Framhäv inte berörda personers ras, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet eller religiös åskådning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.
Anger man att Breivik är kristen måste man således mena att detta har ”betydelse i sammanhanget”. Om man menar att hans kristna tro saknar betydelse i sammanhanget, bryter man ju mot sitt eget regelverk genom att nämna hans "kristna tro". Som jag visat i tidigare artiklar så kan Breivik omöjligen vara kristen, i varje fall om man med kristen menar samma sak som vad Bibeln och Jesus och NT:s olika författare menar. Och någon annan innebörd av kristendomen kan knappast vara meningsfull.
”Men”, säger någon, ”man talar ju ofta om islam i samband med terrordåd. Varför skulle man då inte nämna kristendomen om förövaren kallar sig kristen?”. Fel! Svenska media (varje fall) är noggranna med att inte nämna islam i samband med terrordåd och annan brottslighet. När det gäller terrorism talar man om islamismen, och är mycket noga med att explicit påpeka att islam inte har någonting med islamism att göra, vilket är helt fel – islams heliga dokument uppmanar gång på gång muslimerna att använda våld för att sprida islam, både som religion och som politiskt system. Svensson, däremot, kopplar kanske rent instinktivt ihop islam och terror, och Svensson har rätt, medan media har fel.
Kristendomens heliga skrifter, å andra sidan, är mycket noggranna med att påpeka det felaktiga i att använda våld i något som helst sammanhang. Därför är det relevant att nämna islam i samband med terror (terroristerna följer bara Muhammeds order) medan det är helt fel att nämna kristen tro i samband med terror. Brevik, som inte är kristen i Bibelns mening, följde inte Jesu undervisning på något sätt. Tvärtom – han bröt mot Jesus bud så totalt som man kan bryta mot någonting.
När det gäller vanliga brott går media väldigt långt för att skydda invandrare och speciellt muslimer. Man uppger i stort sett aldrig namn eller etnicitet om förövaren är muslim eller invandrare. Så är inte fallet när det gäller brottslingar som är etniska svenskar. Det har till och med gått så långt att om media inte nämner namn och liknande, när det gäller en dömd brottsling, så vet man nästan säkert att det handlar om en invandrare. Jag känner till flera fall där polisen efterlyst rånare och då angett i signalementet att en eller flera av dem varit färgade (svarta) eller sett ut att komma från Mellanöstern etc, medan media samtidigt tagit bort denna information.
Ett exempel: Den tredje augusti i år rånades en man i Västerås på cykel, plånbok och mobiltelefon av tre män. Rånet skedde vid 12-tiden, dvs mitt på dagen. I Vestmanlands Läns Tidning beskrevs gärningsmännen som ”tre för målsägaren okända män”. Samtidigt, enligt polisens hemsida, så var en av gärningsmännen svart (det var han som hotade målsägaren med kniv) och de två andra såg ut att komma från Turkiet.
I sin iver att vara politiskt korrekta försvårar således media polisens arbete (genom att utelämna viktiga uppgifter om de misstänktas signalement). Om allmänheten vet ungefär hur bovarna ser ut kan polisen kanske få tips från någon som sett dem fly. Allmänhetens möjligheter att hjälpa polisen blir ju nästan noll när det enda de vet är att polisen spanar efter ”tre okända män”.
– Bzzzz bzzzz (telefonen ringer).
– Polisen Västerås.
– Hallå, jag har ett tips, jag har sett tre okända män på Kungsgatan. Det kan ju vara rånarna. Kom omedelbart!
Ridå!
I punkt 13 i medias eget regelverk säger man:
Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material, tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter.
Hehehehehehehe… (desperat, förtvivlat skratt). Jag kan garantera att kristna (och politiskt inkorrekta personer) i stort sett aldrig någonsin får tillfälle att ”bemöta kritiken”. Och får de tillfälle, så är detta nästan alltid kosmetiskt. När de ena parten (den som kritiserar de kristna) får flera minuter i Rapport, så får den kristne 20 sekunder (problemet är att det som är politiskt korrekt kan presenteras i några få meningar, medan det som är politiskt inkorrekt kräver en ganska lång argumentering för att människor skall förstå vad man menar). Jag har själv varit utsatt för detta åtskilliga gånger.
När jag för några år sedan höll en pressuppmärksammad föreläsning om Intelligent Design (ID) vid Linköpings Universitet, hade Vetenskapsradion (som ändå inte är de värsta när det gäller att vinkla – men när det gäller ID, evolution och liknande, ja då firar de fullkomliga vinklingsorgier) en hel avdelning på sin hemsida om min föreläsning. När man skulle förklara för läsarna vad ID innebär, överlät man detta till professor Dan Larhammar (en av Sveriges mest aggressiva ateister). Larhammars beskrivning av ID var grovt missvisande och representerade föga hur t ex jag ser på saken. Och det var ju trots allt min föreläsning det handlade om. När jag skrev till chefen för Vetenskapsradion och frågade varför jag inte blev tillfrågad, hade han inget svar, utan menade att det nog berodde på ett misstag. Jojo, det kan man ju tro på. Som sagt SR och SVT är inte alls Publicservice. De står, med vissa undantag, för vänsterateistservice och inget annat.
