Läsaren känner säkert till Kortedalafallet, där ett antal muslimska ungdomar svårt misshandlade en äldre man. Det hela utspelade sig i Kortedala, som är en invandrartät förort till Göteborg. Offret är en 61-årig sjukpensionär. Han svävade länge mellan liv och död och kommer att få men för livet. Såvitt man kan förstå var den brutala misshandeln oprovocerad från offrets sida. Ungdomarna hade retat hans hund när han var inne och handlade i en butik och när han kom ut hade han tillrättavisat dem. Då gav de sig på 61-åringen och sparkade honom bl a i huvudet när han låg på marken. Tänk, vilka modiga ungdomar! Vilka hjältar! Att våga ge sig på en 61-årig sjukpensionär när man är sju stycken! Wow! Vilket mod! Eller rättare sagt vilken ynkedom! Vilka stinkande svin som gör något sådant! Även fast jag är kristen tycker jag att de faktiskt förtjänar detta epitet. Eller det kanske är just för att jag är kristen som jag tycker det. Som kristen tror jag ju att människan inte bara är ett viljelöst offer för omständigheterna, utan har en fri vilja och kan välja att göra onda eller goda saker. Därför har människan ansvar för sina handlingar. I Psaltaren 15:4 läser vi om vem som får bo i Guds hydda (bildligt talat). Det är bl a ”… den som aktar den förkastlige för intet”. Och om förövarna till misshandeln i Kortedala inte är förkastliga människor, vem är i så fall förkastlig?
Offrets skador beskrivs på följande sätt:
Målsäganden fick av misshandeln komplicerade benbrott av skallbenet, ansiktsskelettet och överkäken samt blödningar ovanför och under alla hjärnhinnor samt i hjärnan vilket krävt långvarig och kvalificerad sjukhusvård däribland flera akuta operationer. Vidare har misshandeln medfört bl a synnedsättning på ena ögat nedsatt minnesfunktion och afasi. Skadorna med brott av skallbenet och blödningarna i hjärnan samt ovan och under hjärnhinnorna har varit livshotande.
Offret har fått ett permanent rör inopererat i halsen, fler operationer är att vänta. Han har nedsatt orienteringsförmåga i tid och rum och har förlorat minnet till stor del – de två senaste åren är borta och han minns inget från själva misshandeln eller att han legat länge på sjukhus.Till saken hör att inom islam så betraktas hundar som orena och i England har det vid flera tillfällen hänt att muslimska busschaufförer vägrat låta blinda med ledarhund åka med (vilket väckt en del debatt i brittiska media). Att ungdomarna gav sig på hunden kan således haft en koppling till deras kultur (om de nu har en sådan – enligt Godhetskören så existerar ju ingen svensk kultur). Dessutom, att tillrättavisa en muslim är förenat med livsfara. Även i Sverige och även om de inte har makten här än, så betraktar många muslimer det bara som en tidsfråga innan de är de rättmätiga ägarna av Sverige. Hela världen tillhör nämligen i deras ögon islam (detta är vad Koranen och islams heliga skrifter säger). I muslimska länder lever icke-muslimer som dhimmis, dvs i ett apartheidliknande tillstånd. Enligt dhimmilagarna, som finns uttryckligen formulerade i sharíalagen, måste en icke-muslim gå ut i gatan när han/hon möter en muslim på trottoaren. En dhimmi får inte titta en muslim i ögonen utan måste ödmjukt titta ner i marken. Och att säga emot en muslim, eller till och med tillrättavisa denne, är absolut förbjudet. Detta tillämpas inte just nu (delvis tillämpas det i länder som Iran och Saudiarabien), men tidigare, i de länder där islam hade absolut makt, kunde en muslim sparka ihjäl en kristen eller en jude, som t ex inte hade lämnat trottoaren fri eller mött muslimens blick utan att titta ner. Inget straff utmättes för detta. När och om islam får makten i hela världen, kommer detta system med 100-procentig säkerhet att återinföras. Hur vet jag det? Jo det är anbefallt enligt islams heliga skrifter.
Ursprungligen så var sju ungdomar misstänkta för misshandeln men endast två av dem åtalades. De åtalade har hävdat att de handlade i nödvärn. Det låter ju väldigt troligt, eller hur? Dom har nu fallit och de åtalade slapp ofattbart nog frihetsstraff. Göteborgs Tingsrätt dömde de två åtalade enligt följande:
– XXXXX, f. 1996. Syrier (Kurd) och född i Sverige, för grov misshandel till ungdomsvård med särskild föreskrift och ungdomstjänst i 70 timmar.Dessutom skall de två dömda betala skadestånd till offret med 130 777 kronor. Deras respektive föräldrar ska inom skadeståndets del betala 8000 kronor vardera så som vårdnadshavare.
