Den 29/8 rånades hamburgerrestauranten MAX i Vivalla (en förort till Örebro). På polisens hemsida finns följande att läsa:
Rån mot MAXJämför detta med det signalement som Nerikes Allehanda ger:
Rån mot MAX hamburgerrestaurang i Vivalla. En ensam gärningsman som gömt sig kvar efter stängningsdax hotar personalen med ett stickvapen. Han får med sig bl.a kontanter. Gärningsmannen är mörkhyad [fetstil tillagt av mig], ca 180-190 cm med smal kroppsbyggnad. Han var iklädd en mörk jacka och jeans. Bar på en axelväska. Ingen person skadades.
Iakttagelser och tips mottages av polisen på 114 14.
Gärningsmannen är cirka 190 centimeter lång med smal kroppsbyggnad. Han var rånet iklädd en grön tröja eller jacka och bar en axelväska.(jag citerar bara själva signalementet, eftersom artikeln är ganska lång. Ingenstans i texten nämns något om att rånaren var mörkhyad).
”Ja men hudfärg spelar väl ingen roll. Det är ju rena rasismen”, tänker kanske någon (ivrigt påhejad av Godhetskören). Inte? Spelar ögonfärg någon roll? Spelar kroppslängd någon roll? Spelar en synlig tatuering på halsen någon roll när man ger ett signalement? Självklart! Varje detalj spelar roll. Ju mer detaljer man anger, desto större chans att få tag på gärningsmannen. Men som jag påpekat så många gånger förut så är det viktigare att upprätthålla bilden av det mångkulturella samhällets alla välsignelser än att gripa brottslingar.
I min föregående artikel om signalement nämnde jag den somalier som i Köpenhamn begick en grov våldtäkt på en 10-årig dansk flicka. Jag beskrev där hur danska media angav ”somaliskt utseende” i signalementet medan svenska media tog bort denna detalj. Detta trots att det fanns stor risk att gärningsmannen flytt över sundet till Sverige. Den typen av politisk korrekthet är mycket, mycket omoralisk. Tänk om vederbörande inte åkt fast. Kanske hade han begått nya våldtäkter, vilket han inte skulle kunna ha gjort om han hade åkt fast. I så fall hade journalisterna haft stor skuld till de offer som då drabbades.
Hur som helst så har nu dom fallit. Gärningsmannen, som förmodligen förstört livet för sitt offer (flickan våldtogs både vaginalt, analt och oralt – men Godhetskören tycker väl antagligen att detta är charmerande, eftersom det är en somalier som gjort det – allt som muslimer gör är i Godhetskörens ögon charmigt eller pikanta kulturskillnader) heter Ahmed Omar Mohamed. Straffet bestämdes till sex års fängelse för våldtäkt, grov våldtäkt och olaga frihetsberövande. Efter avtjänat straff skall han utvisas på livstid (jag undrar vad han hade fått för straff i Sverige?). När brottet begicks var Mohamed 16 år, vilket rätten tagit hänsyn till. Hade han varit över 18 hade straffet blivit betydligt hårdare.
Danska medier har skrivit mycket om domen, medan svenska medier tiger. Varför då? Ja, efter att man nu lyckats skapa sympati för somalierna, efter vad som hänt i småländska Forserum, vill man ju inte förstöra detta genom att berätta om sådana här triviala saker.
Apropå Forserum så är detta bara början på en tragisk utveckling som jag varnat för i många artiklar. När vissa invandrargrupper (som t ex muslimer i allmänhet och somalier och afghaner i synnerhet) växer alltmer, och börjar ta för sig alltmer, kommer detta att skapa stora konflikter i vårt land (som tyvärr också kommer att gå ut över de invandrare som är positiva för Sverige). Det kan inte uteslutas att rena nazistpartier väntar bakom knuten. Dessutom är det inte så enkelt som media framställer det.
