Eftersom jag inte skrivit på länge så hämnas jag nu genom ett extra långt inlägg.
I föregående del skrev jag att arbetslöshet och utanförskap i våra invandrartäta områden delvis är invandrarnas eget fel. Observera att jag skriver ”delvis”. Att t ex ungdomar från vissa invandrargrupper har svårt att få arbete i vårt land beror givetvis till stor del på att det generellt råder stor arbetslöshet bland ungdomar. Men problemet förstärks av att alltför många av dessa ungdomar, och framför allt gäller detta killarna, totalt struntar i sina studier under skoltiden och går ut med mycket dåliga betyg eller inga betyg alls. Dessutom ingår i den muslimska kulturen ett förakt för alla icke-muslimer (vilka jämförs med hundar eller lägre än hundar). Många muslimska ungdomar sänder på grund av detta ut helt fel signaler när de söker arbete. Det blir inte precis lättare att få ett jobb när man har helt fel attityd och retar upp den som skall anställa en.
Men, som jag säger, så finns ytterligare aspekter. Många av de invandrare, som upplever sig stå utanför det svenska samhället, kommer från kulturer som skiljer sig dramatiskt från den svenska kulturen. De har ett helt annat sätt att tänka och relatera till saker och ting. De har andra värderingar och en helt annan moral. Och en helt annan syn på demokrati, kvinnor, människovärde och jämlikhet. Plus att många av dem, speciellt de som kommer från länder som Somalia, är analfabeter (4/5 av de som idag kommer från Somalia är analfabeter – vilket jag diskuterat i tidigare bloggartiklar). De har i stort sett inga kunskaper som efterfrågas i dagens Sverige. Ett ytterligare problem är att många flyktingungdomar som kommer hit har varit med om fruktansvärda upplevelser i sina länder. De kanske sett sina föräldrar mördas, de kanske själva varit barnsoldater. En del av dem är så traumatiserade att de kan betraktas som ”tickande bomber”, som när som helt kan brisera. Ett samhälle fullt av sådana tickande bomber, som kanske dessutom upplever sig föraktade och utstötta, är ett otryggt samhälle.
Allt detta är givetvis tragiskt och komplext och jag säger inte att vi inte skall hjälpa människor. Tvärtom! Men vi skall hjälpa dem i närområdet. Där kostar det inte 2000-5000 kr/dygn utan där kan vi hjälpa kanske 100 gånger fler än vi hjälper idag. Då slipper vi dessutom de destruktiva kulturkollisioner som kommer att bli allt vanligare i vårt land, allt eftersom antalet invandrare från (framför allt) muslimska länder ökar.
Händelserna i Husby och en del andra ställen är en direkt konsekvens av att vi tagit emot för många flyktingar i vårt land (vi kan varken ge dem bostad eller arbete), och dessutom har vi tagit emot ett stort antal flyktingar från kulturer som inte passar in här. Ett land kan inte ta emot hur många flyktingar som helst. Det är ett faktum som ingen politisk korrekthet kan kan utplåna.
I SvD kunde man den 29/6 2012 läsa en ledare med rubrik ”Medborgarskapets värde bör inte tas för givet”, skriven av Fredrik Kärrholm. Denne skriver bl a:
I går blev det klart att papperslösa från och med nästa år ska få samma rätt till sjukvård som asylsökande. Efter många vändor kom regeringen och Miljöpartiet till sist överens. Det aktualiserar samtidigt frågan om innebörden av medborgarskap.Kärrholm säger precis vad jag själv säger i flera olika artiklar. Medborgarna i ett land måste ha någonting gemensamt som binder dem samman. Då kan ett land hålla ihop trots att där finns olika åsikter och värderingar. Ett land som är alltför splittrat kommer förr eller senare att falla sönder eller drabbas av inbördeskrig. Jag har svårt att tro att Godhetskören medvetet strävar efter något sådant (dessvärre är det, vare sig de vill det eller ej, precis dithän som deras manipulerande kommer att föra vårt land). På SR:s nyhetssida fanns den 15/6 2013 en artikel ”Färre flyktingar från Syrien väntas till Sverige”. Där säger Migrationsverkets omvärldschef Christer Zettergren;
------
Medborgarskapets betydelse ägnas dock inte många tankar i Sverige. Kanske för att vi tar nationen för given. Något som sannolikt är en viktig förklaring till att nationaldagen inte firas lika passionerat här som i andra länder. Sverige är en av Europas äldsta stater, och för de flesta svenskar är det en självklarhet att Sverige alltid har funnits och alltid kommer att finnas.
