Det senaste i raden av angrepp på kristna gäller den nye arbetsmarknadsministern, Elisabeth Svantesson. Hon har tidigare varit medlem i Livets Ord och även engagerad i antiabortorganisationen Ja till Livet (jag känner henne personligen, eftersom hon arbetade under något eller några år som lärare på Livets Ords Kristna Gymnasium). Hon har dessutom oförskämdheten att fortfarande vara kristen, och vara med i en bibeltrogen kristen församling (kan det finnas några andra kristna församlingar?). Och inte har hon tagit avstånd från sin bakgrund heller. Huugha!
Jag har ju i många sammanhang uttryckt kritik mot Reinfeldt, men jag måste erkänna att han får en del pluspoäng av mig för att han vågade utnämna en så kontroversiell person till minister (givetvis måste han ha känt till hennes bakgrund). Förmodligen måste Svantesson vara exceptionellt duktig för att Reinfeldt skulle välja just henne (jag tror ju inte att hennes kristna profil bidrog till att hon blev minister, det var nog snarare trots hennes kristna tro). Men ändå – rätt skall vara rätt; 10 pluspoäng till Reinfeldt för visat mod!
Direkt efter utnämningen av Svantesson gick mediadrevet igång. Man uttryckte oro över att hon hade en hemlig agenda. Hennes åsikter (om t ex abort) kunde misstänkas skilja sig från vad som uttrycks i abortlagen, etc, etc. Nu skulle hon ju inte vara abortminister, men ändå. Man krävde bl a att hon skulle ta avstånd från abortmotståndarna, men varför skulle hon göra det? – hon följer givetvis svensk lag även när det gäller aborter. Men varför skulle hon inte ha rätt att vara tveksam till abort, som är en mycket, mycket svår fråga (för den som är förblindad av ideologi finns förvisso inga svåra frågor). Johan Hakelius hade i Aftonbladet för någon månad sedan en mycket intressant artikel som tar upp just detta.
Som vanligt utmärkte sig de s k Public Serviceorganen (= politiskt korrekt service), Sveriges Radio och SVT, i den ylande vargflocken. En reporter där kallade Elisabeth Svantesson för en ”tänkbar ’stinkbomb’”. Den kristna tidningen Världen idag tog den 19/9 2013 upp påhoppet i en artikel. Bl a så skrev man:
Nya arbetsmarknadsministern kallades av en studioreporter på Sveriges Radio för "stinkbomb". Reportern har av en privatperson anmälts till Myndigheten för radio och tv [som jag antar är det nya namnet på det som tidigare hette Granskningsnämnden].Jag skulle bli oerhört förvånad om anmälan ledde till någon kritik av reportern i fråga. Det är nästan helt uteslutet. Den nya myndigheten för granskning av program är säkert minst lika politiskt korrekt som den gamla var. Jag misstänker att personalen i stort sett är densamma.
Det är osakligt och inte neutralt att kalla Elisabeth Svantesson för "stinkbomb" för att hon är kristen, tidigare medlem i Uppsalaförsamlingen Livets ord och varit aktiv inom Ja till livet. Det menar en privatperson som anmält Sveriges Radios Studio 1, som i tisdags kommenterade utnämningen av ny arbetsmarknadsminister.
"Jag inbillar mig att vi lever i en demokrati där rätten till åsikter är fri och att public service inte ska använda licensmedel att förfölja människor med vissa åsikter", skriver anmälaren. Anmälaren åberopar hets mot folkgrupp, under förutsättning att kristna kan definieras som folkgrupp.
Anmälaren menar också studioreporterns påstående att "Livets ord är en religiös sekt som håller på med underliga saker" är ett brott mot grundlagens skydd för religionsfrihet i Sverige.
I en rättsstat bedöms man för sina handlingar och inte sina åsikter. Man kan mycket väl ha åsikter som skiljer sig från konsensus och lagstiftning och ändå i sitt arbete verka inom existerande lagstiftning. För att någonting skall förändras måste det börja med att någon har åsikter som divergerar från den normativa åsikten (som avspeglas i bl a lagen). Att vi fick dagens abortlagstiftning beror på att det fanns människor som inte var nöjda med dåvarande lagstiftning och arbetade för en förändring. Det innebär inte att de bröt mot då gällande lag. Att vi 1967 gick över från vänster- till högertrafik måste ha inneburit att vissa politiker ansåg att högertrafik av olika skäl var bättre än vänstertrafik för Sveriges del. Detta trots att lagstiftningen sade att vi skulle hålla till vänster. Att de politiker som ville införa högertrafik (de kanske också var ”potentiella stinkbomber”) hade denna åsikt, innebar inte att de körde på höger sida av vägen.