Jag sympatiserar verkligen inte med ungdomar som mobbar eller till och med kastar sten på somaliska flickor (om nu detta är sant). Men saken är mer komplicerad. I något sammanhang (jag kommer inte ihåg om det var i radio eller på TV), där man diskuterade svårigheten för vissa invandrargrupper att integreras, och givetvis skyllde detta på de intoleranta svenskarna, som bland annat anklagades för att flytta sina barn från skolor med mycket invandrarbarn, till privata skolor (plötsligt antyder man att det faktiskt finns etniska svenskar, när det passar, medan man i nästa andetag förnekar att det finns etniska svenskar, när det passar) fick i alla fall en svensk kvinna komma till tals. På den skola där hennes dotter gick fanns många somaliska invandrare. Enligt henne så stod de flesta av invandrarbarnen i klungor på rasterna och ropade ”hora” eller ännu värre saker efter de svenska flickorna. Ibland tafsade de på de svenska flickorna och ibland uppträdde de hotfullt mot andra elever. Till slut bytte hon skola för sin dotter. Som sagt, saken har flera sidor. Media nämner bara en.
Den 30/8 kunde man i den ”kristna” tidningen Dagen (själv brukar jag kalla den för Gårdagen) läsa rubriken ”Främlingsfientlighet via SEA”. SEA står för ”Svenska evangeliska alliansen”, en samkristen organisation som står för biblisk kristen tro. Nu anklagar man denna organisation för att vara främlingsfientlig. Det är ju fullständigt absurt. Jag känner personligen Stefan Gustavsson, generalsekreterare för SEA. Att påstå att Stefan skulle vara rasist eller främlingsfientlig är så fel som det bara kan bli. Däremot säger Stefan, precis som kristna gjort i alla tider, sanningar som inte folk vill höra. Låt mig citera ett kort stycke ur Dagenartikeln:
För en kort tid sedan publicerade Mats Tunehag, styrelsemedlem i Evangeliska alliansen, en bloggtext där islam stämplas som en ”arabisk beduin-religion som fastnat i 600-talets sedvänjor” och samtidigt påstås, lika okunnigt som kränkande, att lögn och bedrägeri är en dygd för muslimer i kampen för att utbreda islam.Inte heller Mats Tunehag är rasist eller främlingsfientlig. Däremot är han väldigt kunnig när det gäller islam. Låt oss granska vad författarna till inlägget påstår.
1. ”…där islam stämplas som en ”arabisk beduin-religion som fastnat i 600-talets sedvänjor.”
Påståendet är helt korrekt. Det är väl självklart att islam är en ”arabisk beduin-religion”. Vad är den annars? Den uppstod ju bland araber/beduiner på just 600-talet. Att den fastnat i 600-talets sedvänjor behöver man inte vara Sherlock Holmes för att observera. Möjligen skulle man kunna justera påståendet och säga att islam fastnat på 1100-talet (men arabvärlden på 600-talet och på 1100-talet var ganska så lik). Den moral och människosyn och den inställning till vetenskap, logik, förnuft etc som finns i islamvärlden idag (och speciellt då i arabländerna) har de facto stannat på 1100-talet. Jag har skrivit en flertal artiklar om detta (läs t ex den här artikeln).
Att sedan arabvärlden använder modern teknologi är något helt annat. Man kan använda teknologi och samtidigt mentalt leva på 1100-talet. Visserligen blir resultatet paradoxalt, när man som i Saudiarabien flyger moderna jaktplan samtidigt som man hugger händerna av tjuvar och dödar muslimer som konverterat till kristen tro och inte låter kvinnor köra bil (det tycks dock vara en förändring på gång när det gäller kvinnliga bilförare).
2. ”…och samtidigt påstås, lika okunnigt som kränkande, att lögn och bedrägeri är en dygd för muslimer i kampen för att utbreda islam.”
