Manifest för samvetsfrihet

Ett antal kristna i vårt land har formulerat en deklaration, ett manifest, för att uttrycka den kristna ståndpunkten och också proklamera rätten ett hysa denna ståndpunkt samt uttrycka den i tal, skrift etc.

Manifestet lyder som följer:

---

Kristen tro har funnits i tusen år i Sverige och präglat vår historia, kultur och lagstiftning. Idag finns det kristna överallt i samhället; i alla åldrar, nationaliteter, klasser, yrken och politiska partier.
Vi som skrivit denna deklaration är kristna från hela bredden av kristenheten; evangeliska, katolska och ortodoxa kristna.
Som kristna tror vi på en levande, treenig Gud, Fader, Son och Helig Ande, som vi har glädjen att få tillbe och förhärliga.
Vi tror på Gud, Fadern, som har skapat världen och gett varje människa hennes liv. Han är inte en okänd Gud, utan har uppenbarat sig, gjort sig åtkomlig för oss människor och gett oss vägledning för livet.
Vi tror på Jesus Kristus, Guds Son, världens frälsare och herre, vilken är avlad av den Helige Ande och född av Jungfru Maria.
Vi bekänner hans inkarnation, hans korslidande, död och uppståndelse och hans återkomst i härlighet. Han levde ett sant mänskligt liv i tjänande och kärlek och gjorde gott mot alla; han helade de sjuka, mättade de hungriga och befriade de förtryckta. Genom sitt liv och sin död för oss visade han att människan är älskad av Gud och han kallade alla människor till omvändelse och tro. Evangeliet — de goda nyheterna — innebär att alla som vill kan få gemenskap med Gud, genom Jesus Kristus.
Vi tror på Guds helige Ande, som bor i oss, vägleder, utrustar och styrker oss och vill samla oss till ett i Kristi Kyrka.
Som kristna medborgare i Sverige har vi ansvar att älska vår nästa som oss själva och söka det gemensamma goda för alla som bor i vårt land. I enlighet med kristen tro är vi förpliktade att följa lagar och lyda myndigheter, så länge de inte kräver att vi ska agera orättfärdigt, liksom vi är förpliktade att kritisera och utmana dem när de inte står för sanning och rätt.
Med detta manifest vill vi formulera vårt perspektiv på tre områden, som vi tror är av stor betydelse för vår kultur och för alla människors väl.

1. Människovärdet
Vi tror att människan är skapad till Guds avbild och att människor därför har lika värde och värdighet. Detta gäller alla; människans värde är inneboende och okränkbart. Att skydda människan, särskilt den svage och skyddslöse, är en av statens viktigaste uppgifter.
Historiskt har kristna alltid engagerat sig för människor i nöd. Vi är fast beslutna att i vår tid hjälpa, skydda och tala för dem som ofta inte kan tala för sin egen sak; barn — födda och ofödda — sjuka, gamla, döende, fattiga, flyktingar, människor som är offer för krig, miljöförstöring, HIV/Aids, trafficking eller på andra sätt förtryckta och utnyttjade. Vi kommer att kämpa för livet från befruktningen till den naturliga döden och kan därför inte medverka till aborter, forskning på mänskliga embryon, assisterat självmord eller eutanasi. Vi vill arbeta för en livets kultur.

2. Äktenskapet
Vi tror på äktenskapet som ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna. Vi ser äktenskapet som instiftat av Gud, som det enda rätta sammanhanget för sexuell samlevnad och som den grundläggande enheten i samhället, med avgörande betydelse för identitetsskapande, normbildning, hälsa och välmående.
I en situation där staten valt att definiera äktenskapet på ett sätt som avviker från alla tidigare definitioner genom historien, kommer vi fortsätta att formulera och motivera vår kristna syn att äktenskapet är ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna.
I en pluralistisk kultur, med motstridiga perspektiv i många frågor, är det självklart att också den klassiska äktenskapssynen ska respekteras som en legitim uppfattning och att vi som kristna ska ha frihet att uttrycka vår övertygelse om sexualitet, äktenskap och familj.

