Ateisten menar att eftersom vetenskapen inte kan observera det övernaturliga, så är det därmed bevisat att inget övernaturligt existerar (det övernaturliga växelverkar definitionsmässigt inte med våra mätinstrument och kan därför inte observeras vetenskapligt). Låt mig då påminna om att en förnuftig observatör väljer mätinstrument beroende på vad som skall observeras. Man använder t ex inte ett mikroskop när man skall observera astronomiska objekt. Att hävda att Gud inte finns, eftersom vetenskapen inte kan observera Gud, är i fullt paritet med att påstå att planeten Mars inte finns, eftersom denna planet inte kan observeras i ett mikroskop. Att vetenskapen inte kan ”se” Gud är inte en brist hos Gud utan en brist hos vetenskapen! Vetenskapen är helt enkelt fel instrument för att observera Gud.
Den vetenskapliga metodens spelregler är formulerade av människor. Dessa regler har utvecklats och förfinats under årtusenden. Målet är att så objektivt som möjligt kunna observera verkligheten, analysera dessa observationer med logik och matematik, och sedan kommunicera resultaten till andra forskare. På så sätt kan vetenskapssamhället bygga vidare på tidigare kunskaper och alltmer kunskap och förståelse ackumuleras på detta sätt. Man kan säga att den moderna vetenskapen tog sin början när man insåg att vetenskapen måste begränsa sig till att studera sådant som kan observeras och mätas med objektiva instrument. För att detta mål skall uppnås måste man utesluta det övernaturliga (om nu något sådant existerar). Detta innebär en begränsning hos vetenskapen, men det är just denna begränsning som utgör vetenskapens styrka. Men om nu vetenskapen medvetet avstår från att studera det övernaturliga, kan man inte i nästa andetag använda vetenskapen för att motbevisa det övernaturliga. Den vetenskapliga metodens spelregler medför att vetenskapen är blind för det övernaturliga. Den kan varken bevisa eller motbevisa existensen av en övernaturlig verklighet. Frågan om det övernaturliga handlar om tro. Men inte en blind tro, utan en tro som kan baseras på t ex egna erfarenheter av Guds ingripanden.
Du som är ateist förnekar givetvis existensen av en övernaturlig verklighet (annars vore du ju inte ateist) och därmed blir det jag fortsättningsvis kommer att skriva meningslöst och absurt för dig. Jag har full respekt för ditt ställningstagande även om jag tror att du har fel – trodde jag inte det skulle jag givetvis omedelbart bli ateist. Så skyll dig själv om du fortsätter att läsa. Det är ingen idé att inkomma med klagomål.
Bibeln talar om en Gud som ingriper i historien och växelverkar med den fysiska verklighet som han själv skapat (varför skulle inte Gud kunna ingripa i det universum han själv skapat?). Därför lämnar den övernaturliga verkligheten spår i det vi kan observera med våra fysiska sinnen (även om den övernaturliga, kausala faktorn inte går att mäta direkt med några instrument). Fenomen, som i ateismens sterila universum är oförståeliga och absurda, får i den kristna världsbilden en förklaring och mening. Låt mig ge några exempel för att belysa vad jag menar.
Varifrån kommer antisemitismen? Denna har funnits i tusentals år och tycks aldrig ta slut. Idag ser vi i Sverige en starkt växande antisemitism, inte bara hos muslimska invandrare (som per definition är antisemiter, eftersom islams heliga skrifter är fulla av hatpropaganda mot det judiska folket), utan också hos vanliga svenskar. Även om dessa ofta maskerar sin antisemitism genom att hävda att de är antisionister, dvs kritiska mot staten Israel, så visar deras nästan hundraprocentigt ensidiga kritik av detta land och dess befolkning, att det i grund och botten handlar om ren antisemitism och inget annat.
