Kristna politiker och kristna ateister

För några veckor sedan skrev jag en bloggartikel om hur troende människor, och då framför allt kristna, förföljs i svenska media och av svenska s k intellektuella. Förföljelsen innebär än så länge inte att man mördar kristna (något som just nu sker i stor skala i framför allt muslimska länder), utan att man uttrycker förakt och kritik mot de troende. Kritiken gäller aldrig muslimer (i varje fall aldrig explicit, dvs ordet muslim eller islam förekommer aldrig i kritiken utan då talar man lite vagt om ”troende” och ”religioner”). Ofta talas det om ”kristna illdåd” som häxprocesser, korståg etc, etc, men aldrig någonsin ser man uttryck som ”muslimska illdåd”. Om man någon gång kommer in på islam, så är man väldigt noggrann med att påpeka att eventuella ondskefulla handlingar som begås av muslimer (man skriver då ”islamister”) inte har någonting alls med islam att göra. Några sådana påpekanden görs sällan eller aldrig när det gäller den kristna tron.

Det senaste i raden av angrepp på kristna gäller den nye arbetsmarknadsministern, Elisabeth Svantesson. Hon har tidigare varit medlem i Livets Ord och även engagerad i antiabortorganisationen Ja till Livet (jag känner henne personligen, eftersom hon arbetade under något eller några år som lärare på Livets Ords Kristna Gymnasium). Hon har dessutom oförskämdheten att fortfarande vara kristen, och vara med i en bibeltrogen kristen församling (kan det finnas några andra kristna församlingar?). Och inte har hon tagit avstånd från sin bakgrund heller. Huugha!

Jag har ju i många sammanhang uttryckt kritik mot Reinfeldt, men jag måste erkänna att han får en del pluspoäng av mig för att han vågade utnämna en så kontroversiell person till minister (givetvis måste han ha känt till hennes bakgrund). Förmodligen måste Svantesson vara exceptionellt duktig för att Reinfeldt skulle välja just henne (jag tror ju inte att hennes kristna profil bidrog till att hon blev minister, det var nog snarare trots hennes kristna tro). Men ändå – rätt skall vara rätt; 10 pluspoäng till Reinfeldt för visat mod!

Direkt efter utnämningen av Svantesson gick mediadrevet igång. Man uttryckte oro över att hon hade en hemlig agenda. Hennes åsikter (om t ex abort) kunde misstänkas skilja sig från vad som uttrycks i abortlagen, etc, etc. Nu skulle hon ju inte vara abortminister, men ändå. Man krävde bl a att hon skulle ta avstånd från abortmotståndarna, men varför skulle hon göra det? – hon följer givetvis svensk lag även när det gäller aborter. Men varför skulle hon inte ha rätt att vara tveksam till abort, som är en mycket, mycket svår fråga (för den som är förblindad av ideologi finns förvisso inga svåra frågor). Johan Hakelius hade i Aftonbladet för någon månad sedan en mycket intressant artikel som tar upp just detta.

Som vanligt utmärkte sig de s k Public Serviceorganen (= politiskt korrekt service), Sveriges Radio och SVT, i den ylande vargflocken. En reporter där kallade Elisabeth Svantesson för en ”tänkbar ’stinkbomb’”. Den kristna tidningen Världen idag tog den 19/9 2013 upp påhoppet i en artikel. Bl a så skrev man:

Nya arbetsmarknadsministern kallades av en studioreporter på Sveriges Radio för "stinkbomb". Reportern har av en privatperson anmälts till Myndigheten för radio och tv [som jag antar är det nya namnet på det som tidigare hette Granskningsnämnden].

Det är osakligt och inte neutralt att kalla Elisabeth Svantesson för "stinkbomb" för att hon är kristen, tidigare medlem i Uppsalaförsamlingen Livets ord och varit aktiv inom Ja till livet. Det menar en privatperson som anmält Sveriges Radios Studio 1, som i tisdags kommenterade utnämningen av ny arbetsmarknadsminister.

"Jag inbillar mig att vi lever i en demokrati där rätten till åsikter är fri och att public service inte ska använda licensmedel att förfölja människor med vissa åsikter", skriver anmälaren. Anmälaren åberopar hets mot folkgrupp, under förutsättning att kristna kan definieras som folkgrupp.

Anmälaren menar också studioreporterns påstående att "Livets ord är en religiös sekt som håller på med underliga saker" är ett brott mot grundlagens skydd för religionsfrihet i Sverige.

Jag skulle bli oerhört förvånad om anmälan ledde till någon kritik av reportern i fråga. Det är nästan helt uteslutet. Den nya myndigheten för granskning av program är säkert minst lika politiskt korrekt som den gamla var. Jag misstänker att personalen i stort sett är densamma.

I en rättsstat bedöms man för sina handlingar och inte sina åsikter. Man kan mycket väl ha åsikter som skiljer sig från konsensus och lagstiftning och ändå i sitt arbete verka inom existerande lagstiftning. För att någonting skall förändras måste det börja med att någon har åsikter som divergerar från den normativa åsikten (som avspeglas i bl a lagen). Att vi fick dagens abortlagstiftning beror på att det fanns människor som inte var nöjda med dåvarande lagstiftning och arbetade för en förändring. Det innebär inte att de bröt mot då gällande lag. Att vi 1967 gick över från vänster- till högertrafik måste ha inneburit att vissa politiker ansåg att högertrafik av olika skäl var bättre än vänstertrafik för Sveriges del. Detta trots att lagstiftningen sade att vi skulle hålla till vänster. Att de politiker som ville införa högertrafik (de kanske också var ”potentiella stinkbomber”) hade denna åsikt, innebar inte att de körde på höger sida av vägen.

Det är ganska uppenbart att drevet mot Svantesson inte handlade om någon viktigt grundläggande demokratiprincip, enligt vilken politikers åsikter måste stämma överens med vad lagen säger. I så fall skulle Godhetskören också fördöma de tyskar som med fara för sina liv opponerade sig mot lagarna i Nazityskland. Deras åsikter skiljde sig ju från gällande lag. Ändå är det väl dessa tyskar som idag betraktas som hjältarna och inte de hjärndöda kossor som lät sig förföras av nazisterna.

Jag misstänker att Godhetskörens politiska princip i det här fallet kan sammanfattas i på följande sätt:

1. När det gäller politisk korrekta åsikter (dvs Godhetskörens åsikter) som ännu inte implementerats i lagstiftning, då är det berömvärt att som politiker inte acceptera gällande lag.

2. När det gäller politiskt korrekta åsikter som redan implementerats i lagstiftning (som t ex fria aborter) då är det oacceptabelt att som politiker inte acceptera gällande lag.

Summa summarum blir att de åsikter som inte sammanfaller med Godhetskörens åsikter är förkastliga (och de föraktliga människor som hyser dem skall beläggas med munkavle – ja inte bara munkavle utan också "tankekavle"), medan de åsikter som sammanfaller med Godhetskörens är berömvärda och skall ha fri tillgång till media etc. Godhetskören gör således anspråk på att få bestämma vilka tankar som människor tillåts att tänka och uttrycka. En sådan inställning till demokrati kännetecknar inte det Goda utan det Onda!

Ondskans kvartett är alla medlemmar i SSSF (Sällskapet Stjäla, Slakta och Förgöra). Ondskan lämnar alltid total förstörelse efter sig. Läsaren inser säkert vad de fyra symbolerna står för. Bilden visar ondskans typiska konsekvenser, i det här fallet Berlin vid krigsslutet 1945.

Nu slog drevet i viss mån tillbaka mot de journalister och ”kultur”personligheter som startade det hela (läs t ex här: http://www.dagen.se/webbdebatt/haxjakten-mot-svantesson-slog-tillbaka/). Alltfler ansvarsfulla debattörer, även sådana med en ateistisk världsbild ställde sig upp på Svantessons sida och påpekade ungefär det jag skriver ovan. Så den här gången gick sanningens fiender för långt.

Utvecklingen (eller kanske snarare förfallet) när det gäller Sveriges Radios P1 är djupt tragisk. En gång höll denna kanal en hög standard när det gäller demokratisyn och sanning. Och nu har P1 urartat till den politiska korrekthetens häxmästare, där journalisterna överträffar varandra i lögnaktiga eller missvisande reportage och nyhetssändningar. Visst finns också bra program där, men tyvärr blir de färre och färre. Tidigare lyssnade jag väldigt mycket på P1 men numera är det väldigt sporadiskt och ofta stänger jag av nästan direkt, eftersom jag blir så illa berörd.

I P1 kan man på söndagsmorgnarna höra ett program som heter ”Godmorgon, världen!”. Förr lyssnade jag ofta på detta program. Bl a så finns där ett inslag med några imitatörer som imiterar olika kända personer. Tidigare brukade detta inslag, som konfronterade många heliga kor i vårt land, vara väldigt roligt, ja nästan höjdpunkten av programmet. Tyvärr har även detta inslag degenererat och blivit alltmer elakt och sårande och kränkande. Jag råkade lyssna söndagen efter Svantessons utnämning till minister och givetvis imiterade man också henne. Det var så fruktansvärt kränkande och elakt så jag stängde omedelbart av. Jag kallar inte sådant humor. Äkta humor är varm och kärleksfull och driver med saker och ting på ett sätt som gör att man kan känna igen sig själv. Men den här typen av humor – usch! Det är pöbelns humor! Det är humorn och hånskrattet hos ett tonårsgäng som sparkar ihjäl en 40-årig fembarnsfar som är ute med hunden. Vidrigt! Det kommer nog att dröja åratal, om ens någonsin, att jag lyssnar på Godmorgon världens ”humorinslag” igen!

Apropå kristendomen så har vi nu fått en ny ärkebiskop, Antje Jackelén. Hon säger sig vilja ha en religionsdialog och är synnerligen otydlig när det gäller olika kristna dogmer. Under en utfrågning av ärkebiskopskandidaterna före ärkebiskopsvalet, i Gottsunda kyrka (Uppsala), visade sig Jackelén stå för allt annat än biblisk kristendom (kan det finnas någon annan kristendom?). Världen idag hade den 1/10 2013 en artikel om utfrågningen. Där läser vi:

– Jag är övertygad om att kristna, judar och muslimer tillber samma Gud. Det är bara fundamentalister som är emot religionsdialog, det sade Antje Jackelén, lundabiskopen under den utfrågning av fyra av de fem ärkebiskopskandidater som just nu utfrågas i Gottsunda kyrka i Uppsala. Jackelén vann provvalet stort.

