Har just med stort nöje läst Din artikel om genusidioti och Annika Dahlström. Damen ifråga beundrar jag mycket på grund av hennes oräddhet. Jag minns henne väl från 60-talet när hon var en ofta sedd gästforskare på histologiska institutionen i Lund. (Fantastiska år!! Här startade tekniken för att demonstrera katekolaminer i enskilda neuron och nervbanor; upptäckten har fått en enorm genomslagskraft i dagens neurobiologi och endokrinologi, både direkt och indirekt). Annika Dahlström var en synnerligen ambitiös forskare och producerade "massor" av mycket högkvalitativ science. När jag så upptäckte att hon börjat intressera sig för manligt – kvinnligt kunde jag intet annat göra än att skriva till henne och tacka för inlägget, med varma gratulationer. Hon har så fortsatt att modigt stå fast vid sina åsikter, trots spott och hån från de rättrogna.
Själv har jag under drygt 40 år varit intresserad av hormonell kontroll av könsdifferentieringen och blir många gånger djupt deprimerad när jag läser olika inlägg. Sedan jag slutade har självfallet kunskapsmängden inom detta område ökat avsevärt men grunddragen är fortfarande desamma. Fortfarande existerar X och Y kromosomer. Oerhört irriterande! Och ännu värre: hos däggdjuren, inklusive människan, driver naturen könsdifferentieringen spontant i kvinnlig riktning; för att bli man krävs en Y kromosom som resulterar i en testikel som i sin tur måste producera manligt könshormon för att allt skall bli riktigt. Detta manliga hormon bestämmer inte bara manliga genitalias utveckling utan påverkar även hjärnans differentiering. En sådan effekt är att den hormonella kontrollen senare i livet blir acyklisk hos mannen men cyklisk hos kvinnan, en annan effekt är skillnader i vissa hjärnstrukturer mellan man och kvinna. Hjärnan har således redan under fosterlivet programmerats för en viss väg i livet: manligt eller kvinnligt.
Självfallet kommer miljön under uppväxtåren att spela på detta grundtema så att vi kan tala om en "psykosocial" könsdifferentiering. För att denna skall bli OK krävs det enligt min mening en fungerande föräldrarelation (funktion) där barnet kan känna sig hemma och relatera till moder och senare till moder eller fader. För att bli en man krävs alltså en Y kromosom och en fungerande testikel som producerar manligt hormon. Finns inte en eller båda av dessa komponenter drivs utvecklingen i kvinnlig riktning. Beroende lite på när en viss rubbning i utvecklingen sätter in kan vi få lite olika "intersex" tillstånd. Finns bara en X kromosom (XO, ett X eller Y kan saknas), får vi ingen utveckling av könskörtlar (Turners syndrom) och yttre genitalia blir av kvinnlig typ. Ett annat exempel: det finns individer med XY uppsättning men där cellerna saknar förmåga att svara på det producerade manliga hormonet; resultatet blir en kvinnlig fenotyp. Vi kan också ha rubbningar i binjurebarkens androgenproduktion under fosterlivet vilket kan påverka yttre genitalias utveckling.
Min tro är att Gud skapat människan till man och kvinna för att vi skall komplettera varandra. För mig kan det aldrig vara "fult" att vara kvinna. Skillnader mellan man och kvinna ligger djupt biologiskt sett. Att det mot bakgrund av samhällets historiska utveckling fortfarande finns skillnader i kvinnors och mäns förutsättningar som bör rättas till är klart men denna ständiga kamp mellan kvinnligt och manligt är absurd. Kvinnliga brandmän saknas. Vad göra? Sänk de fysiska kraven vid rekrytering så att kvinnor kan komma till! Flera exempel finns. Det viktigaste är naturligtvis att samhället ser till att skapa en så bra familjemiljö som möjligt där barnen kan växa upp i harmoniska förhållanden. På denna punkt har politikerna totalt misslyckats i alla avseenden under flera årtionden: familjen i upplösning, skolan under all kritik, "dagis" verksamheter rent skadliga på sikt etc. etc. Som alltid: politikernas insatser är att försöka rätta till symptom men aldrig gå till problemets rot. Ungdomlig sexuell frihet är liberalernas mål. Att det resulterar i ökad frekvens av könssjukdomar, psykiska problem, tonårsaborter etc är sekundärt. Alla ungdomar har rätt till eget sexliv efter eget gottfinnande, vad resultatet än blir. Istället för att gå till roten och rekommendera avhållsamhet ger man ökade anslag för clamydiabekämpning, ökad propaganda för kondomer mm utan att se effekt.