De judar som lever i diasporan, dvs utanför Israel, hotar ingen. De är välanpassade medborgare i de länder de bor i. De är ofta högutbildade och bidrar på många sätt positivt till sina länder, både ekonomiskt, kulturellt, tekniskt och vetenskapligt (de är starkt överrepresenterade bland nobelpristagare, stora musiker, författare etc, etc). Varför detta hat? Hur kunde två kulturfolk, som de tyska och österrikiska folken, hemfalla åt Förintelsens ofattbara barbari, där man bl a slaktade ca 1,5 miljoner judiska barn (under slutet av kriget slängdes barnen ibland levande in i krematorieugnarna för att spara på den dyra gas, Cyklon-B, som användes vid gasningarna)? Hur kunde intelligenta, kultiverade människor, som var väl bevandrade i den västerländska kulturen, som lyssnade på Mozart och Mahler (som f ö var jude) och Johan Strauss (som också hade judisk bakgrund), och som läste Goethe och Schiller, hata ett folk så mycket att man begick sådana ofattbara grymheter? Många forskare har försökt hitta psykologiska, sociala etc (dvs vetenskapliga) förklaringar till hatet mot det judiska folket, men misslyckats. Om det scenario Bibeln målar upp är sant, får antisemitismen en möjlig förklaring. Judarna är Guds utvalda folk, genom vilket Frälsaren föddes, och därför är de hatade av den onda makt som Bibeln kallar Djävulen, och av de människor som står på dennes sida.
Observera, att man i det kristna perspektivet inte kan vara neutral i kampen mellan det onda och det goda. Antingen står man på Guds sida eller på Djävulens sida. Och väljer man bort Gud, väljer man automatiskt Djävulen i stället, vare sig man är medveten om detta eller ej. Det är ett binärt, digitalt system med andra ord. Det kanske är därför som så många moraliska begrepp är just tvåvärda; god – ond, kärlek – hat, rätt – fel etc.
När vi idag ser ett växande förakt för kristendomen i Europa, samtidigt som allt fler människor uttrycker den djupaste respekt för islam och menar att islam är den fredligaste, mest kärleksfulla och underbara av alla religioner (i stort sett alla intellektuella i vårt land tycks ha den åsikten), kan detta tyckas som en gåta. Det är ju bara att ta del av Jesu undervisning i Nya Testamentet och sedan läsa Muhammeds undervisning, såsom den framställs i islams heliga skrifter, så inser man att kristendomen står för kärlek och fred medan islam vare sig är fredlig eller kärleksfull, utan helt enkelt innebär ett politiskt system för att erövra hela världen och tvinga alla människor på jorden att bli muslimer eller dö. Vad kommer det sig att hela Europa – politiker, intellektuella, präster, journalister etc – tycks ha fullständigt hypnotiserats av islam? Och vad kommer det sig att feministerna inte har någonting att säga om islam? Enligt sharíalagen m3.2 är det t ex inte bruden som säger ”ja” vid bröllopet utan brudens manlige talesman (far, bror eller liknande). Kvinnan får inom islam inte välja vem hon skall gifta sig med, och det är således inte ens hon som säger "ja" vid bröllopet! Borde inte feministerna ha något att säga om detta? M10.3 och framåt säger att ”en man kan tillåta sin hustru att lämna huset för en lektion i den heliga lagen…” och säger sedan att mannen har rätt att förbjuda sin hustru att lämna hemmet. Och feministerna har inget att säga om detta heller. De bara tiger. Och beundrar.
Häromdagen sköt talibaner en 14-årig pakistansk flicka, Malala Yousufzai, i huvudet (hon svävar i skrivande stund mellan liv och död). Malala har under flera år arbetat för barns rättigheter (bl a att få gå i skolan), och har fått ett internationellt pris för detta, vilket talibanerna inte gillade (de enda rättigheter de verkar gilla är rättigheten att mörda och förstöra och plåga och förakta och hata). Och vare sig kvinnorörelsen eller Godhetskören tycks ha något att säga om saken. Nu tror jag i och för sig inte att de tycker det som skett är bra. Men varför hör vi dem inte, med av återhållen vrede darrande stämma, fördöma det som skett? När det gäller Israel har man inga sådana problem. Då darrar radio- och TV- reportrarnas (Cecilia Uddén, Jörgen Huitfeldt m fl) röster av illa dolt hat (så upplever jag det i alla fall).