Helvetet är ett inomjordiskt tillstånd, menade också lundabiskopen. Frågan om jungfrufödelse har blivit ett prov av tron på sistone. Jungfrufödseln är ett bildspråk som inte ska förväxlas med biologisk jungfrufödelse.

(Anders Gerdmar hade en läsvärd kommentar till Jackeléns teologi i Världen idag den 16/10 2013)

Det Jackelén säger här är helt oförenligt med Bibelns undervisning i många grundläggande frågor. När det gäller Jesu anspråk på att vara enda vägen till Gud, säger aposteln Petrus:

Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten.

Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta. (Apg 4:11-12)

Självklart kan man ha andra åsikter än de som Petrus för fram här. Självklart accepterar inte en muslim eller ateist det Petrus säger ovan. Men nu talar vi om åsikterna hos den kristna trons ”högsta” företrädare i vårt land – ärkebiskopen! Visserligen kan jag inte uttala mig om Jackeléns personliga förhållande till sin Herre och Mästare, dvs huruvida hon är kristen eller ej. Men en sak kan jag säga, hittills har jag inte hört henne säga någonting som skulle få mig att tro att hon är kristen i Bibelns mening (kan det finnas någon annan mening).

Beträffande jungfrufödsel så visar det Jackelén säger, att hon inte förstått vad naturvetenskap innebär (jag gissar att orsaken till hennes ovilja att acceptera Jesu jungfrufödsel bygger på just denna missuppfattning). Förmodligen tror Jackelén att vetenskapen motbevisat existensen av jungfrufödsel. Det intressanta är att idag så kan forskarna åstadkomma biologiska ingrepp liknande jungfrufödsel i sina laboratorier. Jag tänker då på kloning, där man från t ex ett ägg, utan att någon spermie är involverad, kan skapa en ny individ (vilken genetiskt sett är en exakt kopia av ursprungsindividen). Det finns inget vetenskapligt argument som principiellt motsäger möjligheten att klona människor. Kloning är givetvis inte samma sak som den jungfrufödsel som Evangelierna talar om. Jesu jungfrufödsel, när han föddes som både Gud och människa, är något helt unikt, som inte kan förklaras utifrån enbart biologi. Men kloning visar ändå vad som är möjligt inom dagens biokemi. Och ur det ateistiska perspektivet (enligt vilket människan inte är något annat än en elektro-mekanisk biologisk robot) finns inget som motsäger att biokemi så småningom skulle kunna åstadkomma något som påminner om jungfrufödsel. Vad Jackelén således indirekt säger, är att den allsmäktige Gud, som skapat ett universum ur intet, inte har förmåga att göra ungefär det som en medelmåttig gentekniker kan göra (eller kommer att kunna göra) i sitt laboratorium. Kanske är det dags för Svenska Kyrkan att formulera en ny dogm, som säger att gud skall tillbe Människan! Det vore en humanism värd namnet! Men längre bort än så från Bibelns uppenbarelse är det nog omöjligt att komma.

Hittills har vi dessutom bortsett från den övernaturliga aspekten (jag har full respekt för att ärkebiskop Jackelén, utifrån sin missuppfattning av naturvetenskap, utesluter existensen av något övernaturligt – i en demokrati har man rätt att ha fel – det jag vänder mig mot är att hon sitter som kristenhetens främsta representant i vårt land). Varför skulle inte den Gud som skapat universum och dess lagar, kunna bryta mot dessa lagar (vilket i Bibeln kallas mirakler eller underverk)? Huruvida mirakler existerar eller ej, är inte en vetenskaplig fråga utan en trosfråga. Vetenskapen kan inte uttala sig om existensen av mirakler, eftersom mirakler innebär undantag från naturlagarna. Och självklart kan inte den vetenskap, som sysslar med universums lagbundna regelbundenheter, handskas med, eller utesluta existensen av, eventuella undantag från dessa regelbundenheter. Lika lite som böjningsreglerna för de svaga verben (de verb som böjs enligt ett regelbundet mönster – t ex hoppa, hoppade hoppat) kan användas för att böja, eller för att utesluta möjligheten att det existerar, starka verb (dvs oregelbundna verb, t ex äta, åt ätit eller springa sprang, sprungit). Lite mer logiskt tänkande och lite mer genomtänkta argument borde man kunna begära av Svenska Kyrkans högsta ledare, som dessutom varit assisterande professor i ämnet Tro och Vetande (eller något liknande) vid ett teologiskt seminarium i Chicago!

Sveriges Radios tidigare Östeuropakorrespondent Kjell-Albin Abrahamson sade för några år sedan i en intervju i ICA-Kuriren:

Något märkligt håller på att hända med den svenska kyrkan. Först skildes den från staten, och det är ju bra. Nu håller den på att skiljas från kristendomen.

Det som inleddes med K G Hammar har således nu fullbordats. Svenska Kyrkan har lämnat den kristna tron och anslutit sig till den politiska korrekthetens kyrka, som i stället för Bibeln har Aftonbladet och SVT/SR som högsta auktoritet. Om Bibeln säger emot Aftonbladet, ja då gäller Aftonbladet!

När K G Hammar för ett antal år sedan besökte Rom, ville han träffa påven. Påven vägrade att ta emot honom (bl a på grund av Ecce Homo utställningen). Heder åt påven! Afrikanska kyrkor har uttryckt att de inte längre ser Svenska Kyrkan som en systerkyrka som de kan samarbeta med. Svenska kyrkan som institution kommer att bli alltmer isolerad i kristna sammanhang.

Nu finns det givetvis mer att säga om Svenska Kyrkan. Det finns förvisso präster och församlingar inom denna kyrka som står för den äkta varan, utan politisk anpasslighet. Men det är ändå tragiskt när dess högsta ledning så uppenbart har lämnat kristendomen. Jackelén säger sig vara emot fundamentalister, vilka är emot religionsdialog. Men hur skulle religioner som är logiskt inkompatibla kunna vara sanna samtidigt. Är islam sann (som bl a i sura 4:157 säger att Jesus aldrig korsfästes) ja då måste kristendomen (för vilken Jesu korsfästelse utgör en grundläggande dogm) vara falsk och vice versa. Men i den politiskt korrekta världsbilden är logiska motsägelser inget hinder. Det viktiga är att det man säger är godkänt av Aftonbladet. Huruvida det är sant eller ej, eller om det är logiskt omöjligt, tycks inte spela någon som helst roll.

Svenska Kyrkan står under politisk kontroll. Detta är givetvis en skvader. Om det finns en övernaturlig Gud så inte bryr han sig om vad som är politiskt korrekt i Sverige år 2013. En allsmäktig Gud håller inte upp fingret i luften för att känna varifrån det blåser. Det är han som befaller åt vilket håll vinden skall blåsa. Om man nu inte kan acceptera en sådan Gud, ja då vore det mer klädsamt att bli ateist än att försöka balansera på den politiska korrekthetens slaka lina. För övrigt är det intressant att även icke troende debattörer uttryckt förvåning över Jackeléns syn på de kristna dogmerna. Även en normal, tänkande ateist inser det omöjliga i att vara kristen ateist.

Jackelén upplever sig säkert som en oerhört god människa som inte vet hur väl hon vill muslimer och andra. Och det är ju bra. Problemet är att hennes kärlek till islam knappast är besvarad. Ingen troende muslim anser att kristendom eller judendom utgör vägar till Gud. Islam är enda vägen och alla knän måste böjas för Allah, som ej är att förväxla med Bibelns Gud. Nyligen (14/10 2013) kunde man i DN läsa följande:

Icke-muslimer i Malaysia får inte använda ordet Allah när de talar om gud. Det beslutade en domstol på måndagen och ändrade därmed en tidigare dom från 2009.

Jackeléns utsträckta hand till islam blir en ensidig gest, utan motprestation. Få muslimer, om ens några, anser att Jesus är en lika säker väg till Gud som Muhammed (även om de i och för sig menar att Jesus är en profet). Den ärkemulla som i Dommoskén i Mecka, skulle predika att Jesus är en lika säker väg till Gud som Muhammed, skulle med all sannolikhet stenas redan i predikstolen!

I Uppenbarelsebokens 3:e kapitel ger den uppståndne Jesus, genom aposteln Johannes, ett budskap till församlingen i Laodicea:

Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm.

Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. (vers 15-16)

Jag är övertygad om att Gud tycker mycket bättre om en hederlig ateist, som står för det han tror på (eller snarare inte tror på), än någon som försöker anpassa den kristna tron till den politiska korrekthetens ljumma vindar.

Eller som biskop Nils Bolander (han dog 1959 – på den tiden fanns det biskopar som trodde att Bibeln var Guds ord och att Jesus menade vad han sade) skriver i sin dikt "Dödsruna":

Fingret i luften. Känna sig för,
Varifrån fläktarna smeka,
Och be om ursäkt för att man stör.
Det är att kristendom leka.

Kristen godhet och Godhetskörens godhet är oförenliga storheter

Den här gången tänkte jag vända mig till mina kristna läsare. Och jag tänkte också försöka fatta mig så kort det bara går (men som vanligt så gick det inte, konstaterar jag efter en första genomläsning).

Du som inte är kristen läser den här artikeln på egen risk. Den är inte skriven för dig, och du kommer förmodligen inte att få ut något av den, eftersom den utgår från en helt annan världsbild än din och handlar till stor del om saker vars existens du förnekar.

Ämnet för dagen är hur vi som kristna skall ställa oss till detta med invandring, mångkultur och integration.

