Media, inklusive Sveriges Radio, har haft flera inslag om en just nu ökande antisemitism i Europa. En jude kan idag inte gå ut på gatan i Sverige (frihetens, jämlikhetens och demokratins paradis) med sin kippa. Risken är stor att han åker på stryk, eller kanske ännu värre. Det är också svårt och t o m farligt att idag öppet visa sin solidaritet med Israel. Sådana möten, om de hålls i en lokal, kräver stor polisbevakning och deltagarna måste slussas ut bakvägen för att inte utsättas för stenkastning etc. Så var t ex fallet vid en israelmanifestation i Citykyrkan i Stockholm för någon vecka sedan (jag hörde aldrig någon rapportering därifrån i P1, men det är kanske inte intressant att det finns människor som stöder Israel). Öppna proisraeliska demonstrationer är idag nästan omöjliga. I Oslo urartade en sådan gatudemonstration i kaos och grov skadegörelse. Intressant är att många av dessa stenkastare etc är palestinier, vilka säger sig ha flytt från förtryck, men som tydligen anser sig ha rätt att förtrycka det fria ordet i de länder som välvilligt tagit emot dem.
Vad media, inklusive SR, glömmer att rapportera, är att media själva starkt bidragit till det israelhat och även den antisemitism, som vi ser idag. Genom sin ensidiga rapportering från striderna i Gaza (och överhuvudtaget från Mellanöstern) har man skapat en bild av barnamördande israeler och lidande, oskyldiga palestinier. Även om media inte direkt påstått så, är det bestående intrycket, utifrån medias gazarapportering, att 99 procent av alla offer är barn och sedan har av misstag enstaka hamasmedlemmar dödats (som dessutom förmodligen också var oskyldiga). Man låter en norsk läkare, som uppenbarligen är part i målet, göra uttalanden som är rent politiskt betingade, och betraktar dessa uttalanden som absoluta fakta. I varje inslag nämner man döda och skadade barn, som om inte Hamas fanns, och som om Hamas aldrig avlossat några raketer eller utfört några självmordsdåd. Det är fruktansvärt med döda barn, men Hamas använder konsekvent barn och civila som sköldar. ”Enligt Israel använder Hamas civila som sköldar”, brukar det heta. SR etc är mycket noga att alltid, alltid, alltid säga ”enligt Israel…”, dvs underförstått, det är bara vad israelerna påstår. Man är inte lika noga med att påpeka motsvarande när det gäller den palestinska sidan.
Man undviker ganska konsekvent att ge bakgrunden till det som sker just nu. Att tidningar fungerar så är en sak. Jag kan låta bli att köpa Aftonbladet. Men att en koncern, som påstår sig vara public service, och som alla svenskar i praktiken är tvingade att betala till, uppvisar en så låg journalistisk nivå är oacceptabelt. Jag är fullständigt ointresserad av vilka personliga åsikter P1:s reportrar har. De (t ex Cecilia Uddén) kan hata Israel bäst de (hon) vill. Men ett publicserviceorgan skall inte bara representera den israelhatande delen av svenska folket. Jag kräver också att bli representerad! Ni skall inte i nyhetsprogram manipulera människor till vissa åsikter!!! Det har ni inte rätt till!!! Ni skall tala om vad som händer, så att människor själva kan bilda sig en uppfattning!!! Och om ni inte har möjlighet att själv se vad som händer (som fallet är just nu), ja då skall man ta konsekvenserna av detta och inte ta tårdrypande berättelser från den palestinska sidan som absoluta fakta (de är experter på att utnyttja sådant). Israel beskjuter inte medvetet barn (till skillnad från Hamas)! Det ligger inte för den judiska kulturen. Däremot har islam stora problem när det gäller respekt för människoliv (det är bara att titta på hur det ser ut i de länder, där islam har stort inflytande). En objektiv rapportering borde också nämna att Hamas klart och tydligt deklarerat att en vapenvila med Israel aldrig kan bli något annat än temporär, eftersom deras anspråk på området (där dagens Israel ingår) är absoluta. Ni kunde också rapportera att höga företrädare för Hamas deklarerat att alla judar skall utrotas. Det skulle kanske ge lyssnaren en lite bättre bild av den situation Israel står inför. Vad skall man förhandla om? När judarna skall lämna över Israel till islamisterna? Eller hur utrotandet av dem skall gå till? Något annat finns ju inte att förhandla om.
