Att säga emot Godhetskören kallas i dagens Sverige för "hatorgie".

Det är svårt att komma igång och blogga igen, eftersom jag redan har skrivit om allt jag känner är viktigt. Det känns som att det bara blir upprepningar, där jag säger precis samma sak som jag redan sagt tidigare. Mina gamla bloggar plus min hemsida täcker i princip in allt som jag har på hjärtat. Möjligen återstår att kommentera och följa upp det jag skrivit tidigare. Nåja, jag gör ett försök.

I en blogg nyligen diskuterade jag bl a vår nye ärkebiskop, Antje Jackelén, och konstaterade att de svar hon gett vid olika utfrågningar och intervjuer, inte stämmer med vare sig Jesu klara undervisning i Evangelierna eller med de övriga böckerna i Nya Testamentet. I vissa fall finns visserligen ett tolkningsutrymme, men när hon t ex säger att Muhammed och Buddha är lika säkra vägar till Gud som Jesus, ja då går hon rakt emot Guds Ord. Och här handlar det inte om tolkning, utan om att klart och tydligt avfärda det Jesus säger i Joh 14:6:

Jesus svarade honom [lärjungen Tomas]: "Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig."

Ofta brukar man avfärda olika bibelverser med att det finns flera läsarter [flera handskrifter med olika textversioner] och att man inte kan vara säker på vilken som är den ursprungliga. Jag har kontrollerat i ett flertal bibeluppslagsböcker och såvitt jag kan se finns inte olika läsarter när det gäller just den här versen. Alltså, Jesus säger att ingen kommer till Fadern (Gud) utan genom Honom. Samtidigt säger den nye ärkebiskopen att man också, med lika stor säkerhet, kommer till Gud genom Allah (Muhammed) och Buddha. Dvs hon motsäger således Jesus klart och tydligt! Givetvis har Jackelén all rätt att tycka som hon tycker. Men det är svårt att förstå hur en person kan vara den högste ledaren (formellt) för kristenheten i Sverige och samtidigt förneka det Jesus själv säger.

Givetvis kan Jackelén då kontra med att, även om det inte finns olika läsarter för just den här versen, så kan den ändå ha förvanskats. Och teoretiskt är detta givetvis en möjlighet. Men då öppnar man upp för vilka bibeltolkningar som helst, där man omtolkar alla verser men inte gillar, och begreppet kristen blir ett tomt och meningslös begrepp. Du kan tro precis vad som helst, du kan vara ateist, häxa, djävulsdyrkare etc, etc, och du är ändå en god kristen. Nu tror jag inte Jackelén räknar in djävulsdyrkare i kristenheten (fast säker är jag inte), men problemet är att andra kanske gör det (om Jackelén har rätt att tolka Bibeln utifrån sina egna åsikter, ja då har alla samma rätt). Och så får vi en politiskt korrekt vindflöjelkristendom, där inte längre Bibeln utan Aftonbladet och SVT/SR är normgivarna.

Nåja, ovanstående har jag i princip redan kommenterat. Det som fick mig att ta upp ämnet igen var en artikel i Aftonbladet den 1/12 2013 med rubrik:

Biskop Antje bra ledare för kyrkan
Efter hatstormen – kända svenskar i upprop för nyvalda ärkebiskopen

I artikeln skriver man (läs gärna hela artikeln):

Biskopen i Lunds stift Antje Jackelén har utsatts för en hatstorm i sociala medier sedan hon valdes till ärkebiskop. Vi är beklämda över det och vill på detta sätt visa vårt stöd för biskop Antje i utmaningarna som väntar henne.

Det här är ju ganska typiskt för debattklimatet i dagens Sverige. Jag har inte sett några hatartiklar mot Jackelén någonstans (givetvis kan sådant har förekommit, jag säger bara att jag inte sett något sådant). Begrepp "hat" har idag fått en helt ny innebörd. Att drista sig att komma med argument som motsäger vad som är politiskt korrekt klassificeras idag som hat (det är ingen tvekan om att allt som Jackelén säger är så politiskt korrekt som det bara kan bli; inkluderande glutenfria oblater och källsortering och lågenergilampor)!

Den självutnämnt "goda" sidan, dvs Godhetskören, anser sig således ha monopol på vilka åsikter som skall tillåtas i det offentliga rummet, och alla som framför andra åsikter (hur välgrundade de än är logiskt, faktamässigt etc) är inget annat än vidriga, ondskefulla hatare. Jag hatar inte på något sätt Antje Jackelén, däremot håller jag inte med henne i hennes bibeltolkningar, som jag anser vara oförenliga med Bibeln. Det är inte hat. Det är en del av en debatt. Man måste rimligen kunna kritisera en offentlig person (och även andra personer) utan att detta kallas hat. Men det är ju ungefär samma sak när det gäller vissa andra känsliga frågor. Om man har synpunkter på Sveriges invandringspolitik, och kanske anser att det finns bättre och framför allt mer effektiva sätt, att hjälpa lidande människor, eller inte håller med extremfeministerna att det inte finns biologiska kön, ja då klassas man definitionsmässigt som rasist och nazist, vilket gör dessa begrepp lika meningslösa som Jackeléns definition av kristen tro.

Godhetskören brukar ju skryta om att de inte vill ha ett vi-dom-samhälle. Samtidigt så delar man upp människor i onda och goda. De goda är de som håller med Godhetskören, och de onda är de som har andra åsikter. Den senare gruppen är dessutom, enligt Godhetskören, så onda att de inte skall beredas någon plats i den offentliga debatten. De har överhuvudtaget ingen rätt att delta i demokratin och skall marginaliseras så långt det går. De skall helt enkelt hålla käften!

