Idag vill jag tipsa mina läsare om en ny artikel på min hemsida (där jag har lite djupare artiklar, vilka inte är ”dagsländor”, dvs sådant som kommenterar det som sker just nu och som därför tenderar att snabbt bli inaktuella). Som vanligt blev det en ganska lång artikel.
Jag har i många tidigare artiklar diskuterat begrepp som intelligens och vishet, vilka utgör delar av det man brukar kalla intellektet. Jag har alltmer fascinerats över hur många, uppenbarligen intelligenta, människor som tycks företräda de mest bisarra åsikter. Åsikter som framstår som totalt bortkopplade från den verklighet vi trots allt lever i. Jag har noterat att intelligenta människor tycks ha lättare att tro på bisarra saker, än ”normala” människor, som i högre grad styrs av sunt förnuft och erfarenhet.
Klicka här för att läsa min artikel om dummeligens!
I det allmänna samtalet talas idag mycket om intelligens och IQ. Sällan finns begreppet vishet med i sammanhanget. Kanske beroende på att vishet har en tendens att slå hål på ideologiska drömmar (eftersom vishet är kopplad till erfarenhet och mogenhet – vishet innebär, lite förenklat, att intelligensen underordnas sanningen). I en tid när människor allt mindre tycks tro på en absolut sanning, vill man fortsätta att drömma om det underbara paradis som kommer att följa bara vi (vilka vi nu är) får chansen att genomföra vår lära/politik/ideologi.
Jag har i många texter sett påståenden, enligt vilka intelligenta människor är mer lättlurade än vanliga människor och dessutom lättare att hypnotisera (vilket också är en form av lurendrejeri). Personligen är jag övertygad om att intelligens, utan vishet som kontrollerande faktor, kan leda hur fel som helst. Under en längre tid har jag tänkt sammanfatta de tankar som mina funderingar lett fram till. Vilket jag således har gjort nu.
Inom musiken talar man om musikalitet. Inom detta begrepp ryms egenskaper som gehör (förmåga att avgöra toner, vilket är nödvändigt om man skall sjunga rent) och rytmkänsla. Gehör är inte samma sak som musikalitet. Det finns människor som sjunger klockrent (dvs har ett perfekt gehör) och har en vacker röst, men ingen påverkas av deras sång. Ingen gråter när de sjunger. Ingen berörs. Sedan finns det andra människor, som inte sjunger speciellt rent, och som kanske har en skrovlig och oattraktiv röst, men när de börjar sjunga, tystnar alla människor och många får tårar i ögonen. Och människor berörs i sitt inre. Musikalitet innebär förmågan att gestalta musikens sanna väsen (gehör etc är verktyg för detta, men långt ifrån hela förklaringen). Att överföra det som bor i kompositörens hjärta till publikens hjärta (och kanske även lägga till något själv – en utövande musiker är inte bara en uppspelningsmaskin, utan skapar något). Ett bra gehör är nödvändigt när man sjunger eller spelar vissa instrument (violin, cello m fl). Men det är inte tillräckligt. När en omusikalisk person spelar eller sjunger blir det bara mekaniskt (även om den personen sjunger rent). Det finns inget liv i det. Och därför griper det ingen. Sådan musik talar inte. Den är död.
Det blir ungefär som när en idiot savant (betyder ordagrant "vetande idiot" och används om personer, ibland barn, som t ex har en närmast ofattbar förmåga att räkna i huvudet, men samtidigt är svagbegåvade på alla övriga områden) uppträder. Vissa av dessa savanter (som de ibland kallas) kan dra kvadratroten ur tiosiffriga tal i huvudet och ge 12 korrekta decimaler inom någon minut, men är för övrigt ofta helt obegåvade när det gäller riktig matematik.
Man kan se stora likheter mellan musikens och intellektets värld. Precis som musikalitet inrymmer egenskaper som gehör och rytmkänsla, så inrymmer intellektet egenskaper som intelligens och vishet. Intelligens (förenklat lika med logisk förmåga) utgör bara en liten del av intellektet. Intelligens i sig (utan att kompletteras av bl a vishet) är lika död och oanvändbar som vad gehör utan musikalitet är inom musiken. Tyvärr ser vi idag alltför mycket av intelligens utan något mer. Åsikter som handlar om människan som människa (och inte bara som en samling atomer), blir utan liv och kommer inte att fungera, om de enbart bygger på logik. Orsaken till detta är att logiken bara kan uttala sig om en liten del av den totala verkligheten.
Orsaken till att högt intelligenta människor kan tro på så ofattbart underliga saker förklaras, enligt Michael Shermer i boken Why People Believe Weird Things, av att "Smarta människor tror på egendomliga saker, eftersom de är skickliga på att försvara åsikter de kommit fram till utifrån icke-smarta bevekelsegrunder" (Smart people believe weird things because they are skilled at defending beliefs they arrived at for non-smart reasons.).
Eftersom jag tycker humor och ironi är ett bra sätt att handskas med smärtsamma saker (den dumhet vi ser i dagens debatt fyller mig med stor sorg) har jag infört ett nytt begrepp inom intellektets domän, dummeligens. Med detta menar jag intelligenta människors förmåga att hysa och försvara ofattbart dumma åsikter (t ex att det inte finns några biologiska kön eller att hela förklaringen till svenska skolans problem är existensen av kristna friskolor eller att en obegränsad muslimsk asylinvandring kommer att skapa ett paradis i Sverige). Jag inför också ett mått på dummeligens, DQ, och sätter genomsnittet till 100. DQ lika med 0 är det endast Gud som har, eftersom detta innebär att man har rätt (i absolut mening) i alla sina åsikter. Jag postulerar att journalister, kultureliten och politikerkasten ligger på runt 500 och uppåt. Här finns givetvis stor spridning, jag talar om medeltal.
Även om min artikel är lite skämtsam, så finns ett djupt allvar bakom den. Jag ser med förfäran och stor sorg hur debattklimatet i Sverige alltmer för tankarna till åsikts- och yttrandefriheten i diktaturer som Sovjet och Nordkorea. När Aftonbladet hurtfriskt deklarerar ”Vi gillar olika” så ger de oss inte hela sanningen. Vad de egentligen menar bakom de vackra orden (vilket tydligt framgår av hur de agerar och vilka artiklar som tas in) är ”Vi gillar olika, men bara om olika innebär att du är precis som vi – dvs har samma åsikter som vi när det gäller Israel, religion, islam, familjen, USA, invandring etc). Ärligt talat ser jag ingen principiell skillnad mellan Aftonbladets och Hitlers inställning till yttrande- och åsiktsfrihet. Observera jag säger inte att Aftonbladet och Hitler har samma ideologi. Det jag säger är att båda endast tillåter och respekterar åsikter de själva står för. Och det kallar inte jag yttrandefrihet. Och det har inget med demokrati att göra.
Jag tar här Aftonbladet som exempel, eftersom denna tidning är störst i Sverige. Och eftersom deras hat mot Israel och kristna och mycket annat är exceptionellt. Dessvärre har de flesta media i vårt land ungefär lika skakig demokratisyn – SVT/SR är om möjligt ännu värre än Aftonbladet. Detta är speciellt illa med tanke på att SVT/SR skall förställa att vara public service, vilket de definitivt inte är. Om de nu servar någon, så inte är det svenska folket i gemen. Snarare handlar det om att serva kultureliten på Södermalm i Stockholm. "Södermalm service" vore kanske ett mer passande namn.
Klicka här för att läsa min artikel om dummeligens!