I Norge däremot – som blev självständigt först förra seklet och därefter ockuperat – tas inget för givet. Där firas 17:e maj varje år med buller och bång. Ändock finns även i Sverige en nationell gemenskap.
De rättigheter som är exklusiva för svenska medborgare, jämfört med icke-medborgare med permanent uppehållstillstånd, är i praktiken fyra: skydd mot landsförvisning, svenskt pass, möjligheten att inneha vissa uppdrag och tjänster (till exempel minister eller polis) samt rösträtt i riksdagsvalet.
------
Ändå har det framförts förslag på att ytterligare utjämna skillnaderna mellan medborgare och icke-medborgare. Det riskerar dock att urholka medborgarskapets värde och försvaga den nationella gemenskapen. En gemenskap som inte bara formas av språk och värderingar, utan även av just de rättigheter och skyldigheter som följer medborgarskapet.
Processen för utrikesfödda att få ett eftertraktat medborgarskap fungerar inkluderande. Det har ett betydelsefullt symbolvärde som stärker känslan av gemenskap.
Denna nationella gemenskap är en viktig förutsättning för demokratin. Att vi respekterar valens utgång och politikernas beslut beror till stor del på känslan av att vi hör ihop och har mer gemensamt än att vi råkar vara på samma plats samtidigt.
Historien har också visat att demokrati har svårt att överleva utan nationella lojaliteter, som kan överbrygga politiska meningsskiljaktigheter. I detta spelar medborgarskapets särställning en viktig roll.
Grannländerna [han avser här Syriens grannländer] vittnar redan om att när man får så många på relativt kort tid in i sitt land som kanske har en annan etnisk bakgrund, en annan religion, så blir det destabiliserande för det landet [fetstil tillagt av mig], vilket också gör att det blir svårare att visa den solidaritet som man nu visat.Till och med en hög chef på Migrationsverket erkänner således att stora flyktingströmmar med annan etnisk bakgrund och religion kan vara destabiliserande för mottagarlandet och göra att medborgarna där blir mindre solidariska (och i förlängningen direkt invandrarfientliga). Det Zettergren säger är egentligen så självklart att det inte borde behöva sägas (men det är ändå intressant att det sägs – samtidigt som artikelförfattaren inte tycks dra några som helst konsekvenser av det Zettergren säger).
Det pratas mycket om de enorma pengar som Sverige påstås tjäna på invandringen. ”Rena kassakon” heter det. Vilket bara det är konstigt. Vi skall väl inte hjälpa människor bara för att vi tjänar på det? Så huruvida det är lönsamt eller ej borde inte ha någon betydelse. Det borde inte vara en faktor som nämns i debatten. Det mesta talar dessutom för att påståendet är en myt. I en tidigare artikel har jag nämnt att Norges Statistiska Byrå räknat fram att varje utomeuropeisk invandrare i Norge i snitt under sin livstid kostar landet ca 5 miljoner svenska kronor. Och plockar vi bort invandrarna från Sydostasien och Amerika (som säkert går med stor förtjänst), och bara tittar på invandrarna från MENA (Nordafrika, Mellanöstern, Somalia) etc så handlar det nog om den dubbla eller tredubbla summan i ren förlust. Eller kanske ännu mer. Så om vi nu skall fortsätta med vår nuvarande invandringspolitik borde vi åtminstone, i ärlighetens namn, erkänna att det är en dyr affär för svenska folket. Sedan kanske svenska folket tycker att vi har råd med detta. Men då skall alla fakta redovisas, så att svenska folket är fullt medvetet om de ekonomiska konsekvenserna av vår nuvarande invandringspolitik. Det är så det går till i en demokrati värd namnet!
