Innan vi går vidare vill jag helt kort nämna SVT:s valvaka i samband med EU-valet. Den var ett bottennapp i objektivitet men en riktig höjdare när det gäller att vinkla till det. Samtliga i panelen var i princip svurna SD-hatare. I och för sig kan man ha en valvaka i en TV-kanal som inte förväntas vara objektiv (ungefär som att många dagstidningar har en partifärg). T ex om ett visst parti skulle driva en egen TV-kanal. Men SVT påstår sig vara Public Service. Den här valvakan visade, bortom allt tvivel, att SVT inte alls är en Public Service kanal, utan en propagandacentral för den politiska korrektheten såsom den definieras av MP, V och F!. Någon kommenterade den skamliga valvakan med, ”Den mest partiska och osakliga valvakan någonsin”. Redan inom ett dygn hade programmet dragit på sig runt 300 anmälningar till Granskningsnämnden (som med nästan hundraprocentig säkerhet kommer att avslå samtliga klagomål, med tanke på att det sitter ungefär samma människor i Granskningsnämnden som var med i SVT:s valvaka). Granskning Sverige (ett av Sveriges många fria media, dvs som står utanför Godhetskörens propagandacentraler) gjorde efter valvakan en telefonintervju med Eva Landahl, som var ansvarig för valvakan. Det slutade med att hon slängde på luren. Lyssna gärna på denna intervju här! Eva Landahl ger där orättfärdigheten ett tydligt ansikte.
De självutnämnda företrädarna för allt det goda i Sverige (Godhetskören) är utom sig av sorg, vrede, förtvivlan och jag vet inte allt, på grund av valresultatet. Europa har nu tagit ett steg närmare Nazityskland, tycks den allmänna meningen vara. Rubriker av typ ”Ett valresultat som skrämmer” flödar och invektiven (”bruna partier”, invandrarfientliga partier, hatpartier, rasistpartier och liknande) duggar tätt. I Aftonbladet kunde man den 26/5 2014 läsa en artikel med titeln "Förstår inte vilka farliga krafter de släpper fria". Underförstått är således att de som röstat på SD, och liknande partier, och de som röstskolkat (och därmed indirekt släppt fram dessa partier), inte förstår vilka ondskefulla krafter de släppt lös. Hade de förstått vad SD etc verkligen står för, så hade de inte röstat på sådana partier, alternativt masat sig iväg till vallokalen för att rösta på något annat, anständigt parti.
Nu är det givetvis så att man inte kan klumpa ihop alla europeiska invandringskritiska partier. Där finns säkert allt, från partier som verkligen är rasistiska och nazistiska till partier som helt enkelt är oroade över vilka konsekvenser (både ekonomiskt och kulturellt) som den pågående massinvandringen till Europa kommer att få. Jag har dock inte funnit någonting som talar för att SD står för nazistiska eller antisemitiska eller rasistiska (i ordets verkliga bemärkelse) åsikter. SD är förmodligen det just nu mest Israelpositiva partiet, vilket starkt talar emot att de skulle vara antisemiter. Förvånansvärt många invandrare (detta har diskuterats i media) röstar på SD, vilket talar emot att SD skulle vara rasister. Detta utesluter inte att det kan finnas medlemmar som har en diskutabel människosyn (men det finns garanterat personer med tvivelaktiga åsikter i alla partier). Vissa partier av den här typen är med stor säkerhet rasistiska. Som Jobbik i Ungern (ett land som uppvisade avgrunder av antisemitism under Andra Världskriget och där fortfarande antisemitismen är stark). Gyllene Gryning i Grekland kan nog också misstänkas ha en starkt brun nyans.
Låt mig citera lite ur ovannämnda artikel i Aftonbladet:
Hur kunde det bli så här? Fransmännen rannsakar sig för att hitta förklaringar.I TV-sofforna, i de kanaler som har sådana soffor, sitter medlemmarna i Godhetskören och ockar och ojar sig och överbjuder varande i vackra ord för att visa upp sin egen ofattbart enorma godhet och den fruktansvärda ondskan hos de som på något sätt vill begränsa invandringen till Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet, och dessutom kanske vill ställa hårdare krav på de invandrare som redan finns här (t ex att den som begår grova brott skall utvisas på livstid – vilket för mig och även de flesta skötsamma invandrare framstår som en självklarhet).
