tisdag 15 juli 2014

The never ending story…

Den som vill veta mer om den pågående konfrontationen mellan Israel och Hamas rekommenderas att leta reda på mina gamla artiklar om förra gången det begav sig (sök på Gaza i min blogg). Det är bara att ändra datum i artiklarna så är de lika aktuella som om jag skulle skrivit nya, fräscha artiklar om det som sker just nu.

Förra gången ingrep Israel efter att palestinierna i Gaza avskjutit omkring 12 000 missiler mot Israel. Till och med Egyptens dåvarande utrikesminister uttryckte den gången förståelse för Israels reaktion och kritiserade starkt Hamas. Även den här gången har Egypten uttryckt skarp kritik mot Hamas, för att de utsätter det palestinska folket för ett stort lidande.

Denna gång utlöstes det hela av att tre judiska tonåringar kidnappades på Västbanken och sedan brutalt mördades. Detta ledde till att en grupp judiska ungdomar några dagar senare mördade en palestinskt tonåring. Det sistnämnda har enhälligt fördömts i Israel och premiärminister Netanyahu har till och med ringt till den mördade palestinske tonåringens föräldrar och bett om förlåtelse. Även om den palestinske presidenten Abbas kritiserat mordet på de tre judiska tonåringarna, har varken han eller någon annan på den palestinska sidan kraftfullt tagit avstånd från detta illdåd. I Sverige har Godhetskören uttryckt viss förståelse för mordet på de judiska ungdomarna, typ ”Vad hade de där att göra – Västbanken är ju palestinskt område” Det är sant att det finns judiska bosättningar på Västbanken och det är givetvis något som kan diskuteras, men att mörda unga människor på det sättet kan aldrig ursäktas. Aldrig någonsin!

Dessutom, den judiska närvaron på Västbanken gör nog varken till eller från. När judarna ensidigt och hundraprocentigt 2005 utrymde Gaza, hade Hamas nu chansen att visa om de var fredssträvande statsbyggare eller simpla terrorister. Det visade sig snart att det senare alternativet var det aktuella. En kort tid efter att Israel lämnat Gaza började raketerna regna över Israel, vilket till slut gjorde att Israel gick in i Gaza. Och något samhälle byggde aldrig Hamas upp. Tvärtom har de åstadkommit ett elände för sitt eget folk och de palestinier som kritiserar Hamas terror mördas ovillkorligt! Det är Hamas (och de palestinska ledarna) som är det palestinska folkets fiende och inte Israel! Hade palestinierna accepterat ett eget land på Västbanken och Gaza 1948 hade det idag funnits en välmående palestinsk stat vid sidan av Isrel. Men, ondskan kräver allt! Och skapar lidande och död, och i slutändan ingenting i stället för allt.

För att återvända till den aktuella situationen, så började snart raketer att regna över Israel, efter mordet på den palestinske tonåringen. Eftersom Israel inte accepterar att bli beskjutet, började man med luftangrepp mot avfyrningsplatserna för raketerna. Israelerna är mycket noggranna med att få så små civila förluster som möjligt (det går dessvärre inte att undvika helt – när Nato bombade Serbien i samband med inbördeskriget i forna Jugoslavien dog tusentals serber – och inga skrev något om det och Godhetskören hade inget som helst att säga om saken). Man ringer till och med och varnar den lokala befolkningen inför ett förestående angrepp (vilket är till stor militär nackdel för Israel, eftersom överraskningsmomentet då försvinner). Problemet är att Hamas gör allt för att så många civila som möjligt skall dö. Dessa kommer ju ändå till Paradiset, eftersom de dör för Allahs skull (vilket är enda sättet att hundraprocentigt säkert komma till islams Paradis). Hamas vet att de aldrig någonsin får någon skuld för att de till och med tvingar civila (inklusive barn) att vistas intill raketramper och liknande, för att sedan kunna gråta krokodiltårar över att så många civila dött. I stort sett inga västerländska journalister vågar ifrågasätta det Hamas säger (det finns undantag, men de är få). Hamas har till och med uppmanat medborgarna i Gaza att stå på hustaken när Israel bombar, så att så många som möjligt skall dö (detta har faktiskt nämnts i svenska media). Och Israel har sagt att de kommer att bomba i alla fall. Och så måste de göra, annars skulle ondskan alltid segra. På samma sätt har Hamas sina bunkrar och vapenförråd etc, under sjukhus och skolor. Smart va? Och nästan ingen västerländsk journalist kritiserar detta. I varje fall inte skarpt. Detta är ett direkt krigsbrott, eftersom det strider mot Genèvekonventionen (man använder här civila som sköldar).

Man kan säga att Hamas har Hitlers ondska (deras mål är detsamma – att utrota det judiska folket), men använder (ibland) Gandhis metoder (passivt motstånd). Och denna kombination av ren, djävulsk ondska och en offermentalitet, gör tydligen våra journalister förvirrade. De får helt enkelt hjärnsläpp.

Men inte bara det som sker på plats (dvs i Israel och Gaza) utan också Godhetskörens (den svenska kultureliten – Europas byfånar) reaktioner i svenska media är identiskt lika som förra gången, intill tröttsam upprepning.

