Ja, så var operationen i höger njure klar. Precis som i andra njuren så handlade det om en jättestor njursten (nästan som ett ägg). Operationen genomfördes med titthålsteknik och man fick ut nästan allt. Jag har nu en så kallad nefropyelostomikateter genom ryggen in i njuren. Den skall användas om några veckor för att pumpa ett lösningsmedel genom njuren (Renasidin), som löser upp de resterande stenfragmenten. Så det finns hopp om livet.
Nåja, låt oss inte orda mer om detta. Man blir ju ganska sänkt efter operationer men den här gången mår jag mycket bättre redan efter en dryg vecka. Den förra operationen var en gammaldags, hederlig operation med ett drygt 3 dm långt snitt och därmed lite längre konvalescens.
När man är sjuk blir man så snäll, antagligen beroende på låga halter av testosteron och adrenalin. Men nu känner jag hur dessa hormoner åter börjar flöda genom mina ådror och jag känner åter kraft och vilja att ge mig in i debatten.
Den här gången tänkte jag helt kort kommentera lite om dagens yttrandefrihetsklimat. Den 13 mars 2013 rapporterade NRK (Norsk RiksKringkasting, dvs Norges motsvarighet till Sveriges Radio) att en internordisk, feministisk expertgrupp nu vill göra ”antifeministisk trakassering” straffbar. Vad menar man då med trakassering? Ja det tycks som att även skarp kritik av feminismen räknas dit. I en artikel på NRK:s hemsida skriver man att antifeminism inkluderar motstånd mot feminism och jämlikhet, önskan att återskapa en hierarkisk samhällsordning där heterofila män är privilegierade samt slutligen motstånd gentemot arbetet mot diskriminering på grund av kön, sexuell läggning och ras. Får expertgruppen igenom sin vilja kommer således vissa åsikter inte att tillåtas i det offentliga rummet. Frågan är om detta gynnar misshandlade och förtryckta kvinnor (och grupper)?! Eller kvinnors jämställdhet. Jag tror inte det. Snarare tvärtom. Och dessutom, utan en fri debatt – ingen demokrati!
I norska tidningen Dagbladet kommenterar man expertgruppens slutsatser i en ledare med rubrik ”Censur av feministkritik – Är du kritisk till feminismen? Då hatar du kvinnor, hotar vår demokrati och måste tvingas till tystnad. 25 nordiska experter har talat.”
Jag har ju i tidigare bloggar och artiklar diskuterat den moderna Västvärldens skakiga och synnerligen oroväckande syn på demokrati och yttrandefrihet. Expertgruppens förslag ligger helt i linje med Sveriges Radios, SVT:s, Aftonbladets, kulturelitens etc definition av yttrande- och åsiktsfrihet. Just talas det väldigt mycket om s k hatbrott. Varje form av kritik mot rådande konsensus (det som Godhetskören bestämt varande politiskt korrekt just nu) räknas idag som hatbrott. Både Reinfeldt (Sveriges motsvarighet till statsminister) och Stoltenberg (Norges motsvarighet till statsminister) har aviserat kommande lagstiftning när det gäller hatbrott och speciellt då sådana på Internet.
Och visst finns många dumma och hatiska uttalanden på nätet. Det tycks som att alltför många diskussionstrådar urartar till ren pajkastning. Det finns till och med en ”lag” som postulerar detta (har glömt bort vad den heter). Till och med diskussionstrådar i flygsimulatorsammanhang degenererar inte så sällan till rena orgier i invektiv och hatiska uttalanden. Huvudorsaken till detta är antagligen Internets anonymitet. På samma sätt kan anonymiteten hos en pöbelhop få ”normala” människor att begå de mest ofattbara grymheter mot en grupp som avhumaniserats.
Jag får då och då riktiga, saftiga hatmail från människor som retat upp sig till vansinne på vad jag skriver i vissa artiklar. Det positiva är att de uppenbarligen förstått vad jag skriver och bryr sig. Mailen består ibland av långa kedjor med svordomar och förklenande omdömen om mig som person. Jag brukar även svara på den typen av mail. Jag kanske svarar skarpt och rekommenderar vederbörande att kanske utöka sitt ordförråd lite grand, men ändå. Jag svarar. Oftast får jag då ett nytt mail, med en helt annan och betydligt ödmjukare ton. ”Ojdå, jag trodde inte du skulle svara! Ja, jag tog kanske i lite väl mycket i mitt förra mail…”. Ibland leder detta till en riktigt konstruktiv diskussion. Men det är ju så när man sitter där ensam och läser något man inte gillar. Anonymiteten gör att man vågar skriva ner tankar man normalt inte skulle uttrycka ens för sina närmaste. När man så får ett svar, upptäcker man att det finns en människa i andra ändan och då handlar det plötsligt om en individ som man måste förhålla sig till. Och att denna individ ens brydde sig om att svara är ju trots allt positivt.
