01:25Jag råkade komma in i slutet av del 4 (av 4). Den fredsbevarande brittiska soldat (som nämns ovan) var på väg tillbaka till England (engelsmännen lämnade ju området när Israel proklamerades) och sammanfattade nu sina tankar. De gick ungefär så här, ”Jag kom med en positiv inställning till att judarna skulle få en egen stat. Jag kände att deras strävanden och envishet och hängivenhet gjorde att de förtjänade detta. Men efter att ha sett deras grymhet och de illdåd som begåtts av dem, så är jag inte så säker längre (att de förtjänar ett eget land)”. Orden har jag tagit ur minnet och de stämmer säkert inte exakt, men de fångar andemeningen i hans tankar. Med illdåd avses givetvis bl a det som skedde i Deir Yassin (vilket visades i ett annat avsnitt).
The promise [Repris] Brittisk dramaserie från 2011. 18-åriga Erin reser till Israel med sin väninna som ska göra värnplikt. Hon har med sin morfar Lens dagbok från hans tid i Palestina. Han var där som fredsbevarande brittisk soldat efter andra världskriget. Erin fortsätter, trots varningar, att leta efter Mohammeds familj. Hon vill hålla det löfte hennes morfar en gång gav. Del 4 av 4. Producerat år 2011. [74243485]
Att kalla engelsmännens insats i Palestinamandatet för ”fredsbevarande” är en grov överdrift. De tog i stort sett 100-procentigt arabsidans parti och gjorde allt för att obstruera när det gällde att judarna skulle få ett eget land. När de utrymde sina förläggningar och baser överlämnade de i stort sett alla vapen, all ammunition och alla befästningar till araberna (och hoppades säkert att araberna snabbt skulle förinta den spirande judiska staten). Redan innan 1948 hade de gjort allt för att försvåra för judarna. När det gällde judisk immigration höll de sig strikt till de siffror som beslutats av FN, samtidigt som de olagligt släppte in mängder av araber (och bröt mot sina instruktioner som mandatmakt). Hur mycket jag än gillar England och engelsmän, så anser jag att deras insats i palestinaområdet 1948 och tidigare var djupt orättvist och orättfärdigt. Ett moraliskt bottennapp utan like. Givetvis fanns undantag och det fanns engelsmän som stannade kvar och stred på judarnas sida. Jag känner till många exempel på detta.
Det är ju typiskt SVT att visa just den här typen av program. Det fanns säkert delar av programmet som uppvisade en viss förståelse och sympati för den judiska saken (på så sätt ger man ju sken av att vara objektiv och kan inte fällas av den s k Granskningsnämnden, vilken f ö är en parodi på allt vad rättvisa och rättfärdighet heter). Och sedan avslutar man med att ifrågasätta Israels rätt att existera. På detta sätt förgiftar man svenska folkets tankar och skapar ett hat mot Israel och på sikt även mot det judiska folket (men det är väl antagligen meningen). Godhetskören säger sig inte vara antisemiter (eftersom det är att vara rasist) och påstår sig vara antisionister (dvs mot existensen av Israel med motiveringen att judarna stulit sitt land från de araber som bott där sedan urminnes tider). Det stämmer inte alls. Om de vore antisionister och inte antisemiter skulle de kritisera arabsidan lika skarpt som de kritiserar Israel. De skulle då rapportera lika mycket och detaljerat om arabiska terrordåd som de gör om påstådda israeliska övergrepp (verkliga övergrepp skall givetvis rapporteras, oavsett vem som begår dem). Och de skulle visa lika många och gripande filmer och ha lika många snyftreportage om judar som skadats eller dödats av palestinska terrorister, som man idag har om offer på den palestinska sidan. Nu har jag inte sett hela serien (jag har bara sett några sekunder av den) men jag skulle bli förvånad om man där berättar om de många massakrer som utfördes av araberna mot judarna i området innan 1948. Kanske tog man upp detta, men som sagt, jag skulle bli mycket, mycket förvånad om man gjorde det. Kanske någon av mina läsare sett hela serien och kan tala om för mig hur det ligger till.
