Media har de sista dagarna varit fulla av ifrågasättande av, och diskussioner om, vad som är svenskt och inte svenskt. Elisabeth Höglund, som jag annars hyser en viss respekt för, ondgjorde sig i en artikel över vår nationalsång, Du gamla du fria…, och menade att den påminde alltför mycket om den svenska Stormaktstiden.
Och visst, det gäller ganska många nationalsånger. Men nationalsånger handlar ju också om ett lands och ett folks identitet och historia. Stormaktstiden är en del av Sveriges historia. Jag kan inte säga att jag skäms speciellt mycket för denna epok som är en del av vårt förflutna. De flesta länder har en liknande historia som Sverige. Det var andra tider då och man såg på saker och ting annorlunda än vad man gör idag. Sverige var varken bättre eller sämre än andra länder.
Vissa saker är säkert bättre idag (t ex sjukvården), men det gäller knappast allt. Vi slår oss gärna för bröstet och talar om hur humana vi är idag jämfört med förr. Frågan är om detta verkligen stämmer. Jag läste i Aftonbladet att den 31-åriga kvinna, boende i Sigtuna, som förra hösten dränkte sin två barn (4 och 8 år gamla), nu skall utvisas till Kenya (apropå tidigare bloggar – vad tycker du, räknas hon som etnisk svensk?) efter mindre än tre månaders rättspsykiatrisk vård. Läkarna anser att hon numera är frisk. Det är fantastiskt att man kan begå dubbelmord och vara fri efter mindre än tre månader. Tänk så humant! Frågan är dock vad det signalerar. I mina ögon visar det svenska samhället genom ett sådant förfarande att de två barnens värde var noll och intet. Det kostade nästan ingenting att ta livet av dem. Det är ju fantastiskt att kvinnan utvisas i alla fall! Men det har vi ju inte sett än. De flesta som döms till utvisning utvisas aldrig, eftersom det alltid kommer något hinder i vägen.
Godhetskören anser antagligen att det svenska samhällets milda behandling av dubbelmördaren är höjden av humanitet, medan jag själv anser att det är precis tvärtom. Det visar att Sverige är ett mördarsamhälle som står på mördarnas sida mot offren och offrens anhöriga (t ex barnens pappa). Det är synnerligen tveksamt om vi verkligen är så mycket mer humana idag än vi var förr. Snarare tycks det mig som att Godhetskören förväxlar humanitet (som borde vara kopplad till kärlek, och då också kärlek till brottsoffren) med likgiltighet. De enda vi idag visar humanitet gentemot är gärningsmännen, som vi inte vet hur väl vi vill. Om man förr var grym mot gärningsmannen uppvisar man idag samma grymhet mot offren och deras anhöriga. Det svenska samhällets likgiltighet inför offrens lidande är djävulskt!
Men låt oss återvända till ämnet. Godhetskören låtsas som att vårt förflutna inte existerar. Och det förflutna (som man vill gömma undan) bedömer man utifrån det som är politiskt korrekt just nu. Vilket är helt fel. Det förflutna måste bedömas utifrån hur man såg på saker och ting då och inte nu.
Dessutom, om vi nu skall tala om Stormaktstiden, dvs erövringar och krig, så kan vi ställa följande relevanta fråga; ”Vad kommer det sig att araberna och inte de svarta behärskar Nordafrika?” Araberna har ju inte sitt ursprung där. Jo, de har erövrat området som ett led i islams expansion (att lägga världen under sig). Hade muslimerna inte slängts ut från Spanien och Portugal av modiga kristna spanska och portugisiska kungar och soldater och stoppats utanför Wiens portar (som man brukar säga) av ungrare, österrikare, serber (det är därför serberna tycker illa om muslimer – de har mycket dåliga erfarenheter av islam) etc, så hade Europa antagligen varit muslimskt idag. Och då hade vi inte haft någon Godhetskör. Dessutom kan man inte direkt säga att muslimerna behandlade den ursprungliga, svarta befolkningen i Nordafrika särskilt väl. De förslavades och de flesta (i stort sett alla) manliga slavar kastrerades. Därför finns idag, enligs CIA:s databas, noll procent svarta i länder som Algeriet, Marocko, Tunisien etc. Varför ställer Godhetskören bara vårt eget förflutna till svars samtidigt som man höjer den islamska kulturen till skyarna? Jag har aldrig fått något svar på det.