Det vore utan tvekan ett steg framåt om man kunde få en mer meningsfull debatt utan hat och okvädingsord, där argument möter varandra utan att man nedvärderar den andre som person. Å andra sidan, när varje invändning mot de etablerade åsikterna kallas hat, ja då hotas yttrandefriheten av eventuell lagstiftning mot hatbrott. Då använder man lagstiftning för att tysta all kritik, all meningsfull debatt och det spektrum av fria åsikter som trots allt för samhället framåt. Och då har lagen inte längre till primärt syfte att skydda människor mot hat, utan att hindra "fel" åsikter att komma till tals.
En av medlemmarna i den mordiska, förlåt jag menar nordiska, expertgruppen som nämns ovan var den svenska feministen och författaren Maria Sveland. Samma person som under en tv-debatt för inte så länge sedan skrek okvädingsord åt Janne Josefsson (programledare för Uppdrag Granskning). När man själv är skarp i debatten är detta berättigad ilska medan motståndaren som framför motsvarande skarpa argument beskylls för att vara full av hat.
Ett annat bra exempel på asymmetrin är Katarina Mazetti som januari 2013 i ICA-Kuriren skrev en artikel, där hon menade att det är svårt att hitta ”en riktig svensk” i Sverige. Där förde hon fram de gamla vanliga politiskt korrekta påståendena att det inte finns några etniska svenskar och ingen svensk kultur etc. Och visst, hon har all rätt att föra fram sådana åsikter, även om de är tröttsamt tjatiga (och dessutom felaktiga). Detta ledde givetvis till en debatt. I artikeln skriver Mazetti, ”Om sådant här [dvs kritik mot Godhetskörens syn på Sverige och svenskhet] läser man ibland på internetsajten Avpixlat, en sajt som ger samma symtom som vinterkräksjukan.” Och visst, självklart har hon rätt att tycka som hon tycker och skriva som hon skriver när det gäller Avpixlat. Men det att likna Avpixlat (och därmed de hundratusentals personer som läser på Avpixlat) vid ”vinterkräksjuka” kan nog räknas som ganska kränkande.
Mazetti antyder således att de människor som är djupt oroade över de framtida konsekvenserna av den muslimska massinströmningen in i Sverige är att likna vid spyor. Och återigen – självklart har hon rätt att formulera sig så skarpt om hon vill. Så långt har jag inga invändningar – bortsett som sagt från att jag inte håller med henne i sak. Men, och nu kommer vi till men; genom att likna sina åsiktsmotståndare vid vinterkräksjuka (även om det är Avpixlat hon liknar vid denna sjukdom, kommer detta indirekt också att gälla för läsarna på denna sajt), fick hon givetvis mängder av skarpa motargument. En del av dem gick kanske över gränsen, men den som ger sig in i leken får leken tåla, som man brukar säga. Man kan inte vräka ur sig hur kränkande tillmälen som helst och sedan, när man får svar på tal, börja klaga på alla hatmail och hatinlägg man får. Det var ju Mazetti själv som startade hatkedjan så att säga.
På min hemsida har jag en lång artikel, där jag försöker definiera begreppet ondska. En av de saker som kännetecknar ondskan är just att ondskans företrädare tar sig rätten att vräka ur sig precis vad som helst om sina motståndare, men själv inte tål den minsta kritik och invändning. Då trycker man på larmknappen och ropar ”hatbrott, kränkning, rasism etc”.
Att som ”expertgruppen” jag talar om i föreliggande artikel, kräva att i princip all skarp kritik av feminismen skall bli olaglig, visar på ondskans syn på demokrati och yttrandefrihet. Feminismen har uppenbarligen samma syn på demokrati och yttrandefrihet som vad Adolf Hitler och Josef Stalin hade (att feministerna sedan inte har samma världsbild som dessa två diktatorer är en annan historia, som inte har med yttrandefrihet att göra). Jämlikhet (mellan könen) är en sak (definierad som; lika lön för lika arbete, möjlighet att arbeta inom alla yrken man klarar av etc – oberoende av kön, ras etc, etc). Dagens extrema feminism, som inte tål mothugg eller kritik, är något helt annat. Genom sin nära koppling till den marxistiska världsbilden visar man att det handlar om ideologi och inte rättvisa. Feminismens nästan totala avsaknad av kritik mot islams kvinnosyn visar ytterligare på vad det handlar om. Ondska – och inget annat! Dvs extremfeminismen måste räknas in i skaran av onda ideologier och religiösa system – nazismen, marxismen, islamismen (som egentligen är en form av nazism), vulgärkapitalismen etc – vilka förpestat och förpestar livet för individer och samhällen och som enbart utgör destruktiva krafter. Samtliga av dessa ideologier avskyr verklig demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet, och menar att endast de som har de rätta åsikterna har rätt att delta i det politiska spelet och i den allmänna debatten (sedan är man kanske inte helt ense om vad som är de rätta åsikterna).
