Och så kan det gå. Även de finaste dygder kan bli en belastning och något negativt som håller människor fångna i ett tvångsmässigt beteende.
Vart vill jag då komma med denna sedelärande berättelse? Jaa, mina trognaste läsare har säkert redan anat vartåt det barkar.
Givmildhet är som sagt en positiv egenskap. En dygd. På samma sätt är godhet någonting positivt och fint. Att vara god är eftersträvansvärt och världen skulle sannerligen behöva fler goda människor. Men allt är inte godhet som glimmar. Precis som att givmildhet kan bli mekanisk och manisk och tvångsmässig så kan också godhet bli det. Och det är precis där vi idag har hamnat i Sverige och i många andra Västländer.
Människor, och speciellt svenskar, överbjuder just nu varandra i godhet. Men inte i verklig godhet utan i verbal godhet, som inte förpliktigar till någon personlig uppoffring. Varje politikertal och debattinlägg tycks vara en deltävling i Världsmästerskapen i godhet. Man tävlar om vem som är godast. Vem som säger de finaste sakerna. Politiker och proffstyckare och andra konkurrerar om att stapla vackra honnörsord och floskler på varandra i långa godhetstirader. Just nu leder nog Centerpartiets Annie Lööf tävlingen, men Miljöpartiets olika talesmän spurtar på upploppet och har segervittring. Att uttala alla dessa vackra ord ger tydligen en stor fysisk njutning och när en del av Godhetens företrädare staccatomässigt sprutar fram alla de vackra orden tror man nästan att de skall få orgasm (en nyupptäckt form av sexuell njutning – gorgasm kallad).
Godheten eskalerar och man försöker hitta nya sätt att uttrycka sin oändliga godhet på. Sätt som ingen annan kommit på (ännu). Illegala invandrare döps till papperslösa invandrare eller papperslösa nysvenskar, medan de i själva verket, enligt alla objektiva definitioner, är lagbrytare, som inte accepterar svensk lag, vilket bara det visar att de inte bör få stanna här. Poliserna som försöker hitta de illegala invandrarna och förpassa dem ut ur vårt land, vilket är polisernas jobb, framställs av Godhetskören som onda, rasistiska monster. Och Godhetskören vet inte hur väl de vill de illegala invandrarna. Numera har de även rätt att gå på gymnasiet. De får tillgång till alltmer sjukvård och då inte bara akutsjukvård, som det handlade om i början. Och det blir bara värre och värre. Det senaste jag läste var någon som föreslog att de ”papperslösa invandrarna” (dvs de illegala invandrarna) även skulle få rösträtt i Sverige, för att känna sig mer delaktiga. Varför inte låta turister som befinner sig i Sverige under ett val också få rösta i vårt land?!
Man undrar vad nästa steg i godhetsmästerskapen kommer att innebära. Att illegala invandrare får rätt till studielån och gratis högskolestudier? Att de får bli poliser och höga militärer? Att man måste vara illegal invandrare för att vara valbar i Riksdagsvalet eller för att kunna bli Statsminister i Sverige? Problemet med tvångsmässiga beteenden är att det är mycket svårt att bryta eskaleringen. Maniska beteenden fortsätter ofta att eskalera tills katastrofen kommer.
Missförstå mig inte. Jag är medveten om att det finns invandrare som har ett starkt och verkligt skyddsbehov, och där migrationsverk och -domstol har fattat felaktiga beslut, som äventyrar deras liv. Det tycks som att man gärna utvisar kristna, f d muslimer, till sina hemländer där de löper risk att dödas (enligt islams heliga skrifter skall den som lämnar islam dödas – det finns inget undantag från detta och den absoluta majoriteten av alla muslimer i världen, och speciellt då i de aktuella muslimländerna, är överens om detta). ”Jaa, vad skulle han byta religion för. Han får ju faktiskt skylla sig själv”, säger Godhetskören, som ju anser sig vara de enda rätta uttolkarna av fri- och rättigheter, inklusive religionsfrihet.
