I artikeln fanns ett signalement på flickan, enligt följande:
Hon beskrivs som cirka 150 cm lång med smal kroppsbyggnad. Hon har svart långt hår och beskrivs som mörk i hyn [fetstil tillagt av Krister] och bar vid tillfället för försvinnandet blommiga tights och en silvrig/grå jacka.Det jag fäste mig vid var formuleringen ”…och beskrivs som mörk i hyn…”. Jag har aldrig hört något liknande i hela mitt liv. Man anar här hur den som skrivit artikeln, full av vånda, försökt navigera sig igenom den politiska korrekthetens alla blindskär, så att det vederbörande skriver inte skall uppfattas som rasistiskt eller invandrarfientligt, men ändå kan bidra till att flickan hittas. Den politiska korrektheten gör att människor tassar omkring som i en kolmörk källare full av ovärderligt Mingporslin på rangliga hyllor. Flickan ”beskrivs som mörk i hyn”. Vad betyder det? Är hon inte mörk i hyn, utan bara beskrivs som sådan? Om hon nu till exempel har afrikanskt ursprung, varför skriver man då inte ”Hon har svart långt hår och afrikanskt utseende”? En sådan här efterlysning syftar väl ändå i första hand till att flickan skall hittas, eller hur? Politisk korrekthet borde rimligtvis ha lägre prioritet än att flickan kommer till rätta. Om man skriver ”afrikanskt utseende”, eller ”indiskt utseende” eller något liknande, så skulle det vara mycket lättare att känna igen henne. Och det måste väl ändå vara syftet med ett efterlysa henne. Eller har jag måhända missuppfattat något?
Nu kanske någon invänder, ”Ja men det står ju också att ”Hon beskrivs som cirka 150 cm lång…”. Det är helt korrekt och egentligen också ganska anmärkningsvärt. Varför inte säga att hon är ca 150 cm lång? Det är ju helt tillåtet att säga så utan att man anses vara rasist eller nazist. Att säga att någon är mörk i hyn tycks dock vara mer kontroversiellt. Att bara använda uttrycket ”beskrivs som…” i samband med ”mörk i hyn” hade varit alltför uppenbart. Jag misstänker att den som skrivit ovanstående valt att använda ”beskrivs som” på två ställen för att den politiska korrektheten inte skall vara lika uppenbar. Förmodligen skulle man kunna skriva en doktorsavhandling om konsten att navigera i den politiska korrekthetens skärgård.
Nu kanske läsaren tycker att jag hänger upp mig på detaljer. Jag tycker inte det. Hade det handlat om ett signalement på en rånare, där uppgifterna byggde på offrets minnesbild, hade det möjligen varit befogat att skriva ”beskrivs (av rånoffret) som mörk i hyn”. Då handlar det ju om uppgifter som kan vara osäkra. Rånaren kan ju ha smort in sig med skokräm för att se afrikansk (eller liknande) ut. Offret, som kanske chockades svårt under rånet, kan ju också minnas fel. Etc. Men när det gäller den försvunna flickan handlar det om en flicka som försvunnit från sitt hem. Vare sig hon bodde hos adoptiv- eller fosterföräldrar eller sina biologiska föräldrar, så torde uppgiften om hudfärg vara mycket säker, för att inte säga 100-procentigt säker. Föräldrar och myndigheter måste rimligen veta hur flickan ser ut. Det måste dessutom finnas fotografier av flickan i hemmet och i skolan. Att då använda uttrycket ”beskrivs som mörk i hyn”, avslöjar att det handlar om stor rädsla för att bli anklagad för rasism. Så fort man talar om hudfärg träder den politiska korrektheten in. I den politiskt korrekta verklighetsbeskrivningen finns det varken någon svensk kultur eller någon svensk mat. Inte heller finns det någon hudfärg.
