söndag 5 maj 2013

Elefantsjuka

En av mina läsare tipsade mig om en mycket välskriven och relevant artikel i tidskriften Affärsvärlden av den 23/4 2013. Erik Hörstadius gör här en skarpsynt analys av invandringsdebatten (eller snarare frånvaron av verklig debatt rörande detta viktiga, och för Sverige så ödesdigra, ämne) samt redovisar en del intressanta fakta i ämnet. Artikeln kan läsas här. Tänk att det finns en svensk tidskrift som vågar publicera en sådan här artikel!

I artikeln, som har rubriken "Elefantsjukan", nämns att enligt SSB (Statistisk Sentralbyrå), vilket är Norges motsvarighet till SCB (Statistiska Centralbyrån), så genererar varje utomeuropeisk invandrare (dvs varje individ), bl a på grund av lågt arbetskraftsdeltagande, under sin livstid en nettokostnad (livnettokostnad) av 4,1 miljoner norska kronor (NOK), dvs ca 4,6 miljoner svenska kronor (SEK). Det verkar rimligt att anta att motsvarande kostnader i Sverige ligger på samma nivå. Ja förmodligen betydligt högre med tanke på att Sverige har mer än dubbelt så stor relativ arbetslöshet som Norge. Läs mer om detta här.

Behöver jag påpeka att Statistiska Centralbyrån i Sverige givetvis är strängt förbjudna att syssla med den här typen av statistiska analyser? Nej, det behöver jag knappast!

Under de senaste 10 åren har ca 830 000 personer fått uppehållstillstånd i Sverige. Om vi antar att knappt hälften av dessa (400 000) kommer från utomeuropeiska länder och att livnettokostnaden i Sverige (med tanke på den relativt sett högre arbetslösheten i vårt land jämfört med Norge) är ca 5 miljoner kr (SEK), blir totalkostnaden för dessa nyanlända "kassakor" (enligt Godhetskören) 400 000 x 5 miljoner kr, vilket blir 2 000 000 000 000 kr, eller kortare skrivet 2 biljoner kr! Med andra ord utgör de utomeuropeiska invandrarna allt annat än kassakor, den saken är klar (i en artikel nyligen i Aftonbladet anges svenska folkets sammanlagda bolåneskulder till ca 2,2 biljoner kr, dvs samma storleksordning som vad de utomeuropeiska invandrarna kostar under en tioårsperiod).

Detta är således vad de utomeuropeiska invandrarna som kommit in i Sverige de senaste 10 åren kommer att kosta svenska folket under sin livstid. De som kommer hit är ju i olika åldrar och om vi slår ut livskostnaden på 50 år (ett rimligt medelvärde för deras livstid i vårt land) blir årskostnaden för de som kommit hit de senaste 10 åren lika med 2 biljoner delat med 50, dvs 40 miljarder kr (ungefär lika med Sveriges totala försvarskostnad). Och då talar jag som sagt bara om de som kommit hit de senaste 10 åren. Invandringen till Sverige ökar snabbt och de ekonomiska konsekvenserna av detta kommer knappast att bli mindre kännbara i framtiden.

Givetvis är de siffror jag anför uppskattningar, men förmodligen är de av rätt storleksordning. Jag utgår från att SSB gjort sina beräkningar enligt konstens alla regler och att därför siffran 5 miljoner kr är relevant. Det finns ingen anledning att tro något annat.

Invandrare från t ex Asien försörjer sig oftast själva och bidrar positivt till svensk ekonomi. De som har svårast att få jobb är invandrare från Afghanistan, Somalia, Irak och liknande länder. 4/5 av de somaliska invandrarna är t ex analfabeter. Dessutom är dessa grupper groteskt överrepresenterade när det gäller grova brott (våldtäkt, rån, misshandel och liknande), medan de astiatiska invandrarna är betydligt mer laglydiga än genomsnittssvensken. Somalier, afghaner etc kommer från en helt annan kultur och har mycket svårt att anpassa sig till, och fungera i, vår kultur när det gäller att passa tider, att kunna ta emot kritik och ledning (speciellt när det gäller kvinnliga chefer) etc, etc. Dessutom saknar de nästan till 100 procent yrkeskunskaper som en svensk arbetsgivare är intresserad av. Skulle vi bara titta på invandrarna från Somalia etc, så skulle antagligen livsnettokostnaden per individ vara avsevärt högre än 5 miljoner kr (min gissning är att det handlar om minst det dubbla).

Om vi nu skall ta emot skaror av invandrare från länder som Somalia, Afghanistan etc, skall åtminstone våra politiker spela med öppna kort, och inte påstå att alla invandrargrupper bidrar positivt till vårt lands ekonomi. Svenska folket har rätt att veta sanningen om kostnaderna (och även om vissa invandrargruppers överrepresentation när det gäller brottslighet) så att de utifrån sanningen kan besluta sig för vilket parti de skall rösta på i nästa val. Våra politiker och våra media har ingen som helst rätt att mörka den svenska invandringspolitikens negativa konsekvenser.

Om nu svenska folket, utifrån korrekt information om invandringens kostnad och andra konsekvenser, trots allt i kommande val beslutar att vi skall fortsätta den invandringspolitik vi påbörjat, ja kanske till och med öka inströmningen, så har jag inga invändningar. I så fall har svenska folket beslutat detta i demokratisk ordning. Då visar man att man är beredd att drastiskt sänka sin egen levnadsstandard och livsstil för att låta människor från hela världen komma hit och bosätta sig här. Men en så dramatisk omdaning av vårt land, måste ske öppet och inte i smyg genom manipulation från media och våra folkvalda s k ledare.

Personligen tror jag visserligen att ett sådant beslut vore en ren katastrof för vårt land, och att svenska folket djupt kommer att ångra detta när de väl har facit i handen, men jag har ingen rätt att påtvinga min vilja på andra, så vad jag tycker kan vi egentligen lämna därhän. Det jag framför allt kritiserar i den här och andra artiklar är bristen på demokrati när det gäller Sveriges invandringspolitik. Den är definitivt inte förankrad i svenska folkets kunskap om fakta rörande invandringen och dess konsekvenser.

Ha en bra dag!