De tolkar i Afghanistan, som arbetat för den svenska truppen där, borde enligt min mening få asyl i vårt land (tillsammans med sina familjer). De har ju vågat sina liv för att hjälpa våra soldater. Om, eller snarare när (det är ju bara en tidsfråga efter att USA lämnat området – om de nu gör det), islamisterna får total kontroll över Afghanistan, så kommer dessa tolkar garanterat att dödas, eftersom de, på grund av sitt samarbete med främmande trupp, betraktas som förrädare mot islam.
Jag anser dock att den absoluta merparten av de illegala invandrarna skall utvisas. Berörda instanser har konstaterat att de inte uppfyller de krav som vi ställer på en verklig flykting. Och land skall med lag byggas, dvs vi måste acceptera vad migrationsdomstolen kommer fram till utifrån den lagstiftning vi har. Samtidigt finns det som sagt ömmande fall, där även jag skulle kunna tänka mig att gömma undan människor. Men de är undantag och inte regel. Och när det gäller de illegala invandrare, inkluderande s k ensamkommande flyktingbarn, som begår grova brott, som rån, våldtäkter etc, så skall dessa skoningslöst utvisas till 100 procent!!! Det är vi skyldiga de skötsamma invandrarna! För övrigt anser jag att även de invandrare som fått PUT, dvs permanent uppehållstillstånd, utan undantag skall förlora rätten att bosätta sig i Sverige om de begår grova brott.
Den maniska, tvångsmässiga ”godhet” som breder ut sig i det allmänna mediebruset är i själva verket ingen godhet alls i ordets verkliga bemärkelse. Precis som att givmildheten hos den indianstam jag inledningsvis talade om inte var någon verklig givmildhet. När drivkraften bakom dygder är vinna status och beundran, ja då handlar det inte längre om dygder, utan om egoism, eventuellt uppblandad med feghet och en vilja att behaga! Se på mig, se hur god jag är! Jesus säger att den verkliga godheten sker i det fördolda! Den söker inte sitt.
Sann godhet ser till helheten och inte till isolerade delar av denna. Sann godhet drivs inte av viljan att bli accepterad och beundrad och få status. Sann godhet drivs av kärlek till människor. Sann godhet handlar om att hjälpa rätt människor, på rätt sätt, så effektivt som möjligt. Och sann godhet innebär också att behandla den infödda svenska befolkningen på ett rättfärdigt sätt. Inte att förråda dem och bättre behandla främlingar än svenskar. Våra politikers uppgift är att prioritera svenska folket bästa framför alla andra folks bästa (vilket inte på något sätt utesluter att vi kan hjälpa andra). Och de politiker som inte prioriterar svenska folket (de etniska svenskarna) framför andra folk, inkluderande de flyktingar som kommer hit, är inget annat än usla landsförrädare som förråder sitt eget land och sitt eget folk.
Du som är kristen kanske tycker att jag är en dålig kristen som skriver det jag skriver ovan (jag är säkert en dålig kristen, jag skulle verkligen önska att jag vore en mycket bättre människa i många avseenden). Låt mig då citera Paulus:
Men om någon inte sörjer för sina anhöriga, i synnerhet den egna familjen, har han förnekat tron och är sämre än en som aldrig har trott (1 Tim 5:8).Paulus säger således att vi i första hand är kallade att ta hand om våra närmaste (och som framgår så formulerar han sig synnerligen skarpt). Detta utesluter inte på något sätt att vi också tar hand om andra. Det är vår kristna kallelse. Men kallelsen att hjälpa lidande människor innebär inte en kallelse att förstöra vårt eget land (då kan vi inte hjälpa någon). Inte heller innebär det att behandla främlingar bättre än etniska svenskar.