När jag var liten brukade man retas och säga, ”Den som sat han vat”, dvs den som t ex retade dig för att du tappade bollen, kanske själv tappade bollen en minut senare. Detta kan verkligen tillämpas på de okunniga personer som skrivit ovanstående. För det första kränker de Mats Tunehag genom det de skriver (men det är klart att kränka en etnisk svensk är ju vällovligt) och för det andra är de monumentalt okunniga. Nu är det i och för sig så att politiskt korrekta påståenden inte behöver grundas i kunskap eller sanning. De är sanna eftersom de är politiskt korrekta, ungefär som att den som höll med Stalin eller Hitler definitionsmässigt alltid hade rätt. Men låt oss nu försöka ta reda på hur saker och ting verkligen förhåller sig.
Stämmer det att ”lögn och bedrägeri är en dygd när det gäller att utbreda islam”? Ja det stämmer! Hur vet jag det? Jo genom att gå till islams heliga skrifter. Islam är inte helt lätt att tolka. Förutom Koranen finns de s k Hadítherna. Dessa är samlingar av saker som Muhammed sagt och är lika bindande som Koranen själv. Vidare finns s k Siras, som är samlingar av berättelser om Muhammed och andra muslimska tidiga ledare. Dessa är inte bindande men vägledande. En ytterligare faktor är surornas (de olika böckerna i Koranen, det finns 114 st) tidsordning. Vissa suror säger emot varandra och då gäller den sist skrivna suran. Problemet är att surornas ordning i Koranen inte är temporal. T ex så anses sura 9 vara den sista eller möjligen den näst sist skrivna suran (nr 113 eller 114).
Sharíalagen, som formulerats av islams främsta teologer, utgör den slutgiltiga tolkningen av islam, som tar hänsyn till Koranen, surornas tidsordning, Hadítherna och Siras. Den anger hur islam rent praktiskt skall tillämpas på livets olika områden, både i stort och smått. Hur skall man förhålla sig till vetenskap? Hur skall man behandla muslimer som lämnar sin religion? Hur skall man behandla icke-muslimer? Vad är straffet för homosexualitet? Vad gäller när en kvinna har flytningar? Etc, etc (här hittar läsaren en kortfattad beskrivning av islams olika begrepp och tolkningsprinciper).
Min version av sharíalagen heter i engelsk översättning Reliance of the Traveller, och är sammanställd av Ahmad ibn Naqib al-Misri. Jag har valt denna version, eftersom den är mest allmängiltig (skiljer sig minst från de andra versionerna – skillnaderna är dock små, alla versioner är överens om att den som lämnar islam skall dödas och att homosexuella skall dödas). I den avdelning av sharíalagen som handlar om sanning och lögn läser vi i r8.2:
Talet är ett medel för att uppnå mål. Om ett lovvärt mål kan uppnås både genom att säga sanningen och genom att ljuga, är det olagligt att uppnå målet genom att ljuga, eftersom det inte finns något behov av att ljuga. När det är möjligt att uppnå ett sådant mål genom att ljuga men inte genom att säga sanningen, är det tillåtet att ljuga om att uppnå målet är tillåtet, och obligatoriskt att ljuga om målet är obligatoriskt [fetstil tillagt av mig].Att erövra hela hela världen och lägga den under islam är ett obligatoriskt mål, enligt Koranen och enligt vad sharíalagen säger. Alltså är det obligatoriskt för varje troende muslim att förneka detta. I varje fall när de talar med journalister och politiker i Västvärlden (skulle muslimerna i Europa öppet säga som det är, skulle européernas inställning till islam dramatiskt förändras och då skulle målet äventyras). Tunehag har således helt rätt och författarna till artikeln i Dagen har helt fel. Punkt slut.
Du som tror att jag ljuger (jag måste ju ljuga, eller hur, eftersom det jag skriver inte är politiskt korrekt och allt som inte är politiskt korrekt är definitionsmässigt lögn), skaffa ovanstående bok själv (kan köpas från Amazon.uk och är förvånansvärt billig). Jag betvivlar att författarna till Dagenartikeln har studerat vare sig Koranen eller sharíalagen.