– YYYYY, f. 1996. Turk och född i Sverige, för grov misshandel till ungdomsvård med särskild föreskrift och ungdomstjänst i 100 timmar.
Jag misstänker att även om dessa två herrar skulle underlåta att inställa sig till samhällstjänsten så kommer inget att hända (teoretiskt omvandlas då straffet till fängelse, men, men, jag tvivlar på att detta skulle inträffa). Och låter de bli att betala skadeståndet så kommer inte heller något att hända (de får visserligen kronofogden efter sig, men det handlar nog om en kort tid – man vill ju inte förstöra framtiden för så unga människor, eller hur?).
Båda dessa unga män är straffmyndiga enligt svensk lag (detta blir man vid 15 års ålder). Även om domstolar skall bedöma åtalade personer som är mellan 15 och 18 är mildare (vilket är rimligt inom vissa gränser), är den aktuella domen djupt orättfärdig och visar att Sverige är ett Mördarland, där mördare och våldsmän har samhällets hela stöd och sympati (att de överhuvudtaget får någon som helst påföljd beror antagligen på att våra politiker, hur mycket de än sympatiserar med gärningsmännen, förstår att det skulle bli revolution i vårt land om man helt underlät att straffa brottslingar), medan offren behandlas med total likgiltighet och förakt. Förmodligen anser vår käre Statsminister att offret i detta fall har sig självt att skylla. Han har ju tillrättavisat muslimer och det är ju oförlåtligt. Det tycks som att etniska svenskar redan lever som dhimmis i sitt eget land. Och det tycks som att också domstolarna går på den linjen.
Namn på de två dömda och även en bild på dem kan ses här. Bilden visar de två dömda under en paus i rättegången och är tagen av en kompis och sedan upplagd på Facebook. Titta gärna på bilden. Man riktigt ser hur de två männen känner sig skyldiga och djupt ångrar att de förstört annan människas liv. Nej skämt åsido, i själva verket så skrattar de åt dig och mig. De är garanterat inte ens tacksamma för vårt löjliga rättssystem. Men visst, de tycker säkert att det är bra att vi är så dumma och fega.
När jag ser den här bilden skäms jag så det hettar i mina kinder. Och jag är knappast ensam över det. På nätet finns många upprörda bloggar som tar upp domen mot de två ungdomarna. Jag skäms över att vara etnisk svensk, åt att tillhöra ett så fegt, ynkligt, motbjudande folk, som tycker det är fullt ok att sådana här killar går fria. Oj vad de här killarna måste förakta oss svenskar, och det med all rätt. Hur har svenska folket kunnat förvandlas till jordens fegaste folk? Genetisk degeneration? 100 års intensiv socialdemokratisk indoktrinering i kombination med sprit och droger och oändliga tv-såpor? Ja, inte vet jag, men tragiskt är det.
Kent Ekeroth (SD) skrev i en debattartikel på svt.se, ”Den som är kapabel till fruktansvärda brott måste också anses kapabel att ta konsekvenserna av sina handlingar”. Läs gärna hela hans artikel. Tyvärr verkar det som att de enda politiker som har ”normala” åsikter är SD. Resten av politikerpacket talar i mun på varandra när de överbjuder varandra i politiskt korrekta floskler. Vi tycks obevekligt gå mot ett inbördeskrig i vårt land, alternativt att muslimerna tar över av demografiska skäl (om ca 50 år är de i majoritet i vårt land – hurra, hurra, hurra….).
Tror läsaren att jag är upprörd? Jag är så skitförbannad (ursäkta uttrycket men inget annat uttryck kan fånga vad jag känner) så att jag nästan inte kan sitta still när jag läser domen ovan. Och det är inte bara jag som är arg. Sådant här bäddar för invandrarhat och konfrontationer mellan speciellt muslimer och etniska svenskar. Och allt det är våra ynkliga politikers fel. Det skulle för övrigt vara intressant att se vad som hade hänt om invandrarungdomar hade invalidiserat en av våra toppolitiker i en liknande situation. Då skulle det nog inte handla om samhällstjänst som påföljd. Jag tänker på när Anna Lindh mördades och gärningsmannen fick livstids fängelse (vilket jag tycker var rätt) trots att han bedömdes som mentalt otillräknelig. Ungefär samtidigt mördades två 20-åriga flickor på Hallandsåsen mycket brutalt. Gärningsmännen, två killar i 18-årsåldern, fick groteskt korta straff, vilket signalerar till svenska folket att de två flickorna var noll och intet värda. Det tycks som sagt vara skillnad på person och person.
