Islams oskuld – Filmen

Först lite om den senaste Muhammed-filmen, "The Innocence of Islam" ("Islams oskuld"), vilken hittills orsakat upplopp, mord, demonstrationer etc både i islamvärlden och i andra delar av världen. En 13 minuter lång "trailer" för filmen kan ses här (på nätet finns flera länkar till "hela filmen" men dessa innehåller trailern som upprepas 4 - 5 gånger, så eventuellt finns ingen fullängdsverion – eller så kanske upprepningarna utgör ett nytt konstnärligt grepp, vad vet jag). Youtube har valt att låta trailern ligga kvar trots kritik från muslimer och muslimska organisationer. De känner säkert trycket att stå upp för yttrandefriheten. Tidigare har de flera gånger tagit bort islamkritiskt material efter kritik från muslimer (samtidigt som de vägrat ta bort obduktionsbilder på mordoffer, inklusive barn, hänvisande till tryckfriheten). De kanske till slut förstod att de inte längre skulle framstå som seriösa om de varje gång gav efter när muslimerna försöker inskränka vår yttrandefrihet, samtidigt som de "står upp för yttrandefriheten" när andra grupper och individer kränks.

Filmen får nog klassificeras som en B-film, med B-handling och B-skådespelare. Men oavsett om filmen är välgjord eller om den kritiserar islam eller kommer med påståenden som till och med är falska om islam, så måste den ändå kunna visas. Yttrandefrihet, åsiktsfrihet och tryckfrihet garanterar rätten att yttra, tycka och trycka även felaktiga saker (så länge man inte personligen kränker nu levande, icke-offentliga personer). Det spelar ingen roll vad jag tycker om filmen. Den måste ändå ha rätt att visas. Den är inte på något sätt värre än många filmer och böcker om den kristna tron. Men titta gärna på den för att själv bilda dig en uppfattning.

Filmen är tydligen gjord av kopter som bor i USA. Kopterna är inte så positiva till islam med tanke på hur de behandlats och fortfarande behandlas i Egypten. Risken finns att filmen kommer att leda till svåra förföljelser för den koptiska folkgruppen i Egypten. Så de egyptiska kopterna hukar sig just nu och darrar i väntan på vad som eventuellt skall komma.

Muslimerna och den politiskt korrekta kulturdräggen (idag är jag på stridshumör och då brukar jag använda detta uttryck, som jag f ö tycker är helt adekvat – av en kulturelit kan man nämligen begära att de skall stå upp för sanning, objektivitet och konsekvens och det gör definitivt inte medlemmarna av kulturdräggen) hävdar att det mesta filmen säger om islam och Muhammed är fel. Låt oss därför granska några förment felaktiga påståenden från filmen (för att det inte skall bli för långt tar jag bara upp ett argument per påstående och jag tar bara två påståenden):

1. Muhammed hade mycket blod på sina händer.

Här väljer jag berättelsen om Umm Qirfa som exempel, eftersom just denna händelse visas detaljerat i filmen:

Wikipedia skriver:

(bakgrunden är att en av Muhammeds medhjälpare (Zayd) under ett försök att plundra Wadi al-Qura blivit skadad – när skadan läkt återvänder han för att hämnas).

Efter tillfrisknandet från skadan och efter morgonbönen, fick truppen order att rida mot fienden. Han anföll Wadi al-Qura och tillfogade dem stora förluster. Några dödades och andra tillfångatogs. Allt som allt så dödades 30 ryttare, inkluderande ledaren som var en gammal kvinna vid namn Umm Qirfa [enligt den muslimska traditionen var hon över 100 år – av nästa stycke framgår att hon inte dödades omedelbart].

Han tog med Umm Qirfa, Uyeinas tant, tillbaka till Muhammed. Zayd tog också Umm Qirfas dotter som fånge och gav henne till Muhammed, som gav henne till Meckaborna i utbyte mot muslimska fångar [Muhammed, som vid den här tiden bodde i Medina, låg i krig med Mecka] (enligt Sahih Muslims samling av hadíther).