I Sovjet var man rädd för att överhuvudtaget säga någonting. Det kunde ju missuppfattas och då hamnade man i Gulag. Samma rädsla att råka säga fel finns i dagens Sverige. Man hamnar visserligen inte i Gulag, men i den svenska motsvarigheten; massmediedrev (Sveriges motsvarighet till KGB), utfrysning från det offentliga rummet, utfrysning från kollegor och ”vänner” och kanske till och med förlust av sitt arbete (Sveriges motsvarighet till Gulag).
Varför skall detta med hudfärg vara så känsligt? Jag skäms inte över att vara vit europé. Varför skulle en person med mörk eller svart hudfärg skämmas för sin hudfärg? Man har den hudfärg man har och så är det med det. Jag kan inte se något problem med att ange hudfärg och liknande i signalement på samma sätt som man anger ögonfärg och hårfärg. Hudfärg är en del av hur en människa ser ut, eller hur? Signalementets uppgift är att beskriva en persons utseende för att underlätta återfinnandet av vederbörande, vare sig det handlar om en försvunnen person eller en efterspanad brottsling. Ju bättre och mer detaljerad beskrivningen är, desto större måste rimligen sannolikheten vara för att den efterlyste hittas.
På vad sätt skulle det vara kränkande att säga att en person har afrikanskt utseende eller har mörk eller svart hudfärg? Det förutsätter ju att afrikaner och andra folk med mörk hudfärg skäms för sin hudfärg och inte vill att den skall nämnas (man blir ju inte kränkt när man pådyvlas egenskaper man är stolt över). Jag har svårt att tro att afrikaner etc skäms för sitt utseende (givetvis finns invandrare som hänger upp sig på detaljer – som t ex att man nu lyckats få Fazer att ändra namn och omslag på de klassiska Kinapuffarna, som tidigare hade en karikerad kines på omslaget – men den typen av invandrare tycker jag inte vi skall bry oss om, de är bara ute efter att visa sin makt eller för att jäklas med oss – jag skriver om detta här).
Det tycks alltså som att det är viktigare att vara politisk korrekt än att efterlysta personer kommer tillrätta. Att man inte vill berätta att vissa grupper av invandrare begår grova brott kan man möjligen förstå (om man har en viss agenda). Men varför skulle det vara kränkande att berätta att en försvunnen flicka med afrikanskt ursprung ser ut som om hon har afrikanskt ursprung? På vad sätt skulle det vara kränkande? Att gå som katten kring het gröt och inte våga säga att en afrikan ser ut som en afrikan eller att en asiat ser ut som en asiat, det är i själva verket rasism av högsta potens. Då insinuerar man ju indirekt, att afrikanskt och asiatiskt utseende är något att skämmas för (vilket jag inte anser). Godhetskören anklagar ofta sina meningsmotståndare för att vara rasister. För mig verkar som att Godhetskören är de verkliga rasisterna. Deras tolerans tycks förutsätta att alla i princip är lika, och därför skall tolereras. Det är en tolerans med förbehåll! Det är rasism maskerad till tolerans. Sann tolerans erkänner att individer, de två könen och genetiska/etniska folkgrupper kan vara och är olika, men att de ändå har samma människovärde och rättigheter etc (se en längre och mer ingående diskussion om detta viktiga ämne här).
Aftonbladets beskrivning av den försvunna flickan utgör ett tydligt exempel på hur fördummande den politiska korrektheten är. I Sovjet var alla livrädda för Partiet och vågade nästan inte säga någonting (det fanns angivare överallt). I Sverige tycks alla vara livrädda för Godhetskören och vågar nästan inte säga någonting. I båda fallen ledde detta till att Dumheten hamnade i högsätet. Sveriges kulturdrägg – Europas byfånar!
