(läs gärna min artikel om svenska skolan, som jag skrev för några år sedan, där ges lite mer kött på benen)
Få människor har väl lyckats undgå att läsa om svenska skolelevers katastrofala resultat i den senaste PISA-undersökningen. För att ge en bakgrund citerar jag från Skolverkets hemsida:
Svenska 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap fortsätter att försämras. Sverige har den sämsta resultatutvecklingen av alla OECD-länder. De svenska eleverna presterar numera under OECD-genomsnittet inom alla tre kunskapsområden i den internationella kunskapsundersökningen PISA 2012.
Försämring på alla tre områden Inget av de andra 33 OECD-länderna i PISA 2012 har en lika stor resultatförsämring som Sverige. Från att ha presterat över OECD-genomsnittet i PISA 2000 ligger resultaten nu långt under genomsnittet på alla tre områden.
Matematetik – De svenska resultaten har sjunkit från 494 poäng i PISA 2009 till 478 poäng i PISA 2012. Genomsnittet för OECD-länderna är 494 poäng. Alla andra nordiska länder når bättre resultat än Sverige.
Läsförståelse – Resultaten har sjunkit från 497 poäng i PISA 2009 till 483 poäng i PISA 2012. Genomsnittet för OECD-länderna är 496 poäng. Tre OECD-länder -Slovakien, Chile och Mexiko - har sämre resultat.
Naturvetenskap – Resultaten har sjunkit från 495 poäng i PISA 2009 till 485 poäng i PISA 2012. Genomsnittet för OECD-länderna är 501 poäng. Sex OECD-länder presterar sämre än Sverige.
Försämring störst bland lågpresterande
I läsförståelse är det framför allt de lågpresterande eleverna som tappar. Den grupp som presterar svagast ligger idag 35 poäng under OECD-genomsnittet för motsvarande grupp. I PISA 2000 presterade motsvarande elevgrupp 20 poäng över OECD-genomsnittet. Ungefär samma bild syns i naturvetenskap. I matematik tappar alla elever nästan lika mycket. Skolverket bedömer att problemet med bristande likvärdighet i den svenska skolan kvarstår.Egentligen talar ovanstående för sig själv. Trots Björklunds välmenande försök att förbättra den svenska skolan, och trots ökade resurser inom flera områden, så har det gett föga resultat. Snarare så går det utför i allt snabbare takt.
– Lärarna måste få resurser, förutsättningar och ansvar att höja kvalitén i undervisningen. Både nationellt och lokalt behöver mer göras för att förbättra likvärdigheten. Nu behöver skolorna långsiktiga förutsättningar för att förbättra kunskapsresultaten, säger Anna Ekström.
Tidigare har Skolverkets och skolpolitikernas reaktion på rapporter av den här typen varit att hugga huvudet av budbäraren, dvs att påstå att resultaten är missvisande, eftersom det är fel saker som mätts, eller liknande. Den här gången är man tydligen så chockad att det kulturelitistiska filtret (dumhetsfiltret) krackelerat och släppt fram åtminstone delar av sanningen.
Vissa försök har dock gjorts att avfärda PISA-rapporten som missvisande. En förklaring har varit, menar vissa, att eftersom resultatet på det prov som låg till grund för PISA-rapporten, inte påverkade betyget, så gjorde inte eleverna sitt bästa. Detta bygger på intervjuer med elever som deltog. En annan möjlig förklaring är att de frågor och uppgifter som förekom i Pisa-provet, inte är relevanta eller inte passar in i den svenska kursplanen (eleverna är således inte vana vid den typen av frågeställningar). Jag kan tänka mig att det kan ligga något i båda dessa invändningar. Men, oavsett PISA-rapporten så är det ett faktum att kunskapsstandarden i svenska skolan (och i de flesta skolor i Europa) har sjunkit dramatiskt. Det finns mängder av indikationer på detta (se t ex min sida om svenska skolan, som länkas till ovan). Det stämmer också med min egen lärarerfarenhet, vilken sträcker sig bakåt till 1963 (när jag hade mitt första lärarvikariat) och fram till 2010.
Hittills har jag talat om relevanta och ärliga försök att försöka förstå Sveriges dåliga resultat i Pisa-sammanhanget. Allt måste prövas. Det är ju så vetenskap fungerar. Alltså måste också PISA-rapporten granskas och kritiseras.
Men, de försök som synts mest i våra media har inte haft med relevans eller ärlighet att göra. I stället så har den politiska korrektheten (och därmed dumheten) firat triumfer av oanade dimensioner. Uttrycket ”Kultureliten – Europas byfånar” tycks vara mer relevant än någonsin.