3. Samvets- och religionsfriheten
Det är ett stort privilegium att leva i ett demokratiskt samhälle, där alla medborgare har rätt att delta i den politiska processen. Vi vill göra allt vi kan för att stärka demokratin och för att lagar och rättsystem ska vara rättfärdiga, speciellt när det gäller att skydda den svage. Vi vill försäkra oss om att samvets- och religionsfrihet är ovillkorligt skyddat från inblandning från statens sida, inte bara för individer, utan också för institutioner som familjen, församlingar, föreningar, företag och skolor.
En sekulär stat är inte detsamma som ett sekulärt samhälle. Vi bejakar en sekulär stat, som förhåller sig neutral till frågan om vilken religion eller livsåskådning som är den riktiga. Men vi motsätter oss varje försök från statens sida att skapa ett sekulärt samhälle, med en ny statsreligion i form av sekulär ideologi. Staten ska inte ta ställning i frågor som enligt religionsfriheten varje medborgare själv bestämmer över.
Vi kommer inte att låta oss tystas i våra övertygelser, varken av politisk makt, ekonomisk styrning, domstolsbeslut eller medialt tryck och vi avvisar varje försök att begränsa vår frihet att, offentligt såväl som privat, uttrycka kristen tro och leva i enlighet med vår övertygelse, i kärlek och lydnad för Gud.
Vi uppmanar därför alla med makt och inflytande i Sverige att stå för människovärdet, respektera den klassiska äktenskapssynen och skydda allas rätt till samvets- och religionsfrihet.

Europakonventionen artikel 9: Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet

Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.

---

Jag uppmuntrar alla som läser detta och som håller med om ovanstående, att skriva under detta manifest, vilket kan göras här. Många av den svenska kristenhetens tunga namn har redan skrivit på.

Detta är mycket viktigt. Just nu ser vi hur det "intellektuella etablissemanget" i vårt land försöker omvandla Sverige från ett land med yttrande- och tryck- och åsiktsfrihet, till ett land med "hörandefrihet". Det senare innebär rätten att slippa höra åsikter som inte är politiskt korrekta (homosexuella skall slippa höra argument mot homoadoptioner, muslimer skall slippa höra kritik mot islams kvinnosyn etc). Det är uppenbart att yttrandefrihet etc och hörandefrihet är helt oförenliga. Hörandefrihet har inget med mänskliga fri- och rättigheter att göra, och hotar starkt det demokratiska systemet.

Man försöker också omtolka begreppet religionsfrihet till frihet från religion. En sekulär stat talar inte om för olika religiösa riktningar vad de får tro och tycka, utan är neutral och tillåtande (så länge som landets säkerhet inte hotas). Sanningens fiender försöker omvandla den sekulära staten till en statsapparat som påtvingar människor den ateistiska världsbilden, något som är oförenligt med varje form av demokrati och som dessutom skapar en ny statsreligion. Vi som har en tro (och alla andra som sympatiserar med religionsfrihet utan att kanske själva vara kristna eller tillhöra någon annan religion) måste stå upp för rätten att tro och rätten att också uttrycka våra åsikter!!! Vi behöver bara tänka på den kristna kampanjen "Mamma, pappa, barn" i samband med riksdagsbeslutet om könsneutrala äktenskap, för att se vart vi är på väg. Reklamskyltar på tunnelbanan i Stockholm revs ner, vissa grupper krävde förbud mot den här typen av reklam etc, eftersom den av vissa grupper kunde upplevas som kränkande. Man förnekade således de kristna rätten att föra fram sin familjesyn i debatten inför riksdagsomröstningen. Men om alla åsikter, som av någon skulle kunna upplevas som kränkande, skulle förbjudas, ja då blev det väldigt tyst och Sverige som demokrati skulle i samma ögonblick upphöra att existera. Det är nämligen svårt att tänka sig ett påstående eller ett uttalande som inte kränker en enda människa. Det skulle möjligen vara något i stil med "ett plus ett är två". Men det finns säkert någon som känner sig kränkt av detta också. "Måste du påminna mig om att jag är så dåligt i matte?! Jag som nästan hade lyckats borttränga detta"