Det som triggade mig att skriva om just detta var något som en kristen broder skrev på sin blogg för ganska så länge sedan. Argumenteringen var, såvitt jag kunde förstå, i princip riktad mot Sverigedemokraterna och deras syn på mångkultur etc. Resonemanget gick ut på att Jesus är för det mångkulturella samhället. Alltså måste vi kristna också vara det. Som exempel togs hur Gud arbetade mångkulturellt på Pingstdagen. I Jerusalem fanns då pilgrimer från olika delar av världen samlade. När Guds Ande kom över Jesu lärjungar och de började tala i tungor, så hörde var och en av dessa pilgrimer sitt eget modersmål talas. Och det var ett tydligt exempel på mångkultur. Det fanns några liknande exempel till i artikeln, vilka också ansågs visa att mångkultur är en del av den kristna tron.

Jag blev lite fundersam när jag läste detta. Jag kan inte se att argumentet har någon som helst koppling till den vansinniga invandringspolitik som Sverige sedan 10 år tillbaka bedriver, eller till den typ av mångkulturellt samhälle som Godhetskören försöker skapa, eller till det hat mot allt som är svenskt, vilket överflödar media och debatten idag. Självklart är kristendomen universell och den står över alla kulturer. Den är i sig inte kopplad till någon speciell kultur. Även om den hade sitt ursprung i den judiska kulturen, så är den till för alla människor, oberoende av kön, nationalitet, ras etc (jag höll på att av bara farten inkludera ”religion” också, men det vore fel, eftersom den som vill bli kristen måste lämna sin tidigare religion). Självklart är svarta och gula människor lika älskade av Gud som vad de vita är, för att nu använda förbjudna ord (vilka ändå är fullt relevanta och sanna, och alla begriper vad man menar). Men även om nu kristendomens budskap är till för alla människor, kan jag inte se att detta på något sätt påbjuder oss kristna att förstöra vårt eget land. Eller förakta vårt eget land och vår egen kultur. Jag tror inte alls att detta har med sann kristendom att göra. Och jag tror inte heller att det behagar Gud.

Få människor vill nog räknas till de onda. Även Hitler såg sig som en av de goda krafterna i världen. Det är ganska uppenbart att de allra flesta människor betraktar sig såsom tillhörande de godas skara. Och även om man inte är speciellt god, så är människan expert på att ursäkta sina brister och bortförklara dem. Man menar ju väl i alla fall, eller hur?

Som kristen är man uttryckligen befalld att älska sina medmänniskor och göra goda gärningar. Jesus kallar oss att sträcka oss ut mot de som behöver hjälp, både materiell sådan och hjälp för själen och tankarna. I 1 Kor 13:3 skriver Aposteln Paulus:

Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.

Bibeln säger således att det vi gör skall vi göra av fri vilja och av kärlek. Om vi inte delar med oss i kärlek (utan av tvång eller beräkning), är det vi gör ingenting värt. Gud räknar inte det som en god gärning. Som kristen är man kallad att älska alla människor. Det är svårt, ja förmodligen omöjligt, att helt leva upp till detta, men vi kristna har ändå ett riktmärke, en kompasskurs, något att sträva efter. Kärleksbudskapet innebär givetvis inte att vi skall acceptera att onda människor begår onda handlingar. Sådana människor måste stoppas, men grundläggande så skall vi älska även dem. Men inte det de gör. Paulus skriver:

Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna (Ef 6:12).

Kristna strider i princip inte mot människor utan mot de onda andemakter som lurar människor att begå onda handlingar. Sedan kanske man även som kristen ibland måste strida med världsliga vapen (knytnävar, pistoler, kanoner etc). Andra Världskriget kan nog övergripande ses som ett krig mellan det onda och det goda. Hade inte Hitler stoppats, hade han lagt hela Europa och Afrika (minst) under sig och vi hade fått ett skräckvälde som kanske varat i hundratals år eller längre. Som kristen hade jag inte haft några som helst betänkligheter att strida mot tyskar och japaner under detta krig. På samma sätt är det uppenbart att vi som kristna skall ingripa när vi ser människor misshandlas eller våldtas etc. I sådana lägen har vi som kristna sanktion att använda så mycket våld som behövs (även dödligt sådant, om det inte finns någon annan möjlighet) för att stoppa ondskan i sitt värv.

Bibeln säger att alla människor kommer att dömas av Gud och de som inte håller måttet kommer att kastas i den ”brinnande sjön”. Aposteln Johannes skriver:

Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden. (Upp 21:8)

Det är tydligt att Gud inte ser lätt på de människor som utan ånger hänger sig åt ondskan (inget ont kan, enligt Jesus, komma in i en människa med mindre än att denna människa släpper in det onda – således har man en egen skuld, även om man är påverkad av onda, andliga krafter). Men det är Gud som dömer och inte vi. Grundläggande skall vi kristna, drivna av kärlek, försöka skapa en bättre värld genom att strida mot lidandet både andligt och fysiskt. Jesu broder Jakob skriver i sitt brev:

Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon?
Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det?
Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.
Nu säger kanske någon: "Du har tro." - Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. (Jak 2:14-18)

Jesus säger följande när han talar till sina lärjungar:

'Ty jag var hungrig, och ni mig att äta; jag var törstig, och ni gav mig att dricka; jag var husvill, och ni gav mig härbärge, naken, och ni klädde mig; jag var sjuk, och ni besökte mig; jag var i fängelse, och ni kom till mig.'
Då skall de rättfärdiga svara honom och säga: 'Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka?
Och när såg vi dig husvill och gav dig härbärge, eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?'
Då skall Konungen svara och säga till dem: 'Sannerligen säger jag er: Vadhelst ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.'
Därefter skall han säga till dem som stå på hans vänstra sida: 'Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.
Ty jag var hungrig, och ni gav mig inte att äta; jag var törstig, och ni gav mig inte att dricka; jag var husvill, och ni gav mig inte härbärge, naken, och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse, och ni besökte mig inte.'
Då skall också de svara och säga: 'Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och besökte dig inte?'
Då skall han svara dem och säga: 'Sannerligen säger jag er: Vadhelst ni inte har gjort mot en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort mot mig.' (Matt 24:36-42)

Vad Jakob och Jesus menar här är ganska svårt att missuppfatta.

Ovan har jag försökt att ge en enkel och kortfattad sammanfattning av ”spelreglerna” för oss kristna, när det gäller hur vi skall förhålla oss till andra människor, andra folk och andra länder (jag utgår, i det jag skriver ovan, från att läsaren har grundläggande kunskaper i den kristna tron).

Allting kan missuppfattas eller tolkas in absurdum (ungefär som de givmilda indianerna jag berättade om i min förra blogg). Man måste skilja mellan att göra vad som känns gott (ger varma känslor i hela kroppen) och vad som verkligen är gott. Att verkligen göra gott är att använda sina resurser så effektivt som möjligt. Och hjälpa rätt människor på rätt sätt. Den maximala godheten är inte nödvändigtvis den handling som medför mest negativa konsekvenser för mig själv eller mitt eget land (ekonomiskt, fysiskt etc). Det är inte självklart att den optimala godheten är att t ex ruinera sig själv eller att förstöra livet för sin egen familj. Det finns en frestelse i, att ju större uppoffringar man gör i det godas namn, desto ljuvligare vällustkänslor sprider sig i kroppen. Men det är en frestelse vi måste värja oss mot.

Vi kristna vill gärna leda godhetsligan. Om inte annat så för att visa vilken god kraft kristendomen är. Risken finns därför att kristna börjar tävla med Godhetskören i vem som är godast. Och det blir en ganska missriktad tävlan, eftersom den politiskt korrekta godheten inte är speciellt genomtänkt och inte alls är samma sak som kristen godhet. Ofta är Godhetskörens godhet inte ens god, även om den kallar sig för god. I Sovjet och Kina mördades hundratals miljoner människor i det stora godhetsprojektet, när man försökte skapa det nya paradiset. Den typen av godhet kallar jag ”godska”, eftersom den helt enkelt är ondska förklädd till godhet.

Godskan går ut på att säga så många vackra och politiskt korrekta (och i allmänhet odefinierade) ord, som möjligt (just nu, här i Sverige, är det ord som; mångkultur, inkludera, nybyggarlandet Sverige, nysvenskar, tolerans etc), och sedan göra sådant som kanske ytligt sett ser gott ut, men som snarare är godhetens motsats. Och det tror jag vi som kristna skall akta oss för. Låt Godhetskören hålla på med sina floskler och sin världsmästerskap i godhet. Den ”godhet” som feminismen, marxismen, islamismen etc står för är så fjärran från Jesu godhet som det bara är möjligt. Äkta kristendom handlar inte om floskler utan om verklig godhet. Sådant som verkligen hjälper rätt människor optimalt.

En viktig fråga är, ”Kallar Jesus oss att ta hit miljoner människor (som det snart kommer att röra sig om, ifall den nuvarande invandringspolitiken fortsätter som hittills) från helt främmande kulturer?” Jag talar då om människor som inte inom överskådlig tid kommer att kunna anpassa sig här, och som dessutom har lyckats skrapa ihop en förmögenhet (med deras mått mätt) för att ta sig hit (typ 100 000 kr). Är det verkligen rätt människor vi hjälper på så sätt? Eller är det kanske så att vi på så sätt hjälper lycksökare som kommer hit för att utnyttja vår aningslöshet (jag påstår inte att alla invandrare som kommer hit är lycksökare, men jag påstår att alltför många sådana kommer hit)? Det finns mycket starka indikationer på att ryktet går i många fattiga länder att det är bara att åka till Sverige så blir man omhändertagen och får det hur bra som helst. Dessutom är flyktingsmuggling rena industrin som omsätter stora pengar. Flyktingmottagandet, som ofta sker av privata företag på anbud, är också en lukrativ verksamhet som omsätter miljarder varje år. Och ägarna till dessa företag plockar ut miljonvinster varje år (vilket förvånansvärt nog uppmärksammats i media). Det finns definitivt starka ekonomiska intressen, som vill upprätthålla status quo när det gäller Sveriges invandringspolitik.