Självklart är det så att alla vittnesmål är osäkra och att man måste bedöma varje vittnesmål för sig och sedan se till helheten av alla vittnesmål (om det finns flera). Risken finns förstås att beskrivningen av flyktbilen eller rånaren eller våldtäktsmannen är helt felaktig på grund av att offret eller vittnet kan vara under så stor stress att man minns helt fel. Därför måste givetvis trovärdigheten i vittnesmål bedömas av polis och eventuellt psykologer. Detta gäller definitivt inte fallet med den försvunna 12-åriga flickan, eftersom hennes signalement inte bygger på vittnesuppgifter. Det finns många sådana liknande fall, t ex att man efterlyser en förrymd och kanske farlig brottsling eller mentalpatient. Där finns alltid tillgång till fotografier. Att publicera ett sådant foto ökar dramatiskt chansen att personen ifråga skall bli igenkänd och därmed gripen. Självklart måste allmänhetens säkerhet prioriteras framför en förrymd brottslings integritet, även om det framgår av utseende och namn att brottslingen är invandrare.
Vanliga poliser har en helt annan inställning till signalement än vad media har. Deras prioritet är att försvunna personer skall hittas och att bovar och banditer skall åka fast (det är ju polisens allt annat överskuggande uppgift). För någon månad sedan skedde ett inbrott i Trelleborg. Vad bovarna inte visste var att det fanns en övervakningskamera installerad i huset. Där kunde man se hur bovarna rotade igenom byrålådor etc. Man kunde också se att bovarna med all sannolikhet inte var etniska svenskar (de var inte maskerade så ansiktena syntes tydligt). Trelleborgspolisen valde att publicera dessa bilder på sin hemsida (hade polisen skickat bilderna till media hade dessa givetvis blivit pixlade och då hade de ändå inte tjänat något syfte). Polisen kritiserades för detta. Bl a så utbröt en veritabel Twitterstorm, där medlemmar i Godhetskören ylade i raseri för att man visade bilder på tjuvarna (men hade tjuvarna varit etniska svenskar hade ingen brytt sig om publiceringen). Tack och lov så struntade polisen den här gången i kritiken (vid flera andra, liknande tillfällen har polisen tyvärr vikt sig och tagit bort bilderna och sedan bett om förlåtelse – mea culpa, mea maxima culpa). Underbart! Tänk att någon i vårt ynkliga land vågar stå för någonting! Det är nästan så att man inte tror att det är sant. Närpolischef Sven-Inge Nilsson sade med anledning av bilderna, ”Vi vill ha allmänhetens hjälp att identifiera tjuvarna. Med tanke på hur de burit sig åt skulle det verkligen vara skönt att få sätta dit dem. Tar man sig in i en annan människas privata sfär och stoppar nävarna i någons byrålåda får man skylla sig själv.” Jag skulle tro att de flesta i Sverige helt ställer upp på närpolischefens resonemang (utom möjligen Godhetskören och bovarna själva förstås). Vid publiceringen av bilderna stödde sig Trelleborgspolisen på nya regler som trädde i kraft den 1 mars i år. Dessa slår fast när och hur bilder på en misstänkt person får publiceras. För övrigt kan jag nämna att antalet inbrott nästan har fördubblats på Söderslätt jämfört med samma period 2011 – läsaren kan ju försöka räkna ut vad denna fördubbling beror på.
Den 11/8 kunde man i Sydsvenskan läsa en artikel med rubriken ”Två greps efter nätpublicering”. Artikeln handlade om det inbrott jag precis diskuterat. Där skriver man ”Gripandet är en följd av att polisen tidigare publicerat bilder från övervakningskameror av misstänkta gärningsmän på Internet”. Godhetskören är säkert upprörd över detta fruktansvärda odemokratiska övergrepp mot ”förtryckta invandrare”, vilket jag tolkar som att de hellre låter bovar gå fria (speciellt om de är invandrare och liknande) än att svenska folket får reda på att vissa invandrargrupper etc begår brott i betydligt högre omfattning än etniska svenskar. Jag kan tipsa Godhetskören att det vet redan svenska folket. Bilderna fyllde i alla fall sitt syfte och bovarna åkte fast. Underbart! Jag tycker inte ett dugg synd om dem.