Ovanstående får mig att tänka på vad Hans Bergström, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter, skrev i tidningen Sunt Förnuft nr 2, mars 2011:
Ju mindre du kan bidra med till det svenska samhället desto större chans att få stanna här. Inget annat land har, vad jag vet, en så självdestruktiv invandringspolitik.I den brittiska tidningen The Telegraph fanns den 3/7 2013 en artikel med rubrik ”Immigrants create overcrowding och fuel tensions, report finds (Rapport visar att invandrare skapar trångboddhet och ger näring åt motsättningar)”. Jag citerar från artikeln som bygger på en undersökning gjord av Home Office i England (Home Office är det departement som utfärdar pass och ansvarar för lag och ordning och även immigration och som dessutom gör statistik inom sina domäner):
Asylsökande, flyktingar och lågutbildade immigranter skapar trångboddhet, ger upphov till motsättningar i samhället och belastar sjukvårdssystemet, har en statlig rapport kommit fram till.Beträffande olika sjukdomar skriver man:
Forskare vid Home Office har för första gången visat de grundläggande konsekvenserna av invandringen på det brittiska samhället gnom att studera de organ som står för lokal administration och samhällstjänster.
De fann att invandrare sannolikt leder till längre väntetider på vårdcentraler, och oftare är involverade i antisocialt beteende och skapar problem med ohyra på grund av trångboddhet.
Den [rapporten] betonar vikten av att skydda det allmänna och inta en hållbar attityd till de som kommer hit för att utnyttja vårt välfärdssystem.
Forskarna fann att de [asylsökande] oftare lider av depression, ångest och mentala sjukdomar, medan invandrarna i allmänhet oftare led av TBC, HIV och Hepatit B.Sedan poängterar man visserligen att invandringen också har vissa positiva konsekvenser. Men det är ju klart att även i England måste man lägga till detta eller något annat förmildrande för att inte kallas rasist. Och sedan beror det ju på vad man menar med invandring. Jag anser också att invandringen till Sverige har positiva konsekvenser. Men det beror på vilka grupper man avser. Även om det givetvis finns enstaka undantag hävdar jag att t ex den somaliska invandringen till Sverige på det stora hela är synnerligen skadlig för vårt land. Den tillför ingenting och förstör vårt land både ekonomiskt, välfärdsmässigt, kulturellt och när det gäller brottslighet.
”Detta antyder att behandlingskostnaderna för vissa tillstånd och sjukdomar i oproportionerligt hög grad kan tillskrivas invandrarna,” säger rapporten.
Invandrarna har fler barn än engelsmän [fetstil tillagt av mig – att invandrare föder fler barn förnekas alltid av Godhetskören men här ser vi svart på vitt att så är fallet], vilket skapar ”ökade behov av barnmorskor, mödravårds- och barnavårdscentraler”.
Asylsökande, flyktingar och lågutbildad arbetskraft befanns också skapa spänningar i samhället på grund av antisocialt beteende.
Min slutsats, som jag uttryckt i mängder av andra artiklar, är att invandringen från MENA leder till oöverstigliga kulturella och religiösa motsättningar i vårt samhälle. Den leder till att rasistiska grupper kommer att uppstå (bl a på grund av att etniska svenskar upplever sig som diskriminerade i sitt eget land – och sanningen är att de är diskriminerade) och detta kommer att leda till ett sönderfallande samhälle.
En allvarlig konsekvens är ett urholkat välfärdssystem. Självklart måste välfärdssystemet påverkas negativt när man släpper in hundratusentals personer i systemet, som inte bidragit med ett enda öre (och många av dem kommer dessutom aldrig att bidra, eftersom de aldrig kommer att få ett riktigt arbete – de låtsasjobb som skapas genom olika statliga åtgärder kostar enbart pengar för samhället och bidrar inte ekonomiskt). Det senaste är ju att från den 1/7 2013 så får illegala invandrare i princip full tillgång till svensk sjukvård och tandvård (och dessutom till en mycket lägre kostnad än infödda svenskar). Självklart måste detta påverka ett redan överbelastat och dessutom drastiskt nedbantat sjukvårdssystem. I olika debattartiklar den senaste tiden har läkare, sjuksköterskor och barnmorskor varnat för vad som håller på att hända inom vården, där väntetider och antalet felbehandlingar ökar på grund av bristande resurser.