Att ta in hundratusentals människor i välfärdssystemet, vilka inte på något sätt bidragit ekonomiskt till detta system, kommer att på sikt menligt påverka sjukvård och pension etc för etniska svenskar. Vi har en begränsad summa pengar tillgänglig och ju fler som skall dela på denna summa, desto mindre blir det till var och en. Det är så självklart att endast en idiot skulle kunna tro något annat. Och det finns ju knappast någon (ens Miljöpartiet) som påstår att vi har obegränsat med pengar.
Den svensk, som har arbetat hela sitt liv och betalat in skatt till systemet, har ett avtal med Staten om att få en viss pension och en viss välfärd. Genom att ta in massor av människor i systemet, som inte bidragit ekonomiskt, och därmed sänka välfärden för de som betalat den, bryter Staten detta avtal. Och det har Staten inte rätt att göra med mindre än att man frågar svenska folket, ”Accepterar du att få din pension minskad med 30 % på grund av att flera personer vill vara med och dela på det du och din arbetsgivare betalat in (det senare är en del av lönen)? Accepterar du att få betydligt sämre sjukvård genom att vi låter människor som kommer utifrån, och som inte betalat något, få del av resurserna?” Detta måste politikerna uttryckligen fråga svenska folket i t ex en folkomröstning (och då också ärligt redovisa de ekonomiska konsekvenserna av att ta emot mängder av analfabeter eller människor med mycket låg utbildning i vårt land). Med tanke på hur mycket det sparas inom t ex sjukvården (på senare tid har olika grupper inom sjukvården demonstrerat mot att besparingarna utsätter patienterna för stora risker) är det självklart att rätten till sjukvård för illegala invandrare menligt måste påverka sjukvården för etniska svenskar (som betalar systemet).
Som jag skrivit ovan och på andra ställen så menar jag att våra politiker inte har mandat att förändra Sverige så drastiskt som vår nuvarande invandringspolitik kommer att göra. Svenska folket har aldrig gett dem lov till detta och vid så genomgripande förändringar måste man anordna en folkomröstning. Då kontrar givetvis vän av ordningen och säger, "Ja men genom riksdagsvalen så har svenska folket tillfrågats om sin vilja, så det behövs ingen folkomröstning. De har haft möjlighet att säga sitt." Jag underkänner detta resonemang. För det första har det tidigare inte funnits något parti som varit uttryckligen kritiskt mot invandringspolitiken. Dvs människor som velat ha en ändring i denna politik har inte haft något alternativ att rösta på. Plus att de hjärntvättats av journalister och kulturelit (dvs kulturdrägg) till att tro att allt står rätt till och att invandringen till Sverige enbart är av godo, ja rena "kassakon" Demokratin bygger emellertid på att media redovisar alla aspekter på ett korrekt sätt för att medborgarna skall veta hur de skall rösta. Och detta har media inte gjort (annat än undantagsvis). Nu har vi till slut fått ett parti som är kritiskt mot Sveriges nuvarande invandringspolitik, SD, dvs ett alternativ. Men då gör media och alltför många politiker i de andra partierna allt för att marginalisera detta parti. Man drar sig inte heller för vilka knep som helst för att få bort SD ur Riksdagen. Det finns till och med debattörer som menat att SD borde förbjudas. Allt detta talar för sig självt. Godhetskören vill inte ha några alternativ. Godhetskören är inga demokrater. De är i själva verket hårdföra fanatiker som vill påtvinga svenska folket sina åsikter.
Om man verkligen vill vara god då skall man hjälpa rätt människor på rätt plats. De som nu släpps in i vårt land har i allmänhet kunnat skrapa ihop ca 100 000 kr/person för att ta sig hit (det är ett odiskutabelt faktum). Det är ju en fabulös summa i de länder de kommer ifrån. Ja många svenskar skulle ha svårt att skrapa ihop så mycket pengar. Dessa invandrare kostar svenska skattebetalare tusentals kronor om dagen de första åren de befinner sig i vårt land, och sedan får vi försörja många av dem för resten av deras liv. Genom att hjälpa dem på plats eller i närområdet, där de kanske kostar 40 kr/dygn eller ännu mindre, skulle vi kunna hjälpa många, många gånger fler människor. Och då skulle vi också hjälpa dem som har störst hjälpbehov, dvs de som inte kan skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig hit. Dessutom skulle detta lokalt ge arbete åt många människor.