I Sverige talar vi så stolt om det pluralistiska samhället, där mångfald är ett honnörsord. Detta håller nu på att urholkas av sanningens fiender, som försöker omvandla mångfald till enfald. Rätten att slippa höra politiskt inkorrekta åsikter, är i själva verket rättan att slippa tänka och att på allvar fundera över livets viktiga frågor. Politisk korrekthet skapar ett slutet tankesystem som är till ytterlighet fördummande (någon som blir nästan övertydligt när man ser i stort sett vilken "debatt" som helst på våra Publicservicekanaler). Sanningens fiender håller på att införa en diktatur, som får varje tidigare diktator att rodna av skam över att inte själv ha kunnat komma på ett så listigt system — en diktatur i demokratins namn. En slags ideologisk "skvader" (ett fantasidjur som är en korsning mellan hare och tjäder). Ett passande namn för detta missfoster skulle kunna vara diktokrati eller kanske demokratur. Eller varför inte demonkreatur? För det är precis vad det handlar om!

Så därför, skriv på manifestet innan det mångkulturella samhället blir det trångkulturella samhället! Jag ber dig!

Martin Niemöller var en intressant tysk pastor. Under första världskriget var han ubåtskapten men blev sedan pastor. Till en början stödde han Hitler, men 1933 bröt han med nazisterna och mellan 1933 och 1937 kritiserade han öppet nazisterna. 1937 arresterades han för förräderi men fick bara villkorligt straff, antagligen på grund av utländska påtryckningar. Genom Hitlers personliga ingripande arresterades han dock omedelbart efter att han fått sin villkorliga dom och sattes i koncentrationsläger (Sachsenhausen och senare Dachau). Han klarade sig med knapp nöd från att arkebuseras 1945 och överlevde kriget. Han har skrivit en mycket känd dikt, som är tänkvärd på många sätt:

I Tyskland kom nazisterna och tog kommunisterna.
Och jag sade inget, för jag var inte kommunist.
Sedan kom de och tog judarna
Och jag sade inget, för jag var inte jude.

Sedan kom de och tog fackföreningsfolket
Och jag sade inget, för jag var inte fackansluten.
Sedan kom de och tog katolikerna
Och jag var protestant, så jag sade inget.
Sedan kom de och tog mig...
Vid det laget fanns det ingen kvar
som kunde säga något.

Säger vi inget nu, kanske det till slut inte finns någon som kan säga något när det behövs. Då är det för sent!

En ny definition av yttrande-, åsikts- och tryckfrihet

Samtidigt som kristendomsfientligheten bland intellektuella breder ut sig, ser vi också en tilltagande antisemitism och en gradvis omdefiniering av demokratibegreppet.

Jag har en god vän, som kommer från en helt annan del av världen. Han är mycket politiskt intresserad, och beslöt sig därför att på 1980-talet flytta till Sverige. Som han sade, ”Sverige är ett föregångsland på många sätt och det är här vi ser hur det kommer att bli i resten av Europa och även i Nordamerika”. Han tänkte då på den svenska folkhemsmodellen, på den sexuella frigörelsen och en del andra saker. Sverige var således, enligt honom, en slags profetisk förutsägelse om hur världen skulle bli om några decennier. Idag står det klart att min gode vän hade rätt i sin bedömning. Många lagar när det t ex gäller homosexuellas rättigheter omfattas idag av allt fler länder, ja även i länder där man för några år sedan trodde sådant var i stort sett uteslutet. Spanien t ex, är idag långt mer avancerat när det gäller pornografi och även genustänkande än Sverige. På spanska födelsecertifikat står numera, enligt vad någon berättade för mig, inte ”Mamma” och ”Pappa”, utan ”Upphovsperson 1” och ”Upphovsperson 2”, helt i enligt med det politiskt korrekta genustänkandet.