Det är ganska uppenbart att drevet mot Svantesson inte handlade om någon viktigt grundläggande demokratiprincip, enligt vilken politikers åsikter måste stämma överens med vad lagen säger. I så fall skulle Godhetskören också fördöma de tyskar som med fara för sina liv opponerade sig mot lagarna i Nazityskland. Deras åsikter skiljde sig ju från gällande lag. Ändå är det väl dessa tyskar som idag betraktas som hjältarna och inte de hjärndöda kossor som lät sig förföras av nazisterna.
Jag misstänker att Godhetskörens politiska princip i det här fallet kan sammanfattas i på följande sätt:
1. När det gäller politisk korrekta åsikter (dvs Godhetskörens åsikter) som ännu inte implementerats i lagstiftning, då är det berömvärt att som politiker inte acceptera gällande lag.Summa summarum blir att de åsikter som inte sammanfaller med Godhetskörens åsikter är förkastliga (och de föraktliga människor som hyser dem skall beläggas med munkavle – ja inte bara munkavle utan också "tankekavle"), medan de åsikter som sammanfaller med Godhetskörens är berömvärda och skall ha fri tillgång till media etc. Godhetskören gör således anspråk på att få bestämma vilka tankar som människor tillåts att tänka och uttrycka. En sådan inställning till demokrati kännetecknar inte det Goda utan det Onda!
2. När det gäller politiskt korrekta åsikter som redan implementerats i lagstiftning (som t ex fria aborter) då är det oacceptabelt att som politiker inte acceptera gällande lag.
Ondskans kvartett är alla medlemmar i SSSF (Sällskapet Stjäla, Slakta och Förgöra). Ondskan lämnar alltid total förstörelse efter sig. Läsaren inser säkert vad de fyra symbolerna står för. Bilden visar ondskans typiska konsekvenser, i det här fallet Berlin vid krigsslutet 1945.Nu slog drevet i viss mån tillbaka mot de journalister och ”kultur”personligheter som startade det hela (läs t ex här: http://www.dagen.se/webbdebatt/haxjakten-mot-svantesson-slog-tillbaka/). Alltfler ansvarsfulla debattörer, även sådana med en ateistisk världsbild ställde sig upp på Svantessons sida och påpekade ungefär det jag skriver ovan. Så den här gången gick sanningens fiender för långt.
Utvecklingen (eller kanske snarare förfallet) när det gäller Sveriges Radios P1 är djupt tragisk. En gång höll denna kanal en hög standard när det gäller demokratisyn och sanning. Och nu har P1 urartat till den politiska korrekthetens häxmästare, där journalisterna överträffar varandra i lögnaktiga eller missvisande reportage och nyhetssändningar. Visst finns också bra program där, men tyvärr blir de färre och färre. Tidigare lyssnade jag väldigt mycket på P1 men numera är det väldigt sporadiskt och ofta stänger jag av nästan direkt, eftersom jag blir så illa berörd.
I P1 kan man på söndagsmorgnarna höra ett program som heter ”Godmorgon, världen!”. Förr lyssnade jag ofta på detta program. Bl a så finns där ett inslag med några imitatörer som imiterar olika kända personer. Tidigare brukade detta inslag, som konfronterade många heliga kor i vårt land, vara väldigt roligt, ja nästan höjdpunkten av programmet. Tyvärr har även detta inslag degenererat och blivit alltmer elakt och sårande och kränkande. Jag råkade lyssna söndagen efter Svantessons utnämning till minister och givetvis imiterade man också henne. Det var så fruktansvärt kränkande och elakt så jag stängde omedelbart av. Jag kallar inte sådant humor. Äkta humor är varm och kärleksfull och driver med saker och ting på ett sätt som gör att man kan känna igen sig själv. Men den här typen av humor – usch! Det är pöbelns humor! Det är humorn och hånskrattet hos ett tonårsgäng som sparkar ihjäl en 40-årig fembarnsfar som är ute med hunden. Vidrigt! Det kommer nog att dröja åratal, om ens någonsin, att jag lyssnar på Godmorgon världens ”humorinslag” igen!
