För mig som kristen så exponerar den pågående konflikten mellan Hamas och Israel en av den kristna trons hörnstenar – striden mellan det goda och det onda. Inte så att jag menar att Israel endast står för det goda. Självklart gör Israel fel ibland. Och självklart så finns det onda människor också bland det judiska folket. Och varje individ är dessutom en blandning av ont och gott. I varje människa pågår ständigt en strid mellan dessa båda motpoler. Inte heller påstår jag att Hamas enbart står för det onda. Och det jag alldeles nyss skrev om judar (som individer), gäller givetvis också för araber i allmänhet och muslimer i synnerhet.
Framför allt handlar det om en strid mellan ideologier. Inte heller ideologier är enbart goda eller onda. Ideologier, formulerade och formade av komplexa människor, har, precis som sina upphovsmän, alltid goda och onda sidor. Kristendomen är, som jag ser det, ingen ideologi utan en uppenbarelse från en allvetande och allgod Gud – kristendomen definierad utifrån Jesu undervisning är därför enbart god. Vilket inte betyder att alla kristna är goda. Överallt där människor är involverade finns mörka sidor. Men, trots dessa nyanseringar, kan ändå en ideologi övervägande vara god eller ond. Och detta illustreras tydligt i vad som just nu pågår. Både det som pågår i Mellanöstern och den av detta orsakade, pågående debatten i Sverige. I den senare avlöser det ena lågvattenmärket det andra, även om det också finns ljuspunkter.
I Aftonbladet den 29/7 2014 skrev Somar Al Naher (namnet antyder att hon antagligen är en del av konflikten och inte en objektiv iakttagare) en artikel med rubriken, ”Att döda ett barn är inte självförsvar”. Hon avser då att palestinska barn dör under israeliska angrepp mot Gaza. Visst, det är aldrig bra att barn dödas. Självklart inte. I varje fall inte för normala människor. Hitler tyckte visserligen att det var bra att judiska barn dödades, men Hitler var ju också själva sinnebilden för ondskan. Israel tycker däremot inte att det är bra att palestinska barn dödas. Och de gör allt för att undvika detta så gott det går. Och Hamas gör allt för att så många palestinska barn som möjligt skall dödas. Och de gör detta med gott samvete. Barnen kommer, enligt vad Hamas tror, till Paradiset, eftersom de dör för Allahs skull. Och att barnen dör, används sedan i den skickliga, psykologiska krigföring som Hamas bedriver mot Israel. Dvs skicklig och skicklig. Den typen av psykologisk krigföring borde inte fungera, om vi hade journalister värda namnet. Riktiga journalister, värda namnet, som kunde tänka logiskt och objektivt, och inte var ideologiskt förblindade, skulle förfasas över en organisation som inte skyddar sina barn, utan tvärtom med flit låter dem dödas för att vinna propagandapoäng. Riktiga journalister skulle visa sin avsky mot Hamas och öppet och totalt ta avstånd från denna vidriga organisation, och uppmana alla världens politiker att göra detsamma. Sådana journaliströster finns och har hörts, men de är få. Ytterst få.
Stefan Löfven skrev nyligen (se föregående bloggartikel) på Facebook att båda sidor måste ta sitt ansvar och att Hamas måste upphöra med sina beskjutningar av Israel, samtidigt som Israel måste undvika att skada civila, men att Israel, trots allt, måste ha rätt att försvara sig. Stora delar av mediavärlden och hela vänsterrörelsen gick omedelbart i taket. Som sagt, skillnaden mellan det goda och det onda blir allt mer uppenbar och tydlig.