Låt oss nu titta på några av de förklaringar som diverse politiker och ”experter” och andra tyckare fört fram i media. Jag avstår från att ge en massa länkar, eftersom det i så fall skulle ta ytterligare tid att skriva denna artikel. Tid som jag inte har just nu. Men den som följt med det allra minsta i media har själv sett alla de argument jag nämner i det följande:
1. Det hela är orsakat helt eller delvis av Alliansens skolpolitik (tidiga betyg, för höga krav på eleverna, för få vuxna i skolan etc).
Denna förklaring har framför allt förts fram av oppositionen, t ex Socialdemokraternas skolpolitiske talesman Ibrahim Baylan. Och det är föga förvånande. Allt dåligt är borgarnas fel och allt gott kommer från vänsterhåll. Dessvärre håller knappast denna förklaring. PISA-undersökningen mäter kunskaper hos 15-åringar. Citaten ovan från Skolverkets hemsida handlar om PISA 2012. De elever som gick i årskurs nio 2012, började årskurs ett 2003 (och eventuell förskola flera år tidigare). Alliansen kom till makten 2006 och det måste rimligen ha tagit några år innan deras skolpolitik fick något som helst praktiskt inflytande på skolarbetet. Låt oss säga att det tog 3 år (förmodligen var det inte förrän efter att Alliansen blev omvald som deras politik verkligen började påverka skolarbetet). De elever, vars resultat redovisades i PISA 2012, har således gått minst 4-5 år i en skola helt styrd av socialdemokratisk skolpolitik. Dessutom så har dessa barns lärare helt eller nästan helt gått i en skola, och genomgått en lärarutbildning, vilka inte formats av Alliansen utan av socialdemokraterna (och i någon liten mån av tidigare borgerliga regeringar).
Att då påstå att dagens skolproblem till 100 procent är Alliansens fel, vilket Baylan gjort (han kanske inte exakt använt uttrycket ”100 procent”, men ändå är det vad han i praktiken antytt), är ofattbart oärligt, korkat och så fel som det kan bli. Mona Sahlin har ju vid minst ett tillfälle erkänt att det fanns stora brister i den socialdemokratiska skolpolitiken, och det är ju ärligt. Det beundrar jag henne för. Om socialdemokraterna skall framstå som trovärdiga kan de inte komma med sådana dumheter som Baylan gör. Han börjar nästan komma upp i Thomas Östros (tidigare ekonomisk talesman för S) klass när det gäller att säga dumma saker (varje gång Östros framträdde i TV så gissar jag att sossarna tappade 10 000 röster eller mer).
Svenska skolan fram till 1969 var en mycket bra skola. Kvalitetsmässigt låg vi internationellt sett mycket högt. Ja vi var kanske t o m världsledande i detta avseende. Den gamla skolan (som jag kallar den) var formad av duktiga lärare och pedagoger och ämnesexperter. Den tidens S-politiker stod med båda fötterna på jorden. Gunnar Sträng och Tage Erlander m fl var förankrade i verkligheten. Och sedan kom Olof Palme, som jag ser som en oerhört destruktiv kraft i Sverige. En katastrof för vårt land. Han var ideolog och manipulatör och drog ner den politiska debatten till en avgrund av personangrepp och obehaglig stämning. Jag slutade ganska snart att titta på valdebatter efter att Palme börjat få inflytande (hans uppenbara hat mot staten Israel var en ytterligare orsak till att jag inte ville ha något som helst med Palme att göra). Borta var de relativt godmodiga debatterna mellan folkpartiets Bertil Ohlin (som var professor i nationalekonomi och nobelpristagare i ekonomi) och Tage Erlander, där Ohlin på sin skånska dialekt upprört kunde utbrista inför Erlanders vilja att spendera stora summor på välfärden, ”Men Errrrlander, det här kommerrr ju att kosta miiiljaaaarrrrrrrder!”. Visst kunde det hetta till ibland men det var aldrig den genuint obehagliga stämning som Palme så ofta framkallade.
Redan innan Palme kom till makten hade han stort inflytande på den socialdemokratiska skolpolitiken, och den nya, ideologiserade, svenska skolan var nog till stora delar hans barn. Han var utbildningsminister 1967-1969 och var den som formulerade uttrycket ”skolan – en spjutspets mot framtiden”. Nu var han givetvis inte ensam om att skapa den nya skolan. Stellan Arvidsson (vilken hämtade mycket inspiration från DDR), var här en av de verkliga dödgrävarna och Ingvar Carlsson, som sedan efterträdde Palme, var under en tid utbildningsminister och tilldelades då av elaka tungor valspråket ”Mot bättre vetande” (för den som inte är så kvick i huvudet kan jag berätta att detta uttryck kan tolkas på två sätt). Om den gamla skolan var en lärdomsskola, vars uppdrag var att överföra en generations kunskaper till nästa generation, och även att fostra en god karaktär, så var den nya skolan framför allt en värderingsskola, vars uppgift var att överföra värderingar (och vilka dessa värderingar skulle vara, behöver vi ju inte tvivla på – marxism, ateism, materialism, hat mot Israel etc, etc). Även om också kunskaper skulle överföras (även i ideologins värld måste mat produceras, läkare utbildas etc) så skedde en rejäl standardsänkning som sedan fortsatt i decennier.