Enligt den muslimske historikern och teologen al-Tabari (838–923 e Kr) och den orientalistiske forskaren William Muir så knöts ett rep runt vart och ett av Umm Qirfas ben och dessa rep bands sedan till två kameler. Och så drevs kamelerna åt var sitt håll, varvid hon slets i två stycken.

De närmare omständigheterna kring hennes död nämns emellertid inte i någon samling av hadíther, vilket har fått vissa forskare att betvivla äktheten när det gäller detaljerna om hur dog. En annan version av denna historia säger att ledaren för raiden [mot Wadi al-Qura] var Abu Bakr [Muhammeds kanske trognaste vapendragare – det var han som gav bort sin 6-åriga dotter till Muhammed, vilket diskuteras nedan]. Muhammed hade inga invändningar när det gällde hur Umm Qirfa dödades, enligt al-Tabari (läs artikeln på engelska Wikipedia för närmare detaljer och källhänvisningar – sök på uttrycket ”Second Expedition of Wadi al-Qura”).

Även om inte alla forskare är helt överens om alla detaljer, så berättas ovanstående av flera olika arabiska historiker. Ingen tvivlar på att muslimerna överföll Wadi al-Qura i ett försök att plundra detta samhälle och sedan återvände för att hämnas efter att anfallet slagits tillbaka första gången, och att man då tog en gruvlig hämnd med många dödsoffer och att allt detta hade Muhammeds välsignelse. Ja att det var han som hade sänt ut dessa expeditioner.

Att Muhammed hade mycket blod på sina händer torde stå helt klart. En av hans fruar hette Safia (Safiyya). Hon var judinna och blev Muhammeds hustru efter att han låtit mörda hennes judiske man, hennes far och bror plus många andra från den judiska stam, från vilken Safia kom (hela stammen utplånades i princip – alla män och äldre pojkar halshöggs och de flesta kvinnor och barn blev slavar – totalt mördades 600-800 judar vid detta tillfälle). Detta beskrivs också av Wikipedia (läs artikeln under sökuttrycket ”Safiyya bint Huyayy” för källor).

Oavsett ovanstående detaljer så förnekar inte rättrogna muslimer sin Profets blodiga karriär. I varje fall inte internt. Den före detta muslimen Wafa Sultan, som vuxit upp som muslim i Syrien men nu bor i USA, berättar i sin bok A God Who Hates (se litteraturförteckningen på min hemsida) från sin skoltid:

Den som bläddrar igenom den muslimska historien, från det att Muhammed först kungjorde sin nya religion fram till i dag, kommer att se hur blodig den varit. Muslimerna själva har spillt mer av varandras blod än av andras. Som små skolbarn berättade vi om krig och dödande, som vi hade lärt oss från våra historieböcker och islams undervisningsböcker, med samma entusiasm som vi lekte kurragömma. Vi njöt lika mycket av att upprepa frasen, ”sedan drog han sitt svärd och högg av hans huvud” som ett amerikanskt barn njuter av en chokladkaka, men vi upplevde ingen känsla av fruktan när vi gjorde så, inte heller ifrågasatte vi det legitima i allt detta dödande (sid 212).

Vi [muslimerna] har inte förmåga att bygga en rymdfarkost, men jag minns fortfarande hur vi dansade och ropade av glädje när den amerikanska rymdfärjan Challenger exploderade, varvid hela besättningen omkom (sid 231).

Som sagt, en våldsam Profet med ett blodigt förflutet har skapat ett blodtörstigt och orättfärdigt folk. Detta visas inte minst av de våldsamma protester som följt på filmen "Islams oskuld". Till och med i politiskt korrekta gammelmedia (som man ibland säger idag – man tänker då på SVT, SR, Aftonbladet etc) har krönikörer frågat sig varför inte vanliga muslimer tar avstånd från dessa våldsamma demonstrationer, där fullständigt oskyldiga människor skadas och dödas. I Gulfstaterna har man i några tidningar skarpt kritiserat våldet och hatet i samband med demonstrationerna, men såvitt jag vet så har europeiska muslimer inte haft något att säga i sammanhanget. Vilket visar på islams sanna natur.