Jag läste häromdagen (4/8 2013) i Aftonbladet om cancersjuka Elisabeth Erlandsson, 40 år gammal och tvåbarnsmamma, som inte får vård i Sverige utan som tvingas att åka till Finland för dyra behandlingar, som hon får betala själv. Sjukvården missade först att diagnostisera hennes cancer och när man till slut konstaterade att hon hade livmoderhalscancer så hade den redan spridit sig i hela kroppen. Den enda vård hon erbjuds är nu bromsmedicin, eftersom läkarna menar att det inte finns något hopp att rädda hennes liv. Någon riktig behandling får hon inte i Sverige (bromsmedicinen kanske kan förlänga hennes liv en kort tid). Behandlingarna i Finland kostar 60 000 kr per gång (jämför detta med ett s k ensamkommande flykting”barn” – som i allmänhet är en vuxen man i 20-årsåldern, som kunnat hosta upp ca 100 000 kr för att ta sig till Sverige och som dessutom varken är flykting enligt någon FN-definition eller ensamkommande – vilken kostar svenska skattebetalare mellan 720 000 kr och 1,8 miljoner kr/år under de två första åren). Så här har vi således en infödd svensk, som arbetat och betalat skatt hela livet, som först har blivit felbehandlad, dvs att hon nu är dödssjuk beror på att den svenska sjukvården missade att ställa rätt diagnos, och som nu får betala sin egen behandling, eftersom läkarna inte anser det ekonomiskt försvarbart att ge henne den dyra behandling som krävs (det är ju inte helt säkert att hon blir frisk). Och så har vi samtidigt illegala invandrare (som alltså bryter mot svensk lag genom att olagligt stanna kvar i vårt land), som får all sjukvård till en bråkdel av vad en svensk måste betala. De politiker som ligger bakom allt detta förråder, som jag ser det, sitt eget folk!
Under sommaren har man kunnat läsa om att förlossningsklinikerna i vårt land varit hårt överbelastade. Det föds barn som aldrig förr. Särskilt svårt har det varit i Malmöregionen, och där har man tvingats skicka blivande mammor till Danmark för att klara av alla förlossningar. Läsaren kan kanske själv räkna ut varför barnafödandet varit extra frekvent i just Malmötrakten.
Beträffande arbetslösheten och möjligheten att ge outbildade invandrare ”riktiga” arbeten (dvs arbeten som inte bara är terapi bekostad av samhället) så finns delade meningar om detta. För mig framstår det dock som ganska självklart att om vi har stor arbetslöshet (och speciellt då stor ungdomsarbetslöshet) i vårt land (vilket vi har) så kan vi omöjligen erbjuda alla invandrare och etniska svenskar arbeten. Om det finns fler arbetssökande än vad det finns arbeten, så kommer varje jobb som ges till någon att innebära ett jobb mindre till de andra arbetslösa. Och det är ju självklart och inte heller något att anmärka på. Men det innebär att för varje invandrare som får ett arbete (jag talar nu således inte om invandrare med specialkunskaper) så blir det en svensk mindre som kan få jobb. När det gäller invandrarna så förvärras det hela dessutom av att vissa grupper har krav som många arbetsgivare inte kan acceptera. Jag tänker då främst på muslimer, där männen inte kan ta en kvinnlig chef i handen och där männen överhuvudtaget har svårt att acceptera kvinnliga chefer, eftersom de omöjligen kan tänka sig att lyda en kvinna. Och muslimska kvinnor, som envisas med att bära någon from av heltäckande slöja (niqab och liknande) har inte många arbeten att välja på (för övrigt så kräver inte något av islams heliga dokument att kvinnor skall vara helt täckta, alltså finns ingen anledning för oss svenskar att acceptera sådan klädsel). Jag skulle definitivt inte vilja ha sjuksköterskor iklädda niqab. Och jag skulle inte vilja ha lärare eller dagispersonal som bär den typen av kläder. Det är ju dessutom en säkerhetsfråga. Vem som helst och vad som helst kan dölja sig under niqaben.