Apropå kristendomen så har vi nu fått en ny ärkebiskop, Antje Jackelén. Hon säger sig vilja ha en religionsdialog och är synnerligen otydlig när det gäller olika kristna dogmer. Under en utfrågning av ärkebiskopskandidaterna före ärkebiskopsvalet, i Gottsunda kyrka (Uppsala), visade sig Jackelén stå för allt annat än biblisk kristendom (kan det finnas någon annan kristendom?). Världen idag hade den 1/10 2013 en artikel om utfrågningen. Där läser vi:
– Jag är övertygad om att kristna, judar och muslimer tillber samma Gud. Det är bara fundamentalister som är emot religionsdialog, det sade Antje Jackelén, lundabiskopen under den utfrågning av fyra av de fem ärkebiskopskandidater som just nu utfrågas i Gottsunda kyrka i Uppsala. Jackelén vann provvalet stort.(Anders Gerdmar hade en läsvärd kommentar till Jackeléns teologi i Världen idag den 16/10 2013)
Helvetet är ett inomjordiskt tillstånd, menade också lundabiskopen. Frågan om jungfrufödelse har blivit ett prov av tron på sistone. Jungfrufödseln är ett bildspråk som inte ska förväxlas med biologisk jungfrufödelse.
Det Jackelén säger här är helt oförenligt med Bibelns undervisning i många grundläggande frågor. När det gäller Jesu anspråk på att vara enda vägen till Gud, säger aposteln Petrus:
Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten.Självklart kan man ha andra åsikter än de som Petrus för fram här. Självklart accepterar inte en muslim eller ateist det Petrus säger ovan. Men nu talar vi om åsikterna hos den kristna trons ”högsta” företrädare i vårt land – ärkebiskopen! Visserligen kan jag inte uttala mig om Jackeléns personliga förhållande till sin Herre och Mästare, dvs huruvida hon är kristen eller ej. Men en sak kan jag säga, hittills har jag inte hört henne säga någonting som skulle få mig att tro att hon är kristen i Bibelns mening (kan det finnas någon annan mening).
Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta. (Apg 4:11-12)
Beträffande jungfrufödsel så visar det Jackelén säger, att hon inte förstått vad naturvetenskap innebär (jag gissar att orsaken till hennes ovilja att acceptera Jesu jungfrufödsel bygger på just denna missuppfattning). Förmodligen tror Jackelén att vetenskapen motbevisat existensen av jungfrufödsel. Det intressanta är att idag så kan forskarna åstadkomma biologiska ingrepp liknande jungfrufödsel i sina laboratorier. Jag tänker då på kloning, där man från t ex ett ägg, utan att någon spermie är involverad, kan skapa en ny individ (vilken genetiskt sett är en exakt kopia av ursprungsindividen). Det finns inget vetenskapligt argument som principiellt motsäger möjligheten att klona människor. Kloning är givetvis inte samma sak som den jungfrufödsel som Evangelierna talar om. Jesu jungfrufödsel, när han föddes som både Gud och människa, är något helt unikt, som inte kan förklaras utifrån enbart biologi. Men kloning visar ändå vad som är möjligt inom dagens biokemi. Och ur det ateistiska perspektivet (enligt vilket människan inte är något annat än en elektro-mekanisk biologisk robot) finns inget som motsäger att biokemi så småningom skulle kunna åstadkomma något som påminner om jungfrufödsel. Vad Jackelén således indirekt säger, är att den allsmäktige Gud, som skapat ett universum ur intet, inte har förmåga att göra ungefär det som en medelmåttig gentekniker kan göra (eller kommer att kunna göra) i sitt laboratorium. Kanske är det dags för Svenska Kyrkan att formulera en ny dogm, som säger att gud skall tillbe Människan! Det vore en humanism värd namnet! Men längre bort än så från Bibelns uppenbarelse är det nog omöjligt att komma.
Hittills har vi dessutom bortsett från den övernaturliga aspekten (jag har full respekt för att ärkebiskop Jackelén, utifrån sin missuppfattning av naturvetenskap, utesluter existensen av något övernaturligt – i en demokrati har man rätt att ha fel – det jag vänder mig mot är att hon sitter som kristenhetens främsta representant i vårt land). Varför skulle inte den Gud som skapat universum och dess lagar, kunna bryta mot dessa lagar (vilket i Bibeln kallas mirakler eller underverk)? Huruvida mirakler existerar eller ej, är inte en vetenskaplig fråga utan en trosfråga. Vetenskapen kan inte uttala sig om existensen av mirakler, eftersom mirakler innebär undantag från naturlagarna. Och självklart kan inte den vetenskap, som sysslar med universums lagbundna regelbundenheter, handskas med, eller utesluta existensen av, eventuella undantag från dessa regelbundenheter. Lika lite som böjningsreglerna för de svaga verben (de verb som böjs enligt ett regelbundet mönster – t ex hoppa, hoppade hoppat) kan användas för att böja, eller för att utesluta möjligheten att det existerar, starka verb (dvs oregelbundna verb, t ex äta, åt ätit eller springa sprang, sprungit). Lite mer logiskt tänkande och lite mer genomtänkta argument borde man kunna begära av Svenska Kyrkans högsta ledare, som dessutom varit assisterande professor i ämnet Tro och Vetande (eller något liknande) vid ett teologiskt seminarium i Chicago!