2. Muhammed gifte sig med Aisha när hon var 6 år och äktenskapet fullbordades när hon fyllt 9.

Detta påstås i den aktuella filmen och är helt korrekt enligt den muslimska historieskrivningen. I Hadith enlig Bukhari (som allmänt anses vara den mest tillförlitliga samlingen av hadíther) Bok 62, Hadith 64 läser vi (det finns f ö flera hadíther i samma samling vilka säger precis samma sak):

Berättade Aisha; att Profeten gifte sig med henne när hon var sex år gammal och sedan fullbordade äktenskapet när hon var nio år gammal. Hisham sade; Jag har fått mig berättat att Aisha stannade hos Profeten i nio år (dvs till hans död).

(För dig som inte tror mig, ladda ner Sahih al-Bukharis samling av hadíther här – översatta till engelska)

Läsaren inser säkert hur uttrycket ”fullbordade äktenskapet” skall tolkas. Att ha samlag med nioåriga flickor betraktas idag som pedofili. Nu menar islams försvarare att man vid den här tiden i arabvärlden såg annorlunda på sex med unga flickor. Såvitt jag kan förstå så stämmer inte detta. Sex med så unga flickor var inte allmänt accepterat i den kultur Muhammed kom från. Utan det var snarare så att Muhammed gjorde detta till prejudikat. Idag är det inte ovanligt i Mellanöstern att rika män från t ex Gulfstaterna köper unga flickor från fattiga hem i Jordanien och Syrien. Sedan när flickorna blir för gamla (dvs blir mogna kvinnor) dumpar männen dem (för att skiljas i den muslimska kulturen räcker det, enligt sharíalagen n3.1 och framåt, att mannen säger till kvinnan att han vill skiljas – något mer behövs inte – det står till och med följande, "...när någon frågar, 'Har du en hustru?' och han svarar 'Nej'" så räknas detta som att han därmed är skild) och sedan återvänder de hem och lever resten av sina liv som utstötta och kan givetvis inte gifta om sig, eftersom de inte är oskulder. En stor mänsklig tragedi! Men Godhetskören betraktar väl detta som en charmerande och uppfriskande kulturskillnad.

Såvitt jag kan se stämmer alla påståenden om islam och Muhammed, som görs i filmen. Allt tyder på att Muhammed var en vanlig människa som fick oerhört mycket makt och sedan missbrukade denna. Han mördade, gjorde plundringståg, hade tillgång till hur många kvinnor han ville. Han hade sex med en nioårig flicka och tog sin adoptivson Zayds hustru (vilket påstods i filmen och vilket också beskrivs i Koranen själv i Sura 33 vers 36-38 (i Zetterstéens översättning – det kan skilja några versnummer mellan olika översättningar). Att en sådan man kommit att inspirera nästan en miljard människor och håller dem i mental och kulturell fångenskap är djupt olyckligt. Både för dem själva och för resten av världen.

Inom islam talas ofta om hur god och ädel Muhammed var. Detta sägs gång på gång. Ingenting tyder dock på att han var speciellt god och ädel. Det mesta tyder på motsatsen, speciellt om man tänker på hur hans anhängare beter sig (våld, hat, hot, förakt för andra, intolerans, otacksamhet, kvinnoförtryck etc, etc). När det gäller den som verkligen är god och ädel behöver man inte hela tiden tjata om hur underbar den personen är. Man är inte god eller ädel för att man själv eller andra säger att man är god och ädel. Man är god och ädel för att man är god och ädel. Och det visar man genom sitt eget liv, inte genom ord! När jag läst om t ex Moder Théresa så har jag aldrig någonsin sett att man skrivit "den goda och ädla Moder Théresa" eller liknande. Hennes handlingar och hennes eget liv säger tillräckligt.