Sossarna har under nästan 40 år format den nya skolan (med smärre treåriga avbrott för borgerliga regeringar, vilka inte på något sätt bröt med den socialdemokratiska skolpolitiken). Alliansen har nu i snart 8 försökt att skapa en bättre fungerande skola genom att delvis gå tillbaka till den gamla skolan. Detta har uppenbart inte fungerat. Personligen trodde jag aldrig att det skulle fungera. Det finns, enligt min mening, flera orsaker till detta. Den viktigaste faktorn, som vi knappast kan göra något åt, är att det vi idag ser är den Västerländska civilisationens undergång. Alla civilisationer hittills har förr eller senare gått under, så varför skulle inte vår civilisation försvinna. Vi ser idag alla tecken på detta. Moralupplösning. Europas invånare tror inte längre på sin egen kultur, som man enbart uttrycker förakt för. Att vara stolt över sitt land och värna om sitt land räknas idag som rasism och ännu värre. Lojalitet och trofasthet, och ärlighet är sådant som Europas kulturelit hånskrattar åt. Och sanning har numera ersatts av politiskt korrekta floskler. Det hjälper inte att ändra skolan om föräldrarna och hela det övriga samhället motarbetar dessa förändringar (självklart generaliserar jag här, men det måste man om man skall förstå historiska skeenden).
Att ge Allansen hela skulden för de dåliga resultaten vid PISA 2012, får man ta för vad det är – valpropaganda. Men dålig sådan, eftersom den utgår från att människor är idioter. Eller också kanske den är bra, under förutsättning att människor verkligen är idioter. Jag utesluter inte att de flesta människor är så korkade att de faktiskt går på denna propaganda. Det är ju inte direkt smickrande för människosläktet, om så skulle vara fallet.
2. Orsaken till svenska elevers dåliga resultat är existensen av friskolor. Försvann alla friskolor så skulle vi åter få en toppenskola.
Återigen ett argument som till största delen är ideologiskt. Vänstern hatar friskolor, eftersom man i sådana skolor kan påverka eleverna åt ”fel håll”. Eftersom vänsterns åsikter är omöjliga att motivera utifrån logik och fakta, kan inte vänstern tillåta en fri debatt eller skolor där vänsterns världsbild ifrågasätts. Därför hatar man speciellt ”konfessionella” skolor, där inte ateismen är den styrande principen. Och därför har det aldrig funnits något fritt kommunistland!
Alla friskolor är inte bra. Men alla kommunala skolor är inte heller bra. Man kanske till och med kan säga att svenska skolan är inte bra (vilket styrks av PISA-rapporten). Jag ogillar starkt att riskkapitalbolag kan driva skolor och plocka ut vinster på hundratals miljoner per år. Men man måste inte tillåta detta, även om man tillåter friskolor. Jag hoppas på en ny lagstiftning, där sådant blir omöjligt. Men jag gillar frihet. I den kommunala skolan predikas ateism, materialism etc, och framställs som objektiva fakta. Detta har inte något stöd i skollagen (snarare tvärtom) men däremot har det stöd i läroplanerna och de flesta läromedel, där den ateistiska världsbilden framställs som den enda möjliga sanningen (exakt så formulerar man sig givetvis inte, men läser man mellan raderna är det exakt vad man i praktiken säger, och det är exakt det intrycket som eleverna får, vilket naturligtvis är meningen). Eftersom svenska kommunala skolan inte är objektiv, måste det finnas alternativ. Om man skall förbjuda fria skolor, då måste det i så fall ske en stor förändring i den skola som drivs av samhället. Då måste skolan vara absolut objektiv, när det t ex gäller religion och filosofi och politik. Den får i så fall inte driva linjen att alla religioner är myter och sagor (formuleringar som finns i flera av religionsläroböckerna). Förmodligen är en sådan skola en omöjlighet, eftersom det är människor involverade. Och ingen människa är objektiv (och inte jag heller – men det påstår jag inte). Alltså är bästa garantin för objektivitet (som vanligt) att det finns alternativ att välja mellan.
Enligt de bestämmelser som finns, så ställer man samma krav på friskolor som på kommunala skolor när det gäller kunskaper, elevvård etc. Alltså finns ingen som helst anledning varför friskolor skull leda till en sänkt standard. Påståendet att friskolor utarmar den vanliga skolan är fel. Varje skola får betalt per elev. Vill kommunala skolan ha fler elever så får den skärpa sig och bli bättre. Så enkelt är det.