I Norge är man som bekant inte lika politiskt korrekt när det gäller invandringen. I Dagens Industri (som visserligen är en svensk tidning men som är en av de mindre politiskt korrekta tidningarna i Sverige) den 27/6 2013 fanns rubriken ”Norska LO: Invandrarna tar alla nya jobb”. Vi läser:
Norska LO är bekymrade. Av de 38.000 nya jobb som skapades i Norge i fjol gick samtliga till invandrare, varav 3.300 till svenskar. "Detta kan göra det mer krävande för utsatta grupper på arbetsmarknaden," säger Liv Sannes på norska LO.Sammanfattningsvis menar jag att kravallerna i Husby, precis som motsvarande upplopp i England för ett par år sedan, är en konsekvens av en vansinnig invandringspolitik som hotar att förstöra Västeuropas länder. Den arbetslöshet som förekommer i invandrartäta områden samt vissa invandrargruppers utanförskap har som vi konstaterat ovan flera förklaringar. Eftersom vi har stor arbetslöshet i Sverige kan vi omöjligen bereda alla invandrare riktiga arbeten av flera skäl. Invandrarna från MENA är lågutbildade, många är analfabeter och de har dessutom en kultur som gör att de har svårt att fungera i det svenska arbetslivet (svårt att passa tider, svårt att följa instruktioner och svårt att böja sig för chefer, och speciellt då kvinnliga sådana). Ovanpå detta kommer de muslimska invandrarnas ovilja till integration och krav på speciella förmåner och rättigheter. Ett ytterligare problem är att ungdomar (speciellt killar) från vissa invandrargrupper, bl a från MENA, ofta struntar i skolan och därmed straffar ut sig själva från arbetsmarknaden.
En talesman för norska LO, Liv Sannes, säger också, ”En allt för snabb och stor invandring kan hota vår integrationskapacitet”.
Jag kan garantera att vi kommer att få se ytterligare och betydligt värre kravaller än de vi såg i Husby. Fortsätter Sverige sin vansinniga invandringspolitik (inte att vi tar emot invandrare i sig, utan att vi tar emot invandrare från kulturer som omöjligen kan anpassa sig till vårt samhälle) kommer motsättningarna mellan olika grupper i samhället att öka. Vi kommer att får se hur främlingsfientliga partier växer dramatiskt och vi kommer också att få se öppet rasistiska partier komma fram. Allt detta kommer dessvärre att drabba även de skötsamma invandrarna, de som är positiva för vårt land.
Men som sagt, vad spelar det för roll vad jag skriver. Godhetskören har lagt ned så mycket prestige i den nuvarande invandringspolitiken att det är omöjligt för dem att erkänna att något är fel och än mindre att ändra kurs. Det skulle vara att totalt tappa ansiktet. Så därför fortsätter vi mot avgrunden som väntar. Det kan dröja 20 år det kan dröja 50 år, men avgrunden finns där i alla fall.
Nu är det inte bara i Sverige som det är känsligt att kritisera invandrare och invandring. I The Telegraph fanns den 8/5 2012 en artikel med rubriken ”Rochdale grooming trial: Police accused of failing to investigate paedophlie gang for fear of appearing racist (Groomingrättegången i Rochdale: Polisen anklagas för att inte ha utrett ett pedofilgäng av fruktan för att framstå som rasister)”.
(ordet grooming, som också används på svenska, innebär att vuxna skapar vänskapsrelationer med barn – bjuder dem på godis, är snälla mot dem och ger dem pengar – för att så småningom få barnet att gå med på en sexuell relation)
De nio männen från Rochdale fälldes igår för att ha utnyttjat fem sårbara tonåringar efter att ha gett dem alkohol, mat och små summor pengar i utbyte mot sex. Det verkliga antalet offer, som ”gick runt” mellan gängmedlemmarna ligger emellertid sannolikt närmare 50 har polisen medgivit.I reportaget berättar man om en 13-årig flicka som blev gravid och tvingades till abort medan en annan flicka tvingades att ha sex med 20 män under en natt. Namnen på några av de som nu fällts är; Abdul Qayyum, Kabeer Hassan, Qamar Shahzad och Abdul Rauf. Läsaren kan själv dra sina slutsatser utifrån dessa namn.