Sverige skickade ut många missionärer på 1800-talet och 1900-talets första hälft. Vi var kända som ett missionsland. Många kristna, svenska ungdomar kände en stark kallelse att åka ut på missionsfältet. När EFS på 1860-talet sände 8 missionärer till Abessinien (nuvarande Etiopien), dog sju av dem i olika sjukdomar under de första åren. Den åttonde kom hem och dog ganska snart efter hemkomsten. Då skickade man ut 8 missionärer till (idag hade man nog inte gjort så, utan då hade man konstaterat att området var för farligt för att missionera i). Som resultat av dessa missionärers hängivenhet och uppoffringar finns idag Mekane Yesus-Kyrkan med runt 5 miljoner medlemmar. Den har varit till stor välsignelse för Etiopien. Sverige sände också många missionärer till Kina, Japan, Afrika, Sydamerika, etc, och förutom att de grundade församlingar, så byggde de sjukhus, skolor och lärde lokalbefolkningen effektiva jordbruksmetoder etc. Ingen kan väl anklaga dessa missionärer för att vara avfälliga eller dåliga kristna. Det är snarare så att när man läser om deras öden så känner man sig själv som avfällig. De var oerhört hängivna sin sak och var beredda att dö för sin tro (men till skillnad från muslimerna, var de inte beredda att döda andra för sin tro). De var sanna troshjältar och jag tror få kristna skulle argumentera mot detta påstående.

Jag har aldrig hört någon kristen i vårt land kalla dessa missionärer för dåliga kristna eller dåliga människor eller avfälliga. Och nu kommer vi till min poäng: Ingen av dessa missionärer krävde, såvitt jag vet, att vi skulle ta hit (till Sverige) miljoner afrikaner, kineser etc och försörja dem här – i den kristna multikulturens namn. Ingen gjorde det! Utan man menade att genom att människor blev frälsta, och genom att man byggde skolor mm, så skulle dessa olika länder kunna resa sig ur fattigdom och elände och få ett växande välstånd. Och så har ju också skett i många missionsländer. Även icke-troende forskare erkänner att levnadsstandarden ökar i ett land när allt fler människor blir kristna. Sydkorea, som har en mycket hög levnadsstandard, är idag ett kristet land, med en betydligt större procent bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna?) än vad vi har i Sverige. Och det är inte speciellt konstigt att välståndet ökar när människor blir kristna. Även om Gud inte finns, så är det självklart att man får ett bättre och mer välmående samhälle när människor slutar supa, tar hand om sin familj, arbetar hårt och lever hederligt. Det är inte det minsta konstigt. Motsatsen vore däremot konstig.

Om nu den typ av mångkulturellt samhälle, som håller på att växa fram i Sverige, påhejad av våra politiker och intellektuella, är en absolut, odiskutabel och nödvändig del av den kristna tron, ja då kan vi vara säkra på att de missionärer jag talar om ovan, hade verkat för att ta hit afrikaner etc i stora skaror. Men det gjorde de inte. Såvitt jag vet har ingen av dem kommit med några sådana krav.

Som kristen måste man se längre än vad som är politiskt korrekt för stunden. Att hjälpa så många människor som möjligt, och rätt människor (dvs de som har störst behov), måste vara ett av målen för oss kristna. Att släppa in mängder av ensamkommande unga män (som falskeligen kallas ensamkommande flyktingbarn – verkliga barn är i detta sammanhang synnerligen ovanligt även om det givetvis förekommer enstaka sådana) har inget med kristen kärlek att göra. Det är bara dumhet och inget annat. Som jag visat i många tidigare artiklar så skulle vi kunna hjälpa ca 1,2 miljoner verkliga barn i Indien för vad de ca 2600 ensamkommande unga männen kostar per år (dessutom ökar antalet för varje år). Många av dessa unga män, som jag i elaka stunder (tyvärr dyker sådana stunder upp allt oftare – kan det ha med åldern att göra?) kallar talibarn, är både fräcka och krävande och begår dessutom brott i en oroväckande omfattning (vilket mörkas av i stort sett alla media – även om det enstaka gånger läcker igenom). Sådana människor har vi inget behov av i Sverige och dessutom är kulturkollisionen alltför stor, även när det gäller de som inte begår brott. Och det är inte vi som skall anpassa oss efter dem, det är de som skall anpassa sig efter oss!!!!!!!!!!!! De signaler våra svaga, ynkliga politiker sänder ut till de ensamkommande unga männen (och generellt till många andra invandrgrupper – speciellt sådana som kommer från vissa kulturer, som står långt ifrån oss, och inte förstår våra kulturella "signaler") är helt felaktiga och bidrar till att korrumpera dem (ungefär som en slapp och oduglig lärare korrumperar sina elever och tar fram det sämsta hos dem). Många invandrare uppfattar inte oss som goda, utan som dumma, lättlurade och fega (och de har helt rätt – jag håller med dem till 100 procent).

Som jag ser det skall vi i första hand hjälpa människor på plats eller i närområdet (om det egna landet är för farligt). På så sätt kan vi hjälpa många, många fler och vi kan hjälpa rätt människor (de som inte har resurser att ta sig hit). Dessutom skapar vi på så sätt arbetstillfällen åt människor lokalt (och slipper alla dessa skurkar i vårt eget land, som driver olika flyktinganläggningar och tar ut miljonvinster). Jag läste för övrigt att Regeringen just nu överför pengar från u-hjälpen och använder dessa för de flyktingar som kommer hit. Det är ju rent djävulskt! Det verkar som man tävlar om vem som är duktigast på att hjälpa fel människor. Och vem som är duktigast på att förstöra vårt land så snabbt som möjligt (här diskuterar jag min teori om varför våra politiker tycks göra allt för att förstöra Sverige).

Dessutom, genom att låta människor från fattiga länder, permanent slå sig ned i vårt land, så dränerar vi dessa länder på deras bästa medborgare. Att bege sig till ett annat land, kanske med fara för sitt liv, kräver en speciell sorts människa. Det kräver energi, beslutsamhet, mod och också att man är kritisk mot de rådande förhållandena och vill något bättre. Utan att vara rasist måste man nog ändå erkänna, att de människor som utvandrar tillhör eliten i ett samhälle. När dessa människor försvinner lämnar de ett vakuum efter sig (landets genpool utarmas avsevärt). De skulle behövts i sitt eget land. Det är ju sådana människor som har kraft att resa landet på fötter. Det är en sak att låta människor från u-länder komma hit och utbilda sig till läkare etc. Det är bra, eftersom de sedan kan återvända till sitt eget land, där det säkert finns stort behov av läkare. Att låta dem stanna i Sverige efter utbildningen är inte bra. Då har man ju berövat detta land något mycket värdefullt. Då har u-hjälp blivit u-stjälp. Det här anser jag vara en viktig aspekt, som nästan aldrig förs fram i debatten.

Under 1800-talets senare hälft och början av 1900-talet utvandrade på samma sätt runt en miljon människor från Sverige (till USA). Där förlorade vårt land många av sina kanske mest värdefulla medborgare (jag talar då inte om människovärde utan om värdefull begåvningsmässigt och yrkesmässigt och när det gäller egenskaper som mod och liknande). Kanske är den svenska fegheten helt enkelt resultatet av att alltför många av de modiga och handlingskraftiga individerna försvann för runt 100 år sedan. Och kvar blev mesarna (med vissa undantag).

I det kristna perspektivet har alla människor samma värde. Det är ingen tvekan om detta. Alla människor är lika älskade av Gud. Och som kristen är man som sagt kallad att hjälpa de som har det svårt på olika sätt. Men detta innebär inte:

1. …att vi är kallade att ta hit alla människor vi vill hjälpa.
2. …att vi är kallade att förstöra vårt lands särart och kultur genom att låta svenskarna på sikt bli en minoritet i sitt eget land.
3. …att vi är kallade att uttrycka förakt för vårt eget land, vårt eget folk och vår egen kultur.
4. …att vi är kallade att ta hit människor som begår brott och utnyttjar vårt välfärdssystem och dessutom vara så mesiga att vi låter alltför många av dessa människor stanna kvar här.
5. …att vi är kallade att behandla de människor vi släpper in i vårt land bättre än vi behandlar etniska svenskar (obs, med etniska svenskar menar jag inte blonda och blåögda – jag menar alla människor, oavsett hudfärg etc, som är bofasta här och som betraktar Sverige som sitt hemland och som är lojala med Sverige och som betalar skatt – i den mån de kan).

Som kristen är man inte kallad att behandla grannens barn bättre än sina egna barn! Ändå är detta vad vi ser i många sammanhang, överfört på samhället. En invandrare, som inte betalat ett öre till systemet, kan ha högre pension (fast det heter då äldrestöd) inklusive bostadsbidrag än en svensk, som betalat skatt hela livet. Det är orättfärdigt. Det är djävulskt och dessutom riskerar det att slå tillbaka mot de invandrare som är positiva för vårt land. Det är sådana orättvisor som kan få nazistiska partier att växa fram och kanske få majoritet, som i Tyskland på 1930-talet (Obs – SD är, som jag ser det, inte ett nazistiskt parti). I min förra bloggartikel citerade jag Paulus när han säger, ”Men om någon inte sörjer för sina anhöriga, i synnerhet den egna familjen, har han förnekat tron och är sämre än en som aldrig har trott” (1 Tim 5:8). Det är starka ord. Våra politiker har samma ansvar för svenska folkets bästa som vad föräldrar har för sina barns bästa, dvs det Paulus säger här kan överföras från familjen till samhället.

Svenska politiker är i första hand ansvariga för svenska medborgares bästa. De skall prioritera svenska medborgare framför alla andra folk på jorden, precis som föräldrar skall prioritera sina egna barn framför andra barn (vilket inte innebär att man måste vara likgiltig inför andra – tvärtom så kan detta förenas med stor generositet mot andra). Politiker som prioriterar andra folks bästa framför sitt eget folks bästa, gör sig skyldiga till trolöshet mot huvudman.

Som jag skrivit så många gånger tidigare, så finns inte ett enda historiskt exempel på ett fungerande mångkulturellt samhälle av den typ vi försöker implementera i Sverige. Det säger t ex professor Jonathan Friedman, som forskat på detta i åratal (läs mer om detta här). Han kallar mångkulturtanken för ”bullshit”. De exempel som finns är inte exempel på mångkulturella samhällen utan på det man kallar pluralsamhällen, där de olika folkgrupperna lever särskilda utan att integreras, som Romarriket (där ordningen upprätthölls med järnhand – t o m hela folk utplånades när de gjorde uppror) och även USA i princip. Att det fungerar i USA, när det gäller vissa invandrargrupper (skandinaver, tyskar, irländare m fl), beror på att även om dessa grupper känner sig som skandinaver, tyskar etc, så känner de sig samtidigt i hög grad som amerikaner och är stolta över sitt land. Idag finns dock enorma problem i USA med grupper som inte alls identifierar sig med landet. Gängkulturen håller på att gå över styr och kanske slutar USA med upplösning och sönderfall, alternativt att landet blir en diktatur. Det är mycket möjligt att det demokratiska systemet är för svagt för att komma tillrätta med t ex gängkulturen. Det är ju mycket enklare att lösa sådana problem om man kan spärra in eller deportera människor utan rättegång etc.

