rasism, som får människor att betrakta samtliga invandrare som fiender.
Men skall inte kristna älska alla? Och ha en öppen famn för alla människor som lider? Jovisst, absolut! En av våra starkaste kallelser är att minska lidandet i världen. Men jag kan inte se att kristen kärlek är ekvivalent med att förstöra sitt eget land. Dessutom, att vara kristen är att stå upp för det som är sant, oavsett vad andra anser! Och oavsett majoritetens åsikter. Äkta kärlek är alltid kopplad till Sanning! Vi skall hjälpa dem som verkligen behöver hjälp, och inte lycksökare som kommer hit för att utnyttja svenska folkets godtrogenhet (och sedan skrattar åt oss bakom vår rygg). Jag talar inte här om alla invandrare. Jag talar om lycksökarna bland dem. Som faktiskt finns och som inte är få. Om Sverige fortsätter med sin hjärndöda invandringspolitik så kommer detta på sikt, precis som Mosavi Sjögren skriver, att leda till ett oerhört invandrarhat hos nästan alla svenskar. Och detta kommer att slå också mot de skötsamma invandrare som är en stor tillgång för vårt land.
Jag betraktar de politiker som driver vår nuvarande invandringspolitik som rena landsförrädare. Oavsett vad de innerst inne tycker (jag har svårt att tro att Reinfeldt inte förstår vad som håller på att ske med vårt land) är deras rädsla för mediadrevet tydligen större än deras kärlek till det egna landet. Denna rädsla menar jag är obefogad. En liten gruppering av människor ligger bakom vår invandringspolitik och den utopiska drömmen om det paradisiska, mångkulturella samhället (det finns inte ett enda historiskt exempel på ett fungerande sådant samhälle enligt Jonathan Friedman, amerikansk professor i Socialantropologi vid Lunds Universitet). Det är precis som sagan om Kejsarens nya kläder. Alla såg att han var naken, men ingen vågade säga något, eftersom man då automatiskt klassades som dum i huvudet (de smarta skräddarna påstod nämligen att tyget i kejsarens kläder var osynligt för obegåvade människor och att säga att kejsarn var naken bevisade således att man var dum). Men det lilla barnet bryr sig inte om sådant. Och när ett litet barn ropade ”Men han är ju naken…” så föll alltihop och skräddarna avslöjades som de bedragare de var.
Jag älskar verkligen den här sagan, eftersom den är så sann, så sann, så sann… H C Andersen måste ha varit ett oerhört geni som så in i minsta detalj beskriver den politiska korrekthetens gissel. Det skulle förmodligen räcka med att en eller ett par tongivande politiker ställde sig upp och sade sanningen om invandringen (ungefär som Nasrin Sjögren ovan) så skulle hela korthuset falla. Journalisterna skulle få stå där med skammen och Godhetskören skulle avslöjas som de lögnare och bedragare de är. Men det modet har tydligen ingen politiker idag (med vissa undantag – och dessa undantag neutraliseras effektivt genom att man demoniserar dem, men denna metod skulle knappast fungera om en verkligt tung politiker som Reinfeldt tog bladet från munnen).
Nasrin Mosavi Sjögren är mycket mer svensk, i mina ögon, än någon av våra partiledare, med undantag för Jimmie Åkesson.
Om jag skriver det Sjögren skriver i sin krönika ovan (vilket jag gör på många ställen), skulle jag direkt stämplas som nazist och rasist (vilket många anser att jag är – detta kan dock lätt tillbakavisas, läs t ex det jag skriver om Förintelsen på min hemsida). Det är inte lika lätt för Godhetskören (någon krönikör kallade dem för ”de intellektuella reptilhjärnorna”) att avfärda Mosavi Sjögren. Hon är ju nämligen själv invandrare och därmed höjd över all kritik. Men förmodligen betraktas hon som förrädare, och ingen riktig invandrare, av Godhetskören.