Polisen i Manchester City och åklagarväsendet har nu bett om ursäkt för att de underlät att ta fallet med det första offret – flickan A – till domstol efter hennes rop på hjälp i augusti 2008.
Klagomål som lämnades till socialarbetare och polisen ignorerades eftersom dessa var vettskrämda för att bli kallade rasister [fetstil tillagt av mig], sade förre parlamentsledamoten för Labour Keighley Ann Cryer.
Det är ganska skrämmande när polisen inte vågar ingripa mot invandrare av rädsla för att bli kallade rasister, trots att det handlar om mycket, mycket allvarliga brott. Det visar hur den politiska korrektheten vilar som ett blytäcke över samhället, vars verklighetsbeskrivning blir alltmer förljugen.
Samtidigt som politiker och journalister gör allt för att förneka och mörka islams och vissa invandrargruppers negativa aspekter, knyter Svensson näven i byxfickan och blir alltmer förbannad (jag vet inte vad jag skall använda för annat ord än just detta – ord som arg, förbaskad etc är alltför milda för att vara adekvata). Och samhället splittras isär alltmer. I Sydsvenskan kunde man den 1/7 2013 läsa en artikel om äventyrsbadet Aq-va-kul i Malmö, som nu skulle hålla stängt under några dagar.
Bakom stängningen ligger ett gäng ungdomar som hotade personal och besökare i helgen. Dessutom kastade de saker i vattnet. En taklampa gick sönder, så att glas hamnade i vattnet.Självklart gör sådant här vanliga människor ursinniga. Vad det är för typ av ungdomsgäng behöver vi nog inte tvivla på. Samtidigt som våra toppolitiker hånar den svenska kulturen (enligt Reinfeldt så fanns bara barbari i vårt land innan invandrarna kom) och Sverige som land, ser vanliga människor hur sjukvården försämras, brottsligheten ökar dramatiskt och vi svenskar skall gå omkring och vara rädda i vårt eget land. Jag vet precis vad vanliga människor tycker att man skall göra med invandrarungdomar som beter sig som gänget som hotar personalen på Aq-va-kul. De tycker att man skall slänga ut dem från Sverige. Och har de svenskt medborgarskap skall detta tas ifrån dem. Och jag håller helt med. Visste dessa ungdomar att detta blev följden när de beter sig illa, så skulle de sköta sig. ”Men”, säger då Godhetens självutnämnda apostlar i vårt land, ”då kommer de att känna sig otrygga och hotade hela tiden”. Då svarar jag, ”Just det. Om det är någon som skall känna sig hotad så är det personer som hotar andra. Ingenting tvingar dem att hota eller förstöra”. Men som sagt, det är ju vad många vanliga människor tycker. Godhetskörens medlemmar, å sin sida, bor på Söders höjder i Stockholm och ser aldrig vad som händer vanliga människor. Godhetskören hinner inte besöka Husby, eftersom de har fullt upp med att gå på stödgalor för Ships to Gaza eller lyssna på politiskt korrekta föredrag med titlar som ”Biologiska kön – en bluff” eller ”Än har vi långt kvar till jämlikhet i Riksdagen – 100 procent kvinnliga ledamöter”.
Ungdomarna avvisades från badet på lördagen. På söndagen kallades vaktbolag och polis in för att kasta ut dem som bråkade – två gånger.
Men nu hoppas han [badets föreståndare] på konkreta åtgärder för att skydda personalen [fetstil tillagt av mig – vi måste alltså ta till "konkreta åtgärder" för att skydda svensk badhuspersonal mot hotande invandrarungdomar].
De verkliga rasisterna i vårt land är inte SD eller Avpixlat.se. Det verkliga rasisterna är medlemmarna i Godhetskören och våra politiker och journalister, vilka enbart tycks ha förakt till övers för vanliga svenskars åsikter och intressen.