I Sverige omöjliggör vi för invandrare att känna sig stolta över att bli en del av Sverige, eftersom svenskarna (inklusive våra toppolitiker) själva skäms för allt som är svenskt. Det tycks nästan som att svenskarna stampar otåligt i sin iver att få lämna över sitt land till en främmande inkräktare – islam. ”Hoppas, hoppas det går fort”, tycks man tänka. ”Jag kan inte bärga mig tills vi får sharíalagar i Sverige.”

Ofta anklagas den som är kritisk till vår invandringspolitik och har synpunkter på vissa invandrargrupper, för att skilja på folk och folk. Jovisst, men det gör ju alla människor. Vem som helst får inte komma hem till dig och ta för sig. Dina barn behandlar du (förhoppningsvis) bättre än andras barn. Och gör du inte det är du ett svin, värd allt förakt! Du skiljer på dina närmaste vänner i förhållande till andra människor, och dina närmaste vänner kan göra saker i ditt hem (t ex ta en Coca-Cola i kylen utan att fråga) som andra inte kan (eller får). Så att man inte får göra åtskillnad mellan människor är bara dösnack. Det gör alla, även medlemmarna i Godhetskören. Att man i vissa avseenden skiljer mellan människor har i sig inget med människovärde att göra.

Idag är det modernt med globalisering. Här noterar man någonting oerhört motsägelsefullt. Samtidigt som vänsterrörelserna kämpar mot den ekonomiska globaliseringen så arbetar de för fri rörlighet för alla människor, vilket ju också är en form av globalisering. Det kan ju låta bra när man talar om öppna gränser och att alla skall vara inkluderade (ett av dagens honnörsord som ger 100 godhetspoäng). Men ur kristen synpunkt är öppna gränser inte alls självklart. Observera vad Paulus säger när han predikar för invånarna i Athen:

Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo. (Apg 17:26)

Gud har således, enligt vad Bibeln säger, utstakat de gränser inom vilka alla folk och nationer skall bo. Bibeln innehåller levnadsregler, som skall hjälpa människan att leva i en fallen, ond värld. Olika kulturer och folk skall inte blandas, eftersom det inte kommer att fungera. Det kan inte fungera på grund av människans natur. Det slutar med inbördeskrig eller att en av kulturerna tar makten och förtrycker de andra kulturerna, eller utplånar dem (det är ju så islam erövrat land efter land – och nu förväntar sig att erövra Europas länder). Exemplen på detta är otaliga (titta bara på vad som hände i Jugoslavien när kommunismen, som höll samman landet med tvång, föll).

När våra politiker och intellektuella påstår att det inte finns någon svensk kultur, inga etniska svenskar, ingen svensk mat etc, etc, så har man beträtt en farlig väg. Jag tror det är nödvändigt att man är stolt och tacksam för sitt eget land och sin egen kultur (vilket inte på något sätt innebär att man föraktar andra länder eller kulturer – tvärtom så är kanske kulturell självkänsla nödvändig för att man skall kunna uppskatta och vara generös mot andra kulturer). När våra ledare tar vår identitet och stolthet ifrån oss, riskerar de att driva människor in i extrema rörelser. Det som hände i Tyskland på 1930-talet visar vad som då kan hända.

Jag tror att detta med folk och nationer och länder är givet av Gud, vilket jag tycker stöds av ovanstående bibelställe. Jag tror det mångkulturella samhället är djupt olyckligt och innebär direkt olydnad mot Gud. Detta samhälle kan inte fungera på grund av människans natur. Man gör på så sätt uppror mot Guds ordningar för att bli beundrad av människor. "Se så god jag är....! Titta bara! Ni har aldrig sett maken till en sådan enorm godhet!" Gud vet hur människan är och känner hennes natur, eftersom han danat henne, och hans ordningar är till för att hjälpa den fallna människan att leva på ett bra sätt i väntan på Jesu återkomst.

Alla människor behöver en trygghet, ett sammanhang att växa upp i. Sin barndoms dofter, smaker och ljud minns man hela livet och längtar tillbaka till (åtminstone om man hade en något så när lycklig barndom). De människor som har en naturlig, personlig trygghet, genom att de vuxit upp i en trygg familj, får en stark identitet och självkänsla, vilket gör det lättare för dem att fungera tillsammans med andra människor. Enligt min erfarenhet så är människor, som är trygga och har en bra självbild, mer toleranta och öppna för det som är annorlunda. Godhetskörens problem med att tolerera åsikter som de själva inte delar, och det höga tonläget i debatten, kanske har sin grund i just bristande självkänsla och trygghet.

På samma sätt är det viktigt att man upplever en kulturell och nationell identitet. Det skapar också trygghet och självkänsla. Därför tror jag att det är viktigt att man är stolt över sitt eget land (vilket, som nyss påpekats, inte måste innebära att man föraktar andra länder). Tar man ifrån ett folk deras självkänsla, som våra politiker är i full färd med att göra, skapar man ett folk som kan skena iväg åt vilket håll som helst. Och i kulisserna väntar då onda krafter på att ta över.

Jag har i många år rest land och rike runt och talat och predikat. Jag har predikat i Svenska Kyrkan vid flera tillfällen. Jag har talat på olika universitet och skolor. Etc, etc. Jag har observerat under de sista åren, sedan jag börjat skriva artiklar som kritiserar invandring och mångkultur, att antalet kallelser till mig från kristna församlingar minskat betänkligt. I och för sig gör det inget. Jag har fyllt 70 och har ändå tänkt att trappa ner. Jag känner att min hemsida och blogg är viktigare än att vara ute och tala. Dessutom är det jobbigt att resa och ligga borta. Men ändå är det beklagligt. Själva principen. Det är ju så alla politiskt inkorrekta röster tystas i vårt ”fredliga” land. Inte genom våld utan genom utfrysning. I höstas, precis innan jag blev opererad, besökte jag en församling någonstans i vårt avlånga land. Det spelar ingen roll var. Pastorn, som hämtade mig på stationen, var lite bekymrad. Församlingen hade en facebook-sida och någon församlingsmedlem hade där ställt sig frågan om det verkligen var rätt att låta en islamofobisk rasist få tillgång till talarstolen (vederbörande hade läst på min hemsida och blogg och kommit fram till att jag var rasist). Så pastorn frågade mig ungefär (dvs han lindade in det, men det var i alla fall andemeningen), ”Är du verkligen rasist…”?

Som jag ser det har alltför många kristna i vårt land fallit för Godhetskörens definition av godhet, i stället för att fråga sig vad Bibeln säger och vad fakta säger. Det smärtar mig att bli misstrodd av andra kristna, men jag kan inte annat än säga och strida för det jag tror vara sant, rätt och riktigt. Om detta leder till att jag blir utfryst, förlorar vänner etc, ja då får det blir så! Men sanningen kan jag aldrig kompromissa med! Aldrig! Aldrig! Jag har samma valspråk som Royal Society (den engelska vetenskapsakademin), ”Nullius in Verba”, som är latin och betyder ”Take no one’s word for it”, dvs ”Inte från någon annans ord”. Det spelar ingen roll vad människor anser eller säger eller tycker. Jag hävdar i alla fall att Sveriges invandringspolitik och mångkulturprojekt är i högsta grad skadliga för vårt land. Och ingenting kan hindra mig att säga detta, varken lock eller pock. Varken smicker eller hot. Jag kan inte tiga när jag ser mitt land förstöras!

Tack för mig!

kreationism – evolution: 1-0 med mera

1. Enligt Fox News Poll tror 77% av USA:s befolkning på att bön kan hjälpa människor att bli friska efter skador och sjukdomar, medan 20% inte tror det. 3% vet inte. Uppdelat på könen så tror 82% av kvinnorna och 71% av männen på helande genom bön. Det är ju allmänt bekant att kvinnor är mer andliga än män.

45% av de tillfrågade accepterar Bibelns skapelseberättelse som förklaring till livet på jorden medan 21% anser att evolutionsteorin enligt Darwin ger hela förklaringen. 27% menar att båda förklaringarna är sanna.

Själv tror jag att evolutionen, som bevisligen sker, kan förklara delar av det vi ser i naturen (arter kan förändras och utvecklas till nya arter med samma eller lägre komplexitetsgrad). För de stora förändringarna (kräldjur utvecklas till fåglar, synsinnets uppkomst och liknande) anser jag att vi måste söka någon annan förklaring, t ex att en intelligent Designer haft sitt finger med i spelet (att bakterier kan bli immuna mot vissa antibiotika utgör inget bindande bevis för att encelliga organismer kan bli till människor). Jag tror således både på evolutionen och på skapelse.

Ovanstående visar att i USA så tror sammanlagt 72% (45+27=72) att en designer varit inblandad i livets uppkomst och utveckling på jorden, eller ensam är ansvarig för detta, medan 21% menar att evolutionen utgör hela förklaringen. Det är anmärkningsvärt att evolutionisterna inte lyckats bättre, trots att de har full tillgång till nästa alla media, inkluderande alla de större tv-kanalerna (med få undantag) och alla skolans läromedel (detta gäller i USA i lika hög grad som i Sverige) och trots att motsidan (kreationister och intelligentdesign-anhängare) har mycket svårt att göra sin röst hörd i det offentliga rummet. Jag vet att detta diskuterats i vissa vetenskapliga sammanhang och att det evolutionära prästerskapet varje gång blir lika chockade när de konfronteras med sådana här resultat.

