Jag tänkte ta upp tre saker i denna artikel, som jag skall försöka göra kort. Vi får se om jag lyckas.
1. Beträffande 11-åringen som för några veckor slängdes av ett tåg i Kumla och som jag kommenterat i en tidigare artikel, så har nu bloggen Politiskt Inkorrekt (PI) lite mer uppgifter om det hela. Enligt information som PI fått från en läsare heter flickan Nema och hennes rätta ålder är runt 18 (och inte 11). Hennes storasyster, med biljetterna, som så lägligt gick på toa när konduktören kom, heter Grace och är 22. Enligt PI så hade ingen av flickorna giltig biljett.
Om detta stämmer är det rimligt att media nu ger en fullständig och sann bild av vad som hände. Eftersom man bedrivit en ren hetsjakt på den kvinnliga konduktör som slängde av Nema, är man skyldig att ställa allt tillrätta. Tyvärr misstänker jag att något sådant klarläggande inte kommer. Dels för att media inte vill erkänna att de förhastat sig, och dels för att man har som policy att inte kritisera invandrare. I en tidigare bloggartikel citerar jag en artikel i SvD författad av Gunnar Sandelin:
Under åtta år därefter var jag reporter på Sveriges Television. Där fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska "vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven". För att en nyhetssändning skulle bli en "bra show" var att det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna.
Socialdemokraternas nye partiledare Håkan Juholt gick för övrigt ut direkt efter att den 11-åriga flickan blivit förstasidesnyhet och dömde ut hela SJ. Lite mer eftertanke förväntar man sig kanske av ledaren för Sveriges just nu största parti. Hur som helst, läs hela artikeln på PI.
2. Och så lite mer om Breivik och hans förment kristna tro. På sidan 1363 i hans Manifest har jag hittat följande:
Det krävs inte att du har en personlig relation med Gud eller Jesus för att du skall kunna strida för vårt kristna kulturarv och den europeiska livsstilen. På många sätt är vårt moderna samhälle och det europeiska sekulära tankesystemet resultatet av den europeiska kristendomen och Upplysningen. Det är därför väsentligt att förstå skillnaden mellan en ”kristen fundamentalistisk teokrati” (som vi inte vill ha) och ett sekulärt europeiskt samhälle som bygger på vårt kristna kulturarv (vilket är det vi vill ha).
Så nej, du behöver inte ha en personlig relation med Gud eller Jesus för att strida för vårt kristna kulturarv. Det räcker med att du är kristen agnostiker eller kristen ateist (en ateist som vill bevara åtminstone grunden för det europeiska kristna kulturarvet (kristna helgdagar, jul och påsk)).
Som sagt, vissa media (bl a Aftonbladet, SVT och SR) har gjort stor sak av att Breivik är kristen, och antyder därmed att Breivik drevs av sin kristna tro till att mörda nästan 100 människor. I Norge, där man har fullt upp med att sörja, och där man inte har försökt utnyttja Breiviks illdåd för att driva sin egen politiska agenda, har man såvitt jag vet inte påstått att Breivik skulle vara kristen.
Ovanstående citat säger en hel del. Brevik har givetvis rätt när han säger att man inte behöver vara personligt kristen för att strida för (eller verka för) vår kristna kulturarv. Jag känner många ateister som tycker lika illa om det mångkulturella samhällets nedmontering av den svenska kulturen som vad jag själv gör och som tycker det är viktigt att bevara vårt kulturarv.
Jag har roat mig med att söka på några olika uttryck i Breiviks Manifest (i sådana här fall är ju datorfiler mycket bättre än tryckta verk). Jag har sökt på ”I believe”, ”I am Christian” och många, många liknande ordsammansättningar, som skulle antyda att Breivik betraktar sig som troende kristen. Ingenstans i de träffar jag fått påstår Brevik att han är personligt kristen eller att han tror på Gud eller Jesus (”I believe” gav många träffar – typ ”I believe that those terrorists…” – men ingen hade med kristen tro att göra). Hur kan man då kalla Breivik för kristen, om han inte ens själv påstår sig vara troende kristen (att sympatisera med den europeiska kulturen har ingenting med att vara kristen att göra)? En kristen fundamentalistisk teokrati tar han (och även jag) uttryckligen avstånd ifrån (teokrati innebär att kristendomen styr samhället politiskt – något som strider mot Jesu klara undervisning när denne i Joh 18:36 säger, ”Mitt rike är inte av denna världen”). Att Breivik, som det påståtts i vissa sammanhang, skulle vara kristen fundamentalist är så fel det bara kan bli. I så fall skulle han väl längta efter ett sådant samhälle. Nu tar han i sitt Manifest avstånd från det.