Man kan undra varför massmediedrevet inte gick igång mot Trelleborgspolisen med anledning av de publicerade bilderna på gärningsmän med uppenbar utländsk bakgrund (Twitterstormen dog dessutom ut ganska fort). Ja dels beror det nog på de nya riktlinjerna som polisen har, och som stödde publicerandet av bilderna. Dessutom insåg antagligen journalisterna att den stora allmänheten fullt ut stödde publicerandet. Här kunde man ju inte heller bortförklara bilderna med att de visade oskyldiga personer som råkat gå förbi. Bara en idiot skulle tro på en sådan bortförklaring (efter att ha sett bilderna). Men framför allt berodde det nog på att Närpolischef Sven-Inge Nilsson inte backade, utan bara lugnt förklarade att om man står med nävarna i någon annans byrålåda, ja då har man förverkat sin rätt till integritet. Mycket av medias makt beror på att människor är så fega och omedelbart gör en pudel när drevet börjar röra på sig. Men om någon står där, stirrar journalisterna i ögonen, inte skäms ett dugg, och helt enkelt säger sanningen, ja då är det svårt för drevet att få någon riktig fart. Journalisterna inser att den här personen kanske får allmänhetens sympati (eftersom han säger det nästan alla tycker och dessutom står för det) och att folks vrede då kommer att riktas mot media i stället. Och då backar man.
Mediadrev har stora likheter med mobbning. För att mobbaren skall ha framgång måste mobboffret på något sätt ställa upp på mobbarens världsbild (t ex skämmas över att man har omoderna jeans eller utstående öron). Om det tilltänkta offret inte skäms för sina utstående öron, och kanske till och med kallar sig själv för ”vingmuttern”, ja då är mobbaren chanslös. På samma sätt fungerar mediadrevet bara på den som ställer upp på medias förvridna världsbild, dvs inordnar sig under den politiska korrekthetens slavpiska.
Tidigare i Sverige angavs tydliga uppgifter när det gällde en efterlysts utseende. Även fotografier publicerades. På den tiden hade svenska polisen en mycket, mycket högre uppklarningsprocent av brott än vad man har idag, dvs polisarbetet fungerade tydligen bra på den tiden. Då kan man naturligtvis invända att Sverige var ett mer idylliskt land för 50 år sedan och att det därför var lättare för polisen att klara upp brott (fast det kan ju å andra sidan tas som indirekt kritik av massinvandringen till vårt land – det är inte lätt för Godhetskören, hur de än krumbuktar sig så får de problem). Men den invändningen håller inte heller. I USA (och många, många andra länder) använder man alltid rasbeskrivningar (caucasian, black, latino etc – caucasian betecknar här den vita rasen) vid efterlysningar. Och jag tror inte att man skulle göra det om man inte ansåg att det ökade chansen att få tag på den efterlyste.
I en tidigare blogg berättade jag om den somaliske 16-åring som i november förra året släpade iväg en 10-årig flicka från en lekplats in i ett skogsparti och sedan våldtog henne på grövsta sätt, både vaginalt och analt och oralt. Det hela utspelade sig i Köpenhamn.
Polisen larmades av en lekkamrat till flickan, men gärningsmannen lyckades undkomma. Givetvis efterlystes han (både offret och lekkamraten kunde lämna detaljerade signalement). Även i Sverige efterlystes gärningsmannen (det är ju lätt att ta sig över sundet). I Danmark stack man inte under stol med gärningsmannens somaliska etnicitet (den är ju synnerligen viktig om man verkligen vill gripa honom) men i det signalement som gavs i Sverige hade allt sådant tagits bort.