Dessa författare är Per Hammarström, historiker vid Mittuniversitetet, Pingströrelsen och Anders P Lundberg, sociolog Linnéuniversitetet, Svenska kyrkan samt Kristian Steiner, fredsforskare Malmö högskola, Vineyardrörelsen. När jag ser vilka högskolor som författarna representerar och deras specialiteter blir jag full av skratt. Fredsforskare, jo ja tackar jag – jag misstänker att Mittuniversitetet spelar i ungefär samma division som Södertörns Högskola, dvs är en enda röra av vänsternissar, militanta ateister och israelhatare och liknande (jag talar här om de humanistiska institutionerna).Ändå (eller kanske just på grund av detta) uttalar dessa författare sig om saker de inte är insatta i, med sådan självsäkerhet och sådant förakt mot oliktänkande. Och här ser vi hur fördummande den politiska korrektheten är. Sanningen spelar ingen roll, fakta spelar ingen roll. Och så får man en världsbild som fjärmar sig alltmer från den verkligt verkliga verklighet som trots allt finns. Man kommer att tänka på några rader från Goethes skådespel Faust, ”Den som gifter sig med tidsandan blir snabbt änka”. Det är bättre att hålla sig till sanningen än att surfa på den politiska korrekthetens våg. Visserligen blir surfaren applåderad just nu, men ack så kortsiktigt. Snart så står man där med skammen och alla hånskrattar åt en. Nu finns förvisso en och annan i Godhetskören som har ett särskilt bra väderkorn, och när de märker att vinden håller på att byta riktning, ja då byter de snabbt åsikt, och hoppas att ingen kommer ihåg vad de stod för tidigare.
Man ondgör sig också i artikeln över att vissa människor är rädda för att islam skall ta över Europa. En av dessa är för övrigt undertecknad! Det är bara det att många, många mullor har själva den uppfattningen. De aktar sig för att säga detta till västerländska journalister, men när de predikar på fredagen i moskén eller talar till sina egna, framgår det klart och tydligt att de är övertygade om att Europa inom kanske 30 år kommer att vara en muslimsk kontinent. Flera demografer har precis samma uppfattning, vilket jag skriver om i andra artiklar. Enligt Norsk Statistisk Sentralbyrå, kommer Oslo att ha en muslimsk majoritet om ca 28 år!
Wikipedia skriver om fobi, "För att betraktas som en fobi behöver rädslan som upplevs vid eller inför exponeringen vara orimlig eller överdriven i intensitet". Agorafobi (torgskräck) eller klaustrofobi (cellskräck) är exempel på verkliga fobier (vanligtvis). Det är inte på något sätt farligt att vistas vare sig på öppna torg eller i trånga utrymmen (även om det senare kan upplevas som obehagligt). Arachnofobi (skräck för spindlar) kan vara, men är inte nödvändigtvis en fobi i egentlig mening. I varje fall om man bor i ett land där det finns livsfarliga spindlar. Churchills skräck för nazisterna var definitivt ingen fobi, den var synnerligen befogad. Som jag ser det så är rädslan inför den massiva invandringen av muslimer till Sverige och Europa befogad, av skäl som jag nämnt ovan och i mer i detalj i ett flertal andra artiklar på min blogg och hemsida. Det som media kallar islamofobi är en synnerligen relevant rädsla inför en kultur och en stor grupp människor som utgör reella hot mot vårt land, vår kultur och vår yttrande-, tryck-, åsikts- och religionsfrihet. Rädslan för islam är varken orimlig eller överdriven. Snarare kan man säga att Godhetskörens aningslöshet när det gäller islam är orimlig och överdriven, eftersom den totalt bortser från fakta. Trots att man aldrig läst Koranen etc anser man sig veta att islam är en av de goda krafterna i världen. Kanske kunde man kalla detta för islamofreni eller islamonaivi (om man tillåter sig att leka lite med orden).
