Staden i mitt hjärtaProgrammet, som jag verkligen kan rekommendera, sändes flera gånger både i TV2 och TV24. Förmodligen kan man fortfarande se det på SVT Play.
Svensk dokumentär från 1992. Frilansfilmaren Anders Wahlgren berättar hur hans barndoms Stockholm har förändrats. Stockholm är den stad som förändrats mest i Europa utan att ha blivit bombad. Mer än 700 hus strök med i den stora rivningsvågen på 50- och 60-talen. I gamla och nya bilder får vi uppleva Malmskillnadsgatan, Brunkebergstorg, Regeringsgatan och det gamla Klara och möta människor som bott och arbetat i de gamla kvarteren. Producerat år 1992. Medverkande: Anders Wahlgren.
Jag minns det Stockholm som det talas om i programmet och som i alltför hög grad förstördes av sterila socialingenjörer och dogmatiska politiker som ville skapa det nya paradiset genom tekniska lösningar, där människan betraktades som en maskin som kunde manipuleras hur som helst. Jag föddes 1942 i Stockholm och växte upp där och har sedan av och till bott och arbetat där.
Vi som är lite äldre minns striden om almarna i Kungsträdgården 1971. För den som inte känner till Stockholm kan jag nämna att Kungsträdgården är en vacker park i centrala Stockholm. Därifrån ser man Kungliga Slottet, Stockholms Ström, delar av Gamla Stan och Operan och andra kulturinstitutioner ligger inte långt ifrån. Den är en oas i Stockholm och jag minns många underbara stunder man tillbringat där, sittande i solen, kanske med lagom skugga från de stora almarna, drickande te (där fanns förr ett fantastiskt tehus) och pratande med goda vänner.
Politikerna hade bestämt att den planerade nya tunnelbanelinjen (kallad blå linjen) mellan Akalla och Kungsträdgården skulle ha en uppgång mitt i Kungsträdgården på ett sådant sätt att man var tvungen att hugga ned de stora almar som växte där. Egentligen är det rätt ofattbart hur man kunde tänka så. Det fanns hur många möjligheter som helst att placera uppgången, som inte påverkade Kungsträdgården så dramatiskt, och så måste man välja ett alternativ som skulle förstöra stora delar av denna park.
I rättvisans namn måste man nämna att det fanns vissa skäl till att ta bort almarna. När man gjorde markundersökningar för tunnelbanan hade man funnit en sprickzon i området där almarna stod. Denna sprickzon ansågs svår att täta. Det var huvudskälet till att man ville ha den planerade tunnelbaneuppgången just där almgruppen fanns. Almarna var dessutom utdömda av Holger Blom, som var stadsträdgårdsmästare i Stockholm. Skälet var att de ansågs ha för dålig livskraft (men de står kvar idag trots detta – så livskraften måste ha varit bättre än man trodde). Med artiklar och annonser i dagspressen försökte politikerna övertyga allmänheten att almarna måste bort. Men inget av detta spelar egentligen någon roll. Man hade mycket väl kunna lägga tunnelbanans uppgång någon annanstans, när man nu märkte att stockholmarna ville ha kvar sina almar, och även om det var svårt var det fullt möjligt att täta den sprickzon som fanns i marken (det gjordes ju också – dagens lösning fungerar utmärkt). Det är stockholmarna som skall bestämma över sin stad, inte politikerna.
Protesterna lät inte vänta på sig. Men politikerna (maktmänniskorna) lät sig inte påverkas. Protesterna växte, och politikerna stod på sig. De betraktade tydligen Stockholm som sin stad och inte som stockholmarnas stad. Det är ju så maktmänniskor, som drivs av prestige, avundsjuka och maktberusning, fungerar. När man skulle börja fälla almarna strömmade stockholmare dit för att hindra dem. Kravallpolis sattes in och våldsamma slagsmål utbröt mellan polis och de som ville ha kvar almarna. Man försökte fälla almarna mitt i natten, men folk gick vakt så det gick inte det heller. Evert Taube engagerade sig i saken och slöt upp med demonstranterna. Även andra kända kulturpersonligheter (jag talar inte här om kulturdräggen) deltog i protesterna, bl a Cornelis Vreeswijk. Att slå ner Evert Taube (som var 81 år) eller Cornelis med batong framstod nog inte som ett gångbart alternativ och till slut backade politikerna och almarna fick vara kvar. Och de står där än idag, 40 år senare, tack och lov. Stockholm är stockholmarnas stad och inte ett monopolspel där man förverkligar arkitektoniska eller politiska våta drömmar. Människorna är inte till för staden – staden är till för människorna som bor där. Och politikerna är inte folkets herrar, utan dess tjänare!!!!!!!!!!!!!!!!!