Nicole Crestey berättar att hon var i Lyon i går.
– Jag besökte en invandrarstadsdel där det inte finns en enda fransk restaurang. Sånt klarar inte fransmän av att hantera. Det utnyttjar Nationella fronten.
Jessica letar andra förklaringar.
– Kanske handlar det om rädsla eller okunnighet. Människor behöver något att hålla fast vid. Nu är det många som ger utlänningarna skulden för allt. Men sanningen är ju att inget land i Europa skulle klara sig utan utlänningar.
– Egentligen är det bara tio procent av fransmännen som röstat på Nationella Fronten men tack var det låga valdeltagandet så blir de ändå största parti. De som inte röstade förstår inte vilka farliga krafter de släpper fria.
Nästan ingen journalist, debattör eller annan medlem i de intellektuellas skrå har kunnat tänka tanken att valresultatet beror på att en hel del människor i Europa idag känner en djup och ärlig oro över massinvandringen av speciellt muslimer från Nordafrika, Mellanöstern och Somalia och Sudan och de konsekvenser detta kommer att få för respektive länder på sikt. Den som kan tänka själv, och inte är intellektuellt zombifierad av den politiska korrekthetens hypnos, måste rimligen hysa vissa tvivel på att den typen av invandrare utgör en kassako för vårt land. Hur skulle de kunna göra det, när vi har en jättestor arbetslöshet? 4/5 av invandrarna från Somalia, Sudan och Afghanistan är helt outbildade analfabeter. Ett litet fåtal av de mest intelligenta av dem kan räkna med att någonsin få riktiga jobb (alltså jobb där inte staten betalar deras lön). Och dessutom väller det in anhöriga till dessa invandrare, varav många är gamla, och därför aldrig överhuvudtaget kommer att bidra till det svenska samhället med en enda krona. Självklart kommer detta att få en stor negativ påverkan på köerna inom sjukvården och välfärden i största allmänhet. Plus att det kommer att leda till en dramatisk ökning av brottsligheten, med tanke på hur överrepresenterade vissa invandrargrupper är i brottsstatistiken (det senare gäller framför allt flyktingar från MENA – dvs Mellanöstern och Nordafrika). Jag har i ett stort antal artiklar på min blogg och hemsida gett skäl, i form av fakta och logiska resonemang, för varför jag själv hyser starka tvivel när det gäller kassakoscenariot. Många ärliga, vanliga människor är djupt oroade över allt detta och det avspeglar sig i valresultatet. Och människors oro växer när de inte ens får lufta sina farhågor utan att kallas rasister och nazister och jämföras med Hitler. Men det är ju så den intellektuella eliten fungerar. Jag har faktiskt skrivit en lång artikel om denna elit. Titeln är ”De intellektuella psykopaterna”. Läs gärna den för att få lite mer förståelse för det jag skriver.
Det finns säkert en hel del debattörer etc som inser att det jag säger ovan är sant. Problemet är att de antingen inte vågar uttrycka detta (det kan bli ett snabbt slut på deras journalistiska, politiska etc karriär) eller inte har möjligt att uttrycka det, eftersom media sällan släpper fram politiskt inkorrekta texter (man kan ju alltid publicera sina åsikter i en blogg eller på en hemsida, men det kan ju också påverka ens framtida karriär om ens arbetsgivare får reda på vilka åsikter man har – hade jag arbetat som lärare i en kommunal skola hade jag med stor sannolikhet fått sparken på grund av min hemsida och blogg). Några artiklar har jag dock läst i vanliga media, som på ett mer seriöst sätt försöker diskutera valresultatet.