Det tycks som att större delen av mänskligheten är alltför förnuftig för att köpa den enkla, sterila, ateistiska bilden av ett universum som uppstår av sig självt ur ingenting och som av en slump råkar få de mycket speciella och oerhört osannolika egenskaper som är nödvändiga för att kolkemi (liv) skall vara möjligt. Enligt ateismen gäller vidare att livet, som är så otroligt komplext att vi inte ens kan syntetisera fram dess enskilda beståndsdelar (t ex RNA och DNA) i våra laboratorier, uppkommit av sig själv genom en slump, i någon vattenpöl eller liknande, plus att man menar att de celler som genererats på detta sätt, genom konkurrens och slumpmässiga genetiska förändringar, har utvecklats till varelser som kan skriva poesi, komponera symfonier och operor, bygga rymdfarkoster och ställa upp teorier för sin egen uppkomst. Och allt detta utan någon styrande intelligens. Människor är tydligen inte hur lättlurade som helst. Det finns med andra ord hopp för mänskligheten.

2. Jag läste i Aftonbladet om de fyra män som gripits i Göteborg för förberedelse till terrorbrott (vilket sedan ändrats till förberedelse till mord). Tre av dem är somalier och en är irakier – detta redovisades faktiskt av Aftonbladet, men de inser väl att när det gäller den här typen av brott så vet alla ändå vad slags personer det handlar om. En av männens mamma intervjuas och man skriver:

Mamman har också förstått att han under senare tid blivit mer religiös än tidigare.
– Jag har hört att han börjat be och ofta läser koranen, och så har han fastat flera gånger.

Observera formuleringen! Sonen har således börjat be och läser ofta Koranen och har fastat flera gånger. Jag känner flera unga män och kvinnor som fått möta Jesus. De har alla börjat be och läser ofta i Bibeln och fastar dessutom ibland. Såvitt jag vet planerar inga av dem några terrordåd. Det de planerar är dels att vinna människor för Gud (inte genom våld och tvång utan genom att berätta de glada nyheterna om Jesus), dels att jobba med barnhem i Afrika och Sydamerika eller att arbeta med alkoholister och uteliggare i vårt eget land. Och liknande saker. Jesus uppmanar oss att älska alla människor och visa detta genom goda gärningar (därför skänkte t ex Norge ensamt mer pengar till tsunamioffren 2004 än hela islamvärlden tillsammans).

När en människa läser Bibeln förvandlas hon till det bättre. Tyvärr tycks inte samma sak gälla när någon läser Koranen. Om man med fundamentalist menar någon som tar sin tro eller ideologi på största allvar, finns en avgrund mellan kristna och muslimska fundamentalister, vilken avspeglar sig i deras handlingar. Jesus säger att på frukten känner man trädet! Läs gärna vad jag skriver här.

Om du som läser detta är muslim (eller medlem i den svenska Godhetskören) kanske du tycker att jag är orättvis mot islam. Jag har inga förutfattade meningar om islam. Det jag skriver bygger på islams frukter som alla tydligt kan se (våld, kvinnoförtryck, hedersmord, terror, hat, oförsonlighet, oförmögenhet att se och erkänna sina egna brister och mycket annat). Efter att ha läst Koranen två gånger och studerat hadíther och sharíalagen finner jag ingenting i dessa texter som ger mig något hopp om att islam skall kunna bli en positiv faktor i världen. Tyvärr! Om islam verkligen vill bli respekterad, måste islam ändra sig. Respekt är inte någonting man kan erövra genom våld och hot. Det är någonting som måste förtjänas! Endast den som är värd att respekteras blir respekterad (i ordets verkliga bemärkelse). Hot och våld kanske kan skrämma människor, men att vara rädd har inget med sann respekt att göra. Tvärtom!

Ett litet tillägg till föregående två bloggar.

Jag roade mig nyss med att söka på ord som ”Christian” och liknande i Breiviks Manifest (som är skrivet på engelska – för att nå en så stor publik som möjligt). I en avdelning besvarar han olika frågor. En av dem är (sid 1363):

Fråga: Måste jag tro på Gud eller Jesus för att bli en ”Justiciar Knight (någon slags tempelriddare, som Breivik menar sig vara medlem av, vilket är ytterst osannolikt att han är)?

Svar: Eftersom det handlar om ett krig mellan kulturer, kräver inte vår definition av att vara kristen nödvändigtvis att man har en personlig relation med Gud eller Jesus. Att vara kristen kan innebära flera saker;

– Att man tror på och vill försvara Europas kristna kulturarv.

Detta bekräftar det jag skrivit tidigare, dvs att det Breivik talar om inte är kristendomen som religion. utan den kristna, eller vi kan lika gärna säga den europeiska, kulturen. Breivik har helt fel i det han skriver. Att vara kristen kan inte alls innebära flera saker. Att vilja försvara Europas kristna kulturarv har ingenting med att vara kristen att göra. Enligt Bibeln kan att vara kristen bara innebära en enda sak (vad skulle det finnas för annan definition av att vara kristen än Jesu definition); att man tror på Jesu Uppståndelse och att man har Jesus som Herre i sitt liv (som Paulus skriver i Romarbrevet 10:9). Jesus säger också i Johannesevangeliet:

Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom (Joh 3:36).

Kravet för att ”få se livet”, dvs för att vara frälst/kristen eller vad vi nu vill kalla det, är att man ”tror på Sonen” och ”lyder Sonen”, dvs tror på och lyder Jesus. Brevik har inte lytt Jesus, den saken är klar, och har därmed inte evigt liv (om han inte ångrar sig och dessutom verkligen menar detta och ber Gud och människor om förlåtelse). Det finns ingenting i Jesu undervisning som Brevik kan använda för att rättfärdiga sina illdåd. Ingenting! Och om du nu är av en annan åsikt – vänligen ange då bibelbok, kapitel och vers, eller tig för evigt!

I sitt Manifest har Breivik mängder av citat och länkar (jag har inte räknat dem men jag misstänker att det rör sig om tusentals – som tur är finns varken min hemsida eller mitt namn med någonstans). I konsekvensens namn borde Godhetskören nu kräva att alla olika källor han hänvisar till måste gå ut offentligt i media och be om ursäkt för terrordåden i Norge, eller i varje fall åtminstone klargöra att man inte stöder Breiviks handlingar (bl a gäller detta Alliansen med Reinfeldt i spetsen). Men att kräva något sådant vore fullständigt groteskt.

Godhetskörens anklagelser, med anledning av Breiviks dåd, mot kristna och mot SD och mot de som har invändningar mot det mångkulturella samhället, är fullständigt absurda. När Adolf Hitler 1934 sade att ”Vi skall bygga en bil som är så billig att vem som helst kan köpa den (idén till Volkswagen – bubblan – kom faktiskt från Hitler, som gav Ferdinand Porsche uppdraget att konstruera ’folkets bil’)” så var detta en bra idé, oavsett att det var Hitler som kom med den. Det finns ingen som helst anledning att backa på det man anser vara sant, bara för att en idiot eller en ond psykopat framför samma tankar. Sanningen är inte beroende av vem som framför den.

Jag har botaniserat lite grand i Breviks stora opus. Väldigt mycket av texterna är uppenbarligen sådant som han kopierat från diverse olika författare. Nu har jag ju inte läst allt – långt, långt därifrån – och jag har inte för avsikt att lägga ned någon energi på detta, men av det jag läst kan jag konstatera att mycket av hans analys av islam (som han fått från annat håll, bl a ibn Warraq) och av Europas historia stämmer med mina egna åsikter (nu har jag som sagt bara skummat lite på ytan och det kan ju finnas mycket som jag inte alls håller med om – hans agerande håller jag givetvis inte alls med om på något som helst sätt).

För övrigt har ju media ännu inte på allvar börjat granska händelserna i Norge. Det verkar t ex finnas en hel del att kritisera när det gäller polisinsatsen på Utøya. En snabbare insats hade förmodligen kunnat rädda kanske 50 människoliv.

En annan sak som nu diskuteras på diverse forum (bl a Flashback – leta under "Heta Ämnen") är hur ordförande för AUF (norska motsvarigheten till SSU, det var dess medlemmar som var Breiviks mål), Eskil Pedersen, agerade i samband med händelserna på Utøya. Själv kommenterade han det hela samma dag med, ”Jag hörde skotten, revs ned i en båt, och kom ganska snabbt från ön”. Han sade också att han kom till en säker plats tillsammans med andra i ett hotell nära Utøya, och att han vet lite av det drama som inträffade på ön.

Enligt kommentarerna på Flashback ger detta inte hela bilden. Pedersen stack iväg med färjan, som går mellan fastlandet och ön. Han ringde från färjan till polisen och sms:ade till några han kände, som befann sig på ön, och varnade dem. Så långt finns inte något att invända. Men, enligt vad som sägs, körde man omedelbart iväg med färjan långt bort från Utøya innan man gick iland. Kritiken är att han, som ordförande (även om han inte var lägerledare), inte borde ha övergett sina ungdomar. Men det är klart, idag föraktas ju hjältemod. Endast en idiot skulle riskera sitt liv för en annan människa tycker Godhetskören, som föraktar alla gamla dygder – mod, trofasthet, sanning, renhet, kärlek etc. Om någon av Godhetskörens medlemmar skulle råka i fara, uppskattar de givetvis en hjälte, men innerst inne tycker de antagligen han/hon är en dåre. "Men tack för att du räddade mig, jag skulle inte göra samma sak för dig".

Man menar i diskussionerna, att även om det inte kan krävas av Pedersen att han skulle stannat kvar och organiserat ungdomarna (om 50 ungdomar kastar sten på Breivik samtidigt, hinner han definitivt inte skjuta alla – han måste ju ladda om ibland), så kunde man åtminstone krävt att han skulle stannat kvar med färjan i närheten av ön, och plockat upp ungdomar ur vattnet (han hade tydligen i sina sms uppmanat dem att simma iväg från ön). Färjan var tillverkad i grovt stål och de ombord hade knappast löpt någon risk att skjutas om de hållit sig kanske 100 m från stranden. Samtidigt som AUF-ordförande drog iväg med färjan, gick andra människor ut i sina små plastbåtar och plockade upp folk i vattnet (och riskerade sina liv). Dessutom, genom att dra iväg med färjan, försenades polisinsatsen. I stället för att hela insatsstyrkan kunde åka över med färjan, blev man nu hänvisad till flera små plastbåtar, vilka dessutom var mycket mer sårbara om nu Breivik valt att skjuta mot poliserna. Han kunde antagligen ha ställt till med ett blodbad bland insatsstyrkan, eftersom han hade ett automatgevär med kikarsikte och uppenbarligen var en god skytt.