Aftonbladet är idag Sveriges största tidning och försöker nog trots allt att ta sitt ansvar och vara, i varje fall lite grand, objektiva (även om det säkert tar emot, eftersom deras hjärta uppenbarligen ligger helt och hållet hos islam). Den 14/7 (2014) tog de i alla fall in ett inlägg, skrivet av Israels ambassadör i Sverige, Isaac Bachman. Rubriken var, ”Hamas bär skulden för den palestinska offren”. Ambassadör Bachman avslutar med:
Gång på gång har merparten av det internationella samfundet valt att se mellan fingrarna med Hamas ständiga kränkningar av internationell rätt och grundläggande moral. Just denna immunitet tjänar som uppmuntran för Hamas att fortsätta med sina terrorhandlingar, dag efter dag, år efter år. Det är dags för det internationella samfundet att agera, att lägga det fulla ansvaret på Hamas och därmed få ett slut på våldet mot både de egna och Israels civila.I Livets Ords ”Israel Report”, som kommer ut en gång i veckan, hade man den 11/7 2014 en artikel, som på ett mycket bra sätt sammanfattar konflikten i 12 punkter (jag tar med alla 12 punkterna här – kanske överskrider det gränsen för hur stor del av en text som det anses etiskt försvarbart att citera, men eftersom det här är en så viktig fråga, och texten är så klargörande, så tror jag Israel Report inte har något emot mitt eventuella övertramp):
1. Hamas är en terroristorganisation med ett klart mål – utplånandet av Israel.
2. Hamas angriper civila. Israel angriper militära mål. Det innebär att en liten skara Gaza-innevånare är i farozonen, medan miljoner israeler är levande måltavlor. Det faktum att Hamas (brist på) förmåga inte låter dem fullfölja sina planer och att det därför är få israeler som verkligen dödas, gör inte Hamas bättre eller ger dem högre moral än Israel – som media försöker låta påskina.
3. Israel har investerat miljarder shekel i byggandet av skyddsrum och antiraket-system, dess armé arbetar dygnet runt för att förhindra attacker innan de hinner utföras. Att skydda de civilas liv är högsta prioritet.
4. Hamas har inte gjort något för att förse sina invånare med skydd, tvärtom använder de civila byggnader, dvs bostäder, moskéer, skolor och sjukhus, som högkvarter, vapenlager och raketavfyrningsplatser. För Hamas är deras egna civilas liv umbärliga, om de kan användas i propagandasyfte. (Myntets andra sida är att då IDF inte angriper civila, är skydd mindre nödvändiga där än i Israel – men det är inte Hamas till heder, utan Israel).
5. Hamas har investerat miljoner, kanske miljarder, i att bygga underjordiska utrymmen för sina egna kämpar och att förstärka sin raketarsenal, så de ska kunna döda fler israeler.
6. Israel är den av parterna som gör mest för att skydda Gazas civila. Detta genom att använda den senaste vapenteknologin och ständigt förbättra träffsäkerheten, genom att varna områden innan de attackeras, och genom att avbryta uppdrag om civila finns där.
7. Baserat på tidigare erfarenhet kommer Hamas att använda lögner för att få Israel att framstå som boven, och de har redan börjat publicera foton som påstås visa förödelse i Gaza – med hjälp av bilder från Irak och Syrien.
8. Alla döda i Gaza har inte dödats av IDF. Omkring 30% av terroristernas raketer, möjligen fler, landar inne i Gaza. I den senaste konflikten påstods Israel ha dödat barn som i själva verket hade dödats av egna raketer. Påståenden från Hamas kan aldrig förutsättas vara sanna.
9. Hamas blåser ofta upp antalet dödade och skadade, och räknar sina väpnade kämpar som civila, för att få sympatier.
10. Gaza är fyllt av sprängämnen som terrorceller ska använda, och ”arbetsplatsolyckor” dödar ofta personer som hanterar dem. När Israel slår ut ett vapenlager, leder det ibland till sekundära explosioner. Hamas är ansvariga för såväl skador som eventuella civila dödsfall, eftersom de väljer att placera sådana anläggningar i bostadsområden.
11. Israel, liksom alla andra länder, har full rätt att göra vad som krävs för att få stopp på attacker mot sin befolkning, inklusive att stänga av gas och el till Gaza. Anklagelser om kollektiv bestraffning är felaktiga, eftersom Gaza är fientligt territorium, där Hamas är valda till ledare. Tvärtom borde Hamas anklagas för att använda kollektiv bestraffning när de beskjuter civila israeler.
12. Israel följer krigets lagar i internationella konventioner. Hamas struntar blankt i dem.
Som jag ser det, så finns inte mycket mer att tillägga. Bra sammanfattat!
