Låt mig inleda genom att citera ett brev från påven Sixtus IV (1414-1484) till den osmanske sultanen Mehmed II (det var f ö Sixtus IV som grundande Uppsala Universitet). Anledningen till brevet var att sultanen nåtts av rykten att moskéer rivits i spanska Aragonien.
Store och mäktige härskare,
När vi fick Ert brev rörande förstörelsen av moskéer som, enligt Er, ägt rum på anstiftan av vår älskade son i Kristus, Ferdinand av Aragonien, i hans rike, så skrev vi omedelbart till honom för att, om det Ni skrev var sant, förbjuda att så skedde. Vi har nu upptäckt att allt det Ni hört bara var falska rykten, för inga moskéer har förstörts. Ej heller har några av Ert muslimska folk, som lever i fred och lugn i området, kommit till skada eller utsatts för något olagligt. Vad som hänt var, att när de, i strid med gammal sedvänja, vid dessa moskéer rest höga minareter och genom böneutropare prisat Mohammed från dess höjder, så var det ingalunda olagligt att denne fromme kung förbjöd vad som gick bortom sedvanan och som skandaliserade den kristna befolkningen. Han befallde så att dessa minareter skulle bringas ned i höjd med själva moskén, samt att bönetiderna bara fick kungöras genom trumpetstötar, i enlighet med urgamla överenskommelser. Detta är rimliga åtgärder som inte borde störa Er, eftersom Ni förbjuder såväl kyrktorn som kyrkklockor på de av våra kyrkor som finns i Era länder. Vi ber Er att med jämnmod acceptera de åtgärder som vidtagits utan avsikt att förolämpa och utan orättvisa mot Ert folk. Tillbakavisa lögnerna från onda män som vill att konflikt och rivalitet skall vinna över Ert eget förnuft, Er rättskänsla och Er måttfullhet ! Vi anbefaller åt Er alla de av våra fromma kristna som lever i Era länder: För allt Ni visar dem av ynnest och respekt skall vi vara Er mycket tacksamma (ur en bok om religiösa minoriteter under medeltiden av Edvard Synan).
Det fanns goda skäl till varför Sixtus IV var så artig och försiktig i sitt brev. Mehmed II var inte vem som helst. 1453 hade ottomanerna (turkarna) erövrat Konstantinopel under ledning av Mehmed II och hotade att erövra hela Europa. Det var inte förrän vid slaget om Wien 1683 som hotet från islam avvärjdes för lång tid framöver (för att ånyo bli aktuellt i början av 2000-talet).
Enligt den politiska korrekthetens apostlar, innebär förbudet att bygga minareter i Schweiz ett brott mot religionsfriheten. Vissa muslimska länder, bl a Iran, har utlovat en gruvlig hämnd mot Schweiz om förbudet blir verklighet.
1. Rätten att bygga minareter har inget med religionsfrihet att göra. Det står muslimer fritt att tillbe sin Gud och att utöva sin religion i Schweiz. Minareter är inte någon grundläggande del av islam. I Sharialagen (som är bindande för varje rättrogen muslim, och som innehåller islam tolkad och klar) står följande om böneutrop (det är det enda stället som nämner detta) i f.3.9 (1):
Det rekommenderas:
(1) att ge böneutropet från en hög plats i närheten av moskén.
Det är allt. Det är således inte alls nödvändigt att bygga minareter som dominerar stadsbilden, för att kunna vara en rättrogen muslim. Dessutom är inte böneutrop nödvändiga, för muslimer som bor i icke- muslimska länder. Och det är inte heller acceptabelt, I muslimska länder accepterar man inte att kristna ringer i kyrkklockor. Varför skulle man då i Väst acceptera muslimska böneutrop?
Problemet är att islam inte bara är en religion, utan islam är i minst lika hög grad ett politiskt system, som vill kontrollera hela samhället i alla frågor. Att bygga minareter, som helst skall vara de högsta byggnaderna i ett samhälle, är ett sätt att visa vem som dominerar, eller att förebåda vem som kommer att dominera. När Stockholms Sjöbefälsskola lades ner i början av 1980-talet (jag var lärare där i ca 7 år), ville muslimerna köpa fastigheten och göra om den till en moské. Sjöbefälsskolan i Stockholm låg på Stigbergsgatan ovanför Slussen. Sjöbefälsskolan var den byggnad i Stockholm som hade den högst belägna grunden (även om den inte är den högsta byggnaden där). Detta tilltalade givetvis muslimerna. Som tur är beviljades inte detta, utan huset tillhör numera Ersta Sjukhus. Jag vill också påminna om att världens högsta byggnad, Burj Khalifa, precis i dagarna invigts i Dubai. Den är 828 m hög! Kostnaden att bygga den har varit astronomisk. Man har svårt att förstå vitsen med att bygga något så högt. Man vill antagligen, genom denna byggnad, visa att islam idag dominerar världen (givetvis är byggnaden ritad och konstruerad av västerländska företag – trots att muslimerna i allmänhet betraktar sig som oändligt överlägsna oss "otrogna", tvingas de använda vår teknologi, läkarvetenskap etc).
Muslimernas strävan att bygga höga minareter i västerländska städer är helt enkelt ett sätt att dominera och har ingenting med religionsfrihet att göra. Dessutom är det så att alla städer i Väst har en stadsarkitekt som bestämmer vad som får byggas. Byggnader skall smälta in i en stads profil eller anknyta till stadens historiska bakgrund. En kristen församling som vill bygga en kyrka, får inte bygga vad som helst. Arkitekternas förslag måste godkännas av kommunen innan man får bygglov. Samma måste givetvis gälla muslimer i Västvärlden. Och minareter smälter definitivt inte in i t ex Stockholms stadsbild.