Idag skulle jag tro att Sverige är frånåkt av många länder. Spanien ligger som sagt långt ”före” i vissa avseenden. Vill vi veta hur Europa kommer att se ut, politiskt och ideologiskt om några år, är det antagligen dagens England man skall studera. Att islam håller på att ta över Rosengård i Malmö, och där skapa ett eget territorium med egna lagar, torde de flesta känna till. England ligger emellertid långt fram i detta avseende. Det finns städer och samhällen i England som är i stort sett helt islamiserade. Få av de stora medierna (dagstidningar, BBC etc) vågar/vill idag ifrågasätta eller kritisera islam. Samtidigt är det mycket tydligt att kristendomen förföljs i samma media.

Nyligen blev en erkänt duktig fostermamma i England, som hade hjälpt många, många barn till ett bättre liv, avstängd från att få ta emot fler fosterbarn. Varför? Jo en muslimsk flicka, som bodde hos henne, hade på eget bevåg beslutat sig för att lämna islam och bli kristen. Något som de sociala myndigheterna inte kunde tolerera.

Ett ytterligare exempel är skolreceptionisten Jenny Cain som nu riskerar att få sparken. Hennes femåriga dotter hade nämligen talat om Jesus i klassrummet. Lärare och skolledningen förmanade mycket skarpt flickan att aldrig göra så mer och rektorn överväger nu att ge Jenny Cain sparken.

För några veckor sedan skulle den holländske parlamentsledamoten Geert Wilder besöka England, men nekades inresetillstånd. Varför? Jo han har kritiserat islam och bl a gjort en kortfilm, Fitna, som belyser sambandet mellan islam och terror. Den innehåller bilder på terrorister och demonstrerande muslimer kopplat till citat från Koranen. Inget mer. Korantexterna talar för sig själva. Det intressanta är att terroristerna själva citerar just dessa koranverser för att rättfärdiga sina illdåd. Och nu får Wilder inte resa in i England, det land som kanske mer än något annat land i världen förknippas med yttrande- och åsiktsfrihet. Lord Ahmed (pakistanskt ursprung), som sitter i Överhuset hotade med svåra demonstrationer om man släppte in Wilder i England.

Apropå Fitna kan jag nämna att den snabbt lades upp på Youtube och sågs av många människor. Efter kritik och hot från muslimer togs den bort mycket snart. Då gick det minsann fort. Men när Youtube fick klagomål över att bilder på de mördade Arbogabarnens lik (läsaren vet säkert vad jag menar) finns på Youtube, vägrade man ta bort dem, under motivering att det handlade om yttrandefrihet. Då plötsligt var denna frihet helig. Ynkligt Youtube!!!!! Ynkligt i båda fallen!!!! Men tack och lov så fungerar Internet så att man ändå kan få tag på Fitna. Om nu inte Google valt att spärra det sökordet. Google tenderar nämligen också att spela med i den politiska korrektheten.

Ett ytterligare exempel från England är Robert Kilroy-Silk, programledare sedan många år för en populär TV-show på BBC. Kilroy-Silk var tidigare parlamentsledamot för Labour. I början av 2004 fick han en arabkritisk artikel publicerad i tidningen Sunday Express, där han bl a skrev följande:

Bortsett från oljan, som upptäcktes, som produceras och som betalas för av Väst – vad bidrar de [araberna] med? Kan du komma på något. Något verkligen användbart. Någonting som vi verkligen behöver, inte klarar oss utan? Nej, det kan du inte. Vad tror de att vi tycker om dem [araberna]? Att vi avgudar dem för det sätt på vilket de mördade 3000 civila den elfte september och sedan dansade på sina varma, dammiga gator för att fira morden? Att vi beundrar dem för att de är självmordsbombare, amputerare av lemmar, kvinnoförtryckare (Sunday Express, 4/1 2004)?

Inte helt snällt skrivet kanske, och definitivt inte politiskt korrekt. Är det sant då? Tja käre läsare, det överlåter jag åt dig att bedöma. Du kanske kan komma på någon viktig uppfinning som gjorts i islamvärlden under de senaste 500 åren, något nytt medicinskt genombrott eller upptäckten av en ersättare för antibiotika. Skriv till mig och berätta i så fall, så lovar jag att publicera detta på min hemsida.