Detta är för det första mycket farligt, eftersom det leder till att människor knyter händerna i byxfickan, när de inte har någon möjlighet att framföra sina synpunkter. Det är sådant som till slut får människor att explodera (i en intervju efter terrordåden i Norge tog en norsk freds- och konfliktforskare upp just detta som en av drivkrafterna bekom Breivik). För det andra är det inte heller demokratiskt. Godhetskören har ingen som helst rätt att bestämma vad son får sägas och inte sägas i Sverige. Och för övrigt, är det någonstans man hittar hat, så är det i Aftonbladet, där föraktet för oliktänkande är massivt och tragiskt.

Kristna politiker och kristna ateister

För några veckor sedan skrev jag en bloggartikel om hur troende människor, och då framför allt kristna, förföljs i svenska media och av svenska s k intellektuella. Förföljelsen innebär än så länge inte att man mördar kristna (något som just nu sker i stor skala i framför allt muslimska länder), utan att man uttrycker förakt och kritik mot de troende. Kritiken gäller aldrig muslimer (i varje fall aldrig explicit, dvs ordet muslim eller islam förekommer aldrig i kritiken utan då talar man lite vagt om ”troende” och ”religioner”). Ofta talas det om ”kristna illdåd” som häxprocesser, korståg etc, etc, men aldrig någonsin ser man uttryck som ”muslimska illdåd”. Om man någon gång kommer in på islam, så är man väldigt noggrann med att påpeka att eventuella ondskefulla handlingar som begås av muslimer (man skriver då ”islamister”) inte har någonting alls med islam att göra. Några sådana påpekanden görs sällan eller aldrig när det gäller den kristna tron.

Det senaste i raden av angrepp på kristna gäller den nye arbetsmarknadsministern, Elisabeth Svantesson. Hon har tidigare varit medlem i Livets Ord och även engagerad i antiabortorganisationen Ja till Livet (jag känner henne personligen, eftersom hon arbetade under något eller några år som lärare på Livets Ords Kristna Gymnasium). Hon har dessutom oförskämdheten att fortfarande vara kristen, och vara med i en bibeltrogen kristen församling (kan det finnas några andra kristna församlingar?). Och inte har hon tagit avstånd från sin bakgrund heller. Huugha!

Jag har ju i många sammanhang uttryckt kritik mot Reinfeldt, men jag måste erkänna att han får en del pluspoäng av mig för att han vågade utnämna en så kontroversiell person till minister (givetvis måste han ha känt till hennes bakgrund). Förmodligen måste Svantesson vara exceptionellt duktig för att Reinfeldt skulle välja just henne (jag tror ju inte att hennes kristna profil bidrog till att hon blev minister, det var nog snarare trots hennes kristna tro). Men ändå – rätt skall vara rätt; 10 pluspoäng till Reinfeldt för visat mod!

Direkt efter utnämningen av Svantesson gick mediadrevet igång. Man uttryckte oro över att hon hade en hemlig agenda. Hennes åsikter (om t ex abort) kunde misstänkas skilja sig från vad som uttrycks i abortlagen, etc, etc. Nu skulle hon ju inte vara abortminister, men ändå. Man krävde bl a att hon skulle ta avstånd från abortmotståndarna, men varför skulle hon göra det? – hon följer givetvis svensk lag även när det gäller aborter. Men varför skulle hon inte ha rätt att vara tveksam till abort, som är en mycket, mycket svår fråga (för den som är förblindad av ideologi finns förvisso inga svåra frågor). Johan Hakelius hade i Aftonbladet för någon månad sedan en mycket intressant artikel som tar upp just detta.

Som vanligt utmärkte sig de s k Public Serviceorganen (= politiskt korrekt service), Sveriges Radio och SVT, i den ylande vargflocken. En reporter där kallade Elisabeth Svantesson för en ”tänkbar ’stinkbomb’”. Den kristna tidningen Världen idag tog den 19/9 2013 upp påhoppet i en artikel. Bl a så skrev man:

Nya arbetsmarknadsministern kallades av en studioreporter på Sveriges Radio för "stinkbomb". Reportern har av en privatperson anmälts till Myndigheten för radio och tv [som jag antar är det nya namnet på det som tidigare hette Granskningsnämnden].

Det är osakligt och inte neutralt att kalla Elisabeth Svantesson för "stinkbomb" för att hon är kristen, tidigare medlem i Uppsalaförsamlingen Livets ord och varit aktiv inom Ja till livet. Det menar en privatperson som anmält Sveriges Radios Studio 1, som i tisdags kommenterade utnämningen av ny arbetsmarknadsminister.

"Jag inbillar mig att vi lever i en demokrati där rätten till åsikter är fri och att public service inte ska använda licensmedel att förfölja människor med vissa åsikter", skriver anmälaren. Anmälaren åberopar hets mot folkgrupp, under förutsättning att kristna kan definieras som folkgrupp.

Anmälaren menar också studioreporterns påstående att "Livets ord är en religiös sekt som håller på med underliga saker" är ett brott mot grundlagens skydd för religionsfrihet i Sverige.

Jag skulle bli oerhört förvånad om anmälan ledde till någon kritik av reportern i fråga. Det är nästan helt uteslutet. Den nya myndigheten för granskning av program är säkert minst lika politiskt korrekt som den gamla var. Jag misstänker att personalen i stort sett är densamma.

I en rättsstat bedöms man för sina handlingar och inte sina åsikter. Man kan mycket väl ha åsikter som skiljer sig från konsensus och lagstiftning och ändå i sitt arbete verka inom existerande lagstiftning. För att någonting skall förändras måste det börja med att någon har åsikter som divergerar från den normativa åsikten (som avspeglas i bl a lagen). Att vi fick dagens abortlagstiftning beror på att det fanns människor som inte var nöjda med dåvarande lagstiftning och arbetade för en förändring. Det innebär inte att de bröt mot då gällande lag. Att vi 1967 gick över från vänster- till högertrafik måste ha inneburit att vissa politiker ansåg att högertrafik av olika skäl var bättre än vänstertrafik för Sveriges del. Detta trots att lagstiftningen sade att vi skulle hålla till vänster. Att de politiker som ville införa högertrafik (de kanske också var ”potentiella stinkbomber”) hade denna åsikt, innebar inte att de körde på höger sida av vägen.