Även om nu 10-åringen överlevde är sannolikheten stor att hon fått sitt liv förstört. Det är inte ovanligt att ett barn som råkar ut för sådant här tar sitt liv några år senare. Det som hänt kommer under alla förhållanden att påverka flickans relationer med män för all framtid. Har hon tur och träffar rätt man, kanske hon kan leva ett något så när bra liv, men sannolikheten är stor att hon aldrig kommer att kunna leva ett normalt liv. Ändå är det tydligen viktigare för den svenska Godhetskören att undanhålla för allmänheten att gärningsmannen är av afrikansk härkomst än att gripa vederbörande.
Gärningsmannen, som dessutom tidigare gjort ett grovt våldtäktsförsök, har erkänt inför överväldigande teknisk bevisning, plus de två flickornas vittnesmål, och av domstolen fällts för det han gjort. Dom har i skrivande stund ännu inte fallit.
Efter gripandet försvarades den nu fällde somaliern, kallad A.O.M, av en dansk somalisk stödförening. Summa summarum av försvaret, som publicerades på stödföreningens blogg, var att det är danska flickors och deras föräldrars fel om flickorna blir våldtagna (när det gäller 17-åriga flickor som frivilligt följer med 5 okända män upp i en lägenhet mitt i natten kan man ju möjligen ha vissa funderingar åt det hållet, men inte när det gäller 10-åriga flickor i en lekpark – dessutom kan aldrig våldtäkt ursäktas hur naivt och korkat än offret betett sig). Man hävdade också att A.O.M var oskyldig och att han var hemma hos sin mamma när våldtäkten skedde.
Efter hans erkännande har denna blogg tagits bort, men fanns kvar några veckor, cachad på Google. Men nu är även cachen borta.
På Avpixlat kan man dock läsa utdrag ur bloggen, där man bl a skrev:
Det är en lögn att han har våldtagit henne på de tre ställena, för A.O.M var hemma, vilket hans mor kan intyga. Det är en lögn att han har tagit henne och gjort de sakerna med henne, walla [arabiskt kraftuttryck som betyder ungefär ”jag svär vid Gud”]!Här ser vi ett mycket typiskt exempel på kulturkollision. I viss mån kan jag hålla med muslimerna. Svenska och danska föräldrar har ingen skam i kroppen och alltför många accepterar att deras döttrar påbörjar ett sexualliv långt innan de borde göra detta (jag talar då om 12-årsåldern eller tidigare), vilket visas av flera undersökningar. Nu är det inte enbart föräldrarnas fel, eftersom hela samhället utövar ett enormt tryck på föräldrar att rätta in sig i ledet på alla plan (den senaste veckan har det varit diskussioner om de supersexiga barnkläder som just nu säljs på Hennes och på Lindex).
Danskarna låter sina döttrar gå omkring ensamma på gatorna.
De säger inte ”Täck dig! Flörta inte med män du möter.”
Och många danska flickor flörtar flitigt med somaliska och andra muslimska män.
De lockar männen till sig och drar därmed stor skam över sig, när dessa män tager jungfrurna och ligger med dem.
Många danskar låter frivilligt sina döttrars mödom brista, och döttrarna väljer själv att inlåta sig på att deras mödom skall brista.
Här ser vi åter kulturdräggen i aktion. En förhållandevis liten procent av Sveriges befolkning har genom skicklig manipulation och skrämselpropaganda lyckats skapa en sexualsyn som gör att många ungdomar idag mer lever som djur än som människor. Men, även om muslimerna med rätt kritiserar den skamlösa sexualsyn som är normen i länder som Sverige och Danmark, ger det dem ingen som helst rätt att våldta danska eller svenska flickor/kvinnor. De får acceptera att flickor visar sina ben och mycket mer än det på badstranden eller på gatan. De skall anpassa sig till vår kultur, eller också återvända till det land de kommer ifrån! Och som sagt, detta har inget med överfallet på den 10-åriga flickan att göra.