Observera! Jag säger inte att det är fel att kritisera Israel när de gör fel, och det gör de ibland. Inte heller är det fel att framhålla palestiniernas lidande. Berättigad kritik har man alltid rätt att föra fram. Det totala demoniserandet av Israel och det judiska folket (vilket tyvärr blir följden), som SR, inklusive P1, sysslar med just nu, är emellertid något helt annat. Det är oacceptabelt i en stat som vill kalla sig demokratisk. Jag är övertygad om att detta på sikt kommer att slå tillbaka mot Sveriges Radio och speciellt P1 (det tar lång tid att bygga upp ett förtroende, men går fort att riva ner det). Dessutom kommer på sikt journalisternas skamfilade rykte antagligen att bli ännu sämre. Personligen reagerar jag numera tyvärr oerhört negativt när någon presenterar sig som journalist, och utgår från att det är en moraliskt förkastlig människa (givetvis finns det undantag). Vilket är tråkigt, men det är inte utan anledning jag fått denna inställning.
När jag läser den broschyr man brukar få med TV-licensräkningen brukar jag skratta gott. Ni skryter där om hur politiskt, ideologiskt och ekonomiskt obundna ni är. Hehehe… Det är ju bara ett skämt. Tyvärr! Formellt kanske det stämmer. Men, eftersom vänstersympatier etc, för att inte tala om politisk korrekthet, har en stor övervikt bland journalister, leder detta till att SR och SVT driver en agenda, klart och tydligt, där man företräder ateism (men konstigt nog samtidigt sympatiserar med islam – människan är sannerligen motsägelsefull) och är allmänt anti-USA och anti-Israel. Speciellt arg tycks man vara på kristna och på människor som talar om moral, dvs rätt och fel (samtidigt som man själv är väldigt moralisk när det gäller Israel). Fick jag bestämma, skulle SR och SVT bli betalkanaler, så kan den som vill bedövas av den vinklade och politiskt korrekta världsbild som där förmedlas, få det man vill ha. Personligen skulle jag hellre betala för Filmnet. Jag menar, en och annan film, finns det ju faktiskt ett korn av sanning i. Förmodligen minst lika mycket som i SR:s och SVT:s rapportering från Israel.
Nu tänker ni givetvis, att det jag säger är fel. Ni menar säkert att P1 minsann också har försökt ge den israeliska synen och att jag är orättvis. Ingenting kunde vara mer fel. I den mån ni på något sätt låtit den israeliska sidan komma till tals, har det snarare känts som kosmetiskt, än som ett verkligt försök att vara opartisk. Att så är fallet ger jag exempel på i min längre version, som följer nedan. För dig som inte läser längre än så här vill jag bara säga, ”Fy skäms! Ni på P1 är en skam för allt vad journalistik heter när det gäller rapportering från Mellanöstern! Ni borde skämmas för att kalla er public service. Varför inte ändra begreppet till politically correct service, eller helt enkelt Palestinian Service”
Krister Renard
Uppsala, Sverige
(en man som tror att det finns en sanning och som en gång trodde att det var medias uppgift att förmedla den – idag vet han bättre)
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Långa versionen:
När jag sökte på Riksdagens hemsida hittade jag följande i ”Betänkande av Public serviceutredningen” (SOU 2008:64):
Varje journalistisk och kulturell produktion drivs av personliga eller organisatoriska intressen som formats i kontakt med omgivningen. En fullständig objektivitet är aldrig möjlig, även om den i detta sammanhang är eftersträvansvärd. Däremot kan och ska public service vara relevant, saklig och opartisk. Public service ska låta olika röster och åsikter komma till tals och verka för mångfald och nyansrikedom.
Den just nu pågående konflikten mellan Hamas och Israel ger mig anledning att konstatera att Sveriges Radios P1 inte lever upp till detta. Annat än möjligen formellt (detta gäller också koncernens behandling av ämnen som intelligent design, kristen tro, abort etc, men det är frågor som skall diskuteras i andra sammanhang). Visserligen låter man ibland olika röster komma till tals, men jag upplever detta mer som kosmetiskt än som ett försök att vara saklig och opartisk. Nyansrikedomen lyser med sin frånvaro. Även SVT har stora brister, men den här gången tycker jag faktiskt att SVT ändå uppvisat större prov på opartiskhet än SR:s P1-kanal (vilket är förvånande).
