En person, som bodde i Sovjet under några år på 1970-talet, berättade för mig hur man i Pravda vid ett tillfälle visade bilder föreställande svältande svenska ungdomar som köade på Sergels Torg i Stockholm för att få lite mat (enligt bildtexten). I själva verket visade bilderna ungdomar som köade utanför Konserthuset för att få biljetter till en popkonsert. Men i kommunismens förljugna värld spelade givetvis sådana detaljer ingen som helst roll. För ondskans representanter gäller ju att ändamålet helgar medlen.
Hur kan då en journalist med självaktning manipulera sanningen på detta sätt utan att skämmas? Jo saken är mycket enkel. Pravda betydde i sovjetparadiset den upphöjda, esoteriska sanningen, den sanning som gagnar Partiet. Istina är den triviala sanningen, som helt enkelt handlar om verkligheten, dvs om hur det i själva verket är, det som stämmer överens med fakta. Pravda är den högre sanning, som endast är tillgänglig för de invigda, för eliten, för den som förstår det som verkligen sker, ja till och med förstår det som sker bakom det som synes ske. Eftersom det gagnade Partiet att framställa Västvärlden som fattig och svältande (till skillnad från arbetarparadiset Sovjetunionen), var det ”sant” (= pravda) att människor svalt i Sverige, även om det inte var sant rent faktamässigt (det var således inte ”istina”).
Det är lätt att i efterhand dra på munnen åt sådana här tokerier. Dessvärre fanns en mörk baksida. De sanningssägare som hamnade i Sibiriens dödsläger kunde säkert hålla sig för skratt, och samma gällde förmodligen de sovjetiska genetiker och biologer som arkebuserades eller förvisades till Sibirien för att de hade kritiserat bedragaren Lysenko (en rysk ”biolog” vars ”teorier” sade precis det som Stalin ville höra – dessvärre var de helt felaktiga). Lysenkos ”vetenskapliga” arbete var en ren katastrof och det dog decennier för den ryska biologin att återhämta sig, efter att Lysenko fallit i onåd.
Huuh så hemskt, tänker Svensson i sitt stilla sinne. Tänk så korkade människor kan vara! Tja, det kanske gäller dig också, Svensson! Ovanstående är knappast något unikt för Sovjetunionen. Den här typen av sanningssyn är något som i högsta grad karakteriserar ondskan, var och när den sticker upp sitt fula tryne.. Även i vårt eget land ser vi idag hur pravda alltmer blir det accepterade sanningsbegreppet i media och i den allmänna debatten (eller snarare parodi på debatt). Låt mig ge ett par exempel:
1. Även om den bild media ger av Israel är synnerligen vinklad (vilket jag diskuterar i många artiklar på min hemsida), är den sann i alla fall (pravda), eftersom den gagnar ”saken”, dvs är politiskt korrekt.
2. I den allmänna debatten hävdas att Koranen talar lika mycket om kärlek som Bibeln, dvs islam är minst lika kärleksfull och fredsälskande som kristendomen. Samtidigt uppvisar islam en anmärkningsvärd brist på kärlek och medkänsla. Vid tsunamin för några år sedan skänkte Norge ensamt, och Holland ensamt, mer pengar till offren än hela islamvärlden tillsammans (trots att merparten av offren var muslimer). Om det är något som kännetecknar islamvärlden när det gäller hjälp till nödlidande, så är det den nästan totala frånvaron av sådant engagemang. Och det kan inte bero på brist på pengar. Många muslimska länder är fabulöst rika. Det påstås ofta att Koranen innehåller motsvarigheter till Jesu ord om att älska sin nästa såsom sig själv. En noggrann genomläsning av Koranen visar emellertid att så inte är fallet (tyvärr), vilket jag diskuterar
i en lång artikel här.
Trots att Koranen inte talar om att älska alla människor såsom sig själv, är det i alla fall sant (pravda) att Koranen talar om att älska alla människor såsom sig själv och att islam är minst lika kärleksfull och fredsälskande som den kristna tron. I och med att det är politiskt korrekt är det nämligen sant (pravda) även om det inte är sant (stämmer med fakta – istina). Den politiskt korrekta ideologin står över triviala fakta. Den är sann även om den inte är sann. Sannare än sanningen själv. Verkligare än verkligheten själv. Därför behöver den politiskt korrekte aldrig undersöka verkligheten, genom att på allvar granska fakta. Det som är politiskt korrekt är automatiskt sant och höjt över varje form av kritik. Endast en ond, sjuk och förvriden hjärna kan ifrågasätta det politiskt korrekta. Det tycks i alla fall vara så man ser det.
I Sovjetparadiset byggde nästan allt på lögn. Media ljög, politikerna ljög, man ljög för varandra, ja till och med för sin egen fru eller man, och sina egna barn. Man ljög också för sig själv, när man intalade sig (mot bättre vetande) att man levde i det absoluta paradiset på jorden.
Det tycks som att vi i Sverige alltmer börjar acceptera denna perverterade sanningssyn. Journalister, politiker, vindflöjelspräster och välanpassade forskare (som kryssar tamt i vassen på jakt efter gunst och bröd – de som Arthur Koestler brukade kalla ”call girls”, dvs som prostituerat vetenskapen för att få en position) börjar bli alltmer pravdaiserade.
IRL betyder ”in real life”, dvs står för den verkliga verkligheten, där istina gäller. Cyberspace står för den rymd i vilken t ex datorspelaren befinner sig när han spelar. Ingen förnuftig människa skulle komma på tanken att tro att det som är sant i cyberspace också är sant i IRL. Det kanske är dags att definiera ytterligare en rymd, ett rum, nämligen pravdaspace eller PK-space (den politiskt korrekta rymden). Där alla våra önskningar är sanna, och där vi till och med kan bestämma vad som är sant, utan att bekymra oss om något så trivialt som fakta och sanning.
Pravdaspace kan, precis som cyberspace, vara fascinerande. Om en femåring lever i något slag pravdaspace, och förväxlar sina önskningar om verkligheten med verkligheten själv, är det möjligen lite charmerande eller gulligt. När en vuxen person gör det, är det motbjudande och tragiskt. Och farligt!!! Att lösa verkliga problem, kräver verkliga lösningar, grundade i fakta och sanning. Sedan kan vi givetvis diskutera vad som är sant och dra olika slutsatser utifrån detta. Men om vi inte ens är överens om vad begreppet sanning innebär, ja då blir varje debatt en pseudodebatt.
