Häromåret stod jag och G. i en paus på Dramaten och läste ett utdrag ur ett tacktal av Ingemar Bergman: "Jag skildrar tomheten hos den moderna människan, kalla det den bortglömda illusionen om Gud om du vill, men det finns definitivt en tomhet."Det finns ett rum i varje människas hjärta som bara Gud kan fylla. Den moderna människan, som gjort sig av med Gud, försöker desperat att fylla detta tomrum så gott det går med nöjen och relationer och tidsfördriv. Och kanske även sprit och droger. Men tomheten finns ändå kvar.
När man är ung och frisk och har många vänner kanske inte tomheten gör sig bemärkt. Men förr eller senare blir även en ung människa äldre och sedan gammal, och de flesta drabbas förr eller senare av olika sjukdomar och åkommor. Och då blir det allt svårare att bortse från tomheten. Och då kommer ensamheten och bitterheten krypande som tomhetens kompanjoner.
Den ateistiska världsbilden skapar tomma människor, eftersom den inte tar hänsyn till människans sanna natur. Jag läste för övrigt att ungefär 1 miljon människor tog sina liv år 2011. Det är betydligt fler än vad som dog i krig och trafikolyckor tillsammans under samma period. Människan kan inte leva ett meningslöst liv. Och logik och naturvetenskap och ateism kan inte ge oss någon mening. De kan inte ens förklara varför det gör så ont i vårt hjärta.