Jag skall försöka att fatta mig så kort som det går. Den 14/1 2009 förekom två intervjuer, som finns att lyssna på i repris på P1:s hemsida. Intervjuare var P1-profilen Jörgen Huitfeld, vars journalistik jag enbart hyser förakt för (det kan ju hända att han gjort objektiva reportage om kräftfisket i sjön Tisaren utanför Hallsberg, men när det gäller konflikten i Mellanöstern uppnår han hittills oanade nivåer av partiskhet och vinkling). Den ena intervjun är med den norske läkaren Mads Gilbert och den andra med Israels ambassadör i Sverige, Benny Dagan. Jag har noggrant tagit del av båda dessa intervjuer och kände mig nästan illamående efteråt.
Intervjun med Mads Gilbert var mycket lugnt hållen, där Gilbert oftast fick tala till punkt utan att avbrytas. Visserligen ställde man pliktskyldigt frågan om hans politiska engagemang (långt till vänster) och nämnde att han anklagats för att ”gå Hamas’ ärenden”. Han fick i lugn och ro förklara sig och hans trovärdighet ifrågasattes inte det minsta av reportern. Inte en gång höjde reportern rösten. Frågorna kändes mer som kosmetiska (du förstår Mads, vi måste ju ta upp detta, annars kommer vissa lyssnare att få vatten på sin kvarn) än som ett ärligt ifrågasättande. Man nämnde t ex inte att Gilbert deklarerat att han i princip stödjer terrorattackerna den 11 september 2001. Reportern använde uttryck som ”hela familjer som utplånas… ”, dvs ställde helt och hållet upp den på bild av konflikten som Gilbert målar upp. Reportern sade t ex ”Israel har hävdat (se ovan) att Hamas använder civila som sköldar….” och ville veta vad Gilbert ansåg om detta. Gilbert påstod, som man kunde förvänta sig, att detta var helt fel och påstod dessutom att andelen civila offer var 90 %. Här avslöjar Gilbert att han helt och hållet står på Hamas sida och utgör en part i målet. Gilbert kontrasterade vidare ca 1000 döda palestinier med att 3 israeler dött, vilket möjligen är korrekt (men de låga israeliska dödssiffrorna beror snarare på Hamas’ oskicklighet, t ex deras tekniskt primitiva raketer, än bristande vilja att döda israeler). Vad han bl a glömde att nämna var orsaken till att Israel nu gått in i Gaza, dvs att Hamas sammanlagt avlossat 10 000 raketer mot Israel, varav 6 000 sedan Israel ensidigt drog sig tillbaka från Gaza 2005. Och inte bara Gilbert utan också reportern glömde att ta upp detta viktiga faktum, som kunde gett lyssnaren en bättre förståelse av vad som sker. Ajajaj, tänk så lätt det är att glömma. Och så praktiskt, om man vill driva en viss agenda. Hamas attacker mot Israel har gjort att ca en miljon israeler levt i ständig skräck i flera år. Många israeliska barn har mått fruktansvärt dåligt. Dessutom har Hamas nu fått betydligt farligare raketer, med mycket längre räckvidd, varför en större del av Israel befinner sig i farozonen (detta är en av orsakerna till att israelerna nu gått in i Gaza). Observera, jag tar inte lätt på att palestinska barn dör, det är vidrigt och oacceptabelt, men jag och många med mig menar att felet ligger hos Hamas, vilket också Egyptens utrikesminister och vissa andra arabiska ledare framhållit. Och något som också Tysklands förbundskansler Angela Merkel påpekat (med det är klart vad hon säger betyder väl inget för SR, eftersom hon inte står till vänster på den politiska skalan).
Jag säger inte att Gilberts beskrivning av de ohyggliga scener som utspelats är falsk. Givetvis är det fruktansvärt det som sker. Det är en sak när han dramatiskt skildrar hur han vadar i blod. Det är hans personliga upplevelse. Men när han uttalar sig om Israels motiv och prioriteringar (t ex att de avsiktligt väljer ut civila mål), handlar det om propaganda och inget annat. Det är inget han kan veta (jag vet att israelerna inte väljer civila mål). Däremot borde han veta att Hamas utnyttjar civila som sköldar (han vet det också, men förtiger detta dystra faktum – samarbetet mellan islamister och vänstern, varav Gilbert är en del, är intressant, egentligen är ju dessa två ideologier dödsfiender). En advokat för mänskliga rättigheter, Irwin Cotler (tidigare kanadensisk justitieminister), har i flera sammanhang tagit upp att det är Hamas’ bruk av civila som sköldar; deras användning av moskéer, skolor, hem och sjukhus som vapenlager etc, som enligt internationell lag gör dem ansvariga för många civilpersoners död (att placera stridande förband bland civilbefolkning räknas enligt internationell lag som krigsförbrytelse). Gilbert bör ha haft förstahandskunskap om detta eftersom ledarskapet i Hamas med all sannolikhet gömde sig i sjukhuset där han arbetade.