I SvD fanns den 2/5 2014 (dvs före valet – men artikeln är ändå relevant) en artikel med rubrik ”Oro för invandring måste tas på allvar”. Författare var Leo Kramár (som bl a författat boken Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler). Kramár är själv inte kritisk till vår invandringspolitik och såvitt jag kan förstå är han negativ till SD, men han menar ändå att man måste ta de som oroas av massinvandringen på allvar. Han skriver bl a:
Vi måste sluta blunda för att det finns en stor grupp människor som oroas av invandringen och som har svårt att finna sin plats i ett multikulturellt samhälle. De söker sig till ett parti som förstår deras oro och lovar förändring. I stället för att använda invektiv, förhåna, stöta ifrån och behandla dem som känner sig hotade av utvecklingen och svikna av sitt samhälle som parias borde det politisk-kulturella komplexet, de som har makten, försöka förstå orsakerna till den oroande utvecklingen och söka konstruktiva lösningar.Expressen hade den 28/5 2014 en lysande artikel av Torbjörn Elensky med rubrik ”Lika barn leka bäst”. Där kritiserar han Aftonbladets kampanj ”Vi gillar olika”. En synnerligen välskriven och skarpt analyserande artikel. Elensky skriver:
Hyllandet av viss nationalism, till exempel kurdisk, går inte ihop med avståndstagandet från svensk. Antingen finns nationer, och kan vara viktiga för den egna identiteten, eller så gör de det inte.I första stycket tar han upp det jag själv skrivit så många gånger. Om det nu inte finns någon svensk kultur, ja då kan det knappast finnas någon kurdisk kultur heller. Eller någon annan kultur. Lite konsekvens borde man kunna begära även av Godhetskören. Men ideologisk förblindelse ökar ju inte precis vår förmåga att tänka klart. Snarare tvärtom!
När den ensidiga uppdelningen i vita och ickevita, så kallade rasifierade, får genomslag, och de vita anses bära på en kollektiv skuldbörda, upphör möjligheterna att skapa ett samhälle där vi alla möter varandra på lika villkor. Rangordnandet av människor efter ras blir inte mera rätt för att det görs med antirasistiska förtecken.
Den som börjar gradera friheterna, och som ursäktar vissas övergrepp men inte andras, vare det ur ett höger- eller ett vänsterperspektiv, är redan på väg att avskaffa friheterna. Du kanske vill tysta den du ogillar, visst, men nästa gång kan det vara du själv som blir tystad med exakt samma argument.
I sista stycket syftar han säkert på Aftonbladets försvar för de vänstergrupper som begår våldsbrott. Den typen av våld har av vissa skribenter i tidningen försvarats och kallats för ”det goda våldet”. Det är av just sådana skäl jag hyser vissa tvivel på att våra politiker och journalister verkligen är de demokrater de utger sig för att vara (demokrati betyder folkstyre och inte elitstyre – det senare verkar vara den typ av statsskick som Godhetskören står för, där de själva givetvis kräver att få tillhöra den styrande eliten).
En hel del av den ”goda” sidans medlemmar verkar så uppfyllda av sin egen godhet att de tycks se sig som föredömliga demokrater, oavsett att de försvarar odemokratiska metoder. Inte bara våld mot meningsmotståndare försvaras (inte av alla tack och lov men av oroväckande många) utan också valfusk (så länge det hindrar ”den onda sidan” att få inflytande). Faran med att betrakta sig själv som tillhörande de goda är att man i godhetens namn då tillåter sig allt möjligt. Ändamålet helgar medlen. Denna devis är alltför ofta tillämpad i diktaturer. ”De onda” är så onda så de förtjänar inte att få del av demokratins yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Det skall bara tiga!” Och på så sätt ersätter man en form av intolerans med en annan intolerans. Vilket är svårt att se som något framsteg.
De gånger valfusk tidigare avslöjats i vårt land, har det ofta varit socialdemokrater som legat bakom (ofta har det handlat om att man transporterat dementa åldringar från något äldreboende till vallokalen och sedan stuckit den ”rätta” valsedeln i deras hand. Efter att ha styrt Sverige i 40 år, var många sossar så maktfullkomliga och övertygade om sin gudagivna rätt att styra vårt land, att de antagligen såg de fria valen som en onödig process, ja rent av som något negativt. De visste ju i alla fall bättre än medborgarna i Sverige vad som var bäst för dem.
Man kan undra i vad mån det förekommit valfusk i detta val. I så fall är nog en rimlig gissning att fusket huvudsakligen varit riktat mot SD. Man kan misstänka att många partiföreträdare, med gott samvete, skulle kunna tänka sig att slänga eller ogiltigförklara SD:s röstsedlar. Om de bara kunde. Och vågade.