Det är ganska uppenbart att drevet mot Svantesson inte handlade om någon viktigt grundläggande demokratiprincip, enligt vilken politikers åsikter måste stämma överens med vad lagen säger. I så fall skulle Godhetskören också fördöma de tyskar som med fara för sina liv opponerade sig mot lagarna i Nazityskland. Deras åsikter skiljde sig ju från gällande lag. Ändå är det väl dessa tyskar som idag betraktas som hjältarna och inte de hjärndöda kossor som lät sig förföras av nazisterna.

Jag misstänker att Godhetskörens politiska princip i det här fallet kan sammanfattas i på följande sätt:

1. När det gäller politisk korrekta åsikter (dvs Godhetskörens åsikter) som ännu inte implementerats i lagstiftning, då är det berömvärt att som politiker inte acceptera gällande lag.

2. När det gäller politiskt korrekta åsikter som redan implementerats i lagstiftning (som t ex fria aborter) då är det oacceptabelt att som politiker inte acceptera gällande lag.

Summa summarum blir att de åsikter som inte sammanfaller med Godhetskörens åsikter är förkastliga (och de föraktliga människor som hyser dem skall beläggas med munkavle – ja inte bara munkavle utan också "tankekavle"), medan de åsikter som sammanfaller med Godhetskörens är berömvärda och skall ha fri tillgång till media etc. Godhetskören gör således anspråk på att få bestämma vilka tankar som människor tillåts att tänka och uttrycka. En sådan inställning till demokrati kännetecknar inte det Goda utan det Onda!

Ondskans kvartett är alla medlemmar i SSSF (Sällskapet Stjäla, Slakta och Förgöra). Ondskan lämnar alltid total förstörelse efter sig. Läsaren inser säkert vad de fyra symbolerna står för. Bilden visar ondskans typiska konsekvenser, i det här fallet Berlin vid krigsslutet 1945.

Nu slog drevet i viss mån tillbaka mot de journalister och ”kultur”personligheter som startade det hela (läs t ex här: http://www.dagen.se/webbdebatt/haxjakten-mot-svantesson-slog-tillbaka/). Alltfler ansvarsfulla debattörer, även sådana med en ateistisk världsbild ställde sig upp på Svantessons sida och påpekade ungefär det jag skriver ovan. Så den här gången gick sanningens fiender för långt.

Utvecklingen (eller kanske snarare förfallet) när det gäller Sveriges Radios P1 är djupt tragisk. En gång höll denna kanal en hög standard när det gäller demokratisyn och sanning. Och nu har P1 urartat till den politiska korrekthetens häxmästare, där journalisterna överträffar varandra i lögnaktiga eller missvisande reportage och nyhetssändningar. Visst finns också bra program där, men tyvärr blir de färre och färre. Tidigare lyssnade jag väldigt mycket på P1 men numera är det väldigt sporadiskt och ofta stänger jag av nästan direkt, eftersom jag blir så illa berörd.

I P1 kan man på söndagsmorgnarna höra ett program som heter ”Godmorgon, världen!”. Förr lyssnade jag ofta på detta program. Bl a så finns där ett inslag med några imitatörer som imiterar olika kända personer. Tidigare brukade detta inslag, som konfronterade många heliga kor i vårt land, vara väldigt roligt, ja nästan höjdpunkten av programmet. Tyvärr har även detta inslag degenererat och blivit alltmer elakt och sårande och kränkande. Jag råkade lyssna söndagen efter Svantessons utnämning till minister och givetvis imiterade man också henne. Det var så fruktansvärt kränkande och elakt så jag stängde omedelbart av. Jag kallar inte sådant humor. Äkta humor är varm och kärleksfull och driver med saker och ting på ett sätt som gör att man kan känna igen sig själv. Men den här typen av humor – usch! Det är pöbelns humor! Det är humorn och hånskrattet hos ett tonårsgäng som sparkar ihjäl en 40-årig fembarnsfar som är ute med hunden. Vidrigt! Det kommer nog att dröja åratal, om ens någonsin, att jag lyssnar på Godmorgon världens ”humorinslag” igen!

Apropå kristendomen så har vi nu fått en ny ärkebiskop, Antje Jackelén. Hon säger sig vilja ha en religionsdialog och är synnerligen otydlig när det gäller olika kristna dogmer. Under en utfrågning av ärkebiskopskandidaterna före ärkebiskopsvalet, i Gottsunda kyrka (Uppsala), visade sig Jackelén stå för allt annat än biblisk kristendom (kan det finnas någon annan kristendom?). Världen idag hade den 1/10 2013 en artikel om utfrågningen. Där läser vi:

– Jag är övertygad om att kristna, judar och muslimer tillber samma Gud. Det är bara fundamentalister som är emot religionsdialog, det sade Antje Jackelén, lundabiskopen under den utfrågning av fyra av de fem ärkebiskopskandidater som just nu utfrågas i Gottsunda kyrka i Uppsala. Jackelén vann provvalet stort.

Helvetet är ett inomjordiskt tillstånd, menade också lundabiskopen. Frågan om jungfrufödelse har blivit ett prov av tron på sistone. Jungfrufödseln är ett bildspråk som inte ska förväxlas med biologisk jungfrufödelse.

(Anders Gerdmar hade en läsvärd kommentar till Jackeléns teologi i Världen idag den 16/10 2013)

Det Jackelén säger här är helt oförenligt med Bibelns undervisning i många grundläggande frågor. När det gäller Jesu anspråk på att vara enda vägen till Gud, säger aposteln Petrus:

Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten.

Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta. (Apg 4:11-12)

Självklart kan man ha andra åsikter än de som Petrus för fram här. Självklart accepterar inte en muslim eller ateist det Petrus säger ovan. Men nu talar vi om åsikterna hos den kristna trons ”högsta” företrädare i vårt land – ärkebiskopen! Visserligen kan jag inte uttala mig om Jackeléns personliga förhållande till sin Herre och Mästare, dvs huruvida hon är kristen eller ej. Men en sak kan jag säga, hittills har jag inte hört henne säga någonting som skulle få mig att tro att hon är kristen i Bibelns mening (kan det finnas någon annan mening).