3. I citaten från Skolverkets hemsida ovan så framgår att försämringen är störst bland lågpresterande. Under senaste tiden har flera debattörer påstått att det är segregeringen som ligger bakom de dåliga resultaten.
Det är helt korrekt att vi har synnerligen olika resultat i olika skolor i vårt land. Dåliga resultat är ofta kopplade till s k ”socialt utsatta områden”. Till den senare gruppen hör i allmänhet invandrartäta områden, varav några av de mest kända finns i Malmö (t ex Rosengård m fl), Göteborg (Bergsjön m fl) och Stockholm (Husby m fl).
Och då kommer vi in på något mycket intressant, som visar på hur hjärndödande den politiska korrektheten är. Ingen har vågat nämna att de dåliga resultaten i de alltmer växande invandrartäta områdena huvudsakligen beror på invandrarna själva. I stället har förklaringarna varit; svenskarnas vidriga rasism, invandrarna är frustrerade över att känna sig utanför, själva skolsystemet är dåligt, läroböckerna är dåliga, lärarna är dåliga, lärarna behandlar invandrarelever orättvist etc, etc. Dvs på typiskt Godhetskörsmanér så skyller man allt på andra. Min övertygelse är dock att det inte riktigt är så enkelt. Visst finns det dåliga läroböcker, visst finns rasistiska svenskar (men muslimer är mycket, mycket värre rasister än normala svenskar, eftersom rasism är inbyggd i själva islam – om detta skriver jag i ett flertal artiklar på min hemsida och blogg). Men 99 procent av förklaringen till invandrarungdomars dåliga skolresultat ligger hos dem själva. Detta är min absoluta övertygelse.
Observera alla invandrargrupper har inte dåliga resultat i skolan. Asiatiska invandrare (jag talar då om invandrare från länder som Indien, Kina, Vietnam, Japan och liknande och inte om invandrare från muslimska länder som Pakistan, Bangladesh etc) har i snitt bättre skolresultat än genomsnittet i USA och många andra länder (där sådana mätningar är tillåtna – i Sverige får man numera inte göra den typen av statistik, men det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda här). På samma sätt ligger brottsligheten hos asiatiska invandrare i Danmark och Norge långt under genomsnitten (ca 1/3 av snittet), medan invandrare från muslimländer har en brottslighet som ligger långt över snittet (3 ggr eller mer – i Norge förekommer, enligt de senaste uppgifterna, somaliska invandrare 20 gånger oftare i brottsregistret i förhållande till sin andel av befolkningen jämfört med medelvärdet – det finns inte heller här någon anledning att tro att det skulle vara annorlunda i Sverige).
Allt talar för att muslimska invandrarungdomar presterar mycket dåligt i svenska skolan (givetvis finns undantag, men det är inte dem vi talar om här). Det är inte rasistiskt att säga så. Av två skäl. För det första är inte islam en ras, och negativa omdömen när det gäller islam och muslimer kan därför definitionsmässigt inte vara rasism. För det andra så handlar det om vad som är sant. Om vi verkligen vill förbättra svenska skolan måste vi utgå från sanningen och inte från vad som är politisk korrekt. Vill vi hjälpa invandrarungdomar att bli bättre i skolan måste vi förstå vad problemet är. Annars kan vi inte hjälpa dem (om de nu själva vill – många av dessa ungdomar är nog föga intresserade av att lyckas bättre i skolan, eftersom de har helt andra prioriteringar).
Enligt Migrationsverkets egen statistik så är 4/5 av de somalier som kommer hit analfabeter. Liknande siffror gäller de som kommer från Afghanistan. Är det inte ganska självklart att en 15-årig analfabet, som kommer hit och sätts i en vanlig svensk skolklass, presterar sämre än en genomsnittlig, etnisk svensk elev (jag talar här inte om blonda och blåögda utan om sådana som har sina rötter här sedan flera generationer tillbaka – förr brukade man säga att det tar tre generationer att integreras in i ett nytt land, under förutsättning att man vill integreras – så får man visserligen inte säga, eller ens tänka, idag, men det kan ju vara sant i alla fall). Om vi har en klass med nästan bara invandrarelever från Somalia och liknande länder, vore det väl anmärkningsvärt om denna klass hade lika goda resultat som en ”normal” svensk klass. Eller hur? Det vore ju inte ens en gång trovärdigt! Det har väl inget med rasism att göra. Det handlar i stället om ett av de många problem som finns med den massinvandring vi har till Sverige just nu. Och det handlar framför allt om att många av dessa invandrare kommer från kulturer som är så annorlunda att de lika gärna kunde komma från ett annat universum, med 5 rumsdimensioner och 2,5 tidsdimensioner, där tiden går på tvären och matematiken används till matlagning.