Dagen efter att Dagen publicerat ovanstående artikel, fick SEA tillfälle att svara på kritiken. Detta visar att Dagen i alla fall vill ha en seriös debatt. Något man inte kan säga om de vanliga drakarna (möjligen med undantag för Svenska Dagbladet). Det är ytterst ovanligt att kristna får gå i svaromål i DN, Aftonbladet etc. Egentligen är det ju inte så konstigt. Den politiskt korrekta synen är osann och bygger inte på fakta, och är därför omöjlig att försvara i en ärlig debatt. Alltså måste man tysta motståndarna. Tack och lov för Internet! Jag misstänker att nästan alla journalister hatar Internet. Men det skulle de givetvis aldrig erkänna.
Efter mitt chockerande korta förra blogginlägg, försöker jag nu återupprätta mitt dåliga rykte. Jag tänkte därför avsluta med att citera en lång bloggartikel jag fick i ett mail. Där stod inte var den var hämtad från, men jag tyckte den var så bra att jag ändå vill publicera den (den läsare som kanske vet varifrån den kommer får gärna berätta det, så jag kan ge författaren äran).
"Kastratkristendom är ett nästan uteslutande vitt fenomen. Den kastratkristne är vit och skäms för det. Fastän han egentligen “inte tror att raser finns” är han kulturmarxistiskt övertygad om den vite mannens skuld i allt. Vilket för övrigt passar honom utmärkt. Den kastratkristne saknar nämligen ryggrad. Självaktning är en börda som han mer än gärna avstår. Att krypa för andra och göra avbön för att han finns ligger honom liksom för.
Den kastratkristne känner heller ingen tacksamhetsskuld mot gångna generationer, ingen stolthet över det egna arvet. Han saknar pietet, den dygd grekerna satte högst. Kulturmarxismens lögnaktiga smutskastning av Västs förflutna stör honom inte det allra minsta. Snarare tvärtom. Den kastratkristne är masochist och finner i förödmjukelsen av det egna både tillfredsställelse och anledning till högmod. Gud vill den vite mannens död, tror han, och utifrån denna bisarra föreställning står han förvisso högre i rang än andra. Fariseiskt döljer han sin effeminerade vekhet bakom en lära han förvridit till oigenkännlighet. Enkelt uttryckt förkroppsligar den kastratkristne Nietzsches varje (felaktiga) föreställning om kristendomen.
Innan den kastratkristne ens öppnat munnen förråder han sig genom sin hållning. Den kastratkristne kan helt enkelt inte stå rak i ryggen. Sådant ser militäriskt ut och antyder antingen fascism eller manlighet. Troligtvis bägge delarna. Och det hade inte Snäll-Jesus tyckt om. Inte för att den kastratkristne hade orkat stå rakt, orkat stå på sig, orkat stå upp för det som behöver det ens om Snäll-Jesus hade krävt det. Men så är heller inte sanningslidelse och kongruens den kastratkristnes utmärkande drag. Däremot skenhelighet.
Om nu Snäll-Jesus kan ge litet av hjältemodets och överlägsenhetens glans åt kastratkristen ynkedom och ansvarslöshet, så duger det gott och väl. Jesus blir på så sätt mest en passande undanflykt. En undanflykt man både utnyttjar och tror på i ett sorgligt mänskligt virrvarr av motstridiga motiv. Av allt detta följer hur som helst att kastratkristna alltid är lätt framåtböjda, i ständig avbön över att vara vita och kristna, kanske rentav män. I värsta fall vita heterosexuella män.
På ett abstraktare plan, på idéplanet (men utan att gå in för mycket på teologiska spörsmål), röjer sig den kastratkristne därigenom att han aldrig anser sig ha några som helst skyldigheter mot verkligheten. Detta märker man tidigt i samtal med honom. Det må gälla massinvandringen eller något annat minerat samtalsämne. Den vanliga tråkiga verklighet vi andra lever i bekommer honom liksom inte och utgör aldrig något giltigt argument i hans ögon. Den kastratkristne står helt enkelt över sånt där. Jesus är ju hans kompis, och Jesus brydde sig inte heller om sånt. Jesus föredrog utopiernas rike. Han var snäll, han var radikal och han älskade De Utsatta. Rätt sorts utsatta, förstås — Aftonbladet har den senast uppdaterade listan. Ja, Jesus var idel gosig kärlek och kunde dessutom gå på vatten. När han inte delade ut gratis bröd eller predikade socialism, genus, rasupplösning och allmänt gränsöverskridande. Inte bet verkligheten på honom, inte.