Hur stor är inte skillnaden mellan Guds verklige Profet, Jesus Kristus och islams grundare Muhammed! Jesus inspirerade människor till att göra goda saker och att älska även sina fiender. Han sände inte ut sina trogna för att plundra och mörda och förslava. Han uppmanade inte sina anhängare att tvinga människor att bli Hans lärjungar. Han lärde oss älska, inte hata. Han lärde oss tolerans och inte förtryck. Och han visade genom sitt eget liv att hans lära fungerade.

På min hemsida finns en klargörande jämförelse mellan Jesus och Muhammed. Läs den gärna!

En riktigt God Jul

Jag får önska alla mina läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt Välsignat År!!!

Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv (Joh 3:16).

Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad (Apg 2:21).

Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss (Apg 4:21).

Frid på jorden, frid i varje människas sinne och frid över Jerusalem! Må Jesu Kristi kärlek uppfylla våra hjärtan. Låt oss tillsammans sträcka oss ut med det vi har för att lindra lidandet på Jorden!

Guds välsignelse önskar jag dig!

Med ögon, mörka och outgrundliga som den orientaliska natten

I Sverige bor en känd muslimsk poet, Muhammed Omar. Denne har under senare år varit något av en massmedial kelgris och fått stort utrymme i olika sammanhang. Bl a har han varit flitigt förekommande i P1:s andaktsstund ”Tankar för dagen”. Allmänt har Muhammed Omar framstått som en moderat muslim, som tagit avstånd från islamistisk terror och sagt sig vara en sann demokrat.

För ett antal år sedan påstod han i en radiointervju att han inte var troende muslim, bara intresserad av livsfrågor och därmed även av religioner, i viss mån. Kanske har hans milda framtoning varit en av orsakerna till att han fått så stort massmedialt utrymme. Man har velat visa upp en person med muslimsk bakgrund, som inte bekräftar den gängse, negativa bilden av islam. Nu har detta slagit tillbaka mot media själva. Muhammed Omar har nämligen ”vaknat upp”, som han själv uttrycker det. Och nu finner media att de närt en orm vid sin barm och tycks inte riktigt veta hur de skall förhålla sig.

Det verkar som att det sista Gazakriget bidragit till Omars omvändelse (eller också har det fått honom att öppet gå ut med vad han innerst inne tyckt hela tiden). Man kan undra, men inte veta, om Omar avsiktligt legat lågt med sin tro för att få tillgång till media, för att sedan vid lämpligt tillfälle kunna utnyttja detta. Tyvärr, för Omars skull, var just nu nog inte det rätta tillfället att ”komma ut”. Han borde antagligen ha väntat några år till, för att maximalt kunnat utnyttja den goodwill han byggt upp. Nu finns risken att han gradvis förvisas in i skuggornas värld.

Gratistidningen Uppsalatidningen hade den 8/5 en intervju med herr Omar (alla vi som läst Ture Sventon, tänker givetvis på Ture Sventons arabiske vän och medhjälpare, herr Omar, med ögon ”mörka och outgrundliga som den orientaliska natten”). Låt mig citera några valda delar ur intervjun:

─ Vad ledde fram till din förändring från en så kallad moderat muslim till en radikal islamist?

─ Det var ett långsamt uppvaknande. Jag läste väldigt mycket och följde nyheterna. Jag insåg att det här med att skilja på islam och islamism är något som gynnar västmakterna.

─ Hade du väntat dig den här uppståndelsen?

─ Jag är förvånad att det har tagit så lång tid för vänsternissarna att ta avstånd från mig. Redan i januari skrev jag att jag gillade Ayatolla Khomeini, då borde de ha reagerat. Eftersom de inte vill framstå som islamofober försöker de få det till att jag har en egen variant av islam. En egen fascistisk version. Men sanningen är att mina åsikter hör till majoriteten inom islam.

─ Stämmer det att du har skickat en inbjudan till en föreläsning i Uppsala med förintelserevisionisten Lars Adelskogh?

─ Ja, men det är bara för en begränsad krets med pålitliga personer.