För några år sedan funderade jag på om jag skulle starta en ny förening, ”Föreningen för Kristna Ateister”. Detta var på skämt och avsikten skulle vara att se hur media reagerar. Att vara kristen ateist är givetvis lika omöjligt som för en husvägg att både vara helt blå och helt röd samtidigt. Men jag föreställde mig att politiskt korrekta media, vars starka sida inte direkt är logik, möjligen skulle höja en sådan idé till skyarna. Nu var det mest lösa funderingar. Intressant då att Breivik använder begreppen kristen agnostiker och kristen ateist. Nu förklarar han ju vad han menar, dvs en agnostiker eller en ateist som sympatiserar med vissa delar av den kristna kulturen. Men ordet ”kristen” i dessa sammansättningar har ingenting med kristen tro eller att vara kristen att göra. Vilket också Breivik förklarar. För att kallas kristen, måste man tro på Gud och Jesus och lyda Faderns vilja, såsom den uttrycks av Jesus. Ingen annan är kristen! De terrorhandlingar som Breivik utförde är fullständigt oförenliga med Jesu undervisning. Ingen som är personligt kristen skulle överhuvudtaget resonera som Breivik gör. Alltså, låt oss en gång för alla konstatera; Breivik är inte kristen. Han är ateist eller agnostiker, och det han menade sig strida för genom det han gjorde var den europeiska kulturen och inget annat. Nu tänker jag inte kommentera Breivik mer (tror jag i alla fall).
3. Kors i taket! Läs följande artikel i Kyrkans Tidning! Den har rubriken Kyrkans identitet offras på korrekthetens altare och är skriven av prästen Helena Edlund! Fantastiskt att man tar in något sådant.
Edlund skriver bl a:
Är det samma naiva snällhetskultur som hittills hindrat kyrkan från att hantera konflikter och ledarskapsproblem som nu omöjliggör ett kritiskt granskande av islam? Vi vill ju inte stöta oss med någon. Vi kristna är ju snälla, förlåtande och toleranta. Och snällast av alla är svenska kyrkan.
Men är det alltid snällt att hålla med? Och hur länge ska vi tolerera det intoleranta? Hur kan vi, exempelvis, under samma vecka dels stödja Pride-festivalen, dels stödja en religion som förespråkar dödsstraff för homosexuella? Men sådana frågor får inte ställas. Islam ska skyddas från all form av provokation och konfrontation intill absurditetens gräns. Även om det innebär att undanhålla fakta.
Att snällhetsapostlarna inte själva ser det motsägelsefulla i att både omfamna homosexuella (vilket jag tycker man skall göra) och samtidigt omfamna de som vill döda de homosexuella (muslimerna), visar hur den politiska korrektheten fungerar. Man kopplar överhuvudtaget aldrig på hjärnan, eftersom det är förbjudet att tänka i den världen. Då skulle man kunna komma underfund med vilka motsägelsefulla åsikter man har. Det är ju i alla fall skönt att Edlund hade modet att skriva det hon gör.
När jag läste på Kyrkans Tidnings hemsida idag, fanns där en ledare med rubriken ”Var beredd möta de islamrädda”. Artikeln inleds med orden ”Rädsla. Kyrkan drar till sig islamrädda människor som vill bevara Sverige oförändrat. De måste mötas av budskapet att kyrkan står för fredlig samexistens.” Här ser vi ett nytt begrepp. ”Islamofobi” har blivit ”islamrädd” (båda orden betyder ju samma sak – fobi är det grekiska ordet för fruktan).
Jodå, jag skall villigt erkänna att jag är islamrädd, i samma mening som Winston Churchill var nazisträdd. Men jag anser att min rädsla är synnerligen befogad och bygger på ingående studier av islam. Och detta försöker man överskyla med politiskt korrekt, sockersött nonsens. Som om kyrkans önskan om ”fredlig samexistens” skulle påverka islams strävan att erövra hela världen och tvinga alla att underkasta sig islam. Det påminner mig om när den engelske premiärministern Neville Chamberlain den 29 september 1938 hade besökt Hitler och kom hem med ett värdelöst papper som han viftade med inför kamerorna och stolt deklarerade, ”Peace in our time” (samtidigt som Hitler skrattade därhemma i Berlin åt den senile gubben som trodde att Hitler lät sig begränsas av några ingångna avtal).
Ha en bra kväll eller en bra dag, beroende på när du läser detta.