Ovanpå detta kommer många andra faktorer som jag diskuterar på olika ställen. Kusinäktenskap är en viktig sådan. I vissa delar av Turkiet är 40 procent av alla äktenskap kusinäktenskap. Enligt Wikipedia utgör kusinäktenskap 70 procent av äktenskapen i Saudiarabien och siffrorna för Irak och Afghanistan ligger runt 30-40 procent. Enligt BBC News från 16/11 2005 är 55 procent av de pakistanier som bor i Storbritannien (UK) gifta med kusiner (first cousins). Enligt denna artikel så är sannolikheten 13 gånger (dvs 1 300 procent) större för brittiska pakistanier, jämfört med ”etniska britter” att föda barn med genetiska missbildningar (fysiska eller psykiska, t ex förståndshandikapp) och trots att dessa barn bara utgör 3 procent av de barn som föds i UK, så utgör pakistaniernas barn 33 procent av alla barn som föds med sådana missbildningar!
Jag vet inte om läsaren såg den här nyheten ”Bebis anklagad för mordförsök”. Det hela utspelade sig i Pakistan och när man läser artikeln så dyker osökt tanken ”en hjärndöd kultur” upp. Eller vad skall man annars kalla det? Hur skulle man kunna ursäkta någonting så ofattbart korkat?! Om nu den här nyheten är sann, vilket mycket talar för att den är (jag har läst samma sak i många seriösa, utländska media) talar det inte gott för den genomsnittliga intelligensnivån i Pakistan.
Enligt en forskningsrapport från Indien, daterad 1983, med den politiskt inkorrekta titeln ”Consanguinity Effects on Intelligence Quotient and Neonatal Behaviours of nsari Muslim Children” (Blodsbandseffekter på Intelligenskvot och Neonatalt Beteende hos nsari Muslimska Barn) så har de barn som lever i en kultur med inavel (som den muslimska) statistiskt signifikant lägre intelligenskvot än de barn som kommer från kulturer där man inte tillämpar kusinäktenskap. Orsaken till att man i Indien forskat i detta ämne, är att Indien hyser det näst största antalet muslimer i världen (efter Indonesien) och att problemet därför är angeläget att försöka råda bot på.
Kusinäktenskap är inte något problem så länge som det handlar om enstaka fall. I Sverige är sådana äktenskap tillåtna, eftersom de är så ovanliga. Men när man i generation efter generation konsekvent gifter sig med kusiner så får man efter ett antal generationer en skadlig inavel. Att påstå detta är inte rasism utan biologi. Och det är väl ingen som vill förneka att turkar etc är biologiska varelser. Den som förnekar det förnekar i så fall att de är människor, och det vore verkligen rasism av grövsta slag.
Att kusinäktenskap i många led är genetiskt skadligt är inte en åsikt utan ett faktum. En bekant, som arbetat med hönsavel, berättade för mig att man använder just ”kusinäktenskap” (dvs att man parar genetiskt närstående individer med varandra) vid avelsarbete för att bli av med defekta anlag i en population. Genom att konsekvent avla nära släktingar med varandra kommer dolda, dåliga anlag fram och blir synliga.
I praktiskt avelsarbete använder man inte kusiner utan syskon (eftersom det är ännu mer effektivt) vid den här typen av avelsarbete, som är vanligt vid bl a hönsavel. I en hönspopulation finns givetvis dåliga anlag, som poppar upp då och då. Genom att konsekvent, under en längre tid, para syskon med varandra, kommer de skadliga anlagen upp till ytan och man får så småningom ett stort antal individer, som uppvisar olika typer av genetiska defekter (se nästnästa stycke för förklaring). De individer, som är fullt friska efter många generationer av syskonparning, saknar dåliga anlag och används för det fortsatta avelsarbetet. Och de sjuka individerna avlivas. På så sätt kan man effektivt få bort de dåliga anlagen ur en population.Låt oss ta lite kort genetik. För varje ”egenskap” (ögonfärg etc – nu förenklar jag väldigt) har man ett anlag från vardera föräldern. Vissa anlag är dominanta medan andra är recessiva. Får man ett dominant anlag för en viss egenskap från den ena föräldern och ett recessivt anlag för samma egenskap från den andra föräldern, kommer det dominanta anlaget att undertrycka det recessiva. Anlaget för bruna ögon är t ex dominant medan anlaget för blå ögon är recessivt. Får man ett brunt anlag från ena föräldern och ett blått från den andra, får man bruna ögon. Endast om man får blå anlag från båda föräldrarna blir man blåögd. När det gäller anlag som vare sig är dominanta eller recessiva, så blir resultatet ett mellanting av de båda anlagen. När man t ex korsar ärtor med röda blommar och ärtor med vita blommor blir resultatet ärtor med skära blommor. Allt detta upptäckte Gregor Mendel redan på 1800-talet.