Vi har inte hört sista ordet än om detta. Jag har svårt att tro att allt detta skulle vara hämtat ur tomma luften. Men läs gärna själv på Flashback!

När Norge så småningom hämtat sig från den värsta chocken, vet man inte vad som kommer att hända. Kanske kommer många huvuden att falla. Att polisen kanske agerat klantigt och att AUF:s ordförande eventuellt är en fegis, förringar givetvis inte på något sätt Breiviks enorma skuld. Han, och endast han, är ensam skyldig till det som hände i Oslo och på Utøya.

Manifest för samvetsfrihet

Ett antal kristna i vårt land har formulerat en deklaration, ett manifest, för att uttrycka den kristna ståndpunkten och också proklamera rätten ett hysa denna ståndpunkt samt uttrycka den i tal, skrift etc.

Manifestet lyder som följer:

---

Kristen tro har funnits i tusen år i Sverige och präglat vår historia, kultur och lagstiftning. Idag finns det kristna överallt i samhället; i alla åldrar, nationaliteter, klasser, yrken och politiska partier.
Vi som skrivit denna deklaration är kristna från hela bredden av kristenheten; evangeliska, katolska och ortodoxa kristna.
Som kristna tror vi på en levande, treenig Gud, Fader, Son och Helig Ande, som vi har glädjen att få tillbe och förhärliga.
Vi tror på Gud, Fadern, som har skapat världen och gett varje människa hennes liv. Han är inte en okänd Gud, utan har uppenbarat sig, gjort sig åtkomlig för oss människor och gett oss vägledning för livet.
Vi tror på Jesus Kristus, Guds Son, världens frälsare och herre, vilken är avlad av den Helige Ande och född av Jungfru Maria.
Vi bekänner hans inkarnation, hans korslidande, död och uppståndelse och hans återkomst i härlighet. Han levde ett sant mänskligt liv i tjänande och kärlek och gjorde gott mot alla; han helade de sjuka, mättade de hungriga och befriade de förtryckta. Genom sitt liv och sin död för oss visade han att människan är älskad av Gud och han kallade alla människor till omvändelse och tro. Evangeliet — de goda nyheterna — innebär att alla som vill kan få gemenskap med Gud, genom Jesus Kristus.
Vi tror på Guds helige Ande, som bor i oss, vägleder, utrustar och styrker oss och vill samla oss till ett i Kristi Kyrka.
Som kristna medborgare i Sverige har vi ansvar att älska vår nästa som oss själva och söka det gemensamma goda för alla som bor i vårt land. I enlighet med kristen tro är vi förpliktade att följa lagar och lyda myndigheter, så länge de inte kräver att vi ska agera orättfärdigt, liksom vi är förpliktade att kritisera och utmana dem när de inte står för sanning och rätt.
Med detta manifest vill vi formulera vårt perspektiv på tre områden, som vi tror är av stor betydelse för vår kultur och för alla människors väl.

1. Människovärdet
Vi tror att människan är skapad till Guds avbild och att människor därför har lika värde och värdighet. Detta gäller alla; människans värde är inneboende och okränkbart. Att skydda människan, särskilt den svage och skyddslöse, är en av statens viktigaste uppgifter.
Historiskt har kristna alltid engagerat sig för människor i nöd. Vi är fast beslutna att i vår tid hjälpa, skydda och tala för dem som ofta inte kan tala för sin egen sak; barn — födda och ofödda — sjuka, gamla, döende, fattiga, flyktingar, människor som är offer för krig, miljöförstöring, HIV/Aids, trafficking eller på andra sätt förtryckta och utnyttjade. Vi kommer att kämpa för livet från befruktningen till den naturliga döden och kan därför inte medverka till aborter, forskning på mänskliga embryon, assisterat självmord eller eutanasi. Vi vill arbeta för en livets kultur.

2. Äktenskapet
Vi tror på äktenskapet som ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna. Vi ser äktenskapet som instiftat av Gud, som det enda rätta sammanhanget för sexuell samlevnad och som den grundläggande enheten i samhället, med avgörande betydelse för identitetsskapande, normbildning, hälsa och välmående.
I en situation där staten valt att definiera äktenskapet på ett sätt som avviker från alla tidigare definitioner genom historien, kommer vi fortsätta att formulera och motivera vår kristna syn att äktenskapet är ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna.
I en pluralistisk kultur, med motstridiga perspektiv i många frågor, är det självklart att också den klassiska äktenskapssynen ska respekteras som en legitim uppfattning och att vi som kristna ska ha frihet att uttrycka vår övertygelse om sexualitet, äktenskap och familj.

3. Samvets- och religionsfriheten
Det är ett stort privilegium att leva i ett demokratiskt samhälle, där alla medborgare har rätt att delta i den politiska processen. Vi vill göra allt vi kan för att stärka demokratin och för att lagar och rättsystem ska vara rättfärdiga, speciellt när det gäller att skydda den svage. Vi vill försäkra oss om att samvets- och religionsfrihet är ovillkorligt skyddat från inblandning från statens sida, inte bara för individer, utan också för institutioner som familjen, församlingar, föreningar, företag och skolor.
En sekulär stat är inte detsamma som ett sekulärt samhälle. Vi bejakar en sekulär stat, som förhåller sig neutral till frågan om vilken religion eller livsåskådning som är den riktiga. Men vi motsätter oss varje försök från statens sida att skapa ett sekulärt samhälle, med en ny statsreligion i form av sekulär ideologi. Staten ska inte ta ställning i frågor som enligt religionsfriheten varje medborgare själv bestämmer över.
Vi kommer inte att låta oss tystas i våra övertygelser, varken av politisk makt, ekonomisk styrning, domstolsbeslut eller medialt tryck och vi avvisar varje försök att begränsa vår frihet att, offentligt såväl som privat, uttrycka kristen tro och leva i enlighet med vår övertygelse, i kärlek och lydnad för Gud.
Vi uppmanar därför alla med makt och inflytande i Sverige att stå för människovärdet, respektera den klassiska äktenskapssynen och skydda allas rätt till samvets- och religionsfrihet.

Europakonventionen artikel 9: Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet

Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.

---

Jag uppmuntrar alla som läser detta och som håller med om ovanstående, att skriva under detta manifest, vilket kan göras här. Många av den svenska kristenhetens tunga namn har redan skrivit på.

Detta är mycket viktigt. Just nu ser vi hur det "intellektuella etablissemanget" i vårt land försöker omvandla Sverige från ett land med yttrande- och tryck- och åsiktsfrihet, till ett land med "hörandefrihet". Det senare innebär rätten att slippa höra åsikter som inte är politiskt korrekta (homosexuella skall slippa höra argument mot homoadoptioner, muslimer skall slippa höra kritik mot islams kvinnosyn etc). Det är uppenbart att yttrandefrihet etc och hörandefrihet är helt oförenliga. Hörandefrihet har inget med mänskliga fri- och rättigheter att göra, och hotar starkt det demokratiska systemet.

Man försöker också omtolka begreppet religionsfrihet till frihet från religion. En sekulär stat talar inte om för olika religiösa riktningar vad de får tro och tycka, utan är neutral och tillåtande (så länge som landets säkerhet inte hotas). Sanningens fiender försöker omvandla den sekulära staten till en statsapparat som påtvingar människor den ateistiska världsbilden, något som är oförenligt med varje form av demokrati och som dessutom skapar en ny statsreligion. Vi som har en tro (och alla andra som sympatiserar med religionsfrihet utan att kanske själva vara kristna eller tillhöra någon annan religion) måste stå upp för rätten att tro och rätten att också uttrycka våra åsikter!!! Vi behöver bara tänka på den kristna kampanjen "Mamma, pappa, barn" i samband med riksdagsbeslutet om könsneutrala äktenskap, för att se vart vi är på väg. Reklamskyltar på tunnelbanan i Stockholm revs ner, vissa grupper krävde förbud mot den här typen av reklam etc, eftersom den av vissa grupper kunde upplevas som kränkande. Man förnekade således de kristna rätten att föra fram sin familjesyn i debatten inför riksdagsomröstningen. Men om alla åsikter, som av någon skulle kunna upplevas som kränkande, skulle förbjudas, ja då blev det väldigt tyst och Sverige som demokrati skulle i samma ögonblick upphöra att existera. Det är nämligen svårt att tänka sig ett påstående eller ett uttalande som inte kränker en enda människa. Det skulle möjligen vara något i stil med "ett plus ett är två". Men det finns säkert någon som känner sig kränkt av detta också. "Måste du påminna mig om att jag är så dåligt i matte?! Jag som nästan hade lyckats borttränga detta"

I Sverige talar vi så stolt om det pluralistiska samhället, där mångfald är ett honnörsord. Detta håller nu på att urholkas av sanningens fiender, som försöker omvandla mångfald till enfald. Rätten att slippa höra politiskt inkorrekta åsikter, är i själva verket rättan att slippa tänka och att på allvar fundera över livets viktiga frågor. Politisk korrekthet skapar ett slutet tankesystem som är till ytterlighet fördummande (någon som blir nästan övertydligt när man ser i stort sett vilken "debatt" som helst på våra Publicservicekanaler). Sanningens fiender håller på att införa en diktatur, som får varje tidigare diktator att rodna av skam över att inte själv ha kunnat komma på ett så listigt system — en diktatur i demokratins namn. En slags ideologisk "skvader" (ett fantasidjur som är en korsning mellan hare och tjäder). Ett passande namn för detta missfoster skulle kunna vara diktokrati eller kanske demokratur. Eller varför inte demonkreatur? För det är precis vad det handlar om!

Så därför, skriv på manifestet innan det mångkulturella samhället blir det trångkulturella samhället! Jag ber dig!