Farah Halawi, 21 år, i Trollhättan var valförrättare och rösträknare i sin hemkommun i EU-valet. På sin Facebook-sida skriver hon om hur snacket gick bland valförrättarna i den vallokal där hon var stationerad.Ovan skriver Farah, "Även idioter har en röst". Problemet är, att som idiot räknas, i det här perspektivet, alla som inte tycker precis som du! Det blir en något skakig demokrati om Farahs princip skulle tillämpas i det svenska valsystemet (dvs att man ogiltigförklarar valsedlarna för de partier som har "fel" åsikter). Frågan är nämligen vilka åsikter som är fel. Ja, det är ju de åsikter jag inte gillar. Men då står vi inför nästa problem. Det finns många jag i Sverige. Vilket jag skall få bestämma? Apropå jag, så såg jag förresten att Assad nu vunnit valet i Syrien. Han fick 86 procent av rösterna! Jo ja tackar jag! Förmodligen ligger Syriens valsystem helt i linje med Farahs tankegångar. Å andra sidan är det väl knappast någon som betraktar Syrien som en demokrati. Sverige påstås ju i varje fall fortfarande vara en demokrati.
Om det är något som skrämmer mig, för att knyta an till den artikel i Aftonbladet som jag citerade inledningsvis, så är det aningslösheten hos makteliten, dvs den politiska korrekthetens prästerskap. Den skrämmer mig verkligen. Och den borde skrämma hela svenska folket. En styrande elit som inte förstår vanliga människors oro över den massinvandring som sker till vårt land (och många andra europeiska länder). Och som inte heller förstår konsekvenserna av denna massinvandring. I artikeln så sade ju bl a en kvinna, ”Jag besökte en invandrarstadsdel där det inte finns en enda fransk restaurang. Sånt klarar inte fransmän av att hantera. Det utnyttjar Nationella fronten”. Tja, inte behöver Nationella Fronten utnyttja detta. Problemet finns ju redan där, vare sig man utnyttjar det eller ej. Är det så konstigt att människor känner oro och obehag när de ser hur deras eget land, bit för bit, steg för steg, tas ifrån dem. Och de som erövrar Frankrike steg för steg är företrädare för en aggressiv, förtryckande ideologi/religion (jag talar alltså om islam), vars mål är att lägga hela världen under sina fötter (om detta skriver jag i många andra artiklar). Med våld om så krävs. Om du inte visste det, käre läsare, så kallas detta jihad, och varje muslim är befalld av sina heliga skrifter att delta i eller stödja jihad. Att inte fler oroas över detta beror på att våra politiker och journalister gör allt för att vanliga människor inte skall få reda på vad islam egentligen står för. Och genom att mörka sådant förråder man sitt eget folk och sitt eget land! Så långt förstår jag och blir skrämd. Det enda jag inte förstår är vad som driver dessa politiker och denna kulturelit att förråda sitt eget folk och sitt eget land. Varför? Det är svårt att tro att de verkligen, när det kommer till kritan, längtar efter att leva under sharíalagen.
Och inte nog med det, politiker och kulturelit gör sitt bästa för att ta ifrån Europas folk deras självkänsla och stolthet över sin kultur och sitt land. Det kanske beror på någon slags missriktad välvilja, men är likafullt destruktivt. Man hävdar att det inte finns någon svensk kultur (om vi tar Sverige som exempel). Man hävdar att det inte finns någon svensk mat. Sverige och de etniska svenskarna har inte åstadkommit någonting av värde. Allt som är bra har vi fått från andra folk och kulturer (och framför allt då från islam). Det enda vi själva har bidragit med är slaveri och kolonisation och folkmord (som om inte slaveri förekommit inom islam – den muslimska slavhandeln i Afrika försiggick i över 1000 år och omfattade mellan 12 och 30 miljoner svarta afrikaner, dvs var oerhört mycket mer omfattande än den europeiska/amerikanska slavhandeln). Ungefär detta har Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin och Maud Olofsson sagt (jag har källor till detta påstående i andra artiklar – sök på dessa namn för att hitta). Genom att ta ifrån svenska folket all självkänsla, bäddar man för en farlig situation, vilket inte våra beslutsfattare tycks förstå. Det var precis så situationen var i Tyskland innan nazisterna kom till makten på 1930-talet. Hitler utlovade att upprätta tyska folkets självkänsla och ta tillbaka de områden man förlorat under Första Världskriget. Hade tyska folket haft en god självbild och stark självkänsla, tror jag inte nazisterna hade kunnat få makten. Men nu utnyttjade nazisterna situationen på ett skickligt sätt och spelade på människors känslor.