Detta var ju i princip vad Hitler försökte göra genom det s k T4-programmet, där mer än 200 000 (varav ca 20 000 barn) förståndshandikappade, långtidssjuka etc tyskar avlivades (vilket skedde långt innan Förintelsen hade påbörjats – detta hade inget med antisemitism att göra utan var snarare darwinism tillämpad på människan). Metodiskt fungerar detta med syskon-/kusinparning givetvis också på människor (människan är ju en biologisk varelse), men anses av uppenbara skäl för djupt omoraliskt (samtidigt som man med gott samvete avlivar ofödda barn på löpande band och betraktar sig själv som höjden av godhet och moral och hävdar att man dödar barnen för deras eget bästa — genom argument som ”rätten att födas önskad” etc). Enda möjliga alternativet, när det gäller kusinäktenskapens skadliga genetiska konsekvenser, är att förbjuda sådana äktenskap, eller att en kultur frivilligt avstår från dem. Tyvärr fungerar inte det senare alternativet på islam, eftersom islam har svårt att ta till sig vetenskapliga argument – i Pakistan har t ex ganska många hjälparbetare, som vaccinerar barn mot olika svåra sjukdomar, mördats.
I alla populationer finns genetiska defekter beroende på mutationer, kopieringsfel etc. Defekta anlag är i allmänhet recessiva, dvs när ägget befruktas, så kommer eventuella dominanta, friska anlag att uttryckas medan sjuka anlag undertrycks. På så sätt kommer individen i fråga att vara frisk, men samtidigt bärare av recessiva, skadade anlag, som kan komma att uttryckas i senare generationer. I en ”normal” population (utan inavel) är det ganska ovanligt med defekta anlag och sannolikheten för att två anlag (för en viss egenskap) med samma defekt skall mötas är liten. Det är ju bara om två likadana, recessiva anlag möts som anlaget kommer att uttryckas. Men när individer från en liten, begränsad grupp, som avlats inbördes under en längre tid, får avkomma, är sannolikheten oerhört mycket större att två defekta anlag möts (eftersom individerna i denna grupp har väldigt lika anlag), och i detta fall får vi en avkomma med en eller flera genetiska defekter. Och det är precis detta som inträffar om man generation efter generation praktiserar kusinäktenskap.
Nu har jag förvisso skrivit det absolut, totalt otillåtna! Men för mig är det sanningen som gäller. Det jag skriver är sant. Flera läkare jag känner har erkänt problemet för mig, men de kan inget göra, eftersom deras karriär omedelbart skulle ta slut om de bara antydde vad jag skriver ovan.
Det här visar ju ganska tydligt hur den politiska korrektheten fungerar. Nästan alla i Godhetskören är ju ateister eller i varje fall funktionella ateister (även om de t ex råkar vara ärkebiskopar). I stort sett 100 procent av körmedlemmarna anser att evolutionen till hundra procent är förklaringen till människan och allt vad som kännetecknar henne, och att det inte finns något att tillägga, när det gäller människan. Människan är således till 100 procent en biologisk varelse styrd av arv (genetik) och miljö. Men varför skulle det då vara förbjudet att tala om genetiska problem (som kusinäktenskap är). Det handlar ju om ett reellt problem. Och problemet ligger inte hos mig eller hos Sverige, utan hos de kulturer där detta tillämpas. Jag anser att vi skulle göra dessa kulturer en tjänst om vi hjälpte dem att inse nackdelarna med kusinäktenskap. I BBC-artikeln jag hänvisar till ovan skriver man:
Vi behöver alla bli delaktiga i att övertala människor att anta en annan livsstil.Den ytterligare faktor när det gäller de studiesvaga invandrarbarnens (varav de flesta kommer från muslimska familjer) statistiskt dåliga skolresultat är direkt kopplat till islam som religion och kultur. Enligt islams heliga dokument är det förbjudet för en muslim att integreras in i en icke-muslimsk kultur. Även om de muslimska invandrarbarnen på lågstadiet är nyfikna och öppna som alla andra barn, och vill lära sig, så påverkas de av sin egen kultur. När de kommit upp i åk 8 och högre, ja då har många av dem blivit väldigt arroganta och ointresserade. De accepterar inte undervisning om Förintelsen eller evolutionen, ja överhuvudtaget så är de negativa till all undervisning om Västvärldens historia och mycket annat. Vetenskap är Satans påfund och anses hota islam, och ingenting är värt något utom islam (därför finns med få undantag nästan ingen vetenskap värd namnet i islamvärlden). Dessa elever har i princip samma möjligheter som etniskt svenska elever att bli professorer i fornfransk fonetik eller doktorera på torskens vänstra ögonlock, men tar inte tillvara på detta, fångna som de är av sin egen kulturs efterblivenhet och andra negativa sidor (läs mer om islams inställning till vetenskap och kunskap här).
Enligt Ann Cryer, som är parlamentsledamot från Keighly, ett samhälle med en stor pakistanskt befolkning, så lever den pakistanska gruppen i förnekelse när det gäller problemet.