SvD hade igår en artikel med rubriken "Typiskt svenskt – typiskt osvenskt”. Jag saxar:
Jag har en kamrat som så fort vi når ”den blomstertid nu kommer” och det är dags för lite färskpotatis, sill och nubbe, börjar med sin egen predikan – ett slags evinnerligt ”vet du att”. Att nubben är från Italien, Acqua Vita ursprungligen är en medicin på italienska apotek, att sillen är från Holland. Ja, och de små röda stugorna är förstås också från Holland. Midsommarstångens resning är en gammal fransk sedvänja. Jag brukar sätta ned foten och säga stopp när han kommer till köttbullen.
Ibland vet man inte riktigt på vilket ben man ska stå – det stockholmska, det europeiska eller svenskbenet. Men just nu i juni blir allt ganska enkelt. För då blir vi ju alla riktigt blågula. Det känns rätt, det känns skönt, det känns kul – plötsligt även modernt.
Det hysteriskt urbana och komiskt kosmopolitiska får maka på sig. Det som vi bestämt oss för är genuint svenskt – kanske för att det är lite mer bondskt, enkelt, eller som en del tror, ursprungligt – tar för sig med råge.Författaren tycks ha en dubbelbottnad inställning till det svenska. Han talar om det ”hysteriskt urbana och komiskt kosmopolitiska”, vilket visar på en viss skepsis gentemot Godhetskörens mer extrema oikofobiska (oikofobi betyder hat mot sitt eget land och sin egen kultur) yttringar. Första stycket är intressant. Nubben är från Italien, sillen från Holland etc, etc. Detta, som ofta framförs för att förringa allt som är svenskt, är värt en egen kommentar.
Rent faktamässigt är säkert mycket av detta sant. Men det är inte riktigt så enkelt. För det första kan vi fråga oss vad man t ex menar med sill. Att salta eller lägga in sill och vissa andra feta fiskar, är en konserveringsmetod som finns i många, många länder. Men sill och sill. Jag har ätit sill många gånger i Holland, men aldrig smakat så god sill som i Sverige. Det är ju givetvis en smaksak, men jag tror ändå att vi är ganska unika när det gäller alla sill- och strömmingsrätter. Vissa saker som vi kallar svenska finns i andra länder – ja! Men en del av dessa har vi själva uppfunnit eller upptäckt, oberoende av andra. Andra saker har vi kanske fått inspiration till utifrån, men sedan utvecklat vidare tills det påminner ganska lite om sitt ursprung (mer än möjligen namnet). Och vissa saker har vi helt enkelt tagit från andra länder (vi köper t ex in äkta Emmenthalerost från Schweiz samtidigt som vi också tillverkar egna mer eller mindre bra kopior – Schweiz å sin sida har givetvis också tagit saker från andra länder, bl a Sverige).
Egentligen är hela resonemanget en upprepning av självklarheter. Det är väl ingen som förnekar att vi påverkats av invandrare och andra länder i många saker. Men än sen då? Det är ju inte så säkert att Holland uppfann sillen (dvs konsten att salta eller lägga in sill), även om vi fick den därifrån. Holland kanske i sin tur fått den någon annanstans ifrån. Etc, etc. Det är ju så världen fungerar. Här kan man göra en intressant iakttagelse. Godhetskören är snara att påpeka att detta och detta, som vi tror är typiskt svenskt, har vi i själva verket fått från… (observera uttrycket ”i själva verket”, genom detta uttryck upplever man sig själv som överlägsen, ”i själva verket” antyder att ”jaaaaaag minsann vet saker som vanligt folk inte vet – de tror att det är så här medan jag vet att det i själva verket är så här”). Men sedan går inte Godhetskören vidare. När man tagit äran från Sverige och gett den till Holland etc är man nöjd (10 poängaren är när man kan ge äran till araberna, då får man nästan gorgasm – godhetsorgasm). Det var ju det man ville, svärta ner Sverige. Man berättar i stora ord om att vi fått vetenskapen och matematiken och vårt talsystem från araberna. Men man nämner aldrig att det till absolut största delen handlade om att araberna förmedlade kunskaper som de i sin tur fått från andra (Indien, grekerna etc).
Ibland kan det säkert vara så att olika saker går varvet runt. Låt mig ge ett exempel. ”O store Gud” är en av kristendomens mest kända sånger. Den skrevs på 1880-talet av svensken Carl Boberg. Av någon anledning blev den inte populär i vårt land. Så småningom översattes den till engelska och gjorde stor succé bland kristna i USA. Sedan kom den tillbaka till Sverige från USA (när vet jag inte riktigt) och blev då (och är fortfarande) mycket populär. I första ledet kan man således säga att sången kom till Sverige via USA. Men det är inte hela sanningen. Först hade den kommit till USA från Sverige och den hade sitt ursprung i Sverige. Det finns säkert många fler liknande exempel.
