torsdag 18 september 2014

Vad är godhet?

Den här gången tänkte jag "sända" en gammal repris. För ett och ett halvt år sedan skrev jag en artikel, där jag diskuterade godhetsbegreppet. Huvudpunkten var att vi kristna låter ateisterna definiera innebörden av ordet godhet. I stället för att gå till Bibeln, låter vi Aftonbladet bestämma hur vi kristna skall ställa oss till u-hjälp, invandring och liknande frågor (som ytterst handlar om godhet).

Kristendomen talar mycket om kärlek. Man kan säga att om man med ett enda ord skulle försöka fånga kristendomens innersta väsen så är nog ordet "kärlek" det första ord som dyker upp i tankarna. När man studerar Bibeln ingående så finner man emellertid att kärlek alltid är kopplad till ordet sanning. Kärleken kommer, om den kopplas till sanning, att verka för en bättre värld.

I den judiska kulturen finns uttrycket ”Tikkun Olam”, som betyder att ”reparera världen”. Detta uttryck ingår i den dagliga judiska bönen. Tikkun Olam tolkas som att världen inte är perfekt och att vi människor är kallade av Gud att hjälpa till att göra den bättre. Även om man inte använder själva uttrycket Tikkun Olam inom kristendomen så finns detta i hög grad även där (den judiska Skriften, dvs Gamla Testamentet, är ju en helig skrift inom kristendomen och Jesus var dessutom jude fullt ut). Oräkneliga människor har därför, inspirerade av Jesu undervisning, gett sina liv åt att lindra lidandet på jorden; genom att bygga sjukhus, ta hand om gatubarn, bygga skolor för att genom ökad kunskap i ett land kunna höja levnadsstandarden där, etc.

Den sanna kärleken är inte en kravlös, menlös, sliskig sirap (vilket den blir om den isoleras från sanningen). Kung Salomo skriver i Höga Visan:
Ty kärleken är stark såsom döden, dess trängtan obetvinglig såsom dödsriket; dess glöd är såsom eldens glöd, en HERRENS låga är den (8:6).
Höga Visan handlar på ytan om kärleken mellan man och kvinna, men symboliserar också Guds kärlek till människan. Guds kärlek är inte en likgiltig välvilja, utan liknas vid en eld. Den är passionerad. Den utgår från sanningen och bygger upp och skapar något gott.

Kärlek utan sanning blir bara en sötsliskig sirap, som kanske gör att man själv känner sig god. Men den åstadkommer inget bestående gott. Resultatet blir kanske applåder på den politiskt korrekta teaterscenen, men inget mer. Sanning utan kärlek blir å andra sidan iskall lagiskhet, som inte förvandlar människor i deras inre, även om sanningen kanske kan lösa vissa typer av problem, åtminstone ytligt och kortsiktigt. Men tillsammans så reparerar kärleken och sanningen världen. Kärlek och sanning i förening skulle man kunna kalla för vishet. Kärleken talar om för oss vad det yttersta målet är och sanningen hjälper oss att nå detta mål så effektivt som möjligt. Då helas trasiga hjärtan. Brustna relationer återupprättas. Munnar mättas. Och världen formas, såsom Gud hade tänkt att världen skulle vara.

Den godhet vi ser idag, den politiska korrekthetens godhet, definierad av kultureliten på Södermalm i Stockholm, kan inte skapa en bättre värld, eftersom den inte är baserad på sanning. Den är på samma nivå som att av "snällhet" köpa knark till sina drogberoende barn i stället för att hjälpa dem ur deras beroende. Den sanna kärleken kan förvandla föräldrar till rasande lejon, som utan fruktan konfronterar knarklangare och mesiga politiker. Den sanna kärleken vägleds inte av vad som är politiskt korrekt, eller av fruktan för vad andra skall tycka, utan den vägleds av det som är sant.

Det gör mig väldigt ont att se hur kristenheten idag i alltför hög grad låter kultureliten bestämma vad som är gott och ont. I stället för att låta kristendomens manual, Bibeln, avgöra. Jag känner mig tyvärr alltmer främmande för mycket som jag hör från kristna. Det är bara ett ogenomtänkt upprepande av vad man hört på TV och läst i våra dominerande media. Den godheten drivs inte av kärleken och sanningen, utan av fruktan för vad andra skall tycka. Ängsligt sneglar man sig omkring så att man inte råkar säga fel saker och därmed fryses ut från gemenskapen. I stället för att vara sanningens röst. Staden på berget som lyser så att alla kan se det. Sanningens fyr som vägleder vilsna människor på livets ocean.

När man vill påverka finns det vissa effektiva trick. Ett sådant är att kapa ord, vilka har en inbyggd positiv klang (ungefär som ateisterna kapat ordet humanist och numera kallar sig Humanisterna). T ex ord som godhet, generositet, tolerans, mångfald, öppenhet och även då humanism. I och med att man har fått något slags monopol på ett visst ord, kan man sedan lätt manipulera människor. Till den som inte håller med, säger man då bara, "Så du vill inte vara god?!" Vilket översatt betyder, "Eftersom du inte håller med mig är du inte god (utan ond)". Och med "god" menas då "tycka samma sak som vi (=Godhetskören)". Man kan också manipulera människor genom att på analogt sätt kapa negativt laddade ord som rasism, fascism, snålhet, intolerans etc. När företrädare för de självutnämnda goda säger "Eftersom du är emot den nuvarande invandringspolitiken är du rasist och intolerant", så betyder detta egentligen, "Eftersom du inte håller med mig är du ond". Om man inte håller med kultureliten (Godhetskören) är man således definitionsmässigt ond och om man håller med kultureliten är man definitionsmässigt god. Punkt slut. Och det är av detta skäl som vi inte har någon verklig debatt i vårt land när det gäller svåra frågor. Kulturelitens manipulerande omöjliggör varje meningsfull diskussion om hur vi bäst kan hjälpa människor (detta förstärks dessutom av att media och politiker utgör en del av kultureliten). Och så får vi det debattklimat som vi har just nu i Sverige, och som t ex danskarna fascinerat betraktar (de äcklas av den svenska självgodheten – tror du mig inte läs lite danska media så får du se – det är bara att gå till deras hemsidor, t ex Berlingske).

Som kristen måste man fråga sig vad det innebär att vara god? Innebär det att tanklöst anamma medias definition av godhet (som inte får ifrågasättas – bara att ifrågasätta denna definition gör att man automatiskt klassificeras som ond)? Eller innebär det att söka svaret i kristendomens källor? Att fråga Jesus? Jag kan t ex inte se att Jesus befaller oss som kristna att förstöra vårt eget land och vår egen kultur, för att hjälpa andra (jag hävdar med bestämdhet att man kan hjälpa människor utan att förstöra sitt eget land!!!). Men rätta mig gärna om jag har fel. Jag tar tacksamt emot bibelverser som bevisar att jag har fel. Jag lovar att ändra mig i så fall!

I den artikel jag nämnde inledningsvis så diskuterar jag denna fråga, vilken jag upplever såsom synnerligen aktuell just nu.

Så, om du vill, läs artikeln! Klicka här!