Även om stödet för Hamas är starkt i Sverige (vilket kanske beror på att hatet mot Israel är så starkt att alla Israels fiender automatiskt blir israelhatarnas vänner) finns mycket kritik mot Hamas i arabvärlden. MEMRI (Middle East Media Research Institute), som översätter intressanta artiklar från arabiska etc media (och även översätter predikningar från de viktigaste moskéerna i världen) hade för några dagar sedan en artikel där man citerade olika tidningar i Egypten, Saudiarabien etc (läs artikeln själv, tyvärr är den på engelska – orkar inte/hinner inte översätta).). Några av rubrikerna är:
En egyptisk kolumnist skriver, ”Hamas håller på att förlora sin legitimitet.”Den egyptiske TV-värden Osama Mounir hade häromdagen, i ett program som sändes på Mehwar TV, följande budskap till Hamas ledare, ”Fortsätt att drömma! Ni hör hemma på ett mentalsjukhus!”
En egyptisk pro-MB (Muslimska Brödraskapet) intellektuell (som således stöder Hamas i princip) säger, ”En svältande civilbefolkning som berövats sina rättigheter kan inte delta i befriandet av Jerusalem.”
En egyptisk författare jämför Hamas och MB med Hitler (en mycket relevant jämförelse, som jag ser det).
Salman Al-Dosare, som är redaktör för den londonbaserade saudiska tidningen Al-Sharq Al-Awsat skriver, ”Hamas köpslår med sitt folks blod”.
En saudisk journalist skriver, ”Hamas offrar Gazas befolkning”.
Den saudiske författaren Abdallah Hamid Al-Dine gav i den londonbaserade arabiskspråkiga dagstidningen Al-Hayat följande råd till Hamas, ”Slagorden för motståndskampen är tomma ord. Enda sättet att stoppa Israel är att ingå fred med dem”.
Titta gärna på det här (knappt två minuter långa) klippet från den libanesiska TV-stationen, Mayadeen, sänt den 14/7 2014 (översatt till engelska av MEMRI). Klippet är hämtat från en intervju med Abd Al-Bari Atwan, tidigare chefredaktör för tidningen Al-Quds Al-Arabi. Al-Bari Atwan säger,
Majoriteten av de länder som deltar i [Arabförbundets] toppmöte [det pågår just nu ett sådant toppmöte med anledning av striderna mellan Hamas ocvh Israel] anser Hamas vara en terroristorganisation. Dessa länder ber – alla dessa länders utrikesministrar ber – att Israel skall lyckas med att få slut på Hamas en gång för alla. De stöder de israeliska flygplan som bombar Gazaremsan för att göra slut på Hamas och stoppa deras missiler.Al-Bari Atwan avslutar sin drapa med,
Yitzhak Rabin sade en gång att han hoppades att vakna upp en dag och se att Gaza hade sjunkit ner i havet. Vid Gud, arabregimerna och deras ledare har överträffat Rabin i detta avseende. De skulle önska att Västbanken, Gazaremsan och hela det palestinska folket skulle sjunka ned i havet utan några överlevande.Observera, det sistnämnda är inte något jag önskar. Tvärtom! Jag citerar bara. Jag vill det palestinska folkets bästa. Men deras bästa ligger inte i Israels utplånande, utan i en verklig och varaktig och trovärdig fred med Israel, vilket skulle kunna ge ett välmående Palestina sida vid sida med Israel. Hamas är inte samhällsbyggare utan mördare och terrorister, som inte drivs av omsorg om, och kärlek till, sitt folk och sitt land, utan vars enda drivkraft är hat! De leder inte sitt folk mot en framtid värd namnet, och de respekterar inte sitt folk, utan förtrycker sitt folk (och fängslar och/eller mördar alla som försöker skapa ett bättre samhälle på Gaza). Jag unnar palestinierna något bättre än Hamas. Det gör tydligen inte Godhetskören i Sverige! Fy skäms på er!
I arabvärlden finns, som framgått ovan, betydligt mer och vassare kritik mot Hamas än vad som finns i svenska mainstream media. Som jag skrivit tidigare, ”Sveriges kulturelit – Europas byfånar”.