Gilbert nämnde också att Gaza är jordens mest tättbefolkade område, med 4118 inv/km2. Reportern ifrågasatte inte detta, vilket han borde gjort, eftersom påståendet är helt felaktigt. Dvs siffran i sig är korrekt, men Gaza är inte alls jordens mest tätbefolkade område. Långt därifrån. Låt mig ge några siffror hämtade från Wikipedia: Monaco-16754 inv/km2, Singapore-6336, Mumbai (Bombay)-22658, Delhi-26276, New York-10452, Moskva-9644. Jag kan också nämna att Stockholm har 3318 inv/km2, dvs i samma härad som Gaza. Genom att påstå att Gaza är jordens mest tättbefolkade område, insinuerar man att Israel måste vetat att det är fysiskt omöjligt att kriga mot Hamas utan att döda mängder av civila och därför inte borde startat sin offensiv. Men som sagt, påståendet är fel och det är ganska typiskt att P1:s reporter inte ifrågasatte uppgiften. Men det är klart att allt som talar emot Israel är ju sant, även om det inte skulle vara sant. Ändamålet helgar ju medlen, eller hur?! Den undersökande journalistiken när det gäller Hamas’ illdåd, tycks nästan helt lysa med sin frånvaro, i varje fall just nu. Hamas använder konsekvent moskéer, skolor, FN-förläggningar (med FN:s goda minne, FN är utpräglat anti-Israel) etc som skyttevärn eller skyddsrum eller vapenlager, de uppträder i civila kläder och de beblandar sig med civila under strider och använder dessutom civila, inkluderande barn, som sköldar (allt detta utgör som sagt, enligt internationell lag, krigsförbrytelser). Det är inte lätt att strida mot en sådan fiende, utan att det blir civila offer. Ja det är till och med omöjligt. Men skulden för dessa civila offer ligger till största delen hos Hamas.
Intervjun med Israels ambassadör hade en helt annan karaktär. Intervjun hölls på engelska och mellan frågorna översatte reportern ambassadörens svar. Där fanns inga vänliga frågor, tvärtom så var tonen hos reportern bitvis aggressiv, ja rent av hatfylld, och det råder knappast någon tvekan om vilken sida reportern sympatiserar med (jag har svårt att tro att han tog ambassadören i hand efteråt). En av de första frågorna var, ”Omkring 300 barn har dött, vad har du att säga till föräldrarna om de fortfarande lever?” Det är ju knappast en seriös fråga, eftersom det är ungefär som att avkräva en misstänkt ett ja eller nej på frågan, ”Mördade du eller ströp du offret?” Det sanna svaret här är varken ja eller nej, speciellt om den misstänkte är helt oskyldig. Reporterns fråga är ofattbart korkad, eftersom den inte på något sätt är kopplad till själva problemet. Vad förväntade han sig att Dagan skulle svara? Frågan kan knappast ha syftat till att ge lyssnaren en förståelse för vad som försiggår i Mellanöstern just nu (vilket är SR:s uppgift). Ambassadören försökte förklara för reportern att man måste förstå bakgrunden för att verkligen förstå vad som händer. Och han nämnde att Hamas använder civila som sköldar och att det är oerhört svårt att bekämpa Hamas utan att det blir civila offer. Reportern lyssnade överhuvudtaget inte på detta, utan ställde samma fråga igen, och igen… Flera gånger. Det är ganska uppenbart att frågan syftade till att poängtera för lyssnarna att israeler är ingenting annat än barnamördare. Ambassadören försökte gång på gång att få reportern att förstå att problemet inte bara ligger hos Israel, och att ett land har rätt att skydda sin befolkning. Ja inte bara rätt utan även skyldighet. Han nämnde också att civila dödas i Afghanistan (där Sverige finns med) och i Irak, och att detta visserligen är beklagligt, men att världssamfundet inte alls kritiserar detta på samma sätt som man nu kritiserar Israel. Vidare tog han upp att både Egypten och PLO kritiserat Hamas och