Men nu är det inte sanningshalten i Kilroy-Silks artikel vi diskuterar, utan huruvida man har rätt att kritisera araber och islam. Hur gick det nu med Kilroy-Silks engagemang vid BBC? Ja, det gick inte så bra. Efter att i sjutton år ha arbetat med television, upphörde Kilroy-Silks karriär som programledare, en vecka efter artikeln i Sunday Express. Enligt BBC handlade det inte om att Kilroy-Silks yttrandefrihet hade hindrats. Chefen för BBC Television, Jana Bennett, menade att ”Personer som medverkar i den här typen av program har ett ansvar att upprätthålla BBC:s standard av opartiskhet (som enligt min mening är lika obefintlig som SR:s och SVT:s opartiskhet). Det innebär inte att personer som uttrycker mycket kontroversiella åsikter inte är välkomna hos BBC, men de kan inte presentera nyhetsprogram, aktuella händelser eller diskussionsprogram”.

Till saken hör att Kilroy-Silk inte uttryckte kritik mot arabvärlden i något av sina BBC-program, utan i en tidning, som inte har någon koppling till BBC, där han skrev som freelancejournalist. I praktiken innebär det således att man inte kan vara programledare på BBC om man på något sätt uttrycker åsikter som inte är politiskt korrekta, oavsett var man uttrycker dessa åsikter. Jag misstänker att det är likadant på Sveriges Radio etc. Kanske inte så konstigt att diskussioner, nyheter etc i t ex P1 är så vinklade som de är (exemplet med Kilroy-Silk är hämtat från boken Can We Trust the BBC?, sid 61, continuum 2007).

En sak är säker, hade Kilroy-Silk uttryckt ungefär samma sak om kristna och kristendomen, som han nu gjorde om arabvärlden, hade han fortfarande varit programledare hos BBC. I oräkneliga program på BBC så häcklas, hånas och smädas påven, kristna församlingar och även den kristna tron i största allmänhet utan att de som gör detta vare sig kritiseras eller stoppas. Att kritisera islam och araber är tydligen i BBC tabu. Precis som i SR och SVT.

Om läsare fortfarande inte förstått vad jag försöker säga om läget i England, ger jag ytterligare två exempel, hämtade från en äldre blogg:

1. Ashar Mall, kristen och värd för ett program på satellitkanalen Venus TV, har nyligen uppmanats att be om ursäkt efter att evangelisten Daniel Scott i programmet talat om muslimska missförstånd av vissa bibliska begrepp (försoning, förlossning och frälsning).

2. Mahboob Masih får inte längre leda ett kristet radioprogram som sänds på stationen Awaz FM. Denne berättade i sitt program om de anspråk som Jesus gör om sig själv i Bibeln (t ex att han är Guds son), vilket muslimer klagat över (eftersom Koranen säger att Jesus inte är Guds son). Trots att Masih bett om ursäkt (för vad, kan man undra) får han inte fortsätta som värd för programmet.

Såsom det ser ut i England idag, kanske det kommer att se ut i Sverige i morgon. Man kan undra vad för slags tankegångar som motiverar intellektuella engelsmän att helt omdefiniera demokrati- och yttrandefrihetsbegreppen och anpassa dem till vad som tjänar islams syften. Kanske har detta att göra med den israeliske terrorexperten Bernhard Lewis’ karakteristik av västvärldens kultur som ”självförnedringens kultur”. Genomgående i Västeuropa ser vi hur de intellektuella skäms för sin egen kultur och uttrycker stor beundran för alla andra kulturer, och speciellt då den arabiska. Kanske är orsaken att man i t ex England har dåligt samvete för sin tidigare behandling av kolonierna och invånarna där. Oavsett orsak, så är det oerhört farligt när de inflytelserika medlemmarna i ett samhälle föraktar och skäms över sin egen kultur. Ett sådant samhälle måste gå under. Det är bara en fråga om när.