Det råder knappast någon tvekan om att många av arabvärldens ledare är hjärtligt trötta på Hamas och andra terrororganisationer. Att MEMRI skulle ha gjort allvarliga översättningsfel i de artiklar och TV-inslag, som nämns ovan, tror jag inte på. Några gånger, när jag själv varit tveksam till deras översättningar (det som sagts har framstått som så absurt att jag haft svårt att tro att någon verkligen kunde ha sagt så), har jag bett arabisktalande personer jag känner att kontrollera översättningen och alla dessa gånger har översättningarna visat sig vara korrekta. MEMRI skulle aldrig medvetet översätta fel, eftersom det skulle slå undan fötterna på dem själva. Deras möjlighet att påverka bygger just på att man kan lita på deras översättningar.
Många av de som stöder Israels rätt att försvara sig (som Löfven), menar att Israel använder oproportionerligt våld i konflikten. Och vid en första anblick så kan det kanske tyckas så. Det går runt 100 döda palestinier på varje död israel. Men, då måste vi komma ihåg att Israel, som påpekats ovan i punkt 3, lagt ned miljarder på att skydda sin egen civilbefolkning, medan Hamas inte lyft ett finger för att skydda sina egna. Israel anstränger sig mer för att skydda den palestinska befolkningen på Gaza än vad Hamas gör. Israel gör allt för att undvika skador på civila. Och Hamas strävar inte bara efter att döda och skada så många israeler som möjligt, de gör också allt för att så många civila palestinier som möjligt skall skadas och dödas, bl a genom att placera sina raketramper, vapenlager etc i eller nära civila bostadsområden, skolor, sjukhus etc och försöker också tvinga civilpersoner att uppehålla sig på farliga platser. De är som vampyrer som vältrar sig i sitt eget folks blod.
Då kanske du tycker att i så fall borde Israel helt avstå från att gensvara på Hamas raketbeskjutningar. Detta är knappast något alternativ. Och om du inte förstår varför detta inte är något realistiskt alternativ, ja då tror jag inte att det är någon idé ett jag försöker förklara det för dig. Då är du nog så ideologiskt blockerad att du inte är mottaglig för ett logiskt, objektivt resonemang.
Avslutningsvis kan man undra över vad ett proportionerligt, israeliskt gensvar på raketbeskjutningarna skulle innebära. Att för varje raket som Hamas avskjuter mot israeliska bostadsområden och stadskärnor (de allra flesta av Hamas raketer riktas, i brott mot Genèvekonventionen, mot civila mål), så avskjuter Israel en liknande raket mot palestinska bostadsområden etc? Det skulle ju innebära en 1:1-relation, dvs perfekt proportionalitet. Men detta skulle också innebära en dramatisk ökning av antalet dödsoffer i Gaza.
Hamas mål är att utplåna staten Israel. Detta mål är icke förhandlingsbart. Flera höga företrädare för Hamas har, vid ett flertal tillfällen, sagt att de skall döda alla judar i området, ja helst alla världens judar. Nu tycker, som tur är, inte alla araber så, och kanske inte ens alla inom Hamas. Men utplånandet av staten Israel och eventuellt fördrivandet av alla judar i området är Hamas icke förhandlingsbara slutmål. Möjligen att ett mindre antal judar skulle kunna få stanna kvar om de böjer sig för islams överhöghet, och lever i ett herre-slav-liknande förhållande som dhimmis. (vilket är vad islams heliga skrifter föreskriver).
