Det påstås ju ofta (i stort sett sägs detta varje gång någon i Godhetskören uttalar sig om islam) att Koranen talar (minst) lika mycket (förmodligen mer) om kärlek som vad Bibeln gör. I detta syndrom ingår påståendet att islam har en motsvarighet till Jesu befallning, att vi skall älska vår nästa som oss själva. Jag har mycket noga undersökt Koranens syn på kärlek (vilket redovisas här). Min undersökning visar att påståendet inte stämmer. Jesu definierar vem som är vår nästa i bl a liknelsen om den barmhärtige samariern. Det framgår där klart att alla människor (oavsett ras, religion, nationalitet etc) är vår nästa. Av islams heliga dokument framgår lika klart (vilket jag visar i min artikel) att ordet ”nästa” där betyder andra muslimer och inte alla människor. Därför lyser nödhjälp från muslimska länder till icke-muslimska länder, som drabbats av naturkatastrofer, nästan helt och hållet med sin frånvaro. Vid tsunamikatastrofen 2004 gav Norge ensamt mer pengar till offren än hela muslimvärlden tillsammans. Samma sak gäller Holland. Och då hör till saken att de flesta offren var just muslimer.
Jag har flera gånger hänvisat människor, som pläderat för islams oändliga godhet, till min artikel om Koranens kärlekssyn (jag jämför där också med vad Bibeln säger). Dessa människor har blivit fruktansvärt upprörda när jag hävdat att islam inte alls kan mäta sig med kristendomen när det gäller kärlek (det är kanske därför det ser ut som det gör i muslimvärlden med hat, våld, kvinnoförtryck, nästan ingen respekt för människoliv, förakt för andra kulturer etc, etc). De har skrikit åt mig och sagt att jag har så fel som man kan ha och att jag är rasist och islamofob och jag vet inte vad. Jag har då stillsamt bett dem att åtminstone läsa min artikel. Där listar jag alla verser i Koranen, som innehåller ordet kärlek, och analyserar i princip varje vers. Jag ger också en länk till en muslimsk Koranhemsida, där man kan söka i olika översättningar. Dvs de kan själva söka på ordet kärlek och kontrollera om min verslista och mina påståenden stämmer.
Ibland har jag senare träffat personen ifråga eller mailväxlat med vederbörande (bl a en känd biskop i vårt land) och då frågat om de läst min artikel. I så gott som alla fall har svaret blivit nej. Svaret har blivit att de inte behöver läsa där, eftersom de vet att jag har fel. Alla (läs: Godhetskören) är överens om att jag har fel. Eller också har jag inte fått något svar alls. Frågan är som sagt; vad är islam? Är det vad Koranen och islams andra heliga skrifter säger, eller vad den svenska Godhetskören säger. En rättrogen muslim skulle utan tvekan välja det första alternativet.
Vad skall man kalla sådana människor, som har så föga respekt för sanningen? Som inte vill ta reda på fakta. Är trots allt inte drägg och patrask ganska träffande? Jag tycker faktiskt det. Jag har svårt att respektera människor som inte är beredda att själva söka sanningen. Romarbrevet talar om Guds vrede över den ”som i orättfärdighet undertrycker sanningen”. Gud är således inte arg på den som är bedragen, utan på den som mot bättre vetande undertycker sanningen. Godhetskören kanske inte är så goda som de vill göra gällande. Det var ju precis en sådan mentalitet som möjliggjorde för nazisterna att ta över Tyskland i början av 1930-talet. Så trots allt, så håller jag fast vid uttrycket kulturdräggen, eftersom jag tycker det visar precis på vad det handlar om. En drägg, en moraliskt förkastlig skara människor.
Ibland upplever jag det märkligt att jag som kristen, kallad att älska människor, skall behöva skriva artiklar där jag kritiserar att vi tar emot flyktingar och där jag dessutom kritiserar flyktingarna själva. Men kristendomen talar inte bara om kärlek. Den talar om sanning också. Sanning och kärlek är oskiljaktiga. Den ena kan inte existera utan den andra. Kärlek utan sanning blir bara en sötsliskig sirap, en menlös snällism, som snarare är likgiltighet än äkta kärlek (typ K G Hammar). Och sanning utan kärlek blir iskall lagiskhet som fördömer människor utan att kunna hjälpa dem. Jag kan inte bara skriva ”snälla” och menlösa saker bara för att jag är kristen. Jag måste skriva det som är sant. Eller inte skriva alls. Och jag kan inte se att jag som kristen är kallad att bidra till mitt eget lands undergång!