Sedan säger Omar lite undvikande att han är hundra procent säker på att judar blev dödade och att nazisterna var rasister. ”Och det fördömer jag självklart”. Däremot är han inte så säker på att det skett en förintelse i industriell skala med miljoner offer. Och så kommer frågan:

─ Du hyllar Iran och kallar deras president Mahmoud Ahmadinejad för en hjälte. Hur ser du på avrättningar av homosexuella i Iran?

─ Jag vet inte om homosexualitet, läggningen alltså, är förbjuden i Iran, bara att homosexuella handlingar är det. Men det som sker inom hemmets fyra väggar bör ingen lägga sig i.

─ Anser du att det är rätt att bestraffa homosexualitet?

─ Ja.

─ Även med döden?

─ Jag kan inte uttala mig om exakt vilket straff som ska utmätas. Jag är inte kompetent till det. Jag vet bara att det är straffbart. Jag har inga personliga åsikter i frågan utan håller mig bara till islams lära.

Islams mer eller mindre officielle talesman i Sverige, Abd al Haqq Kielan, har tagit avstånd från Omar och säger till Uppsalatidningen, ”Han [dvs Omar] har ingen egentlig utbildning i islam. Den tolkning han gör av vår religion har ingenting med islams huvudfåra att göra.”

Vem har då rätt, Muhammed Omar eller Abd al Haqq Kielan? Ja om man med islam menar den religion som förmedlas av Koranen, av Hadith (samlingar av saker som Muhammed sagt), Siras (berättelser om Muhammeds liv) och Sharíalagen (det muslimska prästerskapets tolkning av islam utifrån Koranen etc) råder det knappast någon tvekan om att Muhammed Omars tolkning är den mest korrekta. Abd al Haqq Kielans tolkning av islam tycks vara ungefär lika korangrundad som f d ärkebiskop K G Hammars bibeltolkning. Det handlar i båda fallen om tolkningar som har sin utgångspunkt i politisk korrekthet. Kanske Kielans och Hammars tolkningar av sina respektive heliga urkunder också är baserade på någon slags god vilja. Det kan jag inte uttala mig om. När det gäller Kielans islamtolkning kan det tyvärr mycket väl handla om ren lögn – ett försök att göra islam rumsren i Sverige. Problemet är nämligen att vi aldrig kan veta om en muslim talar sanning. Enligt islam (jag talar alltså inte här om islamismen utan om islam som religion) är det nämligen fullt tillåtet, ja till och med i vissa fall påbjudet, att ljuga om detta gagnar islam.

I Sharíalagen r8.2 (Reliance of the Traveller — A Classic Manual of Islamic Sacred Law, sammanställd av Ahmad ibn Naqib al-Misri, sid 745) läser vi:

Att tala är ett sätt att uppnå mål. Om ett lovvärt mål kan uppnås både genom att säga sanningen och att ljuga, är det olagligt att uppnå målet genom att ljuga, eftersom det inte finns något behov av detta. När det är möjligt att uppnå ett sådant mål genom att ljuga men inte genom att säga sanningen är det tillåtet att ljuga, om att uppnå målet är tillåtet och obligatoriskt att ljuga om målet är nödvändigt.

Att praktiserande homosexuella skall avrättas enligt islamsk lag är knappast något som gagnar islam, i varje fall inte just nu, och definitivt inte i Sverige. Att påstå något sådant skulle kunna skada islams ställning i vårt land, och då är det, enligt Sharíalagen, varje muslims skyldighet att ljuga. Så tyvärr kan vi inte lita på att Abd al Haqq Kielan talar sanning. I varje fall inte om han är en rättrogen muslim.

Dödsstraff för utlevd homosexualitet är givetvis något en normal, välmenande svensk har svårt att ta till sig. Den politiskt korrekta uppfattningen är ju att islam är en god, kärleksfull och fredsälskande religion. Varje påstående som tyder på motsatsen förnekas med ryggmärgen. Inte för att man vet, utan för att det är politiskt korrekt att hysa en djup sympati för islam. Varje antydan till kritik mot islam avfärdas i vårt land som islamofobi (intressant att även Omar noterat detta) och är därför tabu.