Att, som alltför många av våra politiker och andra människor som arbetar på att forma vårt samhälle, helt bortse från biologiska och andra fakta, när sådana inte stöder det som är politiskt korrekt, är inget annat än rent vansinne. Plus att det är en ofattbar feghet. Ideologer försöker tvinga in verkligheten i deras egen förkrympta värld, fulla av förutfattade meningar och önsketänkande och prestige. Inget gott kan komma av detta. Som brevskrivaren säger så går man inte till roten med problemen, utan skriver ut magnecyl mot cancer. Alla försök att minska antalet aborter och fall av olika könsjukdomar går ut på att skydda sig mot smitta etc genom kondomer och liknande. Tanken att man kan avstå från att ha samlag till höger och vänster med vem som helst, när som helst man har lust (ungefär som kaniner), finns inte i den allmänna debatten. Därmed tycks det mig som att man reducerar människan till att vara ett djur. Och det är väl kanske det som är tanken och meningen.
Om nu den kristna moralen är så skadlig och familjen så förtryckande, varför blir inte Sverige ett allt bättre land att leva i nu när kristendomen tappat så mycket av sitt inflytande och familjerna alltmer upplöses och människor okontrollerat kan bejaka sina drifter? Om kristendomens och moralens fiender har rätt, varför blir inte Sverige ett alltmer paradisiskt land att leva i? Vetenskap innebär ju att man varierar sina försöksbetingelser och ser vilka parametrar som ger de mest optimala resultaten. Om vissa värden på parametrarna ger degraderade system, inser varje forskare att han/hon valt fel väg och ändrar då parametrarna åt andra hållet, eller håller de konstanta och varierar andra parametrar i stället. Men det som är politiskt korrekt är ju sant oberoende av observationer och mätningar. Även om unga kvinnors förbrukning av psykofarmaka ökat med 400 procent under de senaste 10 åren och köerna till de ungdomspsykiatriska mottagningarna växer sig allt längre, är vi i alla fall på väg mot paradiset. Visserligen är de förbättringar som vi skull förvänta oss, om den politiskt korrekta vägen vore den optimala, osynliga. Men vi vet att de finns, eller hur? Att det spår vi växlat in på är politiskt korrekt är ju en garanti för att allt blir bra till slut, oavsett hur verkligheten ser ur.
Apropå det så avvisade Riksdagen häromdagen, till min stora förvåning, förslaget att tillåta insemination av ensamstående kvinnor. Kristdemokraterna fällde det och det skall utredas vidare.
Något annat som i dagarna diskuterats (dock inte i svenska media) är Goldstonerapporten, som starkt kritiserade Israel för att bl a ha attackerat civila mål under Gazakriget för några år sedan. Richard Goldstone, domare till professionen, som författade denna rapport, har nu gjort en kovändning och säger att hade han vetat vad han vet idag, hade han inte kritiserat Israel så ensidigt som nu skedde i rapporten. När rapporten kom, uppmärksammades den i alla media. Nu har det varit märkligt tyst. En rapport som upprättar Israels heder är fullständigt ointressant även om den är sann. En rapport som framställer Israel som en ond stat är däremot högintressant även om den inte är sann. Sanningen spelar ingen roll i den politiskt korrekta världsbilden. Det påminner om att navigera ett fartyg med hjälp av en kompass, där man tagit bort magneten. Kompassen pekar alltid framåt, oavsett hur fartyget girar. På så sätt är man alltid på väg mot målet, vilket säkert känns skönt. Åtminstone tills proviant och vatten börjar ta slut. Problemet är nämligen att man så småningom kommer att upptäcka att målet inte alltid ligger rakt förut. Det finns en verklighet man inte kan bortse från. Och gör man det, får det ödesdigra konsekvenser.