I flera bloggar och artiklar har jag diskuterat mångkultur och vad svensk kultur innebär. Godhetskören är så ivriga att visa sin godhet att de talar i mun på varandra när de försöker uttrycka sin beundran för alla andra kulturer och sitt förakt för sitt eget fosterland och dess kultur. Jag har i mina artiklar vederlagt mycket av de påståenden som Godhetskören då kommer med. Men vad bryr sig Godhetskören om sådant som logiska argument?
Låt mig ge ett par exempel på vad några kända förrädare, förlåt jag menar företrädare, för Sverige sagt:
Det var faktiskt inte vi svenskar som byggde Sverige, Det var människor som kom utifrån.(Näringsminister Maud Olofsson i tal vid Trosa Företagarvecka 22-26 oktober 2007, citerad i Östra Sörmlands Posten, november 2007)
Vem byggde Sverige då? Var det somalierna kanske? Eller araberna? Eller romerna? Har somalierna i generationer brutit mark i Småland och gått omkring med krökta ryggar när de blivit gamla? Knappast! Som jag påpekat många gånger så är det självklart att Sverige påverkats av andra kulturer (det har alla kulturer gjort). Och visst har vi fått vissa kunskaper utifrån. Det har alla kulturer fått. Men detta innebär inte på något sätt att det inte finns en svensk kultur (lika lite som det betyder att det inte finns en arabisk eller somalisk eller tysk eller italiensk kultur).
Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.(Det var statsminister Fredrik Reinfeldts lakoniska slutsats efter ett besök i invandrartäta Ronna i Södertälje på onsdagen – DN 15/11 2006).
Beträffande ”barbari” så kan man snarare säga att alla kulturer startat från ett slags barbariskt tillstånd (vad man nu menar med barbari). Alla kulturer har haft en ringa begynnelse. Det gäller inte bara den svenska kulturen. Det Reinfeldt säger ovan är så ofattbart dumt, att kulturdrägg är ett alldeles för snällt uttryck! Dessutom uttrycker det ett djupt förakt för de generationer som med oändlig vedermöda byggt vårt land (somalierna och araberna har definitivt inte byggt vårt land). Det är förvånande att en partiledare för just Moderaterna har sådana åsikter.
Jag är en typisk svensk. Min farfarsfar var frukten av en romans mellan en färgad amerikansk cirkusartist och ett lettiskt hembiträde. Det är svenskt.(Statsminister Fredrik Reinfeldt i sitt tal torsdagen den 27 augusti 2009 på Moderata samlingspartiets arbetsstämma i Västerås mellan den 27 och den 30 augusti 2009. Citerat i en huvudledare i oberoende liberala Göteborgs-Posten.)
So what? Min farfarsfar kom till Sverige från Tyskland. Ursprungligen kom min släkt (på fädernet) från Frankrike, som de lämnade i samband med franska revolutionen för att bosätta sig i Tyskland under ett antal generationer. Min farmor hade tysk bakgrund. Min morfar var jude. Men än sedan då? Jag är lika svensk för det. Man är inte svensk för att man är av en viss genetisk härkomst. Så enkelt är det inte. Det var sådana tanker som Hitler hade, men jag har föga gemensamt med Hitler, vilket klart torde framgå av mängder av artiklar på min hemsida och blogg. Man är svensk för att man identifierar sig med Sverige som land och med den svenska kulturen. Man är svensk för att man är lojal mot Sverige och vill vara en del av Sverige. Somaliska invandrare, arabiska invandrare har, med få undantag, sin lojalitet mot islam i första hand. De kommer från en helt annan kultur och kan inte relatera till den svenska kulturen. Jag säger inte att det är deras fel, men de passar inte in här helt enkelt. Och speciellt inte om de kräver att vi skall ändra oss efter deras kultur. Vi skall inte alls ändra oss. Det är de som skall ändra sig, om de vill stanna kvar här. When in Rome be a Roman candle, som man brukar säga.
Det Reinfeldt och Olofsson säger ovan (Olofsson var en potentiell svensk statsminister och Reinfeldt är statsminister) är som jag ser det rena rama landsförräderiet, och det förvånar mig att inte svenska folket går i taket. Om en politiker på 1800-talet hade sagt något sådant hade vederbörande anklagats för landsförräderi, fråntagits sitt svenska medborgarskap och utvisats som statslös på livstid. Idag får en sådan person i stället leda vårt land, utan att någon reagerar.