Beträffande jungfrufödsel så visar det Jackelén säger, att hon inte förstått vad naturvetenskap innebär (jag gissar att orsaken till hennes ovilja att acceptera Jesu jungfrufödsel bygger på just denna missuppfattning). Förmodligen tror Jackelén att vetenskapen motbevisat existensen av jungfrufödsel. Det intressanta är att idag så kan forskarna åstadkomma biologiska ingrepp liknande jungfrufödsel i sina laboratorier. Jag tänker då på kloning, där man från t ex ett ägg, utan att någon spermie är involverad, kan skapa en ny individ (vilken genetiskt sett är en exakt kopia av ursprungsindividen). Det finns inget vetenskapligt argument som principiellt motsäger möjligheten att klona människor. Kloning är givetvis inte samma sak som den jungfrufödsel som Evangelierna talar om. Jesu jungfrufödsel, när han föddes som både Gud och människa, är något helt unikt, som inte kan förklaras utifrån enbart biologi. Men kloning visar ändå vad som är möjligt inom dagens biokemi. Och ur det ateistiska perspektivet (enligt vilket människan inte är något annat än en elektro-mekanisk biologisk robot) finns inget som motsäger att biokemi så småningom skulle kunna åstadkomma något som påminner om jungfrufödsel. Vad Jackelén således indirekt säger, är att den allsmäktige Gud, som skapat ett universum ur intet, inte har förmåga att göra ungefär det som en medelmåttig gentekniker kan göra (eller kommer att kunna göra) i sitt laboratorium. Kanske är det dags för Svenska Kyrkan att formulera en ny dogm, som säger att gud skall tillbe Människan! Det vore en humanism värd namnet! Men längre bort än så från Bibelns uppenbarelse är det nog omöjligt att komma.

Hittills har vi dessutom bortsett från den övernaturliga aspekten (jag har full respekt för att ärkebiskop Jackelén, utifrån sin missuppfattning av naturvetenskap, utesluter existensen av något övernaturligt – i en demokrati har man rätt att ha fel – det jag vänder mig mot är att hon sitter som kristenhetens främsta representant i vårt land). Varför skulle inte den Gud som skapat universum och dess lagar, kunna bryta mot dessa lagar (vilket i Bibeln kallas mirakler eller underverk)? Huruvida mirakler existerar eller ej, är inte en vetenskaplig fråga utan en trosfråga. Vetenskapen kan inte uttala sig om existensen av mirakler, eftersom mirakler innebär undantag från naturlagarna. Och självklart kan inte den vetenskap, som sysslar med universums lagbundna regelbundenheter, handskas med, eller utesluta existensen av, eventuella undantag från dessa regelbundenheter. Lika lite som böjningsreglerna för de svaga verben (de verb som böjs enligt ett regelbundet mönster – t ex hoppa, hoppade hoppat) kan användas för att böja, eller för att utesluta möjligheten att det existerar, starka verb (dvs oregelbundna verb, t ex äta, åt ätit eller springa sprang, sprungit). Lite mer logiskt tänkande och lite mer genomtänkta argument borde man kunna begära av Svenska Kyrkans högsta ledare, som dessutom varit assisterande professor i ämnet Tro och Vetande (eller något liknande) vid ett teologiskt seminarium i Chicago!

Sveriges Radios tidigare Östeuropakorrespondent Kjell-Albin Abrahamson sade för några år sedan i en intervju i ICA-Kuriren:

Något märkligt håller på att hända med den svenska kyrkan. Först skildes den från staten, och det är ju bra. Nu håller den på att skiljas från kristendomen.

Det som inleddes med K G Hammar har således nu fullbordats. Svenska Kyrkan har lämnat den kristna tron och anslutit sig till den politiska korrekthetens kyrka, som i stället för Bibeln har Aftonbladet och SVT/SR som högsta auktoritet. Om Bibeln säger emot Aftonbladet, ja då gäller Aftonbladet!

När K G Hammar för ett antal år sedan besökte Rom, ville han träffa påven. Påven vägrade att ta emot honom (bl a på grund av Ecce Homo utställningen). Heder åt påven! Afrikanska kyrkor har uttryckt att de inte längre ser Svenska Kyrkan som en systerkyrka som de kan samarbeta med. Svenska kyrkan som institution kommer att bli alltmer isolerad i kristna sammanhang.

Nu finns det givetvis mer att säga om Svenska Kyrkan. Det finns förvisso präster och församlingar inom denna kyrka som står för den äkta varan, utan politisk anpasslighet. Men det är ändå tragiskt när dess högsta ledning så uppenbart har lämnat kristendomen. Jackelén säger sig vara emot fundamentalister, vilka är emot religionsdialog. Men hur skulle religioner som är logiskt inkompatibla kunna vara sanna samtidigt. Är islam sann (som bl a i sura 4:157 säger att Jesus aldrig korsfästes) ja då måste kristendomen (för vilken Jesu korsfästelse utgör en grundläggande dogm) vara falsk och vice versa. Men i den politiskt korrekta världsbilden är logiska motsägelser inget hinder. Det viktiga är att det man säger är godkänt av Aftonbladet. Huruvida det är sant eller ej, eller om det är logiskt omöjligt, tycks inte spela någon som helst roll.

Svenska Kyrkan står under politisk kontroll. Detta är givetvis en skvader. Om det finns en övernaturlig Gud så inte bryr han sig om vad som är politiskt korrekt i Sverige år 2013. En allsmäktig Gud håller inte upp fingret i luften för att känna varifrån det blåser. Det är han som befaller åt vilket håll vinden skall blåsa. Om man nu inte kan acceptera en sådan Gud, ja då vore det mer klädsamt att bli ateist än att försöka balansera på den politiska korrekthetens slaka lina. För övrigt är det intressant att även icke troende debattörer uttryckt förvåning över Jackeléns syn på de kristna dogmerna. Även en normal, tänkande ateist inser det omöjliga i att vara kristen ateist.