En intressant sak är att socialdemokraternas hittills ganska oprövade partiledare, Stefan Löfven, nu ”klampat i klaveret”. Åtminstone om man får tro kultureliten (kulturdräggen). Han har nämligen på Facebook gjort det otillåtna, att också kritisera Hamas. I sitt inlägg menade han att Hamas också har ett ansvar för situationen just nu och måste stoppa fortsatt avskjutning av raketer mot Israel. Han var mycket noga med att påpeka att Israel också har ett ansvar och att så många civila dött är oacceptabelt. Men som han säger, ”Israel måste respektera internationell rätt, men har självfallet rätt att försvara sig.” Genast gick vänstermaffian igång. Det de flesta kommentarerna vände sig mot var just formuleringen att Israel ”självfallet har rätt att försvara sig”. Och Löfven blev inte bara kritiserad, många av kommentarerna var fyllda av hat. Löfven uttrycker förvåning över de skarpa reaktioner som hans tämligen lamt formulerade Facebookinlägg gav upphov till. Till TT säger han, ”Jag måste säga att jag blir ju väldigt bekymrad när jag ser tonen och oförsonligheten och i vissa fall hatet i en del kommentarer”.

Intressant är också att Löfven säger sig stå fast vid det han skrev. Heder åt honom! Löfven har ju sin bakgrund i facket (han var bl a ordförande i Metall under ett antal år). Han är således ingen ideolog utan en vanlig människa, som står med båda fötterna på jorden och som till och med vågar använda sitt sunda förnuft. Jag hoppas han fortsätter att våga stå för sina åsikter, även när snålblåsten viner. Lite grand påminner han om Göran Persson, som också försvarade Israel många gånger.

En och annan artikel i DN och SvD har uttryckt ungefär samma sak som Stefan Löfven, dvs att Israel måste iaktta internationell rätt, men att landet samtidigt har rätt att försvara sig. Aftonbladet firar nya orgier i israelhat (som vanligt). Det är otroligt att en hel redaktion tycks vara så förblindad. Jag läser givetvis Aftonbladet varje dag, inte för att ta reda på vad som hänt i konflikten, utan eftersom det är intressant att ta del av hur de resonerar. Ungefär på samma sätt som att en biolog, av vetenskapliga skäl, kan vara intresserad av att analysera hundspyor.

Jag misstänker att Löfven nu fått en hel del att fundera över, på grund av de hatiska reaktioner han fick på sitt Facebookinlägg. Kanske lägger han ihop två och två och kommer fram till en slutsats. Förmodligen kan han inte dela den slutsatsen med någon annan, eftersom hans karriär som partiledare då omedelbart skulle ta slut.

Att vara antisemit är idag inte gångbart (i varje fall inte i Sverige – i muslimvärlden och de muslimska ghettona i Europa är antisemitismen allmänt vedertagen). Ingen i Godhetskören vill kallas antisemit (eftersom man då omedelbart kopplas ihop med nazister – och då skulle inte Godhetskören kunna fortsätta att stoppa all debatt genom att kalla motståndarna för, just nazister). I stället säger man sig vara antisionister. Det är ganska lätt att påvisa att detta är en ren lögn. Godhetskören är antisemiter, och inget annat!

Om de enbart vore antisionister så skulle de också kritisera Hamas raketbeskjutningar av Israel, och de skulle skarpt ta avstånd från mordet på de tre judiska tonåringarna, samtidigt som de skulle kritisera Israel för att landet använder övervåld (jag är dock inte så säker på att Israel verkligen använder övervåld). Löfven kanske är antisionist, det vet jag inte, men hans inlägg på Facebook är förenligt med en sådan ståndpunkt (men det är också förenligt med att han tillhör Israels vänner). Men det hat som hans relativt försiktiga inlägg utlöste, visar att de som skrivit hatinläggen är antisemiter i ordets verkliga bemärkelse och inget annat. Dvs, dessa tragiska människor, vilka reflexmässigt kallar alla, som inte håller med dem om allt, för nazister, är i själva verket de som är de verkliga nazisterna och rasisterna (precis som att islam är en rasistisk och antisemitisk ideologi – kanske därför som Godhetskören reflexmässigt solidariserar sig med islam).

Det intressanta är att Godhetskören, med all sannolikhet, inom kanske 20-40 år kommer att få skåda rakt in i islams verkliga ansikte. När islam härskar i vårt land (som jag är övertygad om kommer att ske). Då kommer Godhetskören inse att marxism och islam är absolut oförenliga. Även om båda är en del av ondskan är de varandra motpoler (ungefär som Stalin och Hitler). Men denna insikt kommer inte Godhetskören att ha någon glädje av, eftersom det då kommer att vara för sent.

Låt mig då påminna läsaren om den berömda dikten av den tyske prästen Martin Niemöller (som under Första Världskriget var ubåtskapten), vilken hamnade i nazistiskt koncentrationsläger på grund av sin kritik mot nazisterna;
I Tyskland kom nazisterna och tog kommunisterna.
Och jag sade inget, för jag var inte kommunist.
Sedan kom de och tog judarna
Och jag sade inget, för jag var inte jude.

Sedan kom de och tog fackföreningsfolket
Och jag sade inget, för jag var inte fackansluten.
Sedan kom de och tog katolikerna
Och jag var protestant, så jag sade inget.

Sedan kom de och tog mig...
Vid det laget fanns det ingen kvar
som kunde säga något.