sagt att det som sker just nu är Hamas fel. Detta översattes överhuvudtaget inte av intervjuaren (vilket jag betraktar som direkt tjänstefel, eftersom det har stor relevans i sammanhanget). Dagan fick också frågan ”Räknade ni med före [dvs före att Israel gick in i Gaza] att barn skulle dödas?” Detta kopplat med det ofta förekommande falska påståendet att Gaza är det mest tättbefolkade området i världen, insinuerar att Israel utgör en nation av kallblodiga barnamördare. Problemet är att om någon part i denna konflikt är barnamördare, så är det den palestinska sidan som konsekvent riktar sin angrepp mot civila (och som dessutom använder sina egna barn som sköldar). När ambassadören nämnde den norske läkaren Gilbert, sa bara reportern lite överlägset, ”We leave that, this is an interview with you”. Vilket är helt fel. Att ambassadören tog upp Gilbert och dennes felaktiga påståenden är synnerligen relevant. Både SR och SVT bygger ju sin kritik mot Israel på bl a Gilberts ”reportage” från Gaza. Israels ambassadör har således, enligt reportern, inte rätt att påtala Gilberts partiskhet, dvs Israels ambassadör har inte rätt att försvara sin ståndpunkt. Jag förmodar att reportern ifråga (som jag betraktar som en skam för allt var seriös journalistik heter) hade tyckt att den riktiga tågordningen hade varit att ambassadören enbart skulle sitta där och skämmas över sin ondska.
Enligt vissa siffror anges andelen civila offer i Gaza till ca 50 procent. Det kanske (om det nu stämmer, vilket är långt ifrån säkert) låter högt, men ser man militärhistoriskt är det i själva verket en mycket låg siffra. Speciellt med tanke på hur tättbefolkat Gaza är (det är tättbefolkat, ja, men inte jordens mest tättbefolkade område) och om man dessutom tar hänsyn till att Hamas använder civila som sköldar (och det tycks ju fungera väldigt bra, eftersom alla västerländska journalister går på det). Vid liknande strider i stadsmiljö i andra sammanhang (t ex under Andra Världskriget) var ibland ända upp till 90 procent av offren civila. Enbart 50 procent civila tyder på att Israel gör allt för att undvika civila offer och att man har mycket hög träffsäkerhet med sina vapensystem. Israel förvarnar palestinierna genom flygblad och även telefonsamtal om vissa angrepp, vilket samtidigt minskar effekten av dessa angrepp, dvs är till nackdel för Israel. Vid ett tillfälle varnade Israel per telefon för en kommande beskjutning. Dessvärre fick Hamas reda på detta och tvingade människor till den byggnad som skulle attackeras (för att få fler civila offer). Jag kan inte bevisa detta, även om jag betraktar mina källor som trovärdiga, men här kanske de undersökande journalisterna på SR, skulle kunna visa sina färdigheter. Om man nu vill undersöka sådant? För det vill man väl, i opartiskhetens namn? Man har också hävdat att Israel använder fosforbomber (brandbomber), som är rena terrorvapen och är förbjudna av detta skäl. Det stämmer inte alls. Däremot finns fosfor i s k lysgranater, som används för att lysa upp terrängen, och det är antagligen sådana som slagit ned innan de förbränts helt. Däremot har Hamas avfyrat raketer med fosforladdningar mot Israel. Där har det inte handlat om att lysa upp terrängen, utan att orsaka maximal skada.
Israel anklagas också för att riva hus i onödan. Det är helt fel. Hamas försåtminerar husen och därför måste Israel använda bl a bulldozrar för att ta sig in i misstänkta hus. I krig så prioriterar man knappast fiendens väl och ve, utan man sätter de egna soldaternas säkerhet före allt annat. Jag är övertygad om att om Sverige hamnade i ett liknande läge, så skulle vi också prioritera våra soldaters liv framför fiendesoldaternas liv.