Sveriges Radios tidigare Östeuropakorrespondent Kjell-Albin Abrahamson sade för några år sedan i en intervju i ICA-Kuriren:
Något märkligt håller på att hända med den svenska kyrkan. Först skildes den från staten, och det är ju bra. Nu håller den på att skiljas från kristendomen.Det som inleddes med K G Hammar har således nu fullbordats. Svenska Kyrkan har lämnat den kristna tron och anslutit sig till den politiska korrekthetens kyrka, som i stället för Bibeln har Aftonbladet och SVT/SR som högsta auktoritet. Om Bibeln säger emot Aftonbladet, ja då gäller Aftonbladet!
När K G Hammar för ett antal år sedan besökte Rom, ville han träffa påven. Påven vägrade att ta emot honom (bl a på grund av Ecce Homo utställningen). Heder åt påven! Afrikanska kyrkor har uttryckt att de inte längre ser Svenska Kyrkan som en systerkyrka som de kan samarbeta med. Svenska kyrkan som institution kommer att bli alltmer isolerad i kristna sammanhang.
Nu finns det givetvis mer att säga om Svenska Kyrkan. Det finns förvisso präster och församlingar inom denna kyrka som står för den äkta varan, utan politisk anpasslighet. Men det är ändå tragiskt när dess högsta ledning så uppenbart har lämnat kristendomen. Jackelén säger sig vara emot fundamentalister, vilka är emot religionsdialog. Men hur skulle religioner som är logiskt inkompatibla kunna vara sanna samtidigt. Är islam sann (som bl a i sura 4:157 säger att Jesus aldrig korsfästes) ja då måste kristendomen (för vilken Jesu korsfästelse utgör en grundläggande dogm) vara falsk och vice versa. Men i den politiskt korrekta världsbilden är logiska motsägelser inget hinder. Det viktiga är att det man säger är godkänt av Aftonbladet. Huruvida det är sant eller ej, eller om det är logiskt omöjligt, tycks inte spela någon som helst roll.
Svenska Kyrkan står under politisk kontroll. Detta är givetvis en skvader. Om det finns en övernaturlig Gud så inte bryr han sig om vad som är politiskt korrekt i Sverige år 2013. En allsmäktig Gud håller inte upp fingret i luften för att känna varifrån det blåser. Det är han som befaller åt vilket håll vinden skall blåsa. Om man nu inte kan acceptera en sådan Gud, ja då vore det mer klädsamt att bli ateist än att försöka balansera på den politiska korrekthetens slaka lina. För övrigt är det intressant att även icke troende debattörer uttryckt förvåning över Jackeléns syn på de kristna dogmerna. Även en normal, tänkande ateist inser det omöjliga i att vara kristen ateist.
Jackelén upplever sig säkert som en oerhört god människa som inte vet hur väl hon vill muslimer och andra. Och det är ju bra. Problemet är att hennes kärlek till islam knappast är besvarad. Ingen troende muslim anser att kristendom eller judendom utgör vägar till Gud. Islam är enda vägen och alla knän måste böjas för Allah, som ej är att förväxla med Bibelns Gud. Nyligen (14/10 2013) kunde man i DN läsa följande:
Icke-muslimer i Malaysia får inte använda ordet Allah när de talar om gud. Det beslutade en domstol på måndagen och ändrade därmed en tidigare dom från 2009.Jackeléns utsträckta hand till islam blir en ensidig gest, utan motprestation. Få muslimer, om ens några, anser att Jesus är en lika säker väg till Gud som Muhammed (även om de i och för sig menar att Jesus är en profet). Den ärkemulla som i Dommoskén i Mecka, skulle predika att Jesus är en lika säker väg till Gud som Muhammed, skulle med all sannolikhet stenas redan i predikstolen!
I Uppenbarelsebokens 3:e kapitel ger den uppståndne Jesus, genom aposteln Johannes, ett budskap till församlingen i Laodicea:
Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm.Jag är övertygad om att Gud tycker mycket bättre om en hederlig ateist, som står för det han tror på (eller snarare inte tror på), än någon som försöker anpassa den kristna tron till den politiska korrekthetens ljumma vindar.
Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. (vers 15-16)
Eller som biskop Nils Bolander (han dog 1959 – på den tiden fanns det biskopar som trodde att Bibeln var Guds ord och att Jesus menade vad han sade) skriver i sin dikt "Dödsruna":
Fingret i luften. Känna sig för,
Varifrån fläktarna smeka,
Och be om ursäkt för att man stör.
Det är att kristendom leka.