2. Från minareterna sker böneutrop i högtalare. Det första sker kl 04.00 på morgonen. De flesta människor skulle nog finna det oacceptabelt om kristna ville ringa i kyrkklockorna kl 04.00 på morgonen, varje dag, året runt. Varför skulle inte samma begräsningar gälla muslimer?
Dessutom har länderna i Europa kristna och inte muslimska traditioner. Att man på söndagar och vid vissa andra tillfällen ringer i kyrkklockorna är en del av våra traditioner. Böneutrop från minareter är inte en del av Europas traditioner och kultur, och hör inte hemma här.
3. När det gäller relationerna mellan kristna och muslimska länder krävs ömsesidighet. I många muslimska länder är det förbjudet att bygga nya kyrkor och speciellt att bygga kyrktorn. Sharialagen (som tillämpas fullt ut i länder som Saudiarabien) o11.5 (5-7) säger:
Icke muslimer
(5) får inte bygga högre eller lika högt som muslimska byggnader, fastän om de köper ett högt hus, så rivs det inte.
(6) är förbjudna att öppet förevisa vin eller grisskött (och att ringa i kyrkklockor och visa kors), recitera Torah eller Evangelierna högt, eller på allmän plats ha begravningar och fester.
(7) och förbjuds att bygga nya kyrkor.
I Saudiarabien får man inte ens föra in en Bibeln för personligt bruk. Men även i de muslimska länder som säger sig ha religionsfrihet (t ex Turkiet), är det i praktiken nästan omöjligt att få tillstånd att bygga en ny kyrka. Som sagt, lite ömsesidighet borde man kunna kräva. Då säger kanske någon, att de västerländska demokratierna borde föregå med gott exempel. Visst, det låter så fint, och det skulle kanske fungera om motparten var demokratisk. Så är dessvärre inte fallet, och om vi skulle tillåta fritt byggande av moskéer och minareter, skulle de muslimska länderna inte ta det som ett tecken på god vilja och själva göra en eftergift. De skulle i stället tolka det som ett tecken på Västvärldens svaghet och se det som en seger för islam. Och så skulle de omedelbart komma med nya krav. Icke-demokratiska ideologier och stater förstår bara om man sätter hårt mot hårt. Tyvärr!
Överhuvudtaget finns inte religionsfrihet i islamvärlden. I Betlehem var majoriteten 1948 kristna araber. Idag finns bara ett par procent kristna kvar. Muslimerna har tvingat bort de kristna och tagit över staden. Det är oerhört svårt att leva som kristen eller jude i muslimska länder. Det vore kanske på tiden att EU och andra västerländska maktfaktorer började ställa krav på muslimvärlden när det gäller religionsfrihet. Problemet är att intolerans för andra religioner är inbyggd i själva islams natur. Kristna, judar och soroastrer tolereras, enligt Koranen, under förutsättning att de betalar en speciell straffskatt, jizyia och underordnar sig islam (vilket innebar en slags apartheid fullt i klass med Sydafrikas berömda apartheid).
Islams (jag talar inte här om islamisterna utan om religionen islam) intolerans framgår klart och tydligt av Sharialagen. Jag citerar o9.0:
Skriftens bas för jihad (islams krigståg mot de otrogna), som ligger till grund för de lärdes konsensus, är sådana koranverser som:
(1) Strid är bestämt för dig (Sura 2:216)
(2) Döda dem varhelst du finner dem (Sura 4:89)
(3) Slåss mot avgudadyrkarna till det yttersta (Sura 9:36)
Islams absoluta, icke förhandlingsbara mål, är ett erövra hela världen och lägga den under islam och införa sharialagar. Erövrandet kan ske på många sätt; genom krig, genom invandring och en snabb befolkningsökning bland muslimer (demografisk erövring) etc. Sharialagen o8.7 (20) säger:
Handlingar som innebär hädelse är:
(20) eller att förneka att Allah avsåg Profetens budskap (Allah välsigne honom och give honom frid) att vara den religion som skall efterföljas av hela världen.
Det är alltså hädelse för en muslim att ha någon annan inställning än att hela världen skall erövras av islam. En rättrogen muslim tror således att han hamnar i helvetet och där plågas i evigheters evighet om han inte efterföljer detta.
Läsaren kan säkert själv dra sina slutsatser utifrån ovanstående. Observera, det är inte jag som säger ovanstående. Det är Sharialagen själv, som i sin tur bygger på Koranen och andra för muslimer styrande dokument. Det går inte heller att avfärda ovanstående genom att säga att man kan tolka detta på många olika sätt och att majoriteten av muslimerna i världen har en helt annan tolkning. Fel! Fel! Fel! Det kan man inte. Det som står betyder exakt vad det betyder. Men fråga inte mig, fråga en rättrogen muslim! Poeten Muhammed Omar, som numera bekänner sig som islamist, säger i en intervju i en av mina tidigare bloggar, när han får frågan om han inte står för en extrem form av islam:
Eftersom de [hans tidigare anhängare inom flumvänstern] inte vill framstå som islamofober försöker de få det till att jag har en egen variant av islam. En egen fascistisk version. Men sanningen är att mina åsikter hör till majoriteten inom islam.
Som sagt, det är inte jag som säger det!
