Det känns som att det är dags att skriva lite om det som händer i Mellanöstern just nu. Låt mig börja med att påminna läsaren om bakgrunden. I augusti 2005 drog sig Israel tillbaka helt och hållet från Gaza, vilket sedan januari samma år styrdes av Hamas (att Hamas vann det palestinska valet berodde förmodligen till stor del på att palestinierna var trötta på korruptionen inom PLO, där Arafat etc lade beslag på stora delar av biståndspengarna). Bl a så utrymde man 21 judiska bosättningar (vilka inte hade stulits från palestinierna utan som bestod av mark som bosättarna själva odlat upp). Det sistnämnda var ett stort trauma för Israel, eftersom många av bosättarna fick tvingas bort med våld. Tillbakadragandet var ensidigt, dvs man ställde inte några som helst krav på någon motprestation från den palestinska myndigheten. Bakgrunden till Israels tillbakadragande, vilket hade beordrats av Ariel Sharon, var dels att minska trycket på Israels armé, dels att ge Hamas en chans att visa om de verkligen ville ha fred och var beredda att försöka bygga upp ett fungerande land, som kunde försörja sig självt. Hamas kunde ju valt att köpa jordbruksredskap och byggnadsmaterial i stället för vapen för sina pengar. Men det gjorde man inte (för att förstå dagens situation måste man egentligen gå ännu längre tillbaka i tiden – jag hänvisar läsaren till mina sidor om Israel)!
Hur gick det då? Ja, det första som hände var att palestinierna omedelbart slog sönder de avancerade växthus som fanns i de övergivna judiska bosättningarna (till saken hör att Israel är världsledande när det gäller att odla i ökenterräng, och deras växthus är specialdesignade för detta). Israel hade hoppats att palestinierna skulle gensvara på det israeliska tillbakadragandet från Gaza genom att upphöra med terrordåd och raketbeskjutningar. Tyvärr blev det inte så. Sedan Israel drog sig tillbaka från Gaza har palestinierna skjutit ca 6 000 raketer mot Israels civilbefolkning. Man undrar varför de indignerade folkrättsexperter, journalister etc (alla med dragning åt vänster), som nu öser sin galla och sitt hat över Israel, inte hade något att säga om dessa raketbeskjutningar som pågått i tre år. Det man klagade på, under denna tid var inte Hamas’ raketer utan Israels Mur (som tyvärr inte stoppar raketer). Som om israelerna byggt Muren enbart för att straffa palestinierna. Muren byggdes för att stoppa självmordsbombningarna och den har visat sig vara synnerligen effektiv (vilket även Hamas har erkänt). När västerländska politiskt korrekta media och intellektuella talar om Muren, nämner man aldrig någonsin orsaken till denna. Och att den dag palestinierna upphör med terrordåd, så kommer Muren att rivas (sedan kan man diskutera sträckningen av Muren, och den har flyttats på vissa ställen enligt beslut från Israels Högsta Domstol).
Vilket land skulle acceptera att ett grannland avlossar 6 000 dödliga raketer mot sin befolkning? Inget land!!! Ändå begär man detta av Israel. Nu har Israel till slut tröttnat och gått in i Gaza för att få slut på eländet, förhoppningsvis en gång för alla. Problemet för Israel är att Hamas använder civilbefolkningen som sköldar. Man har ammunitionsförråd i skolor och barnhem och placerar till och med ut barn som sköldar (det finns filmsekvenser som visar hur Hamas tvingar barn att bli sköldar). Man hoppas att Israel skall råka få in en fullträff i någon skola full av barn, eftersom man vet att västerländska media ytterst sällan nämner att Hamas medvetet placerar sina raketramper etc mitt bland civilbefolkningen. Det är alltså oerhört svårt för Israel att undvika att skada och döda civila. Att placera ut egna soldater bland civilbefolkning räknas normalt som en krigsförbrytelse, enligt internationell lag. Men tydligen inte när det gäller Hamas. Jag har i alla fall aldrig sett att media tagit upp detta. Israel gör sitt bästa för att minimera civila dödsfall. Bl a så släpper man ut flygblad där man varnar palestinierna för kommande angrepp och talar om ungefär var dessa angrepp skall ske, så att folk kan hålla sig undan. På så sätt minskar man ju effekten av angreppen, eftersom också Hamas varnas, vilket gör det ännu svårare för Israel att vinna en avgörande seger.