Det är just dessa kulturkollisioner som gör att jag anser att vi inte skall släppa in vissa invandrargrupper (jag talar då främst om muslimska invandrare), eftersom dessa inte kan eller vill anpassa sig till vår kultur (de får dessutom inte anpassa även om de skulle vilja – deras egna heliga skrifter förbjuder det). Detta kommer på sikt att åstadkomma ett stort lidande för alla parter. Dessa grupper skall vi i stället hjälpa (i den mån de behöver hjälp – en 18-årig somalier som kommer hit som ensamkommande flykting”barn” har betalat ca 100 000 kr för att ta sig hit – en sådan person är inte i något som helst behov av hjälp) i deras närområde. Där kostar det inte 2000-5000 kr/dygn att hjälpa en person, och då kan vi hjälpa mångdubbelt fler.
Det finns oräkneliga exempel på hur man mörkar brottslingars signalement i vårt land. I Sydsvenskan kunde man i februari 2012 läsa en artikeln med rubrik ”Diskriminerande mejl får kritik”:
Under den senaste tiden har Universitetets gemensamma säkerhetsfunktion skickat ut varningsmejl med beskrivningar på personer som man misstänker ligger bakom stölder på universitetsområdet. I ett av mejlen står det att den misstänkta personen har "utländskt utseende". I ett annat mejl uppges att en misstänkt har "indiskt utseende".Man tar sig för pannan. Jag förstår ingenting. Här vill man alltså uppmärksamma universitetets personal på att det har skett och sker stölder på området för att de skall vara extra vaksamma. På vad sätt skulle det vara kränkande att säga att bovarna har utländskt eller indiskt utseende (jag utgår då att detta är belagt på ett trovärdigt sätt)? Om de nu har sådant utseende så har de det. Det finns faktiskt sanningar som inte ens den politiska korrektheten rår på. Om man vet ungefär hur skurkarna ser ut, har man ju större möjlighet att hindra dem att begå nya stölder. Då kan man t ex utesluta 90-åriga blinda damer med rollator som promenerar omkring på universitetsområdet. Jag trodde att meningen med ett signalement var just att få fast gärningsmän och/eller förhindra nya brott.
– Båda två formuleringarna är direkt olämpliga, säger prorektor Ingalill Rahm Hallberg.
Att ange att de misstänkta har ett visst etniskt utseende (i det här fallet indiskt) implicerar inte att alla indier är brottsliga eller att indier är mer brottsliga än genomsnittsbefolkningen (det är de inte, tvärtom). Det talar bara om hur de misstänka personerna ser ut (brottslingar är individer). Punkt slut! Det är väl ingen som är så dum att han tror att det inte finns brottslingar i Indien. Jag ber att strax få återkomma till detta.
Ibland finns undantag. I Eskilstunakuriren kunde man den 27/6 2012 läsa en artikel med rubriken ”Polis vill ha hjälp att hitta våldtäktsmän”. Det handlade om två våldtäktsmän, och polisen upplevde det tydligen som så viktigt att dessa greps, att man för en gångs skull gick ut med tydliga signalement. De två misstänka våldtäktsmännen beskrevs på följande sätt:
Mellan 20 och 30 år gammal. Vältränad men normalt byggd. Talar svenska med brytning.Det framgår ju ganska tydligt att det i båda fallen handlade om icke-etniska svenskar och att åtminstone den senare hade arabiskt ursprung. Innan man går ut med ett så tydligt signalement har givetvis polisen bedömt hur trovärdiga vittnenas uppgifter är genom att väga dessa mot varandra. I vissa fall tar man också hjälp av vittnespsykologer. I ovanstående exempel har man tydligen bedömt vittnena som tillförlitliga.
Man med utländskt påbrå, Mellanösternutseende med mörkt hår och ihopväxta ögonbryn. Mellan 25 och 40 år, 180-190 centimeter lång. Normalt/kraftigt byggd. Mannen var vid gärningstillfället klädd i ljus tröja/skjorta och mörka byxor.