Domen i Kortedalafallet är också ett svek mot de ungdomar som befinner sig i periferin av samhället. De här två killarna skrattar antagligen högt idag åt det svenska, ynkliga samhället. Och de har säkert fått uppfattningen att nu är det grönt ljus att ge sig på vem som helst som de retar sig på. Antagligen känner de sig som oövervinneliga just nu. När de väl fyllt 21 kommer de knappast lika lindrigt undan om de begår liknande brott, men då är det för sent. Då är de redan fast i en brottskarriär. Många, som en gång var på glid i ungdomen, har i efterhand sagt, ”Varför stoppade ingen mig innan det var för sent?” Det som kortsiktigt kanske ser ut som snällhet (fast det i själva verket bara är mesighet) kan visa sig vara ondska sett i det långa perspektivet!
Apropå brottslighet och signalement på misstänkta brottslingar som inte är etniska svenskar, så har väl läsaren knappast kunna undgå att läsa om tunnelbanerånet på Sandsborgs station, där rånoffret lämnades på spåret, och sedan blev påkörd av ett tåg och allvarligt skadad (bl a så fick man amputera halva ena foten). Tack och lov för övervakningskameror! Jag skulle önska det fanns hundratals miljoner av dem i Sverige. Gärningsmannen syntes tydligt på bilderna och polisen lade ut dessa på sin hemsida (till Godhetskörens stora fasa). Huruvida några tidningar publicerade dem vet jag inte. Det här fallet var så vidrigt och många människor blev så upprörda, att polisen hade allmänheten på sin sida. Personal på en Lidlbutik kände igen personen på bilderna och på grund av detta så kunde han gripas. Han har nu erkänt och kommit med idiotiska bortförklaringar varför han lämnade offret på spåret (huruvida offret självt hade ramlat ner på spåret på grund av fylla eller om gärningsmannen knuffade ner honom, vet jag inte).
Detta fall illustrerar tydligt det jag skrivit i tidigare artiklar när det gäller signalement. Trots att brottet var sällsynt grovt (att offret inte dog när han kördes över av ett tunnelbanetåg får man nog betrakta som ett mirakel) har några personer ur Miljöpartiet kritiserat att polisen lade upp bilderna från övervakningskameran. De menar att bilderna är kränkande mot gärningsmannen. Jag tror att de flesta normala människor anser, precis som jag, att om man så grovt kränker en annan människa att man lämnar denne på tunnelbanespåret att köras över av nästa tåg, då får man faktiskt finna sig i att själv bli kränkt!!!
Personligen undrar jag hur sådana människor (de i Miljöpartiet) fungerar i huvudet. Jag har t o m lättare att förstå gärningsmannen än miljöpartisterna. De måste komma från ett helt annat universum, som har sju och en halv rumsdimensioner och 3 tidsdimensioner, varav en går baklänges och en sidledes (vad nu det innebär). Vad jag menar är att dessa människor, precis som de som ligger bakom domen mot gärningsmännen i Kortedala, resonerar på ett sätt som jag upplever som Alien, dvs som inte har någonting att göra med den verklighet vi faktiskt lever (vare sig vi vill eller ej).
Hur som helst så ser vi att signalement och publicerade bilder på gärningsmän kan vara effektiva när det gäller att få fast den skyldige. I det här fallet är det tveksamt om gärningsmannen överhuvudtaget hade åkt fast om inte bilderna publicerats. Men för Godhetskören är det tydligen viktigare att värna om grova brottslingars integritet än att klara upp brott (vilket i förlängningen innebär att värna om offrens integritet). Personligen anser jag att de demokratiska rättigheterna endast tillhör de som ställer upp på demokratin genom att följa lagen. Den som inte vill följa lagen, dvs struntar i sina skyldigheter, skall inte heller åtnjuta några rättigheter. Rättigheter kräver en motprestation i form av ansvar. Någon sade en gång så här: "I New York finns Frihetsgudinnan, för att påminna oss om den frihet som finns i USA. Det kanske börjar blir dags att bygga en Ansvarsgudinna (Statue of Responsibility) för att påminna om att demokratin inte bara ger oss frihet utan också kräver att medborgarna tar sitt ansvar." Ibland pratar vi om hållbar utveckling. Frihet utan ansvar kan inte fungera i långa loppet.