De ekonomiska aspekterna är emellertid de minst viktiga. När ett så litet land som Sverige tar emot så många invandrare från en så främmande (och negativ) kultur som den muslimska, så kommer detta på sikt att få katastrofala följdverkningar för vårt land. I värsta fall inbördeskrig men under alla förhållande kommer Sverige att förvandlas till något som jag tror få svenskar vill ha, om de visste vad som väntar runt hörnet (Detta diskuterar jag i många andra artiklar, t ex här).
Finns det då något som skulle kunna bryta den tvångsmässiga godhetsmanin? Till detta krävs att någon vågar säga ifrån, dvs det krävs mod. Stort mod. Och kärlek till Sanningen! Nyligen råkade vår migrationsminister, Tobias Billström, trampa i klaveret när han talade om ”papperslösa invandrare”. I en intervju i DN råkade han nämligen säga:
Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50–60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda.Det är ju inte speciellt svårt att förstå vad han menar. De flesta som gömmer undan illegala flyktingar är således, enligt Billström, inte etniska svenskar utan andra flyktingar. Dessa flyktingar, som redan har PUT eller är svenska medborgare gömmer alltså undan sina landsmän. Rent faktamässigt har säkert Billström rätt och det har ingen förnekat. Men, han använde de förbjudna orden ”blond och blåögd”. Kanske lite onödigt, men i sak har han i alla fall rätt och jag tycker stormen kring honom är en storm i ett vattenglas. Men ack så typiskt Sverige.
Reinfeldt, har i den politiska korrekthetens namn, läxat upp Billström för det han sade, och frågan är om inte Billström snart kommer att tvingas avgå. Reinfeldt själv har ju flera gånger sagt fel saker, bl a så talade han i ett sammanhang om etniska svenskar, vilket enligt Godhetskören inte existerar. Dessa är helt enkelt bortdefinierade. Reinfeldt fick givetvis göra en pudel och även Billström har nu bett om förlåtelse.
Man undrar vad Billström (och Reinfeldt) innerst inne tycker om dagens svenska invandringspolitik. De är ju inga dumskallar och nog måste de förstå att den är en katastrof för vårt land. Under den moderata partistämman 2009 sade Billström i sitt tal:
Om det är okej att gå under jorden, strunta i lagar och regler och själv bestämma fritt om man vill stanna i landet eller inte, ja då kan vi ställa in hela processen. För hur blir det annars? Ska den som döms för mord kunna strunta i sitt straff?På grund av detta anklagades han för att jämföra illegala invandrare med mördare, vilket är fullständigt hjärndött. Vad Billström menar är givetvis följande, ”Att illegalt uppehålla sig i Sverige efter att man fått ett avvisningsbeslut innebär ett lagbrott. På samma sätt innebär mord, våldtäkt etc, etc lagbrott". Den fråga han ställer, ”Är det ok att bryta mot lagen och sedan strunta i konsekvenserna”, är fullständigt berättigad och innebär inte på något sätt en jämförelse mellan illegala invandrare och mördare. Man anar ju, utifrån vad som kommer fram när vissa politiker försäger sig, vad de innerst inne tycker. Jag misstänker att Billström (och kanske även Reinfeldt) i hemlighet har åsikter när det gäller invandringen som inte skiljer sig så där jättemycket från vad SD anser.
Så länge politikers och kulturpersoners feghet fortsätter, kommer godhetsfrenesin att fortsätta. Det enda som skulle kunna bryta den är modiga människor, som vågar stirra journalisterna i ögonen och säga att de tar inte tillbaka ett enda ord, eftersom det de säger är rätt och sant och riktigt! Tyvärr är det ont om sådana människor. Alla ligger lågt och låter journalister och Godhetskören bestämma vilka tankar som får tänkas och vilka åsikter som får uttryckas. Och så länge fegheten fortsätter så länge fortsätter Sverige vägen mot sin undergång som industrination, som välfärdsstat, som demokrati och som ett land där religions-, yttrande-, åsikts- och tryckfrihet råder. Ja fortsätter mot sin undergång som Sverige.