Sharíalagen p17.3 säger ”Profeten (Allah välsigne honom och give honom frid) sade; ’Döda den som begår en homosexuell handling och den som låter det göras med sig’.” (detta är ett utdrag ur en hadith och därmed lika bindande som Koranen själv). Och homolobbyn tiger och beundrar. Och ber man feminister och andra politiskt korrekta personer att själva kontrollera vad som står i islams heliga skrifter, så vägrar de. De vet att det inte kan stå så som jag säger. Tvärtom så är islam, i deras ögon, den underbaraste av alla religioner! Och det behöver inte kontrolleras. Det bara är så! Eller också säger de att detta inte är representativt för islam. Inget kunde emellertid vara mer fel. Sharíalagen är den slutgiltiga tolkningen av islam och absolut bindande för varje rättrogen muslim. Varje rättrogen muslim ställer därför till hundra procent upp på det jag citerar ovan.
Samtidigt som våldtagna kvinnor stenas i Yemen och homosexuella hängs i Iran tuggar feministerna och homolobbyn och Godhetskören fradga över kristendomen och Bibeln. Kristendomen säger inte att homosexuella skall dödas (även om den säger att homosexualitet är en synd – men det är mycket som är synd, t ex att tala illa om andra människor). Kristendomen säger att Gud älskar de homosexuella lika mycket som han älskar någon annan. I Efesierbrevet kapitel 5 läser vi, apropå kristendomens kvinnosyn, ”Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den...” Observera att Jesus gav sitt liv för kyrkan, dvs för sin församling. Det Paulus kommer med här är således ett oerhört starkt krav på männen – de skall vara beredda att ge sina liv för sin hustru! Paulus skriver också i samma kapitel ”underordna eder varandra”, dvs det handlar om ett ömsesidigt underordnande i man-kvinna-relationen. Mannen skall således också underordna sig kvinnan! Och ändå gnisslar feministerna tänder för vad Paulus skriver. Och tjusas samtidigt av islams fruktansvärda kvinnosyn. Hur människor kan vara så inkonsekventa är rent logiskt en gåta.
Psykologiskt eller sociologiskt eller logiskt finns ingen förklaring till ovanstående; judehatet, kristendomshatet, den totala kapitulationen inför islam etc. Dessa företeelser är helt enkelt fullständigt absurda. I Bibelns perspektiv handlar det om striden mellan det goda och det onda, mellan Gud och Djävulen. Välkommen till den verkliga Sagan om Ringen! Välkommen till Star Wars? Har du redan gått över till den ”mörka sidan” eller håller du fortfarande fast vid Ljuset och Sanningen?
Detta var en bakgrund. Nu till dagens ämne.
Den frågeställning vi skall diskutera är varför våra politiker och den intellektuella ”eliten” i vårt land (och i princip hela Europa) inte inser konsekvenserna av den nuvarande invandringspolitiken, som inom några decennier kommer att få Europas länder att falla sönder eller bli offer för blodiga inbördeskrig. Hur kan man vara så blind inför det som sker just nu i vår världsdel? Hur kan man tro att ett mångkulturellt samhälle skall skapa ett paradis, när det historiskt sett inte finns ett enda exempel på ett fungerande mångkulturellt samhälle av den typ vi försöker skapa i Sverige.
Alltfler demografer erkänner att Europa med all sannolikhet kommer att ha en muslimsk majoritet år 2100 (förmodligen betydligt tidigare än så). Norska Statistikbyrån erkänner exempelvis att muslimerna kommer att vara i majoritet i Oslo inom ca 28 år (t o m Aftonbladet har citerat detta).