Jag skulle kunna fortsätta med att ge nästan oräkneliga exempel på hur man gör allt för att det inte skall framgå att misstänkta gärningsmän har arabiskt eller afrikanskt etc ursprung. Och hur polisen kritiseras när man någon enstaka gång anger etnicitet (att säga att någon har ”utländskt utseende” är givetvis meningslöst, det bidrar ju inte till någonting – skall ett signalement vara meningsfullt måste man skriva Mellanösternutseende, somalier, asiat etc).
Ärligt talat förstår jag inte problemet. Men, om det nu skulle vara så att vissa invandrargrupper är våldsamt överrepresenterade när det gäller våldsbrott och rån och våldtäkter, då har jag full förståelse för att Godhetskören gör allt för att allmänheten inte skall få reda på detta (då kanske svensken i gemen skulle bli betydligt mindre entusiastisk när det gäller massinvandringen av muslimer till vårt land). All statistik visar att t ex invandrare från Mellanöstern, Nordafrika och Somalia är groteskt överrepresenterade när det gäller grova våldsbrott (det handlar om hundratals procent!). Dansk statistik visar att våldsbrottsligheten inom dessa grupper är nästan tre gånger större än genomsnittet (i proportion). Asiatiska invandrare i Danmark begår däremot endast en tredjedel så många våldsbrott som genomsnittet (för källa klicka här – artikeln är mycket lång så sök på ordet ”Plovsing” så kommer du direkt till det avsedda stället). Och förmodligen också Norge, även om jag inte har några siffror därifrån. Däremot vet jag att alla överfallsvåldtäkter i Oslo de senaste åren, med känd gärningsman, har begåtts av invandrare. Detta har norska polisen gått ut med, vilket jag diskuterar i tidigare bloggar (i en kommande artikel kommer jag att redovisa en del intressant statistik när det gäller våldtäkter och personrån).
Om etniciteten skulle framgå när media berättar om våldtäkter, personrån etc är jag övertygad om att svenska folket skulle bli mindre benägna att ta emot vissa invandrargrupper. Att för svenska folket mörka det faktum att vissa invandrargrupper är våldsamt överrepresenterade när det gäller våldtäkter, misshandel och personrån är rent bedrägeri. Vare sig Godhetskören eller Sveriges politiker är svenska folkets Herrar. Politikerna är svenska folkets tjänare och skall bara utföra vad det svenska folket beordrar dem att göra. Det är därför media är förpliktigade att rapportera sanningen och inte ljuga och därmed manipulera svenska folket (att underlåta att berätta vissa saker är lika mycket lögn som att komma med direkta lögner). I det senare fallet åsidosätter man demokratins grundprinciper och reducerar svensk demokrati till samma parodiska nivå som forna Sovjetunionens. Svenska folket måste kunna rösta utifrån att de har korrekt information om allt som sker. Och det inkluderar invandrares brottslighet! Det är ju bara då man på ett meningsfullt sätt kan bedöma vilket parti man vill skall styra vårt land.
Och Godhetskören, de skall bara hålla käften. Och i varje fall skall de inte genom manipulation och bedrägeri skaffa sig ett inflytande över Sveriges framtid som inte på något sätt avspeglar deras lilla procent av svenska folket. Godhetskören verkar fungera ungefär som muslimerna. Även om de bara utgör några få procent kräver de att få bestämma till 100 procent.