Domen i Kortedala är ett typexempel på vårt perverterade rättssystem, där man inte längre frågar sig om en dom är rättfärdig eller ej. Rättvisa har utvecklats till ett spel mellan åklagare och försvarsadvokat, där brottet och brottslingen spelar föga roll och där offret och offrets lidande och lidandet hos offrets anhöriga inte spelar någon roll alls. Om försvaret är skickligare än åklagarsidan blir brottslingen fri eller får ett orättfärdigt milt straff, även om han är skyldig och är åklagaren skickligare än försvarsadvokaten, ja då blir brottslingen fälld även om han är oskyldig. Och de inblandade juristerna är lika nöjda oavsett om verklig rättvisa skipats eller ej. Det enda de intresserar sig för är om lagens bokstav följts. Det påminner som sagt om ett spel – Rättsspelet. Nu kanske någon säger, ”Ja men det är så det måste fungera. Mänskliga känslor har ingen plats inom juridiken.” Känslor kanske inte har plats, men rättvisa har det. Och detta skipas alltför sällan av våra domstolar. Jag tror att hela vårt rättssystem skulle behöva reformeras, så att man prioriterar gärningen och offrets lidande etc mer än gärningsmannens bästa. Och att rättegången inte handlar om att försvaret och åklagaren använder knep och juridiska finter för att lura varandra. Sådant har inget med rättvisa att göra.
Om vi ser till USA har detta spel uppnått ännu högre höjder. Upptäcker försvaret att polisen glömt att t ex fråga den åtalade om han vill ringa till någon anhörig, så blir rättegången ogiltig och den åtalade försätts på fri fot och kan inte åtalas för brottet i fråga på nytt. Jag kan inte förstå vad den åtalades skuld har med polisens eventuella fel att göra. Har polisen gjort fel, skall polisen åtalas och kanske straffas för detta. Men gärningsmannen skall ha det straff han skall ha, oavsett polisens eventuella brister. Det är därför jag kallar det för att spel. ”Haha, du såg inte att min löpare hotade din dam. Hahaha, nu slår jag din dam.” Visst, när man spelar schack är sådant kul och spännande. Men att rättvisan skall fungera på liknande sätt känns obehagligt.
Det var kanske inte så anmärkningsvärt att Förintelsen till stora delar leddes och planerades av höga jurister. Dessa hade ju genom sin juridiska specialisering gjort sig av med alla normala, mänskliga känslor, och för dem handlade Förintelsen bara om en steril process, där det mänskliga lidandet etc var oerhört avlägset. Vid Wannseekonferensen 1942, där Hitlertysklands "Endlösung" beslutades, var åtta av de elva deltagarna akademiker, två av dem var t o m både juris och filosofie doktorer (enligt Simon Wiesenthal i TV1 den 29/1 1995). Inte en enda av dessa högutbildade personer opponerade sig mot förintandet av ett helt folk.
Att som svenska domstolar nästan helt bortse från offrets lidande och enbart se till gärningsmännens bästa, är så långt från rättvisa man kan komma. Har man förstört en annan människas liv måste priset att betala vara oerhört högt för den som gjort detta. Oerhört högt! Och även om man bara är 16 år. En 16-åring vet mycket väl att man inte får misshandla människor.
Det påminner mig om när jag på 1970-talet var lärare på Sjöbefälsskolan i Stockholm. I kollegiet fanns en lärare som var ganska så vänster. Han pratade ofta om hur synd det var om bovarna och hur hemska poliserna var och allt annat flum som var så populärt på 70-talet. Men så bar det sig inte bättre än att han under en helg blev överfallen och knivskuren när han åkte tunnelbana i Stockholm. Han klarade sig utan några större men, men det var en förvandlad person som kom till lärarrummet måndagen därefter. Nu var det en annan låt i skällan. Det var hårda straff och mer poliser och mer övervakning. Så det går fort att ändra sig när man väl konfronteras med verkligheten. Att sitta vid sitt skrivbord och teoretisera om verkligheten kan leda väldigt fel.
Jag vet att man inte skall önska onda saker för andra människor. Men ibland skulle man faktiskt önska att de politiker som skapat vår parodi på rättssystem själva skulle råka illa ut. Och sedan få se hur den som förstört deras liv, skrattande lämnar rättssalen utan i stort sett något straff alls. De vore i alla fall mer rättvist att de, som själva skapat systemet, fick smaka på dess konsekvenser, än att vanliga människor, som inte vill ha ett sådant system, råkar illa ut.
The time is out of joint – Oh cursed spite
that ever I was born to set i right
[Ur led är tiden – Ve att jag är den
som föddes att den vrida rätt igen]
(Shakespeare, Hamlet akt 1 scen 5).