Ett eventuellt fredsavtal mellan Hamas och Israel skulle inte innebära något verkligt fredsavtal, utan en hudna, dvs en tillfällig fred för att Hamas skall hinna bygga upp sin styrka, för att till slut, någon gång i framtiden, en gång för alla kunna utplåna den förhatliga judiska staten Är någon förvånad över att israelerna inte ställer upp på detta slutmål? Är någon förvånad över att Israel inte vill förhandla med Hamas? Jag är det inte! Vad skall Israel förhandla om? Hur utplånandet av Israel och det judiska folket skall gå till rent praktiskt (gasning eller skjutning eller halshuggning?) och när detta skall ske (inom en vecka eller ett halvår eller fem år)? Eller vad? Det skulle vara intressant att höra någon medlem i Godhetskören förklara vad förhandlingarna mellan Israel och Hamas i så fall skall gå ut på och hur dessa förhandlingar skulle kunna vara meningsfulla ur Israels perspektiv. Det skulle vara mycket intressant! Mycket, mycket intressant! Men någon sådan förklaring lär vi nog aldrig få. Hatet behöver inte förklara sig. Hatet bara hatar. Och hatar. Och hatar…
Jag kan, trots allt känna viss sympati, eller kanske snarare medkänsla, för till och med Hamas. Unga palestinier som växer upp i läger, i stor fattigdom och utsatthet, och som hela tiden matas med hat och propaganda riktat mot Israel och judar, där judarna får hela skulden för det palestinska folkets elände och misär. Jag kan förstå att dessa ungdomar ansluter sig till en organisation som Hamas. Kanske hade jag gjort det själv om jag fötts i ett palestinskt flyktingläger? Men, det är skillnad på att vara frustrerad och olycklig och att ha rätt. Man har inte automatiskt rätt för att man är frustrerad eller för att man hatar eller för att man har det eländigt. Men som sagt, jag kan känna viss sympati för dessa ungdomar. Ledarna för Hamas kan man kanske begära mer av, men de har givetvis också vuxit upp i samma hatiska miljö. Islams oförsonlighet gör ju inte precis saken bättre.
Något jag dock har svårt att känna sympati för, är de vänstermänniskor i Sverige och andra Västländer, som instinktivt tar ställning mot Israel. När man talar med sådana människor ser man hur hatet lyser i deras ögon och det känns som att de skall kasta sig över en vilken sekund som helst. Och det skulle de nog göra, om de bara vågade. För mig är detta den verkliga, nakna ondskan. Här talar vi inte om människor, som i likhet med många palestinska ungdomar, lever under fruktansvärda förhållanden, utan vi talar om människor som lever i största trygghet och ekonomiskt välstånd (i varje fall jämfört med en normal palestinsk familj). Här finns inga förmildrande faktorer (möjligen skulle det kunna vara den orättfärdiga bild som de flesta av våra media ger av konflikten i Mellanöstern och som givetvis påverkar människor – samtidigt som människor har ett ansvar att själva ta reda på saker och ting, vilket nu för tiden kan göras ganska lätt tack vare Internet, så någon ursäkt härvidlag finns knappast!). Här skådar vi rakt in i ondskans vidriga ansikte!!! Människor som själva, och av fri vilja, valt att ställa sig på ondskans sida! Dessa människor är så uppfyllda av hat mot Israel att det palestinska folket för dem bara är ett medel för att uppnå ett mål – Israels totala utplånande!
Bibeln säger klart och tydligt att Israel är Guds ögonsten! Den säger också att den som förbannar Israel skall själv vara förbannad. Att Sverige så starkt tar ställning mot Israel, kommer att drabba vårt land hårt, det är min absoluta övertygelse. Kanske är det så att vår bödel redan har anlänt och just nu förbereder sig för sitt värv. Kanske gör vårt hårdflörtande med islam att Gud kommer att låta Sverige få smaka på islams sanna natur. Ske dig som du vill! Nu får du precis vad du bett om!
Det judiska folket är (trots all sin ofullkomlighet) det folk Gud utvalde, för att människan skulle kunna räddas undan ondskans konsekvenser (det var ju genom det judiska folket vår Frälsare, Jesus Kristus, föddes till denna världen). Det instinktiva hat mot staten Israel och den återigen framväxande antisemitismen (i Sverige föga övertygande maskerad som antisionism) har sin grund i att Ondskan själv, dvs den personliga andemakt som Bibeln kallar Djävulen, hatar Israel över allt annat på jorden. Det uppenbara hat som så många människor känner gentemot Israel och judar (tyvärr gäller detta också många kristna idag – att de bara vågar!) är omöjligt att förklara ur enbart psykiska och logiska mekanismer. Det kan bara ha en andlig förklaring. Detta var en av flera avgörande orsaker till att jag lämnade ateismen och blev kristen vid 36 års ålder. Ateismen kunde inte på ett trovärdigt sätt förklara, som jag såg det, det hat som i tusentals år funnits mot det judiska folket. Och en världsbild som inte kan förklara allt vi kan observera, kan inte vara den yttersta sanningen och måste därför överges för en bättre och mer korrekt världsbild.