Som jag sagt så många gånger, anser jag att Sverige skall hjälpa lidande och förföljda människor. Men inte genom att förstöra vårt eget land. Vissa grupper passar helt enkelt inte in här. Kulturskillnaderna när det gäller vissa invandrargrupper (somalier, afghaner, sudaneser och muslimer i allmänhet) är för stora och de är omöjliga att överbrygga. Jag vill inte ha vandrande tält som sjuksköterskor, lärare, expediter etc. Och jag vill inte att en motbjudande religion som islam skall ha ett inflytande i vårt samhälle. Vi kan hjälpa dessa grupper också, men inte i vårt land. Genom att hjälpa dem på plats, eller i närområdet (om det egna landet är för farligt), kan vi hjälpa mångdubbelt fler. Som jag sagt så många gånger förut så skulle vi kunna hjälpa 680 000 barn (denna siffra är underdriven, snarare handlar det om dubbla antalet) i Indien (som ingenting har och som inte har möjlighet att skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig till Sverige) för samma summa som mottagandet av 2400 ensamkommande unga män (kallade ”barn” i media) kostar. Så många kom till vårt land förra året (jag har för mig att Finland tog emot omkring 90 st samma år). Och dessa ensamkommande unga män har var och en hostat upp runt 100 000 kr för att ta sig hit, en ofattbar summa för de flesta i Somalia, Afghanistan etc. Var har de fått de pengarna ifrån? En vanlig människa i dessa länder kan inte spara ett enda öre, eftersom allt man tjänar går åt för den dagliga överlevnaden. Inte ens en hel släkt skulle kunna skrapa ihop så mycket pengar inom överskådlig tid.
Centerpartiet föreslår i en debattartikel i GP den 27/7 2012 att nya regler införs vid offentlig upphandling så att krav kan ställas på att det företag som vinner kontraktet måste anställa ett ansenligt antal långtidsarbetslösa (vilket i praktiken till stora delar innebär invandrare, vilket man explicit nämner i artikeln). Man skriver bl a:
Arbete är den bästa vägen till integration och öppnar dörrar till språk och förankring i samhället [här talar man således om invandrare och inte långtidsarbetslösa i största allmänhet]. Men trots lovvärda ambitioner kan delar av regeringens politik ha förstärkt utanförskapet för långtidsarbetslösa. Det går inte att undgå hur bland andra utrikes födda dominerar statistiken över utanförskapet i samhället. Utanförskapet får genomslag på skolresultaten, arbetslösheten och i diskussionen kring ökningen av barnfattigdomen. I stor utsträckning handlar det om utrikes födda, särskilt flyktinginvandrade och deras anhöriga, som under årtionden levt på undantag i samhället – oavsett vem som regerat landet.Jag kan direkt upplysa Centerpartiet om att den bristande integrationen av muslimska invandrare inte har med svensk politik att göra. Det beror i stället på att det enligt islams heliga skrifter är förbjudet för en muslim att integreras in i ett icke muslimskt samhälle. En muslim får inte ens ha icke-muslimska vänner enligt sharíalagen. De muslimska invandrarna kommer inte att integreras förrän Sverige är ett muslimskt land. Och våra politiker tycks arbeta övertid på att det skall bli så. Frågan är vad som driver dem. Eller kanske ingenting driver dem. Den politiska korrektheten håller skutan Sverige i ett järngrepp och dumhet och fruktan för massmediadrevet styr helt enkelt landet mot sin undergång utan att det finns någon egentlig rorsman.
Vi vill förstärka efterfrågan på arbetsmarknaden för dem som nu befinner sig kvar i ett utanförskap och för det krävs krafttag.
I artikeln säger representanterna för Centern således att flyktinginvandrade och deras anhöriga i årtionden levt ”på undantag” (dvs levt på socialbidrag – utan att ha bidragit med ett enda öre till välfärdssystemet). Eftersom man ser detta som ett problem, erkänner man därmed indirekt att det handlar om ett stort antal personer (annars skulle det ju inte vara något problem). Men invandringen skulle ju totalt vara en kassako för vårt land, har vi blivit lovade av våra framsynta politiker. Speciellt har Centern stått för denna syn. Det tycks inte som detta stämmer med verkligheten, i varje fall inte när det gäller flyktinginvandring.