Hon säger till Newsnight att hon tror att det är dags för en öppen debatt i ämnet. ”På samma sätt som att vi säger att rökning, alkohol, fetma etc utgör en hälsofråga och försöker övertala människor att ändra sin livsstil”, säger hon.
Jag tror att samma sak borde tillämpas på detta problem hos den asiatiska kulturen. De måste anamma en annan livsstil. De måste leta utanför familjen efter makar och hustrur till sina ungdomar.
(Även i England finns givetvis politisk korrekthet. Cryer nämner "den pakistanska gruppen" och "problem hos den asiatiska kulturen" och aktar sig noga för att koppla det hela till islam. Och det har jag förståelse för. Att överhuvudtaget säga det hon säger kräver stort mod och hon riskerar kanske sin politiska karriär – hade en svensk politiker sagt något liknande hade mediedrevet omedelbart gått igång. Men, uttrycket "den asiatiska kulturen" är missvisande. Undersökningar, och verkligheten, visar att genomsnittsintelligensen i länder som Sydkorea, Japan och Kina ligger över genomsnittsintelligensen för t ex Europa. Detta gäller definitivt inte de muslimska grupperna, vilket verkligheten tydligt visar. Och det är därför som det hela inte har med rasism att göra. Det handlar inte om asiater eller araber, som kan ses som rasbegrepp, utan om islam, som är en ideologi.)
Så sanningen, käre läsare, är att en hel del av de dåliga resultaten när det gäller svenska skolans elever, beror på invandrareleverna; på deras avsaknad av förkunskaper, att många av dem är underbegåvade (på grund av kusinäktenskapen, dvs inavel, i deras kultur), och att många inte vill vara en del av det svenska samhället, och att man i hemmen har en allmänt negativ inställning till västerländsk kunskap och vetenskap och tradition. Andra och tredje generationens invandrarelever har visserligen vuxit upp i Sverige, och har därför kanske i någon mån samma förkunskaper som andra elever, men konsekvenserna av kusinäktenskapen kvarstår (så länge som dessa kulturer fortsätter att tillämpa den typen av äktenskap). Och deras inställning till västerländsk vetenskap etc är säkert oförändrat negativ. Dessutom så är andra och tredje generationens invandrare mer problematiska (när det gäller brottslighet och liknande) än första generationens, enligt många poliser och socialarbetare (läs t ex här). De muslimska invandrarna får betala ett högt pris för sin ovilja att bli en del av Sverige i form av arbetslöshet och utslagenhet.
Observera, jag påstår inte att alla problem i svenska skolan har med invandringen att göra! Det jag försöker säga är att vissa invandrargrupper utgör en icke försumbar del av problemet och att man också måste ta med denna faktor i analysen. Huvudproblemet är dock inte invandringen, utan att den västerländska kulturen är på väg att falla samman. Att gå under. En stark kultur, skulle aldrig släppa in så många invandrare, från så främmande kulturer, och skulle man det så skulle man definitivt inte vara så kravlös och undfallande inför dessa kulturer som man är idag. Något sådant hade aldrig kunnat ske för 50 år sedan. Detta är ju precis vad den brittiske historikern Arnold Toynbee, som analyserat alla världens stora kulturer, säger (fritt formulerat), "En kultur går i allmänhet inte under för att den mördas, den begår självmord". Och det är precis detta vi ser idag i vårt land och i Europa. Och skolans kollaps är bara en del av detta.
Om vi vill ha en bättre skola i Sverige, måste vi börja med att utgå från vad som är sant. Valpropaganda, politisk korrekthet och vackra ord, kan inte skapa en bättre skola. Endast sanningen kan hjälpa oss. Ett samhälle som i likhet med Sverige konsekvent förnekar det som är sant, kommer på sikt att gå under. Själv fruktar jag att det redan är för sent. Västerlandets nedräkning har redan börjat.
Några spridda nedslag i skolans värld:
Lärarnas tidning berättade den 12/6 2012 om en gymnasielärare i Malmö som av sin rektor anmäls till Skolverket för att han satt för låga betyg. Förmodligen var han ärlig och gav eleverna de betyg de verkligen förtjänade (det är min gissning). Han säger själv i artikeln:
Arbetsgivaren var inte intresserad av att se mitt betygsunderlag. De har endast utgått från statistiken och säger att det är “orimligt” många F [icke godkänd i det nya systemet].