Jackelén upplever sig säkert som en oerhört god människa som inte vet hur väl hon vill muslimer och andra. Och det är ju bra. Problemet är att hennes kärlek till islam knappast är besvarad. Ingen troende muslim anser att kristendom eller judendom utgör vägar till Gud. Islam är enda vägen och alla knän måste böjas för Allah, som ej är att förväxla med Bibelns Gud. Nyligen (14/10 2013) kunde man i DN läsa följande:

Icke-muslimer i Malaysia får inte använda ordet Allah när de talar om gud. Det beslutade en domstol på måndagen och ändrade därmed en tidigare dom från 2009.

Jackeléns utsträckta hand till islam blir en ensidig gest, utan motprestation. Få muslimer, om ens några, anser att Jesus är en lika säker väg till Gud som Muhammed (även om de i och för sig menar att Jesus är en profet). Den ärkemulla som i Dommoskén i Mecka, skulle predika att Jesus är en lika säker väg till Gud som Muhammed, skulle med all sannolikhet stenas redan i predikstolen!

I Uppenbarelsebokens 3:e kapitel ger den uppståndne Jesus, genom aposteln Johannes, ett budskap till församlingen i Laodicea:

Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm.

Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. (vers 15-16)

Jag är övertygad om att Gud tycker mycket bättre om en hederlig ateist, som står för det han tror på (eller snarare inte tror på), än någon som försöker anpassa den kristna tron till den politiska korrekthetens ljumma vindar.

Eller som biskop Nils Bolander (han dog 1959 – på den tiden fanns det biskopar som trodde att Bibeln var Guds ord och att Jesus menade vad han sade) skriver i sin dikt "Dödsruna":

Fingret i luften. Känna sig för,
Varifrån fläktarna smeka,
Och be om ursäkt för att man stör.
Det är att kristendom leka.

Korset är en dårskap för vårt intellekt

I Världen idag den 11/4 2011 kunde man läsa ”Präst anmäld – vill få bort predikan om synd”. Man anspelar på prästen Ulla Karlsson, som i en debattartikel på Kyrkans tidnings webbplats bl a skrivit:

Det finns ingen fallen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig! Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor.

Tanken att Jesus dog på korset för ”våra synders skull”, att ”han har betalat skulden med sitt eget blod”, är motbjudande och bortom allt sunt förnuft och rimlighet i en modern tillvaro. Att man från akademiskt håll fortsätter att hävda detta är för mig en gåta.

Det är ju fantastiskt! Äntligen någon som verkligen förstår vad Bibeln vill säga oss. Ulla Karlsson hävdar att ”hela försoningsläran är orimlig” och inte hör hemma ”i modern tid, bland upplysta människor”. Hon skriver också att den kristna läran att Jesus dog på korset för våra synders skull, och att det är genom sitt eget blod han har betalat skulden, är en tanke som är ”motbjudande och bortom allt sunt förnuft och rimlighet i en modern tillvaro”. Underbart! Det var länge sedan jag hörde så rak och bibeltrogen och sann undervisning. Bibeln säger nämligen precis samma sak som Ulla Karlsson. I 1 Kor 1:18-29 läser vi:

Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner.
Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?
Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror.
Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom.
Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet.
Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt.
Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.

Korset och hela försoningsläran är en stötesten för judarna och en dårskap för grekerna säger Paulus. Judarna symboliserar här den religiösa traditionen, där mänskliga traditioner blivit viktigare än Guds eget, direkta tilltal till människan (genom sin egen son, Jesus Kristus). Grekerna symboliserar den intellektuella människan, som bedömer allting utifrån sitt förnuft och vilken definitionsmässigt avfärdar allt som förnuftet inte kan förstå såsom varande falskt eller meningslöst. Traditionen reagerar ofta med vrede och raseri mot allt som ifrågasätter den, medan intellektet reagerar med förlöjligande och förakt mot allt som intellektet inte kan förstå.

Precis som Ulla Karlsson skriver, så är försoningsläran och allt tal om Jesu blod en dårskap – för vårt intellekt (och då också för Ullas och även mitt intellekt). Det är därför som Jesus säger i Mk 10:15 ”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in". Det Jesus talar om här är barnets öppna sinne och att barnet inte styrs av förutfattade meningar. Detta till skillnad från den intellektuella människan, som redan på förhand, utifrån sitt intellekt, har bestämt sig för vad som kan vara sant. Därmed upphöjer han sitt intellekt till normen för vad som är möjligt och sant. Och begränsar därmed sig själv och sin förmåga att förstå den totala verkligheten. Det finns inte någon som helst logisk grund för en sådan tilltro till människans intellekt. Speciellt inte om människan, vilket de flesta intellektuella människor anser, till hundra procent är resultatet av en blind evolution, styrd av slumpmutationer i kombination med naturlagar. Evolutionen optimerar vår förmåga att överleva i realtid och kan inte planera för framtiden. Evolutionen selekterar vårt beteende och inte våra tankar (jag skriver mer om detta intressanta ämne på min hemsida). Därför finns ingenting som säger att våra tankar är sanna i någon absolut mening. Francis Crick, som tillsammans med James Watson upptäckte DNA-spiralens kemiska struktur, skriver i boken The Astonishing Hypothesis: The Scientific Search For The Soul (Charles Scribner's Sons, 1994):

Våra högt utvecklade hjärnor utvecklades, när allt kommer omkring, inte under trycket att upptäcka vetenskapliga sanningar, utan enbart för att göra oss tillräckligt smarta för att överleva och efterlämna avkomma (sid 262)

Däremot, om människan är skapad till Skaparens avbild (vilket Bibeln säger), finns skäl att tro att vi fått en förmåga att förstå saker som kanske inte är nödvändiga för vår överlevnad. Ulla Karlsson, som är präst, tror förhoppningsvis på Gud (fast säker kan man inte vara – och frågan är dessutom, vilken Gud tror hon på?). Det innebär att hon i så fall har skäl att tro på sin förmåga att förstå. Bibeln säger dock väldigt klart att människan inte kan förstå allt. I Jes 55:9 säger Gud genom profeten Jesaja, ” Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar”.

