Jag klipper några stycken ur artikeln:
I säsongens sista upplaga av Expressens Bar & Politik hände något intressant. Jonas Sjöstedt (V) lyckades förlora en debatt om abort mot Jimmie Åkesson (SD).Läs gärna hela artikeln! Den säger det som behöver sägas på ett mycket klargörande sätt. Det känns lite hoppingivande att sådana här inlägg då och då dyker upp även i mainstream media.
Vad var det då som hände? Jo, Sjöstedt gick till hård attack mot Åkesson för dennes kvinnofientlighet i abortfrågan. Du vill bestämma över unga tjejers kroppar! dundrade Sjöstedt ångande av upprördhet. En till synes oberörd Åkesson svarade: Ja, men det vill ju du också. Du vill ju inte heller ha fri abort till födelseögonblicket.
Sekunderna som följde kändes plågsamt långa. Vänsterledaren flackade med blicken och letade förtvivlat efter intellektuellt fotfäste. Det är sällan man ser en toppolitiker tappa garden så fullständigt.
Vad händer i en sådan debatt när kloka människor hukar av rädsla för att bli stämplade? När argument inte prövas förutsättningslöst, utan på förhand sorteras i legitima och icke-legitima? Och när public service ständigt nagelfars utifrån vänsterns mall för det tillåtna?
Jag är rädd för att det gör oss kollektivt dummare. Så är det i alla sammanhang där det oreflekterade ja-sägandet blir norm.
Enligt Ekengren Oscarsson [professor i statsvetenskap, vilken i sin blogg tagit upp problemet med det svenska debattklimatet] räcker det numera att säga att man tror på Gud för att betraktas som icke vid sina sinnes fulla bruk.
Det är ingen nådig dom över det svenska debattklimatet. Men dessvärre har den fog för sig. När Elisabeth Svantesson (M) utnämndes till ny arbetsmarknadsminister i höstas nådde kritiken orkanstyrka på grund av hennes förflutna inom Livets ord. Att hon var och är synnerligen meriterad för jobbet spelade ingen roll.
Reinfeldt tog själv upp hennes tro på presskonferensen som om han talade om ett utdrag ur belastningsregistret. Så trång har den svenska normaliteten blivit.
Låt mig påminna läsaren om ”Godwins lag”, som jag skrev om för någon tid sedan. Denna lag illustrerar det svenska debattklimatet och säger:
Alla diskussionstrådar slutar med att någons argument eller någon som person jämförs med och liknas vid Hitler och nazisterna och deras argument. Och därmed tar diskussionstråden slut”.Om syftet med det fria ordet och debatter är att vi tillsammans skall kunna lösa de olika problem som uppstår i samhället, kan vi nog konstatera att dagens debattklimat knappast gynnar detta. Dagens debattklimat möjliggör för en liten grupp av vänsterintellektuella att skaffa sig ett inflytande som inte på något sätt avspeglar svenska folkets vilja.
Om man ökar trycket i ett gaskärl tillräckligt mycket och inte har någon säkerhetsventil som kan släppa ut övertrycket, så exploderar till slut kärlet. På samma sätt, om skillnaden mellan vanliga människors åsikter och den styrande ”elitens” åsikter blir tillräckligt stor, och vanliga människor inte har någon möjlighet att uttrycka sina åsikter, ja då exploderar förr eller senare hela landet. Människor klarar inte av att knyta näven i byxfickan hur länge som helst. Och människor låter sig inte manipuleras hur länge som helst. Det var precis detta som hände i 1930-talets Tyskland. Och konsekvenserna av detta känner vi alla till.