Dessutom så bäddar man här för ytterligare invandrarhat. Ungdomsarbetslösheten har drabbat många etniska svenska ungdomar också. Om det här förslaget går igenom, kommer således företag som vill få ett kontrakt att tvingas prioritera invandrare (eftersom de är överrepresenterade bland långtidsarbetslösa) framför etniska svenskar när man anställer. Hur detta kommer att påverka de etniska svenskarnas inställning till invandring kan vem som helst (utom Godhetskören) räkna ut. Det värsta är att det också kommer att påverka inställningen till de etablerade invandrare, som har arbete, och som följer svensk lag och som inte planerar att ta över Sverige och införa islams skräckvälde. Och det tycker jag är tragiskt.
Rubriken till artikeln är ”Nya upphandlingskrav kan skapa 20 000 nya jobb”. För att få ett kontrakt, måste man anställa ett visst antal långtidsarbetslösa. Om man behöver nyanställa för att klara ett visst kontrakt, måste således en stor del av de man anställer vara långtidsarbetslösa. Jag kan inte förstå varför detta skulle skapa 20 000 nya jobb. Om företag får offentliga kontrakt (som jag antar det handlar om) skapas ju nya jobb redan som det är. Såvitt jag kan förstå innebär förslaget bara att andra får jobbet i stället. 20 000 (om siffrorna stämmer) långtidsarbetslösa får nu arbete i stället för vanliga arbetslösa, vilket leder till att dessa vanliga arbetslösa i stället blir långtidsarbetslösa. Dessutom är det ju inte säkert att företaget behöver nyanställa. Kanske har man överskott på arbetskraft och har gått och väntat på ett kontrakt (hellre än att friställa). Skall man också då tvingas nyanställa, fast man inte behöver? Ja, det verkar inte helt genomtänkt.
Dessutom är det inte säkert att dessa långtidsarbetslösa är kvalificerade för de arbeten det handlar om. Somaliska getherdar, som dessutom är analfabeter, är det definitivt inte (tycker du jag är elak? – nej jag är sann, många av de somalier som kommer hit är analfabeter och har endast erfarenhet av synnerligen enkla arbeten). Illa genomtänkt, men politiskt korrekt. De som skrivit artikeln, upplever säkert de där underbara rysningarna av godhet när huden knottrar sig och varma vågor går igenom hela kroppen. Det måste vara underbart att vara så god. Så tråkigt att det finns en verklighet att ta hänsyn till.
Läst häromdagen i Aftonbladet om en dansk 19-åring som försvunnit uppe i svenska fjällen. Han kallades i rubriken ”dansk man”. Och det är han ju, eftersom han är myndig. De flesta ensamkommande s k ”barn” är över 19 år (när man i Norge ålderbestämde ensamkommande ”barn” genom bl a handledsröntgen, visade det sig att 90 procent ljög om sin ålder, dvs var över 18). Hur kan media då kalla dem barn när man kallar en dansk 19-åring för man? Jo för att väcka sympati och medkänsla. Ensamkommande, skäggiga män väcker inte samma ”ta hand om”-känslor. Ensamkommande barn ger associationer till en liten värnlös 5-årig flicka med smutsiga kinder som står och gråter och inte har någon mamma eller pappa. Skäggprydda unga män ger helt andra associationer. I mina elaka stunder, som inträffar allt oftare, brukar jag kalla de ensamkommande barnen för ”talibarn” (om läsaren förstår vad jag menar). För övrigt har jag noterat att fler och fler media nu börjat skriva ”ensamkommande ungdomar” i stället för ”ensamkommande barn”. Ja, det finns ju en sanning och ju tidigare man böjer sig för denna, desto mindre kommer man att förlora ansiktet i långa loppet.