Endast den andliga människan kan förstå andliga sanningar. Genom intellektet kan vi bara förstå en begränsad del av den totala verkligheten – den del som kan analyseras och förklaras med vetenskapens metoder. Intellektet är bara en liten, fast förvisso mycket viktig, del av vårt förstånd (jag nedvärderar inte intellektet, det är de intellektuella som övervärderar det). Översatt till musikens värld kan man säga att intellektet svarar mot att ha ett bra gehör. Ett bra gehör är nödvändigt för den som sjunger eller spelar violin (och många andra instrument, där man skapar tonen själv). Men ett bra gehör är bara en liten del av vad det innebär att vara musikalisk. Det finns sångare som sjunger klockrent men inte på något sätt berör publiken, vilken sitter och halvsover och bara hoppas att det skall ta slut snart. Sedan finns det andra sångare, som kanske till och med sjunger falskt ibland, men som ändå berör människor på djupet och framkallar tårar och starka känlsoupplevelser (som ju är konstens verkliga uppgift). Jag såg en gång följande ”definition” av sann konst på en konstutställning:

Konst bör leda till omvändelse i den meningen att vi – som betraktare – grips – får nya tankar och upplever oss själva som rena och fräscha och kommer vidare i vår uppfattning om världen, livet.

Det finns givetvis mer att säga om sann konst men jag tycker ändå ovanstående säger viktiga saker som är värda att fundera över. Med konst innefattar jag inte bara musik och målning utan alla andra konstformer.

Vad sann musikalitet innebär är svårt att sätta fingret på. Men en sak är säker, en dator som mekaniskt ”sjunger” en operaaria med absolut tonträffning, är lika upphetsande som att höra Sjörapporten. På samma sätt är tankarna hos en människa som begränsat sig till att enbart styras av sitt intellekt, lika sterila och ointressanta som tankarna hos en byråkrat på Skolverket. Visst kan Sjörapporten vara intressant för den som skall bege sig ut på havet, på samma sätt som tankarna hos en byråkrat på Skolverket kan vara intressanta för andra byråkrater på Skolverket. Men, att begränsa sitt tänkande till enbart logik och mätbara observationer, ger en lika bra bild av verkligheten som att i stället för att köpa en havskryssare och göra härliga sommarseglingar med familjen, enbart sitta hemma och lyssna på Sjörapporten.

Genom att vilja ta bort allt tal om försoning, synd, skuld etc sällar sig Ulla Karlsson till de intellektuella människornas sorgliga skara, för vilka en kemisk och fysisk analys av färgerna i van Goghs tavlor, utgör en fullständig representation av dessa, och där inget mer finns att tillägga. Det Ulla Karlsson skriver är helt i enlighet med det Paulus säger ovan. För den intellektuella människan är korset en dårskap. Men genom att sälla sig till denna skara, visar Ulla Karlsson att hon inte är en Guds präst. Genom att avfärda allt hon inte kan förstå, upphöjer hon sitt intellekt till det högsta i Universum. ”Det jag inte kan förstå, kan helt enkelt inte existera!!!”, säger hon stolt och sätter sig därmed över Gud. Bibeln berättar om en ängel som greps av samma hybris. Den ängeln heter Lucifer, men kallas ofta Djävulen. Nu vill jag inte på något sätt jämställa Ulla Karlsson med Lucifer. Jag misstänker att den främsta drivkraften bakom Ulla Karlssons slutsatser är viljan att vara politiskt korrekt. Och bristande förståelse för Bibeln.

Paulus skriver i sitt brev till Titus (3:1-4):

Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider.
Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa,
kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda,
falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!

Högmod är en svår synd, medan ödmjukhet är något som behagar Gud. Att sätta sitt eget intellekt, och vad som är politiskt korrekt, över Guds Ord är högmod i högsta potens. För att göra det hela än värre förnekar Ulla Karlsson indirekt ondskans existens genom det hon skriver. Synd och skuld och försoning har med ondskan att göra. Synd är ett uttryck för ondskan och detta måste sonas. Förnekar man behovet av försoning, förnekar man också existensen av ondskan. Kanske borde Ulla Karlsson göra ett besök i Auschwitz eller läsa lite på min hemsida om Förintelsen (se länk i höger spalt på min blogg). För mig är det obegripligt hur någon som känner till Förintelsen (vilket Ulla Karlsson givetvis gör), samtidigt kan förneka att det finns ondska.

För någon vecka sedan kunde man i flera media läsa om en dansk överläkare, Olav Björn Petersen, som hade berättat om hur sent aborterade foster levde när de föddes fram och sedan lämnades att dö, och att detta skedde i vart tionde fall av sena aborter. I en artikel i Världen idag den 6/4 2011 kunde man läsa följande:

”Den lilla flickan hade puls i navelsträngen, fäktade med armar och ben, och henne lilla hjärta bankade i hennes bröst. Dunk, dunk, dunk. Snabbt men hårt och rytmiskt. Hon utstötte ett litet vinande ljud. Lungorna är inte färdigutvecklade i vecka 22, så hon kunde inte vråla” [enligt barnmorskans (som är anonym annars skulle hon få sparken) berättelse].

Barnmorskan agerar reflexmässigt. Hon skramlar med några instrument för att dränka ljudet från flickan så att mamman inte upptäcker något.
Barnmorskan följde sin magkänsla och svepte in den lilla flickan i en filt och gömde henne i sköljrummet, där hon lade henne på ett metallbord och gick igen. Där fick flickan ligga döende helt ensam.

I artikeln berättas sedan hur barnmorskan var helt förstörd efteråt.