Om nu vissa invandrargrupper begår en stor del av våldtäkterna i vårt land, så tycker jag inte att dessa grupper skall vara välkomna här. Men så kan man väl inte säga? Det betyder ju att de skötsamma inom dessa grupper får lida för vad de misskötsamma gör. Javisst, men det finns ingen annan möjlighet. Det är inte det minsta anmärkningsvärt att bara vissa grupper är välkomna till ett visst land. USA, Australien, Nya Zeeland etc har tillämpat detta de senaste 100 åren (att sedan det väller in illegala invandrare i USA är en annan historia). De invandrargrupper som tackar för att de får komma hit (och blir försörjda och får ta hit sina anhöriga och får utbildning etc) genom att begå grova brott i vårt land, skall inte vara välkomna här. Vill vi hjälpa dessa grupper skall vi göra detta i närområdet. Då kommer vi att hjälpa rätt personer dessutom. Som det är nu hjälper vi de som kunnat skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig hit. Många svenskar skulle ha svårt att få ihop en sådan summa och för en somalier är det omöjligt (hur kommer det sig att ingen frågar sig varifrån de får sina pengar – ingen ställer sig den frågan). Dessa enterprenörinvandrare klarar sig säkert bra själva. Verklig hjälp innebär att hjälpa de som ingenting har, inte att låta lycksökare komma hit och ta för sig av vårt välstånd utan att ens vara tacksamma (jag vet att det finns invandrare som är tacksamma och de är hjärtligt välkomna att stanna här, men det är inte dem jag talar om just nu).
De vi skall ta emot i vårt land skall i första hand, förutom arbetskraftsinvandrare, vara de som flyr från förföljelse, dvs som är verkliga flyktingar. De skall kunna få en fristad i vårt land (under förutsättning att de lyder svensk lag och anpassar sig till Sverige – sedan kan de äta hur mycket kebab de vill). Irakier och iranier som inte är muslimer (kristna eller ateister) och som kommer hit är oftast verkliga flyktingar. I Irak och Iran är dessa grupper ständigt hotade av muslimerna. Däremot kan jag inte se varför vi skall ta emot muslimer som flyr från muslimska länder. Många av dessa flyktingar är i själva verket terrorister som försökt få regimen i sina länder att falla och sedan måste fly. De kanske flyr för att de dödat dussintals människor där. Varför skall vi ta emot dem? Och muslimer som flyr från kristna länder skall vi definitivt inte ta emot. De har ingen anledning att fly. Muslimer mördar kristna i tiotusental varje månad (långt över hundra tusen kristna dör varje år martyrdöden – de flesta mördas i muslimländer och Nordkorea), medan kristna aldrig mördar muslimer (annat än i självförsvar).
Under alla förhållanden, även om vi nu inte totalt stoppar muslimsk invandring (vilket på sikt kommer att leda till att Sverige blir ett muslimskt land – men är det så svenska folket vill ha det – so be it), så anser jag att de invandrare som begår brott efter att de kommit till Sverige, omedelbart skall utvisas. Inget skäl skall kunna hindra detta. Egentligen skulle det inte behövas någon egentlig rättegång så länge skulden är säkert fastställd. Det spelar ingen roll om de riskerar stränga straff i sitt eget land. De får skylla sig själva. Är det så dumma att de våldtar eller rånar i vårt land, som tagit emot dem med öppna armar, så uppvisar de en så avgrundslik otacksamhet att det inte finns någon som helst anledning att låta dem stanna kvar här, oavsett vad som väntar dem i deras hemländer. Det skulle de ha tänkt på innan de våldtog eller rånade.
Barmhärtighet och kärlek innebär inte att vi skall förstöra vårt land. Barmhärtighet är att hjälpa de som verkligen behöver hjälp, inte de som iskallt utnyttjar svenska folkets välvilja och naivitet. Och framför allt innebär inte barmhärtighet att äventyra Sveriges framtid. Den dag islam har makten i Sverige kommer vi inte hjälpa någon!!!!!! Hur kan jag säga så? Tja, vid tsunamin 2004 skänkte Norge och Holland, var och en ensamma, mer pengar än hela islamvärlden tillsammans (trots att merparten av de som dog var muslimer). Barmhärtighet och kärlek dominerar knappast inom religionen islam. Det tycks finnas ett allvarligt systemfel i islam. Och det hjälper inte hur mycket mullorna än talar om islams barmhärtighet och fridsamhet och kärlek, när verkligheten visar något helt annat.