Martin Niemöller var en intressant tysk pastor. Under första världskriget var han ubåtskapten men blev sedan pastor. Till en början stödde han Hitler, men 1933 bröt han med nazisterna och mellan 1933 och 1937 kritiserade han öppet nazisterna. 1937 arresterades han för förräderi men fick bara villkorligt straff, antagligen på grund av utländska påtryckningar. Genom Hitlers personliga ingripande arresterades han dock omedelbart efter att han fått sin villkorliga dom och sattes i koncentrationsläger (Sachsenhausen och senare Dachau). Han klarade sig med knapp nöd från att arkebuseras 1945 och överlevde kriget. Han har skrivit en mycket känd dikt, som är tänkvärd på många sätt:

I Tyskland kom nazisterna och tog kommunisterna.
Och jag sade inget, för jag var inte kommunist.
Sedan kom de och tog judarna
Och jag sade inget, för jag var inte jude.

Sedan kom de och tog fackföreningsfolket
Och jag sade inget, för jag var inte fackansluten.
Sedan kom de och tog katolikerna
Och jag var protestant, så jag sade inget.
Sedan kom de och tog mig...
Vid det laget fanns det ingen kvar
som kunde säga något.

Säger vi inget nu, kanske det till slut inte finns någon som kan säga något när det behövs. Då är det för sent!

Om att offra till Kejsaren

Jag har nyligen läst en mycket intressant bok, 21 kyrkofäder av Peter Halldorf. Den handlar om den kristna trons framväxt och de gestalter (kyrkofäderna) som starkt bidragit till att den sanna kristendomen, i enlighet med Jesu undervisning, bevarats. På sidan 92 skriver Halldorf:

De trakasserier av kristna som nu fick en våldsam omfattning berodde alltså inte på att myndigheterna hade några egentliga invändningar mot den kristna tron som sådan. I romarriket fick man tro vad man ville. Det var vägran att delta i kejsarkulten som inte tolererades, eftersom det uppfattades som en akt av uppror…

Detta fick mig att haja till. Det känns ju väldigt likt, vad som pågår i Västvärlden, och inte minst i Sverige, just nu.

Till saken hör att romarnas kejsardyrkan inte var speciellt förpliktigande. För att uppfylla kraven slängde man två rökelsekorn in i en eld som brann framför en bild av kejsaren. Det var allt! När man gjort detta fick man ett skriftligt intyg på att man fullgjort offret. Offret behövde bara göras en enda gång. Men för kristna och judar var det otänkbart att göra ett sådant offer. ”Du skall inga andra gudar hava vid sidan om mig!” är ju det första budet i Gamla Testamentet. Judarna var, genom en särskild lagstiftning, befriade från att offra till kejsaren. Men denna folkgrupp var en sådan liten minoritet att de ändå inte kunde hota romarriket. Till en början åtnjöt de kristna samma förmån som judarna, men när deras antal började öka kraftigt, upplevdes det alltmer som ett hot, att denna växande skara inte underkastade sig kejsarkulten.

På vad sätt har vi idag en motsvarighet till kejsardyrkan? Ja, det finns många exempel. Låt oss ta samkönade äktenskap. För tio år sedan var de s k intellektuella i Sverige helt ointresserade av kyrklig vigsel. De öste sitt förakt och sin galla över denna typ av vigsel, som ansågs förlegad, vidskeplig och i största allmänhet ett hån mot allt vad intellekt och sunt förnuft heter. Ingen av dessa människor hade den minsta tanke på att gifta sig i kyrkan. Nu plötsligt, i samband med samkönade äktenskap, har kyrklig vigsel blivit den viktigaste av alla frågor, ja nästan viktigare än kärnkraft och ekonomi. Alla samfund skall tvingas att viga samkönade par eller förlora sin vigselrätt. Att vara negativ till samkönade äktenskap väcker oerhört starka och upprörda känslor, ja rent av hat. Trots att förmodligen ingen homosexuellt person skulle vilja vigas på t ex Livets Ord, tycks det vara av största principiella betydelse att man på Livets Ord (och i andra bibeltroende kristna samfund) böjer sig och går med på att viga homosexuella. Alla måste böja sig!!! Alla!!! Eftersom man vet att mängder av människor i Sverige innerst inne tycker att samkönade äktenskap känns fel, har man inte råd med någon diskussion. Om alla tror att alla andra anser någonting vara normalt, blir detta någonting antagligen accepterat (hur onormalt det än är). Men det kanske räcker med att några få höjer sin röst, så brakar allt. Detta är ju faran med allt som bygger på lögn. ”Men han har ju ingenting på sig, han är ju naken”, som det lilla barnet sade i sagan om Kejsarens nya kläder.

Det var ju ungefär på samma sätt i Tyskland under nazismens framväxt och de begynnande judeförföljelserna. Det fanns säkert många människor som innerst inne var tveksamma till hur judarna behandlades. Men de flesta trodde antagligen att alla andra stödde förföljelserna. Eftersom ingen vågade säga något. Och när människor såg hur framträdande tyska läkare, psykiatriker, jurister, ja t o m nobelpristagare i fysik (Philip Lenard och Johannes Stark) öppet uttalade sitt stöd för Hitler och menade att nazismen var Tysklands räddning och att judarna måste bort, låg det nära till hands att döva de egna tankarna. ”De måste ju rimligen begripa, de som har så hög utbildning”. Men inbillning är inte samma sak som utbildning.

I någon framtida bok om 2000-talets kyrkofäder (varav K G Hammar definitivt inte är en) kanske vi kommer att läsa någonting i stil med:

De trakasserier av kristna som nu fick en våldsam omfattning i Sverige berodde alltså inte på att myndigheterna eller de intellektuella hade några egentliga invändningar mot den kristna tron som sådan. I Sverige fick man tro vad man ville. Det var vägran att delta i tillbedjan av materialism, omoral och den heliga evolutionen, som inte tolererades, eftersom det uppfattades som en akt av uppror…

Det finns många andra exempel, förutom samkönade äktenskap, på motsvarighet till kejsardyrkan i vår tid. Evolutionen är ett sådant. Alla måste tro att allting kommit till genom slumpen i kombination med naturlagar och därmed i förlängningen tro, att det inte finns fri vilja eller rätt och fel. Allt är tillåtet, utom att säga att det finns rätt och fel. Trots att det finns nobelpristagare i fysik och andra framstående forskare som tycker sig se en Designer bakom Universum, livet och de olika arterna, måste man böja knä inför evolutionen och evolutionens prästerskap. Åtminstone officiellt. Sedan kan man ju tro vad man vill, bara skenet upprätthålls. I fikarummet kan forskarna diskutera problem inom evolutionsteori och cellbiologi, men utåt hävdar man att evolutionen är ett faktum. Ytterligare exempel på kejsarkult är hur vi förhåller oss till abort och till Israel, vilket jag diskuterar i olika artiklar på min blogg och på min hemsida.

I boken 21 kyrkofäder läser vi vidare (sid 92):

Den första organiserade kampanjen mot de kristna över hela riket initierades av kejsar Decius under perioden 250-251. Kejsarens ambition var att en gång för alla knäcka kyrkan.

I januari 250 e Kr utfärdade kejsar Decius ett påbud med följande innehåll:

Alla rikets invånare var skyldiga att offra för kejsaren och kejsarens välgång inför närvarande ämbetsmän i respektive samhälle, detta var ”för rikets säkerhet”, en viss dag (datumet kunde variera från plats till plats och ordern kan ha varit att offrandet skulle vara avslutat inom en viss tidsperiod efter att ett samhälle hade mottagit påbudet). Efter att man offrat fick man ett certifikat (libellus) som visade att man uppfyllt påbudet. Vägran att offra innebar tortyr och dödsstraff.

Påbudet var speciellt riktat mot de kristna. Det räckte alltså att offra en enda gång. Och det är väl ungefär så det är idag. Om kristna bara en enda gång offentligt kan erkänna att det inte finns någon synd (och därmed ingen frälsning och att Jesus därför inte är vår Frälsare), att det inte finns rätt och fel (gör vad du vill, när du vill och varför du vill och tänk inte på någon annan), att Israel är den stora Satan, att alla religioner är lika sanna (dvs lika osanna), att abort är till för barnets bästa och att evolutionen är ett absolut faktum som är för evigt sant, ja då kan men sedan få nådigt tillstånd att sjunga några psalmer och kanske till och med be några böner. Då har man böjt knä för Kejsaren. Det intressanta är, att det som den svenska intellektuella eliten (eller som jag brukar säga, ”kulturdräggen”) kräver att de kristna skall förneka, är just det som är kristendomens själva kärna. Och det var ju också det som Kejsaren krävde av fornkyrkans kristna. De skulle erkänna att Kejsaren var gud – något som är omöjligt för en sann kristen. Dessutom är påståendet att Kejsaren är gud ett falskt påstående. De romerska kejsarna var inga gudar. De var vanliga människor, med goda och onda sidor, som åt och sov och fortplantade sig, och som förr eller senare dog och ruttnade precis som vem som helst. Att tillbe Kejsaren är därför inte bara hädelse, det är en lögn.

Det tycks som att de intellektuellas ambition just nu är ”att en gång för alla knäcka kyrkan”. Svenska Kyrkan har man ju snart lyckats med, även om där fortfarande finns kvar isolerade öar av bibelförankrad kristendom. Nu vänder man sin vrede mot frikyrkorna och försöker med en kombination av skrämsel och vädjan få dessa att också överge kristendomen. Vissa samfund har man uppenbarligen haft viss framgång med. Men precis som att Kejsaren fick vissa kristna att böja knä, så var andra beredda att dö för sin tro. Detta ledde till att kejsarna så småningom fick ge upp och i stället acceptera kristendomen som officiell romersk religion. Kristendomen är alltid som bäst under förföljelse. Martyrernas blod är missionens bränsle.

Därför anser jag inte att kristna skall böja sig i vår tid. För någonting! Kristna är kallade att vara ett salt i världen. Att stå upp för det som är rätt och att tala om vad som är fel. Den dag kristna inte längre står upp för sanningen, är de inte en del av lösningen på världens problem. Då är de en del av dessa problem, ja en del av ondskan. Dagens kejsare nöjer sig inte förrän de kristna har avsvurit sig sin tro helt och hållet. Då är det lika bra att inte kompromissa alls. Den som inte kompromissar kanske blir förföljd. Men hellre förföljd än föraktad!