”I det lilla sköljrummet, bland smutsiga handdukar och instrument, höll hon en liten ceremoni. Någon måste visa någon känsla för det lilla barn som mamma valt bort. Solveig [fingerat namn] tog hand- och fotavtryck av den lilla flickan, satte på henne en tygblöja och döpte henne, Signe” skriver Extrabladet [artikeln i Världen idag bygger på en artikel i danska Extrabladet].

”Hon visste inte hur hon skulle agera och ringde sin överordnade för att fråga om hon kunde hjälpa den döende flickan att inte lida. Men det var inget hon kunde göra. Hon tog upp flickan och gick in i en tom sal. Där höll hon flickan till bröstet och sjöng några stilla barnvisor i mörkret. Strax före klockan tre på natten, två timmar efter att hon kom till världen, gav hennes lilla kropp upp” berättar tidningen.

Om inte detta är ondska, vad är då ondska? När jag läste detta grät jag. Över flickans tragiska öde men också över människans ondska (jag inkluderar mig själv här). Det finns ingen som helst skillnad mellan Förintelsen och den här typen av sena aborter (och egentligen de allra flesta aborter – väldigt få aborter handlar om att moderns liv är i fara om graviditeten fortskrider, graviditet efter våldtäkt och liknande). Samma vidriga, helvetiska ondska. Och samtidigt slår sig abortens förkämpar för bröstet och skryter över sin egen godhet (precis som Adolf Eichmann – Förintelsens arkitekt). Samtidigt som de anklagar abortmotståndarna för kärlekslöshet och att vara onda.

Men säger någon, ”Förintelsen handlade ju om helt andra siffror. Du talar om några hundra aborter i Danmark. Förintelsen handlade om 6 miljoner eller fler offer.” Fel! Fel! Fel! Enligt Wikipedia så görs över 40 miljoner aborter per år i världen (jodå jag inser att situationen är annorlunda i tredje världen, men det jag talar om här är framför allt aborterna i den rika Västvärlden). Dvs, det handlar om ett ofattbart massmord, som definitivt inte behagar Gud.

Det är en sak jag känner att jag måste dela med er alla. Det största hotet mot freden i dag är det oskyldiga, ofödda barnets rop. För om en mor kan döda sitt eget barn i sitt eget sköte, hur mycket mer kan då inte du och jag döda varandra?
(Moder Théresa, när hon tog emot Nobels fredspris 1979)

Att förneka existensen av ondska tycks mig som den ultimata dårskapen. Om Ulla Karlsson, som uppenbarligen förnekar själva grunden för den kristna tron, får vara kvar som präst (hon är anmäld till Västerås stifts domkapitel), visar det att Svenska Kyrkans ledning, i så fall, nu definitivt lämnat den kristna tron.

Om att offra till Kejsaren

Jag har nyligen läst en mycket intressant bok, 21 kyrkofäder av Peter Halldorf. Den handlar om den kristna trons framväxt och de gestalter (kyrkofäderna) som starkt bidragit till att den sanna kristendomen, i enlighet med Jesu undervisning, bevarats. På sidan 92 skriver Halldorf:

De trakasserier av kristna som nu fick en våldsam omfattning berodde alltså inte på att myndigheterna hade några egentliga invändningar mot den kristna tron som sådan. I romarriket fick man tro vad man ville. Det var vägran att delta i kejsarkulten som inte tolererades, eftersom det uppfattades som en akt av uppror…

Detta fick mig att haja till. Det känns ju väldigt likt, vad som pågår i Västvärlden, och inte minst i Sverige, just nu.

Till saken hör att romarnas kejsardyrkan inte var speciellt förpliktigande. För att uppfylla kraven slängde man två rökelsekorn in i en eld som brann framför en bild av kejsaren. Det var allt! När man gjort detta fick man ett skriftligt intyg på att man fullgjort offret. Offret behövde bara göras en enda gång. Men för kristna och judar var det otänkbart att göra ett sådant offer. ”Du skall inga andra gudar hava vid sidan om mig!” är ju det första budet i Gamla Testamentet. Judarna var, genom en särskild lagstiftning, befriade från att offra till kejsaren. Men denna folkgrupp var en sådan liten minoritet att de ändå inte kunde hota romarriket. Till en början åtnjöt de kristna samma förmån som judarna, men när deras antal började öka kraftigt, upplevdes det alltmer som ett hot, att denna växande skara inte underkastade sig kejsarkulten.

På vad sätt har vi idag en motsvarighet till kejsardyrkan? Ja, det finns många exempel. Låt oss ta samkönade äktenskap. För tio år sedan var de s k intellektuella i Sverige helt ointresserade av kyrklig vigsel. De öste sitt förakt och sin galla över denna typ av vigsel, som ansågs förlegad, vidskeplig och i största allmänhet ett hån mot allt vad intellekt och sunt förnuft heter. Ingen av dessa människor hade den minsta tanke på att gifta sig i kyrkan. Nu plötsligt, i samband med samkönade äktenskap, har kyrklig vigsel blivit den viktigaste av alla frågor, ja nästan viktigare än kärnkraft och ekonomi. Alla samfund skall tvingas att viga samkönade par eller förlora sin vigselrätt. Att vara negativ till samkönade äktenskap väcker oerhört starka och upprörda känslor, ja rent av hat. Trots att förmodligen ingen homosexuellt person skulle vilja vigas på t ex Livets Ord, tycks det vara av största principiella betydelse att man på Livets Ord (och i andra bibeltroende kristna samfund) böjer sig och går med på att viga homosexuella. Alla måste böja sig!!! Alla!!! Eftersom man vet att mängder av människor i Sverige innerst inne tycker att samkönade äktenskap känns fel, har man inte råd med någon diskussion. Om alla tror att alla andra anser någonting vara normalt, blir detta någonting antagligen accepterat (hur onormalt det än är). Men det kanske räcker med att några få höjer sin röst, så brakar allt. Detta är ju faran med allt som bygger på lögn. ”Men han har ju ingenting på sig, han är ju naken”, som det lilla barnet sade i sagan om Kejsarens nya kläder.