Alltfler människor längtar efter någon som vågar säga ifrån. Det som oroar mig mest är att den som reser sig upp och vågar säga sanningar och får folk med sig, kanske kommer att visa sig vara en ny Hitler! Och det är ju precis det som är problemet med demokratin. Det demokratiska systemet tenderar att föra fram en viss typ av människor till makten. De som lovar mest, som mutar folket med låga skatter, som säger de rätta sakerna och som har en trevlig framtoning. Dvs manipulatörer. Sådana människor är dessvärre föga lämpade att leda ett land i kris (det är därför man oftast har samlingsregering i krigstider – en sådan är föga demokratisk). Franklin D Roosevelt, USA:s president före och under Andra Världskriget, sade vid ett tillfälle, ”Vissa i Europa vill avskaffa demokratin, eftersom den skapat ledare som är för svaga för att leda sitt land…” Detta gällde i hög grad Tyskland, som befann sig i djup kris efter Första Världskriget. Och det gäller Sverige och Europa idag.
Ju fler invandrare vi tar emot, desto mer förmåner dessa får i förhållande till etniska svenskar och ju fräckare vissa invandrargrupper blir (som muslimerna), desto mer nationalistiska kommer de etniska svenskarna att bli. Och ju mer de etniska svenskarna upplever sig illa behandlade av sina politiker, desto mer sluter de sig samman och vi får en grogrund för verkliga extremiströrelser.
När en stark ledare som Hitler uppstod i Tyskland, togs han emot med öppna armar av stora delar av tyska folket. Tyskarna var så totalt trötta på ynkliga, mesiga, pratande, icke-handlande, politiskt korrekta politiker, som bara käbblade och inget gjorde, medan Tyskland blev allt fattigare. Många var också livrädda för de allt större skarorna av aggressiva kommunister som hotade att ta över Tyskland och göra det till en stalinistisk diktatur. I valet mellan pest och kolera valde man Hitler (som man inledningsvis inte såg någon större risk med). Risken finns att svenska folket, besvikna på sina ynkliga politiker, inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att välja just en stark ledare. En som inte står och stammar med mössan i handen när journalisterna ifrågasätter. När man tänker på vilket elände islam kommer att ställa till med i Sverige inom de närmaste 20-30 åren, inser man att alltfler svenskar kommer att längta efter en sådan ledare. Och när denne väl kommer, ja då kanske vi får ett Sverige som vi inte heller vill ha. Alltså skulle man önska att man inom demokratins ramar kunde komma till rätt med avigsidorna hos dagens invandringspolitik. Innan det är för sent. Frågan är om det är möjligt. Personligen är jag pessimist. Och det värsta är att jag häromdagen läste att pessimister lever längre än optimister, enligt nya vetenskapliga undersökningar. Så om det vill sig riktigt illa får jag själv uppleva eländet.
En avslutande fråga till dig som är med i Godhetskören: Är det verkligen maximal godhet att hjälpa så få som möjligt (för 2000-5000/dygn i Sverige i stället för 10-50 kr/dygn på plats) av de som dessutom har allra mest pengar i de länder de kommer från (som kan skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig hit)? Hur kan du som tycker jag är en hemsk person, på grund av vad jag skriver ovan, ha mage att kalla dig själv god och mig ond?! Är det godare att hjälpa några tusen (som kan skrapa ihop 100 000 kr) än att hjälpa flera miljoner (som inte har någonting)? Om ditt svar är ja, förklara då gärna varför. Tack! Jag ser med spänd förväntan fram emot att få detta förklarat för mig. Så jag också kan bli fullvärdig medlem i Godhetskören.