Samtidigt som de gör sig till talesmän för hela svenska folket, representerar Godhetskören bara en liten del av detta folk. De talar gärna om demokrati, yttrandefrihet och tolerans, samtidigt som de gör allt för att begränsa både demokrati, yttrandefrihet och tolerans. Reinfeldt sade i Almedalen, att om SD skulle få en vågmästarroll i nästa val, ja då skulle han hellre släppa makten till de röd-gröna än att låta SD få ett inflytande. Reinfeldt menar med andra ord att han har rätt att bestämma vilka åsikter som skall få påverka vårt lands politik. Han planerar således att med manipulation hindra någonstans mellan 10 och 20 procent av svenska folket att uttrycka sin vilja. Jag hoppas att svenska folket i nästa val visar vad de tycker om detta!
Yttrandefrihet och tolerans är också satta i strykklass. Endast den som har rätt åsikter har rätt att få föra fram dem i media, inklusive Public Service (som falskeligen utger sig för att vara hela svenska folkets media). Verkligheten visar att SR och SVT enbart representerar den s k kultureliten (av mig ofta kallad kulturdräggen), som står för marxism, hat mot USA, Israel, kristna, familjen och som också tycks hata sitt eget land och sin egen kultur. Och för vilka islam tycks framstå som den absoluta godhetsfaktorn i världen.
Det märkliga är att jag har aldrig hört eller sett en mulla säga eller skriva något som jag skulle vilja kalla gott. Det enda de predikar är hat, förakt mot icke-muslimer, hot, kvinnoförakt och ett aggressivt uppsåt att erövra hela världen och tvinga alla människor att bli muslimer (eller dö). Ibland talar man om ”osynlig evolution” för att förklara varför man inte kan se någon evolution just nu, trots att man vet att den hela tiden sker. Kanske att islams godhet är av samma typ, dvs osynlig godhet. Synlig är den i alla fall inte! Jag kan inte förstå hur ansvarsfulla svenska politiker kan vilja ge ett så fruktansvärt och destruktivt system som islam ett avsevärt inflytande i vårt land. Det är för mig obegripligt.
Sammanfattning: I tre delar har jag försökt att analysera kravallerna i Husby och andra ställen. I del 1 diskuterade jag huvudsakligen det faktum att vänstern och feminismen alltid solidariserar sig med de krafter som vill förstöra vårt samhälle. I del 2 försökte jag påvisa att en del av vissa invandrargruppers utanförskap, arbetslöshet etc beror på dem själva; att de är analfabeter, inte har några relevanta kunskaper, har fel attityder etc. Och i föreliggande del driver jag tesen att, oberoende av brister hos vissa invandrargrupper, så kan inte ett land, utan att genomgå stora och smärtsamma förändringar, ta emot hur många invandrare som helst, och speciellt då inte från helt främmande kulturer. Detta är omöjligt både fysiskt, ekonomiskt och demografiskt. De problem, som bl a kravallerna i Husby etc avslöjade, är bara toppen på ett isberg, orsakat av en verklighetsfrämmande och vansinnig invandringspolitik, som inte ens kan klassas som godhet. Sann godhet är att hjälpa så många som möjligt så bra som möjligt. Detta görs bäst i de egna länderna eller i närområdet. Sann godhet är defintivt inte att förråda sitt eget folk och sitt eget land! Vår invandringspolitik bygger inte på logik eller analys eller ens en gång godhet i ordets sanna bemärkelse. Den bygger i stället på en slags floskelgodhet, där debatten helt enkelt blivit ett slags VM i floskler.
Trycket från den politiska korrektheten gör att situationen eskalerar och inte går att ta sig ur. Till och med om journalister och politiker skulle vilja trycka på resetknappen, så kan de inte, eftersom de då omedelbart krossas av det mediadrev som då drar igång. Den politiska korrektheten har skapats av Godhetskören, men har nu blivit ett slags Frankensteins monster, som lever sitt eget liv, och som Godhetskören inte längre kan kontrollera. Alltså fortsätter skutan Sverige mot sin undergång, styrd av feghetens och dumhetens autopilot.