Det var ju ungefär på samma sätt i Tyskland under nazismens framväxt och de begynnande judeförföljelserna. Det fanns säkert många människor som innerst inne var tveksamma till hur judarna behandlades. Men de flesta trodde antagligen att alla andra stödde förföljelserna. Eftersom ingen vågade säga något. Och när människor såg hur framträdande tyska läkare, psykiatriker, jurister, ja t o m nobelpristagare i fysik (Philip Lenard och Johannes Stark) öppet uttalade sitt stöd för Hitler och menade att nazismen var Tysklands räddning och att judarna måste bort, låg det nära till hands att döva de egna tankarna. ”De måste ju rimligen begripa, de som har så hög utbildning”. Men inbillning är inte samma sak som utbildning.

I någon framtida bok om 2000-talets kyrkofäder (varav K G Hammar definitivt inte är en) kanske vi kommer att läsa någonting i stil med:

De trakasserier av kristna som nu fick en våldsam omfattning i Sverige berodde alltså inte på att myndigheterna eller de intellektuella hade några egentliga invändningar mot den kristna tron som sådan. I Sverige fick man tro vad man ville. Det var vägran att delta i tillbedjan av materialism, omoral och den heliga evolutionen, som inte tolererades, eftersom det uppfattades som en akt av uppror…

Det finns många andra exempel, förutom samkönade äktenskap, på motsvarighet till kejsardyrkan i vår tid. Evolutionen är ett sådant. Alla måste tro att allting kommit till genom slumpen i kombination med naturlagar och därmed i förlängningen tro, att det inte finns fri vilja eller rätt och fel. Allt är tillåtet, utom att säga att det finns rätt och fel. Trots att det finns nobelpristagare i fysik och andra framstående forskare som tycker sig se en Designer bakom Universum, livet och de olika arterna, måste man böja knä inför evolutionen och evolutionens prästerskap. Åtminstone officiellt. Sedan kan man ju tro vad man vill, bara skenet upprätthålls. I fikarummet kan forskarna diskutera problem inom evolutionsteori och cellbiologi, men utåt hävdar man att evolutionen är ett faktum. Ytterligare exempel på kejsarkult är hur vi förhåller oss till abort och till Israel, vilket jag diskuterar i olika artiklar på min blogg och på min hemsida.

I boken 21 kyrkofäder läser vi vidare (sid 92):

Den första organiserade kampanjen mot de kristna över hela riket initierades av kejsar Decius under perioden 250-251. Kejsarens ambition var att en gång för alla knäcka kyrkan.

I januari 250 e Kr utfärdade kejsar Decius ett påbud med följande innehåll:

Alla rikets invånare var skyldiga att offra för kejsaren och kejsarens välgång inför närvarande ämbetsmän i respektive samhälle, detta var ”för rikets säkerhet”, en viss dag (datumet kunde variera från plats till plats och ordern kan ha varit att offrandet skulle vara avslutat inom en viss tidsperiod efter att ett samhälle hade mottagit påbudet). Efter att man offrat fick man ett certifikat (libellus) som visade att man uppfyllt påbudet. Vägran att offra innebar tortyr och dödsstraff.

Påbudet var speciellt riktat mot de kristna. Det räckte alltså att offra en enda gång. Och det är väl ungefär så det är idag. Om kristna bara en enda gång offentligt kan erkänna att det inte finns någon synd (och därmed ingen frälsning och att Jesus därför inte är vår Frälsare), att det inte finns rätt och fel (gör vad du vill, när du vill och varför du vill och tänk inte på någon annan), att Israel är den stora Satan, att alla religioner är lika sanna (dvs lika osanna), att abort är till för barnets bästa och att evolutionen är ett absolut faktum som är för evigt sant, ja då kan men sedan få nådigt tillstånd att sjunga några psalmer och kanske till och med be några böner. Då har man böjt knä för Kejsaren. Det intressanta är, att det som den svenska intellektuella eliten (eller som jag brukar säga, ”kulturdräggen”) kräver att de kristna skall förneka, är just det som är kristendomens själva kärna. Och det var ju också det som Kejsaren krävde av fornkyrkans kristna. De skulle erkänna att Kejsaren var gud – något som är omöjligt för en sann kristen. Dessutom är påståendet att Kejsaren är gud ett falskt påstående. De romerska kejsarna var inga gudar. De var vanliga människor, med goda och onda sidor, som åt och sov och fortplantade sig, och som förr eller senare dog och ruttnade precis som vem som helst. Att tillbe Kejsaren är därför inte bara hädelse, det är en lögn.

Det tycks som att de intellektuellas ambition just nu är ”att en gång för alla knäcka kyrkan”. Svenska Kyrkan har man ju snart lyckats med, även om där fortfarande finns kvar isolerade öar av bibelförankrad kristendom. Nu vänder man sin vrede mot frikyrkorna och försöker med en kombination av skrämsel och vädjan få dessa att också överge kristendomen. Vissa samfund har man uppenbarligen haft viss framgång med. Men precis som att Kejsaren fick vissa kristna att böja knä, så var andra beredda att dö för sin tro. Detta ledde till att kejsarna så småningom fick ge upp och i stället acceptera kristendomen som officiell romersk religion. Kristendomen är alltid som bäst under förföljelse. Martyrernas blod är missionens bränsle.

Därför anser jag inte att kristna skall böja sig i vår tid. För någonting! Kristna är kallade att vara ett salt i världen. Att stå upp för det som är rätt och att tala om vad som är fel. Den dag kristna inte längre står upp för sanningen, är de inte en del av lösningen på världens problem. Då är de en del av dessa problem, ja en del av ondskan. Dagens kejsare nöjer sig inte förrän de kristna har avsvurit sig sin tro helt och hållet. Då är det lika bra att inte kompromissa alls. Den som inte kompromissar kanske blir förföljd. Men hellre förföljd än föraktad!