För att ta reda på islams inställning till homosexualitet, skall vi givetvis inte fråga en politiskt korrekt svensk, utan titta på vad Sharíalagen har att säga. I p17.1 (sid 664) står följande:

På mer än ett ställe i den heliga Koranen berättar Allah historien om Lots folk för oss, och hur Han [Allah] utplånade dem för deras ondskefulla sed. Det finns en enighet bland både muslimer och efterföljare av alla andra religioner att homosexualitet är en avskyvärd handling. Det är till och med mer avskyvärt och mer vidrigt än otrogenhet.

Vi läser vidare i P17.3 (sid 665):

Profeten (Allah välsigne honom och give honom frid) sade:

1. ”Döda dem som begår sodomi och den som låter detta göras med sig.”

2. ”Må Allah förbanna den som gör vad Lots folk gjorde.”

(Den bibliska gestalten Lot levde i staden Sodom där homosexualitet var normen. Därav termen sodomi, som ibland syftar på anala samlag mellan män, men lika ofta på homosexualitet mer allmänt.)

Det är uppenbart att Muhammed Omar har rätt och Abd al Haqq Kielan fel. I varje fall om man med islam menar den religion som förmedlas av Koranen och profeten Muhammed. Här ser vi också problemet med att vara politiskt korrekt. Det leder till motsägelser som är svåra att försvara intellektuellt (kanske en av orsakerna till varför debatten ofta blir så hätsk – när argumenten tryter ersätts de av aggression). T ex Mona Sahlin, har ju både gått först i Prideparaden, samtidigt som hon iförd slöja besökt moskén i Stockholm för att visa sin sympati med islam. Vad kommer hon att göra den dag när/om islam får makten i Sverige? På vems sida kommer hon då att stå? Det är svårt att se hur hon skulle kunna tillmötesgå både rättrogna muslimer och de homosexuella. Som sagt, det är inte lätt att vara politiskt korrekt med hedern i behåll.

Det är intressant att Omar talar med förakt om ”vänsternissarna”, som av rädsla för att bli kallade islamofober, försöker göra islam till något som islam inte är och t ex skiljer mellan islam och islamism (enligt Muhammed Omar finns tydligen ingen skillnad mellan dessa två). Muslimer har bara förakt till övers för de som av missriktad välvilja stöder och försvarar terrorister och islamiseringen av Europa. Samtidigt är de givetvis glada för detta och utnyttjar det till fullo.

Man undrar varför vänstern ingått en ohelig allians med islamisterna (i alla demonstrationer mot Israel återfinner man både extremvänster och muslimer). Det är totalt motsägelsefullt, eftersom islamismen (dvs islam) och marxismen utgör varandras motpoler. De har helt olika, och oförenliga, slutmål. Men det finns uppenbarligen flera saker som förenar dessa två ideologier. Det första man kommer att tänka på är ett intensivt hat mot Israel och USA. Vänsterns och islamisternas agenda är givetvis totalt olika om man ser långsiktigt. Vänsterns mål är ju att inrätta ett nytt kommunistiskt ”paradis” på jorden (vilket givetvis inte skulle bli något annat än en kopia av Sovjetsystemet, fast antagligen ännu mer djävulskt). Islamisternas (som enligt Omar är de rätta uttolkarna av islam) slutgiltiga mål är att upprätta ett kalifat över hela jorden och tvinga alla människor utom ”Bokens folk” (kristna, judar och zoroaster) att bli muslimer (eller dö). Bokens folk har, enligt Koranen, rätt att behålla sin tro (under förutsättning att de är villiga att leva i ett aphartheidliknande tillstånd av underkastelse), medan alla andra måste konvertera till islam. Men även om slutmålen är helt olika, har de två ideologierna samma inledande strategi, vilken är att skapa kaos på jorden, att riva ner samhällsstrukturerna och i detta kaos, med hjälp av terror, ta makten. Om och när man lyckas med detta, eventuellt med gemensamma krafter, kommer givetvis islam och ”vänsternissarna” att vända sig mot varandra, eftersom dessa två system omöjligen kan samexistera.