Media skapar medvetet en bild som på alla sätt är till palestiniernas fördel. Man framställer t ex Gaza som ett av de mest tätbefolkade områdena i världen, vilket det inte är. Det handlar om 4 167 personer/kvadratkilometer, vilket är mindre än t ex Umeå. Syftet är givetvis att skapa intrycket av en kokande gryta av människor, där det är omöjligt att slå till mot Hamas utan att skada en massa ”oskyldiga” (dvs att Israel överhuvudtaget bombar Gaza är omoraliskt). Man påstår vidare att Israel stoppar alla förnödenheter, trots att Israel fört in över 10 000 ton förnödenheter till Gaza (dessa transporter har märkligt nog attackerats av palestinier – det tycks som att man vill förstöra allt).
Ofta klagas det över att Israel stoppar ambulanser och kontrollerar dem och på så sätt fördröjer sjuktransporter. Sällan nämns att ambulanser använts upprepade gånger för att smuggla terrorister och vapen. Nyligen avslöjades att man i FN-fordon smugglade raketer åt Hamas. Visserligen kanske detta inte kan lastas FN som organisation, utan har med enskilda FN-representanter att göra, men tyvärr är FN i dag till stor del en skurkorganisation, på grund av alla skurkstater som idag är medlemmar och utgör majoritet – jag skriver mer om detta i min avdelning om Israel (se länk ovan). Media har också gjort stort nummer av den norske läkaren Mads Gilbert, vilken arbetar på ett sjukhus i Gaza. Denne har via SMS-meddelanden berättat om hur fruktansvärt israelerna beter sig under den pågående offensiven. Dessvärre kan man misstänka att Gilbert inte är opartisk i målet. Han är medlem i kommunistpartiet Rødt och har tidigare bl a gett sitt stöd till terrorattackerna den 11 september. Israel misstänker dessutom att Gilbert fungerar som sköld för Hamasledningen, vilken tros befinna sig i underjordiska skyddsrum under det sjukhus där Gilbert arbetar.
En intressant sak är att Hamas har kritiserats mycket skarpt av arabiska tidningar i bl a Egypten och Saudiarabien. Det cirkulerar också rykten om att Abbas, dvs PLO:s ledare, till och med uppmanat Israel att attackera Hamas. Hamas och PLO är ju ärkefiender och Hamas slängde mer eller mindre ut PLO ur Gaza efter blodiga strider. Givetvis skulle aldrig Abbas kunna erkänna detta offentligt, eftersom hans dagar då vore räknade. Sedan tidigare vet vi att Kung Hussein av Jordanien flera gånger fick militär hjälp av Israel (bl a när han 1970 slängde ut PLO ur Jordanien), trots att han givetvis inte heller skulle kunna ha erkänt detta utan att riskera sitt liv. I slutet av december 2008 vädjade Abbas till Hamas att inte avsluta vapenvilan med Israel. Bl a sade han då, ”i så fall är Hamas ansvariga för de palestinier som dör”. I oktober 2008 skrev den arabiske tänkaren Lafif Lakhdar i e-tidningen www.elaph.com, ”Hamas drar en katastrof över palestinierna”. Han hävdade också i artikeln att palestinierna är sina egna värsta fiender och att Hamas’ fanatiska förkastande av varje fredsplan med Israel fossiliserar deras hjärnor.
Egyptens utrikesminister Ahmed Aboul Gheit riktade i en presskonferens på egyptisk TV den 27/12 2008 en skarp varning till Hamas, där han gav Hamas skulden för den nuvarande situationen. Han sade där bl a att Egypten upprepade gånger hade varnat Hamas, och om de inte lyssnade på detta, fick de ta på sig ansvaret och inte skylla på andra. Han tillade att Israel offentligt hade varnat för att fortsatta raketbeskjutningar skulle leda till en militär aktion.