Jag hittade på nätet en kort uppsats, som Vilhelm Moberg (en medlem av den verkliga kultureliten – en man som vågade skriva det ingen annan vågade skriva och vars verk berört oräkneliga människor i hjärtat, jag tänker t ex på hans romaner om USA-emigranterna Karl-Oskar och Kristina). Titeln är ”Svensk strävan”. Uppsatsen skrevs under Andra Världskriget. Moberg, som från början var pacifist, ändrade sig när han såg vilken fara (nazisterna) som hotade Sverige och att denna fara knappast skulle låta sig bevekas av att svenska folket lade ner sina vapen. Därför gick han med i lokalförsvaret, som det hette då. I sin uppsats försöker Moberg på ett fåtal rader fånga in den svenska kulturen. Jag tycker han lyckas väldigt bra (mycket bättre än vad jag själv skulle kunna göra). Jag ber dig att verkligen läsa det Moberg skriver (klicka här).
Låt mig avsluta mitt gisslande av kulturdräggen/Godhetskören med ett inlägg från Nasrin Sjögrens blogg. Sjögren är svensk-perser och såvitt jag kan förstå katolik. Hon har vuxit upp i en islamsk miljö och sett helvetet på nära håll. Sjögren skriver krönikor och föreläser och debatterar. Kulturdräggens eftergivenhet för den islamska kulturen väcker hennes avsky och vrede. En titel på hennes facebooksida är:
Det verkar visst krävas att man är invandrare för att bli lyssnad till i invandringsdebatten i Sverige. Dags att starta föreningen ”Invandrare för ett västerländskt Sverige”, kanske?Det antyder ju lite grand var hon står. Jag hoppas mina läsare förstår att när jag kritiserar vissa invandrargrupper så generaliserar jag. Det finns tack och lov fler sådana som Nasrin Sjögren. Sjögren är enligt min mening mer svensk än både Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson.
Är fullkomligt rasande!
Får regelrätta flashbacks från uppväxten. Mamma som slogs blodig. Hennes apatiska blick, helt tömd på drömmar och livslust. Förnedringen i att tvingas bära slöja som litet barn. Skräcken för att själv få stryk eller bli kidnappad och bortgift mot min vilja. Hoten om att pappa skulle ta mig ur skolan i mellanstadiet, för att jag var alltför försvenskad. Hur jag fick nog som 13-åring och försökte ta livet av mig. Den muslimska äldre gubben som söp ner mig och våldtog mig när jag var 15 år. Och det monumentala sveket från en svensk vuxenvärld som hellre blundade för allting, gav mig en klapp på axeln med beröm om att "du är så stark, Nasrin. Det här fixar du!" För att sedan lämna mig i sticket så till den milda grad att den enda utväg jag såg var att bo på gatan och i knarkarkvartar, utan en krona på fickan.
Och det fortsätter! Det är tiotusentals olyckssyskon till mig som i detta nu tvingas genomlida samma helvete och värre ändå, för att naiva konflikträdda fredsskadade svenskar hellre dravlar om rasism, än står upp för att även vi som är födda i Mellanöstern och andra liknande kultur ska få leva på samma villkor och åtnjuta samma rättigheter som ni tar för givet [fetstil tillagt av Krister].
Skäms, kulturrelativister! Ni har blod på era händer. Er passivitet kostar människoliv!Det finns många invandrare som tycker ungefär som Nasrin Sjögren. De vill vara svenskar och vill tillhöra vårt land. De har kommit hit för den frihet och öppenhet som de trodde fanns här. Och så finner de ett samhälle som håller på att omfamna islam med öppna armar och tillåter muslimerna att förtrycka de före detta muslimer som är de verkliga flyktingarna. Dessa invandrare ser klart och tydligt hur korkade våra politiker och kulturdräggen är. Och de har svårt att förstå att människor kan vara så dumma i huvudet. Svensk-chilenaren Michael Alonzo skrev en gång i ett sammanhang följande:
Nu lämnar jag det förlovade landet [Sverige]. Jag lämnar ett skenheligt urblekt folk med j-vligt tomma ögon.Visserligen gjorde han inte slag i saken. Såvitt jag vet bor han fortfarande kvar här. Men man kan förstå vad han menar. Godhetskören är den ultimata formen av skenhelighet och av falskhet. Ett folk utan kultur, utan någonting att vara lojal mot (mer än sig själv), blir ett folk med tomma ögon. Zoombies.