Att i stort sett ingen annan skola har så dålig statistik kan bero på flera faktorer. Kanske är det just väldigt många invandrarelever på den här skolan. Dessutom är det nog så att de flesta lärare ser till att i stort sett alla elever blir godkända. Så slipper de bråk. Jag har lång erfarenhet från svenska skolan så jag vet vad jag talar om.I DN kunde man för en tid sedan läsa om en journalist som arbetat som lärare under en termin i Botkyrka (en kommun med många problem av den typ jag beskriver ovan). Han berättade om totalt kaos på lektionerna och hot mot lärarna. Det var deprimerande att ta del av det han skrev. I samma tidning kunde man den 11/6 2014 läsa en uppföljning med rubriken ”Lärarfacken: Bilden av skolkaoset stämmer”. Man skriver där:
Våldsamma elever, kaos i klassrummet och avsaknad av både ledning och resurser. Lärarfacken känner igen bilden som Thomas Peterssons ger av den svenska grundskolan i onsdagens DN. ”Det är en bild som stämmer, tyvärr. Men det är fullständigt oacceptabelt att en lärare ska behöva möta en sådan här situation” säger Eva-Lis Sirén, ordförande Lärarförbundet.Att den Västerländska kulturen befinner sig i skymningslandet är inte svårt att inse. Och inte blir man direkt uppmuntrad av det som P1-Morgon tog upp den 13/6 2014. Inslaget handlade om gymnasieelever som inte kan klockan. Det gällde fordonsprogrammet (där går ofta de minst studiemotiverade, varav många är de minst studiebegåvade, pojkarna – att vara lärare där kräver en personlighet med drag av både Moder Théresa och Hannibal Lecter och Adolf Hitler). Enligt programmet så var det flera elever i fordonsprogrammets årskurs 1 som inte kunde läsa av en analog klocka (dvs en klocka med visare). Många av eleverna förstod inte heller hur måttenheterna millimeter, centimeter och decimeter förhåller sig till varandra. Man skulle gärna vilja veta var dessa elever kommer att jobba när de är klara med sin inbillning, förlåt utbildning, så man inte av misstag lämnar in bilen där.
Apropå Godhetskören så har nu Göran Hägglund, i samband med att kampanjerna inför höstens val har börjat, föreslagit att man skall ha idrott varje dag i skolan. Det är lösningen på problemen, menar han. I och för sig ligger det något i vad han säger. Man har dragit ner på idrotten i skolan. I gymnasiet lyser den nästan helt med sin frånvaro. Eleverna behöver fysisk aktivitet. Det kommer att gynna även de teoretiska studierna.
Men att Hägglunds förslag skulle lösa problemen i svenska skolan tror jag inte på. Det skulle behövas helt andra åtgärder. I skolan måste finnas en disciplin som är omutlig. Elever som insisterar på att störa undervisningen skall skiljas från klassen. Vad man sedan skall göra med en sådan elev kan diskuteras, men det är i så fall en egen artikel. Eleverna måste veta att det finns absoluta och icke förhandlingsbara bestämmelser i skolan, som inte går att rucka på vad dessa än gör och tycker; hur mycket de än hotar, bråkar och skriker. De måste veta att sätter man sig upp mot dessa regler, ja då får man inte vara kvar (om man inte är beredd att böja sig för de ordningar som finns). Ingen elev har rätt att förstöra undervisningen för andra elever. Och ingen elev har rätt att hota lärare som undervisar om Förintelsen, evolutionen, västerländsk historia etc. Ingen! Inte ens muslimska elever har denna rätt (fast nu hädar jag väl, antar jag).
Ingen elev har rätt att förstöra för andra!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ingen! Ingen! Ingen! Ingen! Ingen! Ingen!
Dessutom gör man dessa elever en stor tjänst genom att näpsa dem. De kommer att vara tacksamma efteråt. Dagens mesiga, ynkliga skola förstör de stökiga elevernas hela framtid, genom att den tillåter dessa elever att förstöra för sig själva (och för andra).
Det första man måste ha i en skola värd namnet är disciplin. Ett ord som alla vänstermänniskor hatar (trots att disciplinen i kommunistländer alltid varit järnhård). På engelska heter lärjunge ”disciple”. Disciplin har med lärjungaskap att göra (ordet kommer från latinets discipulus, vilket betyder "lärjunge, elev") och är helt enkelt den ordning som är nödvändig för att man skall kunna lära sig något. Den skola som beskrivs i DN-artikeln ovan, är en skola där vuxenvärlden abdikerat i all sin ynkedom och låtit eleverna ta över. Ett samhälle där något sådant kan ske, och inte utgör sällsynta undantag utan snarare är regel, är ett dödsdömt samhälle. Och ingen människa med integritet och sanningskärlek, och som står upp för det goda och det rätta, kommer att gråta om ett sådant samhälle försvinner. Det man kanske kommer att gråta över är vad som kommer i stället. Kalifatet Sverige kommer knappast att uppfylla Godhetskörens våta framtidsdröm.
Bevisen är överväldigande. Svenska skolan är i kris, eftersom det svenska samhället är i kris. Men kristen är mycket allvarligare än vad någon politiker tycks ana. Sov gott!