Tack vare att Hamas också kritiserats från arabiskt håll, har media inte helt kunnat förtiga Hamas’ skuld. De inser givetvis att detta hade slagit tillbaka mot dem på sikt. Allmänhetens syn på journalister i gemen ligger väl ungefär i samma härad som synen på dagens rövardirektörer som snor åt sig miljarder och sedan skrattande går därifrån när företaget går omkull. Hur som helst så är jag lite förvånad över att media faktiskt tagit upp att Hamas åtminstone till en del (jag anser att det handlar om hundra procent) bär skulden till det som sker just nu. Det verkar ju lovande, men jag misstänker att det snarare handlar om omvändelse under galgen än någon verklig sinnesändring. Häromdagen såg jag ett reportage från Gaza där ett utvalt journalistteam fick följa med ett israeliskt militärt förband som opererade i Gaza (det var givetvis inte ett svenskt team – svenska journalister står inte speciellt högt i kurs bland israeler). Man lät i reportaget en av soldaterna förklara Israels problem. Han berättade då om hur Hamas använder civilbefolkningen som sköldar och hur svårt det därför är för Israel att undvika att skada civila. I ett annat reportage intervjuades en judisk kvinna, som förklarade hur det var att leva under ständiga raketbeskjutningar, och som berättade att hon fullt ut stödde Israels attack mot Gaza. Som hon sade, ”Det finns tyvärr ingen annan möjlighet”. Det är ju fantastiskt att SVT inte klippte bort dessa inslag, vilket de normalt gör. Eller rättare sagt, en SVT-journalist skulle aldrig komma på tanken att låta en representant för Israel tala till punkt, men här hade man inget val, eftersom man själv inte hade gjort reportagen. Även DN och SvD har haft artiklar som skarpt kritiserat Hamas.
Hamas struntar fullständigt i den egna civilbefolkningens väl och ve. De har inget program för att skapa ett fungerande samhälle eller en ekonomisk politik för att skapa en bättre värld. De är helt beroende av bidrag från Iran och Världssamfundet (det palestinska folket får mer bidragspengar per invånare än något annat folk), även om just nu stora delar av de internationella bidragen frusit inne. I de palestinska skolorna sysslar man till stor med indoktrinering, där barnen får lära sig att allt ont i världen beror på judarna och att målet är att utplåna alla jordens judar. Hamas känner bara till hat, hat, hat, hat och hat. De kan bara stjäla, slakta och förgöra, som Jesus säger om Djävulen.
Målet för Hamas (och även för PLO misstänker jag, även om PLO är smartare och arbetar mer långsiktigt) är att fullständigt utplåna staten Israel. De är inte för en tvåstatslösning, de är för en palestinsk stat på Israels ruiner. Men inte nog med det. Man har också som mål att utrota alla jordens judar. Sheikh Ahmad Bahr, talman i palestinska lagstiftande rådet sade i en predikan den 27/4 2007, ”O Allah, förstör alla judar. O Allah, räkna dem noga och döda dem…” En av Hamas’ parlamentsledamoter, Fathi Hammad, sade i Hamas Al-Aqsa TV 2/10 2008, ”Allah betraktar varje dödad jude som första steget till dödandet av 30 miljoner judar.” I Hamas’ stadga artikel 6 läser vi: ”…Domedagen kommer inte förrän muslimerna bekämpar judarna, när juden gömmer sig bakom stenar och träd. Stenarna och träden skall säga, ’O muslimer, o Abdullah, det är en jude bekom mig, kom och döda honom’”. Dessutom kan inte Hamas, även om de skulle vilja, uppge någon del av israeliskt eller palestinskt område. Eftersom islam en gång härskat över hela detta område, tillhör det, enligt islams sätt att se på saken, för alltid islam. Den som förhandlar bort en enda kvadratmillimeter av området, kommer enligt islam att hamna i helvetet och där plågas i evigheters evighet. Detta är den syn som alla rättrogna muslimer har. Så länge islam har politiskt inflytande kan det helt enkelt aldrig bli fred i Mellanöstern. Tyvärr! MEMRI, som granskar arabiska TV-kanaler, har sammanställt en liten film, med klipp där representanter för Hamas ger sin syn på det judiska folket och Israel. Även om MEMRI kritiserats från olika håll, har ingen någonsin kunnat beslå dem med översättningsfel, så man kan nog utgå från att översättingarna i filmen är korrekt gjorda. (Klicka här för att se filmen – kräver Windows Media Player (30,4 Mb).