Jag försöker alltså inte påstå att allt som kallas svenskt har sitt ursprung i Sverige. Men, so what? Kulturer innehåller saker om uppstått och utvecklats inom kulturen ifråga, i kombination med inflytelser från andra kulturer. En kultur är ett slags kalejdoskop av intryck och inflytanden och tankar och idéer. Betyder det att man inte kan tala om att ett land eller en folkgrupp har en kultur? Självklart inte.
DNA-molekyler hos alla levande varelser innehåller i princip samma delar. Men dessa kan arrangeras i ett närmast oändligt antal kombinationer. Varje individ (som inte är klonad eller enäggstvilling) har sitt unika DNA. På samma sätt består kulturer av delvis samma delar. Men dessa kan analogt kombineras på oerhört många sätt, vilket leder till att varje kultur är unik. Alltså kan man tala om en svensk kultur som inte är ekvivalent med den holländska kulturen (även om vi delar många kulturdrag med holländarna).
Det är ju egentligen samma sak med en person. Mina åsikter, kunskaper etc är också ett kalejdoskop av olika inflytelser i mitt liv. De flesta tankar och åsikter har vi fått från andra (kompisar, lärare, föräldrar, böcker etc, etc). Det är inte lätt att tänka en tanke som ingen annan tänkt. Det allra mesta vi säger när vi diskuterar har redan sagts. Och även om vi kanske kommit på vissa saker själva, har säkert någon annan redan kommit på samma sak. Betyder detta att människan inte har en personlighet? Knappast. Den som har levat några år vet att människor är unika (även om de också har gemensamma drag).
Vissa badhus i Sverige har numera speciella tider för kvinnor. Detta är en eftergift för islam och muslimers skräck för nakenhet. På samma sätt finns (kanske är det förbjudet numera) det skolor i Sverige som haft (har?) skärmar mellan manliga och kvinnliga elever av hänsyn till muslimers sätt att se på manligt och kvinnligt. Men om vi nu skall ta hänsyn till vad muslimer tycker om och inte tycker om, varför skall då inte muslimerna ta hänsyn till vad etniska svenskar tycker om och inte tycker om? Etniska svenskar tycker det är obehagligt att bli klippt av en burkatäckt frisör. Dagisbarn skulle bli skrämda av burkatäckta dagisfröknar etc. Hänsynstagande måste vara ömsesidigt. Om man av religiösa skäl måste ha burka utanför hemmet, ja då kan man inte ha ett normalt arbete i Sverige. I så fall bör man flytta till något land där burka är tillåten (men i dessa länder brukar inte kvinnor få arbeta och blir dessutom inte försörjda av samhället om de inte arbetar).Ha en trevlig Nationaldag! De flesta invandrare känner sig inte alls kränkta av svenska flaggor eller att vi firar vår nationaldag. De vill själva bli svenskar. De har flyttat hit för att de tycker att Sverige är ett bra land och de vill bli en del av vårt land.
De som känner sig kränkta av svenska flaggor och att vi firar vår Nationaldag kan utnyttja en av våra grundlagsskyddade rättigheter, nämligen rätten att flytta någon annanstans (den rekommendationen gäller också Godhetskören). Detta gäller också de invandrarungdomar som bränner bilar, kastar sten på polis och brandkår och ambulanspersonal, begår gruppvåldtäkter, mördar sina systrar och flickvänner (när flickvännen vill lämna dem) etc, etc. Eftersom vi är för fega och ynkliga för att kasta ut dem, vore det bra om de självmant flyttade (eftersom de tycks hata Sverige så mycket). På så sätt skulle mycket av svenskarnas motstånd mot invandrare försvinna. Jag tror inte svenskar är speciellt rasistiska eller främlingsfientliga. Men de accepterar inte invandrare som kommer hit och parasiterar på vår ekonomi och dessutom vill ta vårt land ifrån oss (som islamisterna). De flesta svenskar vill faktiskt inte att Sverige skall bli en islamistisk stat eller ett land baserat på somalisk klankultur. Om nu Godhetskören vill det (de agerar i alla fall som om så vore fallet), tycker jag dess medlemmar skall flytta till Yemen eller Somalia. Med tanke på de låga lägenhetspriserna där får de mycket pengar över när de säljer sin tjusiga lägenhet (som ofta ligger på Söder i Stockholm).