Vi tar hit växande skaror av analfabeter från Somalia och liknande (under de närmaste åren kommer minst 30 000 somaliska anhöriga att komma hit (plus att man räknar med att det nästa år kommer att komma runt 50 000 flyktingar hit, varav många från Somalia och liknande länder
Invandrare från länder som Somalia, Afghanistan etc har inga yrkeskunskaper som vi är intresserade av i vårt land (annat än i extrema undantagsfall). Deras förmåga att bli en del av det svenska samhället är minimal. De har helt andra referensramar än vi och har ytterst svårt att lära sig läsa och att förstå alla de symboler som vi européer tar för självklara. De kommer från en helt annat kultur, som mentalt befinner sig på 1100-talet, och som inte har någon som helst värdegrund gemensam med oss som bor här, dvs vi som är de rättmätiga ägarna till Sverige (vilket inte betyder att vi inte skall ta emot verkliga flyktingar, men vi bestämmer hur många och kan också ställa krav på dem som vill stanna här – dessutom menar jag att vi, bortsett från enstaka undantagsfall, skall hjälpa dem på plats, då kan vi hjälpa mångdubbelt fler). Dessa flyktinggrupper kommer att dramatiskt belasta Sveriges ekonomi på sikt. Många av dem kommer förmodligen aldrig att få ett normalt arbete utan måste försörjas av svenska folket under resten av sina liv. Många invandrare från dessa länder är dessutom handikappade, både fysiskt och mentalt. En av orsakerna till detta (om vi nu bortser från krigsinvalider och liknande) är att kusinäktenskap är synnerligen vanliga i Mellanöstern och andra muslimska länder. I Pakistan är t ex 50 procent av alla äktenskap kusinäktenskap. I Mellanöstern handlar det om ca 40 procent. Detta ökar dramatiskt, efter ett antal generationer, antalet medfödda genetiska missbildningar (att så är fallet vet alla genetiker), vilket kommer att kosta svenska samhället ofattbara summor på sikt. I en kommande artikel kommer jag att behandla detta.
Samtidigt vill Alliansen sänka skatter och spara in på sjukvård. Var och en måste inse att den ekvationen inte går ihop. Vissa invandrargrupper kommer att belasta välfärdssystemet så mycket att det märkbart, för att inte säga dramatiskt, kommer att sänka välfärdsstandarden (sjukersättning, pensioner, sjukvård etc). Släpper man in hundratusentals människor, som inte bidrar till ekonomin, är detta en självklar konsekvens. Vi lever i en verklig värld och inte i drömmarnas paradis. I den verkliga världen får allt vi gör konsekvenser.
Vi lägger ner vårt försvar (Sverige kan idag ställa upp med knappt 40 000 soldater, varav de flesta tillhör hemvärnet, medan Finland kan ställa upp med runt 400 000 riktiga soldater – 1995 hade Sverige över 900 000 tillgängliga soldater) och vi har en väldigt liten poliskår (vårt land har ca 20 000 poliser – Portugal, som har ungefär lika många invånare som Sverige, har 65 000 poliser), samtidigt som t ex Ryssland rustar upp i mycket stor omfattning. Vi sänker således dramatiskt vår säkerhetsnivå och gör oss väldigt sårbara, inte bara för angrepp utifrån utan också inifrån.
All statistik visar att vissa invandrargrupper är våldsamt överrepresenterade när det gäller grova våldsbrott. När det gäller våldtäkter så begås många fler våldtäkter av muslimska invandrare än av etniska svenskar, trots att muslimerna inte ens utgör 10 procent av befolkningen). Ändå fortsätter man ta in skaror av sådana invandrare. Hur resonerar man?
Jag skulle kunna fortsätta att räkna upp absurditeter när det gäller invandringspolitik, strafflagstiftning, svenska skolan, etc, etc. Men allt detta har jag i detalj diskuterat i andra artiklar på min hemsida och på min blogg.