Om nu media är det palestinska folkets verkliga vänner, så borde media ändra attityd. Genom att inte kritisera Hamas för att använda civila, och då speciellt barn, som sköldar/gisslan, uppmuntrar man Hamas att fortsätta denna vidriga verksamhet. Jag väntar bara på nyheten att en hel skola har sprängts i luften med barn och allt, varpå västvärlden kommer att yla av raseri, riktat mot Israel. Att sedan Hamas kanske tvingat barnen att vara i skolan och sedan skjutit av raketer från taket, eller kanske till och med själva sprängt barnen i luften (i mina ögon är Hamas kapabla till vilka illdåd som helst) kommer knappt att nämnas som en möjlig förklaring. Även om det till och med skulle finnas bevis så skulle journalisterna inte kunna tro att Hamas skulle kunna vara så nedriga. Men det är precis så nedrig som ondskan är. Om media konsekvent och skarpt kritiserade Hamas (och andra muslimska terrorgrupper) för deras angrepp på civila, för att de använder civila som gisslan och för att de indoktrinerar sina barn att hata judar (och inte bara judar utan hela västvärlden, ja i princip alla som inte är islamister), skulle kanske Hamas inte ändra sig rent ideologiskt. Men Hamas är trots allt känsliga för kritik, och sådan kritik skulle kunna leda fram till en situation, där vi har någon form av samexistens, låt vara en bräcklig sådan. Om vi kunde få en fungerande palestinskt stat, sida vid sida med Israel – en stat där man arbetar för att bygga upp samhället och inte enbart för att förinta sin granne, så skulle vi kanske kunna få en period av fred. Och när välståndet växer i Gaza och på Västbanken, kanske de positiva krafterna bland palestinierna får större inflytande. Och även om freden till en början, ur palestiniernas synpunkt, skulle bygga på det långsiktiga målet att utplåna Israel, så har ju tiden en förmåga att läka alla sår. Vi får ju inte glömma bort att Sverige och Danmark en gång var ärkefiender. Tyvärr är det nog först om flera generationer som en verklig fred skulle kunna uppstå. Alltså måste man arbeta långsiktigt. De skrikande ”palestinavänner” som spyr upp sitt hat mot Israel, och även mot det judiska folket, bidrar inte på något som helst sätt till en långsiktig och fungerande fred. De begär i princip att den judiska staten skall begå självmord. Det blir nog svårt att få israelerna att ställa upp på detta.
Jag kan nämna att innan Arafat startade den första intifadan 1987, var den palestinska ekonomin en av de snabbast växande i Mellanöstern och deras BNP närmade sig Israels. Palestinierna är ett duktigt folk om de inte hade så urusla ledare. Med andra ledare, samhällsbyggare och inte hatfyllda mördare, hade Palestina idag kunna ha existerat som en självständig stat, vilken med all säkerhet skulle varit, vid sidan av Israel, en av Mellanösterns rikaste stater (i varje fall av de länder som inte har olja). Och nu är de palestinska områdena ett av jordens fattigaste områden, trots att palestinierna fått mer ekonomiska bidrag från världssamfundet per person än något annat folk! Frågan är om något folk någonsin i mänsklighetens historia har haft så urusla ledare. Palestiniernas verkliga fiender är inte Israel. Det är deras egna ledare, ivrigt påhejade av västerländska intellektuella och västerländska media.