Den kastratkristnes Jesus-bild är förstämmande tidsbunden, ytlig och geléartad. Den är nämligen en spegelbild av honom själv.
Liksom alla andra egenrättfärdiga världsförbättrare föraktar den kastratkristne den vanliga, tarvliga verkligheten. Den där vulgära världen där konkreta människor föds, lever och dör. Där enkla, faktiska sammanhang råder, långt från utopiernas abstrakta lyckorike. Där ens mor och bror kommer före främlingen. Där hierarkier, gränser och diskriminering (urskiljning) hör till verklighetens själva fundament. Där man först måste så för att senare kunna skörda. Där ansvar och skyldigheter går före rättigheter. Där utsatthet inte är en ideologisk kategori som tillskrivs vissa grupper för att förgöra andra. Där brottslingen förtjänar straff och offret medkänsla. Annorlunda uttryckt föraktar den kastratkristne själva den ordning, den verklighet som Gud skapade och upprätthåller.
Han föraktar likaledes de naturliga förpliktelser som följer av denna ordning och verklighet. Till exempel aktning för ens föräldrar och fosterland (fjärde budet). Tio Guds bud har gett vika för abstrakta, utopiska projekt med smak av 68. Den kastratkristne är i allt väsentligt en skapelse av kulturmarxismen. Och delar därför kulturradikalas och satanisters förakt för Guds ordning. Precis som dessa grupper – men på sitt eget, mesigare sätt – för den kastratkristne krig mot Guds egen skapelseordning. I Jesu namn! En skapelseordning som är oförenlig med den fariseiskt snällistiska ideologi han kallar kristendom och som därför måste bort. Fakta talar sitt tydliga språk: Expressen och TV4 kan alltid räkna med kastratkristnas stöd i kriget mot verkligheten. Och förklaringen är lika enkel som den kan synas hård. Den kastratkristne är i själva verket inte kristen alls, sakligt betraktat.
Han åberopar förvisso ofta sin egen spegelbild, som han då kallar för Jesus. Och han talar ibland om “kristna värden som demokrati, jämlikhet och tolerans”. Men det är för världens makter och för kulturradikala utopier som han knäfaller. Inte Andra Personen i Treenigheten. Den kastratkristne är enkelt uttryckt ett missfoster. En dubbelnatur. En vandrande självmotsägelse. Detta förklarar varför den kastratkristne uppfattas som så ynklig, malplacé och omanlig. För övrigt lättlurad och intolerant, pietetslös och allmänt opålitlig, om än fullkomligt förutsebar i sin underkastelse under pk-överheten, väcker den kastratkristne bara förakt.
I sitt eget effeminerade, fariseiska sinne ser den kastratkristne detta förakt som ytterligare ett bevis på sin egen förträfflighet genom självutplåning. Han är SNÄLL, precis som Woodstock-Snäll-Jesus. Nu kanske någon elak tunga invänder att varken kyrkofäderna, Luther eller Pius IX kände till kategorin snäll, men vad gör väl det? Kastratkristna läser inte kyrkofäderna. Utom prettokristna [”pretto” är ett inneuttryck för ”pretentiös”] kastratkristna, och de håller sig då till noga utvalda, nogsamt tillrättalagda, lagom harmlösa utdrag som godkänts av Dem Som Vet. — Man kan aldrig vara för noga. — I övrigt blir det mest Expressen och TV4. Eller DN, SVT och Signum för prettokristna .
Den kastratkristne må inbilla sig att han genom sin krökta rygg, sin förkärlek för Rätt Sorts Utsatta Grupper och sitt undergivna leende kommit nära Jesus. I DNs och SVTs ögon är den kastratkristne mest en kastrerad mes och därmed ofarlig. Vilket förstås var hela poängen med kastratkristendomen i förstone. Och denna gång är det DN som har rätt."
