Tino Sanandaji, svensk-kurd och civilekonom, som precis doktorerat vid University of Chicago, ger på sin blogg den 20/2 2011 en analys av terrorismen i Västvärlden. Han skriver där följande:
Detta är det blogginlägg som tagit mig längst tid att skriva. Jag gick igenom varenda terroristattack i Europa och Nordamerika i den omfattande RAND Database of Worldwide Terrorism Incidents de senaste 10 åren (ca. 4000 incidenter). Terroristerna delades upp i muslimer och icke-muslimer, och när RAND inte ger information om troliga eller bekräftade gärningsmän och det inte finns några starka misstankar, så har jag antagit att de var icke-muslimska för att räkna med försiktighet.
Ser man till alla människor som dödats i terrorattacker i Europa och Nordamerika de senaste 10 åren, så utfördes attackerna till 97% av muslimska terrorister, eller 4703 dödade av totalt 4873. Merparten i 11 september ensamt. Men även om vi utesluter 11 september-attackerna, utgör andelen av dödsfall på grund av muslimsk terror 91%.
En hel del av återstoden utgörs av ett antal dödliga (och av västerländska media under-rapporterade) muslimska terrorattacker i Ryssland.
Men om vi bara tittar på Västeuropa, är andelen dödsfall pga terror de senaste 10 åren, ändå till 79% orsakade av muslimska terrorister.
De återstående 68 döda av 319, har begåtts av IRA och andra inhemska terrorister. I en jämförelse, dödades tre gånger så många människor enbart i attentaten i Madrid under 2004 – än i alla attacker av ETA, IRA, korsikanska separatister, högerextrema terrorister och alla andra icke-muslimska terroristattacker i Europa – under de senaste tio åren tillsammans.
Tänk på att jag inte inkluderar några islamistiska terrorattacker från Mellanöstern, Sydostasien, Afrika eller någon annanstans än Europa och Nordamerika. Baserat på data från det amerikanska State Department, och jag säger detta med ofattbar fasa, tycks dessa attacker ha dödat över 10.000 människor per år under dessa tio år.
Lägger vi därtill ”julbombaren” i Stockholm så kunde siffrorna ytterligare talat till islams nackdel. Nu dog bara bombaren själv (antagligen på grund av klumpigt handhavande av sin utrustning plus vissa andra för allmänheten lyckliga omständigheter), men i värsta fall kunde kanske flera hundra människor ha dött.
Snandaji skriver vidare:
I Spanien och Nordirland i synnerhet, begår inhemska terrorister massor av små terrorattacker varje år. Vanligtvis dödas inte någon i dessa attacker, och det verkar ofta inte syfta till att döda någon heller. Ett typiskt exempel från RAND-databasen:
”Huvudkontoret för spanska socialistiska arbetarpartiet (PSOE) i Baranain, fick flera fönster sönderslagna när det attackerades med stenar. Skadan beräknas till 50.000 pesetas.”
”En grupp radikaler attackerade en Renault-återförsäljare genom att starta en brand som skadade tre skåpbilar som tillhör företaget. En behållare med brandfarliga vätskor och fyrverkeri-raketer användes för att starta elden.”
al-Qaida å andra sidan specialiserar sig på att med ett fåtal spektakulära attacker försöka döda så många som möjligt.
Så, om vi bortser från dödsfall och behandlar varje attack som lika, kan du visa att islamister begår ett mindre antal terrordåd än inhemska terrorister. Denna absurda metod sätter alltså likhetstecken mellan att flyga in i tvillingtornen den 11 september, och när ETA vandaliserar några fastigheter i Spanien (det är ju båda 1
attack trots allt).
Detta är till exempel vad Sveriges största dagstidning DN gör, med hjälp av en rapport från Interpol om antalet terrorattacker i Europa, och konkluderar sen att ”islamistiska terrorattacker är ovanliga i Europa”.
Mina beräkningar visar att DN vilseleder sina läsare. Som vanligt när det gäller frågor som är höljda i politisk korrekthet, gör allmänheten bättre i att förlita sig på sina egna intryck än alla ”forskare” och ”experter” i media.
Dessutom är de islamistiska terrorgrupper som finns i Europa inte just nu intresserade av att syssla med terror här. De har en fristad i Europa – i stort sett alla media, flertalet politiker och hela Godhetskören står på deras sida – och de kan i lugn och ro planera och delta i terrordåd i Mellanöstern etc och sedan återvända till tryggheten i de europeiska länderna. Väl vetandes att de inte kan utlämnas till något muslimskt land, eftersom de då riskerar dödsstraff och europeiska länder inte utlämnar människor i sådana fall. Men islamisternas relativa passivitet kan snabbt komma att ändras om Europas attityd till islam hårdnar.
DN, SVT, SR m fl medier plus de flesta debattörer (vad nu detta ord innebär) plus våra politiskt korrekta politiker (ett spännande uttryck eller hur?) gör allt för att lägga ut sina ideologiska dimridåer och förvilla allmänheten. Allt för att vägen till det efterlängtade paradiset – det maximalt mångkulturella samhället – skall te sig så rosenröd som möjligt. Oron för terrordåd från radikala islamister avfärdas av ”det upplysta” etablissemanget som islamofobi (trots att verkligheten visar att denna oro är synnerligen befogad) medan oron för högerextremistiska terrordåd klassas som synnerligen befogad (trots att Europol i sin rapport för 2010 konstaterar att av 249 terrordåd inom EU det året inget av dem var kopplat till högerextremistiska grupper).
Det tycks som att vi här har fått helt nya definitioner av vissa begrepp. I kulturelitens världsbild så har tydligen ordet ”islam” helt enkelt blivit en synonym till ordet ”god” medan ”högerextrem”,"kristen" och "konservativ" har blivit synonymer till ordet ”ond”. På så sätt tömmer man orden på deras verkliga innehåll och låter orden helt enkelt bli byggstenar för ett politiskt korrekt cirkelresonemang, där allt som bekräftar den politiskt korrekta synen är sant medan allt som inte bekräftar den är falskt. ”Om kartan inte stämmer med verkligheten gäller kartan”, som vi skämtsamt brukade säga i lumpen. Att resonera på detta sätt är nog dessvärre att göra det hela lite väl enkelt för sig. Politik som inte bygger på verkligheten kan knappast skapa en bättre värld. Men i ideologins och den politiska korrekthetens värld så finns ingen verklighet. Den skapas av våra drömmar om paradiset. Låt mig då påminna läsaren om att alla drömmar är inte rosenröda. Det finns också mardrömmar. Fruktansvärda mardrömmar.