Under årens lopp har Israel anklagats för många ”massakrer”. Dessa har så gott som alltid visat sig vara överdrivna eller kunna förklaras utifrån att t ex FN-soldater låtit terrorgrupper avfyra sina raketer i närheten av t ex en FN-förläggning. Ofta har dessa massakrer basunerats ut och sedan har det plötsligt blivit helt tyst. För när sanningen kommit fram, har det varit så pinsamt för FN eller UNWRA eller kanske för journalisterna själva, att man försökt tiga ihjäl det hela. Ibland har man kommit med en rättelse långt in i tidningen etc, men ofta har det bara fått rinna ut i sanden. Jag tänker t ex på den påstådda massakern mot flyktinglägret i Jenin år 2002, där antalet civila offer i själva verket var mindre än 10 (Israel hade på förhand varnat invånarna att stanna kvar i lägret). Ett ytterligare exempel är när israelerna några år tidigare besköt en FN-postering full med flyktingar i Libanon, varvid nästan 100 personer dog. Denna fruktansvärda händelse väckte ursinniga protester från hela världen, och givetvis också från FN. Ganska snart blev det emellertid helt tyst om händelsen. Varför? Jo, den pinsamma sanningen, dvs pinsam för FN, hade kommit fram. Det visade sig att FN-soldaterna, som var från Fiji, hade tillåtit Hamas att sätta upp sina raketramper alldeles intill FN-posteringen (ca 200 m), antagligen (min spekulation) för att de trodde att israelerna då inte skulle våga öppna eld. Eller kanske för att de kallblodigt räknade med att israelerna skulle öppna eld, och därmed dra på sig förödande kritik på grund av de civila offer detta skulle leda till. Vem vet, kanske blir det samma sak den här gången, när vi efter att den pågående gazakampanjen är avslutad, får reda på vad som verkligen hänt. Frågan är om media då kommer att rapportera detta, om det skulle visa sig att de uppgifter som då kommer fram är mycket graverande för Hamas och kanske till fördel för Israel. Jag skulle inte tro det. Då läggs nog locket på.
Det som sker just nu är oerhört tragiskt för det palestinska folket, men också för Israel. Men att som SR och SVT i stort sett ge Israel hela skulden är djupt orättfärdigt. Ja, jag ser det som ren ondska. Israel drog sig tillbaka ensidigt från Gaza 2005. Då hade Hamas möjlighet att visa om de var samhällsbyggare eller bara simpla terrorister. De hade lika gärna kunnat importera jordbruksredskap som de nu har importerat vapen. Hamas har överhuvudtaget ingen plan för att skapa en fungerande ekonomi eller välstånd bland sitt folk. Den enda plan de har är att utplåna Israel. Ni kan ju dessutom knappast var omedvetna om att Hamas aldrig kommer att acceptera Israel. Enligt islam får man inte frånträda ett område som en gång tillhört islam. Det är hädelse! Ledarna för Hamas, som ju tror att Koranen är Allahs ord och absolut sann, är fullständigt övertygade om att skulle de låta judarna få en enda kvadratmeter av området, så kommer de själva (dvs Hamas) att få tillbringa evigheten i Helvetet. Så länge som islam har politiskt inflytande kommer det därför aldrig att bli fred i Mellanöstern. Höga företrädare för Hamas har gång på gång deklarerat att alla fredsavtal med Israel är tillfälliga och att slutmålet är en palestinsk stat på Israels ruiner. Det tycks som att SR och SVT hyser djup sympati för detta slutmål, vilket jag har svårt att förstå. Höga företrädare för Hamas har också, gång på gång, deklarerat att målet är att utrota alla världens judar. Hur skall Israel agera mot en sådan fiende? Vad skall man förhandla om? Det är lätt att sitta hemma i trygga Sverige och alltid ha svar på alla världens frågor (vi i Sverige vet ju alltid bäst – fast vad kommer sig då att så många svenska barn och ungdomar mår sämre än någonsin idag?). Det skulle vara intressant att låta t ex Cecilia Uddén blir israelisk premiärminister och se hur hon skulle lösa Mellanösternproblemet. Snacka går ju bra.
Överhuvudtaget är det svårt att se något positivt i dagens islam. Efter andra världskriget var andelen kristna araber i Västbanken och Gaza ca 20 procent. Idag har andelen sjunkit dramatiskt till 1,7 procent. Siffror som talar ett mycket tydligt språk. Tiotusentals kristna araber har utvandrat till andra länder från de palestinska områdena. Bl a då till Israel, där antalet kristna araber ökat från 34 000 år 1948 till 130 000 år 2005. Islam tränger sakta men säkert undan kristendomen i hela området. Libanon t ex var för inte så länge sedan ett kristet land och brukade kallas för "Medelhavets pärla". Huvudstaden Beirut gick under namnet "Medelhavets Paris". Efter att palestinierna 1970 fördrivits från Jordanien (de hade där försökt ta över landet men Jordanien hade en alltför stark armé) och tagit sig in i Libanon, dröjde det inte länge innan Libanon förvandlades till en rykande ruinhög (Libanons armé var inte lika stark som Jordaniens). Idag domineras landet totalt av islam. Islam flyttar fram sina positioner utan att västvärldens media reagerar. Dessa tycks vara mer intresserade av att framställa islam i så positiv dager som möjligt än att rapportera om vad som verkligen sker.