Striderna om almarna var viktig och markerade för de styrande att de inte kunde handskas med Stockholm hur som helst. Det fanns gränser.
Men innan stockholmarna till slut sade stopp, så hade man hunnit förstöra stora delar av det centrala Stockholm, vilket alltmer avfolkades och blev trafikleder, parkeringshus och kontor och butiker. Därmed blev innerstaden mycket mindre levande. För att citera Anders Wahlgren i TV-programmet så blev ”Nya City en död stad med problem. Bilarna tog över”.
En av de drivande krafterna bakom nedmonteringen av den gamla citykärnan var socialdemokraten (så mycket demokrat var han nog inte) och finansborgarrådet i Stockholm, Hjalmar Mehr. Efter almstriden fick han öknamnet "Almar Ner". Sångaren Mikael Wiehe sjöng i sången "Trädet" (från 1992), "Det fanns en man, en potentat, jag säger inte mehr, men allt han såg i Stockholms stad, det skulle rivas ner..."
Mehr var en typisk maktmänniska och ingen vågade yttra sig när han talade (detta framgick av Wahlgrens program). Bl a så nämndes i programmet en poet (jag minns inte namnet), som skrev en dikt om förstörelsen av City, vilket Mehr blev ursinnig över (det är ju så maktmänniskorna reagerar – jag tvivlar inte en sekund på att Mehr var en framträdande medlem i dåtidens Godhetskör). Hjalmar Mehr fick igenom sina visioner med stor list. Alla beslut skedde i god demokratisk ordning (precis som när Hitler tog över Tyskland). ”Med hjälp av politiskt rävspel och manipulation genomförde man omdaningen i Stockholm”, säger Wahlgren. Till slut tog dock förnuftet över och politikerna började inse vad de höll på med, vilket ledde till att området runt Gamla Brogatan räddades i sista stund.
I ingen annan europeisk huvudstad med en gammal stadskärna har man avsiktligt förstört så mycket av det gamla som i Stockholm. Många städer i Tyskland, Polen etc var totalförstörda efter Andra Världskriget. När dessa städer byggdes upp igen återskapade man de gamla byggnaderna och monumenten för att de skulle se likadana ut som före kriget. I Stockholm gjorde man precis tvärtom. Man ersatte de gamla, fina husen med moderna, fyrkantiga glaspalats, det ena fulare än det andra.
Wahlgrens förnuftiga konklusion är att politiker och makthavare borde gått långsammare fram och låtit staden utvecklas i sin egen takt som under tidigare århundraden. Men maktmänniskan vill skapa något nytt. Han eller hon vill skapa ett monument över sig själv. Monumentet över Hjalmar Mehr är, förutom en förstörd citykärna i Stockholm, skammen av att inte ha lyssnat på de som bor i Stockholm. ”Ett vet jag som aldrig dör, domen över död man”, som de gamla vikingarna sade.
Omdaningen av Stockholm är ganska typisk för den gamla betongsocialdemokratin. Vi vet vad som är bäst för invånarna! De skall bara hålla käften och lyda! Så värst mycket demokrati verkar inte den klassiska socialdemokratin ha stått för (de skapade t ex en skola som var i full paritet med skolorna i DDR – som man också samarbetade nära med – och Sovjetunionen när det gällde socialistisk och ateistisk hjärntvätt och de vägrade att skriva under den FN-deklaration som säger att föräldrar har rätt att uppfostra sina barn efter sin religiösa och filosofiska livsåskådning, den skrevs under av en borgerlig regering – en av de huvudansvariga för den svenska skolans förstörelse hette för övrigt Olof Palme). Hur sossarna är idag när det gäller demokrati står skrivet i stjärnorna. Deras nye partiledare säger inte så mycket. Kanske är han demokrat. Kanske inte. Verkligheten kommer att ge oss svaret.