En av mina läsare skickade mig några sidor med intressanta detaljer om Deir Yassin (kan läsas här ).
Tyvärr är detta skrivet på engelska. Just nu hinner jag inte översätta innhållet. Å andra sidan gissar jag att minst 90 procent av mina läsare kan tillräckligt med engelska för att kunde förstå det mesta. Men låt mig ge några korta utdrag ur texten:
Deir Yassin var inte någon oskyldig arabby nära den enda vägen till Jerusalem 1948.
… Som svar på FN:s resolution [dvs att det skulle upprättas en judisk stat – min kommentar] startade araberna en våg av attacker mot judar överallt i landet och speciellt så isolerade man Jerusalem. Det judiska befolkningen i Jerusalem svalt bokstavligt talat. Den enda vägen till staden passerade genom området intill Deir Yassin och arabiska militiamän hindrade alla konvojer till staden att passera.
Dåligt utbildade irregulära judiska trupper [från de judiska motståndsgrupperna Irgun Zva’i Leumi och Lehi (Stern-ligan)] beordrades att attackera Deir Yassin för att häva belägringen. De gjorde så under våldsamma närstrider, vid vilka några av invånarna i Deir Yassin dödades. Hata-Israel-lobbyn har alltid hävdat att byinvånarna kallblodigt massakrerades, trots frånvaro av bevis.
De judar som deltog i striderna hävdar att byborna dog när judarna sköt mot de hus från vilka de själva blev beskjutna. Byn erövrades och belägringen av Jerusalem hävdes. Ett stort antal judiska militiamän hade dödats under närstriderna, hus för hus. Omkring 100 araber i byn dog [senare uppskattningar ger siffran 120]…Den som skriver detta (källan framgår i artikeln) menar att även vissa judiska vänstergrupper överdrev medvetet dödssiffran i Deir Yassin och vad som skett där. Avsikten var att misskreditera Irgun och Stern-ligan, inför den kommande konkurrensen om vem som skulle kontrollera den framväxande judiska staten. Det handlade således om politiskt maktspel.
Däremot så ägde en verklig massaker rum några dagar senare. Jag citerar:
Måndagen den 13 april 1948 massakrerade en arabisk pöbel, sjungande ”Deir Yassin”, en busskonvoj av judiska läkare och sjuksköterskor på väg till Hadasshsjukhuset på Mount Scopus i Jerusalem. 78 medlemmar av Hadassahs medicinska personal mördades kallblodigt. Endast nyligen har det avslöjats att några av sköterskorna hade sökt skydd i det närliggande brittiska konsulatet. Britterna överlämnade dessa till araberna, vilka omedelbart slaktade dem som hämnd för vad de trodde hade hänt i Deir Yassin.Observera det senare var ingen stridssituation! Läkarna och sköterskorna hade inte beskjutit araberna. Här kan man tala om en ren massaker. Britterna har mycket blod på sina händer när det gäller det judiska folket och staten Israel. Så ovanstående förvånar mig inte ett dugg.
Som sagt, Israel, landet som så många älskar att hata. Hatet mot Israel och det judiska folket kan inte förstås i psykologiska eller sociala termer. Det kan bara förstås andligt. Om det finns en Gud och judarna är hans utvalda folk (som Bibeln säger) och det också finns en ond Djävul, ja då är det självklart att det är som det är. För mig är hatet mot Israel och mot det judiska folket, precis som hatet mot bibeltroende kristna, ett oerhört starkt bevis för att Bibeln verkligen är Guds ord! Det är tråkigt att det skall behöva vara så, men så är det, tror jag i alla fall…
Det är också intressant att se hur människor är fullständigt ointresserade av att ta reda på hur saker och ting förhåller sig. Och även om de skulle läsa t ex det jag skriver ovan, så kommer många att avfärda detta som nonsens. Och det spelar ingen roll hur mycket fakta man kommer med. Det som är politiskt korrekt är nämligen sant, oberoende av fakta. Det är därför politisk korrekthet är så ofattbart fördummande.