Det finns också en ytterligare likhet mellan Sverige och mellankrigstidens Tyskland. I det senare landet försökte kommunisterna ta makten genom våld. Det förekom våldsamma slagsmål mellan kommunister och deras meningsmotståndare. Folk kände sig hotade på gatorna och upplevde situationen som obehaglig. När Hitler skapade SA (föregångaren till SS) för att gå emot kommunisterna, tyckte folk det var skönt. Äntligen någon som kunde sätta stopp för detta hot. Och när nazisterna växte sig allt starkare var det ganska snart slut på kommunisternas våldsyttringar. Dessa hamnade i koncentrationsläger strax efter att Hitler blivit Rikskansler. Och de flesta tyskar tyckte det var bra! Äntligen lugn och ro! Hade kommunisterna vunnit ”slaget om Tyskland”, hade med stor säkerhet Tyskland blivit ett stalinistiskt land och miljoner tyskar hade mördats. Nu gick det lika illa, ja snarare ännu värre, med tanke på Andra Världskriget och Förintelsen, men det kunde kanske ingen veta då. Då var man bara glad åt att det blev ordning på gatorna så vanligt folk vågade sig ut.
En tredje faktor, som beredde vägen för nazisterna var att tyska folket upplevde judarna som ett hot mot landet. Visserligen som jag ser det, ett obefogat hot. Judarna hade inte som mål att ta över Tyskland och sedan förtrycka tyska folket. De hotade inte på något sätt Tysklands välstånd eller säkerhet. Snarare tvärtom, eftersom judarna bidrog positivt till Tysklands ekonomi. Problemet var att judarna var duktiga affärsmän och hantverkare mm, och i den dåliga ekonomi som Tyskland led av efter Första Världskriget, så väckte judarnas framgång avundsjuka. Detta spelade nazisterna på. Detta visar på det mångkulturella samhället problem. Nazisterna spelade på känslor som redan fanns hos tyska folket. Har man en stor minoritetsgrupp i ett land, och denna grupp särskiljer sig starkt från den inhemska kulturen, blir det lätt så att minoritetsgruppen blir syndabock när tiderna blir sämre. Enligt Jonathan Friedman, professor i Lund, som forskat på mångkulturella samhällen, så finns inte ett enda exempel på ett fungerande mångkulturellt samhälle av den typ som Godhetskören just nu försöker skapa i Sverige (läs mer om detta här). För att få ett väl fungerande samhälle måste man ta hänsyn till människans natur och hennes behov av att kunna identifiera sig och känna trygghet. Vi människor är flockdjur och det är ett biologiskt faktum, som vi inte kan göra något åt. Alltså måste vi skapa samhällen som är anpassade för människans natur. Inget annat samhälle kommer att fungera på sikt.
I dagens Sverige har vi en våldsvänster som till och bryter sig in hos folk, vars åsikter de inte gillar, och misshandlar dem. De hotar människor. De trakasserar människor. De försöker stoppa lagliga demonstrationer, som företräder åsikter som vänstern inte delar. Etc. Samtidigt betraktar de sig själva som mönsterdemokrater. Nu har de inte mördat någon än (det har ju varit nära några gånger – t ex vid demonstrationerna i Göteborg för ett antal år sedan), men det är säkert bara en tidsfråga innan detta kommer att ske. Och en del skribenter, som t ex förekommer i Aftonbladet, försvarar, som nämnts ovan, inte sällan våldsvänstern, och skriver om ”det goda våldet”. Fler och fler människor upplever våldsvänstern som ett hot mot demokratin.
Ovanstående, dvs att man tar ifrån svenska folket deras identitet och självkänsla i kombination med massinvandringen till vårt land (som kommer att påverka vårt land negativt på många olika plan) plus hotet från våldsvänstern, kanske kommer att bereda vägen i Sverige (och många andra europeiska länder) för partier och grupperingar, jämfört med vilka SD kommer att framstå som Moder Théresas förlängda arm. Vi kanske bara har sett början än. Skulden till detta har i så fall våra aningslösa politiker (och opinionsbildare), vilka själva bor på Södermalm i Stockholm och liknande ställen, så långt från invandrartäta förorter som bara möjligt. Genom sitt förakt för vanliga människors åsikter och upplevelser och oro, driver de vanliga människor rakt i armarna på extrema partier.
Detta möjliga framtidsscenario skrämmer mig betydligt mer än att SD fick nästan 10 procent av rösterna i årets EU-val.