Vi ser här ett problem med den representativa demokratin, där man inte väljer individer utan partier (personvalssystemet gör visserligen att väljarna kan få in en individ som står långt ned på valsedeln, men denne måste ändå underkasta sig partipiskan, om han inte vill bli politisk vilde och därmed förstöra sin politiska karriär för all framtid). När man väljer så väljer man således ett åsiktspaket, av vilket man kanske bara delar en begränsad del. Frågan är om ett sådant trubbigt system ger politikerna mandat att fatta vilka beslut som helst, där konsekvenserna kanske kommer att vara dramatiska och finnas kvar i hundratals år framåt, eller kanske ännu längre.
Tanken med folkomröstningar är att politikerna, när det gäller speciellt viktiga beslut med stora framtida konsekvenser för landet eller kommunen (det finns ju också kommunala folkomröstningar), rådfrågar folket direkt. Man menar således att det allmänna mandat man fått genom val inte inkluderar denna typ av beslut. Här måste invånarna i landet direkt få bestämma. I Schweiz tillämpas detta med folkomröstning regelbundet och utgör en del av demokratin. Det räcker med ett ganska litet antal namnunderskrifter så är politikerna tvungna att ordna en folkomröstning i den aktuella frågan. I Sverige utgör folkomröstningar mycket ovanliga undantag. Vi har haft några sådana; om rusdrycksförbud (1922), högertrafik (1955), pensionsfrågan (1957), kärnkraftsfrågan (1980), EU-medlemskap (1994) och Euron (2003). Vid högertrafikomröstningen röstade för övrigt 83 procent nej till högertrafik och ville ha kvar vänstertrafiken. Här gick politikerna sedan emot folket och införde i alla fall högertrafik 1967. Nu tycker jag personligen att det var bra att vi införde högertrafik, men det är tveksamt ur demokratisynpunkt. Motiveringen till att gå emot folkomröstningen var bl a att det hade gått 12 år och att förutsättningarna 1967 var annorlunda än 1955.
Nu är det inte helt lätt att styra ett land, det skall erkännas. Om politikerna skulle lyssna på varenda människa vore det omöjligt att fatta några beslut. Jag minns när jag var kommunpolitiker i Sollentuna och man planerade att bygga en sopstation i kommunen. Så fort det kom ett förslag att lägga sopstationen på en viss plats, bildades omedelbart en medborgarkommitté mot att sopstationen skulle ligga just där. Var som helst men inte här! Till slut måste politikerna fatta ett beslut (sopstationen måste ju läggas någonstans) och då kommer vissa människor att känna sig överkörda. Politiker måste således vara handlingskraftiga för att kunna åstadkomma något. Det här är ju det demokratiska systemets dilemma. Men när det gäller vissa beslut, med stora konsekvenser för kommun eller hela landet, måste man helt enkelt lyssna på folket. Då krävs en folkomröstning. Det hade varit synnerligen rimligt att fråga stockholmarna om de verkligen ville ha en sådan förändring av stadskärnan som Hjalmar Mehr drev igenom. Förutsättningen för att en folkomröstning skall vara legitim är givetvis att man för folket objektivt och fullständigt presenterar alla relevanta fakta och inte genom propaganda försöker få folket att rösta "rätt".
Just nu pågår en dramatisk omdaning av Sverige, där man släpper in stora skaror av människor utifrån. Problemet är inte arbetskraftsinvandringen. Den typen av invandrare har ofta jobb redan innan de kommer hit. De kommer dessutom från kulturer (Europa, Nord- eller Sydamerika eller asiatiska länder) som har liknande värderingar som vad vi har i Sverige. Det som är problemet är framför allt de muslimska invandrarna från länder som Somalia, Afghanistan, Irak, Nordafrika etc. De kommer från en kultur, som enligt min mening, är helt oförenlig med den svenska kulturen (som faktiskt finns oavsett vad Godhetskören säger – se tidigare bloggar om detta ämne). Många av dem vägrar eller är oförmögna att anpassa sig. De är ofta mer eller mindre analfabeter och har ytterst sällan kunskaper som vi har användning för i Sverige. Med tanke på att ungdomsarbetslösheten i Sverige var ca 28 procent i maj 2012 (och då är det inte inräknat de ungdomar som studerar eller är under arbetsmarknadsåtgärder), är det orealistiskt att tro att getherdar från Somalia skulle kunna få ett vettigt arbete i vårt land, annat än undantagsvis. Detta betyder att vi kommer att få försörja många av dessa (plus alla äldre som kommer hit som anhöriga) hela deras liv.