Självklart har journalister också rätt att ha åsikter. Men journalister i ett public servicemedium har inte rätt att låta dessa åsikter styra de program som görs. Jag är fullständigt ointresserad av vad SR:s journalister personligen tycker om Israel, om judar och om palestinier. Jag kräver att SR och andra publicservicemedia skall vara opartiska och sakliga. Varje enskilt program behöver givetvis inte vara helt objektivt. Ett enstaka program kan företräda en viss åsikt. Men det som presenteras får inte vara fel och andra åsikter måste också komma fram i stort. När det gäller Israel är ensidigheten total och jag anser personligen att SR och SVT av detta skäl borde bli betalkanaler, så kan de som hatar Israel, betala för att se vinklade program. Speciellt att P1, som av tradition varit en kanal med hög kvalitet, sänkt sig så lågt, som man gjort i rapporteringen från Israel, är både förvånande och tragiskt. Jag kan inte förstå hur man t ex kan låta en journalist som Cecilia Uddén, som ju under presidentvalet i USA avslöjade sin personliga syn på opartiskhet, kan få rapportera från en så oerhört laddad konflikt som den i Mellanöstern.
För att sammanfatta: Det bestående intrycket från SR:s israelrapportering är att de som dött i konflikten till absolut största delen är barn och att möjligen några enstaka hamasanhängare av misstag dödats. Man har givetvis aldrig sagt så konkret (man har redovisat att ca en tredjedel av dödsoffren är barn), men ändå är reportagen gjorda så (skickligt) att det intryck man bär med sig blir, att det nästan bara är barn och oskyldiga som dödas. Ett typexempel var nyheterna i P1 häromdagen kl 0800 (jag skrev dessvärre inte upp datumet), där man citerade en palestinsk pappa som berättade hur han stoppade fingrarna i öronen på sina barn för att de inte skulle höra bomberna och han hade ju bara två fingrar, men fyra små barn. En riktig snyftare med andra ord. När jag berättade detta för en god vän började han storskratta i telefon. Inte för att han tar lätt på lidande barn, men för att han tyckte att det var så uppenbart påhittat. Det är ju som hämtat direkt ur en snyftfilm från Hollywood. Detta och en annan snyfthistoria tog upp större delen av nyheterna från konflikten i Gaza. Och det är ju precis det som människor minns. De minns inte att man möjligen nämnt Hamas raketer. De minns bara den rörande berättelsen om pappan som bara hade två fingrar som inte räckte till alla barnens öron. Dessvärre är det hela mer komplicerat än så.
Konflikten mellan Hamas och Israel handlar inte om hur den framtida gränsen mot den kommande palestinska staten skall justeras eller när denna stat skall bildas. Det handlar om Israels existens. Det är lätt att sitta hemma i sin fåtölj och säga att Israel skall förhandla. Förhandla med vem? Om vad? Om SR verkligen vore ett publicserviceföretag, skulle man handskas med det som sker i Mellanöstern på ett helt annat sätt. Dessutom, om man nu verkligen vill palestiniernas bästa (vilket jag själv vill), är det föga konstruktivt att uppmuntra dem till fortsatt terrorverksamhet, vilket man faktiskt indirekt gör. Om media kritiserade Hamas skarpt för att man gömmer sig bakom civila, använder ambulanser etc för att smuggla vapen etc, så skulle Hamas antagligen ändra taktik. De är långt ifrån okänsliga för kritik. Dessutom skulle kanske Israel börja lyssna på den berättigade kritik som eventuellt finns. Nu upplever israelerna svenska och andra europeiska media som så genuint fientliga, så att man helt och hållet struntar i den kritik som förs fram där. Medias ensidiga kritik av Israel, gör att media tappar varje möjlighet att påverka Israel och därmed försvårar en lösning på konflikten.