Det verkar rimligt att tro att våra politiker och intellektuella genomsnittligt är normalbegåvade eller lite över detta (enstaka individer ligger förstås mycket över snittet). Hur kan dessa människor, som själva hittar till jobbet, som kan borsta tänderna själva och som t o m kan läsa en bok och förstå innehållet, samtidigt handskas med verkligheten på ett sätt som närmast framstår som hjärndött (och självdestruktivt)? Det är en gåta. Åtminstone om man begränsar sin analys till den fysiska verkligheten.
Varför tar dessa människor (som gör anspråk på att vara objektiva, vetenskapliga, sanningssökande etc, etc) inte reda på sanningen om islam? Godhetskören hävdar gång på gång att, ”Det finns minst lika många och starka uppmaningar till kärlek i Koranen som i Nya Testamentet”. Jag har skrivit en lång artikel om detta, där jag går igenom varje vers i Koranen som innehåller ordet kärlek, och visar att påståendet är helt felaktigt. När jag tipsat medlemmar i Godhetskören om min artikel i ämnet, har så vitt jag vet inte en enda person läst den. Varför då? Ja, det är intressant. Varför då? Det är sannerligen en gåta. Vi talar ju som sagt om intelligenta och bildade människor. Hur kan de vara så föga intresserade av sanningen? Det borde ju åtminstone finnas några bland alla journalister och tyckare som vill kontrollera fakta.
Jag tror att förklaringen till allt detta är att Gud har förblindat dem. Jesus säger med anledning av att fariséerna inte vill tro på honom, trots att de hade fått se så många tecken:
Han [Gud] har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. (Joh 12:39)Bibeln talar om att Gud kan förblinda människor. Nu är nog människor i sig själva duktiga i att förblinda sig genom att vägra se sanningen (av t ex ideologiska skäl). ”Men hur kan Gud förblinda människor?", tänker kanske någon, ”Gud kan väl inte inkräkta på vår fria vilja?!” Det är sant att Gud, enligt Bibeln, inte kan inkräkta på människans fria vilja. Men när Bibeln talar om att Gud förblindar, så menar den att Gud hjälper människor att göra vad de innerst inne vill göra, men kanske inte riktigt orkar att fullfölja. Paulus skriver:
Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra (Rom 1:24).Texten handlar om hur människan valde att följa sina sexuella begär på ett otyglat sätt i stället för att lyda Gud. För att människorna skulle inse att detta inte fungerade, "utlämnade" Gud dem åt deras lustar för att de skulle löpa linan fullt ut i hopp om att några kanske till slut skulle vakna till besinning, när de såg syndens fulla konsekvenser. Gud tvingade dem således inte att göra det som var fel. Han inkräktade inte på deras fria vilja, utan hjälpte deras fria vilja lite på traven, så att säga. Ibland kan ju föräldrar göra på ungefär samma sätt med sina barn (när lille Pelle envisas med att klättra upp på spisen, så låter mamma honom till slut bränna sig lite grand på plattan under kontrollerade former – så lär han sig – vilket är bättre än att han bränner sönder hela handen när hon inte är med).
Bibeln talar också om hur Gud använder andra folk för att straffa sitt eget folk – det judiska folket. Det finns oräkneliga exempel på detta i Bibeln, t ex:
Dina söner och döttrar skall ges till främmande folk, och dina ögon skall se det och ivrigt längta efter dem varje dag, men du skall stå maktlös. Ett folk som du inte känner skall äta frukten av din mark och allt ditt arbete. Du skall i alla dina dagar bli förtryckt och utsatt för våld. (5 Mos 28:32-33)Have I made myself clear? Bra, tack! Det är egentligen bara detta jag ville säga. Jag tror att Gud är mycket arg på Sverige och även hela Europa. Dessa länder lever i totalt uppror mot Gud. Sverige torde, vid sidan av Norge, vara det mest israelhatande landet i världen, bortsett från de muslimska länderna. Bibeln är kristallklar när den säger att den som förbannar Israel (dvs det judiska folket och landet) skall själv bli förbannad och den som välsignar Israel skall själv bli välsignad. Genom vår orättfärdiga inställning till Israel drar Sverige en förbannelse över sig!