Men det finns fler aspekter än de ekonomiska. Demografiskt så menar många experter att vi kommer att ha en muslimsk majoritet i Sverige inom kanske 60 år eller liknande (i Oslo kommer muslimerna att vara i majoritet omkring 2040, dvs om 28 år, enligt norska statistiska centralbyrån, SSB). I tidigare bloggar har jag angett källor för dessa påståenden. Med tanke på hur islam fungerar, med intolerans och förakt gentemot andra kulturer, kommer detta att innebära en total omdaning av Sverige som land. Dessutom, långt innan de utgör majoritet kommer muslimerna antagligen att försöka skrämma svenska folket till underkastelse genom omfattande självmordsbombningar och liknande, dvs utvecklingen kommer att bli precis densamma som i Libanon, som på 1960-talet var ett kristet land och idag är ett muslimskt land.
Oavsett vad man tycker om islam etc, så anser jag att politikerna inte har mandat att arbeta på så omfattande förändringar av Sverige utan att explicit rådfråga svenska folket. Och då måste man ärligt redovisa vilka konsekvenser massinvandringen till vårt land får; ekonomiskt (pensioner måste sänkas, sjukvården försämras etc för att vi skall kunna försörja och ge sjukvård till stora grupper av icke-arbetande invandrare som inte bidragit till systemet – vi lever i en verklig värld där allting vi gör får konsekvenser – vi kan visserligen bestämma vad vi vill göra idag, men det vi gör idag får framtida konsekvenser som vi inte kan önska bort), demografiskt (muslimsk majoritet i Sverige inom ca 60 år) och socialt (brottslighet, enklaver med olika invandrargrupper dit varken ambulans eller brandkår vågar åka in utan tung poliseskort etc. etc). Om man inte gör detta, dvs rådfrågar svenska folket genom en folkomröstning, kommer historiens dom över dagens svenska (och europeiska) politiker att bli fruktansvärd. Tyvärr ser vi samma maktfullkomlighet hos de borgerliga politiker som idag styr Sverige, som vi såg hos de socialdemokratiska politiker som förstörde Stockholms innerstad. Men nu handlar det om något mycket mer ödesdigert, förstörelsen av hela Sverige!
Precis som att politikerna, när det gällde Stockholm, borde ha gått långsammare fram och låtit staden utvecklas i sin egen takt, som under tidigare århundraden, så borde dagens politiker gå långsammare fram när det gäller befolkningsutvecklingen i Sverige. Naturligt så sker under århundraden demografiska förändringar i de flesta länder. Men det vi ser i Sverige idag handlar om något helt annat. Där arbetar politikerna medvetet och avsiktligt för att förändra vårt land demografiskt på ett synnerligen onaturligt sätt, som snarare är att likna vid en invasion än en naturlig befolkningsutveckling. Politikernas uppgift är att i första hand värna om Sverige och dess invånare, inte att värna om andra folk. Sedan är det självklart att vi skall ge av vårt överflöd för att hjälpa dem som ingenting har. Men det är inte samma sak som att förstöra Sverige, kanske för all framtid.
Givetvis har journalisterna en stor skuld till det som sker. Genom sin lögnaktiga rapportering när det gäller invandringen, genom att dölja hur mycket brott som begås av invandrare och genom att demonisera alla som är kritiska till dagens vansinniga invandringspolitik, har man lyckats tysta nästan all verklig debatt. De debatter som idag förekommer på TV innebär att man samlar ett antal politiskt korrekta robotar, som sedan sitter och överbjuder varandra med floskler och sirapssött nonsens. Den som använder mest vackra ord framstår som den godaste av dem alla och applåderas. Journalisterna och kulturdräggen (dvs Godhetskören) tystar också de politiker som kanske inser vad som håller på att ske (det måste rimligen finnas sådana). De vågar inget säga, eftersom de skulle få sina liv förstörda av massmediadrevet som då kommer att anklaga dem för att vara rasister, islamofober etc.
Jag nämnde ovan vår nationalskald Evert Taube. Jag betraktar honom som en av Sveriges främsta diktare genom tiderna. Att han inte blev medlem av Svenska Akademien styrker mig i min bedömning. Ingen har som han, i sång och dikt, lyckats fånga den svenska skärgården och livet till sjöss (idag tycks han vara näst intill bannlyst – man hör så gott som aldrig hans sånger på radion). Han har skrivit en dikt som heter ”Kinesiska muren”. Den handlar om kejsaren Chi-Huang-Ti, som byggde den kinesiska muren (eller snarare fullbordade bygget) och lät bränna alla böcker i Kina, som innehöll åsikter som kejsaren inte tyckte om. Evert Taube rappar faktiskt denna dikt till musik (vilket du kan höra här). Detta var långt innan rappen hade uppfunnits. Evert Taube kan således betraktas som den förste rapparen. Nedan följer några brottstycken ur texten:
Kinesiska MurenChi-Huang-Ti fördrev sin moder och brände alla misshagliga böcker. Kanske ligger det något i vad Taube skriver här. Att han ville utplåna det förflutna för att själv bli början till allting. Före honom fick ingenting ha funnits till.