Det finns vissa saker i ovanstående man kan ställa sig frågande inför, som t ex "rasupplösning". Det är ju svårt att veta vad vederbörande menar. Självklart har jag inga synpunkter på att man gifter sig med andra etniska folkgrupper så länge det handlar om kärlek. Möjligen avser vederbörande en medveten politisk strävan efter att blanda folkgrupper för att utplåna de etniska grupper som finns idag (det kan ju nämligen vara lika mycket rasism som motsatsen). Men oavsett detta så tycker jag att det ligger oerhört mycket i vad vederbörande skriver. Författaren svingar förvisso vilt – riktiga rallarsvingar – men man kan ändå inte bortse från det som sägs. Just detta hur man känner sig god ju mer man föraktar sin egen kultur och sitt eget land, och till och med bereder väg för en angripare som i framtiden kommer att förtrycka oss, framgår så tydligt när man ser debattörer i TV och hör hur deras röst vibrerar av beundran inför alla vackra floskler som flödar ur deras mun. Man ser ibland hur de har svårt att hålla tårarna tillbaka, eftersom de blir så rörda över sin egen godhet. Allt detta leder till ett högmod över den egna ”godheten”. Och det är ju precis det som är hela kontentan av begreppet Godhetskören. Ovanstående för osökt tankarna in på den enkla sanning jag så ofta brukar citera:
Halv kristendom tolereras men föraktasKastratkristendomen passar Djävulen bra, eftersom den inte är någon kristendom alls. Eller som biskop Nils Bolander skriver i sin dikt ”Dödsruna”:
Hel kristendom respekteras men förföljs
Fingret i luften, Känna sig för,Att vara kristen är att älska människor. Men äkta kärlek är alltid kopplad till sanning. Att vara kristen innebär inte att förstöra sitt eget land. Det finns många sätt att hjälpa lidande människor på. Genom att hjälpa på plats, kan vi t ex hjälpa många, många gånger fler människor (för vad de s k ensamkommande flykting”barnen”, som inte är barn, kostar per år – antal: ca 2 500 st/kostnad: 2 000 till 5 000 kr per dygn – skulle vi kunna hjälpa bortåt en miljon verkliga barn i Indien). Kristen kärlek, barmhärtighet och medkänsla riktar sig framför allt mot de svaga och utstötta. En somalier eller afghan, som kunnat skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig hit, kan knappast räknas in bland de svaga och utstötta. 100 000 kr är en fabulös förmögenhet i dessa länder och inte ens en hel släkt skulle kunna skrapa ihop en sådan summa. Och de invandrare som våldtar, rånar, bränner bilar, stjäl, missbrukar vårt sociala skyddsnät och hotar yttrandefriheten i vårt land hör definitivt inte till de svaga. Och om de blir utstötta är det självförvållat.
varifrån fläktarna smeka,
och be om ursäkt för att man stör.
Det är att kristendom leka.
Att ta emot skaror av somalier och liknande, är att ta emot människor som kommer från så annorlunda sammanhang att katastrofen för vårt land väntar bakom dörren. De kan inte integreras även om de skulle vilja. De vill inte integreras även om de skulle kunna. Och de får inte integreras även om de skulle vilja och kunna (enligt islams heliga skrifter är det förbjudet för en muslim att integreras i ett icke-muslimskt land). Historiens dom över vår tids aningslösa och fega politiker, som utan att rådfråga invånarna, förvandlar vår kontinent till oigenkännlighet, kommer att bli hård. Risken är stor att vi så småningom står inför ett förödande inbördeskrig i hela Europa.
Ett folk som föraktar sin egen kultur, sitt eget land och sin egen etnicitet, förtjänar inte att ha ett eget land. Gud kommer då att ta vårt land ifrån oss och ge det till någon annan, som uppskattar det mer! Och det är rättfärdigt att så sker.