Muhammed Omar står åtminstone för sin tro och jag respekterar honom för detta, även om jag tycker att han har fel i det mesta. Men han deklarerar i alla fall ärligt vad ortodox islam säger (och bryter därmed mot Sharíalagen, enligt ovan). De politiskt korrekta nollor i vårt land, som utan att veta någonting, reflexmässigt försvarar islam mot all kritik och anklagar kritikerna för att vara islamofober, har jag bara förakt till övers för. De står inte för någonting annat än ynklighet och feghet. Och dessutom har de inte respekt för sanningen. I så fall skulle de ta reda på vad islam är. Inte genom politiskt korrekta svenska media, utan genom att gå till källan.

Ovanstående ledde fram till några tankegångar hos mig. Vem skulle vilja byta till en bil som är sämre än den man har (om man inte får någonting annat i gengäld)? Vem skulle vilja flytta till ett sämre land (ekonomiskt eller när det gäller frihet, trygghet, utbildningsmöjligheter etc) utan mycket speciella skäl (som t ex att man är missionär eller volontär och vill hjälpa folket i detta land)? Tvärtom så flyter en strid flyktingström från länder (bl a sådana där islam har politisk makt), där man har det sämre på i stort sett alla sätt, till rikare, mer välmående länder i väst med större frihet och trygghet. Förmodligen skulle ingen frivilligt vilja byta ner sig till någonting sämre, oavsett vad, än det man har.

Vem skulle vilja tillbe en gud som är lägre än vad man själv är? Vem skulle vilja lägga sitt liv i händerna på en ond, kärlekslös mördargud? Vem skulle vilja böja knä för en gud, som inte bara tillåter, utan till och med befaller oss att ljuga? Som befaller oss att förneka att Förintelsen ägt rum. Som tvingar oss att förneka det turkiska folkmordet på över en miljon armenier. Som kräver av oss att vi förnekar den människoslakt som just nu pågår i Darfur (Muhammed Omar tycks förneka både det armeniska folkmordet och massakrerna i Darfur). En gud som vill förvandla oss till hjärndöda kreatur, som till och med förnekar det mest uppenbara. Och en gud som uppmanar oss att hata alla som inte är som vi. Jag har svårt att förstå att någon av fri vilja skulle vilja lägga sitt liv i en sådan guds händer.

En av orsakerna till att jag blev kristen, var att jag såg min egen ondska. Och ondskan runt omkring mig. Jag längtade efter någonting bättre, någonting eller någon som var högre, godare och mer moralisk än vad jag själv var. När jag läste Evangelierna, och på så sätt lärde känna Jesus från Nasaret, fann jag, för första gången i mitt liv, en sådan person. En person värd att efterlikna, som hade allt det jag och alla människor jag kände saknade och mycket mer därtill. Genom att ha en vän som Jesus, som har en moraliska standard långt över min egen, kan jag kanske lyftas lite grand och bli lite bättre än vad jag är i det naturliga. Jag har något positivt att sträva efter. Jag kan inte se en större tragik än människor som tillber en gud som inte är värd att tillbe. En gud som inte lyfter upp utan som drar ner.

De människor som hävdar att islam är en god kraft i världen glömmer bort en viktig sak. Man är inte god för att man säger att man är god. Man är god för att man är god! För att man verkar i kärlek, lindrar lidandet i världen, sträcker sig ut till de behövande. Jag väntar fortfarande på att få se islamister, i likhet med kristna, arbeta på att skapa en bättre värld. Där man i stället för att hugga huvudet av biståndsarbetare, stena våldtagna kvinnor och spränga kvinnor och barn i luften, bygger sjukhus, hittar nya metoder att bota sjukdomar och sänder läkarteam till katastrofdrabbade områden (och då inte bara till muslimska områden). Den dagen skall jag börja räkna islam som en av de goda krafterna i världen. Inte förr!