Att vara Publicservice innebär att man står i allmänhetens tjänst (även de kristna tillhör allmänheten) och att utbudet skall präglas av demokratiska och humanistiska värden, folkbildningsambitioner och mångfald och att utbudet dessutom skall vara opartiskt och sakligt. Humanistiskt är kanske utbudet. Åtminstone om man med humanism menar att man representerar Humanisterna (ateisternas förening i Sverige). Demokratiska är man knappast. Vore man det, så skulle man också låta icke-politiskt korrekta personer komma till tals (demokrati betyder att respektera åsikter man själv inte delar). Folkbildning sysslar man utan tvekan med, även om vinklingen gör att det hela kantrar ganska så mycket. Men inom vissa områden, som är fullständigt okontroversiella (t ex kräftfisket i Tisaren utanför Hallsberg), så kan man nog säga att SR och SVT uppfyller sitt uppdrag när det gäller att bilda allmänheten. Mångfald, ja där sviker man sannerligen sin uppdragsgivare – som är svenska folket och ingen annan. Politisk korrekthet innebär inte mångfald utan enfald i dubbel bemärkelse. Dels för att endast en enda åsikt är tillåten, och dels för att politisk korrekthet är så ofattbart fördummande (eftersom ingen verklig diskussion tillåts, tränas inte människor i den ädla konsten att tänka och dra slutsatser – media drar ju slutsatserna och allmänheten tillåts bara säga ja och amen till detta och upphör därmed att tänka själva).
Läsaren känner säkert till tittarstormen som blev efter programmet ”Allsång på Skansen” för någon vecka sedan, där ”humorgruppen” Grotesco gästspelade och drev med religion. Man hade en liten kör under ledning av någon som skulle föreställa en frikyrkopastor och i sångtexten sjöng man om att allt ont i världen är de homosexuellas fel. Detta var uppenbarligen inte riktat mot de homosexuella utan mot de troende (även om en del homosexuella tydligen tog illa vid sig). Man lade alltså åsikter i de kristnas mun, som definitivt ingen lärjunge till Jesus hyser. Enligt vad som sagts officiellt så medverkade också en ”rabbin” och en ”muslim”. Det var ju smart tänkt, eftersom på så sätt skulle de kristna inte kunna anklaga SVT för att enbart kritisera kristendomen (man vet givetvis på SVT att islam också är negativ till homosexualitet – enligt kristendomen är homosexualitet en synd, men enligt islam så skall en gift man som begår en homosexuell handling dödas, medan en ogift man skall piskas med 100 rapp). Samtidigt så är man på SVT smart och försiktig (alternativt feg). När man tittar på inslaget så ser man ingen muslim. I stället ser man någon som skulle kunna vara en hindu eller sikh men som har en palestinasjal (det skall väl vara muslimen antar jag). Så om muslimerna skulle klaga eller hota kan man alltid säga att personen i fråga inte alls föreställer en muslim. Smart va?! Jag vill minnas att "pastorn" hade en Bibel i handen, medan jag inte kan erinra mig att "muslimen" hade någon Koran i handen (rätta mig om jag har fel här, tack). Det skulle de knappast våga.
Man undrar hur länge det skall dröja innan media tar sitt ansvar som demokratins försvarare. Visst gör media vissa saker bra, när man t ex avslöjar översittarfasoner och rena brott hos politiker och giriga direktörer och andra personer i maktställning. Men samtidigt driver man tyvärr sin linje, där man kraftigt negativt vinklar allt som handlar om konservativa värden (familjen, äktenskapet, nationen, att vara hederlig och arbetsam) och kristen tro, och förlöjligar detta (samtidigt som man höjer islam till skyarna). När man skriver om USA finns alltför ofta (inte i alla media dock) en underton av negativism. Och när man skriver om Israel – ja då handlar det inte längre om en negativ underton, utan då uppvisar man (med få undantag) ett direkt, öppet hat. Det oroväckande är att SR och SVT nästan är de allra värsta när det gäller att negativt särbehandla allt som inte är politiskt korrekt. De sviker alltså å det grövsta sitt publicserviceuppdrag! Personligen anser jag att både SR och SVT skulle bli betalkanaler, så kan den som hatar Israel prenumerera på dessa kanaler. Sedan kan Staten stå för en gratiskanal, som enbart sänder samhällsinformation och liknande. När det gäller pressen så är Aftonbladet kanske den värsta av de stora tidningarna när det gäller att hata Israel. Samtidigt finns där ibland väldigt bra och politiskt inkorrekta reportage (om andra saker). Men deras negativa särbehandling av Israel är en skam mot allt vad professionell journalism heter.
Jag skall försöka att fortsättningsvis inte skriva så långa bloggar (annat än i undantagsfall) så jag slutar här. Men jag återkommer ganska snart med en synnerligen kontroversiell blogg. Så håll i hatten så länge. Och sätt på säkerhetsbälte och störthjälm nästa gång du går till min blogg!