Bakom begreppet ”ensamkommande flyktingbarn” finns en verklighet som inte är lika behjärtansvärd. Självklart finns det sådana unga män (och ett fåtal unga kvinnor och ett ännu mindre fåtal under 18 år) som är tacksamma för att ha fått en fristad i vårt land och som verkligen vill anpassa sig och göra rätt för sig. De kan gärna få stanna för min del. Men det finns också en mörkare sida som tidningarna medvetet förtiger. Dessa ensamkommande unga män är inblandade i ett alltför stort antal våldtäkter, stölder, rån, hot etc. Och även mord. De uppvisar inte sällan en ofattbar fräckhet där de kommer med ohemula krav på specialmat och särbehandling. De vägrar att ta arbeten de erbjuds. Och dessutom skrattar de åt oss svenskar för att vi är så dumma och lättlurade. Sådant nämns aldrig i media. Jag känner många poliser, och dessa har berättat de mest otroliga historier för mig, utifrån sin egen erfarenhet, när det gäller ensamkommande unga män. I något kommande inlägg kommer jag att berätta några sådana historier. Det minsta vi kan göra för de invandrare som vill vara en del av Sverige och som är lojala med vårt land, är att omedelbart kasta ut de invandrare som uppvisar otacksamhet genom att begå grova brott. Och detta skall också gälla talibarnen!
I den danska tidningen BT konstaterar man att varannan i Danmark det senaste året våldtäktsdömd är invandrare (dvs en våldsam överrepresentation), och de grupper som är extremt överrepresenterade är irakier, iranier, turkar samt somalier (dvs muslimer). En dansk forskare menar (förmodligen är han medlem i Godhetskören) att danska kvinnor måste lära sig skillnaden på hur man uppför sig i olika kulturer (det är således de danska kvinnornas fel att de blir våldtagna, eftersom de inte lärt sig hur den muslimska kulturen fungerar). Personligen tycker jag de irakier, iranier etc (dvs muslimer), som våldtar danska (och svenska) kvinnor borde lära sig veta hut. De skall inte komma hit och påtvinga sin kultur på oss. De skall lära sig hur vår kultur fungerar och sedan anpassa sig till vår kultur eller också försvinna härifrån tillbaka till den mörka Medeltiden, som de kommer ifrån. Självklart kan den svensk eller dansk etc som är intresserad ta del av somalisk etc kultur, men etniska nordbor skall inte vara skyldiga att känna till muslimsk kultur för att undgå våldtäkt och andra övergrepp (i våra egna länder). Det är en helt annan sak när vi besöker muslimska länder. Då anser jag att vi skall anpassa oss. Vi är gäster där och måste ta seden dit vi kommer. På samma sätt skall invandrare ta seden dit de kommer, när de invandrar till Sverige och Danmark.
Att påstå att danska kvinnor mer eller mindre får skylla sig själva, eftersom de inte känner till den muslimska kulturen, är oerhört kränkande för invandrarna, anser jag. Då betraktar man dem som djur, som ingenting begriper, och som bara följer sina lustar och känslor och instinkter, och som inte har förmåga att förstå andra kulturer och att lära sig något (dvs samma inställning som när en skötare går in i en tigerbur). Om vi anser att muslimska invandrare är lika mycket människor som vad vi nordbor är (vilket jag anser), då måste vi också kräva samma sak, och i lika hög grad, av invandrarna, som vi kräver av oss själva!!! Genom att ständigt ursäkta invandrare (och då speciellt vissa grupper), som beter sig illa och överse med detta, visar Godhetskören i själva verket ett djupt förakt mot alla invandrare. De visar därigenom att de inte betraktar invandrare som vuxna, fullvärdiga människor med förmåga att förstå och ta hänsyn till andras åsikter och kultur.
Krister Renard
Agent i Sanningens tjänst.