Så övergav de Herren och tjänade Baal och astarterna [avgudar]. Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på rövare, som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, och de kunde inte längre stå emot sina fiender. (Dom 2:13-14)
Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sålde dem i filistéernas och ammoniternas hand. Dessa plågade Israels barn och for våldsamt fram mot dem det året. I arton år gjorde de så mot alla israeliter som bodde på andra sidan Jordan, i amoréernas land, i Gilead. (Dom 10:7-8)
Då förkastade Herren alla Israels avkomlingar och straffade dem och gav dem i plundrares hand, till dess att han kastade bort dem från sitt ansikte. (2 Kon 17:20)
Jag skall förskjuta den rest som är kvar av mitt eget folk, och jag skall utlämna dem åt deras fiender. De skall bli ett byte och ett rov för alla sina fiender, Därför att de har gjort det som är ont i mina ögon och ständigt väckt min vrede alltifrån den dag deras fäder drog ut ur Egypten och ända till nu. (2 Kon 21:14-15)
Europas politiker pekar finger åt Gud i sitt uppror. Det verkar nästan som att de läser Bibeln från sidan ett och sedan medvetet stiftar lagar mot det som står där! Kanske är det så att måttet nu är rågat och att straffdomen är på väg. Kanske använder Gud muslimerna för att straffa svenska folket (och Europas folk). Vi som förbannar Israel och inte vet hur väl vi vill islam. Kanske tycker Gud det nu är dags för oss att få lida under det vi så länge flörtat med (på ett väldigt orättfärdigt sätt). Kanske är det nu dags för oss att få smaka på islams sanna natur! Och kanske har Gud förblindat Europas invånare, med politiker och journalister i spetsen, så att de inte inser vad som håller på att ske. Hur skulle man annars kunna förklara att normala, intelligenta, bildade människor inte ser vad som sker just nu.
Obs, jag säger inte att jag har rätt. Jag vet inte. Men jag tycker frågan är värd att ställa. Tänk om det är så som jag spekulerar om! Då kanske det vore dags för Europa att ångra sig i säck och aska och göra upp med sin orättfärdighet innan straffdomen går i fullbordan.
Den berömde detektiven Sherlock Holmes brukade säga att sanningen är den ytterst osannolika förklaring som återstår när man uteslutit alla andra, ännu mer osannolika förklaringar. För mig framstår den förklaring jag gett ovan, och som kanske framstår som ytterst ossanolik, som oerhört mycket mer sannolik än några av de andra teoretiskt möjliga alternativen; att våra beslutsfattare och proffstyckare skulle vara så korkade att de inte förstår vilka konsekvenser massinvandringen av muslimer kommer att få för vårt land, eller att de till och med medvetet skulle verka för en islamisering av Europa och Sverige. Inget av dessa två alternativ verkar troligt eller ens möjligt.
(Jag förstår att du som är ateist tycker ovanstående är knäppt. Men tänk om det ändå är som jag skriver! Om det finns en Gud, och om Bibeln är Guds Ord, ja då är det långt ifrån osannolikt att det scenario jag målar upp ovan kan bli verklighet. I Gamla Testamentet hittar vi många exempel på det jag talar om. Om man som kristen accepterar en Gud, som skapat ett universum ur intet, varför skulle man då inte kunna tro att denne Gud också kan ingripa i historien? I det kristna perspektivet är det jag skriver ovan fullt konsekvent och logiskt. Och jag gör inte anspråk på att företräda något annat perspektiv i denna artikel. Jag erkänner att jag inte vetenskapligt kan bevisa min utgångspunkt att Gud finns. Men ateisten är i samma båt. Han kan inte heller bevisa sin utgångspunkt med hjälp av vetenskap. Både kristen tro och ateism bygger på obevisbar tro!)