(E. Taube)
Det var Chi-Huang-Ti, kung av Tsin
Som lät bygga den kinesiska muren
Och bränna alla böcker i Kina
Detta hände på Hannibals tid, innan Jesus var född
Det var kungen av Tsin, Chi-Huang-Ti
Kring alla kungariken han besegrat
Lät han bygga den kinesiska muren
Muren blev 6000 kilometer lång, sex kungariken blev ett
Det var kungen av Tsin, Chi-Huang-Ti
Som lät bränna gula kejsardömets böcker
Changs o Konfutses o Laotses böcker
Kinas historia ska börja med mej, präntade Chi-Huang-Ti
Det var tretusen års kinesisk pränt
Som Chi-Huang-Ti lät bränna på bålet
För att historien skulle börja med honom
Ja, det var kungen av Tsin, Chi-Huang-Ti
Som drev ut sin egen moder ur Kina
Han tyckte att hon var för lätt på foten
Det kan tänkas att Chi-Huang av Tsin
Ville stryka ut ur minnet allt förgånget
För att därmed döda minnet av sin moder
För att dräpa en enda Messias
Lät ju Herodes döda alla judebarn
Eller ska man tro, om Chi-Huang-Ti
Att det var evigt liv han önskade i Kina
Och brände skrifterna för att själv bli början
Och byggde muren för att utestänga döden
Med trolleri för det finns inget slut på muren
Det tycks vara så ondskan fungerar. Det förflutna blir i bästa fall en språngbräda för maktmänniskan, och om detta inte är möjligt, ja då utplånar man det förflutna för att själv bli alltings början. När Socialdemokraterna regerade urholkades historieämnet i skolan dramatiskt. Tanken var att eleverna inte längre skulle läsa om antikens historia (som formade dagens västerländska kultur). Man har en känsla av att sossarna helst skulle velat att man tog bort all historia före 1800-talets mitt, så att historien skulle börja med marxismens och arbetarrörelsens framväxt. Först vilade Mordors mörker över mänskligheten och sedan började arbetarrörelsen lysa i mörkret – och se det vart ljus och paradis. Den nya Skapelseberättelsen! Utplåna det förflutna för att själv bli början. Onda regimer vill regera över ett folk som är historielöst. Det blir lättare att kontrollera ett sådant folk.
Den danske historikern Morten Uhrsovs bok Et Deldt Folk (Ett Delat Folk) handlar om invandringen i Danmark och bygger på en mycket noggrann genomgång av tillgängliga offentliga källor. En av hans slutsatser är att massinvandringen i Danmark har planerats och organiserats av en liten del av befolkningen, trots betydande folklig opposition. Opponenterna mot öppna gränser neutraliserades genom att dessa beskylldes för att vara rasistiska, fördomsfulla och främlingsfientliga. På så sätt kunde man i "godhetens" namn censurera de invandringskritiska rösterna så att dessa inte fick tillgång till det offentliga rummet. Det är precis samma scenario som vi kan se i Sverige.
Kanske att Godhetskörens strävanden att utplåna (genom förnekelse) den svenska kulturen och det svenska folkets förflutna har sin grund i samma mekanismer som drev Chi-Huang-Ti. Men Godhetskören tycks inte nöja sig med att utplåna det förflutna. Av någon för mig oförståelig anledning arbetar man oförtrutet på att också utplåna Sveriges framtid. Att en liten skara människor tar sig rätten att med list och bedrägeri och manipulation (som det handlar om) totalt förändra vårt land, ja i princip ge bort landet till främmande folk, utan att rådfråga den inhemska befolkningen, kan inte klassificeras som något annat än ren och skär ondska från Helvetet!!! Förutom att det också är landsförräderi av värsta slag. Oavsett hur många vackra ord Godhetskörens företrädare häver ur sig, och hur goda de än försöker framställa sig, så handlar det om makt och ondska och inget annat!
